Uttorkat, utmattat och aningens uppgivet

Snart självantänder vi, odlingarna och jag.

Återigen har jag fjuttvattnat med det sista tunnor och tankar hade att erbjuda, bara för att försöka hålla vissa saker vid liv. Nu handlar det inte om tillväxt, bara livsuppehållande åtgärder. Krishantering.

Antalet kvadratmeter som får vatten har minskat. Jag ger upp ytterligare någon gröda för varje vecka. Löken behöver betydligt mer vatten för att växa till sig så jag får nöja mig med små lökar i år.

Att så nytt har jag också gett upp. Framför allt på grund av torkan och tillgången på vatten men också för att jag ska resa bort när mycket av detta ska skördas.

Jag hoppas verkligen att detta är sant.

Potatisen Maria, en tidig sommarknöl, är slutskördad. Blasten hade vissnat ner och det är ingen idé att potatisen ligger kvar i jorden, Maria ska ätas färsk. För att vara denna sommar är det en godkänd skörd.

Fördelen med torr jord är att potatisen är ganska ren.
Kompostpåsar har flera användningsområden!
Jag kan inte uppbåda någon sval plats men däremot en riktigt mörk. Vi har trälådor i skafferiet avsedda för just detta.
Som jag gillar detta skafferi!

Vitlöken är också skördad och ligger på tork i car porten. Efter skörd har jag tagit bort det yttersta jordiga skalet och klippt av rottrådarna. Mest för att allt ska hänga i köket och det blir mindre skräp och smuts om jag ansar dem.

Vi torkar snabbt och lätt i denna hetta.

Torkningen är nödvändig för att löken ska sluta sig och kapsla in varje klyfta. En otorkad vitlök kan antingen mögla eller gro. När de torkat 1-2 veckor kommer jag att fläta dem och sedan får de fortsätta att hänga i car porten ett tag till. Slutförvaring görs bäst i rumstemperatur.

En del vitlökssorter har väldigt hård blast vilket förhindrar flätning. På Klostras hemsida står det vilka sorter som är flätbara och detta är en sådan; Therador.

Flätningen är inte bara en estetisk grej, det är snarare en bonus. Flätad vitlök tar väldigt lite plats och får mycket luft runt sig. Fiffigt.

Den första tomaten har börjat växla färg. När detta händer brukar de andra komma efter med ketchupeffektsliknande hastighet.

Det verkar inte bara vara jag som drabbas av pistillröta på en del tomater i år. Tydligen är det ett tecken på kalciumbrist, ett ämne som normalt finns i alla jordar och gödningsmedel. Däremot så behövs det mycket vatten för att tomatplantan ska kunna tillgodogöra sig kalciumet. Ha. För att slippa detta ska man tydligen hålla sig till körsbärs- eller cocktailtomater. De får inte pistillröta.
Det går att skymta embryon till minikål i bladvecken på rosenkålen och jag är imponerad. Hur orkar plantan hålla på med detta? Jag skulle bli glatt överraskad om det blir något större att skörda.
Solceller känns helrätt denna sommar och nu har vi inlett installationen av vårt lilla bevattningssystem. Fortsättning följer.
Like a peas of art…

Drick, bada och håll er i skuggan.

Att ta egna fröer

Behöver jag skriva om värmen och torkan? Nä, jag hoppar över det tror jag.

Fast jo, någon rad måste jag ändå skriva. Det kommer ju faktiskt en skur då och då. Visserligen kommer de ganska glest, och mellan dessa är det otroligt varmt, men varje gång det händer får jag nytt hopp. Däremellan har jag nästan gett upp. Det blir vad det blir liksom.

Plötsligt händer det. Fast väldigt sällan.

Hoppet får mig att så, det kan ju bara inte fortsätta att vara så här varmt i flera veckor till. Det är perfekt tid för att så nya, snabba grönsaker nu. Särskilt de som ogillar ljusa nätter.

Spenat är en sådan. Så det har jag sått. Rättika, sallat, rucola och mangold kan också sås nu och med en normal sensommar blir det garanterat bra resultat.

Spenaten trivs än så länge.
Mangolden gror men behöver så klart mycket vatten för att överleva.
Några rättikor grodde i majsådden och dessa blev jättegoda. Inte ett dugg träiga och smakar som en mild rädisa.
Eftersom rättikan är snabb så tänker jag så nya fröer nu och hoppas att det är slut på torktiden.

Något man kan ägna sig åt när det blev en sådan svår odlingssommar är att utveckla sina kunskaper i fröodling och att ta egna fröer. Några grönsaker har jag tagit egna fröer av, paprika, chili och tomat till exempel, med gott resultat. Några andra har jag misslyckats radikalt med. Bondbönor känns som en lätt sak men inte för mig.

Därför gav jag mig i kast med att läsa på lite. Vad ska jag tänka på för att göra rätt? De böcker som jag läste var dessa:

Trevlig läsning men inte särskilt informativ. Saknade en del fakta och blev inte så mycket klokare efteråt.
Synnerligen mera fakta och information i denna bok. Rekommenderas!

Förutom Sesams bok så var internet den bästa källan. Beträffande bondbönor så tyckte jag att Farbror Gröns lilla film var riktigt tydlig.

Efter att ha sett filmen förstod jag att jag hade tagit bondbönorna för tidigt. Inte för att äta utan för att använda som utsäde. Och den där lilla finurliga grejen med att sätta snören om fina exemplar hade jag redan funderat på. Så får det bli!

Ytterligare två böcker med bra information om fröodling är Runåbergs Fröer och Stefans stora feta röda.

Att ta egna fröer är att öka min självförsörjning med några procent, en aktivitet med permakulturella förtecken och definitivt en politisk handling. Åt det tänkte jag ägna ett helt blogginlägg någon gång i framtiden.

Andra växter som jag blev sugen att ta egna fröer från var till exempel pion. Men efter läsning så vet jag att jag ska låta bli dessa kapslar till de öppnar sig av sig själva.

