Vecka 27

Bloggen för vecka 27 handlar faktiskt om vecka 20. Dagens inlägg innehåller en tillbakablick på ett fint minne.

Vi åkte till Göteborg. Jag har nämnt det förut men nu blir det aktuellt igen. Vi tog tåget för att det är väldigt skönt och billigt om man bokar tidigt. Centralstationen i Göteborg ligger bra till och spårvagn är ett snabbt och smidigt sätt att flytta sig mellan olika stadsdelar. Allt sker i gatuplan, inga trappor eller långa gångar, och man ser världen omkring sig medan man förflyttas. Med en app köper vi både biljett och får koll på linjer och avgångar.

Vi bodde i en lägenhet hyrd via Airbnb vilket känns klokt ur ett hållbarhetsperspektiv. Om en uppvärmd lägenhet råkar står tom är det väl bra om någon annan än ägaren disponerar den?

Fast nu är ju detta en odlarblogg så nu släpper vi resor och lägenheter. För precis utanför ”vårt” köksfönster låg Engelska parken. Det verkar finnas flera Engelska parken i Göteborg men det här är Engelska parken i Kungsladugård.

Utsikten från köksfönstret.
Entrén till Engelska parken.
Engelska parkens odlarförening presenterar sig.

Något annat som jag har skrivit förut (egentligen består den här bloggen mest av upprepningar) är att jag vill ha en kolonilott när jag blir gammal och måste flytta till lägenhet. Efter att ha sett Engelska parken så kan jag tänka mig att ha ett hörn i en sådan park lika gärna som en lott.

Detta var i mitten av maj så odlingarna var knappt påbörjade. Fast vitlöken som satts i höstas var stor och ståtlig. Och en och annan övervintrad kålplanta såg frisk ut.

Förutom odlingsytor, både i upphöjda kragar och på friland, så fanns det små gräsmattor, sittytor, några sköna skuggande träd, lite bärbuskar och spaljerade fruktträd.

En frösådd som just tittat upp (jag kan inte avgöra vad det är) och basilikaplantor som med allra största sannolikhet har drivits upp inomhus och nyligen planterats ut. Modigt att ha basilika på friland. Fast det kanske funkar på en innergård i Göteborg?

Naturligtvis fanns det även ett arrangemang för kompost. Ett enkelt sätt att skapa sin egen jordförbättring och gödning. Mitt i stan är det inte så enkelt att samla organiskt material.

Här kan man läsa mer om parken och föreningen. 

Jag tror att det här är framtiden. Vi behöver vänja oss vid tanken på att odla mat i stan och använda vår odlingsbara mark på nya sätt. Och så här får också stadsborna mer inflytande över sin boendemiljö och slipper kanske välja mellan lägenhet och hus. Jag gillar’t!

Vecka 26

Det är sista blogginlägget för månaden vilket betyder månadsssummering. Fast jag har ingen lust att skriva om det idag och det är min blogg så jag slipper. Jag vill hellre skriva om att det är ett ruskigt bra odlarår. En perfekt variation av värme, sol och regn. Det är hur kul som helst att göra rundorna bland odlingarna och se på tillväxten.

Sedan sist har jag lagt täckmaterial på alla bäddar. Inget mer ogräs och maximalt fuktbevarande. Löken ser ut att trivas.

En morgon var det tillrufsat bland mina miniplantor av rotselleri. Rufsets karaktär sa katt. Kattoalett. För stora spår för fågel, för små spår för vilket annat djur som helst.

Nästa morgon var mina militäriskt raka rader av morot i kaos. Då blev jag lite ledsen eftersom jag var så nöjd med mina morotsrader. Jag fick ju inte en enda morot förra året. Jag tror fortfarande på katt och det kan bara vara en – Tristan.

Jag gillar Tristan. Jag hade velat ha en egen Tristan men katter ger mig klåda. Tristan bor tillräckligt nära för att även ta mössen på vår gård så vi har nytta av honom.

Tristan måste få göra sina behov och det är inte lätt för en katt att veta var det ska ske. Men att lägga ett kompostgaller eller liknande över odlingen funkade klockrent. Inte ett enda kattspår sedan dess. Tipset kom från någon annan odlare eller något av alla forum på Facebook. Tack för det.

Efter Tristans framfart växer inte morötterna längre som en Nordkoreansk armé men det blir nog bra ändå.

Och kålen den mår bra. Två sprayningar med Turex har jag hunnit med och det är redan stor skillnad. Trots att det regnar då och då. Vitkålen visar försiktiga tendenser till att knyta sig. Och svartkålen växer säkert en cm varje dag.

Som en liten baby alien. Plant based baby alien.
Jag tror att vi kommer att börja skörda svartkålen vilken dag som helst. Den kommer ändå att fortsätta att ge skörd till december.

På ärt- och bönfronten ser det också himla bra ut. I princip alla ärtfröer har grott och jag har fått ännu ett bevis på att jag kan fröodla. Trekanten med Lokförare Bergfälts jätte-hajpade-ärt är intakt och verkar ha grott till 100%. Yes! Med anledning av hur eftertraktad denna sockerärt är så känns det så klart extra bra att kunna odla fram fröerna själv.

Buskbönorna brukar vara kinkiga och vill ha en riktigt varm jord för att gro. I år kommer de dock generösare än de brukar. Plantorna brukar bli 30-40 cm höga och det är brytbönor, alltså haricots verts, i lite olika färger. De gula brukar kallas vaxbönor.

Bondbönorna kör vidare i sin racertakt och om en vecka tror jag att första bönskidan visar sig.

Lokförar’n.
Buskbönan.
Bondbönan.

Klättrande bönor är både vackert och lättskördat men svårodlade i zon 5. Jag har provat några gånger men får inget resultat. Det finns dock en som är anspråkslös och vacker (men inte lika god); blomster- eller rosenböna. Min favorit heter Prizewinner och den har jag planterat vid en gammal klätterställning till en ros.

Prizewinner på väg!

I växthuset är det framför allt vinranka och gurkplantor som jobbar snabbt. Fast tomaterna är inte så dåliga de heller.

Gurkorna växer säkert 5 cm/dygn.
Tomaterna har fått en ny typ av uppbindning i år. Det känns redan som den bästa hittills. I taket har jag satt en stång, IKEAs billigaste gardinstång. På denna hänger S-krokar och i dessa fäster jag snören som jag lindar runt tomatplantorna varefter de växer. Snöret sitter i en generös ögla längst ner på varje tomatplanta. Inga mera stödpinnar i växthuset!

