Sista bakslaget?

Alltså i skrivande stund är det rent förskräckligt där ute. Snöblandat, horisontellt regn och storm. Jag hoppas att det är sista bakslaget, prognosen visar härlig värme nästa vecka.

Nåväl, innan detta läskiga väder har det varit ganska skapligt ute. Jordtermometern visade hela nio grader en dag och jag var snabbt ute med mina sättpotatisar. Först en omgång med bredgrepen för att luckra lite men ingen gödsel. Mina potatisar får leva på resterna från förra året och det som täckmaterialet bidrar med.

Bredgrepen! Min ergonomiska, effektiva och skonsamma kompis!

Och att vi har fått detta väder oroar mig inte det minsta. Knölarna ligger tryggt 10-15 cm ner i jorden och påverkas inte av snö och storm.

Dessutom har jag börjat grepa och preppa alla andra bäddar också. När den där utlovade värmen kommer så vill jag gärna vara beredd. Här gödslar jag. Lite mer där kålen ska växa och lite mindre för mangold och morot.

Det har blivit en tradition att skicka i årets kökskompost i kålbädden. Jag har två varmkomposter där vi slänger avfallet från köket. På våren plomberar jag den ena för att börja kasta i den andra i stället. Den har ju då varit stängd sedan förra våren och töms först på fantastisk och näringsrik mull.

Visst, man kan skönja rester av sådant vi har ätit, särskilt sådant som tar lite längre tid att bryta ner, men det får åka med ner i jorden. Maskarna sköter nedbrytningen av detta.

Japp! Du ser kolbitar.  Jag grundar mina komposttunnor med kol (från en lokal kolmila) som får suga åt sig lakvatten och sedan bli biokol i mina bäddar. Närings- och vattenreservoarer samtidigt som de luckrar rejält.

Vi är dock bara två personer i hushållet och vi försöker att kasta så lite mat som möjligt så det blir inte så mycket i vår varmkompost. Det räcker bara till kålen.

Användandet av varmkompost är lite omdiskuterat med anledning av att komposten läcker, både uppåt och neråt, men det är en annan diskussion som jag gärna tar en annan gång (och har skrivit om förut).

Tillbaka till potatisen. Jag brukar sätta tre sorter, ett kilo av varje. En tidig sort, en sommarpotatis och en lagringsduglig höstknöl. I år fick jag ytterligare två sorter av en generös granne. Två spännande sorter som jag inte kände till och kanske inte hade valt själv. Kul med den sortens input, sånt lär man sig av.

Nu hade jag en viss yta planerad för potatis så jag fick utöka den lite. Och dessutom planterade jag lite för trångt. Jag tror inte att det blir något problem. Är det någon som vet vad som händer om potatisen sitter för trångt?

Det här är en tydlig och trevlig guide till hur man odlar potatis.

Apropå gödsel; förra året upptäckte man rester av bekämpningsmedel i ekologiska och KRAV-märkta gödningar. Framför allt i flytande extrakt men även i ekologisk jord.

Jag var en av de som drabbades och skickade in foton på förkrympta plantor och svarade på enkäter. Det drabbade framför allt tomat och paprika men även andra växter i samma familj.

Den korta förklaringen till hur detta hade hamnat i den ekologiska gödningen var att man använde gamla växtdelar till att skapa basen i gödningen, en trögflytande vätska kallad vinass. Men när det inte finns tillräckligt med ekologiskt odlade gamla växtdelar att tillgå så godkänner jordbruksverket att man får använda konventionellt odlade växtdelar till en viss gräns. Och det är fortfarande ok att kalla produkten för ekologisk och KRAV.

Big NO NO!

Inom det konventionella jordbruket används det en hel del bekämpningsmedel, pesticider och insektsgifter, och dessa hamnar så klart i vinassen. Det blev plötsligt solklart hur starka och hemska dessa medel är.

Alla som använde konventionella gödningsmedel, alltså konstgödsel/mineralgödsel/handelsgödsel, drabbades inte alls. För så är det ju: konstgödsel är en bra och billig näringskälla i stunden. Men för jorden, både klotet och myllan, och framtida skördar och generationer, är det en katastrof. (Den som köper fem jordsäckar för en hundring kan vara säker på att innehållet är gödslat med konstgödsel.)

Läs mer om konstgödsel här.

Vinass skapar omedelbara skador medan konstgödsel dödar på lång sikt.

Någon som engagerade sig i detta är odlaren och trädgårdsboksförfattaren Lena Israelsson. Hon har stridit i timtals och skrivit kilometerlånga texter gällande detta. Hennes blogg hittar du här.

Så vad är alternativet? Självklart har jag slutat med ekologisk näring på flaska men det är samtidigt helt otänkbart att använda konstgödsel. I år har jag således jobbat mer systematiskt med nässelvatten, stallgödselsoppa och guldvatten.

Källa till näring, både i magen och jorden.

Jag gjorde nässelbuketter redan förra året. Dessa hängdes på tork i ett förråd för att användas nu. Stallgödsel har lagts i blöt i några dagar och sedan silats. Den vätskan är mumma. Och så har jag helt enkelt kissat i lämpliga kärl och hällt i vattenkannan. Proportioner? En pink till en hink är lagom.

Kobajsberget börjar komma till nytta nu.

Men lukten då? Faktum är att blötlagda torkade nässlor inte luktar alls lika illa som färska. Hönsgödsel kan lukta riktigt fränt men kodynga har en mycket mildare doft. Och guldvatten, alltså kiss, späds så mycket att det inte finns någon lukt att prata om över huvud taget.

Jag jobbar i slutna kärl, hinkar med lock, och jag ställer en hel del utomhus. Dessutom ska allt spädas ganska rejält.

Det är framför allt under förodlingen som jag har behov av näring i flytande form. Bäddarna preppar jag med kompost och stallgödsel. En månad efter utplantering börjar jag dock stödgödsla med flytande näring, oftast hönsgödselsoppa eller guldvatten. En gång i veckan för de mest näringskrävande sorterna.

Det var allt för idag. Nästa vecka skriver jag mer om årets förodling.

Något nytt varje dag

Det har varit en kall vår. En tveksam vår. Och det får sina konsekvenser. Mest positiva tycker jag.

Påskliljorna är i färd med att blomma. Det blir nog lagom till 1 maj, långt ifrån påsken den här gången. Vitsipporna jobbar för fullt i vår gräsmatta men de brukar falla offer för för första gräsklippningen. I år är vi inte ens i närheten av någon gräsklippning. Nässlor och ramslök brukar ingå i valborgsmenyn men i år hade det blivit en torftig valborg om det hängde på dessa grönsaker.

Nässlorna är fortfarande ynkliga.
Jag satte nya ramslöksplantor i höstas. Jag ville dels utöka odlingen, dels sätta dem på en mer ”kontrollerad” plats. Alltså som jag har lyft på detta lövtäcke. Ingenting. Ingenting. Men så plötsligt idag – häpp!

