Vecka 33

Den här veckan har jag lovat att berätta om den – hittills – lyckade sensommarsådden och om några lästips.

I början av min odlarkarriär (låter seriösare än det var) så körde jag på känsla och gamla myter. Med åren ökade intresset och kunskapen och jag började förstå varför rädisorna alltid stocklöpte och spenaten blommade.

Vissa grödor ska antingen odlas innan sommaren eller på slutet av den.

Mitt i sommaren är det både för varmt och för ljust för många av våra vanligaste grönsaker i köksträdgården. Därför sår jag en hel del i slutet av juli och början av augusti.

I mitten av oktober slutar det att växa hos mig. Det handlar enbart om ljus och så dags på året är det för få ljusa timmar på dygnet för att det ska ske någon tillväxt.  Däremot så är det många grönsaker som kan stå kvar i landet längre än så. Ofta är jordbäddarna det bästa skafferiet.

Så. Om jag sår 1 augusti så har jag ca tio veckor på mig att få färdiga grönsaker. Tio veckor räcker gott och väl för dill, rucola, sallat, rättika, asiatiska bladgrönsaker, spenat och sockerärta. Det finns definitivt fler grönsaker som skulle funka men jag sår det jag äter och så ska alla odlare tänka tycker jag.

Vintersallat eller maché. Den här är så härdig att man kan skörda den under snön. Metallnätet ligger där för att hindra grannens katt från att göra toalett i bädden.

Dessutom är det svalare, mörkare och fuktigare nu vilket gynnar alla dessa olika grönsaker.

Eftersom vitlöken är skördad så fick jag en stor och tom jordyta lagom till höstsådden. Jag gillar att kunna utnyttja mina bäddar maximalt. Dessutom har jag snickrat och fixat en ny bädd under sommaren som blev lagom färdig till 1 augusti. Även potatisskörden lämnar odlingsbara ytor som jag försöker utnyttja.

Rucola i gamla vitlöksbädden.

Jag har gjort så här i några år nu men aldrig har jag gått så hårt in. Förr har jag tagit de fröer som var kvar i förrådet, i år har jag köpt en stor laddning nya fröer till just detta. Många gånger har jag varit bortrest när detta ska sås men i år är jag på hemmaplan och har tid att sköta om sådderna.

I år har jag också blivit varse hur stor skillnad det är på gamla och nya fröer. En del fröer tål ingen lagring alls (palsternacka) medan andra verkar kunna lagras i evigheter (tomat). Och så finns det en massa fröer med medelgoda lagringsegenskaper. Spenat till exempel. Här har jag sått fröer som är tre år gamla:

Och här har jag sått färska fröer:

Runåbergs har en superbra tabell på sin hemsida där man kan se hur länge olika fröer tål att lagras och vilka som tål kyla:

Något som dock har överraskat är sockerärtsfröerna. Jag petade ner en blandning av alla påsar som har blivit liggande, både gamla och jättegamla, och det ser ut som om rubbet har grott.

Hiterst (är det ett ord?) i vänsterkant sådde jag sockerärtsfrö från flera öppnade gamla påsar. I övrigt växer det dill, asiatiska blad, spenat och vintersallat i den här bädden.

Uppföljning utlovas!

Mitt rabarberprojekt tuffar på och en kväll fick jag hybris och tänkte att man kanske ska skriva en bok om rabarber? Därefter tänkte jag den betydligt sundare tanken Undrar om det finns någon bra bok om rabarber? Google fick hjälpa till. Och visst gjorde det. Ingar Nilsson har samlat en massa fakta om rabarber i en trevlig bok som jag förmodligen kommer att hänvisa till då och då. Lite historia, lite biologi, lite kuriosa och några recept.

I samma veva som jag var inne på Bokus och beställde rabarberboken så slog jag till på ytterligare två böcker:

Boken Jord har jag varit sugen på länge men den har varit ganska dyr. Nu var priset sänkt och fullt rimligt. Jag vet att denna tegelsten har använts som kursbok på flera utbildningar i småskalig grönsaksodling. Dock inte när jag pluggade för den fanns inte då.