Mina piplöksblommor håller på att vissna och när jag tittade noga i bollarna så såg jag massor av fröer. Dessa vill jag så klart ta hand om eftersom denna piplök av okänd sort växer villigt och tidigt i Getingedalen.

Den skarpsynte ser massor av svarta fröer!
Blomman klipptes av och efter ett par dagars torkning inomhus har fröerna ramlat ut.

Myskmalva är inte bara en vacker blomma utan en fullt ätbar perenn. Både blommor och blad är bra i sallad och den kommer tidigt på våren innan andra gröna blad finns.

När blomman vissnat blir det en liten grön kapsel kvar. Nu ska jag låta dessa sitta tills de har torkat och gulnat för att få mogna och potenta fröer.
Den här vackra saken får gärna växa på flera håll i min trädgård.

Luftlöken förökar sig med små lustiga lökar i toppen av stjälkarna. När dessa blir stora och tunga så viker sig stjälken och lökarna får kontakt med jordytan och gror. Alternativet är att man tar hand om lökarna och sätter dem där man vill ha ny luftlök.

Koriandern har börjat blomma och jag skördade mycket av den bladmassa som jag tycker är så god. Den hackar jag grovt och fryser in i glasburkar. Jag lämnade dock dessa stjälkar för att kunna ta egna fröer när blommorna har vissnat. Fröerna kan också torkas, malas och användas som krydda. Den smakar helt annorlunda jämfört med bladen.
Vitlöken Therador kan vara en av de bästa vitlökar jag har odlat. Den bildade inga stjälklökar eller blommor utan gav all kraft åt vitlöken. Dessutom är den ganska stor och stjälken är mjuk så att jag kan fläta den. All denna information kan jag läsa på återförsäljarens hemsida (Klostra).
Hur vet man att vitlöken är färdig? Blasten ska ha börjat gulna och då tar man upp en testlök. Om löken har bildat klyftor så är den klar. En vitlök som får sitta för kort tid har inte hunnit få sina klyftor – men är god ändå – och en som får sitta kvar för länge börjar falla isär.

Flera gånger har jag blivit uppmuntrad att ta eget utsäde på vitlöken men då ska jag ha 10 vitlökar över som inte går åt i matlagningen. Det måste jag tänka på nästa gång jag köper sättvitlök.

Kampen om kålen fortsätter. Turex gör verkligen ett storartat jobb, jag hittar nästan inga larver efter endast en behandling. Däremot så har äggläggarna, kålfjärilarna, inget emot Turex, det biter bara på kläckta larver, så de lever livet bland mina blad.

Här sitter jag helt ogenerat och lägger ägg.
För att vara lite preventiv så brukar jag gå igenom mina kålblad en gång/dag och jag hittar alltid några sådana här äggsamlingar. Inte skadliga i sig men om de får sitta kvar och kläcks blir det larver… och dem vill jag slippa. Om bladet är behandlat med Turex så dör larven inom kort men jag gillar att ligga steget före.

Det ser inte ut att bli regn förrän om en vecka igen men ibland överraskar himlen med att släppa ifrån sig en livgivande och skön skur. Därför har jag lite vatten i tunnorna som jag kan underhållsvattna mina plantor med. Bönorna har satt fart i produktionen och det vill jag gärna gynna. Och för skogsbrändernas och räddningstjänstens skull får det gärna ösa ner. Rekordsommar på många sätt.

Torrt och trådigt

Jaha, då var det torrt igen. Jag känner mig som en papegoja men jag vill verkligen inte använda brunnsvatten i onödan. Därför är jag väldigt glad åt mina tunnor och kubiktankar som har samlat regnvatten men även dessa börjar sina nu. Och att kannvattna är ett ganska stort projekt i Getingedalen. Odlingarna börjar bli stora och en kanna är som en droppe i havet. Helst skulle jag behöva vattna 30 liter/kvadratmeter för att det ska göra riktig nytta.

Just nu är denna TOM.

Jag börjar inse att det kommer inte att bli lika stor skörd som vanligt. Tur att mitt liv inte står och faller med skörden. Det är ju väldigt mycket värre för lantbrukare och de som lever av sin odling.

När man tar ett varv i trädgården så är det lätt att fokusera på allt som ser dåligt ut men om man försöker vända på steken och se hur mycket som går bra istället så finns det faktiskt en hel del att glädjas åt.

Sköna kvällsvyer trots torkan.

Dessvärre ser det många gånger bättre ut än det är. Visst kommer det ärter, bönor och sallat men torkan bidrar med bittra smaker och träiga konsistenser. Ärterna blir trådiga vilket förtar smakupplevelsen.

Smakar fantastiskt men ger mycket tuggmotstånd.
Vet inte alls hur vitlöken påverkas i smak men den är stor och fin, stjälkarna är grova, och de gula bladen vittnar om att det snart är dags att skörda. I köket har jag ca 30 vitlökar kvar från förra året. Hej självförsörjning! Men i regnmätaren gapar det tomt…
Amarant och en tjusig målla i bakgrunden. Dessa ska jag inte äta så det spelar ingen roll om de blir bittra. Fast om det blir kris så kan jag äta rubbet.

Sara Bäckmo med Skillnadens Trädgård skrev ett blogginlägg om tips i torkan. Några av dessa tillämpar jag (tänk hur illa det hade varit utan täckodling!) och några kommer jag att ta till mig.

Att odla i diken och gropar har jag faktiskt nyttjat i år. Att punktbevattna blir så mycket enklare när vattnet samlas precis runt plantan och inte sprids över hela jordbädden.

Bladkålen är odlad i små gropar i år. Verkar vara en lyckad metod.
Jag har mangold i en plåtlåda vilket också koncentrerar vattningen och ger resultat.
Rotsakerna, till exempel morötter och palsternacka, har varit riktigt tjuriga och känsliga i år. Jag fick så om rubbet när det inte hade kommit upp någonting efter en månad. Och nu börjar det åtminstone titta upp några små ynkliga morötter. Men tänk vad dessa måste vara torkkänsliga. Vattna, vattna, vattna…

I växthuset bor allt i lådor eller krukor vilket är bra när man måste koncentrera vattningen runt plantan. Vattnet stannar runt rötterna och smiter inte iväg någonstans.

