Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!

Gott grönt år!

Så var det 2018. Egentligen bara en siffra men även jag luras av att vi går in i en ny tid med löften om bot och bättring.

Det sköna är att odlarbiten är min kravlösa och lustfyllda hobby. Visserligen har jag höga ambitionsnivåer men jag har bestämt mig för att aldrig bli besviken om det skulle skita sig på något sätt. I år kommer jag att vara bortrest under en längre tid, just när det kanske händer som mest i odlingarna, men vi ska installera någon slags bevattningssystem i växthuset och resten får klara sig själv. Det blir vad det blir. Jag har inga nyårslöften kopplade till odlandet.

Nyårsafton i Getingedalen blev en behaglig dag med mycket matlagning och skönt umgänge. Maten i Getingedalen planeras efter vad vi har i lager. Åtminstone en av ingredienserna bör komma från egen skörd vilket är en lagom utmaning.

Vi gjorde en vegansk gräslöksmajonnäs som vi definitivt kommer att göra igen.

I min favorit bland mattidningar, Vegourmet, hittade vi ett recept som matchade vår idé om minst en från egen skörd. Gräslök är lätt att odla och lätt att lagra i frysen så där är vi självförsörjande sedan flera år tillbaka.

Receptet syns nedan och vi använde majjon till en sallad på stekt surdegsbröd.

Nej, det behövs inga ägg för att göra majonnäs. Och mjölken kan bytas mot komjölk. Och att oljan ska vara varmpressad är inte heller viktigt.
Med en höghastighetsmixer är det ingen konst att göra egen majonnäs.

Till varmrätten serverades hasselbackspotatis, självklart på egna knölar. 2017 var året då jag medvetet odlade en vinterpotatis som skulle vara extra bra att lagra. Inte vet jag om det råkar vara just sorten eller vårt nya funktionella skafferi som är orsaken till att potatisen fortfarande är lika fin som om den vore nyupptagen.

Foxton heter den ekologiska sorten som jag köpte på Klostra. Den är bra till allt utom klassisk kokning. Då blir den jättekonstig.

Till potatisen serverades en ljummen sallad med rosenkål. 2017 odlade jag inga rosenkål men jag vet att det funkar eftersom jag gjorde det 2016.

Bild från julen 2016!

I år blir det däremot Flower Sprouts, den senaste flugan inom kålodling. Det är en korsning mellan rosenkål och grönkål och kallas även brysselkålsblomma. Fröer finns på Klostra.

Bild lånad från Klostra.

Tillbaka till den ljumna salladen. Här kommer receptet. Även det är saxat från Vegourmet.

Kokos är inte min favoritsmak men ibland innebär den mera plus än minus. I denna rökiga skepnad satte den pricken över i för denna rätt.

Rökig kokos visade sig vara riktigt gott.
Rosenkål. Skärbräda och kniv säljs i Getingedalens butik.
Egen rödlök så klart. Lätt att odla, lätt att lagra.
Fruktförmedlade äpplen.

Vi behöver fortfarande inte köpa några äpplen men de kommer inte från egen skörd eftersom älgen var där före oss. Däremot så finns det massor av äpplen som aldrig omhändertas och där har min pappa en betydelsefull roll.

Han är inte engagerad i fruktförmedlingen men han har en egen liten verksamhet med samma funktion. Vid det här laget har han koll på tomter och villaägare som aldrig tar hand om sin frukt så då erbjuder han sig att göra det i stället.

Ingen har sagt nej hittills och de mängder äpplen som han plockar fördelas sedan bland släkt och vänner.

Så här borde vi göra i mycket större utsträckning än idag. Vi skulle inte behöva importera ett enda äpple i Sverige om vi tog vara på all frukt som finns i närområdet. Gör det till en vana – fråga grannar och i grupper på sociala medier om de har för mycket frukt i trädgården.

Om äpplena dessutom har fått en sval förvaring så är de fortfarande fina den 31 december.