Jorden är ju förutsättningen för mitt odlande. Jag tänker att jag odlar min jord istället för att odla grönsaker så jobbar jag från rätt håll och grönsakerna blir en bonus.

Den tredje boken, Det Nordiska Skafferiet, kände jag inte till men den slank ner i kundkorgen av bara farten. Fast den kändes helt rätt och anknyter starkt till utbildningen som snart drar igång; Ekovegetariskt kök på Vårdinge By Folkhögskola, en ettårig distansutbildning på halvfart. Det. Ska. Bli. Kul.

Mitt sista lästips är en tidskrift; Åter. Den ges ut av Alternativ.nu och kan vara en av de tre bästa odlartidningarna som jag känner till. Här blir du prenumerant.

Läste precis i Tidningen Åters Facebookgrupp att den går att läsa på Readly och Ztory nu men att det är en ren förlustaffär för Alternativ.nu att erbjuda sin tidning där. Samtidigt vill de nå ut till så många som möjligt vilket gör att de ändå ligger kvar i tidningsapparna.

Nu är det strax studiebesöksdags! Om en liten stund kommer en grupp nyfikna besökare som vill titta mer på mina grönsaksodlingar. Alltid lite pirrigt men mindre pirrigt för varje gång det händer. Och nästa vecka kommer ytterligare ett gäng. Det är bra med besök, det blir väldigt fixat i trädgården inför dessa. Dessutom är det bra att sätta ord på vad man håller på med.

I nästa inlägg kommer ett kul recept!

Vecka 24

Idag blir det mycket örter, ett recept, ogräs och blomsterfoto.

På örtfronten är jag självförsörjande sedan många år tillbaka. Dels för att de är lättodlade, jag tycker verkligen att man ska ge sig på örtodling om man vill känna sig duktig, dels för att de ofta är perenna.

De flesta örter fryser jag in men det finns några som mår bättre av att torkas. Det går att googla sig fram till vad som funkar bäst men i mitt fall var det en bok i sambons hylla som blev min bästa örtguide.

Verkar var slut i de flesta bokhandlar men dyker upp på antikvariaten och Tradera ibland.

Örter som inte är perenna, och som jag sår nästan varje år, är basilika, koriander, persilja och dill. Nej, jag vet, dill är ingen ört men jag använder den som det.

Rosmarin är perenn söderöver men definitivt inte i Kilsbergen. Jag har provat alla möjliga sätt att försöka få den att klara vintern men icke. Jag har även försökt att så rosmarin från frö men den ska köldbehandlas och daltas med så jag orkar inte. Jag köper helt enkelt en ny planta när jag vill ha rosmarin.

I min ogräsinvaderade örtagård, som är i stort behov av en rejäl rensning, växer de perenna örterna.

Från vänster syns fransk dragon. Bearnaisekryddan som även lyfter andra rätter. Man får vara lite försiktig, den kan dominera om den överdoseras. Drar åt anis ibland.

Det finns fransk och rysk dragon, de ser väldigt lika ut men är helt olika i smak. Den ryska är mycket mera oansenlig.

Därefter ligger det lite vinterkyndel. Det är en nyhet i min örtagård men att den skulle klara vintern och vara perenn är det ingen tvekan om, jag satte den förra året och skördade detta idag. Den har en touch av timjan men avviker ändå lite från klassisk timjan. Vinterkyndel ska funka fint till bönor vilket jag så klart ska prova så småningom.

Till höger om vinterkyndeln syns en kvist libbsticka, buljongörten. Tugga på ett blad libbsticka och du kommer att förstå referensen. Smakförhöjare i största allmänhet. Har vissa likheter med selleri.

I övre högra hörnet syns en liten bukett med salvia. Mer och mer har jag börjat älska smaken av salvia, särskilt ihop med smör. Jag har tidigare berättat om en lyckad salviapasta och bladen blir grymma om man doppar dem i frityrsmet och friterar.

Salvia med blomknoppar.

I mitten på vänsterkanten ligger torkad rosmarin. Jag tänker inte odla rosmarin i år eftersom jag har ett tillräckligt stort lager kvar. Det går åt så otroligt lite rosmarin, den är mästare på att ta över. Rosmarin är en av de örter som jag hellre torkar än fryser.

