Senaste veckans tillagningar

Jag tänkte berätta om saker som har tillagats den senaste tiden av egna grönsaker eller vildplockade fynd.

I skrivande stund kokar jag nypon. Förra året var det nyponpremiär för mig och jag fick blodad tand. Aldrig har en nyponsoppa smakat så gott. I år tänkte jag inte nöja mig med de nypon som finns i mitt närområde, nej jag har bett mina föräldrar att hålla utkik under sina promenader.

Jag ser nypon lite överallt men det känns inte så aptitligt att plocka de som växer i rondeller och efter motorvägar. Det skulle dessutom säkert se lite kul ut om jag stod och plockade bär mitt i en rondell. Nu hade mamma hittat ett kommunalt buskage efter en cykelbana med massor av nypon av den goda sorten, de små och zeppelinformade.

Istället för att upprepa vad jag skrev förra året så länkar jag helt enkelt till inlägget om nypon från oktober 2019.

Här hittar du det!

I Getingedalen bakar vi vårt eget bröd. Visserligen på köpemjöl, någon spannmålsodlare är jag definitivt inte, men jag tycker att hembakt surdegsbröd är godare än köpt bröd. Det är dessutom billigare, innehåller färre ingredienser och jag vet varifrån de kommer.

Jag köper lokalt mjöl från Råberga/Kullens kvarn i Glanshammar. Deras mjölsorter är ekologiska och transparensen är fullkomlig. Jag vet vilket fält det har vuxit på och vad odlaren heter. De har nätbutik och jag brukar handla Mjölnarens lilla mjöllåda för 360 kronor inklusive frakt. I den kan man plocka ihop lite av varje.

Här kommer du till Råbergas nätbutik.

Med anledning av att jag har mycket squash och att det brukar bli saftigt med frukt och grönsaker i bröd så rev jag ner 4-5 dl i degen. Men tjena vilket grymt bröd det blev. Kanske ett rekordgott bröd? Fast squashen bidrog nog mer till konsistensen än smaken.

Surdegsfrallor med squash i.

Sedan bakades det morotskaka. Framför allt för att det är väldigt gott men också för att jag har fina morötter just nu. Den där syrliga glasyren på toppen är nödvändig men måste det verkligen vara citronsaft i? Jag bytte ut den mot rabarberjuice och fick ett fullgott och likvärdigt resultat.

Här kan du läsa mer om hur jag gör rabarberjuice.

Morotskaka med rabarberglasyr!

Det har påbörjats en mjölksyrning av morötter. Jag följde ett recept i Johan Björkmans bok, Det Nordiska Skafferiet, med korianderfrö. Det fräser och pyser för fullt i burken just nu och om ett par veckor ska det bli kul att smaka dessa.

Nyskördade morötter
Tvättade morötter och korianderfrö
Saltlagen är ihälld och locket stängt. Bygelburkar med gummipackning är perfekt vid mjölksyrning. De är så pass täta att inget kan ta sig in men när det bildas kolsyra i burken så kan den ta sig ut vid packningen så att inte burken sprängs. Keramikburkar med vattenlås är ju egentligen det gamla hederliga sättet men med en glasburk kan man följa processen.

Mjölksyrning lär vara ett sätt att öka näringen i innehållet och ryktet säger att morötterna kommer att behålla sin krispighet. I så fall är detta ett ypperligt sätt att lagra morötter på. Dessa går ju lika bra att använda i biffar och sallader som färska.

Jag provade att torka lök för att sedan göra lökpulver. Först torkade jag dem ett dygn i den elektriska torken. Sedan fick de eftertorka i rumstemperatur. Därefter mixade jag dem för att konstatera att de inte var riktigt torra så nu ligger pulvret på tork för att mixas en gång till. Det är klibbigt. Kommer det att sluta klibba? Annars blir det svårt att mixa…

Strax innan mixning.

Sist i dagens inlägg: örtsalt. Det blev så himla bra förra året så det ville jag absolut upprepa. Fast årets resultat blev inte riktigt lika bra. Eller jag är kanske är kräsen? Det blev bra men jag föredrar 2019 års örtsalt.

Dels handlar det väl om vilka örter jag valde och proportionerna mellan dem. Dels handlar det om hur jag slutmixade saltet när torkningen var klar.

Förra årets salt fick mer karaktär. I år smakar det örtigt i största allmänhet. Förra året mixade jag i en sådan där burk som följer med stavmixern. Perfekt kornstorlek. I år använde jag kannmixern. Det blev puder. Jag föredrar saltkorn.

Här kan du läsa om hur jag gör.

Ingredienserna i årets örtsalt: kungsmynta, purjolök, vitlök, persilja, kryddtagetes, rosmarin, dragon, dill, timjan, salvia och libbsticka.

På återhörande!

 

Skörd! Om morot, björnbär och gul lök.

Ännu en vecka med skördetema. Detta märkliga år med distansregler och massor av inställda aktiviteter är det extra tillfredsställande att ha en meningsfull trädgård. Skördetiden är spännande och man får vara lite kreativ gällande matlagning och förädling.

Idag tänkte jag följa upp förra veckans inlägg med ytterligare tre av årets skördefavoriter. Tre saker som jag definitivt rekommenderar alla att odla.

Morot

Det känns som om moroten är en symbol för grönsaker och hemmaodling. Det är något som de flesta äter och betraktas också som ganska lättodlad. Nja, säger jag.

Det går att så morotsfrö på hösten för tidig skörd året därpå men det har jag aldrig provat. Jag har inte så bråttom utan istället har jag satsat på morotssorter som går att lagra länge, åtminstone ett halvår.

Vintermorötter har betydligt bättre lagringsegenskaper än sommarmorötter eller varken-eller-morötter. Jag odlar båda sorterna, en för att äta under sommaren och en annan för att spara till vintern.

Det sägs att sommarmorötter är lite godare men jag tycker att skillnaden är hårfin.

Alldeles för tätt odlade morötter.

Antingen kan man så tätt och gallra/äta eller också sår man glest från början. Vid en föreläsning med Åke Truedsson för några år sedan lärde jag mig det senare, det är ju ganska slösigt att så massor av fröer som ska gallras bort.

Förra året var jag lite slarvig och öste på med frö i raderna. Det blev enormt tätt mellan rötterna och jag försökte gallra/äta så ofta jag kunde men det blev ändå för dåligt med utrymme åt varje rot. Resultatet är små morötter, lite jobbiga att skala, hantera och inte minst lagra. De blir snabbt mjuka och tråkiga.

I år sådde jag glest och det ser väldigt bra ut.

Mer utrymme åt morötterna i år ger färre men större rötter.

Morötter vill ha medelgödslad jord. Jag grundar med ganska mycket kogödsel på våren och när morötterna har kommit upp en bit näringsvattnar jag en gång varannan vecka. De vill dessutom ha en lucker jord med så få stenar och motstånd som möjligt. När en morot stöter på ett hinder så förgrenar den sig. För att inte behöva vattna så ofta så täckodlar jag morötterna rejält. Det ger inte bara fuktig jord utan även stor aktivitet bland mikroorganismerna som gör jorden ännu mera lucker och framkomlig för känsliga morötter.