Angående mitt löfte om att ta tag i inventeringen av frö så har jag faktiskt börjat. Som ni kunde läsa ovan så har jag ett planerat inköp av Flower Sprouts och i veckan kom Runåbergs frökatalog i brevlådan. Den firma jag köper överlägset flest fröer från.

Bra kvalitet och bra filosofi. Deras vackra påsar är en bonus.

Här ska beställas!

Mer om fröer och planerad odling i nästa inlägg!

Plötsligt åkte den fram!

Fröfirmorna börjar vakna och i odlargrupperna på Facebook planeras det för sådd. Jag fick ett ryck och plockade fram min frölåda för att sätta igång tankeverksamheten. Det blir en bra julaktivitet att inventera innehållet.

Den här lådan står i skafferiet eftersom det sägs att fröer mår bra av kyla. Detta skafferi. Så bra det blev.

Tänk er detta och lika mycket till bakom dörren till vänster. Det finns tre trälådor som den man ser på golvet. Där lagrar vi rotsaker.

Det var flera som undrade över amaryllisen som jag visade i förra inlägget. Blomman som hängde upp och ner. Amaryllis mår precis lika bra som snittblomma som i kruka och till och med hängande neråt.

Här kommer en liten demonstration så att ni ser hur jag gjorde.

Klipp av stjälken och gör ett hål i den.
Trä i ett snöre i hålet.
Fyll stjälken med vatten.
Häng upp blomman och när man ändå står där uppe kan man passa på att damma av stången… helst innan man tar en närbild…
Sedan är det bara att vänta på att blomman slår ut!

Det är kul att leta efter nya recept till julbordet. Som vegetarian måste jag ändå hitta alternativ eftersom julen känns som en riktigt köttig högtid.

Det går väldigt bra att laga julig mat utan kött. De traditionella julsmakerna finns ju i kryddorna, till exempel saffran, senap, kryddpeppar och apelsin. Och det som vanligtvis betraktas som julbordets tillbehör kan istället få spela huvudrollen.

En Janssons frestelse utan ansjovis men med kapris eller soltorkad tomat blir minst lika god. Rödbetor och olika kålsorter går att tillreda så gott att det smälter i munnen. Istället för att låta ostarna komma som en avslutning på måltiden kan man låta dem ingå i sallader och varmrätter.

Att använda tångkaviar istället för rom på ägghalvorna smakar precis lika bra och morot kan marineras till falsk gravlax.

Morotslax. Jättebra för mig som har ett överflöd av morötter och tio burkar dill i frysen. Foto från DN.

Jag tycket att ICA Buffé har blivit riktigt bra på att presentera helgrön mat men nuförtiden hittar jag vegetariska recept lite här och var.

I näst senaste numret av Lantliv, my guilty pleasure, fanns det ett reportage med kocken Paul Svensson, killen som gärna låter grönsakerna dominera. Där fanns det flera spännande rätter att inspireras av.

Om man dock vill slippa allt vad kött heter och få 100% vegetariska recept så köper man någon av de två helveganska tidningarna VEGO eller Vegourmet. Den förstnämnda har störst upplaga och är äldst i Sverige men jag tycker nog att Vegourmet är lite mer inspirerande och attraktiv.

Den bästa vegetariska mattidningen enligt mig.
Här är alla recept veganska och jag behöver inte ändra något eller sortera bort vissa.

Hyacintdoft tillhör julen så den vill jag gärna få in i huset. De vita lär inte dofta lika starkt som rosa eller blå men jag tycker å andra sidan att de är vackrast. Tyvärr är jag usel på att ta hand om lökarna när de har blommat över men de hamnar åtminstone i komposten och blir ny jord till mina trädgårdsland.

Inför kommande säsong har Firma Getingedalen gått igenom en uppgradering så 2018 blir spännande. För att markera detta för oss själva så fick hemsidan en ansiktslyftning med nytt upplägg och ny form.

På hemsidan kan man bland annat hitta mina kurser och boka guidade turer i min trädgård. Jag skriver även att jag kan komma och föreläsa vilket jag ska göra i oktober! Läs mer om det här.