Gurkan mår bra. Hoppas att de inte blir bittra. Basilika i nederkant.
Physalisen mår också bra. Producerar maximalt.
Det är lätt att veta när en psysalis är mogen. De blir gula och ramlar av. Och det tunna skalet gör att bäret inte skadas.
Druvor får vi mycket av också. Goda eller inte återstår att se men dessa är ju perenna med djupa rötter vilket borde ha betydelse.
Att chilin trivs i värmen är inget snack och huruvida de smakar bra eller inte bryr jag mig inte så mycket om eftersom det är någon annan som konsumerar dem. Många frukter blir det hur som helst, särskilt på denna Basket of Fire. Övervintrade plantor levererar alltid mer.

Det är kul att jämföra. Det är en vecka mellan bilderna på svartkålen nedan.

Svartkål vecka 26.
Svartkål vecka 27.
Jag har alltid odlat koriander i växthuset med gott resultat men i år tänkte jag prova utomhus fast årets sommar levererar ju temperaturer utöver det vanliga så jag vet inte om jag jag kan göra någon rättvis jämförelse. Hur som helst, den smakar väldigt bra, varken bitter eller trådig.
Sådana här somrar spelar det ingen roll om tomaterna står utomhus eller i växthus. Återstår att se om de påverkats av torkan.
De första bondbönorna börjar ta form. Jag läste att man kunde lägga dem oskalade på grillen så ”kokas” de i sitt eget skal. Det måste jag prova!
En blandning av vilt och förvildade trädgårdsblommor i skogskanten kan vända det mörkaste sinne till motsatsen.
Huruvida lobeliorna utanför dasset är bittra eller inte skiter jag i. Dessa är endast ögonfröjd och vilken tur jag hade som fick tag på ett exemplar som gav flera färger!
Lokförare Bergfälts jätteärt hade jag hört och sett så mycket om att jag helt enkelt var tvungen att odla dem själv för att se om de verkligen blev så stora som det sades. Det verkar så. Bergfält levererar! Smaken? Återstår att se… Dessa fröer är populära och inte helt enkla att få tag på så jag kommer att försöka ta egna fröer av mina plantor. Det gick inte skitbra när jag gjorde det med bondbönorna förra året. Där brister min kompetens…

Nu ska jag hänga jättemycket tvätt ute, inreda altandäcket med massor av dynor, filtar, kuddar och annat ömtåligt. Kanske ta ut lite elektronik och sköra prylar också. Det brukar funka bättre än regndans.

Midsommarskörden

Midsommarhelgen är passerad och det innebär en ny fas i köksträdgården.

Sparris får skördas till midsommar, därefter ska den gödslas och låtas bli. Om man fortsätter att skörda sparrisen så kommer plantorna att dö av utmattning. Det är knopparna man kapar och äter och någon gång i livet måste plantorna få växa upp annars tröttnar de.

Det är klart att man vill kapa de där godingarna i framkant men nu är det slut på sparristiderna. När sparris växer upp blir det som höga dillvippor. I bakgrunden syns grunden till dessa.

Midsommar brukar också vara tiden då man helst vill kunna skörda sina första potatisar. Det är sällan det går men när maj slår till och blir extremt varm och när man råkar få ner sina första knölar i jorden redan i början av april så kan man faktiskt skörda sin egen midsommarpotatis.

Maria levererar!

Dessutom stoppade jag tillbaka plantorna efter skörden igen. Det går faktiskt, särskilt om man 1. är extremt försiktig; 2. vattnar rejält varje dag på dessa plantor; 3. är i början av säsongen.

Till sin midsommarpotatis vill man så klart ha dill och den har vuxit väldigt sakta under de torra veckorna så jag ville inte offra den. Däremot så har jag jättemycket dill i frysen från tidigare säsonger så det blev åtminstone egen skörd i grytan.

Dill och sallat på tillväxt. De kommer. Så småningom.

Eftersom vi varken äter fisk eller kött i Getingedalen så blir det ingen sill men däremot grill! På grillen lade vi majs, paprika, lök och lite annat. Inget av det kom från egen skörd, det är för tidigt för det, men vi gjorde dock ett smarrigt smör med egen vitlök.

Först rostade jag vitlöksklyftorna med lite rapsolja i ugnen en stund. De blir krämiga och får en helt annan smak av det. Sedan smälte jag smör som fick brynas en stund så att det blir bärnstensfärgat och får en nötig och karamellig smak.

Vitlökarna mosas och elvispas tillsammans med smöret i iskallt vattenbad tills det hårdnar och blir fluffigt. Blanda ner lite flingsalt på slutet och du har ett drömsmör som passar till allt från nypotatis till majs.

Efter de kallare och regnigare dagarna har odlingarna fått ny fart och våra vattentunnor har fyllts på.

Porten av pipranka blev ordentligt tilltufsad i vintras men den har tack och lov hämtat sig. Rosbusken Minette blommar som vackrast just nu och längst bort i bild ser man en av våra kubiktankar som samlar värdefullt regn från uthustaket.
Minette är en gammal svearos och den sprider väldoft och ögonfröjd just nu.

Även annat har fått fart efter regnet. Jag har dessutom fyllt på med frö på de ställen som gapade tomt. Nu jädrar ska det bli morötter. Och fler rädisor.

Vi har börjat skörda av svartkålen. De första bladen hamnade på en pizza.
Tomatplantorna börjar få frukter.
Fänkålen börjar se ut som fänkål även om de inte är större än en stortå.
Buskbönorna blommar. Åtminstone de som är förodlade. Det ska bli spännande att se om det lönar sig att förodla bönor. De som är direktsådda ligger inte långt efter.
Gul och röd lök börjar bli kraftig fin.
De första blommorna börjar synas på ärterna.
Kålrötterna är redan breda om nacken och avslöjar att det finns något intressant under jordytan. Dessa försåddes i februari som ett experiment och jag har visserligen ingenting att jämföra med men alla typer av kål som är förodlad har alltid mått mycket bättre än direktsådda exemplar.
Savoykålen har inte knutit sig än men nu är det nära.
Malva, fänkål, rödbetor, rädisor, lök, persilja, jordgubbar, rabarber och växthus.