Det som blommar just nu är piplök, salvia, fläder och det vilda. På hundpromenadängarna är det hur vackert som helst just nu med en mångfald av underbara vilda blommor. De dyker även upp i trädgården och då tar man en omväg med gräsklipparen för att skona dem. Att de vill växa intill granhäcken är ett under i sig.

Piplöksbollar på G.
Blommande salvia.
Praktfull fläder.
Ett litet skonat stycke vildblommor.

Apropå fläder så kommer jag inte att göra någon saft i år. Det finns fortfarande ett lager i frysen. Men jag provade att göra flädersirap.

Ett googlat recept fick vara vägledande. 2,5 dl vatten fick koka upp med 500 g socker. (Nästa gång kommer jag att ta 250-300 g.) Ca 15-20 fläderblommor läggs på vitt underlag för att insekterna ska krypa ut. Därefter blandas de ner i sockerlagen. I receptet skulle man tillsätta citronsaft och skal men jag tog 6 frysta tärningar med rabarberjuice. Först tog jag 4 men det behövdes 6. Fast med en mindre mängd socker i nästa kok kanske man även måste justera syran.

Rabarberjuice.

Nåväl, allt får koka i ca 10 minuter för att sedan tas av plattan och svalna. Låt stå kallt över natten eller i minst 4 timmar. Därefter silas blommorna bort och sirapen småkokas till ungefär halva mängden återstår. Hälls på väl rengjord burk.

Alltså det blev supersegt, nästan som mjuk kola, eller som sirap som stått i extra kallt kylskåp. Men smaken! Den var väldigt bra. Lite för söt men som sagt, sånt går att justera.

Vad ska jag ha sirapen till? Drinkar tror jag. På glass kanske. I desserter. Som smaksättare i mat. Vi får se.

En ny odlingslåda är på gång. I botten grundar jag med kartong eller gamla tidningar. Det är framför allt för att hindra rotogräs men det blir bra mull och utfyllnad också. Sedan fyller jag på med organiskt material som är friskt och som inte kan generera oönskade växter. Har tidigare gjort misstaget att använda materia fullt av mogna fröer. Inte smart.

Jag fick lite kalla fötter gällande jorden som jag skulle fylla lådan med så jag skickade iväg ett jordprov. Svaret har inte kommit än, inte heller fakturan, så det ska bli spännande att få svar på både det ena och andra. Min fråga gällde klumprotsjuka som drabbar alla sorters kålväxter men för bönder som odlar raps är den väl egentligen det största problemet.

Det går att odla alla andra sorters grödor på en klumrotsjukedrabbad jord och efter ca 17 år är sjukan borta men jag håller så klart tummarna för att min jord är frisk. Återkommer om provsvaret.

För att ändå avsluta på ett månadssummeringsvis så tänkte jag påminna om att allt papper har betydelse för klimatet. Även direktreklamen. Bilden nedan är både aktuell och inte. Naturskyddsföreningens länk i nederkant gäller inte längre men det finns en uppdaterad version här. Den handlar om vad vi kan göra för att minska vår pappersförbrukning och därmed göra klimatet en tjänst.

Det enda jag ställer mig frågande till är de digitala alternativen. Själv har jag valt att läsa både böcker och tidningar via appar och internet men det sägs att serverhallarna som gör detta möjligt står för en stor del av alla koldioxidutsläpp. Om det kan du läsa här.

Att skriva en blogg om hållbarhet är då kanske lite kontraproduktivt? Har dock inga planer på att sluta. Vi hörs om en vecka!

Vecka 25

Midsommarvecka!

Med anledning av det så kommer det tre buketter i detta inlägg. Det kommer också att handla om senaste avsnittet av Odla med P1 och så blir det så klart några hänt-i-trädgården-bilder.

Det kan ha varit ett av deras allra bästa avsnitt fast det handlar väl mest om att innehållet matchade mina intressen perfekt. Oavsett vad de pratar om så missar jag sällan Odla med P1.

Ungefär samtidigt som jag står och vattnar mina gurkplantor i växthuset så börjar de prata gurka i mina hörlurar. I år har jag lite mer gurka än jag brukar. Två plantor med vanlig slanggurka, sådan som ska ätas färsk, men av okänd sort eftersom jag har fått plantorna. Den som har drivit upp dem åt mig rekommenderade just dessa å det varmaste.

Okända slanggurkor i växthuset…
…som redan blommar!

Dessutom odlar jag Druvgurka, eller Västeråsgurka som den också kallas. Detta är en bra sort för inläggning och om detta pratar de också om i Odla med P1.

Mina Druvgurkor har inte grott än så det är bara att hålla tummarna för mina erfarenheter av att så gurkfrö är ganska dåliga.

I år ska jag dock ta lärdom av flera års misstag i gurklandet. De ska skördas i tid, hellre för tidigt än för sent. Visst, gurkorna blir större om de får sitta kvar på plantan, men de blir också träiga och bittra. Gurkorna ska vattnas mycket, gärna med näringslösning i kannan, men inte direkt på stjälk eller blad eftersom de är lite känsliga.

De pratar om Parthenokarpa gurkor i det aktuella avsnittet. Mina Druvgurkor, om de gror, ska vara det. Alltså självfertila. Spännande.

När programmet redan är högintressant, och man tror att det inte kan bli bättre, så kommer ett reportage om Börje Remstam! Jag har skrivit om honom förut, i samband med en trädgårdsmässa då han föreläste, och det är hans iver över täckodlandet som fascinerar. Nu täckodlar även jag sedan några år tillbaka, även om det inte är i samma skala som Börje, och jag kommer aldrig att gå tillbaka till otäckt odlande. Det. Är. Så. Bra.

Börje föreläser. Få ni chansen att höra honom så ta den.

I skrivande stund regnar det rejält. Som en skänk från ovan kom skuren som vattnade mina odlingar och jag slapp göra det med kanna. Det börjar bli ett riktigt stort projekt att vattna för hand hos mig nu. Lite för många kvadratmeter odling.

Med täckodlandet så minimerar jag vattenbehovet. Täckmaterialet håller fukten i jorden riktigt länge.

Den ogräsinvasion som verkar ha drabbat många odlare i år märker jag bara av i mina otäckta bäddar. Nu har jag rensat bort allt som jag visade i förra bloggen och på dessa jordytor ska jag förstås lägga täckmaterial.

Nyrensat runt piplöken. Här ska täckas!