Nu ska jag slå in julklappar. Fridens.

Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!

Squash, zucchini eller courgette?

Jag lovade att försöka reda ut begreppen. Vad är skillnaden på squash och zucchini? Och vad skiljer squash från pumpa? Och när man säger marrow i England, vad menar man egentligen då?

Samma sak faktiskt. Kärt barn har många namn.

Och varför man väljer det ena eller andra är en smaksak. Kanske låter det lite mera exotiskt eller aptitligt med en franskklingande courgette när det egentligen är en simpel squash.

Fast engelsmännen använder också gärna courgette. Och italienarna benämner samma grönsak som zucchini. Och det verkar även amerikanerna göra.

Här syns en av de överlevande romanescoplantorna. Jag planterade ut dem för tidigt och de dog kölddöden. Till höger syns en synnerligen välmående bondböna (Express).

En sak som de har gemensamt är att de vill ha välgödslad jord och mycket värme. Om de får detta så kan de sätta mer frukt än du hinner äta. Det är inte alls ovanligt med väldigt billig squash (eller zucchini) i augusti.

De kan bli stora, ända upp till en meter, men störst är inte alltid bäst. De smakar nog godast som primörer, ungefär 10-15 cm långa.

För att slippa äta courgette (eller squash) till varje måltid så kan det vara smart att välja sorter med goda lagringsegenskaper. Hos välsorterade och kompetenta fröfirmor kallas de ofta vintersquash. Genom att hålla skalet intakt och kanske bädda med lite halm, så får man frukter med enormt goda lagringsegenskaper.

Att hacka den i bitar och frysa in funkar också. En bra bas till grytor och soppor.

Bortskämda extraplantor av Romanesco. De har växt upp i växthuset och tycker nog att livet är riktigt skönt. Jag hoppas kunna sätta ut dem snart för näringen i den lilla lådan är snart slut.

Blomman är också god, ja en delikatess enligt många. Att inmundiga den friterad och fylld med ricottakräm får de flesta gäster på fall. Hanblommor får inga frukter så det är smartast att använda dessa. Det är lätt att se skillnad på hanar och honor. Honblommorna har en liten knöl mellan blomman och stjälken, det är fruktämnet.

Om man lyckas med sina mini-pumpor (eller courgettes) så brukar plantan bli riktigt stor och bråkig. Den växer snabbt och breder ut sig på betydligt större ytor än man har planerat. Ge dem således gott om utrymme vilket känns slösigt i början av säsongen.

När jag hörde Farbror Grön föreläsa i Östansjö i mars så berättade han om sin favoritsquash. Den heter Romanesco och det är smaken som ligger bakom favoritskapet. Egentligen är väl inte courgette någon sensationell smakbärare i sig själv men just Romanescon lär vara ovanligt god och det räcker att steka den i en bra olivolja med lite vitlök och salt för att det ska bli rena rama nobelmaten.

Marrow är ytterligare en benämning på denna frukt och det är i huvudsak i England som man säger så och då menar man en fullvuxen courgette (eller squash).

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir en god skörd. Jag har inte alltid lyckats med squashen och jag har inte stenkoll på vad jag har gjort för fel när det har gått åt pipan.

Apropå skörd så har vi skövlat rabarber idag. Just nu har vi inte tid eller behov av att koka saft, marmelad eller sådant så vi hackar och fryser in. Lite glass ska vi dock göra. En favorit är denna semifreddo

Vi har enorma mängder rabarber. Betydligt mer än vi behöver och gör av med. Lyxproblem…

Det växer och frodas. Nästa inlägg bör innehålla lite bilder på friska skott och småplantor.

 

 

 

 

Sju ton jord

Förra veckan kom det sju ton matjord. Eftersom jag odlar i lådor så är det svårt att förse dem med jord från egen produktion. Jag har inte så stora mängder och dessutom vill jag odla i år, inte om ett eller två år.

