Skörd! Om gurka, tomat och bladgrönt.

Här kommer mitt sista inlägg om grönsaker som har gett bra skörd i år. Idag tänkte jag berätta om det man gjorde sallad av på 80-talet; gurka, tomat och sallat. Fast jag jobbar brett och tänkte avhandla flera olika gröna blad.

Gurka

Jag är ingen bra gurkodlare och jag vill fortfarande inte påstå att jag vet hur man gör men i år har vi skördat mycket gurka så något har jag ändå lärt mig med åren. Det kan också bero på att jag sådde galet många gurkfröer i våras. Jag hade massor av fröpåsar, en del var riktigt gamla, så jag hällde ut rubbet. Både för att blir av med gamla grejer men också för att det brukar gro dåligt hos mig.

Att förodla gurkor är att föredra. Fröerna är känsliga och i en liten kruka har jag bättre koll på dem. När de börjar gro är även stjälken känslig, särskilt för fukt så att vattna underifrån är en riktig vinnare. Jag ställer krukorna på en djup bricka med vatten och så får de suga en stund.

När gurkorna är utplanterade, och när jag ser att de har etablerat sig och börjat växa till, så släpper jag bevattningsreglerna. De brukar klara det. Viktigt är väl att jorden är genomsläpplig så att det inte blir en sjö runt stjälken.

Gurkorna gillar värme, mer värme än växthustomaterna, så de får bo längst in i växthuset. De vill ha massor av vatten och näring så jag fjäskar med grundgödsling, stödgödsling, solcellsbevattning och några extra kannor då och då.

Det kan bli ett galet växande och de kan ta över hela växthuset med stora blad som skymmer och stör. Jag klipper bort en del men är ändå lite försiktig. Det är ganska ofta som det gömmer sig gurkor bakom de stora bladen.

Jag har lärt mig att skörda gurkorna i tid. De är ätbara redan när de är pyttesmå. Ju större gurka desto sämre. Faktiskt. Hårt och bittert skal blir resultatet. Bittra blir de även om de får för lite vatten.

Hädanefter kommer jag enbart att satsa på självpollinerande, parthenokarpa, gurkor. I år hade jag ingen koll på alla gamla fröer så jag har hjälpt till med pollineringen medelst en liten pensel.

Med anledning av att det har vuxit alla möjliga sorters gurkor i samma växthus så är det mycket troligt att de har korsat sig med varandra. Därför tar jag inga egna fröer. Problemet är inte korsningarna, problemet är att de kan bli lätt giftiga.

De flesta gurkor passar att äta färskt men alla gurkor funkar inte att lägga in. Då har vi hållit oss till de sorter som ska vara inläggningsvänliga. Vi äter gärna färsk gurka i sallad, på mackan och i tzatziki så det byggs inga gurkberg i kylskåpet. Dessutom har vi lagt in en hel del. Både saltgurka, någon slags smörgåsgurka och mjölksyrad.

Vi använder inlagd gurka till vegburgare och i potatissallad. Mjölksyrad gurka har vi avnjutit tillsammans med honung och smetana.

Olika varianter av inläggning.
Var bara tvungen att lägga in den här bilden, tagen vid en hotellfrukost i Moskva 2018.
Årets mest speciella: melongurka!

Tomat

Tomater är inte lika känsliga så där vågar jag påstå att jag lyckas nästan varje gång. Men det finns ändå saker att utveckla och sådant som jag har blivit bättre på är att veta vilka tomater som mår bäst utomhus respektive i växthus. Jag vet också vilka som är bäst att lagra och vilka som ska ätas direkt. Jag har blivit en fena på att ta egna fröer och borde således inte behöva köpa lika mycket frö framöver. Framför allt så vet jag vilka som är goda.

Här är årets sorter!

Jag har också konstaterat att det går jättebra att låta tomaterna eftermogna inomhus om de fortfarande är gröna när det börjar bli kallt på riktigt.

