Idag blir det mycket örter, ett recept, ogräs och blomsterfoto.
På örtfronten är jag självförsörjande sedan många år tillbaka. Dels för att de är lättodlade, jag tycker verkligen att man ska ge sig på örtodling om man vill känna sig duktig, dels för att de ofta är perenna.
De flesta örter fryser jag in men det finns några som mår bättre av att torkas. Det går att googla sig fram till vad som funkar bäst men i mitt fall var det en bok i sambons hylla som blev min bästa örtguide.
Örter som inte är perenna, och som jag sår nästan varje år, är basilika, koriander, persilja och dill. Nej, jag vet, dill är ingen ört men jag använder den som det.
Rosmarin är perenn söderöver men definitivt inte i Kilsbergen. Jag har provat alla möjliga sätt att försöka få den att klara vintern men icke. Jag har även försökt att så rosmarin från frö men den ska köldbehandlas och daltas med så jag orkar inte. Jag köper helt enkelt en ny planta när jag vill ha rosmarin.
I min ogräsinvaderade örtagård, som är i stort behov av en rejäl rensning, växer de perenna örterna.
Från vänster syns fransk dragon. Bearnaisekryddan som även lyfter andra rätter. Man får vara lite försiktig, den kan dominera om den överdoseras. Drar åt anis ibland.
Därefter ligger det lite vinterkyndel. Det är en nyhet i min örtagård men att den skulle klara vintern och vara perenn är det ingen tvekan om, jag satte den förra året och skördade detta idag. Den har en touch av timjan men avviker ändå lite från klassisk timjan. Vinterkyndel ska funka fint till bönor vilket jag så klart ska prova så småningom.
Till höger om vinterkyndeln syns en kvist libbsticka, buljongörten. Tugga på ett blad libbsticka och du kommer att förstå referensen. Smakförhöjare i största allmänhet. Har vissa likheter med selleri.
I övre högra hörnet syns en liten bukett med salvia. Mer och mer har jag börjat älska smaken av salvia, särskilt ihop med smör. Jag har tidigare berättat om en lyckad salviapasta och bladen blir grymma om man doppar dem i frityrsmet och friterar.
I mitten på vänsterkanten ligger torkad rosmarin. Jag tänker inte odla rosmarin i år eftersom jag har ett tillräckligt stort lager kvar. Det går åt så otroligt lite rosmarin, den är mästare på att ta över. Rosmarin är en av de örter som jag hellre torkar än fryser.
De långa limegröna stråna mitt i bilden är kinesisk gräslök, alltså en variant av gräslök. Dess blad är bredare, plattare och kortare. Smakar typ samma sak som klassisk gräslök men får ljusrosa/vita stora blommor. Gräslök växer hela säsongen, särskilt om jag klipper ner den. Jag hackar gräslök i centimeterlånga bitar och fryser in i burkar. Det brukar bli en hel del under en säsong och är mycket användbart. Behåller all arom i frysen.
I nedre vänstra hörnet ligger klassisk timjan. En himla bra allroundört. Jag fryser hela kvistar och i frysen släpper bladen från stjälken. Smidigt.
I nedre vänstra hörnet ligger det två högar hämtade ur frysen. Det är dill och persilja. Dessa är inte perenna och jag kunde alltså inte hämta dem i trädgården eftersom de är pyttesmå än så länge. Förutom att persilja är grymt nyttigt så är båda örterna mycket bra smaksättare i många olika sammanhang.
I örtagården har jag även citronmeliss. Den är sjukt fin och doftar underbart men med åren har den börjat breda ut sig till ett buskage. Jag behöver inte så mycket citronmeliss så jag ska nog ta fram stora spaden någon dag.
Mynta och spansk körvel har jag planterat på behörigt avstånd där den utan problem får breda ut sig. Annars kan dessa ljuvliga örter bli ens fiender och det har de inte förtjänat.
En rätt som jag gör då och då, och som innehåller typ alla örter, är egen färskost. Alltså, det är väl ingen rätt men ett himla bra alternativ till butikernas dito.
Jag köper 1 liter ekologisk filmjölk och 3 dl ekologisk gräddfil och detta häller jag i en kastrull. Under omrörning låter jag allt bli varmt och plötsligt så märker man att vätskan blir tunnare och skär sig. Då är det klart att filtrera.
Det kanske kan tyckas mycket med 13 dl fil men det blir lagom mycket kvar när det har runnit av. Jag använder kaffefilter och det behövs två stycken för att hantera hela mängden. Efter en natt i kylskåp eller ungefär fyra timmar så har allt runnit färdigt. Vätskan är toppen att baka bröd på.
Ostmassan blandar jag med finhackade örter, vitlök, salt och peppar. Det brukar ta några timmar innan smakerna sätter sig så om det smakar mesigt vid tillredningen är det värt att vänta med att blanda i mer örter eller salt. Det kan bli too much annars.
Jag har skrivit det förut men nu gör jag det igen; det är ovanligt mycket ogräs i år. Jag hade ju någon teori om att det kanske hade med förra årets torka att göra, att växterna reagerar så när de nästan är på väg att dö, och nu läser jag i odlargrupperna på sociala medier om flera som tror samma sak.
Jag läser också att det inte bara är jag som har galet mycket ogräs och på något sätt är det lite skönt att se det, för då är det inte jag som har gjort något fel. Om det är Växternas Vendetta eller The Plants Strikes Back så är det lika för alla och inte mycket att göra.
Eller jo. Det går att täckodla och aldrig har det varit så betydelsefullt att täckodla som i år.
Potatisen växer jättefint och jag börjar se blomknoppar. Nu ska man inte stirra sig blind på potatisblommor eftersom vissa sorter aldrig blommar. Blommorna indikerar dock att potatisen har nått ett visst stadium i tillväxten. Ett angenämt stadium som säger mig att det kan bli egen färskpotatis i midsommar…
Det är så tacksamt att fotografera blommor. Särskilt med en bra kamera och en mulen dag. Solsken är härligt på många sätt och helt rätt i vissa sammanhang men inte vid fotografering.
Jag är ingen fotograf men jag tycker att det är roligt att ta bilder. Särskilt av blommor.
Min syster är fotograf, det är hennes jobb, och hon har lärt mig lite knep. Några gynnsamma inställningar på kameran, några bra saker att tänka på när man komponerar bilder.
Min gamla bortglömda blomsterrabatt. Jag ser hur ni trängs med kirskål och brännässlor men fortsätter envist att leverera trots det. Jag skäms nästan. Jag tror att två timmars arbete med denna skamvrå skulle göra stor skillnad. Kanske ska ta tag i det någon dag.
I år är det ingen vattenbrist. Det regnar lagom ofta och mina tunnor och tankar är fyllda om torkan kommer. Fast det går inte att överträffa ett regn. Den vattningen är oslagbar. Och mina odlade kvadratmeter ökar vilket gör vattning till ett jätteprojekt. Odlarsommaren har börjat jättebra.
Nästa gång jag skriver är det midsommarvecka. Jösses.