De långa limegröna stråna mitt i bilden är kinesisk gräslök, alltså en variant av gräslök. Dess blad är bredare, plattare och kortare. Smakar typ samma sak som klassisk gräslök men får ljusrosa/vita stora blommor. Gräslök växer hela säsongen, särskilt om jag klipper ner den. Jag hackar gräslök i centimeterlånga bitar och fryser in i burkar. Det brukar bli en hel del under en säsong och är mycket användbart. Behåller all arom i frysen.

Kinesisk gräslök på väg att blomma.

I nedre vänstra hörnet ligger klassisk timjan. En himla bra allroundört. Jag fryser hela kvistar och i frysen släpper bladen från stjälken. Smidigt.

Timjan. Det finns citrontimjan, backtimjan, kryptimjan och alla möjliga varianter av denna ört. Den här är helt utan krusiduller.

I nedre vänstra hörnet ligger det två högar hämtade ur frysen. Det är dill och persilja. Dessa är inte perenna och jag kunde alltså inte hämta dem i trädgården eftersom de är pyttesmå än så länge. Förutom att persilja är grymt nyttigt så är båda örterna mycket bra smaksättare i många olika sammanhang.

I örtagården har jag även citronmeliss. Den är sjukt fin och doftar underbart men med åren har den börjat breda ut sig till ett buskage. Jag behöver inte så mycket citronmeliss så jag ska nog ta fram stora spaden någon dag.

Hur. Mycket. Citronmeliss. Som. Helst.

Mynta och spansk körvel har jag planterat på behörigt avstånd där den utan problem får breda ut sig. Annars kan dessa ljuvliga örter bli ens fiender och det har de inte förtjänat.

En rätt som jag gör då och då, och som innehåller typ alla örter, är egen färskost. Alltså, det är väl ingen rätt men ett himla bra alternativ till butikernas dito.

Jag köper 1 liter ekologisk filmjölk och 3 dl ekologisk gräddfil och detta häller jag i en kastrull. Under omrörning låter jag allt bli varmt och plötsligt så märker man att vätskan blir tunnare och skär sig. Då är det klart att filtrera.

Det kanske kan tyckas mycket med 13 dl fil men det blir lagom mycket kvar när det har runnit av. Jag använder kaffefilter och det behövs två stycken för att hantera hela mängden. Efter en natt i kylskåp eller ungefär fyra timmar så har allt runnit färdigt. Vätskan är toppen att baka bröd på.

Ostmassan blandar jag med finhackade örter, vitlök, salt och peppar. Det brukar ta några timmar innan smakerna sätter sig så om det smakar mesigt vid tillredningen är det värt att vänta med att blanda i mer örter eller salt. Det kan bli too much annars.

13 dl vätska blir i slutänden så lite färskost att det får plats i denna burk.

Jag har skrivit det förut men nu gör jag det igen; det är ovanligt mycket ogräs i år. Jag hade ju någon teori om att det kanske hade med förra årets torka att göra, att växterna reagerar så när de nästan är på väg att dö, och nu läser jag i odlargrupperna på sociala medier om flera som tror samma sak.

Jag läser också att det inte bara är jag som har galet mycket ogräs och på något sätt är det lite skönt att se det, för då är det inte jag som har gjort något fel. Om det är Växternas Vendetta eller The Plants Strikes Back så är det lika för alla och inte mycket att göra.

Eller jo. Det går att täckodla och aldrig har det varit så betydelsefullt att täckodla som i år.

Ser ni löken? Helt galet med ogräs. Denna bädd är i stort behov av rensning och täckning. Pronto.
Bortre delen är samma som på bilden ovan. Hitre delen är dels planterad senare, dels flammad. Alltså innan löken planterades så eldade jag upp allt ogräs som stack upp med en gasolbrännare. Och nu ska det förstås på massor av täckmaterial. Vindsnurran hittade jag på Jula och den skrämmer fåglar.
Kålbädden täcktes direkt vid utplantering och jag är så glad att jag gjorde det! Det blir väldigt tydligt vilken effekt det har.
Svartkålen mår prima. Det är bra att den växer sig stark innan larvsäsongen, då står de emot angreppen. Fast jag kommer så klart att hjälpa till med mina metoder.