I år ser det bättre ut än någonsin. Det blir stor skörd av både små och stora tomater. De är friska, ingen pistillröta på en enda frukt. De mognar tidigt, det kommer inte att bli så många som måste eftermogna på vårt matbord.

Detta kommer inte att bli lika nödvändigt i år.

Det är inte så mycket att orda om. Tomater vill ha vatten och gödsel. Så stor kruka som möjligt. 28 grader lär vara en optimal temperatur för växthustomater. Jag tjuvar och binder upp. Kapar plantan när den har ungefär fem tomatklasar. Jag klipper lite blad men det finns två olika skolor som säger klippa/inte klippa.

Sibirjak. Stark, pålitlig och stor skörd.

Busktomater, till exempel Tiny Tim, varken klipps eller binds upp. Dessutom ger den körsbärsstora, söta välsmakande frukter.

Vintertomaterna, i synnerhet Principe Borghese, hängs upp i köket för senare förtäring. De tomater som vi inte hinner äta färskt kommer att torkas, läggas in och bli tomatkross.

När nästan alla tomater i en klase med Princip Borghese har mognat klipper jag av den och hänger på ett snöre i köket. Där fyller jag på med nya klasar allt eftersom. De som inte har mognat i växthuset gör det i köket. Dessa har mycket goda lagringsegenskaper och kommer att vara de tomater som vi äter upp sist av allt i vinter.

En av årets favoriter är Black Cherry men jag gillar verkligen den ryska frilandstomaten Sibirjak också. Extremt tålig växt som ger stor skörd.

De flesta tomater är goda tycker jag. En del är köttigare, andra blötare. Vissa är lite torra och mjöliga, andra mera slafsiga. Några blir otroligt söta och smakrika, andra något surare men alla är fortfarande goda om man jämför med köpetomater.

Bladgrönt

Uppifrån: dill, ruccola och sallat.

De blad som har gett god skörd i Getingedalen i år är plocksallat, spenat, ruccola, vinterportlak och dill. Jo men dill räknas faktiskt som gröna blad även om jag ofta hanterar den som en ört.

Sallaten fick en dålig start. Den tål kyla så jag sådde den när det var fem grader i jorden. Antingen grodde den inte alls eller också blev den uppäten. Då sådde jag en ny omgång i en liten ask. Det är lättare att hålla koll på förodlade grönsaker i kruka och sallaten grodde fint.

Sallat gillar inte värme. Den gror inte när det börjar närma sig högsommar och 20-25 grader. Därför blev det lite bråttom att få upp plantorna innan det blev så varmt. Jag höll lådan i skuggan, norrsidan av mitt växthus har blivit plantskola, och det funkade.

Plantskolan bakom växthuset.

Min sambo sådde ny sallat samtidigt och den grodde också. Vi fick således sjukt mycket sallat i år och började leta nya sätt att äta den på. Vi hittade en sallatssoppa som kunde ätas både kall och varm och den var riktigt god.

Här hittar du receptet som lockade mig mest.

Den förodlade sallaten efter utplantering.
Av någon anledning så hittar inte jordlopporna till min plantskola. Kanske för att allt sker i krukor?

Jag förodlade dessutom ruccola, en sort som är perenn, åtminstone i varmare klimat. Jag hoppas att den kan bli det här också. När plantorna var tillräckligt stora och kraftiga så planterade jag ut dem men jordlopporna var obarmhärtiga. De tuggade i sig nästan hela paketet.

Men tack vare förodlingen så hade ruccolan utvecklat bra rötter och kunde komma igen. Majrovan som såddes direkt på friland samtidigt lyckades inte överleva jordlopporna. Både ruccola och majrova är korsblommiga och väldigt populära hos jordloppor.

I slutet av juli finns det stor anledning att så snabba grönsaker som uppskattar de fuktigare och mörkare nätterna. Jag sådde en ny omgång av spenat och nu även portlak, inspirerad av odlarvännen M som hade fått en fin skörd av det på försommaren.

