Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Veckans skörd

Första frosten. Det börjar bli kallt för vissa grönsaker även om jag inte har sett några frostskador än. Inte ens den känsliga basilikan i växthuset har gett vika.

Men jag plockar in mycket nu. Gurkorna är färdiga och de kommer inte att bli fler. I år har jag hittat en sort som inte blev bitter och trist trots att de satt kvar på plantan lite för länge. Den heter Northern Pickling och kommer från Runåbergs. På namnet låter det som om det är en inläggningsgurka men den är god att äta färsk också.

Utomhustomaterna har jag också skördat. Det är faktiskt inte så många gröna tomater som ska eftermogna i år. Det mesta har mognat på plantan. Förutom att äta dem färska så har vi gjort tomatsoppa och tomatsåser till pizza och pasta. Kosten anpassas till säsongen. Fast jag fryser in en himla massa också. Funkar jättebra.

Rosenbönorna (Blomsterbönorna) har hunnit väldigt olika långt men de är av intresse i alla stadier. Unga bönskidor, som inte har hunnit utveckla så stora bönor inuti skalet, hackar jag upp i småbitar och steker ganska hårt i smör och vitlök. Med lite flingsalt på toppen blir de väldigt goda till det mesta. Några hamnade på smörgåsen, andra blev pizzatopping.

De största bönorna är så trådiga och hårda att jag hellre skalar och använder innehållet istället. Rosenbönor är så otroligt vackra att man nästan vill ha dem som prydnad. Efter kokning tappar de sin färg och blir mera grå.

Bönorna kan torkas eller kokas och frysas. Jag använder dem som kidneybönor ungefär men det blir också god hummus av dem. Tillsammans med lite tahini, citron, olja, salt och vitlök mixas de till ett bra bread spread eller en potent liten proteinkälla i största allmänhet.

Apropå vitlök så är det dags att börja planera för plantering av dessa. Eftersom jag inte anser att jag har fått det perfekta utsädet på min egen skörd så beställer jag sättvitlök. Det finns tre saker som är viktiga för mig när jag väljer sort. 1. Den ska vara ekologisk 2. Den ska vara flätbar 3. Den får gärna ge stora lökar.

Hos Klostra hittar jag nästan alltid det jag söker och i år har jag beställt Vigor. Dels för att den uppfyller alla mina önskningar, dels för att jag inte har testat den förut. Det är egentligen bara en gång som jag har fått en riktig drömskörd och då hade jag ingen koll på vilket sort det var eller att jag skulle spara lökar till eget utsäde. Man lär sig.

Här om dagen hade jag tur och fick en present av en riktigt duktig odlare. Han hade med sig en präktig vitlök från sin egen skörd som han tyckte att jag skulle använda som utsäde. Sorten var okänd, baltisk trodde han, men den gav alltid stora härliga vitlökar. Självklart ska jag odla på den!

Mina äpplen uteblir pga älgarna men det dignar ju av frukt i andras trädgårdar så jag behöver inte gå äppellös. Pappa har dessutom ett Ingrid Marie-träd i sin trädgård och det kan nog vara mitt favoritäpple. Dessutom har det grymma lagringsegenskaper så nu tar jag hand om alla äpplen jag får, slår in dem i tidningspapper och lägger i en trälåda i skafferiet. Där har det äntligen blivit skafferikallt igen efter de heta sommarmånaderna. Tidningspappret hjälper äpplena att hålla sig fräscha. Om ett skulle ruttna eller bära på smitta så sprids det inte till övriga frukter i lådan.

Ett av mina utvecklingsområden i år var fröodlingen. Jag skulle bli bättre på, och ta hand om mer av mina egna fröer. Genom att läsa på så känner jag mig lite säkrare på vad jag gör nu. Grönsakerna ska vara riktigt mogna, nästan övermogna, och helst sitta kvar på plantan – då ger de bäst frökvalitet.