Det som dock spirar och ser välmående ut är olika löksorter. Piplöken kommer kraftfullt och för den som fortfarande inte har piplök i sina odlingar – fixa det. Nu. Tänk smakrik salladslök som du kan skörda redan i april. Och tänk dekorativa alliumbollar på sensommaren. Och tänk att de kommer åter, år efter år.

Vitlöken måste jag visserligen sätta varje år på hösten men så enkel och anspråkslös den är. Vi har varit självförsörjande på vitlök i över tio år nu.

Eftersom bädden med vitlök inte kan grundgödslas på våren så gör jag det på hösten vid plantering. Och nu är det stödgödsling med vätska som gäller. Vitlök kräver mer näring än man tror. Jag stödgödslar en gång/vecka. Oftast med hönsgödselsoppa.

Rabarbern kommer pålitligt. Det är också en av de där tidiga grödorna. Det är på försommaren jag tar hand om den största skörden. Gör sylt och rabarberistärningar. Det blir ingen saft i år. Jag har massor i skafferi-kylen. Dessutom blir det paj. Vi unnar oss rabarberpaj när det är säsong för det.

En spännande sak som såddes förra året är kvanne. Den grodde i kruka och planterades ut i örtagården mitt i sommaren. I år förväntar jag mig att den ska ta fart och bli hög. Ändå upp till två meter om jag har tur. Huruvida den dör eller kommer tillbaka återstår att se. Vad jag ska ha den till? Rabarber och kvanne lär vara the perfect match men i övrigt tror jag nog att jag mest kommer att titta på hur den växer.

Rabarber har verkligen lite alien över sig när den är ung.
Kvanne – årets lärdom.

Något som inte alls går som det brukar är vintersådden av spenat. Eller är det bara den kalla våren som spökar? I februari sår jag spenat i växthuset. I mars-april brukar den gro och i maj skördas den. Årets upplaga är så ynklig att jag inte ens tog någon bild. Vad är skillnaden?

Däremot så gror kålen som vanligt. Det är så smidigt att den är så tålig. Det tog max en vecka så började fröerna att gro. Svinkalla nätter till trots. I växthuset får den maximalt med naturligt ljus och avhärdas automatiskt.

Först att gro var salladskålen. Det har vi aldrig odlat förut men 2020 var året då vi började göra och gilla kimchi på allvar så nu vill vi försöka göra det på egen salladskål. Hur svårt kan det va? Jo men kål kan vara klurigt på grund av alla konkurrenter. Det är inte bara vi som gillar kål. Å andra sidan har vi odlat kål med hyfsad framgång i många år så jag tänker att jag ska lyckas även med denna. Hej kimchi!

Frisk salladskål på G!

Till avdelningen mindre mysterier hör bladen på nedanstående bild. De liknar palsternacka och de sitter där jag odlade palsternacka 2020 men detta skulle alltså betyda att jag missade en del av skörden. Fullt möjligt! Antingen ska jag skörda och äta dem pronto eller också ska jag låta dem sitta, gå i blom och använda dem till fröodling. De flesta rotfrukter funkar så, andra året blommar de och producerar således nya fröer.

Det är bara det att dessa palsternackor sitter lite i vägen. Jag får se hur jag gör.

Till avdelningen inte-längre-ett-mysterium hör vintersallaten. Eller machésallaten om ni så vill. Efter några års odlande av detta både goda och generösa gröna blad har jag förstått att den växer hur som helst och överallt. Tidigt på säsongen dessutom. Det är också veckans dundertips. Odla vintersallat, bara gört.

Man står aldrig utan gröna blad om man odlar vintersallat.

Till avdelningen långlivade fröer hör vallmon. På en road trip till Dalarna för en herrans massa år sedan stannade vi på en garageloppis och fyndade. Förutom en lampa så köpte jag en påse frökapslar av vallmo. I deras trädgård växte gigantiska rosa vallmoblommor och det sades att fröerna kom därifrån.

Inte förrän 2020 sådde jag dessa dammiga fröer med förhoppningen inställd på nada. Men de grodde. Och i år kommer de igen. Tidigt. Så nu ska de flyttas in i den nya perennrabatten där vi hoppas att de ska trivas.

Ett annat vårtecken är att Herr Hyrkupa har varit här och tagit bort vinterskydden och sett om kuporna. Bina är laddade, det hör jag på dem.

Förra veckan lovade jag att mäta jordtemperaturen för att se om jag kunde sätta min potatis. 6 grader. 1-2 grader för lite. Så till nästa vecka borde det vara gjort. Hoppas att jag kan berätta om det då!

Nämen hej!

I’m back!

Vilken bra paus det blev. Här kom plötsligt pandemin till nytta. Jag stängde in mig i verkstan och hade bara HOMMAGE för ögonen. En utställning som faktiskt pågår fortfarande för den som vill se den live. Ända till den 5 maj finns möjligheten. Konsthantverkarna i Örebro, Järntorgsgatan 2 är adressen. Snyggaste hörnlokalen i Örebro.

För den som inte har möjlighet att besöka galleriet finns det en liten film att se istället.

Men den här bloggen handlar ju om odling och självhushållning och trots att jag har jobbat med utställningen så har jag även pillat med förodling och enklare planering.

Saker upprepar sig. Jag har sått och skolat om tomat, chili, paprika, purjolök och physalis. Alla kålsorter är också sådda och enligt traditionen står dessa i kallväxthuset. Avhärdning direkt liksom. Luktärternas fröer är också i jorden. Följer Cecilia Wingårds instruktioner eftersom de gav bra resultat 2020.

Luktärt 2020

Apropå växthus så är det dags att byta plasten på det. Den förra har tackat för sig, och vi tackar tillbaka eftersom den har jobbat på övertid. Jag kommer att vända mig till skapligt lokala Gjordnära Tunneväxthus för att höra om jag kan handla rejäl växthusplast på metervara av dem.

Växthuset som ska få ny plast

Något som inte sker varje år är att hela perennrabatten ska flyttas. Från skamvrån, där vi sällan rör oss, till centrum där vi är hela tiden. Blommor är ju vackert och gör mig glad och det kommer inte att innebära några nya inköp.

Jag rotade runt i jorden där de ska sättas och där behövs inte heller tillskott av något nytt. Flera års täckodlande och medveten gödsling med stallgödsel, kökskompost, guld- och nässelvatten har gett mig svinfin mull och massor av mask. Kanske lite slösigt på oätliga växter men… nej. Det här känns jättebra.

Hönshuset kommer att färdigställas och förhoppningsvis flyttar det in nya husdjur i sommar.

Så här långt hann vi innan vintern.

