Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!

Lökar och knölar

De flesta fröerna är inhandlade fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna motstå ytterligare några påsar när tillfälle till handel ges. Det är svårt att besöka en plantskola utan att gå därifrån med någon spännande fröpåse som jag inte visste att jag behövde. För att inte tala om mässorna. Jag kanske ska låta bli att besöka dem över huvud taget. Fast jag har ju aldrig varit på värstingmässan, Nordiska Trädgårdar, i Älvsjö. Att det inte har hänt mig än är obegripligt. Det blir kanske en dagstur i år…

Nordiska Trädgårdar: Någon rosa plastflamingo blir det nog inte men förmodligen några fröpåsar…

Det fanns ju en trädgårdsmässa i Örebro under några år men jag kan nästan förstå varför den inte existerar längre. Ganska medioker och ointressant faktiskt. Det bästa var att jag brukade passa på att köpa årets sättpotatis och sättlök där men nu har jag hittat betydligt bättre alternativ och det är huvudtemat i dagens blogg.

Jag vet inte, jag kanske är sist på bollen, men jag har inte hittat ekologiskt utsäde till potatis och lök förut men i år hittar jag massor! Iallafall i nätbutikerna. Jubel och fanfarer! Varför jag prompt vill ha ekologiskt utsäde kan du läsa om i mitt förra blogginlägg.

Här är några av de nätbutiker där man kan köpa ekologisk sättpotatis:

Klostra. Jag skrev om dem redan förra gången och här kommer de igen!

Kröns. Jag har aldrig handlat av dem förut men de har ett skapligt utbud av ekologisk sättpotatis.

Larsviken. Heja! Flera ekologiska sorter att välja mellan!

Wexthuset. Här har jag handlat förut så jag vet att de levererar men potatis har jag aldrig lagt i inkorgen förr.

Nackdelen med näthandel är ju omaket med att returnera om man inte är nöjd med produkten men jag tycker ändå att fördelarna överväger. Som Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) brukar skriva; att det är skönare att sondera marknaden framför en dator iklädd mysbrallor än att fara runt i olika affärer.

Och så sättlök. Ekologisk förstås. En gång provade jag att så lök från frö. Yeah right. I zon 5 i Kilsbergen lyckades jag bara få minilökar av dessa fröer. Och när jag i efterhand har läst på så verkar det gälla i nästan hela landet. Visserligen kan man använda dessa minisar som sättlökar året därpå men jag odlar inte utsäde, jag odlar mat. Kanske att jag hade kunnat få godkänd storlek på dem om jag hade förkultiverat dem inomhus i februari men det fanns inte på tapeten då.

Man skulle kunna tro att firmorna som som säljer sättpotatis även säljer sättlök men så enkelt är det tydligen inte. Jo i något enstaka fall (vilket kanske kan vara en stor fördel av fraktskäl).

Här kommer en lista på några nätbutiker som säljer ekologisk sättlök:

Klostra. Stor chans att jag blir kund hos dem!

Bellas Lantliv. En helt ny bekantskap för mig!

Nelson Garden. Jag tänkte väl, de som ska vara störst måste ju hålla jämn takt med konkurrenterna.

Jag hittade ett nytt spännande program på TV som jag rekommenderar. Det heter Matens Resa och jag har bara sett första avsnittet än. Det handlade om rödbetor och man fick en riktigt trevlig presentation av denna kraftfulla och multifunktionella rotsak. Några hipsterkockar ger sig ut på landet och hittar en rödbetsodlare med ett permakulturellt hållbarhetstänk. Bland annat använde hon en broadfork vilket var en ny upphetsande bekantskap för mig förra året då jag gick utbildningen. Ett fantastiskt redskap som jag kommer att svetsa ihop själv om det inte finns till försäljning snart.

Som en effektivare och mera ergonomisk grep. Eftersom grävning är sååå mycket 90-tal så kommer ”The Broadfork” att vara framtidens grej. Ännu inte så vanlig i Sverige. Bilden är lånad härifrån.

Sedan åker hipsterkockarna hem och lagar mat på rödbetorna. Oväntad och attraktiv mat. Eller nej, först lagade de lite obligatorisk utomhusmat på rödbetsgården. Sen åkte de hem till sitt minimalistiska kök.

Jag är hooked. Iallafall på avsnitten som handlar om vegetabilier.

I nästa inlägg hoppas jag A) att NA verkligen har fixat det utlovade nya utseendet på bloggen och B) att jag kan berätta mer om mina paprikor som jag sådde den 8 februari.

Peace.

Att köpa frö

Det börjar bli dags att köpa fröer. Om man inte har odlat sina egna förstås men där har jag lite kvar att lära. Den tiden kommer nog.

Jag väljer alltid ekologiska fröer. Lite dyrare men det är få saker som får mig att avvika från den principen. Jag är helt övertygad om att ekologiska val alltid är av godo i det långa loppet.