Vi konsumerar mycket spenat så vi försöker att odla så mycket det bara går.
Vinterportlak

Sara Bäckmo på Skillnadens Trädgård, brukar ofta prata om portlak som en favorit. Jag har provat det förr men alldeles för halvhjärtat och oengagerat. Den här gången gick jag all in och nu står jag med den mest fantastiska vinterportlak som kan tänkas. Bladen är fantastiskt vackra och goda, stjälkarna är saftiga och spröda och blomknopparna sätter pricken över i.

Här har Sara skrivit ett bra inlägg om portlak.

Här är sorten som jag sådde.

Vinterportlak – det ska bli spännande att se hur den klarar vintern.

Behöver jag nämna vintersallaten? Alltså maché? Vid det här laget borde mina läsare känna till att ni ska så vintersallat i augusti. Jag sådde två olika sorter, den ena från egna fröer, och de grodde med olika hastighet men nu har jag ett par meter vintersallat som vi ska äta av i vinter.

Förra årets vintersallat har blommat över och gått i frö. Dessa tog jag så klart hand om.

Sallat och bladgrönt behöver inte så mycket gödsel. De gillar sällan värme och alltför mycket ljus så det är en bra växt att odla i skuggiga områden. Sniglarna gillar ofta gröna blad och om de är korsblommiga, från brassica-släktet, så brukar jordlopporna vara bråkiga men alla dessa bekymmer blir mindre om man förodlar. Sniglar kan man bekämpa med Ferramol. Det funkar framgångsrikt hos mig.

Första sådden av dill gjordes tidigt i våras. Den har vi ätit av i färsk form och nu ger den fina dillkronor till alla inläggningar. Sedan sådde jag ny dill i slutet av juli och det är framför allt den som jag kommer att frysa in. Det är den man ser på bilden högre upp.

Spenaten förvälls och fryses in. Dillen fryser jag in färsk. Ruccolan går att göra pesto på men vi älskar att blanda den i sallat och färskost.

Om det visar sig att ruccolan, eller sandsenapen, överlever vintern och verkligen är perenn så kommer jag att flytta den till perennalådan. Jag försöker att samla alla perenna grönsaker på ett ställe. I lådan växer sedan tidigare piplök och svartrot (ja den är perenn om man inte tar upp roten utan bara äter blasten) men jag funderar på att även flytta annat dit. Spanska körveln, jordärtskockan, lungroten, dagliljan och lite annat. Det jag kallar örtagården är ju egentligen också en rabatt för perenna grönsaker. Vi kanske ska gå in på det en annan gång.

Så där ja! Då har jag gått igenom nio grönsaker som jag har fått bra skörd på i år. Naturligtvis är det mer som har gått bra men jag kanske återkommer till dessa.

I veckan gjorde jag ett studiebesök hos Åfallets skogsträdgård och på lördag ska jag till ytterligare ett spännande ställe. Kanske kommer nästa inlägg att handla om dessa platser? Eller också skriver jag om något helt annat. Det börjar bli dags att göra årets örtsalt och både nypon och rönnbär är på väg att mogna. På återhörande!

Tillbaka!

I’m back!

Fyra veckors blogguppehåll gjorde gott. Både för mig och trädgården. Genom att ta semester från rubbet så har jag haft en sagolik ledighet, det har varit underbart. Jag passade bland annat på att resa bort ett tag, inom Sverige och på rätt sida coronareglerna, och när jag kom hem såg jag min trädgård med nya ögon.

Eller också var det mina vikarierande trädgårdsskötare som hade gjort ett grymt jobb.

Från att ha tyckt att det går så där har jag ändrat mig till att det är ett riktigt bra odlingsår. Exakt just nu skulle det dock behöva komma lite regn men alla prognoser pekar på att det är skyfall på ingång. Som en skänk från ovan.

Jag tänkte inte gå in på alla detaljer idag, det skulle bli så långt men sådant som vi har skördat och som har gått riktigt bra hittills är koriander, basilika, sockerärt, potatis, dill, hallon, persilja, gurka, tomat, squash, sallat, bondbönor, vitlök, vaxböna, timjan, libbsticka, gräslök, mynta, morot, polkabeta, fänkål, kålrabbi, svartkål och sallat.