En alldeles ljuvlig liten dokumentär om en hängiven 91-årig potatisodlare finns nu att se på SVT Play. Efter att ha avnjutit dessa 28 minuter säger min sambo Haha! Om 40 år är det din tur. Gumman i Getingedalen med sina 350 olika sorters rödbetor! Se programmet här.

På söndag, den 1 juli, är det åter dags för Tusen Trädgårdar. Jag har varit med några gånger och det har varit jättekul men i år ska jag åka runt och njuta av andras odlingar. Eller gå och bada. Har inte bestämt mig än.

 

 

Ökenliv

Det blir en bildblogg idag. Fortfarande snustorrt och det växer lite halvknackigt. Vissa saker tar helt klart stryk av begränsad vattning och hög värme medan andra inte är lika påverkade.

Det som mår bäst, så klart, är perennerna. Rötterna går djupt och plantorna är kraftiga och etablerade. Inte lätt för små frön eller späda plantor att överleva extrema förhållanden.

Bärbuskarna mår förträffligt i detta väder. Mycket vinbärskart.
Det dignar av äppelkart som bådar gott för framtiden.
Jordgubbsplantorna myser i solen.
Trots mitt grönsaksfokus och trots en kraftigt försummad perennarabatt så kommer den ena skönheten efter den andra och lyser upp i skamvrån. Känner mig inte förtjänt av dessa. Brandlilja, pion och bergsklint.
Dagliljor är ätbara!
Funkia är också ätbar, en släkting till sparrisen, men det är bara de späda skotten som är goda. Funkia är en riktig favorit. Särskilt denna med grågröna blad.
Strandiris skulle jag aldrig äta men har himla läckra blommor.
Avdelningen perenna grönsaker bjuder idag på en liten skog av jordärtsskocka…
…och malabarspenat är kanske inte någon perenn men kan leva i många år om man sköter den rätt. Den här står i växthuset och har äntligen börjat visa lite klättersug. I slutet av sommaren hoppas jag att den har klätt in hela stolpen.
Den spanska körveln bor i min miniskogsträdgård. Dels för att den tydligen skulle vara skuggtålig, dels för att den tydligen kan sprida sig hejdlöst. Här finns det utrymme för det. Den smakar anis och frökapslarna som kommer på sensommaren är som små lakritskarameller. Spansk körvel ska tydligen dämpa syran i rabarberrätter och därmed kan man också minska på sockret. Detta har jag hört från två håll.
Frilandstomaterna bor i jättestora tunnor på en skyddad västergavel. Det går verkligen ingen nöd på dem i år.
I växthuset är det också finfint tomatklimat. Vid plantornas fötter bor det basilika.
Det börjar komma frukter på chiliplantorna. Årets mest udda är nog Candlelight Mutant.
Av ettåringarna verkar ärterna vara minst känsliga för torka. Lyckades få tag på några fröpåsar av Lokförare Bergfälts jätteärt och plantorna har precis greppat tag i armeringsmattan för vidare färd uppåt.
Tatsoi (Pakchoi) är känslig för ljusa nätter och torrt väder och går i blom. Spelar ingen roll om man knipsar av blommorna, de är programmerade för detta när det är dessa förhållanden. Ingen vidare bladmassa på dessa i år.
Något som gärna får gå i blom är krassen. Jag har petat ner frön lite här och där. Här kommer de upp i en blomlåda tillsammans med en snöflinga. Krasse är ätbart och gott.
Det blev även en rad i kanten av en potatisodling.
Sallaten mår dåligt i värmen. Den vill knappt gro.
Och en spännande sallatssenap mår inte heller jättebra. Jordloppor och torka blir för mycket.
Men potatisen är stark och tålig och verkar inte bry sig så mycket om den torra försommaren. Täckodlingen bidrar.
Och den tvååriga persiljan är grön och fin bredvid raden med rädisor som överraskar med fin skörd trots att de brukar vara kinkiga så här års.
En förädlad målla med blad stora som handflator har så fin färg att jag inte vill skörda dem.

Jo det finns verkligen saker som gror och mår bra fast det är så torrt. Och det gäller att glädjas åt dessa istället för att sörja resten. Väderprognosen visar på fortsatt värme vilket är lite magiskt men för odlandet är det så klart illa.

I nästa inlägg ska jag redovisa alla spännande tips som kom upp under studiebesöken som var här i slutet av maj. Man blir aldrig fullärd.

Växthuset

Det är galet torrt. Öken. Det är svårt att få saker att växa i torkan. En gnutta desperation börjar infinna sig men det är egentligen bortkastat. Svårt att ändra på vädret liksom.

Jag lovade att berätta mer om växthuset i detta inlägg. Det där huset som knappast behövs just nu men en vacker dag blir det kallt och då är jag glad att jag har det.

Eftersom luften dallrar utomhus så kan ni säkert tänka er hur det är i växthuset. Det syns nästan på bilderna eller också är det jag som vet hur det kändes när jag tog dem.

Jag minns inte när vi byggde det. Det är iallafall över tio år sedan och orsaken till att vi valde att bygga själva var ekonomi. Sedan slutade det med att det blev lika dyrt som ett köpeväxthus men jag är helt övertygad om att det inte hade hållit lika bra.

För det har verkligen stått pall. Har inte behövt en endaste lagning. En gång har vi bytt plast. Den första vi använde var jättebilligt och höll lika länge som den var värd. Därefter köpte vi dyrare och speciell växthusplast från Kariba (som inte finns längre) och den har verkligen varit värd varenda öre.

Fördelar med plast är att solen inte bränner lika hårt eftersom plasten inte är lika transparent som glas. Nackdelen är att man inte ser, vare sig ut eller in. Inte lika snyggt som glas. Men inte heller lika skört.