Potatisen växer jättefint och jag börjar se blomknoppar. Nu ska man inte stirra sig blind på potatisblommor eftersom vissa sorter aldrig blommar. Blommorna indikerar dock att potatisen har nått ett visst stadium i tillväxten. Ett angenämt stadium som säger mig att det kan bli egen färskpotatis i midsommar…

Rättikan gror lika snabbt som sin släkting rädisan. Fast jag börjar mer och mer luta åt att satsa helt på rättika istället för rädisa. Dels mer mat/frö, dels nästan samma smak, dels mindre känslig än rädisa.
Morötter på väg upp. De är långsamma men jag tycker ändå att de har varit överraskande snabba i år. Kanske brukar jag så för tidigt? Torkåret 2018 fick jag inte en enda morot så det här känns jättekul.
I ärt- och bönlådan är det förberett för diverse klättrande plantor. Sockerärt med olika höjd, bland annat den gigantiska och eftertraktade Lokförar’n. Längst bort syns bondbönorna…
…som snart kommer att blomma!

Det är så tacksamt att fotografera blommor. Särskilt med en bra kamera och en mulen dag. Solsken är härligt på många sätt och helt rätt i vissa sammanhang men inte vid fotografering.

Jag är ingen fotograf men jag tycker att det är roligt att ta bilder. Särskilt av blommor.

Min syster är fotograf, det är hennes jobb, och hon har lärt mig lite knep. Några gynnsamma inställningar på kameran, några bra saker att tänka på när man komponerar bilder.

Min gamla bortglömda blomsterrabatt. Jag ser hur ni trängs med kirskål och brännässlor men fortsätter envist att leverera trots det. Jag skäms nästan. Jag tror att två timmars arbete med denna skamvrå skulle göra stor skillnad. Kanske ska ta tag i det någon dag.

En marktäckande näva. Tack för att du fortsätter att blomma. Och täcka.
Rodgerisan. Du har så maffiga blad. Blir lycklig varje år du dyker upp men förväntar mig att du ska packa och dra vilken dag som helst pga vanvård.
Kära härliga daglilja. I år ska jag smaka på dig för du lär vara god. Dessutom har du vuxit till dig med åren och jag får fler och fler av dig. Det är generöst må jag säga. Av mig får du typ inget.
Helt utan filter; en grym pion, några blad av kaukasisk förgätmigej och lite daggkåpa. Tack för att ni finns.
Hade jag vallmo? Jo men det hade jag nog. Kom över en planta, grävde ner den lite slarvigt och trodde nog att den dött. Förstod varför. Men i år hittade jag dina fjuniga knoppar mitt bland kråkvicker och snärjmåra och tycker att det är sååå spännande eftersom jag inte har en aning om vilket färg du har på insidan.

I år är det ingen vattenbrist. Det regnar lagom ofta och mina tunnor och tankar är fyllda om torkan kommer. Fast det går inte att överträffa ett regn. Den vattningen är oslagbar. Och mina odlade kvadratmeter ökar vilket gör vattning till ett jätteprojekt. Odlarsommaren har börjat jättebra.

Nästa gång jag skriver är det midsommarvecka. Jösses.

Midsommarskörden

Midsommarhelgen är passerad och det innebär en ny fas i köksträdgården.

Sparris får skördas till midsommar, därefter ska den gödslas och låtas bli. Om man fortsätter att skörda sparrisen så kommer plantorna att dö av utmattning. Det är knopparna man kapar och äter och någon gång i livet måste plantorna få växa upp annars tröttnar de.

Det är klart att man vill kapa de där godingarna i framkant men nu är det slut på sparristiderna. När sparris växer upp blir det som höga dillvippor. I bakgrunden syns grunden till dessa.

Midsommar brukar också vara tiden då man helst vill kunna skörda sina första potatisar. Det är sällan det går men när maj slår till och blir extremt varm och när man råkar få ner sina första knölar i jorden redan i början av april så kan man faktiskt skörda sin egen midsommarpotatis.