En del äter vi färskt, en del fryser vi in.

Jag tänkte istället göra det i kommande inlägg. Detaljerade djupdykningar på några grejer som vi odlar med framgång i år. Hur jag har sått, skördat, tillagat och förädlat. Och tänkt.

Squashen är en uppstickare. Jag brukar odla den men inte med samma glädje som nu. Jag har hittat lite nya sätt att äta den på, det bidrar helt klart till känslan.

Jag sådde flera saker i slutet av juli, en del blev jordloppsmat medan annat gjorde succé. Dill, portlak och vintersallat ger fin skörd under sommarens andra hälft.

Tomaterna går också riktigt bra i år och jag är bättre på att ta egna fröer och använda de olika sorterna på olika sätt. Förr har det varit lite huller om buller. Tomat som tomat. Not any more.

Jag är också sugen på att styra upp mina inlägg till något mer strukturerat. Hittills har bloggen funkat som en slags dagbok, ett och samma inlägg kan handla om ett radioprogram, en ny fröfirma och ett recept på rättika. Nu när jag har några års bloggande bakom mig så händer det allt oftare att jag använder bloggen som arkiv. Inte sällan letar jag efter gamla inlägg med ett specifikt recept, namnet på en särskild ärta eller plantskolan där jag såg det där härdiga plommonträdet.

För att komma till receptet med bönpastej kan jag tack och lov göra en sökning men samtidigt vore det smidigt om rubriken var bönpastej och inte Vecka 40. Och det vore också skönt om jag inte behövde skrolla förbi en massa boktips och gödselmetoder innan jag kommer till receptet.

Dagboksformatet har definitivt sin charm men nu provar jag något nytt. Jag ska bara skriva av mig om augustiträdgården 2020. Vi hörs om en vecka.

Did I plant that?

Ja kära någon. Det här var veckan då tomatplantorna drabbades av skador, inte mina egna i särskilt stor omfattning – än – men väldigt många i Sverige och Norden. Lena Israelsson, en bra odlingsboksförfattare och aktivist har uppmärksammat att det är flera ekologiska och KRAV-märkta flytande näringslösningar som har haft giftiga bekämpningsmedel i sig. Det är framför allt tomat- och paprikaplantor som får skador av detta. Skandalen är i sin linda men det uppmärksammades i senaste Odla med P1 och de ger dessutom en väldigt bra förklaring till vad det handlar om.

Lyssna här.

Lena Israelssons hemsida hittar du här.

Jag använder flytande gödning under min förodling. Det är så behändigt att hälla en matsked i vattenkannan. När mina växter är utplanterande använder jag andra sorters gödning.

Jag kan se de aktuella skadorna på ett par av mina plantor men skadorna kan uppstå senare så det kan bli fler. Det kan också vara förklaringen till att sex fina paprikaplantor plötsligt stendog. Jag har använt Plantagens KRAV-märkta, ekologiska flytande gödning men det som är kvar i flaskan åker till återvinningen nu. Eller ska jag åka tillbaka till Plantagen med den? Det ska jag nog.

Jag hade samma flaska förra året och då var min förodling pinsamt dålig. Jag trodde att det berodde på att jag använde ”skräpjord” istället för såjord men så var kanske inte fallet. Hur som helst så hämtade sig plantorna senare.

Tomatplanta med de aktuella skadorna. Förkrympta hårda blad och knepiga knölar.

Nedan syns boven. Jag har rekommenderat den förr eftersom den är ekologisk och KRAV-märkt. En hittills pålitlig märkning. Nu tycker jag att du ska lämna tillbaka den till Plantagen du också.

KRAV, vars logga sitter på ovanstående flaska, måste tycka att detta är ytterst pinsamt. KRAV är en seriös organisation med många kontroller och inbyggda filter. En sådan här sak ska inte få slinka igenom.

