Julirycket

Efter den intensiva perioden under våren blir det alltid lite lugnare i juni och halva juli. Underhåll i form av vattning, lite gödning, binda upp och klippa av hör till men det är ganska lugnt i förhållande till april och maj.

Helt plötsligt börjar man se änden av juli och som jag antydde förra veckan så är det dags att göra ett intensivt ryck igen. Här följer alltså min att-göra-lista för de kommande dagarna. Avslutningsvis tänker jag följa upp forskningsresultatet gällande bokashikompostering som jag skrev om förra veckan. Än är inte sista ordet sagt i bokashigate.

Det har regnat i två dagar så jordarna är mättade på vatten och tunnorna är fulla. Det ser jättebra ut. Imorgon (torsdag) ska det bli ganska fint väder så då passar det bra att så fröer och plantera ut lite förodlade saker. Det blir lättare för allt att gro när jorden är riktigt blöt.

Sommaren innebar en trög start för all sallat men nu är vi ikapp och det ska bli mer. Lite romansallat ska planteras ut.
Varför inte lite rucola också? Jag har en en liten plantskola på norrsidan av växthuset där jag driver upp nya plantor och pysslar om ”extraplantor” som funkar som back up.
Kvanne har jag också drivit upp men den är flerårig och fortfarande ganska späd så det är inget som kommer att planteras ut inom de närmaste dagarna.

Låt mig repetera; det finns grödor som inte trivs i mitten av sommaren när det är som ljusast, det är dessa jag väntar med att så till nu. Men det funkar så klart bara med snabba saker. Dill till exempel. Jag kommer att skörda en hel del under kommande veckan, bland annat den dill som såddes först. Men jag kan inte få nog av dill så jag sår så länge det går.

Dill i perfekt kondition. Innan blomning och eventuella angrepp av skadedjur. Att skörda denna under en torr och solig dag är det bästa.
Tre sorters potatis, tidig, mellan och sen. Den hitersta är snabb och har redan blommat över, blasten börjar dessutom att vissna så den ska jag gräva upp nu. De andra två sorterna blommar för fullt och visar inga tendenser till att behöva skördas än.
Jag vet inte om jag ska skörda vitlöken än. Denna togs upp på prov och ser visserligen fin ut men det skadar inte med ytterligare några veckor i jorden. Den visar inga tendenser att falla isär så det är nog lugnt. De tre understa bladen är på väg att vissna men det är en bit kvar.

Förutom dill ska jag skörda sockerärt, potatis, gurkor, koriander och basilika. Alla dessa skulle bara bli sämre om jag väntade för länge.

Det som inte ska skördas ska istället gödslas. Den enda aktuella formen av gödning så här års är i vätskeform, något annat hinner inte grödorna dra nytta av. Att jorden är vattenmättad är utmärkt, då rinner inte gödningen rakt ner i underjorden utan stannar runt växternas rötter. Vitlöken kommer alltså att få en omgång gödsel eftersom jag väntar med skörden.

Kålen är köksträdgårdens största gödselslukare, den ska definitivt få en omgång näring.

Vid dagens inspektion av kålen hittade jag nya skador av minisniglar. Jag hade dessa angrepp i början av sommaren men spred då ut Ferramol vilket funkar effektivt hos mig. Nu är Ferramolen förbrukad så på min att-göra-lista står en ny omgång av Ferramol.

Frågan är om jag inte ska dra en repa med Turex när jag ändå är igång. Jag plockar larver dagligen men med Turex slipper jag det.

Ett av årets experiment är att odla vitkål i stor kruka. Den står en meter ovanför marken och har inte haft ett enda angrepp hittills.
Den fina sallaten måste så klart få vara med på bild.
Luktärterna bjuder på hänförande doft. Jag hörde Cecilia Wingård berätta i veckans avsnitt av Odla med P1 att man skulle plocka alla luktärter på morgonen, sätta dem i en vas och sedan kom det nya redan efter lunch. På så sätt får man luktärterna att blomma rikligt och länge.

Här hittar du senaste avsnittet av Odla med P1.

Här hittar du Cecilia Wingårds hemsida.

Det roliga är att gråärt och Lokförare Bergfälts jätteärt har nästan identiska blommor. Minus doften då så klart. Jag vill alltså slå ett slag för gråärt (Lokföraren är faktiskt en sorts gråärt!) eftersom de både är vackra och senare smakar gott.