Apropå läsning så har det kommit en ny bok på temat permakulturell odling. Den är beställd!

Och nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Söndagen den 28 oktober tycker jag att ni ska boka in i era kalendrar. Och när ni ändå har den framme så bokar ni även in torsdagen den 8 november. Då är det Pecha Kucha på Clarion (Köpmangatan, Örebro) och det är en upplevelse i sig. Fast jag kommer att uppträda och berätta om hållbar grönsaksodling vilket förhoppningsvis gör upplevelsen ännu mera spännande. 6 minuter och 40 sekunder. Man hinner aldrig tröttna.

Bortrest!

Jag är hemma igen!

Eftersom jag hade skrivit och tidsinställt flera inlägg under tiden så har det inte märkts så mycket på bloggen men i min trädgård märks det väldigt mycket när man inte har varit hemma på fem veckor.

Fast jag har haft fantastiska trädgårdsvakter. De har gjort ett finfint jobb så jag kunde ta tag i skörden direkt vid hemkomst. Och gräsklippningen.

Till min hjälp har jag även haft Irrigatia. Om detta solcellsdrivna bevattningssystem skrev jag i ett inlägg som publicerades när jag var borta. Och med flera veckors erfarenhet kan både jag och mina trädgårdsvakter säga att det funkar klockrent.

Från en permakulturträdgård på Bali (Moksa).

Det var en fantastisk resa. Jag har varit i Ryssland, Mongoliet, Kina, Japan och Indonesien. Det finns massor av odlingsrelaterat att skriva om från dessa länder. Eller inte Mongoliet förresten. Där var det dock annat som var spännande. Visst ska jag berätta mera om denna resa. Det kanske passar bra i vinter när det är lite torftigt på odlingsfronten? Om jag kan hålla mig.

Just nu är det allt annat än torftigt. Jag lämnade ett rekordtorrt Sverige och en dålig odlingssommar men kom hem till frodig grönska och en tjock, grön och återhämtad gräsmatta.

Jag hade lagt ärtskidor på tork medan jag var borta. Höljet var nu prasseltorrt och ärterna är urpillade och packade i påse till nästa års sådd.

Korianderbladen skördade jag innan jag åkte men jag hade lämnat kvar stjälkarna med fröställningar för senare omhändertagande (bild från augusti).
Allt hade torkat och nu är fröna tröskade. Tröskningen gjorde jag mellan handflatorna och med hjälp av en sil fick jag bort de minsta partiklarna. Dessa ska inte användas som utsäde utan i matlagningen.
Riktigt god gurka kunde jag också skörda. Inte ett dugg bitter. Det där beror lite på sort men även vattning.
Min ena vinranka har sprutat ur sig druvor i sommar och nu var de mogna. Tyvärr var det inte den godaste stocken som gav bäst skörd i år. Jag har två olika sorter. En god och en jättegod.

Över till avdelningen äpplen. Älgarna var tidiga i år. Redan innan vi reste bort i mitten av augusti hade de varit på besök och ätit upp det mesta. Normalt kommer de i början av september. Men så var det ingen vanlig sommar heller.

Här är ett inlägg om äppelträden i Getingedalen som publicerades medan jag var bortrest.

Trots torkan så har i stort sett alla fruktträd givit otroliga mängder frukt och det är sorgligt att se hur lite som omhändertas. Jag ser tack och lov allt fler som gör det; mustar, mosar och torkar, men ändå slängs eller förgås det tonvis med frukt. Typ lika mycket som vi importerar och köper i affären.

Det finns fruktförmedlingar. Om du inte hinner eller orkar ta hand om din frukt så erbjud någon annan att göra det.

Min vän Titti, även känd som före detta trädgårdsbloggare, var på trädgårdstippen och tog nedanstående sorgliga foto. För att vara tydlig så var hon inte där med några äpplen.

Jag vet att förskolor, skolor och olika former av boenden uppskattar ett lass med frukt.