Ska det verkligen göra någon skillnad, det där lilla, lilla fröet, om det har ekologisk härkomst eller inte? Kanske inte i rödbetan eller purjolöken som växer upp, där har det större betydelse vilken jord eller gödning jag använder, men i sammanhanget där fröet är taget, där gör det skillnad.

Bild lånad från Allt om Trädgård.

Om fröet är ekologiskt så är naturligtvis grödorna, markerna och odlingarna som det kommer från likaså. Att välja ekologiskt kanske inte alltid gör någon skillnad i våra kroppar men det har stor betydelse för jorden där det har växt. Och för dem som arbetar där.

Vi måste vara väldigt rädda om våra jordar. För att sju miljarder människor ska få mat för dagen så gäller det att odlingsytorna är väl omhändertagna.

Så. De ställen där jag framför allt handlar mina fröer är Runåbergs och Lindbloms. Det är svenska firmor med stor kunskap och kvalitet som tar fram frö för svenska förhållanden och de har i stort sett bara/övervägande ekologiska fröer. Dessutom är de små firmor i sammanhanget så jag gynnar gärna dem.

Runåbergs omisskännliga framsida.

Båda firmorna är dessutom generösa med information, både beträffande det aktuella fröet men även om andra saker. Lindbloms säljer också andra praktiska hjälpmedel när man ska förodla, gallra etc.

Impecta är en firma som har vässat till sig och har ett betydligt mera intressant sortiment nuförtiden. Ganska mycket ekologiskt och en högre anpassning till nordiskt klimat. De säljer både eget och importerat frö men allt provodlas på gården i Julita.

Föreningen Sesam jobbar hårt för bevarandet av kulturväxter och sorter som är på väg att försvinna. Genom att bli medlem där kan man få tag på spännande frösorter och lära sig mer om dess ursprung och om fröodling i allmänhet.

Det finns massor av fröfirmor men de ovan nämnda är mina favoriter. Här är några av de övriga som har sin bas i Sverige: Jennys frön & sånt, Klostra, Frökungen, Odla.nu, Allafroer.se, Froer.nu, Wexthuset… you name it! De är oftast inte producenter av frö utan bara återförsäljare så att firman är svensk behöver inte betyda att fröet är detsamma. Dessutom levererar de inte samma kunskap och fakta om sin fröer som mina favoritfirmor.

Skärmdump från Klostras hemsida. Jag kommer att återkomma till Klostra i ett framtida inlägg!

Sen finns det de stora drakarna, till exempel Nelson Garden. Fortfarande ett svenskägt bolag, även om de har spritt sig över norra Europa. Att de samarbetar med Naturskyddsföreningen tar jag som ett gott tecken eftersom den föreningen lobbar hårt för miljöfrågor.

Att tänka lite på varifrån man köper sitt frö kan vara värt mödan. Runåbergs skriver om den stora fröindustrin på sin hemsida:

Allt för mycket av det vi betalar för fröet hamnar i ”fel” fickor. Fröhandeln styrs av multinationell ekonomi, med starka kopplingar till kemi-, läkemedel- och oljebranschen. Maximal lönsamhet står högst på önskelistan.

När jag var på Plantagen här om dagen för att köpa ekologisk växtnäring så såg jag att de hade två hela hyllsektioner med ekologiska fröer! Det är iallafall första gången som jag ser detta utbud hos dem. Att de är ekologiska är ju jättebra men varifrån de kommer förtäljer inte historien. Vem äger Plantagen och vem förser dem med fröer?

Heja Plantagen! Ett steg i rätt riktning. Varför välja något annat frö liksom?

Med anknytning till mitt förra inlägg om groddning, spirning och odling av mikrogrönt så ser jag att Plantagen hänger på trenden och har tagit fram speciella fröer för detta. Glädjande!

 

Apropå det så vann jag den här boken tack vare ett receptförslag innehållandes groddar. Det var Nelson Garden som utlyste tävlingen på sin Instagram. Jag kan faktiskt rekommendera deras Instagram.

 

Och ytterligare ett apropå; efter mitt besök på Plantagen så klev jag in på ICA Maxi (Eurostop, Örebro) och hittade en halv vägg med 100% ekologiska fröer från ovan nämna firma. Till extrapris dessutom!

Jag som trodde att jag hade köpt alla fröer…

Vissa saker odlas inte från frö, vissa saker kräver knöl eller lök. Om detta ska jag skriva i nästa inlägg.

Just det, vill ni veta vilket recept jag vann boken med? Tänk er en skiva nybakt surdegsbröd laddad med ett lager hemgjord hummus på gula ärter eller bondbönor toppat med ett groddberg? Då händer det saker i min mun.

Och just det igen, bloggen är under förändring. Jag vet inte hur snabbt NA kommer att fixa det men jag hoppas att det sker snart!