Så här ser mina lokförarblommor ut.

När vi ändå är inne på jämförelser vill jag visa två bilder tagna med exakt en veckas mellanrum. Den första visade jag förra veckan, den andra tog jag för en stund sedan.

Onsdag vecka 28.
Onsdag vecka 29.

Plocksallat längs kanterna och gråärten Sollerön i mitten. Längst bort ser man även några bråkiga squashplantor. Med denna typ av plantering är det inte mycket bar jord trots att bädden inte täckodlas.

Nu hade det varit världens läge att följa upp detta nästa vecka, vara riktigt pedagogisk och utvärdera men istället tänkte jag ta lite bloggledigt. För att verkligen känna mig ledig så tar jag ledigt från rubb och stubb. Detta trots att grönsaksodlandet peakar exakt just nu. Så trotsigt, eller hur? Haha!

Men jag lovade ju att återkoppla gällande de färska forskningsresultaten på bokashi och att den sortens kompostering skulle vara värre för klimatet än en vanlig varmkompost.

Enligt bokashi själva är forskningen bristfällig och felaktig. I deras redogörelse kan de, förutom att hänvisa till annan forskning, berätta om den aktuella forskaren och flera knepiga grejer som hon har sagt och gjort tidigare.

Ja allt som kommer från SLU är verkligen inte hållbart eller för jordens bästa. Man ska vara lite vaksam gentemot grejer som kommer från dem.

Bokashi.se bjuder på mycket läsning och många källor på sin hemsida. Här kan du spana in den. Du hittar även en grupp på Facebook med samma namn. Därifrån kommer nedanstående citat som skrevs direkt efter att Odla med P1 hade sänt sitt program. (Med reservation för knepig meningsbyggnad.)

Har ni någonsin fått rådet att undvika att syra mat för att det bildas metan? Nej, eftersom det händer inte under dessa syrefria förhållanden som även materialet i en lufttät Bokashihink befinner sig i.

Det ska bli spännande att följa Bokashigate eftersom jag inte tror att sista ordet är sagt.

Men nu – over and out. Vi hörs om en månad ungefär.

Fotograf: Maria Svalin Sundfeldt

Hett och svettigt

Min hjärna går på halvfart. Jag funkar lite sämre när det är så här varmt. Flugor och bromsar flyger ihjäl sig mot fönsterrutorna bredvid den öppna dörren. Vi verkar vara lite tröga allihop.

Dagens blogg har inget tema, inget spår, innehåller inga upprop eller tips. Det blir helt enkelt en radda bilder på en het juniträdgård i behov av mer vatten än jag kan erbjuda.

Dagliljan blommar fantastiskt i skamvrån. När man går nära så känner man hur gott den doftar och blommorna är dessutom fullt ätbara. Vackra och goda i en sallad till exempel.
Huruvida dess kusin Brandliljan är ätbar eller inte har jag ingen aning om. Förmodligen är det bara att smaska på men orsaken till att ingen gör det är att den smakar illa. Fin hur som helst.
De gigantiska röda vallmoblommorna har redan vissnat men kvar sitter en tjusig frökapsel värd att ta egna fröer av så småningom.
Det är lätt att så vallmo sades det i ett av vårens avsnitt av Odla med P1. Då tog jag fram mina jättegamla påsar med vallmofrö och strödde dessa på en tom jordplätt. De verkar ha rätt.

Gällande perennrabatten i skamvrån verkar vi ha kommit fram till en lösning. I nuläget är det inte aktuellt att flytta några växter alls. Det är för torrt och det känns onödigt att slösa vatten på att flytta perenner. Och på den plats där vi äntligen har kommit fram till att vi vill ha dem är det fullt av grönsaker. Efter skörd blir det således perennaflytt.