En av bäddarna som täcktes från start var kålbädden. Här får man dock se upp med ohyran istället för ogräset; kål är populärt. Då och då får jag plocka bort en och annan snigel men jämfört med många andra har jag väldigt lite sniglar. Det räcker med Ferramol och Nemaslug för att hålla problemet borta. Naturligtvis tar jag även bort alla sniglar jag hittar.

När jag hittar blad som ser ut som nedan är det ett tecken på att larverna har kläckts. De första larverna är små och kommer från kålmålen, en gråvit liten flygare som brukar flaxa upp när man ruskar på plantorna. Oftast jobbar de från baksidan på bladen så när man vänder på dem brukar man hitta dem.

Kålmalslarv strax innan sin död. Kan även ha samma gröna färg som bladet.

För att komma till bukt med detta bekymmer så duschar jag mina kålplantor med Turex/larvskydd. Det är biologiskt och godkänt för ekologisk odling. Jag tycker att det är riktigt effektivt.

Att täcka kålen med nät funkar också om man får till en praktisk och tät lösning.

Senare på säsongen är det kålfjärilens tur. Den, äggen och larverna är större och lättare att plocka bort men de är också hungrigare.

Jag har just byggt ett skydd till mina jordgubbar eftersom det ser ut att bli en fin skörd. Det ska stoppa fåglarna som annars tar bären. Det här skulle kunna vara en lösning även till kålen om man ser till att det blir tätt även i nederkant.

Konstruktionen är lätt och tillräckligt liten för att lyfta av med två armar. Vinkeljärnen i hörnen håller benen på plats. En utveckling av denna modell med ram även i nederkant, några gångjärn och en snörstopp skulle vara bra till kålodlingen. Jag vill inte ha nät eftersom fåglarna kan fastna i det men en fiberduk släpper igenom både regn och ljus. Den är återanvänd och kommer förmodligen bara hålla en säsong men då är det bara att häfta på något nytt på ramen. En spetsgardin från IKEA kanske?

Vi går tillbaka till växthuset där gurkorna bor. Nu har basilikan börjat titta upp. Jag odlar alltid massor av basilika eftersom det är lätt att frysa och vi använder det ofta i matlagningen. Genom att skörda smart så ger plantorna skörd hela sommaren. Klimatet i växthuset är perfekt för basilika. De gillar värme och avskyr vind.

Hello basil!

I växthuset har jag två druvstockar. De börjar bli grova och förmodligen har rötterna letat sig djupt för de behöver sällan näring och vatten. Jag klipper dem kontinuerligt för att de inte ska ränna iväg och för att ge all kraft åt druvorna men i år verkar det bli väldigt mycket druvor så jag har låtit en stjälk leta sig upp i taket… och där vill jag förstås att druvklasarna ska hänga i augusti…

Det verkar bli massor av druvor i år! Jag klipper bort bladmassa hela tiden eftersom jag har lärt mig att det blir för tätt annars. Druvorna möglar. Nya skott kan växa 10-25 cm/dygn. Jag skämtar inte.
Och här får jag ringla iväg – nästan fritt!

Många berättar om rekordrabarber i år. Vi har alltid rekordrabarber. Och jag har författat ett specialinlägg om rabarber som jag fyller på då och då. Där skriver jag visserligen inte om hur jag kokar saft eftersom det är så basic men jag kokar saft för det är bra att ha ibland. Jag gör den ganska syrlig och väl utspädd blir det en bra törstsläckare och god måltidsdryck. Saft-Maja är det som gäller i mitt kök och i väl rengjorda och uppvärmda flaskor behöver inte saften en enda tillsats för att klara 2-3 år i kylskåp.

Alltid väldigt mycket rabarber i Getingedalen.
Tre av sex flaskor saft till vintern.

Med anledning av midsommar så kommer här tre buketter och en potatisblomma. Det ser faktiskt bra ut, det kan bli egen färskpotatis på fredag…

Den homogena och kompakta buketten. Bara en sorts blomma och en tajt liten boll samlad i smal vas som håller ihop det. Prästkragar luktar inte hallon men ställer man dem en bit från näsan så funkar de fint för ögat.
Den gröna minibuketten. Några örter från gården samlade i liten vas står mitt i köket och sprider väldoft (= kamouflerar prästkragens odör).
Den vilda, spretiga och skräpiga buketten. Några dikesblommor, nästan meterlånga, i en glasburk på matbordet står och sänder ut midsommarkänsla och naturlighet. Skräpar friskt och obrytt.

Det finns midsomrar då blommorna har blommat över. Och så finns det midsomrar som i år, då tajmingen är fulländad.

Gå ut och grilla något grönt.

Vecka 11

Alltså det är så mycket vinter.

Jag har fortfarande svårt att motivera en kallsådd av kål. Spenaten har inte grott. Det står allt som oftast snöskottning i kalendern.

Inomhusodlingen är fortfarande liten och man hinner liksom med. Sånt är trevligt.

Konstaterade att mina aubergineplantor hade vuxit sig osunt långa och sköra och ville ta reda på huruvida de kan omskolas djupt eller inte. Mitt sätt att ta reda på snabba fakta är att gå in på Runåbergs hemsida. De är otroligt generösa med information. Inte bara under fliken Info utan även om man söker på en specifik grönsak.

Deras bok är i princip lika bra. Jag rekommenderar den varmt.

Ibland hittar jag dock inte exakt det jag söker hos Runåbergs så då tar jag hjälp av Internet. Eftersom man ska vara kritisk när man söker information på Internet så brukar jag söka från flera olika källor och när det är tre som ger ungefär samma svar känner jag mig trygg.

Vilka källor jag hittar information i är väldigt olika. Det börjar med en sökning på Google och sedan brukar det lösa sig.

Just gällande aubergineplantorna så använde jag Google. Jag hittade inte bara svaret utan även några kul odlingsbloggar.

Här har till exempel Lanthushållet skrivit om omskolning och nedplantering.

I bloggen Odlingsdags beskriver Petra hur hon experimenterar med sina aubergineplantor.

Radhuset Annorlunda ger en tydlig bild av hur aubergine planteras om.

Summa summarum: Aubergine tillhör släktet solanum (potatisväxter) och mår väldigt bra av att skolas om djupt. Precis som dess släktingar tomat, potatis, paprika, chili, physalis och en herrans massa blommor så får dessa växter rötter på stjälken som hamnar under jord och kan dra i sig mer näring och vatten än de som inte planteras djupt.

Jag har just skolats om. Djupt.

Sedan har vi ett annat släkte, gurkfamiljen, som avskyr att planteras för djupt. Det sägs att gurka, melon och pumpa/squash kan dö om stjälken hamnar under jordytan. Rothalsröta uppstår. Låter ju inget vidare.