Paris Market ger klotrunda rötter i klassisk orange.

I år odlar jag en ovanligt rolig form av sommarmorot, den heter Paris Market. Annars brukar jag satsa på en blandning av lila, röda, vita, gula och oranga morötter för att det är så vackert. Min trotjänare bland vintermorötterna är Rothild.

Vad lagar jag av morötterna? Morotsbiffar/fritters är en favorit men för ett par dagar sedan blev det en god morotssoppa. Gravad morot är supergott. Lyxpuddingen som jag lärde mig under utbildningen i Eko-vegetariskt kök var en hit. Morötterna är ofta inblandande i matlagningen; buljong, grytor, pastasås, bröd, kaka, gratäng, lasagne och soppor. Det som inte hinner tillagas river jag och fryser. I år ska jag prova att fermentera morötter.

Morot i degen ger ett saftigt bröd.
Gravad morot är otroligt gott.
Morotsfritters, en biff med bra konsistens som håller ihop fint.

Jag har fortfarande aldrig tagit egna morotsfröer men det ska vara tämligen enkelt. Moroten blommar andra året så genom att låta några fina exemplar stå kvar i landet, låta dem blomma och vissna ska man kunna lyckas med det. Jag tror att det handlar om platsbrist för min del.

Kom ihåg att morotsblasten är fullt ätbar! Till en varierad sallad, pesto, örtolja och lite andra grejer funkar den fint. Men den är också bra som djurfoder och täckodling.

Björnbär

I år är det ett riktigt bra bärår. Jag har aldrig plockat så mycket hallon, havtorn, aronia, blåbär eller lingon förr och norrut lär det ha varit rikligt med hjortron. En fördel med bär är att plantorna är perenna eller vilda vilket är betydligt bättre för klimatet än att odla ettåringar. Förutom alla ovan nämnda härliga bär så är det grymt mycket björnbär i år.

Sjukt taggiga buskar, galet vildväxande och emellanåt hemskt irriterande men ack så goda och vackra bär.

Precis som med hallon ger björnbär frukt på fjolårsskott så om man ger sig på att klippa en björnbärsbuske så ska man hålla tungan rätt i mun. Jag gödslar aldrig björnbärsbusken, den är så pass etablerad att dess rötter har letat sig djupt ner i jorden. Däremot så växer den på en solig plats. Bären mognar sent och här kommer vintern tidigt. Genom att ge den en genomtänkt placering kan jag förlänga säsongen.

Vår björnbärsbuske har fått ett stabilt torn, förankrat i marken med fyra stolpskor, att klättra på. Det är dessutom bra att binda upp alla jobbiga årsskott i. Skott som annars river armar och ben när man klipper gräs.

Björnbären styckfryser jag. Sprider dem på en bricka och när de är som stenkulor häller jag dem i glasburkar. Ur dessa skakar jag fram ett gäng när det vankas smoothie eller ska göras dessert.

Falsk ostkaka äts med bär i Getingedalen. Ingen grädde.

Än så länge äter vi – så klart – färskt också. Igår blev det falsk ostkaka (ett utmärkt sätt att göra av med mycket squash) med björnbär. Fruktansvärt lyxig kvällsmat.

Om jag skulle vilja föröka min björnbärsodling så är det enkelt. Man gör helt enkelt avläggare, trycker ner en gren mot marken med en sten, och låter den vara tills det har börjat växa rötter. Då klipper man av grenen, gräver upp den nya lilla plantan och planterar den där man vill ha den.

Jag har ingen aning om vilken sorts björnbär jag har och smaken är värd varenda litet rivsår.

 

Gul lök

Välmående lökodling.

Det är lök i allt. Typ. Det är åtminstone en av de vanligaste ingredienserna i vår matlagning. Och jag satsar främst på att odla det jag äter så gul lök finns alltid i mina bäddar. Men det går inte alltid lika bra att odla den.

Lök vill ha rätt så mycket näring. Det kan vara misstag nummer ett. Förutom grundgödslingen så stödgödslar jag en gång/vecka, åtminstone hela augusti. Om blasten ser tunn och gul ut så är det garanterat på grund av näringsbrist.

Enklast är att odla lök med sättlök. En liten lök blir en stor lök. Det finns ett bra ekologiskt utbud nuförtiden men detta är ganska dyrt. Betydligt bättre vore det att odla lök från frö och det har jag provat en gång med ganska dåligt resultat.

Förodling av lökfrö.

Jag vet dock vad jag gjorde för fel så egentligen borde jag göra det igen. Fast året därpå (i år) ville jag göra det lite enkelt för mig så det blev sättlök.

För kanske tre år sedan lärde jag mig av Sara Bäckmo att sätta lökarna tre och tre. Varje lök får ändå tillräckligt mycket utrymme att växa fritt och det går i fler lökar per kvadratmeter jord. Det kommer jag aldrig att sluta med för det funkar jättebra.

Dessutom täckodlar jag löken rejält, det förhindrar torka och ger en jämn fukt i jorden.

Täckodling av lök.

Löken har i synnerhet en fiende; lökflugans larver. Jag har väldigt små eller inga angrepp alls tack och lov. Knepet att odla lök tillsammans med morot är en myt. Jag har provat det och morotsblasten blir så stor och kraftigt att löken inte får något ljus. Löken blir allra bäst utan konkurrens. Lökens rötter är väldigt ytliga så i princip går det att samodla den, ganska tätt, tillsammans med grönsaker som har djupgående rötter.

Välmående lök som har börjat lägga sig.

Jag tänker inte skriva om några recept. Däremot vill jag skriva hur jag skördar och lagrar löken. Om man slipper ohyra så mår löken bäst av att bo kvar i jorden. Då får den ett tjockt skal som förenklar vinterlagringen. Oavsett om blasten har lagt sig ner.

För blasten lägger sig förr eller senare. I synnerhet efter en regnskur men löken kan mycket väl växa även efter detta. Däremot så slutar löken att växa när blasten börjar vissna så då skördar jag min lök. Först sprider jag ut dem för att torka, därefter skrubbar jag av jordresterna och sedan flätar jag dem.

Man måste så klart inte fläta men jag tycker att det är ett praktiskt och platsbesparande sätt att lagra lök på. Efter detta hänger jag flätorna utomhus på torr och dragig plats, i mitt fall i car porten, där de får torka ytterligare lite till.

Lök ska förvaras i rumstemperatur. De som inte gillar lökflätor brukar förvara dem i lådor och korgar där det finns plats. Under soffan är inte alls ovanligt.

Nyskördad lök på tork.
Flätad lök på tork.
Ett annat bra sätt att lagra lök på.
Självklart odlar jag även röd lök. Det funkar exakt likadant.

Att ta eget frö på lök är ganska enkelt, ungefär som moroten. Lök blommar andra året så man låter helt enkelt några lökar bo kvar i jorden över vintern. Först får löken en hög stjälk, sedan utvecklas en ganska fin alliumblomma och när den vissnar kan man skaka ut massor av svarta lökfröer.