Nu blommar den rödbladiga Djävulsbusken. Vi gillart.
Nu blommar även flädern! Dags för förädling!
Hej fläder! Sirap? Pannkaka? Smaksätta kombucha kanske?
Den tredje busken att blomma just nu är Plymspirean.
Angående fröer (se vallmon ovan) så har jag sparat en tuss med överblommad vintersallat. Inte för att äta utan för att ta egna fröer. Jag har lärt mig att fröer är mogna att skörda när plantan är riktigt vissen, torr och prasslig. Dessa blommor är allt annat än vackra men ser ni de beiga frökapslarna som börjar titta fram?
I mittenraden i en av de nya lådorna växer gråärt. Den blir 1,5 meter hög och behöver klätterstöd, därav de gula linorna. Gråärterna (Sollerön) kommer från egen skörd och går, så vitt jag vet, inte att köpa i handeln. Jag fick några fröer under utbildningen 2016 och dessa har jag odlat omsorgsfullt på. Sollerön är en gammal kulturarvssort som får fantastiskt vackra blommor och ger goda ärter.
Under samma utibildning fick jag fröer till en piplök utan namn. Därför har jag döpt den till Rikkenstorp. Sedan har jag tagit egna fröer och utökat beståndet rejält. Med tanke på hur fin piplök jag har i år så kan jag säkerligen dela med mig av piplöksfröer i höst.
Vi är flera som gillar piplök.
De första jordgubbarna är skördade…
…bondbönorna börjar ta form…
…och blåbärstryn är nästan mogen.
Jag tror att de tidigaste potatisarna kan skördas nu.
Jag tror även att jag vågar plantera ut den varsamt förodlade plocksallaten.
Piprankan svajar lite, dags att räta upp ställningen som är alldeles för klen för den tunga grönskan. Aldrig kunde vi tro att piprankan skulle bli så frodig. Och tung. Här ser man nya örtagården. Inte full av örter än men det ska fyllas på allteftersom.
Det är fint nu.

Drick vatten, bada så ofta som möjligt, använd solskydd och lyssna på Sommar i P1 så hörs vi om en vecka igen.

 

Det enkla och svåra med fröer

Det börjar bli dags att tänka på inköp av frö och en del ska sås redan nu. Det vet fröfirmorna och det dimper ner kataloger och reklamblad i brevlådorna, både den fysiska och den digitala.

Det finns frö på ICA. Jättesmidigt för där är man ju ändå en gång i veckan. Och man behöver inte krångla till det för sig, ICAs fröer funkar fint, men för mig som förknippar min plånbok med hållbarhet så är det inte lika enkelt. Jo nästan.

Fröhyllan på ICA förra våren.

Billigt. Det ska helst vara billigt. Och billiga fröer funkar. Kortsiktigt.

Jag betalar hellre lite mer för mina fröer och därmed har jag bakat in välgörenhet, solidaritet och hållbarhet i mitt köp.

För min plånbok och mitt betalkort kan bara användas till hållbar konsumtion. Där har jag lagt ribban. Helst skulle jag vilja att köpet inte gick igenom, att det lyste rött och larmade i hela affären, när jag försökte betala för något som inte är hållbart. Men så funkar det ju inte så jag måste hålla reda på sådant själv.

Ekologiska fröer. Hur sjutton kan ett litet frö göra någon skillnad? Varför ska jag betala mer när slutprodukten blir densamma?

Att ta fram fröer är en lång process och i den förekommer det många olika aktiviteter som är väldigt olika beroende på om fröet är ekologiskt eller konventionellt odlat.

I ett konventionellt odlat frö har insektsgifter och bekämpningsmedel varit inblandat. Konstgödsel/Handelsgödsel står för näringen men framför allt för stora mängder koldioxidutsläpp. Traktorer och/eller maskiner drivna av fossilt bränsle finns med i bilden. Människorna som har jobbat i fröindustrin kan ha blivit utsatta för både det ena och andra. Dessutom har ingen hänsyn till marken tagits och för varje skörd har den tagit ett steg närmare sin död. För att inte tala om de verkliga jordbrukarna, maskar och mikroorganismer, som håller på att dö utrotningsdöden pga hänsynslös markanvändning.

Det ekologiska fröet är framtaget på ett motsatt sätt; med hänsyn till mark, människor, insekter och framtida generationer.

Sedan finns det en riktigt läskig fröpolitik i världen och där betyder ditt val och inköp ett ställningstagande.

Genom att handla hos Runåbergs kan du känna dig trygg med att ingen har kommit i kläm och att firman inte bara levererar kvalitetsfrö till dig utan även kämpar mot EUs väderkvarnar i fröfrågan.

Vi är fortfarande lika övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens överlevnad. En odling med uppriktig vördnad för det levande. En odling där balans är viktigare än maximal skörd. Utan användning av lättlösligt konstgödsel och kemiska bekämpnings- och tillväxtmedel.