Jag ska gräva ner tre nya havtornsdamer, en liten lottakår, intill de gamla buskarna. Efter att ha levt med havtorn några somrar så har jag fått mersmak. Svenne har sett till att mina två äldre lottor har gett fin skörd. Nu ska vi se om Svenne orkar med ytterligare tre kvinnor.

Jag har gjort marmelad på havtorn, det var riktigt gott, men vårt vanligaste användningssätt är att ha dem i smoothies. Jag styckfryser dem på bricka och häller sedan i glasburkar. Då blir det lätt att portionera. Grymt näringsrika bär!

En planta buskkål har förärats mig tack vare en generös granne (ni som vet – ni vet). Buskkål – har aldrig hört talas om sådan förut – men den ska vara fullt ätbar och tyvärr få samma ohyra som all kål. Det balla är att den är perenn, kan bli två meter hög och blir en gigantisk vitblommande buske på sensommaren. Jag måste tänka på placeringen med andra ord. Stäppkål verkar den också kallas.

Inte mycket till buske i dagsläget men…

Jag brukar köpa lokal stallgödsel av Lions Kilsbergen. De levererar ända till dörren och skiten är packad i säckar. Mycket smidigt och det är 100% gödsel, inte utdrygat med torv eller annat skräp som det ofta är i säckar man köper i stora affärer.

Sedan gjorde Lions ett coronauppehåll och jag fick söka efter en ny kran. Alltså, jag har ju inte långt till slätten och lantbrukarna. Det svåraste var att lyfta luren och ringa en av dem. Hej, kan jag köpa koskit av dig? Jag betalar för hemkörning. 

Inga som helst problem. Vederbörande kunde ta 2,5 ton på skopan och inom 15 minuter låg det rykande lasset på min gräsmatta.

Guldgruva!

Kogödsel är ogräsfritt, långtidsverkande och ger dessutom ny substans åt jorden. Maskar och mikroorganismer älskar det och bryter ner det till ny, fin mull åt mig. Win win.

Nu väntar alltså en hel del tungt arbete. Precis som det brukar vara den här årstiden. Från och med idag och till slutet av maj är tiden då jag lägger mest energi i trädgården. Men jag är glad att jag vet att jag har dessa 5-6 veckor på mig, då kan jag sprida doserna över många dagar. Nästa steg är att gå ut och mäta jordtemperaturen, jag lovar att berätta vad termometern visade i nästa inlägg. Är det 7-8 grader kan jag nämligen sätta potatisen!

 

God jul!

Dan före dan. Matförberedelser och lite städning. På något sätt infinner det sig lite julstämning trots allt.

Förra söndagen, 13 december, var det en artikel i NA om Sara Bronner, det gamla miljöpartistiska kommunalrådet i Örebro. Hon har startat Bronners butik i Wadköping med inriktning på hållbarhet. Förutom att sälja hållbara varor så agerar Sara hållbarhetskonsult och jobbar med utbildning i hållbarhetsfrågor. Har jag skrivit hållbar?

Jag rekommenderar artikeln, antingen letar man reda på pappersversionen och slår upp sidan 16 eller också läser man digitalt här (men då krävs det ett konto). Sara vet vad hon pratar om.

Jag har fortfarande inte besökt butiken men det ska jag göra när Covid har lugnat sig.

Jag tycker att det är jättefint om vi utför våra behovsinköp i lokala butiker och får de entreprenörerna att överleva. Istället för att beställa av något stort företag som kör hit det i sina lastbilar, säger Sara Bronner och fortsätter: Samtidigt måste vi sluta konsumera så mycket saker.

Jag säger bara: Konsthantverkarna i Örebro!

Jag lyssnade på senaste avsnittet av Plan-B-podden. Återigen ett genomtänkt och lyckat innehåll. Temat var barn och klimat ur olika perspektiv. De menar att man ska försöka berätta om klimatkrisen för sina barn för att de senare inte ska komma och säga: Varför sa ni inget?

Och om barn visar oro inför klimatkrisen så ska man förstås försöka lugna och förklara men inte säga att allt kommer att bli bra för det stämmer inte. Dagens barn kommer att växa upp i en klimatförändrat framtid och vi måste förbereda dem på det, allt annat vore en otjänst.

Om vi såg ett lejon rusa fram emot ett barn så skulle vi göra allt vi kan för att rädda barnet och förhindra en katastrof.  Betänk att detta lejon är klimatkrisen, gör vi verkligen allt vi kan?

Förutom att tänka över vår egen konsumtion och våra beteendemönster, hur kan vi förbereda barnen på ett liv i en klimatförändrad framtid?

Genom att ge dem odlingskunskaper och självförsörjningsvanor.

Genom att bygga en kultur av empati och förmågan att samarbeta.

Genom att ge dem känslan av att de är en del i ett större sammanhang, framför allt i lokalsamhället. I kriser är sammanhållningen i lokalsamhället väldigt viktig.

Det bästa sättet att ge dem dessa vanor, färdigheter och kunskaper är att själv vara en del av lösningen. Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Ett nyårslöfte?

Nu går vi in på godsakerna istället. Egentligen bara ett annat sätt att prata klimatkris. Våra godsaker kommer framför allt från egen skörd och lokala producenter. Kött och fisk är det inte tal om, det är två produkter som är väldigt svåra att motivera ur ett hållbarhetsperspektiv.

Den gravade moroten är på gång.

Jag ville ha långa morötter till denna rätt så jag skördade vintermorötterna Rothild. Det visade sig att de var rekordbreda över axlarna och grova ner till 10-15 cm. Därefter såg de neurosedynskadade ut. Eller kraftigt förgrenade. Förmodligen har jag inte lyckats luckra tillräckligt mycket på djupet. Och var är näringen? Högt upp i bädden känns det som. Man lär sig.

Nåväl, det går att göra gravad morot på knubbiga morötter också.

Morötter efter rostning på saltbädd.
Blandningen av ättika, dill, senapsfrö, socker, vatten och lagerblad som morötterna ska marinera i.

Här är receptet.

Rödbetor lades in. Eller… jag har ätit upp alla rödbetor redan så det blev polkabetor. Same same but different.

Lagrade i papperspåse i skafferi med ca 5 plusgrader. Hur fina som helst.
Kokta och skalade polkabetor är både gula, rosa och lite randiga.
Inlagda enligt klassiskt recept med ättika, socker, vatten, lagerblad, kryddnejlika och vitpeppar.

Jag följde det här receptet.

Och till själva rödbetssalladen kommer jag att använda Farbror Gröns recept.

Auberginen är förberedd och inlagd. Dessa ska vi göra aubergill av. Den som brukar vara populärast är västkustvarianten med dill, rödlök och tångrom i crème fraîche. Men vi brukar även göra några andra smaksättningar. Den här verkar god. Den här låter också spännande. Och den här.

