Allt som man inte behöver men köper ändå

Det finns så många olika sätt att odla på och egentligen är det få som är fel. Det beror ju på vad man har för målsättning och syfte med sitt odlande.

Det fanns en tid då jag tyckte att förkultiveringen var ful och skrymmande. Det stod krukor i halva huset, matbordet var ständigt ockuperat av brickor, plantor, miniväxthus och otäck extrabelysning. Då köpte jag lite snyggare saker för att stå ut. Lite zinkkärl och sånt som jag kunde leva med.

Nu är det andra bullar. När självförsörjning blev en målsättning och permakulturen blev en del av mitt liv så fick odlandet andra värden och jag ser inte längre fula krukor, jag ser hållbarhet och ekonomi. Jag har dessutom flyttat ner förodlingen i verkstan för att göra det till en del av det dagliga arbetet.

Apropå permakulturen så nämner jag denna kortfattat i artikeln som publicerades i NAs Bostadspuls i lördags. Jag känner att presentationen inte blev riktigt rättvis så jag ska skriva mer om permakultur framöver.

Reportaget från Bostadspuls i lördags, 4 mars.

Om självförsörjning är ett mål så gäller det på många fronter. Det handlar inte bara om det ätbara som kommer ur jorden utan det handlar om allt runtomkring också. Krukor, fröer, vatten, gödning och jord. Den som spar hon har. Det jag inte kan vara självförsörjande på försöker jag att skaffa så billigt och begagnat som möjligt.

Så här pass självförsörjande är jag under förkultiveringen:

Krukor

Jag sparar alla krukor jag får. Jag sparar även allt som kan funka som krukor. Fyrkantiga krukor är bäst för rötterna. I en rund kruka kan du får rotsnurr om du är ouppmärksam och det kan vara svårt att få rötterna att sluta snurra efter omplantering. Då måste man rafsa lite i rotsystemet vilket kan göra mer skada än nytta. I en fyrkantig kruka händer inte detta.

Penséer, hyacinter och lite annat kommer ofta i fyrkantig kruka, dessa sparar jag alltid. Avklippta mjölk- och filkartonger är perfekta krukor. De är vattentäta, går att klippa i valfri höjd och man kan välja om de ska ha dräneringshål eller inte. (Med en kontrollerad vattning behöver man inte alltid ha dräneringshål i botten.)

Även crème fraiche-burkar och andra byttor från mataffären kan funka utmärkt som krukor att förodla i.

Den här bilden hade jag med även förra veckan men den visar så många olika saker. Bland annat mina återvunna hyacintkrukor.
Den perfekta krukan. Med avklippta hörn blir det bra dränering.

För ett par år sedan gjorde jag krukor av tidningspapper men det funkade så där. Jorden torkade väldigt snabbt och man fick vattna flera gånger om dagen. Liknande krukor är de som är gjorda av toalett- och hushållspappersrullar. En fördel är att papperskrukor förmultnar i jorden.

Tidningspapperskrukor anno 2015. Those where the days.

Brickor

Eftersom dränerade krukor är att föredra så måste ju dessa stå på något som samlar upp överskottsvatten. Det finns snygga zinktråg i handeln men det finns också för ändamålet avsedda av plast. Praktiskt men fult. Och lite för dyra. Min metod är att köpa skomattor på till exempel JULA, IKEA eller Biltema. Brukar aldrig kosta mer än 29 kronor och på JULA är det ofta rea, 19 kronor kostade de senast. Tålig plast och bra färg. Svart funkar nästan överallt.

Foto från JULAs hemsida.

En annan metod är att köpa begagnade brickor på Myrorna eller Erikshjälpen. Det gör jag om jag hittar sådana.

Växthus/lock/kruka

En pryl som man får med sig hem från mataffären är genomskinliga plasttråg. En del har till och med lock. Plommon, körsbärstomater och bladgrönt kommer ofta i en tunn och transparent box och denna ska man spara!

För tredje gången lägger jag nu ut samma bild:

Till höger ser man ett genomskinligt lock som skapar idealisk kondens och värme. Det är en gammal fruktlåda från ICA.

Trågen är också bra att bredså i. Det gör både Sara Bäckmo och Johannes Wätterbäck. Två av mina gurus.

Här har jag använt en sådan låda som uppsamlingskärl. Till höger syns ett helt miniväxthus med både topp och botten. Lite jord, några frön, en skvätt vatten och vips har man skapat sig en perfekt miljö för förkultivering av allt möjligt. När fröna gror så viker man bort locket, både för att de ska få fritt utrymme att växa och för att de vill ha det lite svalare efter uppkomst.

Extraljus

Det är svårt att börja förodla i februari utan extraljus. Plantorna blir väldigt långa, sköra och taniga vid den tiden på året.

Förr trodde man att det var nödvändigt med dyra speciallampor med den perfekta kombinationen av varmt och kallt ljus, blåa och röda toner och en massa lumen och lux och gud vet vad.