Här kommer du till Runåbergs hemsida.

Här beskriver de sina tankar gällande politiken runt fröhantering.

Årets katalog från Runåbergs

En annan firma som levererar riktigt bra ekologiska fröer är Lindbloms. Och där har Leif Lindblom, grundare av firman, verkligen fått känna på väderkvarnarna. Leif är en av de som har slitit för ekologiskt utsäde, för de små firmornas överlevnad och för att öka arter, sorter och mångfalden av fröer på marknaden men nu orkar han inte längre.

I november sattes hans lager i brand, 300 sorters ekologiskt frö gick upp i rök. Branden klassas som mordbrand och inträffade lägligt nog tre dagar innan ett stort och avgörande beslut hos Jordbruksverket skulle fattas.

Vid Jordbruksverkets möte var utbudet och lagret av ekologiskt svenskt frö avgörande och när Leifs enorma lager inte längre fanns så kunde alltså Jordbruksverket fatta ett ogynnsamt beslut.

Beslutet går ut på att det är helt ok att använda konventionellt frö i ekologiska odlingar eftersom lagret av ekologiskt frö inte är tillräckligt stort.

Leif Lindblom säljer det frö han har kvar denna säsong men sedan orkar han inte längre.

Här kommer du till Lindbloms hemsida.

Skrolla ner en bit på förstasidan så kan du läsa om branden och kampen. I år kommer jag att gynna Lindbloms frö i första hand.

Det var länge sedan det dök upp några nya aktörer på fröfronten men nu finns Nordfrö! Än så länge är deras utbud ganska litet men medvetenheten bakom deras verksamhet är så stor att det finns all anledning att handla några sorter hos dem.

Här kommer du till deras hemsida.

Våra fröer är odlade i Sverige i småskaliga hantverksmässiga odlingar med miljövänliga metoder som inte bara skonar utan också stöttar och samspelar med insekter och mikroliv. Vi använder oss bland annat av täckodling och samodling och vill inte vara beroende av fossila bränslen i produktionen.

Läs mer om Nordfrös medvetenhet här.

Du kan också handla dina fröer hos Impecta, ett familjeföretag från Julita i Södermanland. Här bör man dock gå lite varligt fram eftersom alla fröer inte är ekologiska.

Årets katalog från Impecta

Förutom att tillhandahålla en hel del ekologiskt frö så har de kulturarvssorter vilket är värt att satsa på. Under många år blev fröutbudet allt snävare och fattigare. Många gamla sorter försvann i takt med att det småskaliga odlandet minskade och den industriella verksamheten valde ekonomisk lönsamhet framför mångfald.

Men gamla sorter behöver inte vara sämre, det kan vara så enkelt som att gråärt inte har lika aptitlig färg som gula och gröna ärter. Smaken är dock densamma och framför allt är de anpassade till vårt klimat. Gråärten är starkväxande, får helt underbara blommor och ger god skörd. Den går att använda som sockerärt när den är späd och brytärt/spritärt när den är större. Torkad blir den en bra soppärt även om soppan blir lite grå…

Gråärtens fina blomma

Det finns all anledning att välja fröer från en mindre och mera medveten firma. De stora firmorna har råd att registrera sina fröer vilket konkurrerar ut små firmor med spännande utbud.

Från Runåbergs hemsida:

Inträdet i EU innebar ännu hårdare restriktioner med krav på att allt utsäde måste vara registrerat i den officiella sortlistan. En komplicerad och kostsam process, möjlig enbart för stora fröproducenter.

Det finns en himla massa nätbutiker med fröer. Och det finns väldigt många stora fröfirmor som säljer sina påsar på mataffärer och trädgårdsbutiker. Jag önskar att du väljer ekologiskt men framför allt hoppas jag att du förstår varför du ska göra det. Billiga fröer från ICA blir bara billigt och enkelt för dig, inte för någon annan.

I nästa inlägg kommer jag att knyta an till min inledning om hållbar konsumtion. Vi har redan börjat överskrida de planetära gränserna och vår konsumtion de senaste 50 åren är en av orsakerna.

Proteinodling

Det här blir finalen i presentationen av min odlingsplan för 2018 och jag avslutar där man bör; på toppen.