Övriga rätter som kommer att stå på vårt julbord imorgon skrev jag om förra veckan.

GOD JUL!

Nyårslöften och julmatsplanering

Någon gång per år, ofta i december när Fair Finance Guide ger ut sin årliga rapport, säger jag att jag ska byta bank. Eller åtminstone flytta en del av mina pengar till något betydligt mer etiskt.

Fair Finance Guide är ett samarbetsinitiativ i 13 länder som genom en internationell metod granskar hur hållbart och ansvarsfullt banker investerar och lånar ut pengar. Syftet är att förbättra insynen för allmänheten och därigenom påverka bankerna att ta större ansvar.

Fair Finance Guide finansieras av SIDA. Deras rapporter redovisas antingen som en lång och detaljerad text eller också som mycket tydliga och pedagogiska stapeldiagram, uppdelade i olika teman.

Hur som helst, det finns inget som slår Ekobanken. Möjligtvis gällande tjänster och servicefunktioner, en så pass liten bank har till exempel inte Swish, men ur ett etiskt perspektiv är de outstanding.

Jag vill inte att mina pengar ska stötta korruption och vapenhandel och jag vill att min bank tar ansvar gällande mänskliga rättigheter, biologisk mångfald och jämställdhet.

Det gör Ekobanken.

Jag har dock hört hur storbankerna kan göra livet surt för kunder som även har konton i Ekobanken så nu har jag kontaktat min bank som ett första steg i denna process. Vi får se vad steg två blir i detta nyårslöfte.

Det var Plan-B-podden som påminde mig om detta. Jag har skrivit om denna pod förr och jag påminner gärna om den för den är riktigt bra.

Apropå poddar så har det fötts en ny podd med odlingstema: Bokashipodden! Det finns tre avsnitt hittills och för den som är bokashifrälst är den förmodligen intressant. Den är intressant även för mig som inte är frälst för jag gillar grejen, men redan efter tre avsnitt tycker jag att de upprepar sig. Hur länge kan man vrida och vända på bokashi och hålla intresseflaggan hissad? Jag kommer att fortsätta lyssna men om det blir glesare mellan nyheterna och tätare mellan upprepningarna vete 17…

Vi har planerat vår julmeny. Eftersom vi bara kommer att vara två personer som äter så är det inte läge för några stora laddningar. Vi kom fram till att vi vill äta följande:

Janssons frestelse utan död fisk

Det blir i stort sett detsamma men likdelarna byts ut mot fläderkapris och soltorkad tomat (egen produktion). Potatis från gården.

Gravad morot

En rätt som jag har skrivit om flera gånger förut men den är så lyckad att jag gärna upprepar mig. Till detta en hovmästarsås på egen dill och det är egna morötter också förstås.

Recept här

Aubersill

Max tre olika smaker men vi tycker att detta är en riktigt lyckad anrättning med tydlig koppling till julbordet. Dags att lägga in aubergine så att den är redo för smaksättningarna nästa vecka! Jag lyckas aldrig att odla auberginer men lök och örter kommer så klart från egen skörd.

Långt ner i det här inlägget hittar du receptet!

Rödbetssallad

Det behövs inte mycket men jag vill ändå ha en klick på vörtbrödet. Dags att lägga in några rödbetor så att dessa är redo för salladen nästa vecka! Rödbetor, lök och äpplen från egen eller pappas skörd.

Bild från förra året men är det något som upprepar sig så är det jultraditionerna!

Seitan

Vi har fortfarande inte bestämt om det blir korvar eller stek men denna glutenprodukt är ett bra grundämne för alla möjliga köttsubstitut. Tidigare år har jag gjort en stek och griljerat den med senap och ströbröd. Örter från egen skörd.

Awesome Vegan Dad gör mycket kul på Seitan och här är hans bästa recept på seitanskinka. Det finns även korv, skav, biff och mycket annat kul på hans hemsida.

Kålknyten

Att förkoka ett par svartkålsblad och linda in lite getost i dessa är en riktigt god historia. Kål och purjolök från egen skörd.

Dessa knyten gjordes visserligen på savoykål men svartkål är ju nära släkt och det finns i vår trädgård så det väljer vi istället!

Här finns receptet.

Rosenkål

Enligt tradition skördas rosenkålen (brysselkålen) den 23 december i Getingedalen. Så även i år. Vår favorittillagning är att fritera kålen, krydda med chipotle, parmesan och äta med en klick majonnäs.

Grönkål

Någon liten sallad med egna grönkålsblad ska vi ha också.

Sedan tror jag att vi är mätta och belåtna. Det behövs ingen dessert i det här hushållet. Det brukar alltid göras något julgodis och bakas saffransbröd vilket är gott nog åt oss.

Uppföljning på detta kommer om en vecka!

Fräscha fröfirmor

Det är riktigt mörkt nu. Nästa vecka är årets mörkaste och sedan vänder det under julaftonsveckan. Håll ut!

I Getingedalen faller det ändå lite snö då och då. Visserligen smälter det snart bort men de korta stunder när vi har ett tunt snötäcke är det ljust och fint. Däremellan är det ganska geggigt och jag är glad att vår hund är korthårig.

En ljusglimt i detta kompakta mörker med inslag av pandemiöken var de två stipendier som jag har hunnit få sedan jag skrev senast. Skam den som ger sig.

Det är alltså pengar som jag har rätt att söka i egenskap av kulturarbetare och nu var det antingen min tur eller också hade jag äntligen ett vettigt ändamål.

Det här hör inte till trädgårdsbloggen över huvud taget men det påverkar skrivandet indirekt. Tyvärr kommer jag att ta en bloggpaus under januari-april 2021. Mitt under den intensiva försäsongen med inköp av frö, uppdrivning av plantor och förberedelser i bäddarna kommer jag inte att skriva en rad.

Dålig tajming kan tyckas men det är en prioriteringsfråga. Den 10 april har jag vernissage på en separatutställning och jag behöver fokusera på den. Att skriva en blogg tar mer tid än man tror. Jag går och fnular en hel del på mina inlägg, samlar material, redigerar foton, letar länkar och redigerar textstycken. Jag vill lägga det åt sidan ett tag.

Men: Jag finns på Facebook och Instagram. Sök på Getingedalen och du skall finna. I dessa forum kommer jag att lämna spår.

Dessutom: Det finns material från föregående år och så stor variation blir det inte. Januari 2017 eller 2019 kunde lika gärna vara januari 2021. Särskilt för den med dåligt minne.

Idag tänkte jag berätta om en artikel, två fröfirmor och årets skörd av rosmarin.