Men i flera odlarforum på Facebook är det många som vittnar om hur de skolar om gurkor riktigt djupt och att det funkar fint. Det viktiga verkar vara att det inte blir kallt och blött runt stjälken. Därför rekommenderas vattning underifrån. Det är i princip alltid bäst att vattna på det sättet. Alla växter verkar må bra då.

Så här skolar jag om: Försiktigt tar jag upp hela jordklumpen ur krukan. En sked är bra. Med fingrarna pillar jag isär plantorna. Försöker att inte röra stjälken utan mest jorden och lite i bladen.

Stjälken lär vara så skör att om man råkar klämma lite för hårt så dödar man plantan.

I en ny kruka grundar jag med vattnad jord och gör ett hål i mitten. Där stoppar jag ner den långa stjälken, trycker försiktigt till runt omkring och fyller på med jord till krukans kant.

Därefter ställer jag krukan en stund i ett tråg med vatten så får den stå och suga i sig vätska på ett skonsamt sätt.

Efter omplantering kan det börja bli aktuellt med näring och det ger jag i vätskeform.

Flytande näring är lätt att reglera och tas snabbt upp av plantan. Här är jag inte självförsörjande. De som har bokashi kan förstås använda lakvatten därifrån och guldvatten är också smart. Fast jag har fortfarande inte kommit till punkten där jag tycker att det är bekvämt att skvimpa runt med kiss inomhus. Ute går fint.

I väntan på mer vårkänsla och rätt tid för tomatsådd så klipper jag min lök för första gången. Genom att hålla lökblasten kort så lägger plantan mer energi på att bilda lök och bli kraftig än att göra långa tunna stjälkar.

Lök kan behöva klippas flera gånger under försäsongen och det mår den inte alls dåligt av. Klippet är dessutom gott.

Min purjolök mår dåligt! All annan lök har slarvsåtts i återbrukade fruktlådor och glassbunkar men purjolöksfröerna fick bo ett och ett i den tjusiga pluggboxen. Inte hjälpte det. Den vill inte gro. Kanske ska sluta dalta och även ge purjon ett halvsprucket återbrukskärl?

Här kommer förresten en bild på bönpastejen som vi är helfrälsta på i Getingedalen just nu. Recept här.

Och dagens tips är en mässa. Eller snarare en festival. Reko på Nääs hade varit ett självklart utflyktsmål för mig i år om det inte hade varit så mycket annat just då. Men 2020 – då ska jag till Nääs!

En festival för den som är intresserad av hållbarhet, byggnadsvård, matkultur, kreativ slöjd och hantverk. Are you talking to me?

Det märks att det börjar bli odlingssäsong. Trädgårdstider har börjat på TV och Odla med P1 har vaknat till liv på Facebook. Snart sänds vårens första avsnitt.

I nästa inlägg ska jag berätta om en ny bekantskap.

Vecka 10

Det blev vinter igen. Massor av ny snö har fallit och det ser ut som det ska i början av mars.

Tänkte väl det.

En kombination av detta och en rejäl förkylning innebär att jag inte har gjort någon kallsådd av kålfröer. Fast det är ju knappast någon stress, inget gror ju förrän det blir varmare igen.

Spenaten har alltså inte grott i växthuset än.

Däremot så växer det inomhus. En del har vuxit till sig så pass mycket att det var dags att rigga lysröret igen.

Tack och lov har jag lite utrymme för detta i verkstan. Inga finesser, en begagnad lysrörsarmatur med tillräckligt starka rör som jag pallar upp på några tegelstenar och gamla böcker. Jag anpassar antalet tegelstenar efter växternas höjd och när de är olika höga så pallar jag upp krukorna istället.

Det är framför allt olika sorters lök på gång men även paprika och rotselleri.

Egentligen är paprikorna lite väl långa och rangliga men jag vill vänta på nästa bladpar innan jag planterar om dem. Djupt.

I år har jag sått all lök från frö. Den som lever får se.

Medan det ännu fanns plats under ljuset så ställde jag även en laddning med ärtskott där.

Glömmer alltid bort hur mycket ärterna sväller. Här håller hela kalaset på att ramla ur krukan. I bakgrunden ser man vilken temperatur jag har under lampan.

På värmemattan står det saker som inte har hunnit lika långt. Eller? Auberginen har grott så ojämnt. Några skott skulle definitivt behöva komma ut i ljusare och svalare miljö men då sitter det samtidigt fröer i samma kruka som inte har grott än. Vill inte rota runt och förstöra något.

Snart dömer jag ut alla fröer som inte har grott för den här gängliga saken behöver ljus!

Den röda löken såddes något senare än den gula och här har jag gjort ett experiment. Eller det handlar snarare om platsbrist. Beror på hur man formulerar det.

Den här rödlöken har stått på värmematta…

…den här har inte gjort det.

Japp, det är skillnad. Lök kommer alltid upp dubbelvikt. Därför är det lätt att skilja på lök och ogräs.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om grannskapets odlingsprojekt som jag blev inbjuden till.

En kilometer från mig finns det en trädgårdsmästare med en galet fin trädgård, mästerliga kunskaper och utrymmen att dö för. Hon bjöd in damerna i bygden för ett gemensamt odlingsprojekt som lät spännande.

Första träffen gick vi igenom frökataloger och vars och ens önskningar. Därefter gjordes en inköpslista. Vid andra träffen var fröerna inköpta och vi sådde. Marita, som trädgårdsmästaren heter, såg till att det fanns kärl, jord och utrymme, och sedan hjälptes vi åt att få fröna i jorden.

Nästa gång vi träffas har det förhoppningsvis grott och vi ska förmodligen plantera om skotten.

Tanken är att vi sedan delar på plantor och kostnader efter behov och önskemål. Redan nu har vi skrivit upp vad vi vill ha så att det blir rimliga mängder och så rättvist som möjligt.

För mig innebär det lite nya sorter som jag förmodligen aldrig hade provat annars. Dessutom är det kul att få samverka med en trädgårdsmästare. Och att få möjlighet att låta mina plantor växa upp i ett proffsväxthus är ju förnämligt.

Spännande.

Spännande är det minsta man kan säga om veckans roliga upptäckt! Kompisen Kristin skickade ett mms med en bild från en tidning som hon satt och bläddrade i. Mitt namn stod på sidan 32 i ett hedrande sammanhang.