Maria levererar!

Dessutom stoppade jag tillbaka plantorna efter skörden igen. Det går faktiskt, särskilt om man 1. är extremt försiktig; 2. vattnar rejält varje dag på dessa plantor; 3. är i början av säsongen.

Till sin midsommarpotatis vill man så klart ha dill och den har vuxit väldigt sakta under de torra veckorna så jag ville inte offra den. Däremot så har jag jättemycket dill i frysen från tidigare säsonger så det blev åtminstone egen skörd i grytan.

Dill och sallat på tillväxt. De kommer. Så småningom.

Eftersom vi varken äter fisk eller kött i Getingedalen så blir det ingen sill men däremot grill! På grillen lade vi majs, paprika, lök och lite annat. Inget av det kom från egen skörd, det är för tidigt för det, men vi gjorde dock ett smarrigt smör med egen vitlök.

Först rostade jag vitlöksklyftorna med lite rapsolja i ugnen en stund. De blir krämiga och får en helt annan smak av det. Sedan smälte jag smör som fick brynas en stund så att det blir bärnstensfärgat och får en nötig och karamellig smak.

Vitlökarna mosas och elvispas tillsammans med smöret i iskallt vattenbad tills det hårdnar och blir fluffigt. Blanda ner lite flingsalt på slutet och du har ett drömsmör som passar till allt från nypotatis till majs.

Efter de kallare och regnigare dagarna har odlingarna fått ny fart och våra vattentunnor har fyllts på.

Porten av pipranka blev ordentligt tilltufsad i vintras men den har tack och lov hämtat sig. Rosbusken Minette blommar som vackrast just nu och längst bort i bild ser man en av våra kubiktankar som samlar värdefullt regn från uthustaket.
Minette är en gammal svearos och den sprider väldoft och ögonfröjd just nu.

Även annat har fått fart efter regnet. Jag har dessutom fyllt på med frö på de ställen som gapade tomt. Nu jädrar ska det bli morötter. Och fler rädisor.

Vi har börjat skörda av svartkålen. De första bladen hamnade på en pizza.
Tomatplantorna börjar få frukter.
Fänkålen börjar se ut som fänkål även om de inte är större än en stortå.
Buskbönorna blommar. Åtminstone de som är förodlade. Det ska bli spännande att se om det lönar sig att förodla bönor. De som är direktsådda ligger inte långt efter.
Gul och röd lök börjar bli kraftig fin.
De första blommorna börjar synas på ärterna.
Kålrötterna är redan breda om nacken och avslöjar att det finns något intressant under jordytan. Dessa försåddes i februari som ett experiment och jag har visserligen ingenting att jämföra med men alla typer av kål som är förodlad har alltid mått mycket bättre än direktsådda exemplar.
Savoykålen har inte knutit sig än men nu är det nära.
Malva, fänkål, rödbetor, rädisor, lök, persilja, jordgubbar, rabarber och växthus.

En alldeles ljuvlig liten dokumentär om en hängiven 91-årig potatisodlare finns nu att se på SVT Play. Efter att ha avnjutit dessa 28 minuter säger min sambo Haha! Om 40 år är det din tur. Gumman i Getingedalen med sina 350 olika sorters rödbetor! Se programmet här.

På söndag, den 1 juli, är det åter dags för Tusen Trädgårdar. Jag har varit med några gånger och det har varit jättekul men i år ska jag åka runt och njuta av andras odlingar. Eller gå och bada. Har inte bestämt mig än.

 

 

Årets bladgrönsaker

Medan bilar kör fast på vägarna eller slirar ner i diket så sitter jag och gräver i min frölåda. Det är dags att presentera den fjärde kategorin i min odlingsplan för 2018. Här kommer bladgrönsakerna.

I den här avdelningen är det spretigare än i många andra. Grödorna som jag kategoriserar som blad kan tillhöra alla möjliga växtfamiljer. Några har ett närmare släktskap med kål men det är hur jag använder dem som avgör hur jag delar in dem.

Sallat

Nya favoriten Jericho.