Jag har nog ambitionen att ge mig på detta nästa år och jag har en stressad lök som har gått i blom redan i år. Den kan göra det om det blir för torrt eller för kallt. En växt som anar oråd och döden i vitögat satsar på förökning helt enkelt.

Löken som gick i blom. Av flera hundra lökar som sattes i år var det en som kände sig lite stressad, förmodligen av kylan i juli, och valde att gå i blom.

Alla goda ting är tre, eller hur? Därför blir det ytterligare ett sådant här inlägg nästa vecka. Tre favoriter från årets skörd.

Skörd! Om kålrabbi, bönor och squash.

I takt med att odlingarna blir större och går bättre och att vi blir säkrare på förädling och tillagning så börjar utrymmena tryta. Både det ordinarie kylskåpet och extrakylen i källaren är proppfulla av sylt, marmelad, saft, inläggningar, kimchi, och andra fermenterade godsaker.

De tre frysarna är nyligen genomgångna och det ligger nästan inget gammalt och knasigt i dem, bara användbara grönsaker som vi kommer ha nytta av i vinter. Ändå är de redan nästan fulla. I trädgården finns det fortfarande massor av grönsaker och örter som ska omhändertas och vi står inför ett riktigt lyxigt problem som måste lösas. Fler middagar med hungriga gäster är en lösning. Fortsättning följer!

Idag tänkte jag berätta om tre av årets lyckade odlingar; kålrabbi, bönor och squash.

Kålrabbi

Det var förra året som jag sådde frö till kålrabbi för första gången och jag hade inte köpt dem själv utan fått dem vilket jag är glad för. De överträffade mina förväntningar på flera sätt. Inte minst är de vackra, särskilt de lila, och bara det är en anledning att odla dessa.

Om man googlar recept kålrabbi så finns det mycket att välja mellan och med ganska stor variation, det är ytterligare ett skäl att odla kålrabbi.

De visade de sig dessutom vara enkla att odla. Även om de är släkt med kålen så ser jag inte alls lika mycket angrepp eller lika stort gödselbehov. Det beror troligtvis på att de är en korsning mellan kål och rova. Om man härleder namnet bakåt så ser man tydligt att det är en kombination av de båda sorterna.

Jag gillar att ugnsrostade den skalade knölen med lite olja, salt och örter men den är även god att råriva i sallad. Tydligen ska det gå att frysa förvälld kålrabbi vilket kan bli aktuellt i år eftersom skörden är skaplig. I så fall tänker jag förvälla i klyftor och styckfrysa dessa. Då blir det lätt att ta fram önskad mängd när det är middagsdags.

Styckfrysa är för övrigt min bästa grej just nu. Otroligt praktiskt. För tillfället styckfryser jag björnbär på en bricka och sedan häller jag dessa i en burk.

 

Vaxbönor

Det är inte första gången jag odlar dem men det är först i år jag tycker att jag har fått fason på odlingen. Jag har misslyckats så pass många gånger att jag har varit tvungen att läsa på och äntligen hittat ett vinnande sätt.

Jag odlar inte bara de ljusgula vaxbönorna utan även gröna och ibland lila bönor med samma form, den som ofta kallas haricots verts. Tyvärr är det bönan med sämst proteinhalt av alla bönor men å andra sidan äter jag dem för att de är goda, lätta att lagra och jakten på proteiner är överdriven. Vi behöver mindre än vi tror och det är otroligt sällan vegetarianer lider proteinbrist. Desto vanligare är brist på B12, järn och D-vitamin.

Bönor behöver inget gödsel, visst är det smidigt? De är kvävefixerande och försörjer sig själva med näring. Det måste dock vara en någorlunda frisk och livfull jord med mycket mikroliv och bakterier.

Jag satsar nästan uteslutande på buskbönor nuförtiden. De som blir 40-60 cm höga. Klätterbönor är kräsnare och kan ge en fin grönska men sämre avkastning bönmässigt. Jag sår inga bönor förrän jorden har nått 15-16 grader, före det är det ingen idé. Dessutom petar jag ner två fröer i varje hål eftersom de är lite känsliga och populära hos fåglar.

Bönor innehåller lektin, det är ett ämne som kan ge magbesvär, kräkningar i värsta fall. Men lektinerna försvinner när man ångar eller förväller bönorna i ett par minuter.

Antingen äter jag dem nykokta och varma med en klick smör eller också gör jag en marinad på olja, senap, salt, lite honung/sirap och finhackad rödlök som man blandar med de nykokta bönorna. Att låta dem kallna och blanda i sallad är också gott men om man inte hinner äta allt på en gång så är de toppen att frysa. Styckfrysa. Jag lägger ut förvällda, kallnade och torra bönor på en bricka och stoppar in i frysen. Därefter paketerar jag dem i gamla juice- och mjölkpaket och behöver bara skramla ut så många jag behöver när det är tid för matlagning.

De går också att mixa och blanda i en biffsmet med ägg, lite mjöl, örter, lök och kanske några gryn eller frön.

Ett favoritrecept som jag har skrivit om förut är en ljummen sallad med bönor och palsternacka men den går att byta ut mot kålrabbi. Här finns receptet.

Om man låter några bönor sitta kvar på plantan kan de ge eget utsäde till året därpå. Bönans innehåll ska svälla upp ordentligt och höljet ska torka innan man skördar sina fröer. Min favoritvaxböna heter Helios.

Squash

Kärt barn har många namn; pumpa, squash eller zucchini. Jag redde ut begreppet i ett inlägg 2017 och det står sig än. Läs mer om squash/zucchini här.

Squashen älskar värme och gödning så jag sår inga fröer förrän sent på våren. Det är verkligen värt att grunda med en rejäl giva stallgödsel och/eller kompost och sedan dessutom näringsvattna en gång/vecka när plantorna börjar växa till sig.

I år hade jag massor av gamla fröer från olika sorter och jag fick för mig att göra tabberas på rubbet så man kan väl säga att vi har squash så att det räcker och blir över.

Man måste inte vänta med att skörda frukterna till de är en halvmeter långa. Det blir nästan oaptitligt och definitivt alldeles för mycket att ta hand om. Skörda dem istället när de är små och späda, då är de dessutom lite godare.

I år lagar jag falsk ostkaka, squashfritters, Spaghetti alla Nerano, inlagd som gurka och bostonsquash. Om de är hela så är lagringstiden i kylskåp ganska lång annars har jag planerat att riva/hacka och frysa in till vinterns biffar. En späd och nyskördad zucchini är god att skiva på längden och steka i smör och vitlök.

Det var tre av årets lyckade grönsaksskördar som jag dessutom rekommenderar er att odla. Nästa vecka betar jag av ytterligare tre grönsaker som jag är nöjd med i år!

Tillbaka!

I’m back!

Fyra veckors blogguppehåll gjorde gott. Både för mig och trädgården. Genom att ta semester från rubbet så har jag haft en sagolik ledighet, det har varit underbart. Jag passade bland annat på att resa bort ett tag, inom Sverige och på rätt sida coronareglerna, och när jag kom hem såg jag min trädgård med nya ögon.

Eller också var det mina vikarierande trädgårdsskötare som hade gjort ett grymt jobb.