Någon hade samlat Fem inspirerande trädgårdsbloggar varav en var min! Denna! Men det roliga var ju att läsa vilka de övriga fyra var. Några av mina stora inspiratörer och de hetaste namnen i odlarvärlden. Farbror Grön och Sara Bäckmo inte minst. Clara Lidström och Johnna Gilljam går inte heller av för hackor.

Väldigt roligt.

Länk till tidningen som pdf finns här.

Ur Ett rikare liv som ges ut av Landshypotek, sidan 32.

Veckans recept är en pastej. Receptet hittade jag i Siri Barjes blogg (bra kock som lagar mest vegetariskt) men jag har förstås modifierat det för att matcha mitt skafferi och min självhushållartanke.

Originalrecept med mina ändringar:

BÖNPASTEJ MED DILL

1 burk vita bönor, välsköljda –> byt ut till motsvarande mängd egenodlade, kokta bondbönor

3-4 soltorkade tomater –> som du så klart har odlat själv men inte torkat i solen utan i torken eller ugnen

3 msk valnötter –> eller ungefär lika mycket svenska solroskärnor eller hasselnötter

3 msk olivolja –> byts förslagsvis ut mot svensk rapsolja

1/2 kruka dill –> som du naturligtvis har odlat själv och har mängder av i frysen

salt och peppar

1 msk soja

1 tsk vinäger

Dela tomaterna i mindre bitar. Mixa snabbt ihop allt i matberedare till grynig pastej. Låt stå en stund så att smakerna utvecklas.

Vi tyckte att detta blev ett utmärkt pålägg, både till smak och konsistens.

Då ska vi se om jag har lyckats göra kallsådden av kålfröer till nästa vecka. Och kanske något mer på värmemattan. Fast tomaterna får nog vänta lite till…

Vecka 8

Det första är sått!

Sånt som behöver god tid på sig har jag planterat. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna. Och vattna.

Förodling är verkligen ingen vacker historia. Iallafall inte hos mig som återbrukar odlingskärl hej vilt. Tur att jag kan hållas i verkstan.

Den gula löken är sådd. Glassburk med hål i botten och gammal fruktlåda funkar lika fint som det högra arrangemanget.
Alla gamla hyacintkrukor sparas. Perfekta till förodling. Paprika och aubergine är långsamma grönsaker. Dessa såddes alltså i söndags, den 17 februari (note to self).
Tomatlådor med lock blir ju som små drivhus. Håller fukt och värme på ett effektivt sätt. Här är det rotselleri på gång.
Sedan jag började med värmematta i min förodling så har jag nått mycket bättre resultat. Jag har ingen golvvärme någonstans och att jobba ovanpå element blir bara jullrigt och smutsigt. Jag tror att jag ska investera i ytterligare en sådan här matta nästa säsong.
Jag kanske ska unna mig en ny odlingslåda också… Den här modellen är precis lika stor som värmemattan. Perfekt kombo.

Jag vet inte om det är ett ogräs eller en mutant som har kommit upp men redan tre dagar efter sådd sticker det upp en grodd i pluggboxen med purjolök… Det är rekord för mig.

Pluggboxen är ett riktigt bra förodlingshjälpmedel. Bra kvalitet också. Här sitter det 49 purjolöksfröer varav ett kanske har grott… I vänstra raden i mitten…
Purjolök?

För att inte behöva köpa såjord så hade jag tagit undan två hinkar med jord i höstas. Såjord behöver inte vara näringsrik men gärna siktad.

Ett höstprojekt som jag har enorm nytta av idag!

Jag har även sått i växthuset! Det finns ju en hel hoper med grönsaker som är väldigt köldtåliga och nu när ljuset kommer tillbaka så går de att odla med lite skydd. Ett kallväxthus räcker.

Det översta lagret jord var tillräckligt tinat för att kunna så frö i. Att det är fruset neråt gör ingenting eftersom det tinar lite för varje dag som går nu. Det jag har mest nytta av är spenat så det blir spenat för hela slanten.

I östra lådan är det Butterflay från Lindbloms frö (himla bra fröfirma!).
I västra lådan är det Matador från samma firma. Nu återstår att se vilken av sorterna som är starkast.
Efter sådd vattnar jag med snö. Världens mest skonsamma sätt att vattna. Långsam smältning och försiktiga droppar som tar sig neråt i jorden under lång tid.

Potatisen är beställd. Tack vare denna blogg och min nysorterade odlingspärm så kunde jag se hur mycket jag har satt förr om åren. Dessutom kunde jag se vilka sorter jag har valt och hur dessa har funkat, både i jorden, i lagringslådan och i maten.

Min sambo, som är den stora kocken i huset, ville absolut ha Blå Mandel så det fick han. Jag hade aldrig köpt den annars eftersom den inte stämmer överens med något av mina grundläggande önskemål för potatis men man ska prova nya saker och jag ser detta som ett spännande experiment!

Blå Mandel är inte ekologisk och dessutom mycket mjölig men det är klart att han ska få Blå Mandel! Nedan kan man dessutom se att den inte är testad på vare sig skorv, bladmögel eller kräfta. Living on the edge.

Tre kilo potatis vill jag sätta och för att hitta en kontrast till Blå Mandel så valde jag  Arran Victory. En ekologisk och fast sort med bra lagringsegenskaper. Dessutom resistent mot diverse trubbel. Det är extra viktigt när det är en sen potatis som ska sitta länge i jorden och sedan lagras.

Det har faktiskt varit en utmaning att hitta ekologiska OCH fasta OCH lagringsdugliga sorter hittills så detta känns kul!

 

Bra inköpsställen för sättpotatis är Larsviken och Klostra.

Faktum är att förra årets skörd av Sarpo Mira, en sen, ekologisk knöl från Klostra, blev så bra att vi fortfarande har kvar några kilo. Inte ett dugg skrumpna.

I senaste numret av Lantliv (3/2019) var det ovanligt mycket innehåll av intresse. Även i tidningarna börjar det synas att odlingssäsongen närmar sig. Varför inte gå en av deras (dyra) kurser?

Jag skulle inte vilja gå en kurs med Bella Linde som ledare. Hennes bok och hennes pod vittnar inte om tillräckligt djupa kunskaper. Faktiskt.

Dessutom dök det självklart upp ett reportage om några självförsörjande downshiftare som fick mig att haja till. Första bilden påminner så starkt om ett annat foto…

Fotot i Lantliv nr 3/2019 sidan 114.
Fotot som Malin Björkholm tog på mig 2015…

Innehållet i reportaget var ungefär som förväntat, lite puttrigt och gulligt, men det är ju också den sortens tidning. (Jag ska inte förlänga prenumerationen på denna.)