Interiören har sett olika ut under årens lopp. Från början var det markbäddar och en smal gång i mitten. Vi hade verkligen en djungel där inne då. Sedan lade vi plattor över hela golvet och odlade i krukor men nu har vi gjort de långa trälådorna som håller fukten bättre och är snällare mot rötterna.

Det är ungefär 14 kvadratmeter stort. Eller litet. Idag hade vi så klart byggt större men hur skulle man veta?

I växthuset odlar jag köldkänsliga växter. Tomat, chili, paprika, basilika och lite annat. Mina pelargoner blir finast i växthuset och min physalis ger större skörd där inne. Koriander brukar jag ha i en kruka i växthuset men i år testar jag det utomhus på skyddad plats istället. Utvärdering kommer.

Tomaterna håller på att få blomknoppar.
Ibland är det många frön som gror, ibland inte. I år har vi väldigt mycket chili.
Basket of Fire har övervintrat inomhus och ger redan frukt.
Basilikan är sådd i framkant under tomatplantorna.

Jag har två vindruvsbuskar som har bott i växthuset sedan starten. För det mesta tuktar jag dem så att de håller sig kompakta men de växer väldigt snabbt och skulle förmodligen ta över hela insidan om jag inte klippte då och då. De ger väldigt goda druvor iallafall.

I år har jag även en planta malabarspenat i växthuset. Den ska gilla tropisk värme och klättra iväg rätt så långt på en säsong. Det blir väl en utvärdering även på det framöver.

Växthuset används året runt. Under vintern lagrar jag purjolöken och på senvintern odlar jag spenat i det. Kålen sås i diverse tråg i växthuset och avhärdas automatiskt.

Späda plantor vattnas lämpligast med mjuk stril. Dessa passar perfekt på PET-flaskor.
I år har växthuset försetts med ett fönster. Vi har alltid haft dörren öppen varma dagar men den är lite vindkänslig. Detta fönster kan stå öppet om man reser bort.
En sittplats i växthuset tar visserligen bort en del odlingsmöjligheter men det är skönt att krypa in där när knotten kommer.

Idag, onsdag 30 maj, har jag haft två studiebesök med rundvandring bland odlingarna. Två ganska olika sällskap men mycket trevliga och givande möten på sina sätt. Mer sånt. Jag tycker själv att det är givande att se andras trädgårdar och att träffa likasinnade grönsaksodlare. Man får alltid med sig lite nya tips.

Men nu måste jag gå ut och vattna annars har jag inga bönor kvar imorgon. Dansa regndans ska jag nog också. Nästa inlägg kanske handlar om en öken.

Utplantering, gräsklippning och ett besök i Östansjö

Det blev ju ett rasande fint reportage i lördags! Och nästan allt blev rätt, jag är imponerad av Marita som lyckades få till det med anledning av hur mycket jag pladdrade på.

Här finns en länk till den digitala versionen.

Jag tror att jag skrev om värmen för en vecka sedan men det är värt att upprepa eftersom det tydligen slår något slags rekord för maj i Sverige. Vilken högsommar!

Häggen blommar som bäst exakt just nu och jag är glad att jag befinner mig på hemmaplan så att jag kan njuta av framför allt doften. Ett tag tänkte jag prova att göra saft på blommorna men sen öppnade jag frysen och såg hur mycket saft som fanns kvar från syrén, fläder, svarta vinbärsblad och rallarros…

Vi har en magnifik Hägg i kanten av tomten. Till vänster syns bikuporna och till höger sticker det fram en Silverpil. Min ersättare till Silverpäron som inte skulle må bra i zon 5.

Det går mindre än en vecka mellan gräsklippningarna så här års, det växer galet fort. Vi har inga självgående maskiner, motor har vi dock unnat oss, ett pass med gräsklipparen är ett stycke nyttig och svettig vardagsmotion.

Eftersom vi har ganska stora ytor att klippa så har vi satsat på rätt så bra grejer men vi valde galet ur odlarhänsyn. Gräsklipp är den mest överlägsna näringskällan för grönsakerna och med vår multiklippare blir gräset så finfördelat att det är svårt att räfsa upp.

Hade jag kunnat backa bandet så hade jag köpt en vanlig gräsklippare med uppsamlare. Tänk vad mycket gödning och täckmaterial det hade genererat. Nåväl, multiklippfunktionen medför att gräsmattan gödslas automatiskt så något gott innebär det.

Ibland är dock gräset så pass tjockt att det blir lite strängar av klipp som jag kan räfsa ihop. Men tänk om jag hade haft en uppsamlare…

En sträng av gräsklipp! Hurra!
Färskt klipp är alltid bäst men även det som har legat två dagar i en hink funkar fint. Näringsproportionerna i gräsklipp är tydligen ultimat och komplett så om man hade mängder av detta så skulle man slippa mycket annan gödsel. Dessutom funkar det fint som täckmaterial och ger mullig och porös jord.

Nu planterar jag ut den förodlade kålen. De flesta plantorna är tillräckligt stora för att stå pall för storm eller skadedjur. Dessutom är ju vädret så gynnsamt att det inte finns någon anledning att vänta.

En rosenkålsplanta på tillväxt.

Jag bäddar alltid runt plantor och sådder med organiskt material för att hålla fukten i jorden, slippa mycket ogräs och ge mat åt maskarna. Jag har aldrig haft så lucker jord som när jag började täckodla.

I lådan med rotsaker (palsternacka, rättika och morot) har ännu inget tittat upp.
I löklådan gror det dock för fullt.
Vitlöken ser kraftig ut redan nu så jag hoppas på stora lökar vid skörd. VITlöken är samplanterad med VITA jordgubbar. Genomtänkt va?
Till och med blomsterbönorna börjar gro. Dessa har jag direktsått.
I växthuset har jag skördat all spenat och istället grävt ner tomatplantorna. Det här är Ponderosa, en vintertomat vars namn har lokal anknytning.
Även frilandstomaterna har planterats ut. Det är ju så varmt och de står på en skyddad plats så jag är inte orolig. Det här är Sibirjak. Alla grönsaker med Sibirien i namnet är väldigt tåliga.
Kvar i växthuset står det plantor som fortfarande är lite för små för att planteras ut. Här ser ni Wasabino, en av årets nyheter för mig. Jag brukar alltid odla någon slags asiatiska blad och det här råkade bli 2018 års bidrag. Asiatiska blad är väldigt tåliga så de skulle förmodligen överleva en utplantering men de är ju så små och pilliga att hantera.