En av de viktigaste grödorna i min trädgård är ärt- och baljväxterna. Först och främst då de står för en stor del av proteinerna i min kost men även för att de gödslar jorden åt mig. Jag återkommer till det. Dessutom är det himla gott med ärter och bönor och det går att göra så mycket av dem.

Bondbönor

Något som återkommer varje år i min odling är bondbönor. Dels är det den mest lättodlade bönan, ja kanske till och med den mest lättodlade grönsaken, dels är det den godaste.

Den är inte alls lika köldkänslig som andra bönor och den gror i princip alltid till 100%. Det enda skadedjur som jag har sett på bondbönor är löss men det brukar vara så lite att de är lätta att få bukt med.

Förr tog skörden betydligt längre tid då jag först skalade bort bönskidan och sedan förvällde och pillade ut den innersta kärnan men nu har jag vant mig vid att äta skalet och slipper således det sista momentet. Dessutom finns det bondbönor med olika segt skal så man kan ju välja sort med omsorg.

Nysprättade bondbönor redo för kokning.

Bondbönor kommer i olika kulörer och storlekar men det är en smaksak och om man vill ha tidigt eller sen skörd, få och stora bönor eller fler och mindre.

Den som är min favorit för tillfället är Express från Runåbergs. Förra året tog jag för första gången eget utsäde och hoppas så klart att jag gjorde rätt så att de gror lika fint som köpefrön.

Att ha små påsar med lätt förvällda bondbönor i frysen är en underbar tillgång. Berika soppan, omeletten eller grytan. Mixa dem till bondbönshummus eller gör falafel på dem.

Bondbönor ligger skyddade i sitt fodrade skal.

Buskbönor

Tänk långa runda bönor, typ haricot verts, fast i lite olika färger. Bönor som man inte skalar utan bara äter efter kort förvällning. Gärna med en klick örtsmör. Är också bra i basen när man ska steka bönbiffar.

De växer lågt, blir bara 40 cm höga men är lite småvilda, och man får rota lite för att skörda bönorna. De mognar i omgångar så jag skördar lite då och då under sommaren.

Bönplantor på tillväxt.

Jag förodlar gärna buskbönor. Dels är de köldkänsliga, jorden måste vara 15 grader eller varmare för att plantan ska överleva; dels verkar de vara goda. Jag vet inte vilket djur det är som tuggar på mina plantor. Hur som helst, om de är stora och starka när de kommer i jorden så brukar de överleva angrepp. Dessutom får man ett perfekt avstånd mellan plantorna.

Störböna

Av någon anledning så är höga bönplantor mycket känsligare än låga. Egentligen blir det samma sorts bönor men klätterbönor tar ju mindre plats. Jag försökte förra året men de dog. Jag ska försöka i år igen men då blir det nog en planta i växthuset för säkerhets skull. Neckarkönigin från Runåbergs heter sorten som ska få en andra chans.

Blomsterböna

En klättrande böna som inte är ett dugg känslig är Blomsterbönan. Eller Rosenböna som den också kallas. I England säger man Runner Bean, kanske för att den ränner iväg i höjden något alldeles galet.

Många odlar den för att den är vacker men bönorna är inte att förakta. De kan ätas på flera sätt. Antingen skördar man baljan när den är 10-15 cm lång eller också låter man den bli 40 cm och sprättar ut innehållet istället. 40 cm balja blir nämligen väldigt trådigt och segt.

Vacker blomning och många bönor.

De unga baljorna skär jag i mindre bitar och steker i vitlöksolja och äter med lite flingsalt. De äldre bönorna sprättas upp och ut kommer de allra vackraste rosa-lila bönorna som går att beskåda. Dessa förvälls och används som kidneybönor.

Min favoritsort heter Prizewinner, även denna från Runåbergs.

Sockerärta

Inte en sommar utan sockerärt. Denna söta lilla balja äter jag helst direkt från busken men den hamnar oftast i en sallad när den tillagas. Under sommaren står det alltid en skål med sockerärter på köksbänken.

Min erfarenhet av att lagra sockerärter är dålig så det här är en gröda som jag äter under säsongen. Brukar bli ungefär 50-60 cm hög och vill ha något stöd att slingra sig fast i. Blommorna är fina och om man skördar kontinuerligt så fortsätter plantan att ge frukt.