Nu vet man bättre. Vanliga hederliga lysrör av modell T5 duger gott. Och lysrörsarmaturer är skitbilligt på Erikshjälpen och sådana ställen. Lysrör finns på Biltema. Det får inte bli för varmt, det är väl det enda man ska tänka på.

Jag har riggat upp min begagnade armatur på två hinkar och när växterna växer så stoppar jag väl in några böcker under hinkarna. Det måste vara ett avstånd på 10-20 cm mellan lysrör och plantor för att de inte ska brännas. Är avståndet längre så har du ingen större nytta av ljuset. Om lysröret sitter fast i taket så får man väl lyfta upp plantorna mot ljuset istället.

Jag ser STOR skillnad på årets förodling mot alla andra år. Lysrör är Da Shit.

Gödsel

Om jag hade varit förutseende så hade jag haft torkade buketter med nässlor redo att koka te på. Detta beskriver Annika Christensen på ett enkelt sätt i sin blogg. Det hade varit ett utomordentligt gödningsmedel till småplantorna. Om jag vill så kan jag göra guldvatten men jag har ingen lust att skvalpa runt med urin inomhus. Jag har precis kommit över tröskeln till att använda det ohämmat utomhus.

Därför har jag köpt en flaska organisk gödning. Inte ett dugg självförsörjande.

 

Jord

Här har jag också slarvat. Om jag hade varit förutseende så hade jag tagit undan en säck med jord från någon odlingsbädd i höstas innan allt frös. Note to self. Därför köpte jag onödigt dyr såsord från Änglamark och sedan omplanteringsjord från Hasselfors. Skärpning.

 

Vatten

Man kan tycka att det känns löjligt att skriva om vatten men vattenbristen är stor i landet och i Örebro är det riktigt illa. Jag har skrivit om det förr men jag gör det igen; det bär mig emot att vattna med brunnsvatten. Jag samlar så mycket regnvatten jag bara kan och inför kommande säsong har jag skaffat ytterligare två stora kärl att samla detta i. Nu har jag massor av snö och den smälter snabbt inomhus så vattning är inget bekymmer alls.

I P1s Plånboken gjordes ett intressant reportage om alla onödiga trädgårdsprylar. Jag har länkat till det förr men det är värt att höra igen. Och om man kollar på alla nätbutiker med odling som specialitet så finns det massor av saker som man kan köpa men egentligen inte behöver.

Jordskopor, sådosor, fuktmätare, kryddsaxar, fröpåsar, planteringspinnar – you name it. Vad sägs om att använda nävarna, trädgårdsspaden och den vanliga saxen? Men visst trillar även jag dit i mina svaga stunder. Och visst finns det fiffiga saker att köpa. En jordtermometer skulle det nog kunna bli snart för min del. Hittills har jag använt baktermometern till allt vilket känns lite oaptitligt. Och ett kålnät kan nog vara aktuellt. Så mycket bättre än fiberduk och så mycket enklare än Turex. Permakultur handlar inte bara om självförsörjning, det är samtidigt en modell för att göra saker och ting lite lättare.

Ikväll får jag höra Farbror Grön i Östansjö och det ska bli jättespännande! Mitt nästa inlägg kommer med allra största sannolikhet att handla om detta möte.

Och vintersådden nalkas. Jag hoppas att jag har gjort detta till nästa vecka så att ni kan få en rapport.

Än är det vinter kvar säger mor.

 

Paprika, bloggnyheter och föreläsning

Häpp!

Idag har jag lovat att skriva om paprika så det ska jag göra. Dessutom hade jag förhoppningar om att bloggen skulle ha fått ett nytt namn och utseende till idag och så har skett. Tack för det NA!

Så här ligger det alltså till; i ganska exakt fyra år har jag trädgårdsbloggat för NA tillsammans med mina bloggvänner Ulf, Lena och Titti men nu har de avslutat sitt skrivande och jag är ensam kvar. Det var kul att samarbeta med dem men det känns kul att vara ensam också. Allt har sin tid.

Därför har vinjetten på denna blogg fått en ansiktslyftning och ny underrubrik som känns passande. Ulfs och Tittis inlägg ligger kvar i arkivet vilket känns både självklart och trevligt.

Nya vinjetten.

Getingedalens Gröna, till skillnad från Trädgårdsbloggen, kommer alltså nästan bara att handla om den ätbara trädgården. Om att odla för att äta. Om att odla så ekologiskt som möjligt, om hållbara lösningar i köksträdgården och om totala misslyckanden. Getingedalens Gröna kommer också att ha en förankring i NAs lördagsbilaga Bostadspuls vilket känns rätt. Jag odlar ju hemma på min villatomt så jag hoppas att andra inspireras till att göra samma sak.

En del av paprikaskörden från 2016.