I helgen var jag på vårmarknad på Östansjö Trädgård. Marknaden som var insprängd bland plantor och buskar var inte så mycket att orda om men själva plantskolan är värd ett besök. Framför allt finns det kunskap vilket jag saknar på många andra ställen. Östansjö Trädgård ordnar en hel del kurser och events och dessutom gillar jag deras sortiment.

Vi köpte inte med oss något träd men det var nära…
Jag kan ju förstås inte låta bli att plåta grönsakerna. Vi köpte med oss ett tråg med majsplantor hem. Det hade jag inte planerat att odla i år men plötsligt händer det.
Förutom allt det gröna så spanade vi in deras tunnelväxthus eftersom vi går i tunneväxthustankar. Kände in formen, storleken och konstruktionen.
I ett tunnelväxthus skulle man kunna börja odlandet mycket tidigare på året och hinna få flera skördar på en säsong.
Dessutom passade jag på att dokumentera odlingsanvisningarna till tomaten Ponderosa (som jag visade ovan) eftersom jag faktiskt inte hade koll på allt.

Fortsättning följer!

Sommarvärme, avhärdning och plantering

Det var värst vad varmt det blev. I växthuset blir det 30 grader eller varmare under dagarna och det är inte vad min spenat vill ha. Tack o lov är den i princip skördeklar och tajmingen är riktigt god eftersom tomater och annat ska planteras ut nu.

Note to self: att vinterodla spenat i växthuset funkar jättebra.

Växthuset är en bra plats för viss förodling och nu, sedan det blev så varmt, även avhärdning. De plantor som har vuxit upp inomhus på värmematta och under extraljus måste stegvis vänja sig vid tuffare förutsättningar. Mitt växthus har gardiner av fiberduk så det skarpaste solljuset når inte in. Det är bra.

Diverse plantor ur kålsläktet har bott här ute sedan begynnelsen medan andra har flyttat ut nyligen. De kålplantor som är glest planterade kan bo kvar i lådan ända till utplantering medan de som sitter tätt behöver planteras om och få lite mer utrymme runt rötterna. Jag vill ha ganska stora kålplantor innan de hamnar på sin slutliga plats eftersom de är populära bland skadedjur.

Några av mina kraftigaste kålplantor har fått avhärdas utomhus på sin slutliga plats. Kommer att planteras inom ett dygn. På bilden syns kålrot/rutabaga.

Vi är lätt chockade men överlevde natten. Tillståndet är varken livshotande eller allvarligt men vi måste få komma ner i jorden väldigt snart.

Temperaturen är intressant just nu. Växthuset får inte bli för varmt men jorden får gärna bli varmare. Den är 13-14 grader nu vilket innebär att nästan allt kan sås och planteras. Det är bara bönorna som är kinkiga och kräsna, de vill ha 15 grader eller mer för att överleva.

Till slut unnade jag mig en jordtermometer.

Även bönor är populära bland skadedjur så jag förodlar dem helst så att det är lite mer motståndskraftiga när de planteras ut. Dessutom får jag ett bra avstånd mellan plantorna eftersom jag slipper sätta fröer som inte gror.

Än så länge bor min bönplantor inomhus på värmematta men ska få komma ut så fort jordtemperaturen tillåter det.

Vissa bönor har jag dock redan sått eftersom de inte är lika känsliga. Bondbönor är tvärtom väldigt tåliga. I år sådde jag Express och det var första gången jag hade tagit eget utsäde, alltså lite extra spännande att se hur det gror. Jag är bortskämd med att bondbönor alltid gror till 100% hos mig.

Rosenbönor har också åkt i jorden. Mest för att de blir så otroligt vackra men även ätbara och goda med rätt tillagning.

Rosenbönor från ett tidigare år.

Sommarvärmen har så klart även medfört att naturen har exploderat och mina perenna grönsaker poppar upp överallt.

Sparrisen till exempel.

Den som inte har sparris kan lika gärna skörda och njuta av sina funkiaskott (hosta). Jo faktiskt! När dessa har nått en längd av 15-20 cm och bladen fortfarande inte har utvecklats är de perfekta att klippa av och tillaga som sparris. Stekta i vitlökssmör framkallar de gåshud.

Mina funkiaskott är fortfarande för små men om en vecka ska jag skörda några och äta upp. Men jag vill inte ta alla eftersom jag gillar mina funkior och dess underbara blad.

Diverse perenna löksorter kommer också tidigt och minskar behovet av köpelök. Ramslök, piplök, egyptisk luftlök och några olika sorters gräslök finns att skörda nu.

Ramslöken växer i skogskanten för att efterlikna dess ursprungsmiljö så mycket som möjligt. Den ska skördas NU sedan går den i blom och vissnar ner. It´s now or never. Ramslök bjuder på en unik löksmak med dragning åt vitlök.
Piplök har förmodligen fått sitt namn från dess form, stjälkarna är ihåliga. Används som gräslök eller purjolök. Piplök kan skördas i ett par veckor, det kommer nya stjälkar, men sedan går den i blom med alliumliknande bollar. I år har jag sått mer piplök för denna grönsak vill jag ha mer av.
Egyptisk luftlök används ungefär på samma sätt som piplök men den får inte alliumbollar i toppen, den får små lökknippen. Jättecool faktiskt. Dessa små lökar kan förstås skördas, skalas och tillredas men det är ganska pilligt. Skitpilligt faktiskt. Jag låter dem hellre falla till jorden och göra ny luftlök åt mig. I bakgrunden växer citronmeliss. (Fotot är taget förra sommaren.)

Visserligen är inte vintersallat (maché) perenn men den frösår sig lätt och man har den forever om man spelar sina kort väl. Förra årets vintersallat fick gå i blom och resultatet är skördeklart nu!

