Vecka 51

Om en vecka är det jul! Frosseriets högtid!

Lite sjukt faktiskt.

Av naturliga skäl så diskuteras julbordets historia, traditionell julmat och framtidens dito på utbildningen just nu.

Och frosseri. För när vi börjar gå på djupet så är det tyvärr den slutsatsen vi drar av den moderna julen.

Julbordets nuvarande utseende är inte jättegammalt, på 70-talet började överdådet att bli standard. Nu ligger det dock en massa nya trender och bubblar så framtidens julbord kommer kanske att se annorlunda ut. Om det kan du läsa i en trevlig artikel här. Måltidsforskare Richard Tellström spår framtiden.

Det finns dock medmänniskor som varken har sällskap eller råd med julmat under julhelgen. I Örebro har Camran Habib, som driver restaurangen i Södra Vattentornet, bjudit in hemlösa till gratis julbord. Det är dock inte Camrans första insats för hemlösa och utsatta, han har skänkt överbliven mat till dem hela hösten.

Läs mer om julbordet här.

Läs mer om Camrans generositet här.

I Stockholm finns det flera insatser för hemlösa och utsatta vid jul. El Clasico är en tapasbar på söder som kommer att bjuda på mat klockan 11-16 på julafton. För de som väntar i kön bjuds det på varm dryck. Tegelbaren i Solna gör exakt detsamma. Folkets hus i Rågsved bjuder på julfirande med mat för 38:e året i rad.

Här läser du mer om julmaten på El Clasico.

Här finns en artikel om Tegelbaren.

Och här kan du läsa om julfesten i Rågsved.

Jag förespråkar så klart en grön jul. Och drömmer om en vit jul.

Ibland innebär mina tillskott till julbordet rena härmningar, det är trots allt en bra brygga över till vegetariskt mat. Igenkänning och trygghet är viktigt. Men det är också ett sätt att lura sig själv. Köttet står fortfarande för normen och det är kanske lätt att halka in i köttsubstitutets träsk.

Nedan kommer ni att få se både härmningar och växtbaserade julrätter som kan stå på egna ben. Om jag lagar julmat så försöker jag koka ihop gröna grejer med julsmaker. För mig är kål, senap, kanel och apelsin exempel på sådana.

Aubersill är en ren härmning men ändå en fulländad växtbaserad rätt utan substitut. Och mycket god. Den kommer jag att laga till mitt julbord.

Receptet hittar du i detta inlägg.

En annan härmning är det gravade moroten, både utseende och smak påminner om gravad lax (som jag minns det) men det är ändå en väldigt bra rätt, helt utan fuskkött.

Här är receptet till den gravade moroten. Ät den tillsammans med klassisk hovmästarsås.

Nästa rätt känns genuin, härmar ingenting så vitt jag vet men är fylld med goda julsmaker; Savoykålsknyten.

Savoykålens blad förvälls hela tills de är böjbara utan att brytas. Låt dem rinna av och svalna. Strimla en purjolök på längden så att du får långa band, förväll dessa en kort stund så att de är “knytbara”. Lägg en bit getost på kålbladet, pudra lätt med kanel och gör ett fint paket med purjosnören. Värm snabbt i ugnen så att osten smälter innan servering. Serveras eventuellt med lite tjock, mörk balsamicovinäger.

En grönkålssallad tycker jag också hör hemma på julbordet. Gärna med apelsin och nötter som också känns aktuella för årstiden. Här får ni inget recept utan blanda det ni tycker är gott eller googla recept. Det enda tips jag skickar med är att krama grönkålen med dressingen innan övriga ingredienser tillsätts. Bladen kan vara lite styva och svårätna när de är okramade.

Grönkål är perfekt att skörda nu.

En tredje kålsort som definitivt hör hemma på julbordet är brysselkål, eller rosenkål som jag väljer att kalla dem. Den är god i många olika former men den godaste blev jag serverad på ett mikrobryggeri i Brooklyn för några år sedan.

 När jag lagade till rätten själv kom jag fram till följande recept: Ansad brysselkål blandas med olja, salt och rökt paprikapulver innan de rostas i ugnen på gränsen till bränt. Direkt när kålen tas ur ugnen strösslas ett lager riven parmesan på toppen som får smälta ner bland huvudena. Servera eventuellt med en liten klick majonnäs. Gött.