Att kunna hämta sina egna blad till salladen i trädgården är en väldigt skön känsla. Och det är inte bara plocksallat eller huvudsallat som är intressant här, det finns väldigt många bladsorter som passar utmärkt i en blandad sallad.

Eftersom sallat mår bra av att sås tidigt, den gillar inte för mycket värme, så brukar jag välja en sort som jag kan plocka av hela säsongen. Sex månader kräver jag att min sallat ska ge skörd. Genom att välja en sort som a) inte stocklöper så lätt och b) inte blir besk när den blir grov så har jag garanterat ett eget sallatsskafferi.

Jericho är en sallat av typen Cossallat som jag provade första gången 2017 tack vare att Farbror Grön rekommenderade den. Jag förodlade inomhus och satte ut plantorna i maj. Genom att förodla så är plantorna lite mer motståndskraftiga mot skadedjur och andra angrepp. Trots att jag försökte tänka på att de skulle växa och bli grymt mycket större så satte jag dem ändå för tätt. När man petar ner ynkliga sallatsplantor i jorden känns det slösigt att sätta dem med 40 cm avstånd men det är vad jag borde ha gjort. Plantorna blev enorma och gav en fantastisk skörd av god, krispig och inte ett dugg besk sallat.

Jericho en liten tid efter utplantering.

Jericho finns att köpa hos Runåbergs.

Rucola

Ibland är rucola alldeles för pepprig och fel men ibland är det precis det som toppar en rätt. Rucola är en kålsläkting och gillar absolut inte högsommarvärme och ljusa nätter så den odlar jag tidig vår eller på sensommaren.

Rucola kom inte in i mitt liv förrän vid vuxen ålder och då i tron att det var en spännande nyhet från Italien men faktum är att den har funnits i Sverige sedan urminnes tider under namnet senapskål. Förmodligen tappade den sin popularitet och den behövdes ett exotiskt namn för att bli trendig igen. Min bästa rucola odlar jag från ett amerikanskt frö men jag ska försöka fixa fröer till perenn rucola och se hur det funkar. Allt som går att odla som perenn är The Shit.

Hacka massor av rucola och blanda med färskost, flingsalt och nymald peppar. Det är livets bread spread.

Vintersallat

Det här är en spännande sak. Den kan odlas året runt, även under snön. I mataffären går den under namnet Maché av någon anledning. Vintersallat är något som jag kommer att så snart i växthuset. I mitten av februari när solen värmer lite mer och dagarna är något längre så kommer förhållandena i växthuset att vara perfekt för bland annat Vintersallat.

Det finns så klart många olika fröer att välja mellan men jag har fått fin skörd med Elan från Lindbloms så därför fortsätter jag med den.

Våren 2017 fick jag ner dessa fröer för sent i jorden vilket medförde stocklöpning och väldigt mycket vita blommor. Dessa fröade av sig och i slutet av sommaren var hela jordytan täckt av små vintersallatsrosetter. Jag hoppas att dessa överlever vintern och fortsätter att växa när snön smälter.

Vintersallat, sådd i augusti 2016.

Och här är en filmsnutt när jag skördar från dessa plantor mitt i vintern:

Många säger en gång vintersallat – alltid vintersallat och det är dit även jag vill komma. Jag ska odla den på en smart plats där den kan få gå i blom, fröa av sig och återkomma, år efter år.

Mangold

Trots massor av mangold i frysen så blir det nog att jag odlar lite i sommar iallafall. Dels är det svårt att slå färska blad, dels är det så in i bänken lättodlat och vackert. Särskilt när man väljer mangold av rainbow-typen, alltså olikfärgade stjälkar.

Jag har kvar fröer från både Lindbloms och Hudson Valley Seed Library så jag behöver inte köpa några. Mangold använder jag ungefär som spenat. I soppa, pajer, lasagne och smoothies.

Det är så lätt att hamna här när man odlar mangold. Det blir väldigt mycket att ta hand om…

Spenat

Det otroligt näringsrika lilla bladet är en självklarhet i min odling. Även spenat är en sådan grönsak som det inte är någon idé att odla mitt i sommaren. Den kommer att planteras i växthuset om ett par veckor och sedan i slutet av juli nästa gång. För mycket ljus och värme får spenaten att gå i blom och sluta producera blad.