Från att ha tyckt att det går så där har jag ändrat mig till att det är ett riktigt bra odlingsår. Exakt just nu skulle det dock behöva komma lite regn men alla prognoser pekar på att det är skyfall på ingång. Som en skänk från ovan.

Jag tänkte inte gå in på alla detaljer idag, det skulle bli så långt men sådant som vi har skördat och som har gått riktigt bra hittills är koriander, basilika, sockerärt, potatis, dill, hallon, persilja, gurka, tomat, squash, sallat, bondbönor, vitlök, vaxböna, timjan, libbsticka, gräslök, mynta, morot, polkabeta, fänkål, kålrabbi, svartkål och sallat.

En del äter vi färskt, en del fryser vi in.

Jag tänkte istället göra det i kommande inlägg. Detaljerade djupdykningar på några grejer som vi odlar med framgång i år. Hur jag har sått, skördat, tillagat och förädlat. Och tänkt.

Squashen är en uppstickare. Jag brukar odla den men inte med samma glädje som nu. Jag har hittat lite nya sätt att äta den på, det bidrar helt klart till känslan.

Jag sådde flera saker i slutet av juli, en del blev jordloppsmat medan annat gjorde succé. Dill, portlak och vintersallat ger fin skörd under sommarens andra hälft.

Tomaterna går också riktigt bra i år och jag är bättre på att ta egna fröer och använda de olika sorterna på olika sätt. Förr har det varit lite huller om buller. Tomat som tomat. Not any more.

Jag är också sugen på att styra upp mina inlägg till något mer strukturerat. Hittills har bloggen funkat som en slags dagbok, ett och samma inlägg kan handla om ett radioprogram, en ny fröfirma och ett recept på rättika. Nu när jag har några års bloggande bakom mig så händer det allt oftare att jag använder bloggen som arkiv. Inte sällan letar jag efter gamla inlägg med ett specifikt recept, namnet på en särskild ärta eller plantskolan där jag såg det där härdiga plommonträdet.

För att komma till receptet med bönpastej kan jag tack och lov göra en sökning men samtidigt vore det smidigt om rubriken var bönpastej och inte Vecka 40. Och det vore också skönt om jag inte behövde skrolla förbi en massa boktips och gödselmetoder innan jag kommer till receptet.

Dagboksformatet har definitivt sin charm men nu provar jag något nytt. Jag ska bara skriva av mig om augustiträdgården 2020. Vi hörs om en vecka.

Positiva klubben

Till skillnad från förra veckan tänkte jag bara vara positiv idag! Den utlovade redogörelsen för Allelopati kommer jag således att skjuta på ett tag. Det blir däremot några ord om Bokashi och det senaste avsnittet av Odla med P1. Jag tycker att det blir allt tätare mellan de intressanta inslagen i det programmet. Fokus flyttas allt mer från dahlior till hållbarhet.

Hörde ni Sara Bäckmos sommarprat? Himla fint hörrni. I samband med detta så passade hon på att lägga upp lite spännande erbjudanden på sin hemsida. Bland annat är det en gratis föreläsning om att odla när det är kallt. Den finns tillgänglig till den 19 juli så skynda in och lyssna för den är riktigt bra!

Här kan du lyssna på Saras sommarprat från den 7 juli.

Här kommer du till gratisföreläsningen.

Det påminde mig om att under andra halvan av juli ska jag så nya grönsaker! Det börjar bli mörkare vilket gynnar en hel del växter som är lättare att odla på sensommaren. En del odlas för att stå kvar länge i landet, ja till och med skördas under vintern.

Du kanske tömmer en bädd med vitlök eller potatis snart? I den är det perfekt att göra en sommarsådd. Men bädden kan vara utarmad på näring så du bör gödsla med något snabbverkande och då är det vätska som gäller. Soppor gjorda på hönsgödsel, nässlor, vallört eller urin är perfekt.

Mangold växer snabbt och är mycket god även i späd form så det ska jag så i slutet av juli.

Det är ingen idé att så långsamma grönsaker som morot men det finns en massa snabba saker som stormtrivs på sensommaren. Spenat, dill, ärtskott, majrova, rädisa, sallat och späda blad av mangold, kål och rödbeta. Det är vad jag kommer att satsa på.

Ytterligare en omgång koriander ska jag också så. Den behåller smaken i fryst form men det finns inget som slår färska, nyskördade blad.

Här följer en ström av positiva bilder från veckans trädgård. Alla plantor är nöjda efter de senaste dagarnas ordentliga regn. Och jag är glad över att alla mina tunnor åter är fyllda.

Rosbusken Minette bodde på tomten när vi flyttade hit. Hon är lite känslig mot regn men doftar otroligt gott så hon har fått bo kvar. Dessutom har hon satt prägel på hela den delen av trädgården som har utvecklats till ett ”dofthörn”. Minette har fått sällskap av lavendel, kaprifol och förhoppningsvis en schersmin om den bara ville växa lite snabbare.
Bladlöken Allium Quattro används som gräslök och hela plantan är ätlig, även blommorna. Men jag låter hellre dessa stå kvar och pryda min örtagård.
Apropå lök så är det snart dags att skörda vitlöken. När de tre nedersta bladen har vissnat brukar man säga att den ska skördas men mina har bara lite vissna toppar än så länge. Däremot så har de fått ormlökar i toppen vilket är typiskt för sorten och inget att bekymra sig över. Tvärtom, de är jättecoola och ytterst kommer det att utveckla sig en knippe minilökar som går att så.
Den gula löken har lagt sig ner, mest pga regnet och stormen. Jag tänker börja skörda nu men bara för dagsbehov. Den får sitta kvar länge till för att bilda ett skyddande skal som gör löken lagringstålig.
Några små äpplen blir det trots att det inte verkar vara något äppelår. Tänk vad älgarna ska bli besvikna. Rödluvan är vårt härdigaste och starkaste träd och hon levererar. Någon gallring behöver vi dock inte ägna oss åt.
Vitkålen är på väg att knyta sig. Just nu vimlar det av kålmal men jag har läget under kontroll. En daglig genomsökning av ägg och larver räcker än så länge.
Förra årets succé, kålrabbin, verkar växa bra även i år. Den verkar inte särskilt intressant för skadedjuren vilket höjer intresseflaggan ytterligare för denna snygging.
Svartkål är svartkål. Det vore tomt utan den.
Det finns många spännande knoppar som är på väg att spricka. Den här solrosen blir inte högre än 30 cm vilket gör fotograferingen till en enkel match.
Löjligt liten är den gula kryddtagetesens knopp men att den är planterad i örtagården är ingen slump. Det här är en godsak i salladen, både blommor och blad.
Inte mycket att skryta med nu men jag vet vilken skönhet jag har att vänta när blåklintens knopp har slagit ut. Även denna är ätbar.
Redan utslagen är backnejliken med sin nästan skrikiga röda kulör. Denna ska definitivt flyttas från skamvrån i höst när perennarabatten ska uppgraderas.
Blommar för fullt gör även lobelian. Världens simplaste och vanligaste blomma men jag älskar färgen och det faktum att den blommar hela sommaren.
Jag som tyckte att djävulsbusken var fantastisk när den blommade för ett par veckor sedan med ljusrosa blommor. Nu ser den ut så här och jag har aldrig sett något liknande förut? Är det frökapslar?
Skördedags för sockerärtan Norli!
Det är dock många blommor samtidigt så vi har nog en god skörd att vänta. Med tanke på att vi har Norli i frysen från förra året så kan man nog säga att vi är självförsörjande på sockerärt. Det går visserligen inte att jämföra en krispig, färsk ärtskida med en upptinad och mjuk men smaken sitter.
Norli ramar in plantorna med vaxbönor men de har inte börjat blomma än.
I den nya bädden har sallaten kommit rejält och mellan de två raderna klättrar gråärten frisk och stark. Ser fram emot att se hur detta slutar.
I växthuset har basilikan nått mogen ålder och nu skördar vi för frysen och färsk konsumtion. En fantastisk ört.
I växthuset kan vi också konstatera att Black Cherry verkar ha kommit över omplanteringschocken och visar åter på spänst och fertilitet.