Nu ska de snart skördas!

Den sista rätten innehåller kanske inga traditionella julsmaker men känns ändå helt rätt på ett julbord:

Broccoli- och morotspaté med limesås
8-10 personer
Tid ca 20 min samt ca 1 timme i ugn
1 röd chili t ex spansk peppar eller valfri chili efter styrka och smak
375 gram färsk broccoli
375 gram färsk morot
4 ägg
1 dl crème fraîche
4 msk potatismjöl eller mandelmjöl
1-2 tsk salt
Sås:
1 lime
3 dl gräddfil
1/2 tsk salt
1/2 knippa koriander
Skölj, kärna ur och strimla chilin. Koka broccolin och morötterna var för sig mjuka i lättsaltat vatten. Det fungerar kanske ännu bättre med buljong i vattnet.
Låt grönsakerna rinna av ordentligt.
Mixa broccolin och morötterna var för sig.
Blanda äggstanningen dvs. äggen, crème fraîche och potatismjöl till en slät smet. Blanda i chilin och smaka av med salt.
Blanda respektive grönsak med hälften av äggstanningen.
Häll smeten i olika lager i en väl smord avlång ugnsform.
Grädda patén i nedre delan av ugnen i ca 175-200 grader i ca 1 timma.
Låt patén stå kvar i formen i ca 15 min innan ni stjälper upp den på ett serveringsfat. Låt den sedan kallna helt, gärna i kylen.
Skölj limen noga i ljummet vatten och riv skalet. Blanda gräddfilen med limeskalet och smaka av med salt. Hacka koriandern och rör ned den i såsen.
Servera patén skuren i skivor med såsen bredvid till tex. julbordet.
Nästa inlägg blir årets sista och någon form av summering.
GOD JUL!

Vecka 49

Årets sista månad! Det är inte många inlägg kvar för i år. Och det är inte mycket odling att tala om just nu. Jag har definitivt inte funderat på fröer än. Jag njuter av skörd och försöker att inte irritera mig på att löken redan är slut.

Det som finns kvar i trädgården, och som går igenom de för årstiden obligatoriska svängningarna i vädret, är olika sorters kål och vintersallat. Men alla dessa står kvar av en anledning. De pallar knasigt väder.

En variant av rosenkål med lila rufsiga små kålknyten. De ska skördas den 23 december enligt tradition!
Klassisk rosenkål, skördas också 23 december.
Svartkål; grön, spänstig och fortfarande jättegod! Äts oftast i smoothie tillsammans med vinbär, rönnbär och havtorn. För sötma: en banan eller en klick honung. För vätska: lite juice och/eller yoghurt.
Vinterbroccoli; små minibroccolis tittar upp i bladvecken.
Vintersallat/Machésallat sitter kvar i landet och skördas vartefter den ska förtäras.

Det finns en plan inför odlingsåret 2020 när det kommer till potatis. I år råkande vi enbart odla mjöliga sorter och det är helt okej ibland men funkar absolut inte till vissa rätter.

Så när kroppkakor dök upp som uppgift på utbildningen blev vi glada, då är mjölig potatis att föredra.

Mjölig potatis är lättpressad.

Dessa skulle fyllas med fetaost, lök och persilja men jag hade valt svamp, lök och persilja om jag hade fått bestämma själv. Mindre grejer att köpa.

Genom att blanda potatis med äggulor och potatismjöl så blev degen superlätt att forma och höll ihop perfekt genom hela tillagningen.

Ärligt talat så var väl lingonpesto kul men inget slår vanlig lingonsylt. Dessutom tycker jag att stekta kroppkakor är snäppet roligare än ostekta. Smöret kommer liksom bättre in i matchen på det sättet.

Morot är en annan rotsak som jag har lyckats bra med i år. Till julens gravade morot kommer det att gå åt en hel del eftersom det brukar bli väldigt gott och till den falska laxpuddingen som jag har gjort i veckan funkar det också fint med morot.

Här är receptet på gravad morot. Jag har provat flera olika men detta är bäst.

Beträffande laxpuddingen ber jag att få återkomma, den står nämligen i ugnen och har inte smakats än.