Man kan tycka att sju ton är mycket men när man fyller skottkärra efter skottkärra så inser man att det är alldeles lagom. Den ska inte bara läggas i nya lådorna, den ska även användas till all krukodling i växthuset, påfyllnad runt fruktträd och i äldre odlingslådor.

Så här ser de nya lådorna ut. Jämfört med den äldre som skymtar i ovankant så är denna smalare. En lärdom från tidigare år. Dessutom är den behandlad med linolja på insidan för att räcka lite längre. Utsidan (och insidan) är målad med slamfärg. Slamfärg är nyttigare än många andra ytbehandlingar.

I botten lägger jag gamla kartonger och tjocka lager av tidningar. Jag låter en liten bit sticka ut på utsidan för att det ska bli tätt. Därefter fyller jag på med bös. Alltså gammalt organiskt material; bortklippt, rensat och annat dött. Med åren kommer det att förmultna och bli fin jord. På toppen tippar jag sedan den nya jorden. I det näst översta lagret lägger jag någon form av gödning, kökskompost eller stallgödsel, för att ge växterna en bra start.

Här har jag satt gul lök och mellan raderna har jag täckt med gräsklipp. När löken har grott och kommit upp en bit kan jag täcka överallt. Täcket är bra för att jorden ska behålla fukten och dessutom blir det mindre ogräs. Just gräsklipp har dessutom en gödande effekt. På sikt funkar täckning även som jordförbättring eftersom maskarna bara älskart.

För några år sedan köpte vi en ny gräsklippare med mulcher/multiklippfunktion. Jättebra. Man behöver aldrig göda gräsmattan men idag hade jag behövt en gräsklippare utan mulcher och gärna med uppsamlare för att kunna ta vara på gräsklippet. Visst går det att räfsa ihop lite gräsklipp även efter att en mulcher har dragit fram men det är svårare.

Halm funkar också bra som täckmaterial men det är inte lika näringsrikt. Som täckning funkar det dock galant och den bal på 250 kompakta kilon som jag köpte förra året av en lokal lantbrukare räcker lääääänge. Här har jag satt några olika sorters kål. När den har grott blir det täckmaterial även i raderna.

Jag gör i ordning bäddar och sår lite varje dag nu. En del har jag försått och detta planteras ut. Några blir alldeles förskräckta av förändringen, man undrar verkligen om de ska överleva, medan andra är mer anpassningsbara.

En försådd grönkålsmix från Hudson Seed Library (All Stars Kale Mix) innehåller en blandning av rysk och sibirisk kål i gröna och röda toner. Dessa mådde utmärkt direkt efter utplantering.
Sommarsquashen ”Romanesco” verkar inte heller särskilt chockad efter utplanteringen. Denna är Farbror Gröns favoritsquash så den ville jag förstås prova. Eftersom squash ringlar omkring på låg höjd så har jag även planterat bondbönor i samma låda. Dessa jobbar ju på höjden och mår förhoppningsvis bra tillsammans med en marktäckande squash.

Min förodlaranläggning  med lysrörsramp och värmematta är numera nedplockad. Det är bara några få plantor kvar att sätta ut och dessa ryms i ett fönster.

En hel del förodling har fått flytta ut i växthuset istället men längre än så har jag inte hunnit. Tomat, chili och paprika ska snart få större krukor med välgödslad jord och täckmaterial på toppen.

Tomater i väntan på större bostad.
Den svarta Jalapenon har redan flera frukter på gång.
Nu har första lilla monsterfrukten på världens näst starkaste chili (Trinidad Moruga Scorpion) tittat fram! Jösses vad jag har daltat med denna planta. Ända sedan våren 2016 har jag väntat på detta. Sen ska det bli kul när min sambo ska äta den…

Häggen har precis blommat över. Den kom, gick och segrade inom loppet av en vecka. Syrénen kommer att slå ut inom ett par dagar. Perioden mellan dessa ska ju vara något alldeles extra och det är jag benägen att hålla med om. Under tiden njuter jag av liljekonvaljer och äppelblom.