Avslutningsvis vill jag berätta lite om det spännande inslaget om bokashi i senaste avsnittet av Odla med P1. Du hittar programmet här.

Att kompostera är jättebra men en vanlig gammal varmkompost läcker en hel del näring och koldioxid, både uppåt och neråt. Koldioxid är inte vad atmosfären behöver, tvärtom, vi försöker ju producera så lite koldioxid som möjligt och skapa så många kolsänkor det bara går.

Då kom den skapligt moderna kompostmetoden bokashi in snett från öster och tog oss med storm.  Så himla effektivt, snabbt och klimatsmart! Tills man började forska på metoden. Anna Mårtensson är professor i markkemi på SLU och berättar klart och tydligt i ovan nämnda program att bokashi definitivt inte är mer klimatsmart än varmkomposten. Tvärtom, bokashin producerar metangas vilket är värre än koldioxid.

Bokashi omsätts under anaeroba (syrefria) förhållanden, därför produceras det ganska mycket metan. Det händer inte i en vanlig kompost för där sker nedbrytningen med lufttillförsel och då omsätts kolet och avgår som koldioxid. Metangas är mer klimatfarligt än koldioxid. 

Under nedbrytningsprocessen i bokashin finns det inget syre att reagera med. Det reagerar med väte istället och bildar metan, en kraftfull växthusgas.

När bokashin hamnar på sin slutstation, som gödsel till grönsakerna, så levererar den näring till växterna lika bra som varmkomposten.

Jag är glad att jag aldrig satsade på bokashi!

Ni är bäst!

Hett och svettigt

Min hjärna går på halvfart. Jag funkar lite sämre när det är så här varmt. Flugor och bromsar flyger ihjäl sig mot fönsterrutorna bredvid den öppna dörren. Vi verkar vara lite tröga allihop.

Dagens blogg har inget tema, inget spår, innehåller inga upprop eller tips. Det blir helt enkelt en radda bilder på en het juniträdgård i behov av mer vatten än jag kan erbjuda.

Dagliljan blommar fantastiskt i skamvrån. När man går nära så känner man hur gott den doftar och blommorna är dessutom fullt ätbara. Vackra och goda i en sallad till exempel.
Huruvida dess kusin Brandliljan är ätbar eller inte har jag ingen aning om. Förmodligen är det bara att smaska på men orsaken till att ingen gör det är att den smakar illa. Fin hur som helst.
De gigantiska röda vallmoblommorna har redan vissnat men kvar sitter en tjusig frökapsel värd att ta egna fröer av så småningom.
Det är lätt att så vallmo sades det i ett av vårens avsnitt av Odla med P1. Då tog jag fram mina jättegamla påsar med vallmofrö och strödde dessa på en tom jordplätt. De verkar ha rätt.

Gällande perennrabatten i skamvrån verkar vi ha kommit fram till en lösning. I nuläget är det inte aktuellt att flytta några växter alls. Det är för torrt och det känns onödigt att slösa vatten på att flytta perenner. Och på den plats där vi äntligen har kommit fram till att vi vill ha dem är det fullt av grönsaker. Efter skörd blir det således perennaflytt.

Nu blommar den rödbladiga Djävulsbusken. Vi gillart.
Nu blommar även flädern! Dags för förädling!
Hej fläder! Sirap? Pannkaka? Smaksätta kombucha kanske?
Den tredje busken att blomma just nu är Plymspirean.
Angående fröer (se vallmon ovan) så har jag sparat en tuss med överblommad vintersallat. Inte för att äta utan för att ta egna fröer. Jag har lärt mig att fröer är mogna att skörda när plantan är riktigt vissen, torr och prasslig. Dessa blommor är allt annat än vackra men ser ni de beiga frökapslarna som börjar titta fram?
I mittenraden i en av de nya lådorna växer gråärt. Den blir 1,5 meter hög och behöver klätterstöd, därav de gula linorna. Gråärterna (Sollerön) kommer från egen skörd och går, så vitt jag vet, inte att köpa i handeln. Jag fick några fröer under utbildningen 2016 och dessa har jag odlat omsorgsfullt på. Sollerön är en gammal kulturarvssort som får fantastiskt vackra blommor och ger goda ärter.
Under samma utibildning fick jag fröer till en piplök utan namn. Därför har jag döpt den till Rikkenstorp. Sedan har jag tagit egna fröer och utökat beståndet rejält. Med tanke på hur fin piplök jag har i år så kan jag säkerligen dela med mig av piplöksfröer i höst.
Vi är flera som gillar piplök.
De första jordgubbarna är skördade…
…bondbönorna börjar ta form…
…och blåbärstryn är nästan mogen.
Jag tror att de tidigaste potatisarna kan skördas nu.
Jag tror även att jag vågar plantera ut den varsamt förodlade plocksallaten.
Piprankan svajar lite, dags att räta upp ställningen som är alldeles för klen för den tunga grönskan. Aldrig kunde vi tro att piprankan skulle bli så frodig. Och tung. Här ser man nya örtagården. Inte full av örter än men det ska fyllas på allteftersom.
Det är fint nu.

Drick vatten, bada så ofta som möjligt, använd solskydd och lyssna på Sommar i P1 så hörs vi om en vecka igen.

 

Did I plant that?

Ja kära någon. Det här var veckan då tomatplantorna drabbades av skador, inte mina egna i särskilt stor omfattning – än – men väldigt många i Sverige och Norden. Lena Israelsson, en bra odlingsboksförfattare och aktivist har uppmärksammat att det är flera ekologiska och KRAV-märkta flytande näringslösningar som har haft giftiga bekämpningsmedel i sig. Det är framför allt tomat- och paprikaplantor som får skador av detta. Skandalen är i sin linda men det uppmärksammades i senaste Odla med P1 och de ger dessutom en väldigt bra förklaring till vad det handlar om.

Lyssna här.

Lena Israelssons hemsida hittar du här.

Jag använder flytande gödning under min förodling. Det är så behändigt att hälla en matsked i vattenkannan. När mina växter är utplanterande använder jag andra sorters gödning.