Min pappa gjorde mig uppmärksam på en artikel i NA förra veckan med rubriken

Trädgårdstäppan kan förlänga livet

Nauroarkitekt Annika Brommesson menar att

människor rör sig mer, håller sig friskare och bevarar sina kognitiva förmågor långt upp i åren om de har tillgång till en trädgård utanför tröskeln

och

Att så frön som blir plantor, /…/ att dela perenner och plantera nya, kompostera och gödsla ger sammanhang och mening. Naturen kan inte skyndas på och det ger ett lugn men också förväntan. Här kommer signalsubstansen dopamin in. Den gör så att vi känner oss uppiggade, förväntansfulla och vill ha mer

Källa till ovanstående citat hittar du här.

Jag tror stenhårt på detta. Det finns till och med forskning som jag har hänvisat till tidigare som bekräftar det. Men den forskning som Annika Brommesson åberopar hänger liksom i luften. Inga källhänvisningar var jag än söker.

Core Neuroarkitektur, vilket verkar vara Annikas firma, samarbetar med en himla massa relevanta forskare enligt hemsidan men… vilka då? Och vad har de kommit fram till?

Jag kanske är känslig och petig men fusk förekommer och jag vill ha en källa. Och Neuroarkitektur var en ny arena för mig. Fast det känns som ett spännande område; att skapa platser och miljöer för välbefinnande och hälsa. Och trädgården är verkligen en sådan. Iallafall för mig.

Det är verkligen dags att fundera på vilka fröer jag ska handla till kommande säsong. Det innebär en inventering av befintlig frölåda och en genomgång av aktuella kataloger och nätbutiker.

Nytt för denna säsong är att Runåbergs hemsida är förnyad och har några nya funktioner. Det här är fröfirman nummer 1 för mig så det ska bli kul att djupdyka i den så småningom.

Spana in hemsidan här!

En annan nyhet är det som har hänt Lindbloms Frö! Stackars Leif Lindblom vars frölager brändes ner för ett år sedan orkar inte längre. Men han har hittat värdiga övertagare av verksamheten och de kommer att driva den vidare i Leifs anda med certifierade, obetade och ekologiska fröer.

Här hittar du Lindbloms hemsida!

Rosmarinen skördades för en månad sedan (Här är det skönt med en blogg som håller reda på saker åt mig. Den 11 november skrev jag om rosmarinskörden!) och därefter har den legat på tork. Idag tog jag tag i de fnösktorra grenarna och repade av de aromatiska bladen. Eller barren.

Så här såg det ut för en månad sedan.
Här har rosmarinen legat sedan dess.
Att repa blad av torra stjälkar är ett snabbt jobb.
Egentligen vill man se vad burkarna innehåller, glas är en väldigt fiffig uppfinning, men örterna mår sällan bra av ljus. Och helst ska allt stå kallt också så det spelar ingen roll hur snygg burk man har när den står längst in i ett skafferi.

Rosmarin är en dryg ört. Alltså i bemärkelsen räcker länge. Den har en kraftig smak och kan lätt ta över så man får använda den med försiktighet. Till rostad potatis och på en focaccia är den dock perfekt.

Ambitionen är att skriva ytterligare tre inlägg i år; den 16, 23 och 30 december så det blir säkert en hel del jul- och nyårsmat innan jag tar en paus.

Nu tar vi sikte på ljuset hörrni.

Frost, pod och kålrabbi

Väderprognosen höll vad den lovade, det blev kallt, fin frost och lite snö. Idag tänkte jag visa bilder från en frostig trädgård och komma med några tips; en ny pod, en utbildning, ett recept och lite sevärt på YouTube.

Kvalitetslyssning

Jordgubbsplantor i frost
Vintersallat med skägg. Tomteskägg?

Jag är en lyssnare. Jag lever ett liv som möjliggör mycket lyssnande vilket kompenserar för det jag inte läser eller ser (TV-nyheter till exempel).

Det blir P1, poddar, ljudbok och lite rock’n’roll. Den senaste podden som jag började prenumerera på är Plan B-podden. Den startade i somras och det finns fem avsnitt än så länge så det är lätt att lyssna ikapp om man vill vara med från början.

Det är Klimatklubbens Emma Sundh och Maria Soxbo som driver podden. Med den äran vill jag tillägga. Jag följer redan flera P1-produktioner och poddar som handlar om klimatet men alla har olika infallsvinklar. Allt från vetenskap och senaste forskningrönen (Vetenskapsradion Klotet) till studier av befolkningens attityd till omställning och livsstilsförändringar (Klimatgap).

Plan B-podden fyller ytterligare ett hål; Den kretsar kring den vanliga människans vardag och var man börjar sin omställning, hur man kan tänka kring sina levnadsvanor och vara en del av den förändring man vill se.

Emma och Maria som ligger bakom Klimatklubben och Plan B-podden.

Jag vill även nämna Klimatpodden när jag ändå är igång. Här intervjuas aktivister, forskare och entreprenörer som agerar för att stoppa klimatförändringarna.

Utbildning

Ni som följer mig vet att jag är ett fan av folkbildning, gärna på distans. Mycket gärna på distans i dessa tider. Det har pluggats både småskalig odling och ekovegetarisk matlagning de senaste fem åren och det skulle inte förvåna mig om jag hittar någon ny oemotståndlig utbildning inom kort.

Jag snubblade över en distansutbildning som kändes helt galet rätt och bra men när jag läste kursbeskrivningen så undrade jag om det var jag som hade skrivit den. Alltså kursen innehåller precis det jag pysslar med och intresserar mig för och det skulle garanterat vara superintressant att gå den men det skulle nog vara lite för mycket som jag redan praktiserar.

Vad sägs om Ekohushåll – i teori och praktik?

Det är Väddö folkhögskola som arrangerar denna halvfartsutbildning på distans men med några fysiska helgträffar (som förmodligen blir digitala om pandemin fortsätter). Kursstart i mars 2021.

Vi lär oss att gå från konsument till producent och skapar nya beteendemönster för en mer hållbar och meningsfull tillvaro.

Några saker som ingår är regenerativ småskalig odling, permakultur, jordkunskap, omställning, beteendemönster, resursanvändning och socialt/globalt ansvar.

Ja men vilken jädra utbildning va? Om du söker, blir antagen och har för avsikt att gå utbildningen så hör gärna av dig till mig!

Här kan du läsa mer!

Frostklädd rosenkålsplanta uppifrån.
Rosenkål under frostnupna blad – snart ska den skördas!

Recept

Veckans recept är en sallad. Jag tycker att den är av typen lite festligare sidorätt. Inget man äter till vardags. Inspirationen kommer från Tommy Myllymäkis bok Sallad (som du hittar här) men då boken har inslag av både kött och fisk så var jag tvungen att snygga till receptet.

Det började med att jag skördade mina sista kålrabbi. Precis som annan kål så är den mycket köldtålig, det står ofta i beskrivningar att den till och med blir godare efter en frostknäpp. Därefter fick jag tunnelseende efter nya recept på kålrabbi och det slutade med nedanstående:

Kålrabbi, hyvlad på mandolin, ca 3 mm

Alger, typ torkad kelp el. dyl.