 

TIPSLISTAN

I veckans avsnitt av Odla med P1 pratar man om täckodling, det som jag skriver mycket om och rekommenderar alla att prova. Lyssna på programmet här.

Och notera gärna min föreläsning i oktober! Det kostar 40 kr i entréavgift.

Torsdag 10 maj tycker jag definitivt att ni ska göra en utflykt till Tysslingedagen. 39 välfyllda stationer där nummer 37 håller extra högt värde. Flera olika sorters hantverk, vacker natur och våfflor på en och samma plats. Dessutom kan man få en pratstund med mig! Läs mer här.

På lördag 12 maj tycker jag att ni ska hålla extra mycket koll i NAs bilaga Bostadspuls eftersom man kan läsa ett trevligt reportage om en grönsaksodlare i Getingedalen!

Skön långhelg i trädgården önskar jag alla!

 

Att preppa sin jord och glädjas över små blad

Det blev en härlig helg och jag gissar att alla trädgårdsnördar tillbringade den utomhus. Det gjorde iallafall vi. Vattentunnorna ställdes i ordning, möblerna snyggades till, odlingslådorna fick en översyn och utomhusmiljön en ansiktslyftning.

Vi har ställts i ordning och fixats till.

Jag mätte temperaturen i mina olika odlingslådor och det skiftade mellan 7-10 grader. Jorden verkade inte heller vara särskilt blöt vilket gav mig klartecken till de första sådderna.

Eftersom jag täckodlar så är nästan alla mina jordbäddar täckta av organiskt material. Mestadels halm men det blir allt större inblandning av annat också. Nedklippta perenner, gamla stjälkar, bönskidor och löv. Allt detta är mycket användbart och behöver inte gå omvägen via någon kompost.

Varför gå omvägen via en kompost?

Täckmaterialet har dock en förmåga att isolera jorden på våren så det är värt att raka undan täckmaterialet så att solens värme når jordytan och den tinar snabbare.

Läs mer om täckodling här.

Potatis kan sättas när jorden reder sig vilket innebär att den är tillräckligt varm och lagom fuktig. Potatis har väldigt låga krav så jag gödslar aldrig dess jord. Det finns kvar lite näring från förra årets odling och med täckmaterialet tillförs det kontinuerligt nytt.

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Citat härifrån.

Min bästis. Jag önskar mig dock en storebror till denna, en bredgrep (broadfork).

Jag gräver i princip aldrig. Det gör mer skada än nytta att gräva. De som gör det egentliga jobbet åt oss i jorden är maskar och mikroorganismer och de blir väldigt störda när vi gräver. Varje litet kryp lever på en specifik nivå i jorden och när vi gräver och vänder runt så blir det rena rama tsunamin för de små stackarna.

Jag luftar min jord medelst grepning vilket inte bara skonar smådjuren utan även min egen kropp.

Jag kör ner grepen med ungefär 10 cm avstånd och vickar den fram och tillbaka.

De jordar som behöver tillskott av näring får ett lass innan grepningen. Då myllas näringen ner i samma moment som jag luftar jorden.

Jordbädden är befriad från täckmaterial (se högen på höger sida) och därefter har jag öst på en sträng av kökskompost. Denna fördelas över hela bädden och sedan myllas den ner i samband med grepningen.

Alltså kökskompost. Vilken gräddtårta. Jag har två komposttunnor och medan ettan fylls på så står tvåan och jäser. När jag tömmer tvåan så här års har den alltså stått orörd i ett år. Jag tillsätter ingen aktivator, inga maskar och jag rör aldrig runt.

När jag lyfter på locket i april så möts jag av 100% mulldoft. Till utseendet kan man i vissa fall tycka att komposten skulle behöva mer tid på sig men äggskal, avocadokärnor och majskolvar tillför struktur till jorden, mat till masken och förmultnar så småningom i bädden.

Här kan man se en hel del rester som avslöjar kosthållningen i Getingedalen men det mesta har förmultnat. Den som tittar noga kan se kolbitar i högen och det är alldeles korrekt. I botten av mina komposttunnor lägger jag ett lager kol (lokalproducerad i bygdens kolmila) som ligger och suger upp näringsrikt lakvatten. I jordbäddarna fungerar kolen som närings- och vätskereservoarer samt tillför en luftig struktur. Dessutom tar det väldigt lång tid för kolen att brytas ner så den kommer att vara kvar så länge jag odlar just här. Biokol kallas detta.

När jorden är grepad (och i vissa fall gödslad) så slätar jag till jordytan med en kratta och sedan sår jag det som ska sås.

När planteringen är klar så täcker jag bädden med organiskt material av många anledningar:

– Jorden kommer att behålla fukten och jag behöver inte vattna så ofta.

– Ogräset får inte en chans.

– Maskar och mikroorganismer får mat och rör sig aktivt i jordbädden vilket tillför lite näring men framför allt en luftig struktur.

– Slagregn slår inte sönder jordytan utan mellanlandar i täckmaterialet och rinner skonsamt ner i jorden.

Här är potatisen satt. Två olika sorter, en tidig (Maria) och en höst-/vinterknöl (Sarpo Mira) som jag ska lagra. Maria är årets potatis 2018 och jag lyckades hitta ekologiskt utsäde. Bädden är täckt med organiskt material vilket, förutom ovan nämnda orsaker, gör att jag slipper kupa.

Det är ju förstås en hel del perenna grönsaker som börjar titta upp nu. Jag vet, jag är som vanligt sist på bollen men så är läget på mina breddgrader.

Ramslök!
Spansk körvel! En liten planta som sattes förra året och växte dåligt men nu kommer den!
Rabarber så klart.
Rankspenat! Lycka! Den var ynklig och klen hela förra säsongen men den verkar onekligen ha överlevt vintern med bravur. En klättrande, perenn bladgrönsak som är godast att äta när den är ung och späd.
Jordgubbar kan definitivt klassas som en perenn men å andra sidan bör plantorna föryngras vart annat eller tredje år eftersom de slutar att ge bär. Dessa plantor är samplanterade med vitlök och än så länge ser de ut att kunna samsas.
En jordgubbsplantering som har fått en nystart. Alla gamla plantor grävdes bort, jorden luckrades och gödslades och sedan satte jag tillbaka skott från moderplantorna. Jorden är täckt med halm. Dessa plantor kommer att ge störst skörd 2019.