Jag kan se de aktuella skadorna på ett par av mina plantor men skadorna kan uppstå senare så det kan bli fler. Det kan också vara förklaringen till att sex fina paprikaplantor plötsligt stendog. Jag har använt Plantagens KRAV-märkta, ekologiska flytande gödning men det som är kvar i flaskan åker till återvinningen nu. Eller ska jag åka tillbaka till Plantagen med den? Det ska jag nog.

Jag hade samma flaska förra året och då var min förodling pinsamt dålig. Jag trodde att det berodde på att jag använde ”skräpjord” istället för såjord men så var kanske inte fallet. Hur som helst så hämtade sig plantorna senare.

Tomatplanta med de aktuella skadorna. Förkrympta hårda blad och knepiga knölar.

Nedan syns boven. Jag har rekommenderat den förr eftersom den är ekologisk och KRAV-märkt. En hittills pålitlig märkning. Nu tycker jag att du ska lämna tillbaka den till Plantagen du också.

KRAV, vars logga sitter på ovanstående flaska, måste tycka att detta är ytterst pinsamt. KRAV är en seriös organisation med många kontroller och inbyggda filter. En sådan här sak ska inte få slinka igenom.

Här kan du läsa vad KRAV skriver om den aktuella situationen.

Så, då har vi avhandlat det tråkiga. Över till det härliga.

Det kanske gror lite långsamt men jag är nog otålig. Dessutom tillkom det tre nya odlingslådor under veckan. Bara så där. Sambons tanke var att flytta upp våra finaste perenner från skamvrån och jag hakade på. När väl lådorna stod där så blev det ändå grönsaker i en av dem… Fast vi är tämligen säkra på att det blir blommor i de sista två.

De står alldeles intill altandäcket, nära vattentunnorna. Det är så här man ska ha all sin odling egentligen. Fast det kom vi på för sent. En låda hitom körsbärsträdet och två bortom. Detta är en plats som vi ofta är på så vi kommer njuta av och sköta om blommorna betydligt mer.
Kom igen! Lite tempo tack!
Ramslöken levererade faktiskt två små blommor så nu ska vi försöka plocka fröerna när de är mogna och plantera dem på något annat ställe.
När vi ändå snackar lök så visar jag gärna upp min präktiga vitlök. En skopa hönsgödselsoppa i vattenkannan en gång i veckan verkar vara… ska vi säga The Shit?
De gula och röda lökarna är väl inbäddade i år. Allt för att hålla fukten i jorden. Än så länge ser det bra ut. Så småningom kommer även dessa få hönsgödselsoppa med vattningarna.
Sockerärterna gror fint. Lokförare Bergfälts jätteärt är planterade i cirkel. Det är andra året jag odlar dessa på egenodlade fröer vilket är kul. Dessa var jag lite osäker på eftersom de hade drabbats av mjöldagg när jag skördade dem men det verkar inte ha påverkat grobarheten.
Av de perenna, oätliga växter som jag tycker om bara för dess utseende så ligger getramsen bra till.
Funkia/Hosta är också en tio-i-topp-växt. Bladen kan ha så olika gröna nyanser. En favorit är denna som drar åt blått.

Växthuset är färdigfixat. All chili och de paprikor som överlevde har planterats om. Några pelargoner får också plats där inne. Känsliga tomater och bortskämda gurkor samsas med delikat basilika. Ingen djungel att tala om än men den kommer… och det brukar vara härligt.

Tomater i givakt.
Tomater och gurka samsas med basilika.
Basilikafröer är ljusgroende så jag lägger dem på blöt jordyta och klappar fast dem lite lätt. Innan de har grott och fått lite rötter så duschar jag planteringen med lätt hand. På bilden kan man se det första tecknet på basilikafröer som gror.
Bara några dagar senare ser de ut så här. Då behöver man inte dalta med mjuk dusch längre.

Nästa vecka hoppas jag kunna visa lite saker som gror. Morot, fänkål, mangold och sallat. Jag vill också visa kålplantor som har överkommit utplanteringschocken och snigelkonfrontationerna. Väx nurå!

Avslutningsvis bjuder jag på några uppslag till alternativa plantskyltar. De där du inte visste att du saknade.

Syrén tre gånger om

Det är syréntid i Getingedalen och då gäller det att hänga på låset för de blommar över fort. Jag ska skriva om vad jag gör med blommorna men jag tänkte även återkoppla till några saker som jag har skrivit om förut men inte avslutat. Dessutom blir det några riktigt bra lyssnartips!

Till er som brukar skicka trevliga kommentarer i bloggen – just nu får jag galet mycket spam i kommentarsflödet så det tar för lång tid att sortera ut de trevliga hälsningarna. De åker med i soptunnan tillsammans med skräpet. Inte ett dugg rättvist men ni förstår säkert. Facebook, Instagram och mail är bättre kommunikationskanaler om ni vill nå mig!

Jag gjorde syrénsaft för några år sedan. Mycket god och alla som får smaka blir glatt överraskade. Jag gör den på samma sätt som flädersaft och förvarar den i frysen.

Vi dricker väldigt lite saft i Getingedalen. Det finns säkert åtta liter sammanlagt i kyl och frys från tidigare år så i år blir det absolut inga saftkok.

Däremot så tänkte jag prova några andra recept med syrén så efter lite googlande kom jag fram till att det skulle bli marmelad, syrénsocker och sirap.

Det är ljuslila bondsyren som gäller. Med andra sorter blir smaken sämre och risken för beska ökar.

Eftersom blommorna inte ska silas bort i marmeladen så blev det ett par timmars rensande. Pilligt, på gränsen till vad jag pallar, men jag lyssnade på en bra pod samtidigt så det gick an. (Se mer om podden längre ner i detta inlägg.)

Receptet räcker till en burk marmelad, ca 3 dl

SYRENMARMELAD

Koka upp 2 dl vatten, häll i 60 g rensade syrénblommor, 2 dl syltsocker och en välhackad rabarberstjälk. Låt detta puttra i 15 minuter, lägg i en liten kanelstång och låt puttra i 10 minuter till. Under tiden diskar du en glasburk, sätt den i kall ugn, sätt på 100 grader och låt den stå där i minst 20 minuter.

Ta upp kanelstången, häll upp marmeladen i burken, dra åt det rengjorda locket och ställ burken uppochner medan marmeladen svalnar.

Vi tror att denna blir svingod till en stark ost.

Nästa recept är enklare. Jag gjorde likadant där, googlade flera recept och drog en egen slutsats gällande proportioner och tid.

SYRENSOCKER

Plocka bort blommorna från ca 6 klasar. Varva dessa med ca 2-3 dl socker i en burk. Ställ svalt i ca två veckor. Sila bort blommorna. Om sockret får stå för varmt kommer det att smälta.

Vad ska jag ha sockret till? Ja det här är kanske det jag kommer att minst användning av men man vet aldrig. Jag hittar väl på något.

Den sista tillagningen av syrén är sirap. Jag har haft användning av rabarbersirap och flädersirap tidigare så jag tror även att syrénsirapen kommer att gå åt. På yoghurt, glass, i drinkar, som allmän smaksättare och till sorbet.