1 dl vitt vin

1 dl vispgrädde

Röd lök eller schalottenlök

citronjuice eller rabarberjuice

En halv burk röd tångrom

Färsk pepparrot

Smakrik olja

Kryddgrönt (krasse, persilja eller dill)

Salt och nymald svartpeppar

Börja med att lägga torkade alger i blöt. Jag tog en näve alger och ca 1 dl vatten. Låt ligga minst en timma, helst längre. Skala, ansa och hyvla kålrabbin på mandolin. Lägg skivorna i kokande vatten och låt koka i 30 sekunder. Häll av, lägg skivorna i isvatten och därefter på handduk för att torka.

Finhacka löken. Koka upp vin, grädde och kelpvatten. Reducera till hälften och smaka av med lite salt. Precis innan servering mixar du vätskan med stavmixer så att det blir skum.

Arrangera kålrabbi och lök på assiette eller i skål. Dutta ut lite citron- eller rabarberjuice, olja och fördela skummet med sked. Klicka ut tångrommen i flera små portioner eller en stor. Riv lite pepparrot på toppen, salta och peppra. Avsluta med att strössla över lite kryddgrönt. Dill förstärker smaken av hav som kommer från algerna och tångrommen.

Ingen svinbra bild och jag kommer att lägga upp annorlunda nästa gång jag gör detta. För det blir en repris.
När vi ändå pratar mat vill jag slå ett slag för svartkålschips (eller grönkålschips som funkar lika bra). Skörda bladen, skär bort eventuella tjocka nerver, massera in lite olja och salt och rosta i ugnen i 5 + 5 minuter, ca 175 grader. Man får hålla lite koll och rufsa runt ibland. Det blir inte så gott när det bränns.
Så här såg kålen ut innan den blev chips!

YouTube

Det känns härligt att förlora sig i lite svensk sommar på YouTube genom serien Samtal från kolonin – ätliga vilda växter (del 1-2). Filmerna är korta, långsamma och lätta att ta till sig. Det är falurött, en snickrande granne, fågelkvitter och inga som helst förskönande omständigheter.

Vi provsmakar ett urval av vanliga vilda växter som går bra att äta. (Med bra och informativa böcker som riktmärken, givetvis.) En storslagen kulinarisk resa, från samtalsplatsen vid kolonistugan. Mums filibabba, eller surt sa räven?

Här hittar du del 1

Här är del 2

Det har ingenting med odling eller trädgård att göra. Inte ens med klimatet men det är en växt. Och den är så fin. Och den blommar i november varje år trots att den är nästan död under resten av året. Och hur kan den veta att det är november?

Novemberkaktusen. En av få färgklickar i en annars mycket svartvit tillvaro.

 

 

Recept: Dillchipsbiffar

Det här är en biff med tydlig smak av dillchips! Med en örtig gräddfilssås blir det nästan lite chips med dip-känsla. Haha! De flesta ingredienser är dessutom lättodlade i nordiskt klimat vilket gör det till en riktigt billig och klimatsmart rätt.

375 g kokt och grovriven potatis

125 g rivna morötter

1 ägg

1 hackad gul lök

40 g riven ost

1/2 dl maizena eller potatismjöl

20 g hackad dill

Smaksättare: (ört)salt, peppar och eventuellt grönsaksbuljongpulver

Blanda allt och smaka av. Forma tunna biffar och stek långsamt på låg värme.

Jag äter dessa tillsammans med kokt matspannmål och örtig sås. Ibland blandar jag ner lite bönor i spannmålet för proteinernas skull men egentligen är det tillräckligt med protein i spannmålet.

Smaklig spis!

Massor av mat

I förra inlägget skrev jag att det får vara hur mycket corona som helst men odlingssäsongen 2021 kommer definitivt inte att ställas in. Tack och lov. Det finns ovanligt mycket tid till att nörda ner sig i planeringen av denna.

Fast det är klart att jag tycker att pandemin suger. Jag är grymt less på skiten.

Gilla läget.

En sak som har fått mer utrymme än vanligt är matlagningen. Vi har grottat ner oss i vår hyllmeter med vegetariska kokböcker och lagar mer nytt och annorlunda än vi brukar. Det blir rapport på det idag.

Grunden är vår köksträdgård men en del måste ju inhandlas i affär. För den som vill/behöver isolera sig finns ju faktiskt näthandeln som en räddning.

Men det är inte bara kokböcker som blir lästa. Jag läser mer över huvud taget nu. Det finns väldigt mycket böcker och magasin som jag har varit sugen på och nu finns det tid att plöja igenom dessa. Jag tänkte berätta om en del böcker idag.

Apropå att vara less; i förrförra inlägget skrev jag om Telia och vår nya snabba router. Tydligen hade Telia läst det för det kom en kommentar i stil med vad kul att du är nöjd. Men det är jag inte längre. De fysiska telefonledningarna ska plockas ner och de erbjöd oss en raketrouter istället men allt bara strular. Och det handlar inte om oss eller routern utan det handlar om geografin. I det här området råder emellanåt djup radioskugga och det verkar de inte förstå. Låt ledningarna hänga eller gräv ner en kabel. Inte en router i världen kan lösa det här problemet.

Statlig garanti ska ge alla tillgång till fungerande internet. Visste ni det Telia?

Slutskördat! Det är inga frukter i dessa ovanligt stora physalis men de pryder sin plats i köket ändå.

Jag skördade rödbetor och gratinerade dem med en ovanligt god ost. Betorna förkokades, skalades, delades grovt och lades i en ugnsform. Bitarna blandades med olja, salt, peppar och honung.

Detta bakades på jättehög värme under grillelementet en stund i ugnen. På slutet tillfördes en drömgod färskost på getmjölk och lite solroskärnor. In i ugnen en gång till för att osten ska smälta och få lite färg.

Rätten ser ut lite som en trafikolycka men smaken är den motsatta.

Osten köpte jag i Ekobutiken i Stadsträdgården. Varje gång jag kliver in där så tänker jag varför handlar jag inte här oftare? Eftersom jag har flexibla arbetstider så kan jag besöka dem när ingen annan är där. Typ. Annars tror jag att Örebro Ost kan ha riktigt bra getost.

Vi kan fortfarande skörda av vår vinterportlak och den är jättefin. Och när den dör så har vi vintersallaten. I veckan gjorde vi en sallad på enbart egna grönsaker, trots att vi har nått november. Bra känsla.

I salladen var det vinterportlak, vintersallat (maché), de sista färska tomaterna, purjolök, picklad squash och syrad morot.

Som rock’n’roll i munnen.

En av kokböckerna som vi har använt alldeles för lite är Yotam Ottolenghis Plenty. När vi köpte den var Yotam inget stort namn i matkretsar men nu är han en industri. Boken kom ut 2010 men den trycks och säljs fortfarande.