Det stod dock några kloka saker på slutet och eftersom jag inte hade kunnat säga det bättre själv så citerar jag:

Se över alla dina utgifter. Det är inte med en hög inkomst utan med låga utgifter du skapar dig ett hållbart liv.

Så dessa ord får avsluta dagens blogg och tjuvstarta nästa veckas inlägg för då är det sista bloggen för februari vilket betyder månadssummering.

Vecka 7

Nu börjar det att röra på sig.

Min frölåda är sorterad och synkad mot en frökatalog. Efter många års odlande så vet jag vad som behövs i mitt hushåll och ungefär hur mycket jag kan lagra. Fast det är lätt att missa saker, därför synkar jag mina påsar mot en katalog. På så sätt blir alla kategorier genomgångna och dessutom får jag med några nya grejer. Man ska alltid prova något nytt.

Jag delar upp mina fröer i buntar. Dels efter växtfamilj, dels enligt min egen personliga ordning.

Katalogen som jag gillar bäst är Runåbergs. Deras fröer är i princip alltid ekologiska och nästan aldrig hybrider.

Förra året, ungefär så här dags, skrev jag ett antal inlägg som handlade om mina odlingsbehov och hur jag delar upp dessa.

Läs mer här:

Bladgrönsaker

Kål

Växthusväxter

Rotsaker

Bönor och ärter

Dessa inlägg har jag använt flera gånger som odlingsdagbok eller odlingsdokumentation. Ja inte bara dessa, väldigt många av mina gamla inlägg är väldigt värdefulla note-to-self-anteckningar. Gud nåde den som rör dessa. Mittmedia har blivit uppköpt av Bonniers och vem vet vad som kan hända då…

Jag handlar i princip uteslutande hos Runåbergs. De har överlägset mest tilltalande policy.

Vi är fortfarande lika övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens överlevnad. /…/ Utan användning av lättlösligt konstgödsel och kemiska bekämpnings- och tillväxtmedel.

Runåbergs.

När inte Runåbergs har det jag söker så letar jag hos Lindbloms eller Impecta.

Jag tänkte att jag skulle utgå från min beställning och titta på en del av årets odling:

Palsternacka: Palsternacksfrö tål inte lagring så jag måste köpa en ny fröpåse varje år. I år blev det White Gem för att Student inte fanns i lager. Jag tycker att Student har blivit aningens bättre (färre sidorötter) men White Gem funkar också bra. (Apropå lagringslängd hos fröer så har Runåbergs en jättebra tabell här.)

Morot: Rothild är en vintermorot som jag har odlat förut. Den är alltså väldigt bra att lagra och jag vill köra på något tryggt.

Purjolök: Tidigare odlade jag Hannibal för att jag fick den rekommenderad. Funkade väldigt fint men nu blev det något nytt! Lungo d’Inverno ska vara extremt köldtålig vilket attraherar mig.

2017: året då Hannibal levererade stort!

Gul och röd lök: Med mycket pepp och påtryckning från odlarvänner ska jag nu odla lök från frö! Dessa ska planteras snart så jag hoppas kunna berätta mer om det i nästa inlägg. Sturon och Red Baron motsvarar mina förväntningar beträffande lagring och utvecklingstid.

Persilja: Egentligen är frysen proppad med persilja, en ört som funkar väldigt bra även efter frysning, men inget går upp mot färsk persilja så en liten rad någonstans vill jag ha… Dessutom är den tvåårig. Valde Grüne Perle för att den är vinterhärdig och jag ville ha en krusig sort.

Dill: Önskade egentligen Mammuth för att den blir stor, går i blom sent och är torktålig men den var slut. Därför valde jag Tetra som växer snabbt och blommar relativt sent.

Basilika: Alltid basilika i växthuset! Gärna flera olika sorter! Inget går upp mot att kunna lägga basilika i salladen, på mackan, i maten, på pizzan…

Alltid basilika i växthuset. Massor! Det kan växa runt fötterna på tomatplantorna.

Blomkål: Bunten med kålfröer var ganska tjock och jag behövde inte köpa några men det var länge sedan jag odlade just blomkål så det blev jag sugen på. Senast hade jag inte alls samma kunskaper så skörden blev uppäten av larver medan jag stod handfallen bredvid och tittade på. Neckarperle är tidig vilket lockar mig med kort säsong.

Paprika: Min bunt med paprikafröer börjar sina och de jag har är troligtvis gamla. De grodde inte förra året. Jag kompletterar med Marconi Rosso eftersom jag har lyckats med den förut och Ferenc Tender var snabb så den vill jag prova. Paprika är långsam och min säsong är kort så snabba sorter är välkomna.

Tomat: Jag var på en liten träff med några grannar där vi skulle köpa tomatfröer tillsammans. Det kommer alltså att komma lite nya spännande sorter därifrån när vi ses nästa gång i slutet av februari. Jag skulle bidra med Sibirjak, en normalstor, röd tomat som tål att odlas utomhus även i Kilsbergen. Alla grönsaker med sibir i namnet tål kyla. Frågor på det? Jag har odlat den förut med framgång och mina grannar blev intresserade.

Bönor: Blomsterbönan Prizewinner är vad den heter och har funnits i mina odlingar i många år. Vill inte vara utan den.

Nu snackar vi vinnarböna!

Sockerärt: Det var en himla massa fröer i min bunt med ärtfröer, det har experimenterats vilt de senaste åren. Fast nu ville jag ha en vanlig, hederlig, grön och söt sockerärta så Norli fick det bli.

Koriander: Samma som med persiljan – det finns massor i frysen – men färskt är svårt att slå så en liten kruka får det bli. Filtro var Runåbergs enda bladkoriander och det var precis vad jag ville ha.

Rosenskära: Så vitt jag vet är den inte ätbar men den är fin och lockar till sig insekter. Fast den egentliga orsaken till att vi vill ha den i år är svärmor. Det var hennes favoritblomma och hon gick bort i somras.

Det som inte Runåbergs kunde leverera fick jag köpa hos Impecta:

 

Gurka: Min sambo vill ha en klassisk inläggningsgurka, typ Västeråsgurka, och Diamant ska tydligen vara en sådan. Att denna är självpollinerande/partenokarp är ovanligt bland gurkor men väldigt värdefullt. Vi får inte in tillräckligt med insekter i växthuset för att pollineringen ska bli tillfredsställande.