Jag använde samma recept som till maskrossirapen men ärligt talat så kokar den fortfarande så jag har inte kunnat smaka av än. Fortsättning följer.

SYRÈNSIRAP

1 liter rensade blomklasar kokas med 1 liter vatten och 1 hackad rabarberstjälk. Låt småputtra i 20 minuter, svalna och sila av. Blanda vätskan med 1 liter socker och låt småputtra i ca 1 timma tills sirapen har reducerat till häften. Typ. Gör test med en matsked sirap på kylskåpskall tallrik för att se hur tjock sirapen har blivit. Häll på ren burk.

Eftersom jag inte har någon bild på sirapen än så blir det ett foto av förra årets saft.

Apropå sirap, jag har en granskottssirap under tillverkning. Denna görs utan kokning vilket förhoppningsvis ska bevara C-vitaminerna i sirapen. Granskott har mycket vitaminer i sig.

40% råsocker skulle blandas med 60% granskott. Otydligt tycker jag, menar de vikt eller volym? Men jag gick på volym och det verkar funka. Skaka burken dagligen står det i vissa recept men å andra sidan berättade matgeek i sitt youtubeklipp att han inte skakade en enda gång så det testar jag också.

Så här såg det ut vid starten.
Så här ser det ut efter endast fyra dagar i ett soligt fönster. Nästan allt socker har smält.

Apropå burkar som står i soliga fönster så har jag avslutat den ”kallgjorda” maskrossirapen. Dels hade den gått ”över tiden”, dels hände det inte så mycket mer.

Sockret ville verkligen inte lösa sig så jag hällde hela paketet i en tratt (med inbyggd sil) och fick ut ca 1 dl sirap. Blommorna som skulle påminna om fikon ville jag inte smaka på pga oaptitlighet.
Det var allt. Hädanefter blir det kokt maskrossirap för det blev både gott och mycket.

Inledningen av juni bjöd på härlig sommarvärme så att ställa något i ett soligt fönster var enkelt. Gräsklipparsäsongen är inledd och vi betraktar fortfarande detta som vardagsmotion. Inga robotar, ingen självgång. Däremot så blir man törstig och då visade det sig att kombucha smaksatt med mynta var en riktig tiopoängare. Det kommer förmodligen att bli mycket sådant i sommar.

Avslutningsvis vill jag ge er några riktigt bra lyssningstips:

Odla med P1, Sveriges Radios trädgårdsprogram, som även finns att lyssna på i play eller pod, har ett tema just nu som handlar om att vara klimatsmart i sin trädgård. Det handlar om jord, gödsel och en hel del annat. Det började i avsnittet Rädda påskliljan och återkommer i Lite vallmo piggar upp och fortsätter i senaste avsnittet Vinruta och pimpinella. Jag hoppas att det blir mer av detta.

Du hittar alla avsnitten här.

Podden Odlarna är alltid värd att lyssna på om man är trädgårdsnörd men i senaste avsnittet intervjuas Viktor Säfve som driver Åfallet Skogsträdgård utanför Haddebo i södra Närke. Det är ett långt avsnitt, Viktor har väldigt mycket att berätta, men det är superintressant för den som vill odla klimatsmart och har ett allmänt naturintresse, i synnerhet beträffande skog.

Jag har skrivit om Åfallet Skogsträdgård förut, de har kurser och festivaler och är värda ett besök.

Här är en länk till Odlarna.

Här är en länk till Åfallet Skogsträdgård.

Först var det hägg, nu syrén och snart fläder. Det mesta är sått och planterat, bäddarna är täckta och nu är det skötsel, vattning och gödning som gäller. Nästa vecka hoppas jag kunna visa lite bilder från läget i odlingarna.

Håll fingrarna gröna.

Ännu mera vilt

Vädret är lite småvilt, T-shirt ena dagen, halsduk och långkalsonger nästa. Mina senaste inlägg har präglats av vildplockad mat och det blir ganska vilt även idag. Men vi börjar med den tama avdelningen.

Spenaten är skördad! Det kan ha varit rekord och jag kunde frysa in tolv små paket med förvälld spenat. Vi passade på att göra den indiska rätten Palak Paneer när vi ändå hade skördat.

Löken är satt. I år gör jag det lätt för mig och använder sättlök. Lika mycket gul som röd. De planteras i kluster om tre vilket sparar plats och funkar fint, jag har provat det förr.

Stolt och glad spenatodlare. Hoppas att resten av säsongen går lika bra. Ha.
Gamla mjölkpaket är asbra att frysa in i. Det mesta faktiskt.

Veckans vilda matlagning handlade om pesto och maskros. Peston gjordes på nässla, kirskål, vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar. Hur gott som helst.

I skoluppgiften gavs det ett tips på att mjölksyra peston så vi tog undan en klick för att testa. Det var dock snabbvarianten där man ympar in lite mjölksyrebakterier från en surkål och jag har hört allt möjligt om den varianten. Allt från att det funkar fint till att det är olika bakteriestammar till olika livsmedelsgrupper så det är inte säkert att det funkar alls.

Den som lever får se. Och smaka.

Några av ingredienserna till peston.
Den osyrade peston.
Pesto under mjölksyrning. Kanske.

Nu blommar maskrosorna för fullt i Getingedalen så nu var det dags att börja experimentera. Först och främst plockade jag knoppar och blommor. Knopparna stektes i smör, saltades lätt och smakade överraskande gott. Det fanns tydliga likheter med grillad sparris.

Vi kommer att laga det igen men då kommer knopparna att blandas med något mer. Skulle funka fint i en sallad till exempel.

Före…
…och efter.

Blommorna skulle användas till maskrossirap. 1 liter hela blommor utan stjälk varvades med 500 g socker i en burk. Denna placerades i husets mest solgassiga fönster och där ska den stå i 3-4 veckor. En gång om dagen ska den skakas om. Läraren påstår att blommorna påminner om fikon efteråt.

Den som överlever får se.

Burken är fylld och försluten.
Ger inte ett lika aptitligt intryck efter fyra dygn.

Jag noterar att häggen blommar i stan och att min är på väg att slå ut. Saft och picklade blommor ska det bli. Jag noterar också att granskotten är på gång. Det ska bli allt möjligt av dem. Recept på hägg och granskott länkade jag till i förra inlägget.

Nu är det nära!

Här kommer veckans tips:

REKO-ringen startar vid Eurostop! Torsdagar jämna veckor kommer de att finnas på västra sidan av Örebro vilket jag är väldigt glad över. Inköp via REKO-ringen gör du på Facebook. Här har jag skrivit mer om REKO-ringen.

En grymt välskriven och upplåst debattartikel i Göteborgsposten om vikten av självförsörjning hittar du nedan. Med coronapandemin finns det risk för livsmedelsbrist i Sverige men med en ökad fritidsodling minskar problemet.

Men enbart fritidsodlingen har potential att producera uppemot 700 000 ton ätliga grödor, alltså mer än fem gånger så mycket som idag.

Du hittar artikeln här.