Två rätter har vi hunnit med; en bondbönsbiff och ett smördegsknyte.

I bondbönsbiffen kunde vi hämta följande från egen skörd: bondbönor (uppenbarligen), spenat, vitlök, potatis och koriander. Äggen kommer från grannens höns.

Vi lade biffen i ett köpt tortillabröd tillsammans med en hummus på svenska gula ärter och lite vinterportlak. Mycket gott. Ganska försiktiga men fina smaker.

I smördegsknytena (som Yotam kallar galette) är det lök, vitlök, spenat, koriander och mynta från trädgården. Dessutom är det puylinser som vi verkligen inte har odlat själva. Vi frångick receptet och toppade med lite ost.

Himla gott. Aptitlig form. Men vet ni att det är vanligare med margarin än smör i köpt smördeg? Och är den riktigt billig så innehåller den palm- och kokosfett dessutom. Kolla innehållsförteckningen när du handlar. Eller gör egen.

Senaste numret av Åter är späckat av inspiration. Vad sägs om spannmålsodling i liten skala eller reportaget om att ta vara på fröer? För att inte tala om hur man förvaltar skog på ett naturnära sätt eller redogörelsen av flera goda perenna bladväxter. Här gillar vi Åter och nu ägnar jag mer tid åt läsningen än pre-corona.

En bokserie som tillhör kategorin förlustelse och lyx är Kinfolks. Mycket fina foton, trevlig storytelling, inspiration av olika slag men samtidigt lite själsligt resande, det enda resande som tillåts just nu.

Jag har väntat på Kinfolk Garden och nu kom den. Samtidigt köpte jag Kinfolk Table som jag först inte hade tänkt att köpa eftersom den innehåller köttrecept men nu blev jag svag. Och jag måste säga att de fyller en viss funktion. Maken till coola trädgårdar, vackert dukade bord, läckra interiörer och trevliga berättelser får man leta efter. Inspirerande och provocerande.

Nästa vecka börjar det dra ihop sig till advent. Om pandemin sätter stopp för glöggmingel, adventsfester och julbord så kan den aldrig hindra själva julen. Jag gissar att vi kommer att gå all in på mat och pynt för att vi har tid och för att glömma eländet.

Rycket

Jag hade ett samtal med en kunnig trädgårdsmästare vilket fick mig att förstå ett och annat. Det är verkligen inte för sent att plantera nu! Tvärtom, det är en väldigt bra tid för det.

Så jag gick hem och satte igång direkt. Förutom att plantera mina egna grejer som hade blivit stående pga olika orsaker så fick jag några spännande presenter av trädgårdsmästaren. Sådant som kanske inte trivs hos oss men den som lever får se.

Och efter det kunde jag inte sluta. Både vitlök och ramslök åkte i jorden av bara farten.

Dagens blogg handlar alltså om höstplantering, lite skörd, en dokumentär och några tankar om framtiden, både den närmaste och den som tillhör nästa generation. Och det blir flera gråbruna bilder!

Vi har ett område på tomten som jag kallar gråzonen. Det är inte tomten som vi frekvent sköter, klipper och vistas i och det är inte skogen, den klassiska skogen med tallar och blåbärsris, utan det är området där emellan.

Här växte sly, högt gräs, rallarros, en och annan frösådd gran, kirskål och annat spännande. Men nu har min sambo röjt i området. Träd har tagits ner, det har eldats och trimmern har jobbat hårt. Fram kom en vacker bergknalle och ett nytt potent odlingsområde.

Här ska vi etablera en skogsträdgård!

Vad planterades?

En lind. Eller en skogslind om man ska vara petig (Tilia Cordata). Blommor, blad och frö är mycket användbart i köket och blommorna är väldigt populära hos bin. Vi har planterat trädet så att bina måste flyga förbi våra fruktträd när de rör sig mellan kupan och linden. Vet inte om det gör någon skillnad men det känns logiskt. Jag köpte linden på Åfallet Skogsträdgård och det stör mig så otroligt att jag har glömt vad Elin sa när hon räckte över trädet. Jag måste maila henne.

Här kan man läsa om linden som nyttoväxt.

Och här kan man läsa ännu mer.

Två vresrosbuskar av sorten Alba. Det här kan vara en invasiv art men det är mest på sandjordar. Det har vi verkligen inte i Getingedalen. Dessutom kommer de att växa i halvskugga vilket också begränsar spridningen. Jag vill ha tillgång till egna nypon och just vresrosen Alba skulle vara särskilt vacker. I min värld går alltid nytta framför skönhet men om man får det fina på köpet så tackar jag inte nej. Det kommer så klart att dröja innan jag får stor skörd på dessa men till dess finns det alltid massor av nypon i offentliga buskage att plocka.

Här finns en utförlig text om vresrosor.

Ja. Det var ju det här med gråbruna bilder. Två avlövade rosbuskar i november. Inte särskilt photogenique.

Två slånaronia grävdes också ner. Dessa står dock inte i skogsträdgården utan i ett bärbuskområde i norra delen av tomten. Här står redan två stackars svartaronia och vantrivs men jag tror att de saknar gödsel och kärlek. Bredvid dessa står det tre havtornsbuskar och stormtrivs så platsen kan inte vara helt galen. Havtorn är dock kvävefixerande och självförsörjande på näring vilket kan vara skillnaden.

En välmående svartaronia från studiebesöket på Åfallet.

Fyra plantor kantlök. En annan sorts gräslök helt enkelt. Dessa får bo i perenna löklådan tillsammans med klassisk gräslök, lite piplök, några egyptiska luftlökar, en planta Allium Quattro och en rad med kinesisk gräslök. Hoppas att de ska trivas tillsammans.

Egyptisk luftlök
Jag väljer en härlig bild på egyptisk luftlök från 2018 istället för något nytaget och gråbrunt.

En hassel som ska ge extra stora nötter. Jag fick den av trädgårdsmästaren. Det här är en utmaning av rang. Först och främst ska man få den att trivas. Det kan vara lite för kallt här uppe. För det andra måste den ha en annan hassel att para sig med men det har vi faktiskt. En som vi fick av vännen M som har stuga på Väddö där hasseln sprider sig som maskrosor. Den växer och mår bra men de få nötter som den ger tas av fåglar och ekorrar. Och det är just utmaning nummer tre; att få behålla nötterna.

Två buskar getris. Det här var en nyhet för mig! Hade aldrig hört talas om getris förr men nu är jag stolt ägare till två olika. Den ena med klassisk gröna blad, den andra var tjusigt brokbladig. Den ska tydligen vara en riktig bimagnet så den är planterad enligt samma princip som linden i skogsträdgården. Vackert bladverk på hösten. Men det är självklart att det ska växa getris i Getingedalen. Eller hur?