Jag har tre olika fröer inför årets odling, samtliga kommer från Lindbloms; Butterflay, Shelby och Matador. Shelby råkar vara en F1-hybrid, och dessa brukar jag undvika, men om man är ett Peaky Blinders-fan så måste man odla Shelby-spenat. Dessutom tänker jag inte ta några egna fröer så då spelar det ingen roll om det är en F1.

Höstodlad Shelby!

Här är ett äldre inlägg om hur jag tar hand om spenaten.

Asiatiska blad

I den här avdelningen har jag nästan aldrig misslyckats och det beror så klart på att det är lättodlade saker, inget annat. Visserligen tillhör nästan alla bladgrönsaker i det här facket kålsläktet och dessa får ju lätt angrepp, men bortsett från det brukar det bli väldigt mycket.

Något år odlade vi mizuna och fick otroliga mängder. Ett annat år var det komatsuna och det levde vi på i två år. Ett annat år var det pak choi och den blev inte lika galen, utan bara fin och god. I år blir det Tatsoi och Wasabino. Vackra bladverk och spännande smaker.

Pak choi då det begav sig.

Amaranth och målla

För några år sedan odlade jag Red Garnet, en bladamaranth som blev så vacker att jag inte åt av den. I Amaranthfamiljen ingår bland annat quinoa men även nedan nämnda Lungrot, den förbenade Rankspenaten och alla mållor.

Förra året blev jag bättre på att plocka vild svinmålla och äta men det finns även fröblandningar med mållor i olika färg, form och höjd och det ska jag unna mig i år. Både vackert och användbart.

Rankspenaten som jag slet med förra sommaren gick både bra och dåligt. Att driva upp plantor inomhus funkade över förväntan men när de planterades ut så dog de. Tur att jag hade drivit upp över 30 plantor så att jag kunde sätta ut nya, byta jord, växtplats, vattning och allt man kan tänka sig. De överlevde inte iallafall. Jo några och dessa är jag mycket spänd på att undersöka i vår. Det ska tydligen vara så att de kommer igång år två.

Rankspenat är alltså en klättrande perenn vars blad är goda på våren och försommaren.

Red Garnet var för fin för att äta.
Svinmålla. Ät den!
Som sagt, den gick bra att driva upp men sen…

Dill

Jo men faktiskt, dill betraktas som en bladgrönsak även om den ofta hamnar i örtfacket. Jag pendlar lite mellan dessa. Dill är, liksom mangolden, verkligen inget jag behöver odla 2018 eftersom jag har sjukt mycket dill i frysen. Meeeeen… inget går upp mot lite färsk dill så en rad, bara en liten kort rad, med dill får det allt bli i sommar.

Jag tycker att dill ska användas oftare. Det är jättegott med dill i salladen, på mackan och självklart tillsammans med potatis i de flesta rätter.

Ung dill.

Malabarspenat

…lovade jag att berätta mer om i detta inlägg men inser att jag har för dåliga foton. Jag skriver mer om detta nästa gång.

Experiment

I experimentfacket finns just nu Vinterportulak, Spansk Körvel, och Lungrot. Jag skriver inget mer om dessa idag men jag hoppas att jag får anledning att återkomma till dem. Det beror på resultatet…

Jaha, det verkar som om det ånyo står snöskottning på programmet. Ingen vår i sikte i Getingedalen.

Möjligheternas trädgård

Här om dagen blev jag bjuden på lunch på Goda Rum. Jag gillar att komma dit. Jag tycker att det är en härlig miljö att vistas i. Inredningen i restaurangen faller mig i smaken men det är också väldigt häftigt att ta en tur i de stora växthusen efter lunchen.

Restaurang Goda Rum. Foto från Goda Rums hemsida.

Det finns alltid ett vegetariskt alternativ men tyvärr står det inte på menyn. Jag tror att fler skulle välja helgröna måltider om de fanns med på menyn och hade samma status som rätter med kött, fisk eller fågel.