Minnet är inte tillräckligt stort för att hålla koll på alla sorterna men med en liten skylt blir det inga problem.
Sedan blomsterbönan kom in i mitt liv så kan jag inte leva utan den. I år har den fått ett badkar att bo i. Detta är en växt som jobbar på höjden så för att slippa en massa naken jord så har jag sått låga buskbönor runtomkring. Jag hoppas att dessa ska trivas tillsammans.
Varje dag skördar jag en knippe sparris och den håller sig fin i kylskåpet i tre-fyra dagar. Tänk en risotto med obscent mycket nyskördad sparris…
Vitlöken ser utomordentlig ut i år. Eftersom den sattes i höstas så har den inte fått någon gödning sedan dess. Jag myllade ner lite koskit men enklast är att gödselvattna. Ska försöka pilla ner lite täckmaterial dessutom.

 

När vi ändå är inne på lök; det blir både röd och gul lök i år. Några är planterade en och en medan andra är satta i grupper om tre. Utvärdering kommer i höst. Lök är så himla lätt att lagra så det försöker jag odla så mycket jag bara kan.
Mera lök. Den perenna piplöken ser ut att må jättebra! Den sitter i min så kallade örtagård vilken har fått en rejäl ansiktslyftning i år.

 

En lök till; ramslöken är som finast just nu men jag kan skönja blomknoppar och så fort dessa har slagit ut så vissnar bladverket ner och jag får vänta ett helt år på nästa skörd. Måste äta NU.
Även om jag nästan bara intresserar mig för ätbara växter så finns det även lite prydnader i min trädgård. Funkia/Hosta har så underbart bladverk så den vill jag inte vara utan. Nu råkar den faktiskt vara ätbar men jag vill titta på min, inte äta den.
En annan prydnad är Sockblomman som är så nöjd med sin skuggiga placering bredvid jordärtskockorna.
Vy över en del av trädgården.

 

Vy över en annan del av trädgården. Här ser ni jordhögen som det tullas på dagligen. Och en av de nya lådorna som inte är färdigmålad eftersom färgen tog slut. Längst ner till höger skymtas halmbalen som räcker i evigheter.

Fortsättning följer…

Odla i gelé

Förra veckans avsnitt av Trädgårdstider (avsnitt 2) innehöll ett inslag om att odla i gelé. Då slog det mig att jag hade läst om det förut så där i förbifarten.

Det är några snillrika entreprenörer med näsa för trender som har gjort business av odlarhajpen och satt ihop ett litet paket med kruka, gelé och frön. De kallar sig Our Greenery.

Smakfull marknadsföring från Our Greenery.

Man behöver definitivt inte detta (dyra) paket för att odla skott i gelé vilket även visas i Trädgårdstider. Och nu tänkte jag gå till botten med denna metod och visa exakt vad det handlar om.

Den gelé vi pratar om är agar, en produkt framtagen ur alger vars vanligaste användningsområde är 1. i laboratorier (gelén som man odlar bakterier på) 2. ett vegetabiliskt alternativ till gelatin i desserter och annat ätbart.

Att produkten är giftfri och naturlig känns ju jättebra men det är fortfarande tre saker som stör lite. 1. Framställningen görs i Japan, Kina och på Sri Lanka. Går den rättvist till? 2. Kan man vara helt säker på att det inte tillsätts något otrevligt i extraheringsprocessen? 3. Den långa transporten och förhållandena för de som jobbar i den.

Nåväl, agar går att hitta i välsorterade matbutiker, oftast på bakavdelningen.

Agar ingår i de flesta vegetarianers kök.

I paketet från Our Greenery ingår en kruka men det går att använda vilket tätt kärl som helst. Om man har ett fat som passar som lock så är det en bonus.

Recept:

Jag häller 4 dl vatten i en kastrull och på ytan häller jag 2 msk agarpulver. Detta får koka upp utan omrörning och precis när det börjar sjuda så drar jag ner värmen och börjar röra. Det tar ca 3-5 minuter för all agar att lösa upp sig och då är det klart.