I växthuset ska så småningom tomater, chili och annat få bo men än så länge lever de inomhus under extraljus eller på fönsterbrädor. Nätterna är på gränsen till för kalla och jag vill förstås hinna skörda den vintersådda spenaten först!

Förkultiveringen av mindre känsliga plantor sker i växthuset. Där är det maximalt med ljus och dessutom blir de härdade från början. Det är framför allt olika kålsorter.

I nästa inlägg kan det nog bli en fördjupning i Permakulturens värld. Jag lovade det för jättelänge sedan, jag skulle bara läsa ut en bok först och det har jag gjort. Både grepningen, täckodlingen, perenna grönsaker och annat som jag pysslar med har sin härkomst i Permakulturen.

Lycka till med preppandet av era jordar!

Det gror!

Visserligen har vi mycket snö kvar men det smälter allt mer och jag kan börja se vad som har hänt i bäddarna under vinterdvalan.

Det sticker upp både den ena och andra överraskningen, både malva och vintersallat har överlevt och verkar redan vara på gång.

Myskmalva är en tidig perenn och bladen är goda i sallad. Hela plantan kan ätas.
Vintersallat säljs som Machésallat i butik men den är enormt lätt att odla själv. Dessutom fröar den av sig så nya plantor dyker upp där men minst anar det.

De vita jordgubbsplantorna som sitter i samma bädd som vitlöken verkar må fint och ser friska ut.

Jordgubbar och vitlök lär funka bra att odla tillsammans så det bäddade jag för i höstas. Dessutom behövde jag förnya mitt jordgubbsland och när jag kom över en hink plantor med vita jordgubbar så tog jag chansen. Mellan dessa är det meningen att vitlöken snart ska titta upp.

I växthuset har äntligen vintersådden av spenat börjat gro och inom 3-4 veckor hoppas jag kunna skörda denna. I växthuset är temperaturen kraftigt varierande under dygnet. Från 25 grader varmt dagtid till ett par minusgrader på nätterna.

Heja spenaten!
Väx upp!

Därför har jag tagit in den sista purjolöken. Den har förvarats i växthuset i vinter men värmen under dagarna blir för kraftig. Nu bor lökarna i kylskåpet istället.

Tvärtom så har en del nysådd fått flytta ut i växthuset. I synnerhet kålsläktet är så pass köldtåligt att de inte behöver konkurrera om utrymmet inomhus. I växthuset får de bra ljus och blir automatiskt avhärdade. Här väntas nu grönkål, olika asiatiska blad, rosenkål och lite annat.

Jag gillar verkligen hur växthuset fyller en funktion hela året. Temperaturväxlingarna är den enes död men den andres bröd.

Återbrukade glasslådor, juicepaket och ugnsformar. Man behöver faktiskt inte köpa någonting som odlare.

Jag vet att snödroppar och krokus blommar i stan och i södra Sverige men här ligger vi så klart efter men våra snödroppar vittnar om att det kommer att bli vår även här så småningom.

Inomhus fortsätter chili, paprika, piplök, purjolök, kålrot och även några tomater att gro och växa. Tomaterna är relativt nysådda och fortfarande små eller på uppväxt men det är ganska lagom för att slippa långa gängliga plantor för tidigt. De ska planteras ut i växthuset efter att spenaten skördats.

Allt är stort när det kommer till bifftomater. Både frön och skott visar vägen.
Tiny Tim gör skäl för namnet men smaken lär vara stor.
Chilin växter sakta men ser välmående ut. Det känns som om jag har skrivit det förut. Vilken dag som helst ska de få flytta till ett söderfönster för nu behövs det inget lysrör längre. I fönstret tror jag att de kommer att sätta fart.
Den lilla djungeln av Carolina Reaper ska planteras om vilken dag som helst. Världens starkaste djungel.
Candlelight Mutant är en ny chili för i år. Den ska tydligen ha ett annorlunda utseende med ett avvikande bladverk och det syns redan här. Hur frukterna smakar har jag ingen aning om.
Kålroten sträcker sig mot lysrören.

I bostaden bor det en långlivad Basket of Fire, en perfekt brukschili enligt kocken i huset. Den är inne på sin tredje säsong och ger enormt mycket frukt. Vi har dessutom sluppit ohyra såsom löss och spinn vilket annars är vanligt på inomhuschili så plantan har fått vara frisk. Innan vårsolen får plantan att vakna så klipper jag ner den och vips så börjar den blomma och ge nya frukter.

Basket of Fire är en generös chili med behändig storlek.

Inomhus bor även Malabarspenaten som också har börjar reagera på ljuset och värmen. Malabarspenat är gott i pajer, pastasåser och soppor. Färsk är den inte lika kul. Den ger generöst med sidoskott och frö som man kan använda till förökning. I sommar ska Malabarspenaten få bo i växthuset eftersom det är en tropisk växt.

Sticklingar av Malabarspenat med sina svarta fröer.

Inomhus har även odlingen av mikroblad och skott påbörjats. Visserligen är detta något som kan ske hela vintern men jag har låtit odlaren i mig få lite välbehövlig vila så detta har inte gjorts i Getingedalen förrän nu.

Odlingsbäddarna nedanför växthuset vaknar till liv. Jag gissar att snön har smält snabbare i bäddarna än runt omkring tack vare upphöjningen. Jag vill att det ska vara så iallafall.

Det är dags för den årliga beställningen av lokalproducerad stallgödsel! Lions Kilsbergen säljer prisvärd skit och levererar till dörren. Hönsgödslet är till och med godkänt för KRAV-odling. Här beställer du och den 21 april kommer säckarna!

I nästa inlägg kommer jag att bli lite politisk och skriva om odlingen kopplad till klimatet och varför det är viktigt med självförsörjning.