Vid detta besök gjorde vi något som vi inte har gjort förut; en rundtur i grönsaksodlingarna utomhus. Dessa ligger i direkt anslutning till restaurang och växthus och är väldigt välskötta och genomtänkta.

Grönsaksodlingar utanför Goda Rum. Svartkål, tagetes och purjolök. Tagetes är inte bara där för färgprakten, det odlas även i syfte att bekämpa skadedjur. Längst till vänster syns kompost, smart integrerat i odlingarna. Högst upp syns squash eller pumpa.

Värt att notera är att dessa odlingar inte alls tillhör Goda Rum. Det är Kumla kommun som äger och sköter dem samt erbjuder vettig sysselsättning med hållbarhetstänk till många invånare. 

Goda Rum köper produkter av Kumla kommun från dessa odlingar, eller möjligheternas trädgård som de också kallas, och det är ju vettigt. Lokalodlat och inga transporter. Dessutom kan Goda Rum ”beställa” specifika grödor som matchar deras meny.

Ett tecken på att det finns en medvetenhet hos Kumla kommun är att de höstsår. Säsongen behöver inte vara slut för att det börjar bli kallt. I bakgrunden växer mangold.
Ännu mera höstsådd.

En av de saker som jag saknade i dessa odlingar var jordtäckningen. På flera håll behövdes det inte då man hade odlat så pass tätt men på flera andra håll hade jag gärna varit framme med lite täckmaterial för att behålla fukten, hindra ogräs, ge maskarna mat och hejda kompakt jord.

Skyltar informerade besökare om kompostens när, var och hur. Detta skulle man i viss mån ha kunnat använda som täckmaterial.
Persiljehäcken imponerar. Den skördade ytan till höger hade jag gärna velat täcka…
Purpurkålen (lila grönkål) var stor och stark. Denna är riktigt köldtålig och kan stå kvar i landet till jul. Eller längre. Bladkål som denna skördas underifrån eftersom den växer vidare i toppen. De brukar se ut om små träd med stam och krona i slutet av säsongen.
En sak som man skulle behöva jobba lite hårdare med i dessa odlingar är bekämpningen av kållarver. Dessa är snabba och glupska och kan snabbt sätta i sig en hel planta. Genom att odla under nät eller att plocka bort dem för hand kan man slippa dem men nät är bökigt och plocka för hand tar tid när de har hunnit bli så här många. Då återstår att spruta med hård vattenstråle eller – min favorit – spraya med biologiska Turex. Det är lite jobb med det när man har så stora odlingar men om man är några stycken som hjälps åt går det ganska fort.
Kronärtskockorna hade man lyckats med och de växte lite här och var i denna trädgård. Bakom syns amarant som är en spännande växt av flera skäl. Dess blad går att äta som spenat och blommorna liknar rävsvansar och blir jättefina. Quinoa tillhör amarantsläktet och nu har man tagit fram en quinoa-amarant som gillar nordiskt klimat. Snart kan vi förhoppningsvis köpa svenskodlad quinoa i butikerna. Om man skakar på en ”rävsvansblomma” får man ut frön som ser ut som quinoa.
Vacker uppställning i växthuset med malabarspenat.
De hade även lyckats få malabarspenaten att trivas utomhus vilket är en bedrift. Inspirerande!
Purjolök och dill. De höga vita i bakgrunden är tobaksblommor och de är också en naturlig skadedjursskrämma. Värd att implementera i odlingarna av flera orsaker. Blommor lockar till sig pollinatörer och gör också odlingarna dynamiska och vackra.

Jag rekommenderar ett besök till Goda Rum eller Kumla Sjöpark som jag borde skriva. För så heter hela området. Utanför byggnader och grönsaksodlingar finns ett trevligt promenadstråk runt en anlagd sjö. Där växter många fina träd och buskar och skulpturer är utplacerade på flera ställen.

Den 23 september har jag guidade turer i mina egna permakulturinspirerade grönsaksodlingar. Klockan 11.30 och 15.30 startar dessa och de tar 30-45 minuter. Kostnaden är en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Dessa guidningar ingår i Den Blå Tråden som arrangeras denna dag i bygden runt Närkes Kil.

Mer om arrangemanget finns att läsa här.