Både gravad morot och falsk laxpudding gör sig betydligt bättre om det finns en mandolin med i leken.
Marinerade morotsskivor.

God adventstid på er!

Mellanläge i mellandagarna

Mellandagsstämningen har lagt sig över Getingedalen. Julen är inte bara ljuv och härlig, den är ganska intensiv och uppstyrd också. Jag fick iallafall en riktig pyjamasdag under juldagen och nu ser mellandagarna ut bli rätt lugna också. Tills jag kom på att det är dags att planera nyårsmiddagen. Men det är ju ett val jag gör, ingen som kräver det av mig.

Det är så skönt att kunna lägga saker bakom sig så jag kör ända in i kaklet för att kalendern ska vara så tom som möjligt under årets sista vecka. Och det är inte bara jobb och andra ansvar, det är även julbestyren.

Visst är det småmysigt att spela jullåtar på spotify samtidigt som man kokar knäck och slår in paket men det blir knappast någon vila och det känns nu.

Då är jag glad att ha alla matrester så att man snabbt kan få i sig lite kvalitetsmat utan att även det ska bli jordens projekt. Den gravade moroten till exempel. Var har du varit hela mitt liv?

Foto lånat från DN.

Det blev så ultralyckat och gott att det kommer att bli ett stående inslag på alla framtida bufféer som jag är inblandad i. Eller knytkalas. Eller förrätter.

Inte nog med att det var fantastiskt gott, det är ett av mina överlägset bästa sätt att tillreda alla morötter som jag odlar. För att inte tala om dillen. Trots att jag har kilovis med dill i frysen så odlar jag det ändå varje år. Bara en rad. Det är ju så gott till den färska potatisen. Jo, men det blir ändå ytterligare ett kilo som ska omhändertas och få plats i frysen.

Här kommer receptet igen.

Här är ett bra recept på hovmästarsås som är obligatoriskt till denna rätt. Dessutom får man göra av med ytterligare lite dill. Med en stavmixer är det lätt att få ingredienserna att binda sig.

Till detta ville jag göra någonting som liknar Janssons frestelse men valde palsternacka eftersom jag har många och fina sådana. Det blev jättegott.

PALSTERNACKSGRATÄNG

4 palsternackor

2 schalottenlökar

2 dl grädde

1 dl mjölk

1 msk kapris

olja

ströbröd

smör

salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och riv palsternacka och finhacka löken. Stek löken i oljan tills den blir mjuk. Blanda palsternacka, lök, kapris, salt och peppar i en ugnsfast form. Häll över grädden och mjölken, toppa med ett lager ströbröd och några smörklickar. Gratinera i ca 30 minuter.

Just nu är det väl ingen odlarfröjd precis, mina blogginlägg känns lite krystade men vad ska man göra? Jo man kan passa på att ta en trädgårdsrunda eftersom mycket av snön smälte bort. Helt plötsligt ser man saker igen och det fanns en och annan överraskning som tittade fram.

Savoykålen kommer visserligen inte som ett huvud men där stod den med spänstiga, friska och aptitliga blad. Trots väderomslag, snö, regn och kyla. Nu snackar vi härdig.
Av grönkålen hade jag kanske förväntat mig att den skulle vara fin så här års men jag kan ändå inte sluta att förundras över hur enormt mycket jag har fått ut av dessa plantor under året. Tack vare att de är så härdiga så satte jag ut dem tidigt (hade förodlat dem inomhus) och sedan har de funnits där för mig. Månad efter månad. Skräpfoto by the way.
Här är ett foto av samma grönkål i maj.
En liten tur förbi örtagården ger mig beskedet att salvian fortfarande är jättefin. Jag som hastade ihop en salviapasta på, vad jag då trodde var, den ”sista” salvian för några veckor sedan. Nu kanske jag ska passa på att göra samma rätt en gång till? Den var nämligen groteskt god. Här finns receptet.

Nästa gång vi hörs är det 2018 men fortfarande mörkt, kallt och knappast någon odlingssäsong. Fast jag borde verkligen ta tag i fröerna nu. Har jag sagt det förut? Och jag som brukar vara så duktig på att odla inomhus; mikrogrönt, skott och groddar. Vad har hänt? Det krävs nog ett nytt år med ett lämpligt tema och en hård spark där bak.