Mitt i juli

Det är onekligen riskfritt att hänga tvätten ute. Den här sommaren kommer att gå till historien. Jag tycker synd om djuren som får lida och står i kö till nödslakt. Om vi inte åt så mycket kött… så skulle inte behovet av foder vara så stort… och betydligt mindre vatten skulle det gå åt… Just saying.

Tillgången på halm och ensilage kommer inte att vara lika stor efter denna sommar. Det är många småodlare, inklusive jag, som har köpt sådant av närmaste lantbrukare. En del balar håller inte tillräckligt god kvalitet för dem eller djuren men för oss är det fortfarande värdefullt.

Det näringsrika gräsklippet uteblir i år. Gräsmattan har inte bara stannat i växten, den har dött. Inget klipp till vare sig täckning eller gödsel.

Jag har dock aldrig förlitat mig på gräsklipp, det beror på vår multiklippmaskin, så jag använder andra saker att göda med. I dessa tunnor gör jag nässelvatten och guldvatten och det blandar jag i vattenkannan.

En grundgödsling med stallgödsel och kompost på våren räcker ungefär en månad. Därefter stödgödslar jag i vätskeform, det har snabb verkan. Ungefär en gång varje eller varannan vecka sker det.

Vissa saker gynnas av det varma och torra vädret. Jag har en del löss på växterna men det kunde ha varit mycket värre. Det har även dykt upp ganska mycket larver på kålen. Först var de så pass få att jag kunde klämma ihjäl dem med fingrarna men sedan ökade mängden och då fick jag ta till andra medel.

Kålfjärilen lägger ägg på baksidan av kålbladen.

Jag använder ett biologiskt medel som heter Turex, det är en bakterie, som jag sprutar på kålen. Visst, jag måste vända på varje blad så att medlet hamnar på baksidan, men jag har tack och lov inte större odling än att jag fixar det.

Svartkålen är riktigt tjusig.
Savoykålen håller på att knyta sig!

Det är ett riktigt bra frukt- och bärår. Hallon är jag i och för sig bortskämd med men man ska aldrig ta något för givet.

Förutom de hallon som jag äter stora mängder av till frukost så fryser jag in bären i portionspåsar för vinterns alla smoothies.
Hallonen är torra, fasta och lättplockare. Förutom att jag måste ha heltäckande klädsel eftersom de växer i värsta nässelsnåret.

Ett bär som jag inte är bortskämd med är körsbär. I år var det tydligen perfekta förhållanden för dessa. Vi har tre körsbärsträd. Två av dem har vi planterat själva, och dessa får klent med bär, det tredje är ett självsått träd av okänd sort som vi hittade ute i slyn. Där kommer det massor av bär!

Lite sura men goda!
Än så länge äter jag dem färska. Funderar på vad jag ska göra med dem?

Ärter och bönor verkar inte vara särskilt torkkänsliga så det kommer av alla sorter. Det visade sig att megaärtan Lokförare Bergfält inte alls var träig utan precis som en sockerärta ska vara. Fast dubbelt så stor.

Bergfälts jätteärta.
Minns inte vilken ärta detta är men det är ingen sockerärt, de ska få svälla upp och sedan spritas.
Brytbönor! Tyvärr tappar de den läckra färgen i kokningen.
Vaxbönor blir det också.
Bondbönorna jobbar ganska snabbt…
…medan blomsterbönorna satsar mer på höjd och blommor.
När jag beställer sättlök från Klostra så är det inte antal utan vikt som gäller. Den här gången var lökarna ovanligt små vilket innebar att de var väldigt många. Efter att ha satt mina tre lådor med lök i prydliga rader så hade jag massor av sättlök kvar. Dessa hällde jag ut på en kvadratmeter jord som var över och enligt alla ”regler” så växer de alldeles för tätt men de mår fint… och blasten är ju också god.

Utomhustomaterna levererar lite bättre än de i växthuset. Visserligen är de fortfarande gröna men sommaren är ung. Jag klipper bort en del av bladen så att de inte stjäl så mycket energi och solen kommer åt tomaterna vilket jag tror är bra.

Ju större desto träigare. Det gäller åtminstone fänkål och det lärde jag mig första gången dessa odlades. De ska skördas i tid och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte blev träiga på grund av torkan.

Rödbetor är alltid träiga så dessa kan skördas nu – och senare.

Det växer ganska mycket humle i Getingedalen, en del har en bra plats, andra fick lite sämre placering. Jag kunde aldrig tro att de skulle ta så stort utrymme. De täcker lite för stor yta i odlingsbäddarna för att det ska vara roligt. Värdefull jord som jag hellre har till grönsaker. Nu ska dessa lådor byggas om nästa år eftersom de håller på att falla sönder och då har jag en idé om hur man kanske kan göra istället. Men det är inte alltid som teori och praktik håller sams.

Vackert är det hur som helst. Och slangvindan får stå framme för jämnan denna sommar.
I växthuset är det lätt att hålla koll på fukten i jorden eftersom allt växer i någon form av behållare. Kruka eller låda. Basilika är ett måste i vårt växthus varje sommar.

Jag tror att jag har släppt taget om allt som växer dåligt. Jag skiter i att vattna och dalta med dessa och koncentrerar mig på sånt som vill växa istället. Dessutom har jag börjat så nya saker nu. När nätterna blir längre och så småningom svalare (ha!) så är det ett perfekt läge för vissa grödor. Mer om det i nästa inlägg!

Ljuv är mödans lön

I stort sett allt är i jorden, frön och gödsel samarbetar nu med jord, regn och maskar. Just nu är det bara tillsyn och underhåll som gäller. En och annan stödgödsling krävs och lite ogräs ska förstås rensas.