Vinterbroccoli: Summer Purple är lila som namnet antyder. Dessutom väldigt köldtålig. Den får långa stjälkar och små huvuden vilket kocken i huset var sugen på. Nu är det upp till mig att kunna leverera Summer Purple till grytan.

Aubergine: För många år sedan försökte jag med aubergine men misslyckades på grund av okunskap. Nu gör jag ett nytt försök och kocken ville ha små frukter så valet föll på Blanche Ronde Á Oeuf, vita och äggformade. Ska sättas omedelbart så jag hoppas kunna berätta mer om det snart!

Sparris: Vi vill utöka vår sparrisodling och dessutom måste den föryngras efter 10-15 år. Sparris tar 3-4 år att växa till sig så det är dags att så en ny omgång av detta nu. Mary Washington var det enda alternativet hos Impecta men motsvarade mina önskemål.

Viktiga kriterier för mig när jag köper frö:

Att fröfirman är seriös och tar ett hållbarhetsansvar

Att det är goda grönsaker

Att fröerna är ekologiska

Att det inte är hybrider

Att fröerna inte är betade eller behandlade på något sätt

Att det är odlingsbart i zon 5 och ganska snabbväxande

Att det är goda lagringsegenskaper när det är grönsaker som måste lagras

Att grönsaken är tålig mot kyla

Att grödan är resistent mot diverse smittor

I något framtida inlägg tänker jag gå in djupare på varje kriterium.

Nu när podden Två odlare emellan har pausat så kan jag rekommendera Sara Bäckmos egen pod Skillnadens. Den är fin att ha i öronen nu när allt börjar sätta igång.

Apropå ovan nämnda ord om hur denna blogg funkar som en odlingsdagbok; jag ser att det är dags att så i växthuset. Jag fick så himla fin skörd av spenat i växthuset på vårvintern förra året och jag hoppas få det även i år. Fast fyra gånger så mycket.

Spenat från växthuset våren 2018.

Över Honshu med campingbuss

I mitt förra inlägg berättade jag om tågresan genom Ryssland. Idag tänkte jag visa lite bilder från resan med campingbuss över ön Honshu. Det är den mittersta delen av Japan, där Tokyo, Kyoto och alperna ligger.

Vi flög från Beijing och landade på Narita Airport öster om Tokyo. Där transporterade vi oss vidare till Japan Campers där vi hade bokat en liten buss, ombyggd till campingbuss.

Ett vanligt sätt att resa på i Japan är tåg. Med deras supersnabba Shinkansens kan man alltid räkna med att komma fram i tid. Men om man vill ut i naturen, hitta de där udda pärlorna och inte vara beroende av tider, då ska man resa med bil istället.

Vänstertrafik råder men man vänjer sig. Ordning och reda är det också, det är allt annat än trafikkaos i Japan. För att åka motorväg fick man betala rätt så mycket men man kom å andra sidan fram mycket snabbare. Det lockade inte oss alls. Vi valde de långsamma gratisvägarna och fick se mycket kul efter vägen. Fast det tog så klart tid.

Vårt hem i två japanska, heta veckor. Ja, förutom de två hotellnätterna som vi unnade oss…

Innan jag lämnar det praktiska och går över till mina odlariakttagelser så vill jag också nämna att

– Det finns rena gratistoaletter överallt i Japan. Man behöver aldrig fundera på den detaljen.

– De pratar verkligen ingen engelska och det är grymt svårt att förstå vad det står. Det är värt att hyra ett japanskt SIM-kort till telefonen och ta hjälp av Google Translate emellanåt.

– Det är det överlägset mest vänliga, artiga och leende släkte jag har träffat på. Bugandet visste inga gränser.

Det är ett kärleksfullt folk. Det är åtminstone känslan som de levererar. Man odlar också väldigt mycket grönsaker. Och dessa säljs konstigt nog på alla större rastplatser. Fast vegetarianism är helt obekant. Man äter fisk till allt och kryddar gärna med fiskbitar och fiskbuljong (dashi). Vi kunde i princip aldrig äta maten i Japan.

Ofta var det grönsaker som man kände igen, gärna i bautastorlek. Vädret är gynnsamt i Japan. Det var 35-40 grader varmt och det regnade en (skön) skvätt varje dag.
Kul färger och former på auberginerna!
Fast nästan lika ofta var det grönsaker som man inte kände igen. Eller är detta nässlor? En lila släkting till våra brännässlor?
What?
Himla skoj att botanisera i de Japanska fröhyllorna. Det är så vitt jag vet inte tillåtet att handla med sig men titta är också spännande.

Vi körde motsols över ön. Från Narita bilade vi norrut, mot Nikko, och sedan vidare i någon slags amöbaformad cirkel via Maebashi, Toyama, Kyoto, Nagoya, Magome, Fuji, Yokohama och sedan tillbaka till Narita.

Egentligen besökte vi väldigt få storstäder, det är inte lika intressant, utan vi snirklade oss runt dem istället.

Bilden nedan är från Nikko, ett stort tempelområde med magisk natur. Alltså dessa trädgårdar och parker. De är förlamande vackra.

Vi styrde gärna vägen förbi en badsjö då och då. Ett hett land och svettiga nätter i en campingbuss bidrog till behovet. Det här är Lake Chuzenji, eller Chuzenji-ko, som ligger på 1269 meters höjd vid foten av Mount Asama, eller Asama-yama.

I Japan odlar man i distrikt. Pärondistriktet, sallatsdistriktet, morotsdistriktet och så vidare. I de privata trädgårdarna såg det mera ut som hos oss, lite av varje, men den industriella odlingen var rätt så strikt uppdelad.

Kanske praktiskt men vad gör man om det blir invasion av morotsflugor, då går hela distriktets skörd åt fanders? Fast vi såg väldigt mycket besprutning, nät, plast och andra skumma grejer. Japan importerar i princip ingen mat, en god idé i sig, men det för samtidigt med sig vissa konsekvenser. Monokulturens baksida.

Sallatsdistriktet! Och sjukt mycket plast! Det här måste vara en värmetålig sallatssort för här hemma tycker jag att sallat är svårodlad redan vid 25 graders värme.
Kåldistriktet! Fotot är taget i farten från bilen…
Morotsdistriktet! Dubbelrader! Det som Sara Bäckmo alltid pratar om.

Nashipäron, en frukt som man ser då och då i våra mataffärer. Det ser ut som ett gråbrunt äpple men smakar mera som ett saftigt päron. I Nashipärondistriktet hade man satt en liten papperspåse på varje frukt. På. Varje. Frukt.