Två nyplanterade buskar med getris. Inget filter i världen kan liva upp buskbilder i november.

En Mirabelle. Alltså en slags krikon (plommon). Kanske inte heller något som trivs i zon 5 men vi chansar. Trädet skulle kanske annars ha blivit kompost. Den är planterad i skogsträdgården.

Tre plantor karagan. Eller sibirisk ärtbuske. En ganska vanlig häckväxt så den är relativt billig. Dessa planterades i skogsträdgården i ett kluster ganska nära den blivande hönsgården. För baljorna med små miniärtor (ser ut som linser) som busken producerar är utmärkt hönsmat. Ibland sägs det även vara bra människomat med hög proteinhalt men det finns även de som menar att de är lätt giftiga. Under studiebesöket i mångfaldsträdgården i Stjärnsund påstods det att man kan äta dessa och enligt Giftinformationscentralen stämmer det. Karaganen är kvävefixerande. Sånt gillar vi.

Foto från besöket i Stjärnsund!

För att få dessa träd och buskar att trivas och etablera sig kommer vi att hålla undan ogräset medelst täckodling och gödsla ordentligt 2021-2022. Därefter vet vi hur det gick.

Skörd

Två av senaste veckans lyckade skördar var rosmarinen och shison, bladmyntan.

Det är stört omöjligt att få rosmarinen att överleva vintern här uppe. Jag har provat lite olika modeller men den är superkänslig. Därför skördar jag bryskt hela plantan och lägger på tork.

Det räcker med en planta rosmarin vartannat år egentligen. Den är så kraftfull i smaken att det går åt väldigt lite.

Nyskördad rosmarin.
Allt måste inte torka i den elektriska torken. Rosmarin blir jättebra i vanligt rumstemperatur. Om man har tid och utrymme. Den här investeringen har gjort torkningen mer platsbesparande, lite mindre missprydande och lite mindre dammsamlande. Du hittar den här. I vasen till höger har jag torkat ”vitlöksblommor” som nu består av galet många minilökar redo för plantering.

En annan spännande skörd är shison, eller bladmyntan som den också heter. Vid ett besök på Gro, den enda restaurangen i Örebro som kan leverera genomtänkt vegetarisk fine dining, fick vi några spännande små blad strösslad över desserten. Det visade sig vara shiso. Nu har vi haft en kruka shiso i växthuset i sommar och vi håller på att lära oss dess användning. Fast snart kommer den att dö så de sista bladen kastade vi i torken. Den elektriska.

(Rosengrens serveras också utsökt vegetarisk mat med många genomtänkta parametrar men det är inte fine dining och den helhetsupplevelse som ligger i begreppets natur.)

Rödbladig shiso!

Shiso är tydligen väldigt vanlig i japansk matlagning. Läs mer här.

Bild från japansk mataffär 2018. Det var liksom lite svårt att handla i det här landet. Och det här lilla plastpaketet med tio blad var liksom lite gulligt. Nu inser jag att det kanske var shisoblad? Google Translate kan bara se att det står ”stor”, ”dimma” och var den är odlad.

Vitlök och ramslök

Apropå vitlök så sätter jag den nu. I år blir det två sorter; dels en köpt sort som heter Flavor (med engelskt uttal så låter det som en himla god sort!), dels egen skörd, en sort som har arbetsnamnet Klicki i brist på bättre vetande.

Nu har jag lärt mig att vitlök inte kan få nog av näring så jag preppade jordbädden med hönsgödsel och guldvatten. Jag tömde helt enkelt mina tunnor som jag använder till mina veckogödslingar under sommaren. Helst hade jag velat ha kögödsel, alltså ren kogödsel, men det verkar lite komplicerat att få ta på nu när Lions Kilsbergen har tagit coronapaus. Jag har hittat en kran i Lillkyrka… jag kanske ska lyfta luren och vrida på den?

När klyftorna är i jorden så täcker jag bädden med organiskt material och inväntar våren.

Alltså det är inte svårt att få tag på täckmaterial så här års. Egentligen skulle man hamstra för helt plötsligt har man för lite. Förutom att täcka jorden så blir det fin mull så småningom.

När jag beställde mina Flavorlökar från Klostra så klickade jag samtidigt hem 50 ramslökslökar (kan man skriva så?). Nu åker även de ner i jorden men pga slarv kan det vara för sent. Vi får se i vår.

Eventuellt döda ramslökar, vi får väl se i vår.

Jag har en liten ramslöksodling i skogskanten men den mår bara halvbra. Nu ska jag etablera en ny odling på en mer kontrollerad plats. Det är bara att hålla tummarna.

Bra dokumentär

Dagens dokumentärtips finns på Netflix! Den heter Kiss the Ground och är en utförlig, tydlig och stark genomgång av hur vi brukar jorden på vår planet. Vad som händer om vi fortsätter att missköta den vilket görs i 70% av fallen. Men också vad som händer om vi ställer om och tänker långsiktigt. Goda exempel utlovas!

Mycket sevärd. Se den, bara gört.

Om matsvinn kontra lägre avkastning

Det är helt galet att kasta bort mat. Enormt mycket av vår energi går åt till matproduktion och en stor del av koldioxidutsläppen kommer därifrån och så slänger vi 30% av maten!  Eftersom typ ingen behöver gå hungrig i Sverige så måste det betyda att vi producerar/importerar mer än vi gör av med.

Sätt detta i perspektiv till det faktum att ekologisk odling ger lägre avkastning.

Om man vill problematisera ekologisk odling så brukar avkastningen vara ett av de viktigaste argumenten men om vi lät bli att kasta bort 30% av maten så borde det ersätta den mängd mat som går förlorad på grund av att odlingen är ekologisk?

Jag skulle vilja ha hjälp att räkna på det här men det är så otroligt många variabler som måste in i ekvationen att jag blir alldeles yr i bollen.

Oavsett vad svaret blir så finns det andra anledningar att

  1. 1. alltid handla ekologiskt
  2. 2. aldrig kasta mat

 

Bra länk med fakta

Ytterligare en bra länk med mera fakta

Framtiden

Allt är inte inställt och skittråkigt just nu. Jag vet att odlingssäsongen 2021 kommer att hända oavsett pandemi. När man har lagt ner alla andra planer och drömmar så kan man åtminstone ägna sig åt att fundera på vilka fröer man ska beställa till nästa år.

På min lista står så klart shiso men även mer svartrot. Och idag läste jag om sallaten Cerbiatta som ska stå pall för riktigt många minusgrader och svängningar mellan plus och minus. Det vill jag plantera i augusti-september för att skörda under senhösten och vintern.

Både shiso, svartrot och cerbiatta finns hos Runåbergs. Smidigt.

Till nästa vecka har jag säkert fyllt på listan med ytterligare fröer.