Här kan du läsa vad KRAV skriver om den aktuella situationen.

Så, då har vi avhandlat det tråkiga. Över till det härliga.

Det kanske gror lite långsamt men jag är nog otålig. Dessutom tillkom det tre nya odlingslådor under veckan. Bara så där. Sambons tanke var att flytta upp våra finaste perenner från skamvrån och jag hakade på. När väl lådorna stod där så blev det ändå grönsaker i en av dem… Fast vi är tämligen säkra på att det blir blommor i de sista två.

De står alldeles intill altandäcket, nära vattentunnorna. Det är så här man ska ha all sin odling egentligen. Fast det kom vi på för sent. En låda hitom körsbärsträdet och två bortom. Detta är en plats som vi ofta är på så vi kommer njuta av och sköta om blommorna betydligt mer.
Kom igen! Lite tempo tack!
Ramslöken levererade faktiskt två små blommor så nu ska vi försöka plocka fröerna när de är mogna och plantera dem på något annat ställe.
När vi ändå snackar lök så visar jag gärna upp min präktiga vitlök. En skopa hönsgödselsoppa i vattenkannan en gång i veckan verkar vara… ska vi säga The Shit?
De gula och röda lökarna är väl inbäddade i år. Allt för att hålla fukten i jorden. Än så länge ser det bra ut. Så småningom kommer även dessa få hönsgödselsoppa med vattningarna.
Sockerärterna gror fint. Lokförare Bergfälts jätteärt är planterade i cirkel. Det är andra året jag odlar dessa på egenodlade fröer vilket är kul. Dessa var jag lite osäker på eftersom de hade drabbats av mjöldagg när jag skördade dem men det verkar inte ha påverkat grobarheten.
Av de perenna, oätliga växter som jag tycker om bara för dess utseende så ligger getramsen bra till.
Funkia/Hosta är också en tio-i-topp-växt. Bladen kan ha så olika gröna nyanser. En favorit är denna som drar åt blått.

Växthuset är färdigfixat. All chili och de paprikor som överlevde har planterats om. Några pelargoner får också plats där inne. Känsliga tomater och bortskämda gurkor samsas med delikat basilika. Ingen djungel att tala om än men den kommer… och det brukar vara härligt.

Tomater i givakt.
Tomater och gurka samsas med basilika.
Basilikafröer är ljusgroende så jag lägger dem på blöt jordyta och klappar fast dem lite lätt. Innan de har grott och fått lite rötter så duschar jag planteringen med lätt hand. På bilden kan man se det första tecknet på basilikafröer som gror.
Bara några dagar senare ser de ut så här. Då behöver man inte dalta med mjuk dusch längre.

Nästa vecka hoppas jag kunna visa lite saker som gror. Morot, fänkål, mangold och sallat. Jag vill också visa kålplantor som har överkommit utplanteringschocken och snigelkonfrontationerna. Väx nurå!

Avslutningsvis bjuder jag på några uppslag till alternativa plantskyltar. De där du inte visste att du saknade.

The Big Apple

Varför New York kallas för The Big Apple är omdiskuterat. Det finns flera olika teorier och historier och ingen vet riktigt säkert varifrån benämningen kommer. 

Att New York State är landets näst största producent av äpplen har ingenting med saken att göra men det faktum att man ser äppelodlingar överallt på landsbygden känns ändå som en kul koppling till smeknamnet.

På västra sidan om Manhattan flyter Hudsonfloden och den fortsätter norrut i många mil. Området runt denna floddal kallas för Hudson Valley och det är ett bördigt område med gynnsamt klimat.

Att åka till detta område i slutet av september eller början av oktober innebär mycket skördefester, Farmers Markets och liknande aktiviteter. Min syster ser äppelodlingar i alla väderstreck så det luktade lite äpple överallt utomhus.

Trots detta gjorde vi en utflykt till Angry Orchard, en äppelindustri med cidertillverkning och just denna dag ciderprovning.