Medan vätskan fortfarande är varm så häller jag upp den i mitt odlarkärl, i bilderna nedan har jag använt en mindre pajform. På 30 minuter har agaren stelnat till gelé.

På gelén häller jag ut ett lager frön av typen mikrogrönt, skott eller småblad. Jag valde broccoli.

Ett dygn efter sådd. Ett lock har legat på odlingen för att öka farten.

En av de finurliga grejerna med att odla i gelé istället för jord är att man inte behöver vattna. Det är redan 4 dl vatten bundet i gelén så fröna hämtar allt de behöver därifrån. Mycket fiffigt.

Genom att täcka fröna så att de får gro i mörker så startar processen mycket snabbare. Efter tre dygn tar du av locket och då är groddarna gula och saknar klorofyll. Därefter ska skotten växa ljust och bli gröna och nyttiga.

Två dygn efter sådd. Små groddar börjar titta fram.
Tre dygn efter sådd. Nu är det dags att ta av locket och låta skotten växa i ljus.

Broccoli lär vara ett av de nyttigaste skotten. Så om man är ute efter näring så är det broccoli som gäller. Sen är de ju goda också förstås.

Mina fröer för odling av skott just nu. Salladskrasse, bondböna, rättika, grönkål, lök och broccoli.
Fyra dygn efter sådd. Nu när skotten får ljus så blir de gröna.
Fem dygn har gått och nu kan man börja skörda.
Dygn sex ser man inte längre så stor skillnad. Skotten är i princip färdiga.

Min slutsats blir nog att detta är ett väldigt enkelt och behändigt sätt att odla skott på. Man behöver ingen jord som smutsar ner i köket och man behöver inte vattna. Snabbt går det också. De enda negativa aspekterna är väl ovan nämnda runt framställningen av agar. Och ur ett självhushållarperspektiv så betyder det ett oönskat inköp (agar). Jord, den lilla mängd som krävs, kan jag gräva upp på gården.

Tre tips

Dagens första tips är att besöka plantmarknaden (som är en auktion) i Kilsbergens hembygdsgård torsdag 18 maj kl. 19.00. Det brukar finnas plantor av de mest udda och roliga slag och priserna brukar bli väldigt låga. De bjuder på kaffe med dopp. Detta ligger mellan Filipshyttan och Frösvidal och det är skyltat efter vägen.

Från förra årets plantmarknad.

Ett annat tips är förstås att besöka Örebro Trädgårdsfest på lördag 20 maj och fortsättningen i Karlslund på söndagen. Jag har biljett till Sara Bäckmos föreläsning på lördag kl. 14 så då ses vi kanske?

Tips nummer tre är att plocka ihop sin egen sallad på vilda blad, fönsterodlat och förodlade skott. Igår blandade jag späda björkblad, späda rönnblad, kärleksört, lite blåbärsblad, ramslök, skott av chiafrö, spenat, machésallad och några stjälkar luftlök till en smarrig sallad. Dressingen gjorde jag på dijonsenap, citron, rapsolja, krossad rosépeppar och lite salt.

Nästa vecka blir det ett reportage från en fönster- och balkongodlare i Stockholm. Det finns bara begränsningar för den som sätter upp dem själv.

Att odla jorden

I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.

Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.

En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.

Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.

Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.

Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.

I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.

En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.

Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.

Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…

Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!

Hippophaë Rhamnoides

Svenne och Lotta är två gamla schlagerrävar men också ett kändispar som halkat från A-listan till lägre ranking.

Svenne och Lotta är även två taggiga buskar som växer vilt efter kusten. Fast det kan även vara Romeo och Julia. Eller något annat berömt heterosexuellt par.

Those were the days!

Vi snackar havtorn. I havtornsvärlden är det bara honbuskarna som får bär men det sker bara om det växer en matchande hanbuske i närheten. Därav den heteronormativa namngivningsprincipen.

Första gången jag smakade havtorn var i form av en liten vitaminshot på en frukostbuffé på en finlandsfärja. Det var inte gott så då bestämde jag mig för att jag inte tyckte om havtorn.