Odla paprika The Getingedalen Way

En av de grönsaker som ingår i mitt standardodlande är paprika. Dels för att det är så enkelt (det får gärna vara enkelt), dels för att det är en av de värst besprutade grödorna i grönsakshyllan i affären. Att köpa ekologisk paprika är ett alternativ men de är ofta ganska dyra.

För mig i zon 5 är växthuset det enda sättet att odla paprika på men där funkar det å andra sidan väldigt bra. De kräver inga jättekrukor, ingen specialjord, klassisk gödning duger och normal vattning är gott nog.

Paprika är dock lite trögstartad. Det är bäst att förkultivera den så redan den 8 februari satte jag mina paprikafröer. Jag sätter flera fröer i samma kruka och är beredd att plantera om skotten ganska snabbt efter att de grott annars trasslar rötterna ihop sig.

Förkultivering av paprika anno 1 mars. Några har grott, andra inte. Analys: en del fröer var äldre, kanske för gamla. En del andra fröer kan vara mild chili och dessa är lite kinkigare. Allt står under lysrörsbelysning 14 timmar/dygn för att inte bli för rangliga. Lock medför mer värme vilket ogrodda fröer gillar. Gamla frukt- och grönsakstråg från mataffären är perfekta lock.
Trögast av alla: frigitellon. Italiens svar på Spaniens padron. Gamla fröer och kanske en chili. Låga odds för denna tyvärr.
Runåbergs är otroligt generösa med information på sin hemsida. Denna tabell lärde jag mig att använda förra året på utbildningen. Här syns aktuella temperaturer och tider för olika frösorter. Paprikafröer kan inte lagras längre än 4-5 år och mina äldsta har nog passerat bäst-före-datum för länge sedan.

Först kommer hjärtbladen men alla blad som kommer därefter kallas karaktärsblad. När plantan har fått två par karaktärsblad brukar jag plantera om dem.

Innan fröna gror vill sådden stå ganska varmt, gärna 20-25 grader, men när de börjar titta upp så vill de stå svalare, typ 15-20 grader. Att åstadkomma detta när fröna gror olika snabbt är lite knepigt (en negativ konsekvens av att sätta flera frön i samma kruka) men man får inte ta allt bokstavligt när man odlar.

Skotten måste få extraljus i början. Det är alldeles för dåligt med naturligt ljus för paprikaplantor nu. De blir väldigt långa, gängliga och sköra utan ljus. Letar febrilt efter solen. Paprikan kan dock planteras djupt när man omskolar den. Nästan hela stjälken kan sättas under jordytan och vips är gängligheten ett minne blott.

Marconi Rosso grodde snabbast. Ett ekologiskt frö från Impecta. Det blir konformade röda frukter av denna.
Strax därefter började Doe Hill och King of the North att gro. Doe Hill är en gul minipaprika från Hudson Valley Seed Library. King of the North är en pålitlig, klassisk och röd frukt från samma ställe.  Jag lägger Vermikulit på toppen av mina förkultiveringar. Det håller jorden jämnt fuktig. Det är en helt naturlig mineral.

Det enda skadedjuret som brukar drabba paprika är löss. Den är faktiskt en riktig lusmagnet. Genom att duscha plantorna regelbundet och vara på sin vakt kan man förhindra angrepp.

Jag äter så mycket paprika som möjligt färsk så klart men det finns en gräns för hur länge den kan lagras i kylskåpet. Då gör jag fyllda paprikor och därefter hackar jag ner resten i bitar och fryser in. Efter frysning så kan den inte användas på samma sätt som färsk paprika men i många andra former. I wokar och grytor och i pestos och röror. En av mina bästa röror med paprika är denna:

Alltså vad är en bit? Jag brukar ta 1/3 paprika ungefär och sedan är det konsistens och smak som avgör om jag tar en bit till. Det här är ett ganska litet recept, gör dubbel sats på en gång! Och vad skiljer egentligen en röra från en pesto?

På onsdag den 8 mars är det föreläsningsdags! Har man bara en gnutta intresse av grönsaksodling så har man förmodligen hört talas om Farbror Grön eller Johannes Wätterbäck som han heter.

Foto från Farbror Gröns hemsida.

Johannes har många års erfarenhet av odling och gör det på flera sätt, i rabatterna runt sitt hyreshus, i pallkragar på ett tak mitt i stan och på landsbygden bland mördarsniglar och kålfjärilar. Farbror Grön bloggar flitigt, har skrivit en populär bok och gör podcasts tillsammans med Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) som heter Två odlare emellan. Den är jättebra.

På Folkets Hus i Östansjö kommer föreläsningen att hållas även om det faktiskt inte står i inbjudan (se bilden).

Från Östansjö Plantskolas hemsida. Jag tar 100% avstånd från det alternativa språket…

Nästa gång tror jag att jag ska skriva om allt man inte behöver köpa men gör det ändå… och håll lite extra koll i bilagan Bostadspuls på lördag 4 mars!

Må det grönska under era lysrör.