Vitlöken är i jorden!

Yes! Ibland är det bra att ”lova” saker för då händer de på riktigt. Det hade hänt iallafall men kanske inte just idag.

Jag är glad att det hände idag.

Vitlöken är planterad. Jag vill sätta den så sent som möjligt för att den inte ska gro innan vintern. Men flera gånger har jag väntat lite för länge och det har varit stenhårt i jorden, snö och fingrarna har blivit stelfrusna.

Bildminne från 2019. En lite jobbigare plantering.

10 november kan inte vara för tidigt. Jorden var mjuk, temperaturen var okej och jag passade på medan det var dagsljus.

För första gången sätter jag enbart egenodlad vitlök. Jag har alltid köpt sättvitlök förr och inte tagit eget utsäde på det. Men för några år sedan fick jag Klicki av en bekant. En bamsing till vitlök som har tappat namnet på vägen och den har vårdats ömt. Sju klyftor gav sju nya vitlökar året därpå och dessutom massor av bulbiller, alltså de där pyttesmå klyftorna som växer fram ur vitlöksblomman.

Med åren har jag förökat Klicki så pass mycket att jag nu slipper köpa utsäde. Det blev till och med så mycket att vi kunde äta en del av det.

Dessvärre är Klicki en hardneck, alltså en vitlök med stenhård stjälk och därmed inte flätbar. Jag gillar att förvara vitlöken i flätor men jag gillar ännu mer att kunna ta eget utsäde.

Klicki – som egentligen heter något annat – ger enorma klyftor. Till utsäde plockade jag ut de tio största lökarna eftersom jag tror att det funkar som i människovärlden. Vad vet jag?
Flätornas tid är förbi.

Vitlök vill ha massor av gödsel och vatten. Jag frångår principen med höstgödning och preparerar bädden med guld- och ogräsvatten. Det är bättre med fast gödning men man tager vad man haver. Dessutom vet jag att bädden fick mycket kogödsel i våras och att det kommer att finnas näring kvar till våren.

Snusktunnan är tömd. Det är alltid något stinkande i dessa tunnor men det är gratis. Och näringsrikt. Och helt naturligt.

Mina klyftor sätts ungefär tre gånger så djupt som klyftan är hög. Jag satte 60 klyftor och tänker att jag ska kunna äta en vitlök/vecka nästa säsong. Det låter väl rimligt?

När klyftan är nedstoppad i jorden så täcker jag med halm, gamla växtdelar och fårull. En täckt jord blir inte hårt packad av snö och slagregn. En täckt jord får inget ogräs. En täckt jord uppskattas av mikroorganismer och maskar och de ger mig en lucker mylla i gengäld.

Rotänden neråt.

När snön smälter i vår så brukar vitlöken vara en av de första grönsakerna som tittar upp och sedan ska den gödslas och vattnas frekvent under hela säsongen. Det är knepigt att få ner fast gödsel mellan plantorna men det går lika bra med hönsgödselsoppa eller annat som kan vattnas ut.

Vad vore livet utan vitlök?

Det kan bli chilitema i nästa inlägg. Det har improviserats och resultatet blev över förväntan.

Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!