Sedan läste jag mer och mer om detta superbär som mer än gärna växer i Sverige och till och med vilt i vissa områden. Det ska tydligen vara lika mycket C-vitamin i ett havtornsbär som i en hel apelsin. Det låter osannolikt men jag har läst det på flera ställen. Dessutom innehåller det B12 vilket är högintressant för en gammal vegetarian som jag.

Det här är lottabusken som fick mig att tvärvända i min uppfattning om havtorn.

Inte nog med att havtorn är nyttigt, den tillhör familjen kvävefixerande växter vilket gör gödslingen enkel för den som planterar den. Vind verkar inte heller vara något problem och det är klart, växer man hej vilt på kusten så borde man stå emot några sekundmeter. Den är till och med torktålig vilket passar tider av vattningsförbud. Sol är det enda kravet för havtorn men hur svårt kan det vara att fixa liksom?

Det måste ju vara världens bästa bärbuske.

Fast det var ju det där med smaken.

Under förra årets superdupermegavärstingutbildning som jag gick (Småskalig Odling) så kom havtorn på tal vid ett flertal tillfällen och jag bestämde mig för att ge det en ny chans. Vid ett studiebesök i Christina Schaffers skogsträdgård i Bergslagen fick jag smaka på havtorn från en Lotta-buske OCH DET VAR GOTT.

Den enkla förklaringen var helt enkelt att det var just en Lotta för hon var överlägsen alla andra havtornsdamer i smak.

Christina Schaffer arbetar på Stockholms Universitet, institutionen för naturgeografi, och driver flera stadsodlingsprojekt. Läs mer om Christina i denna artikel i Svenska Dagbladet. Du hör henne dessutom i Odlarna, avsnitt 11.

Snabbt som ögat åkte jag hem och googlade denna bärdrottning och hittade henne på odla.nu. Det var dock sent på säsongen och det fanns inte längre några Lotta eller Svenne i lager. Tills här om dagen. Då dök de upp igen och jag köpte snabbt två Lottor och en Svenne. Det blir liksom inga bär utan Svenne.

Jag har aldrig köpt bärbuskar på nätet förr så det ska bli spännande att se i vilket skick de kommer fram och hur stora de är. Dessutom klurar jag på placeringen. Tomtens soligaste, blåsigaste och torraste plats men samtidigt den mest strategiska ur permakulturell hänsyn.

Man vill ju ha exakt så här mycket bär på sina buskar. Vad är knepet?

Att havtorn är taggigt och svårplockat verkar ganska lätt att lösa. Genom att kapa grenar fyllda av bär och lägga dessa i frysen så släpper bären från grenen av sig själva.

Min syn på C-vitaminer, att vi bör äta mindre citrusfrukter och mer närodlade näringsbomber, har jag skrivit om förut i detta inlägg.

På odla.nu, där jag beställde buskarna, har de den största samling av trädgårdslitteratur som jag har sett. Adlibris och Bokus i all ära men ingen av dessa boklådor har så här brett sortiment. Däremot så håller de bättre priser.

Nytt i bokhyllan i Getingedalen.

I samband med att jag klickade hem mina buskar så tittade jag igenom boksortimentet och klarade mig nästan utan att dregla. Kanske berodde det på att jag nyligen har köpt en bunt sköna gröna böcker? Trots detta så fastnade jag vid en bok som jag har sneglat på ett tag och helt plötsligt hade fingret klickat på KÖP. Hur gick det till? Har jag ärvt min mammas klicktics? Den kostade 279 kronor och var verkligen inget jag behövde men väl i kassan så kostade den bara 79 kronor så då var det ingen tvekan längre. Men hur kunde den kosta så lite? Var det rabatt för havtornskunder?

Här kan du läsa mer om havtorn.

Om man vill se en fantastisk trädgård hos en äkta trädgårdsmästare med grymma kunskaper så ska man bege sig till Marita Asklöv (Asklöv’s Trädgårdsdesign) när hon har öppet den 6 maj. Och om man åker 1 km till så kommer man till mig…

Grönt är lönt.