Med anledning av pandemin sänds många föreläsningar på webben vilket gör det möjligt för alla att delta, var man än bor och när som helst på dygnet.

Två föreläsningar som jag vill rekommendera är:

Fleråriga växter med Stephen Barstow. Stephen har skrivit boken Around the world in 80 plants och kommer att hålla en kurs i Åfallets trädgård i sommar.

Här är en länk till föreläsningen (som är på engelska) och här är en länk till sommarkursen.

Den andra föreläsningen är med Philipp Weiss, författare till ett flertal böcker om perenna grönsaker och skogsträdgårdar. Hans föreläsning om just skogsträdgårdar hittar du i Facebookgruppen Omställningsnätverket. Där såg jag förresten en bra föreläsning om höns här om dagen. En öppen grupp där det sprids mycket vettigt material.

Lätt och tungt omvartannat

Den här årstiden – och som vädret är just nu – är det inte särskilt svårt att hitta saker att skriva om. Tvärtom, det är svårt att begränsa sig.

Om något är tungt så är det gödselsäckarna, annars är det bara lite svettigt. Den härliga sortens svett.

Kursen i hållbar grönsaksodling är över och det gick bra. Elva nyfika odlare kom och lyssnade tålmodigt på min berättelse och jag hoppas att var och en fick med sig något matnyttigt. Framför allt var det en riktigt fin vårdag och att hänga tre timmar utomhus bland vitsippor och småfåglar är värt en del bara det.

Idag bjuder jag på en nulägesrapport, både i odlingarna och från naturen. Många bilder alltså.

Jag fortsätter att så köldtåliga fröer ute. Just nu är bondbönor, rättika, palsternacka, persiljerot, svartrot, sallat, persilja, dill, tatsoi och potatis i jorden. Inget har grott än. Det är faktiskt lite torrt, det lilla regn jag har samlat hittills går snabbt åt och SMHI har inget regn att erbjuda den närmaste veckan. Skit om jag måste ta till brunnsvatten redan nu.

Vitlöken växer fint och nu ska den gödselvattnas. En gång i veckan. Den gödsel som jag myllade ner i höstas vid planteringen är förbrukad och att mylla ner fast gödning är lite pilligt.

Jag gör hönsgödselsoppa som jag häller i vattenkannan. Senare på säsongen kan det bli både nässelsoppa och guldvatten. Någon sorts näring helt enkelt.

I växthuset blir det väldigt varmt dagtid, nästan lite för varmt för spenat men det växer fint. Kålplantorna gör detsamma.

Inomhusodlingen av tomater ränner iväg och jag måste plantera om dem nu. Jag inser att det kommer att bli alldeles för många plantor, jag kommer att kasta bort flera stycken. Men först kommer jag att försöka sälja dem om någon vill ha. Endast fem kronor/styck! Jag återkommer till vilka sorter jag har.

Så här kan vi inte ha det. Alldeles för trångt i krukan och för lite jord.

Under odlarkursen sålde jag några paprika- och chiliplantor men jag har fler kvar. I synnerhet en chili som heter Basket of Fire. Den är ganska stark men den är även smakrik. Dessutom blir det en kompakt planta som inte tar så stor plats. Fem kronor styck!

Paprikan heter Ferenc Tender, en ungersk och snabb spetspaprika som kan ätas i alla färger/stadier. Fem kronor även för dessa.

Inomhus försöker jag att driva upp lite blommor, en låg solros och en kryddtagetes. Har aldrig gjort det förut så det är ett riktigt experiment.

Tagetes som är så lättodlat. Jo tjena.

Jag har även plantor av Malabarspenat Alba, den grönstjälkade, om någon vill köpa. Om gurkorna överlever så säljer jag förmodligen även några sådana.

I det perenna skafferiet kommer ramslöken fint. Egentligen har jag inte förtjänat det, den försummades förra sommaren, men nu har jag pysslat om dem och tänker försöka föröka dem när blommorna går i frö.

Rabarbern, den pålitliga, väller upp ur marken som en köttig science fiction-hälsning. Att göra juice och frysa in i tärningar är det bästa jag har gjort med rabarber så det kommer jag garanterat att göra i år igen. Varje gång det är ett recept med en skvätt citronjuice eller vinäger kan jag antingen ersätta eller komplettera med rabarberjuice. Hållbart och gratis. Väldigt trevligt i tillbringaren med vatten också. Rosa is och syrligt uppfriskande dricksvatten. Jag smaksätter även min kombucha med rabarberis.

Här hittar du mitt specialinlägg om rabarber.

Piplöken kommer fint. Perenna grönsaker är inte bara väldigt resurssmart, de är tidiga också. Dessa ska gödselvattnas, precis som vitlöken.

I det vilda skafferiet finns det nu nässlor, kirskål och jordreva (årets nyhet!). Jag vill bredda mina kunskaper i vildplockning så nu ska jag undersöka hur jordrevan gör sig bäst.

Nässlor förvälls och fryses in om det inte blir soppa, pesto eller paj direkt. Nässlor kan även torkas och smulas till framtida matlagning. Te på nässla gillas av många. Nässelsalt eller som inslag i ett örtsalt funkar det också. Och nässlor är dessutom en kanonbra näringskälla istället för köpegödsel.

Kirskålschips är den senaste flugan inom matlagning på vildplockat. Man gör som med grönkålschipsen, alltså blandar bladen med rapsolja, saltar lätt och kör i ugnen några minuter. Rör om någon gång under rostningen. Man kan även blanda in örter och parmesan för en lyxigare variant.

Annars blir det samma som med nässlan, förvällning och infrysning. Soppa, smoothie, pesto och paj. Där är kirskålen perfekt.

Jordrevan är jag inte säker på hur jag ska använda. Den har en försiktig smak av mynta och är lite syrlig. Äldre blad är lite fibriga så satsa på unga blad om man ska äta dem färska.

Några gör te på dem men jag ser att man kan dryga ut en sallad med dem.

Det är så ljuvligt att gå runt i trädgården och se hur det knoppas. Och det är bara april än. Tänk så många månader det är kvar av grönska och skörd. (Det var det töntigaste jag har skrivit på länge men det stämmer ju!)

Jag har ganska mycket Scilla, eller Blåstjärna, i gräsmattan och är lycklig över varenda en av dem. Läs mer om Scilla här.

Av några goda odlarvänner fick jag en tuva med lungört. Den blommar tidigt och älskas av fjärilar och insekter.

Ett av våra körsbärsträd, Stella, är fullt av knopp och nya skott. Jag ser fram emot blomningen!

Sara Bäckmo, Skillnadens trädgård, beskriver ofta hur hon sår något varje dag och på så sätt sprider hon ut trädgårdsarbetet i små korta men täta pass. Jag försöker att göra likadant. Det är lite tungt med gödselsäckarna så jag gödslar och förbereder en eller två bäddar om dagen. Jag sår lite då och då och jag vattnar på samma sätt.

Då blir inte trädgårdsprojektet så betungande och slitigt. Efter en vecka kan man konstatera att man har hunnit ganska mycket och det har nästan bara varit lätt och roligt!

Nu ska jag skola om tomaterna.