Angry Orchard verkar vara en av de större cidertillverkarna i landet. Deras produkter syns på de flesta barer i New York. Ingen småskalighet här inte. En liten rundtur i deras lokaler, en inblick i fabriken och provsmakning av deras cider var en trevlig utflykt.

För att inte tala om de enorma odlingarna där äpplena skördades för fullt när vi var där.

Dessutom får man allt det där amerikanska på köpet. Maten, människorna, aktiviteterna, samtalen, kulturen och vädret. Vi hade runt 25 grader varmt under hela visitelsetiden.

Träden dignade av frukt. Tidiga sorter var redan plockade medan många andra skulle skördas när som helst.
Unga träd formas för att funka i industrin. Genom att tvinga ner späda grenar får de mer frukt, en luftigare krona, kräver mindre beskärning och blir lättare att plocka av.
Nyplanteringar, klassiska äppellådor och äldre fruktträd i bakgrunden.

 

Fullvuxna träd.

De kunskaper jag har om fruktträdsodling är att om marken runt trädet är bar så är också träden besprutade. I princip så betyder det att marken är död och nästintill obrukbar. De äldre trädens rötter går så djupt att de inte drabbas av giftet som är avsett att täcka det som växer ovan jord och som alltså så småningom hamnar i våra magar. Kontroversiellt.

Nedan syns äppelodlingarna från Clintondale där min syster bor. Vi fick också bekräftat av en local att dessa träd besprutas.

Väldigt mycket frukt är ju häftigt men om man vet att det är tack vare en hel del pesticider så känns det inte lika häftigt längre.
Död mark runt stammen.

Huruvida odlingarna på Angry Orchard var organic (ekologiska) eller inte är jag osäker på. Eftersom det inte syntes några tecken på det så misstänker jag att de inte är det. Om jag hade en ekologisk farm så skulle jag nog skylta med det.

Majoriteten av äpplena som odlas i världen är inte ekologiska. De är besprutade för att bli jämna, stora, många och se aptitliga ut. Därför vill jag uppmuntra alla till att ta vara på alla trädgårdsäpplen som finns. Flera ton trädgårdsäpplen går till spillo varje år och dessa är i princip aldrig besprutade.

Nästa inlägg ska handla om ett annat studiebesök i Hudson Valley, DuBois Farms i Highland. Där var det skördekalas och dessutom organic!

Lökar och knölar

De flesta fröerna är inhandlade fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna motstå ytterligare några påsar när tillfälle till handel ges. Det är svårt att besöka en plantskola utan att gå därifrån med någon spännande fröpåse som jag inte visste att jag behövde. För att inte tala om mässorna. Jag kanske ska låta bli att besöka dem över huvud taget. Fast jag har ju aldrig varit på värstingmässan, Nordiska Trädgårdar, i Älvsjö. Att det inte har hänt mig än är obegripligt. Det blir kanske en dagstur i år…

Nordiska Trädgårdar: Någon rosa plastflamingo blir det nog inte men förmodligen några fröpåsar…

Det fanns ju en trädgårdsmässa i Örebro under några år men jag kan nästan förstå varför den inte existerar längre. Ganska medioker och ointressant faktiskt. Det bästa var att jag brukade passa på att köpa årets sättpotatis och sättlök där men nu har jag hittat betydligt bättre alternativ och det är huvudtemat i dagens blogg.

Jag vet inte, jag kanske är sist på bollen, men jag har inte hittat ekologiskt utsäde till potatis och lök förut men i år hittar jag massor! Iallafall i nätbutikerna. Jubel och fanfarer! Varför jag prompt vill ha ekologiskt utsäde kan du läsa om i mitt förra blogginlägg.

Här är några av de nätbutiker där man kan köpa ekologisk sättpotatis:

Klostra. Jag skrev om dem redan förra gången och här kommer de igen!

Kröns. Jag har aldrig handlat av dem förut men de har ett skapligt utbud av ekologisk sättpotatis.

Larsviken. Heja! Flera ekologiska sorter att välja mellan!