Förra året provade jag en lila sockerärt, Shiraz från Impecta, mycket vacker men inte tillräckligt god. Dessutom provade jag en finnmarksärt, en sockerärta med kulturarvsvärde men inte heller denna höll måttet smakmässigt.

I år ska jag köra en sockerärt som många verkar ha som favorit; Carouby de Mausanne. Vi får väl se om det även blir min favorit. Den lär bli himla hög så det måste jag tänka på vid plantering.

Märgärta och Brytärta

Alla dessa ärter. Märgärtan ska tydligen vara en sådan där ärta som ska spritas och sedan avnjuts färsk, som en grön ärta. Brytärt däremot är en ärta som kan ätas med balja och allt. Jag testar en av varje i år och det återstår att se vad jag tycker om dem. Kelveden Wonder och Sugar Ann heter sorterna. Farbror Grön reder ut begreppen här.

Gråärt

Det här är en spännande sak. Jag fick fröer till två olika sorters gråärt förra året och de blev väldigt lika. Den ena sorten var Sollerön, en gammal kulturarvsväxt som nästan försvann helt då den gula och gröna ärtan dominerade. Den andra var av lettisk härkomst och hette Retrija. De blev båda 150 cm höga och blommorna var identiska. När jag åt dem färska smakade de likadant men när det kom till slutskörd, då de hade torkat på plantan, visade Sollerön ett betydligt fräschare innehåll än Retrija. Sollerön är således sorten som jag kommer att satsa på i år.

Användningsområdet är ungefär som gul soppärta eller kikärta. Funkar fint att mala till mjöl och göra ärtbullar på.

Gråsockerärt

Ja den verkar vara någon slags blandning, den mytomspunne Lokförare Bergfälts Jätteärt. I flera bloggar har jag sett bilder och läst om denna gigantiska ärtskida och den lär dessutom vara god.

Det är klart att man blev nyfiken men det var svårt att få tag på fröer. Impecta hade dock en funktion där man kunde bevaka när fröerna kom i lager och jag råkade sitta vid datorn när mailet kom så jag kunde snabbt skicka iväg en beställning.

Jag verkar ha haft tur, fröerna tog slut jättesnabbt och nu finns det en (sunkig) andrahandsmarknad på Tradera för den som vill betala.

Med andra ord verkar det taktiskt att ta egna fröer på denna populära balja men först ska jag väl se om smaken håller måttet.

Bilden är lånad från Sara Bäckmos hemsida!

Nu över till bonusen med att odla ärt- och baljväxter. De har nämligen en förmåga att gödsla sig själva. En fiffig funktion med denna art är att den kan norpa kväve från luften och omvandla denna till näring för hela plantan. Alltså jag vet inte exakt hur det går till men jag vet att det händer.

Om man drar upp en bönplanta vid säsongens slut så kan man tro att den har drabbats av någon sjukdom. Rötterna är fulla av vita knölar och tankarna går snabbt till en parasit eller ett virus som har smittat jorden för all framtid.

Ser helt klart lite läbbigt ut men är helt i sin ordning!

Men tvärtom så är detta beviset på den kvävefixerande funktionen.

Inte nog med att de gödslar sig själva, de gödslar även nästa säsongs växter. Därför ska man aldrig rensa bort rötter, stjälkar och blad från ärt- och baljväxter, det är bättre att allt får finnas kvar i jorden och berika den med näring till kommande säsong.

Jag är noggrann med att låta allt återföras till jorden. Även om inte bladen tillför några högre kvävemängder så tillför de åtminstone organiskt material och mat åt mikroorganismerna.

En förre detta bondbönsodling har fått tillbaka resterna.

Purjolök och piplök

Jag har inte skrivit något om kategorin lök. Jo när jag skrev om rotsaker så nämnde jag gul och röd lök eftersom de växer under jordytan men det finns även andra sorters lök.

Min succéodling av purjolök förra året gav mersmak så det är klart att jag ska odla det i år igen. Men det blir även piplök eftersom den är mer eller mindre perenn och sånt gillar vi. Den kommer tidigt på säsongen och återuppstår varje år.

Purjolöken Hannibal blev fantastisk…
…och piplök vill jag ha mer av!

Nu får det vara slut på snacket, det är dags för lite praktik. De första fröerna är sådda och det står ganska många krukor på värmemattan. Ingenting har tittat upp än men håll tummarna för att det finns lite skir grönska att visa i nästa inlägg.