Först trodde vi inte våra ögon…
…men när vi kom närmare så såg vi att alla frukter var skyddade i ett litet fodral. Över huvud taget var alla fruktträdsodlingar stramt klippta och styrda av stolpar och linor. Det var fritt att röra sig under träden, smidigt vid skörd så klart.
I fruktdistrikten var det ofta små vägkiosker där man kunde köpa färska varor. Japansk kund till vänster och svensk turist till höger…

 

Där man inte odlade grönsaker så odlade man så klart ris. Det kunde vara hur små jordplättar som helst, antingen var det ris eller solpaneler.
Väldigt vanlig syn i Japan.

En riktig must-see-plats i Japan, enligt mig, är Ainokura. En världsarvsby mellan två bergsmassiv i Toyama. Även här odlade man så klart. På varenda liten tom plätt. Var det inte ris så var det grönsaker.

Eftersom ris måste växa i vatten så är det omöjligt att odla i en sluttning. Därav terrasserna och de finurliga vattenkanalerna. I Aionkura var det bara trähus med halmtak.
Men när det är som mest gemytligt och rart så dyker plasten upp. De älskar verkligen sin plast i Japan.

En annan plats, som också är ett världsarv, är Takayama. En mindre stad men med mycket av den gamla stadsbebyggelsen kvar. Här såg vi fler turister än vanligt.

Gatorna var smala och husen låg dikt an både varandra och vägbanan. Det var tätt mellan brandposterna och fyllda vattenhinkar stod utställda med jämna mellanrum. Tajta avstånd hindrar inte japanerna. Växter kan även bo i kruka på ett stenkant och det kan bli enormt fint även det…
Den här bostaden hade lite mer utrymme framför sitt hus. Den tomma ytan är till för bilen.
Träribborna är egentligen en liten bro. Det gick smala kanaler på båda sidorna om vägen, mellan gatan och husen.
Jag är imponerad av hur tomaterna kan vara så höga och frodiga när de har så små krukor att växa i!

Oj det blev mycket. Men det var så mycket som var härligt i Japan. Därför blir det en uppföljning i nästa blogg. Japan del 2. Då blir det Kyoto, Magome och lite annat.

Sayonara.

Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!

Veckans skörd

Första frosten. Det börjar bli kallt för vissa grönsaker även om jag inte har sett några frostskador än. Inte ens den känsliga basilikan i växthuset har gett vika.

Men jag plockar in mycket nu. Gurkorna är färdiga och de kommer inte att bli fler. I år har jag hittat en sort som inte blev bitter och trist trots att de satt kvar på plantan lite för länge. Den heter Northern Pickling och kommer från Runåbergs. På namnet låter det som om det är en inläggningsgurka men den är god att äta färsk också.

Utomhustomaterna har jag också skördat. Det är faktiskt inte så många gröna tomater som ska eftermogna i år. Det mesta har mognat på plantan. Förutom att äta dem färska så har vi gjort tomatsoppa och tomatsåser till pizza och pasta. Kosten anpassas till säsongen. Fast jag fryser in en himla massa också. Funkar jättebra.

Rosenbönorna (Blomsterbönorna) har hunnit väldigt olika långt men de är av intresse i alla stadier. Unga bönskidor, som inte har hunnit utveckla så stora bönor inuti skalet, hackar jag upp i småbitar och steker ganska hårt i smör och vitlök. Med lite flingsalt på toppen blir de väldigt goda till det mesta. Några hamnade på smörgåsen, andra blev pizzatopping.

De största bönorna är så trådiga och hårda att jag hellre skalar och använder innehållet istället. Rosenbönor är så otroligt vackra att man nästan vill ha dem som prydnad. Efter kokning tappar de sin färg och blir mera grå.

Bönorna kan torkas eller kokas och frysas. Jag använder dem som kidneybönor ungefär men det blir också god hummus av dem. Tillsammans med lite tahini, citron, olja, salt och vitlök mixas de till ett bra bread spread eller en potent liten proteinkälla i största allmänhet.

Apropå vitlök så är det dags att börja planera för plantering av dessa. Eftersom jag inte anser att jag har fått det perfekta utsädet på min egen skörd så beställer jag sättvitlök. Det finns tre saker som är viktiga för mig när jag väljer sort. 1. Den ska vara ekologisk 2. Den ska vara flätbar 3. Den får gärna ge stora lökar.

Hos Klostra hittar jag nästan alltid det jag söker och i år har jag beställt Vigor. Dels för att den uppfyller alla mina önskningar, dels för att jag inte har testat den förut. Det är egentligen bara en gång som jag har fått en riktig drömskörd och då hade jag ingen koll på vilket sort det var eller att jag skulle spara lökar till eget utsäde. Man lär sig.

Här om dagen hade jag tur och fick en present av en riktigt duktig odlare. Han hade med sig en präktig vitlök från sin egen skörd som han tyckte att jag skulle använda som utsäde. Sorten var okänd, baltisk trodde han, men den gav alltid stora härliga vitlökar. Självklart ska jag odla på den!

Mina äpplen uteblir pga älgarna men det dignar ju av frukt i andras trädgårdar så jag behöver inte gå äppellös. Pappa har dessutom ett Ingrid Marie-träd i sin trädgård och det kan nog vara mitt favoritäpple. Dessutom har det grymma lagringsegenskaper så nu tar jag hand om alla äpplen jag får, slår in dem i tidningspapper och lägger i en trälåda i skafferiet. Där har det äntligen blivit skafferikallt igen efter de heta sommarmånaderna. Tidningspappret hjälper äpplena att hålla sig fräscha. Om ett skulle ruttna eller bära på smitta så sprids det inte till övriga frukter i lådan.

Ett av mina utvecklingsområden i år var fröodlingen. Jag skulle bli bättre på, och ta hand om mer av mina egna fröer. Genom att läsa på så känner jag mig lite säkrare på vad jag gör nu. Grönsakerna ska vara riktigt mogna, nästan övermogna, och helst sitta kvar på plantan – då ger de bäst frökvalitet.

Apropå läsning så har det kommit en ny bok på temat permakulturell odling. Den är beställd!

Och nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Söndagen den 28 oktober tycker jag att ni ska boka in i era kalendrar. Och när ni ändå har den framme så bokar ni även in torsdagen den 8 november. Då är det Pecha Kucha på Clarion (Köpmangatan, Örebro) och det är en upplevelse i sig. Fast jag kommer att uppträda och berätta om hållbar grönsaksodling vilket förhoppningsvis gör upplevelsen ännu mera spännande. 6 minuter och 40 sekunder. Man hinner aldrig tröttna.