Sallaten Jericho försåddes och klarade utplanteringen galant. Två bra saker med förodling: 1. Plantorna hamnar med perfekt avstånd och det blir inga luckor pga frön som inte vill gro. 2. Plantorna är tillräckligt starka för att klara av eventuella angrepp och extremt väder.
Några sparrisar om dagen blir väldigt gott i magen.

När de snabbaste och tidigaste grödorna är färdiga sår jag nya grönsaker. Vissa mår bättre av att växa när det är svalare och längre nätter. Rädisa, spenat, asiatiska blad, vintersallad och ruccola till exempel. Om man sår dessa i maj eller juni så går de nästan alltid i blom, det blir varken blad eller rötter.

Jag gissar att de tidiga potatisarna kommer att skördas först och därefter vitlöken.

Potatisen kommer så fint så.

Jag har problem med min squash som ruttnar och dör. Jag gissar att de vill ha ett betydligt varmare liv än vad som har erbjudits hittills. Om de dessutom är lika känsliga för omplantering som sina släktingar gurkan så kan även detta vara orsaken.

En av överlevarna.
En annan kämpe. Här tillsammans med bondbönan Express. Jag tänker att de blir perfekta tillsammans. Bönorna sticker iväg uppåt och squashen slingrar omkring på bädden. Bönorna binder kväve (=näring) och squashen tackar och tar emot.

Därför har jag sått lite extraplantor av squash som står på tillväxt i växthuset. Där finns också störbönor av samma orsak. Visserligen förstod jag av beskrivningen att det var på håret att störbönor skulle kunna växa här i zon 5 men jag chansade. Och har kanske lärt mig något.

Reservodling av sqaush. Det skulle inte förvåna mig om jag har för många plantor i slutänden. I augusti är det kanske jag som försöker skänka squash till höger och vänster.

Istället för att sörja över saker som inte funkar så har jag blivit betydligt bättre på att glädjas över det som gror och växer. Om nu störbönorna inte gillar förutsättningarna här så är det bättre att satsa på något annat i framtiden.

Mina stackars prydnadsväxter lever en alltmer försummad tillvaro. Grönsakerna är sååå mycket mer spännande och när pionens knoppar kommer så skäms jag nästan.
Rodgersian med sitt ljuvliga bladverk skänker ögonfröjd.

Nu ägnar jag mig mycket åt gräsklippning eftersom det växer hejdlöst så här års. Kanske inte den roligaste aktiviteten på jorden men jag får ordentligt med motion och jag använder gräsklippet som gödning. Det är en komplett näringskälla tydligen.

Trots att vi har en gräsklippare med mulcherfunktion så kan jag ändå räfsa ihop några hinkar klipp då och då. Perfekt gödning och funkar även som täckmaterial.

Det har sänts en hel del intressanta saker på radio under senaste veckan. Bland annat Vetandets värld i P1 där de berättade om hur alltfler lantbrukare har förstått att plogen gör mer skada än nytta i jorden och att daggmasken och andra mikroorganismer är goda ersättare.

Du hittar programmet här. Dessa rön är direkt överförbara till den lilla odlingen där jag uppmanar alla till att gräva mindre och grepa mer. Det finns till och med en rörelse som kallas No Dig vars främsta syfte är att sprida kunskapen om sundare odlingsmetoder. Här läser du mer om vinsterna med att skippa grävningen. Visserligen på engelska men den är lättbegriplig.

Charles Dowding är No Dig-rörelsens grundare och bilden kommer från hans hemsida.
Min vän grepen.

Vetenskapsradion i P1 har också uppmärksammat nackdelarna med plöjning och avsnittet hittar du här.

På lång sikt gör plogen mer skada än nytta, och för att skydda och återställa kolförrådet måste vi sluta att plöja och i stället bearbeta jorden så lite som möjligt, säger professor Rattan Lal vid The Ohio State University i Columbus.

Mitt tredje radiotips är Odla med P1. Deras program går alltid att höra i efterhand på srplay eller som podcast. I senaste avsnittet förklaras det tydligt hur man ser skillnad på färsk och brunnen stallgödsel och hur man använder dessa.

Själv har jag investerat i två praktiska medelstora tunnor med lock. Den ena står på en undangömd plats och den andra strategiskt placerad mitt bland bäddarna.

Den gömda tunnan med skön höjd och sittkant.

Den undangömda kissar jag i och tack vare placeringen, höjden, den breda kanten och locket så är den riktigt bekväm att uträtta behoven i. Urin är en väldigt bra näringskälla och jag har kommit över den äckliga känslan som förr hindrade mig att vattna med guldvatten.

I tunnan finns även brännässlor och några liter vatten och tillsammans bildar detta en riktigt stinkande men näringsspäckad sörja. Lite guldvatten i vattenkannan gör alla tomater på gott humör och jag har inte behövt lägga ut en enda krona.

Så fort jag hittar en tuva med brännässlor så rycker jag av dessa (med handskar) och lägger i tunnan samtidigt som jag håller andan.

I tunnan som står mellan trädgårdslanden gör jag en annan sorts näringslösning. Där ligger hönsgödsel blandat med vatten och detta blandar jag också i vattenkannan. En snabbverkande boost åt de flesta grönsaker. Hönsskiten har jag betalat några kronor för men den är lokalproducerad och KRAV-märkt så det kan det vara värt.

Basilikan gror!
Grönkålen mår förträffligt och det har inte dykt upp några skadedjur än men jag är redo med Bacillus Thuringiensis.

Apropå squash; vet ni skillnaden mellan squash, pumpa, zucchini och courgette? Det reder jag ut i nästa inlägg.