Och spana gärna in NAs bilaga Bostadspuls på lördag 17 februari!

Känslor

Känslan när…

…man fortfarande kan skörda egenodlade tomater. De som inte hade hunnit mogna när kylan kom ligger nu inomhus på en bricka och rodnar en efter en.

…man hämtar en påse hallon i frysen för att kunna göra en fin frukostsmoothie dagen därpå och konstaterar att det finns femton påsar till.

…man klipper av en lök från flätan ovanför diskbänken, minns hur man har knåpat ihop den alldeles själv och sedan hackar upp den till kvällens middag.

…man går in i sitt alldeles nya skafferi och känner att det håller perfekt temperatur.

…snön lägger sig över världen men att grönkålen vägrar låta sig besegras och står där, grön och spänstig, och vill vara med ett tag till.

…man fick ner vitlöken i jorden i rätt tid i år. Varken för tidigt eller för sent och dessutom samplanterade med vita jordgubbar.

…chilin är snustorr efter flera dagar i torken och mixas till pulver som är lättare att portionera och kommer att räcka jättelänge.

…jag hämtar några rödbetor och potatisar i skafferiet och kokar dessa för att sedan ha i kylskåpet och använda när jag behöver laga snabba måltider under veckan.

…det finns en full burk med egenodlade och torkade gråärter till förfogande. Malas till proteinrikt mjöl? Kokas till gråärtshummus? Blandas i en soppa?

…det är Shopping på Landet jul, jag har eget ris att göra kransar och dekorationer av och det finns snö som skapar den rätta stämningen! Välkommen!

 

Konsekvenserna av pollinering

Idag tänkte jag berätta om våra bikupor. Japp, för någon månad sedan blev vi med bin.

Dessvärre kan jag ingenting om biodling. Jag hade kunnat gå en kurs hos Örebro Biodlarförening men det gick inte att pressa in i programmet. Jag hoppas att det kommer nya kurser våren 2018.

Bild lånad från dvv.se

Varför vill jag ha bikupor? Jo! Bin är ett utdöende släkte. Man är inte bombsäker på vad som orsakar massdöd bland bin men virus och bekämpningsmedel verkar vara två orsaker. Istället för att skänka pengar till välgörenhet så hyr jag istället bikupor och bidrar till binas överlevnad. Som bonus får jag flera tusen pollinatörer till mina odlingar. Och knottätare.

Albert Einstein sa att om bina dör så kommer även mänskligheten att dö inom fyra år. I don’t know. Det finns ju även andra insekter som pollinerar men det skulle garanterat innebär en stor skillnad för växtligheten.

Jag hade hört talas om hyrkupor men det var inte så lätt att hitta någon att hyra av. Om jag hade bott i en storstad och drivit ett större företag så hade jag kunnat hyra av Bee Urban. De gör ett jättejobb för binas fortlevnad men jag är inte deras målgrupp.

 

Då kontaktade jag Örebro Biodlarförening men de pysslade inte med uthyrning. Däremot så kände de till en man som gjorde det och jag fick kontakt med honom.

Han inspekterade vår gård och tyckte att det verkade bra och sedan gick det fort.

Då och då kommer han med sina assistenter och tittar till kuporna. Jag passar på att titta varje gång det händer för att lära mig saker. Ibland är det bara tillsyn men senast blev besöket längre för då hämtades all honung.

Det är väl egentligen inte förrän till våren som jag kommer att ha nytta av bina men det är ju bra att de finns här redan nu så att vi kan bekanta oss med varandra.

Vår biodlare tyckte att vår plats var bra eftersom det inte har funnits bin här förut så då finns det inte heller något virus i området. Så de tre kupor som ställdes hit från början kompletterades med ytterligare en efter en tid.

Han tyckte att jag skulle skaffa en egen biodlardräkt så att jag skulle kunna vara med på närmare håll och titta när han är där. Då kan jag ju lära mig ännu mer. Ska fundera på saken.

För den som vill passa på att göra ett gratis studiebesök hos en biodlare finns det ett ypperligt tillfälle den 23 september. Då är det Den Blå Tråden i bygden runt Närkes Kil och det är öppet hus hos ett flertal småföretagare, eldsjälar och hantverkare i området.