Wexthuset. Här har jag handlat förut så jag vet att de levererar men potatis har jag aldrig lagt i inkorgen förr.

Nackdelen med näthandel är ju omaket med att returnera om man inte är nöjd med produkten men jag tycker ändå att fördelarna överväger. Som Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) brukar skriva; att det är skönare att sondera marknaden framför en dator iklädd mysbrallor än att fara runt i olika affärer.

Och så sättlök. Ekologisk förstås. En gång provade jag att så lök från frö. Yeah right. I zon 5 i Kilsbergen lyckades jag bara få minilökar av dessa fröer. Och när jag i efterhand har läst på så verkar det gälla i nästan hela landet. Visserligen kan man använda dessa minisar som sättlökar året därpå men jag odlar inte utsäde, jag odlar mat. Kanske att jag hade kunnat få godkänd storlek på dem om jag hade förkultiverat dem inomhus i februari men det fanns inte på tapeten då.

Man skulle kunna tro att firmorna som som säljer sättpotatis även säljer sättlök men så enkelt är det tydligen inte. Jo i något enstaka fall (vilket kanske kan vara en stor fördel av fraktskäl).

Här kommer en lista på några nätbutiker som säljer ekologisk sättlök:

Klostra. Stor chans att jag blir kund hos dem!

Bellas Lantliv. En helt ny bekantskap för mig!

Nelson Garden. Jag tänkte väl, de som ska vara störst måste ju hålla jämn takt med konkurrenterna.

Jag hittade ett nytt spännande program på TV som jag rekommenderar. Det heter Matens Resa och jag har bara sett första avsnittet än. Det handlade om rödbetor och man fick en riktigt trevlig presentation av denna kraftfulla och multifunktionella rotsak. Några hipsterkockar ger sig ut på landet och hittar en rödbetsodlare med ett permakulturellt hållbarhetstänk. Bland annat använde hon en broadfork vilket var en ny upphetsande bekantskap för mig förra året då jag gick utbildningen. Ett fantastiskt redskap som jag kommer att svetsa ihop själv om det inte finns till försäljning snart.

Som en effektivare och mera ergonomisk grep. Eftersom grävning är sååå mycket 90-tal så kommer ”The Broadfork” att vara framtidens grej. Ännu inte så vanlig i Sverige. Bilden är lånad härifrån.

Sedan åker hipsterkockarna hem och lagar mat på rödbetorna. Oväntad och attraktiv mat. Eller nej, först lagade de lite obligatorisk utomhusmat på rödbetsgården. Sen åkte de hem till sitt minimalistiska kök.

Jag är hooked. Iallafall på avsnitten som handlar om vegetabilier.

I nästa inlägg hoppas jag A) att NA verkligen har fixat det utlovade nya utseendet på bloggen och B) att jag kan berätta mer om mina paprikor som jag sådde den 8 februari.

Peace.

Att köpa frö

Det börjar bli dags att köpa fröer. Om man inte har odlat sina egna förstås men där har jag lite kvar att lära. Den tiden kommer nog.

Jag väljer alltid ekologiska fröer. Lite dyrare men det är få saker som får mig att avvika från den principen. Jag är helt övertygad om att ekologiska val alltid är av godo i det långa loppet.

Ska det verkligen göra någon skillnad, det där lilla, lilla fröet, om det har ekologisk härkomst eller inte? Kanske inte i rödbetan eller purjolöken som växer upp, där har det större betydelse vilken jord eller gödning jag använder, men i sammanhanget där fröet är taget, där gör det skillnad.

Bild lånad från Allt om Trädgård.

Om fröet är ekologiskt så är naturligtvis grödorna, markerna och odlingarna som det kommer från likaså. Att välja ekologiskt kanske inte alltid gör någon skillnad i våra kroppar men det har stor betydelse för jorden där det har växt. Och för dem som arbetar där.

Vi måste vara väldigt rädda om våra jordar. För att sju miljarder människor ska få mat för dagen så gäller det att odlingsytorna är väl omhändertagna.

Så. De ställen där jag framför allt handlar mina fröer är Runåbergs och Lindbloms. Det är svenska firmor med stor kunskap och kvalitet som tar fram frö för svenska förhållanden och de har i stort sett bara/övervägande ekologiska fröer. Dessutom är de små firmor i sammanhanget så jag gynnar gärna dem.

Runåbergs omisskännliga framsida.

Båda firmorna är dessutom generösa med information, både beträffande det aktuella fröet men även om andra saker. Lindbloms säljer också andra praktiska hjälpmedel när man ska förodla, gallra etc.

Impecta är en firma som har vässat till sig och har ett betydligt mera intressant sortiment nuförtiden. Ganska mycket ekologiskt och en högre anpassning till nordiskt klimat. De säljer både eget och importerat frö men allt provodlas på gården i Julita.

Föreningen Sesam jobbar hårt för bevarandet av kulturväxter och sorter som är på väg att försvinna. Genom att bli medlem där kan man få tag på spännande frösorter och lära sig mer om dess ursprung och om fröodling i allmänhet.

Det finns massor av fröfirmor men de ovan nämnda är mina favoriter. Här är några av de övriga som har sin bas i Sverige: Jennys frön & sånt, Klostra, Frökungen, Odla.nu, Allafroer.se, Froer.nu, Wexthuset… you name it! De är oftast inte producenter av frö utan bara återförsäljare så att firman är svensk behöver inte betyda att fröet är detsamma. Dessutom levererar de inte samma kunskap och fakta om sin fröer som mina favoritfirmor.

Skärmdump från Klostras hemsida. Jag kommer att återkomma till Klostra i ett framtida inlägg!

Sen finns det de stora drakarna, till exempel Nelson Garden. Fortfarande ett svenskägt bolag, även om de har spritt sig över norra Europa. Att de samarbetar med Naturskyddsföreningen tar jag som ett gott tecken eftersom den föreningen lobbar hårt för miljöfrågor.

Att tänka lite på varifrån man köper sitt frö kan vara värt mödan. Runåbergs skriver om den stora fröindustrin på sin hemsida:

Allt för mycket av det vi betalar för fröet hamnar i ”fel” fickor. Fröhandeln styrs av multinationell ekonomi, med starka kopplingar till kemi-, läkemedel- och oljebranschen. Maximal lönsamhet står högst på önskelistan.

När jag var på Plantagen här om dagen för att köpa ekologisk växtnäring så såg jag att de hade två hela hyllsektioner med ekologiska fröer! Det är iallafall första gången som jag ser detta utbud hos dem. Att de är ekologiska är ju jättebra men varifrån de kommer förtäljer inte historien. Vem äger Plantagen och vem förser dem med fröer?

Heja Plantagen! Ett steg i rätt riktning. Varför välja något annat frö liksom?

Med anknytning till mitt förra inlägg om groddning, spirning och odling av mikrogrönt så ser jag att Plantagen hänger på trenden och har tagit fram speciella fröer för detta. Glädjande!

 

Apropå det så vann jag den här boken tack vare ett receptförslag innehållandes groddar. Det var Nelson Garden som utlyste tävlingen på sin Instagram. Jag kan faktiskt rekommendera deras Instagram.

 

Och ytterligare ett apropå; efter mitt besök på Plantagen så klev jag in på ICA Maxi (Eurostop, Örebro) och hittade en halv vägg med 100% ekologiska fröer från ovan nämna firma. Till extrapris dessutom!

Jag som trodde att jag hade köpt alla fröer…

Vissa saker odlas inte från frö, vissa saker kräver knöl eller lök. Om detta ska jag skriva i nästa inlägg.

Just det, vill ni veta vilket recept jag vann boken med? Tänk er en skiva nybakt surdegsbröd laddad med ett lager hemgjord hummus på gula ärter eller bondbönor toppat med ett groddberg? Då händer det saker i min mun.

Och just det igen, bloggen är under förändring. Jag vet inte hur snabbt NA kommer att fixa det men jag hoppas att det sker snart!