Förutom biodling kan man passa på att besöka en gård med allmogefår, en kolmila, en trädgårdsmästare, ett galleri, ett lantspa/mikrobryggeri, se fina foton, handsydda kläder, medeltida kyrkomålningar, ardennerhästar, blomsterarrangemang och mina grönsaksodlingar!

Jag kommer att ha visning av mina grönsaksodlingar kl. 11.30 och 15.30. Visningen kostar en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Läs mer om hela arrangemanget på Den Blå Trådens hemsida!

Nåväl, det är många grönsaker som är självfertila och vi har fått en ganska god skörd av det mesta trots att inte bina kom förrän i augusti. Nu skördas det för fullt och faktum är att det sås trots att det är september. Det kommer jag att berätta mer om i mitt nästa inlägg.

Här kommer lite bilder från mina odlingar som det ser ut just nu!

Är så glad att mina havtornsbuskar ger skörd redan första året. Det hade jag inte räknat med. Om de får en frostknäpp blir det tydligen lite godare så jag väntar med att skörda. Dessa är enormt näringsrika. Förutom den höga halten av C-vitamin så innehåller de omega 3 och B12 vilket vi vegetarianer uppskattar. Dessa fryser jag och lägger i vinterns smoothies.
Gråärt. En gammal kulturväxt. Dessa ska svälla och torka på plantan för att sedan tröskas och hällas på burk. Bra istället för kikärter och kan malas till ärtmjöl och användas i färs.
Lök har vi skördat hela sommaren men nu börjar blasten att lägga sig och det bildas ett tjockare skal runt lökarna. Det betyder att de blir mer lagringsdugliga. Blasten är dock fortfarande väldigt fin och god så jag vill vänta lite till med skörd men så småningom kommer de att tas upp, torkas luftigt och flätas. Förvaring i rumstemperatur är bäst för lök.
Mitt experiment att plantera lökarna tre och tre lyckades. På så sätt får man ner fler lökar i bädden men varje lök får ändå växtutrymme.
Purjolöken är årets stora överraskning. Jag försådde dessa redan i februari inomhus och daltade med dem till i maj då de planterades ut. Ynkliga små synålstunna plantor skickades ner långt i jorden och jag hade inga större förhoppningar. Men se! Dessa är riktigt köldtåliga så de får sitta kvar ända till vintern.
En av de grödor som har mått lite dåligt är savoykålen men ett huvud har det ändå blivit. Något anfrätt av ohyra men det har varit ganska lite av den varan i år så jag har inte behövt jobba så hårt med bekämpning. Däremot så borde jag ha förodlat dessa eftersom endast några få fröer grodde.
Fänkålen mår fint och dessa bör skördas nu eftersom de bara blir träiga och oaptitliga annars.
Bondbönor är svårt att misslyckas med och de är otroligt goda. Här om dagen sprättade jag upp 20 skidor, kokade bönorna 5 minuter i saltvatten, hällde av i durkslag, mixade med citronsaft, olivolja, vitlök, salt och peppar. Ett omåttligt gott tillbehör till pasta och stekt squash.
Squashen Romanesco lär vara en av de godaste, iallafall enligt Farbror Grön, så de provar jag i år. Och jag låter dem inte bli större än 10-15 cm eftersom de inte tjänar något på det. Skiva och stek i vitlök, salt och olja och servera med pasta och bondbönsröra enligt ovanstående recept.
Skogen av vintermorötter bådar gott. Frisk och frodig blast vittnar om god skörd. Dessa ska lagras så jag väntar med skörd. Under tiden äter vi sommarmorötter med sämre lagringsegenskaper.
Varje dag kan jag plocka en handfull mogna tomater från växthus och frilandsplantor. Eftersom denna sommar är det kallaste på 155 år så går det lite långsammare för utomhusplantorna men jag har god erfarenhet av att eftermogna tomter inomhus.
Mycket frukt blir det hur som helst.
Det är så lyxigt att kunna gå ut och hämta en skål med sockerärtor i trädgården. Rätt ur jorden. Ingen besprutning. Inga transporter. Inget näringssvinn. Detta gör mig otroligt lycklig.

I nästa inlägg blir det alltså tema höstsådd. Vi ses då!

Nysådd ruccola. Den mår bäst när det är lite kallare och mörkare.