Blessed be the fruit.

Torrt och trådigt

Jaha, då var det torrt igen. Jag känner mig som en papegoja men jag vill verkligen inte använda brunnsvatten i onödan. Därför är jag väldigt glad åt mina tunnor och kubiktankar som har samlat regnvatten men även dessa börjar sina nu. Och att kannvattna är ett ganska stort projekt i Getingedalen. Odlingarna börjar bli stora och en kanna är som en droppe i havet. Helst skulle jag behöva vattna 30 liter/kvadratmeter för att det ska göra riktig nytta.

Just nu är denna TOM.

Jag börjar inse att det kommer inte att bli lika stor skörd som vanligt. Tur att mitt liv inte står och faller med skörden. Det är ju väldigt mycket värre för lantbrukare och de som lever av sin odling.

När man tar ett varv i trädgården så är det lätt att fokusera på allt som ser dåligt ut men om man försöker vända på steken och se hur mycket som går bra istället så finns det faktiskt en hel del att glädjas åt.

Sköna kvällsvyer trots torkan.

Dessvärre ser det många gånger bättre ut än det är. Visst kommer det ärter, bönor och sallat men torkan bidrar med bittra smaker och träiga konsistenser. Ärterna blir trådiga vilket förtar smakupplevelsen.

Smakar fantastiskt men ger mycket tuggmotstånd.
Vet inte alls hur vitlöken påverkas i smak men den är stor och fin, stjälkarna är grova, och de gula bladen vittnar om att det snart är dags att skörda. I köket har jag ca 30 vitlökar kvar från förra året. Hej självförsörjning! Men i regnmätaren gapar det tomt…
Amarant och en tjusig målla i bakgrunden. Dessa ska jag inte äta så det spelar ingen roll om de blir bittra. Fast om det blir kris så kan jag äta rubbet.

Sara Bäckmo med Skillnadens Trädgård skrev ett blogginlägg om tips i torkan. Några av dessa tillämpar jag (tänk hur illa det hade varit utan täckodling!) och några kommer jag att ta till mig.

Att odla i diken och gropar har jag faktiskt nyttjat i år. Att punktbevattna blir så mycket enklare när vattnet samlas precis runt plantan och inte sprids över hela jordbädden.

Bladkålen är odlad i små gropar i år. Verkar vara en lyckad metod.
Jag har mangold i en plåtlåda vilket också koncentrerar vattningen och ger resultat.
Rotsakerna, till exempel morötter och palsternacka, har varit riktigt tjuriga och känsliga i år. Jag fick så om rubbet när det inte hade kommit upp någonting efter en månad. Och nu börjar det åtminstone titta upp några små ynkliga morötter. Men tänk vad dessa måste vara torkkänsliga. Vattna, vattna, vattna…

I växthuset bor allt i lådor eller krukor vilket är bra när man måste koncentrera vattningen runt plantan. Vattnet stannar runt rötterna och smiter inte iväg någonstans.

Gurkan mår bra. Hoppas att de inte blir bittra. Basilika i nederkant.
Physalisen mår också bra. Producerar maximalt.
Det är lätt att veta när en psysalis är mogen. De blir gula och ramlar av. Och det tunna skalet gör att bäret inte skadas.
Druvor får vi mycket av också. Goda eller inte återstår att se men dessa är ju perenna med djupa rötter vilket borde ha betydelse.
Att chilin trivs i värmen är inget snack och huruvida de smakar bra eller inte bryr jag mig inte så mycket om eftersom det är någon annan som konsumerar dem. Många frukter blir det hur som helst, särskilt på denna Basket of Fire. Övervintrade plantor levererar alltid mer.

Det är kul att jämföra. Det är en vecka mellan bilderna på svartkålen nedan.

Svartkål vecka 26.
Svartkål vecka 27.
Jag har alltid odlat koriander i växthuset med gott resultat men i år tänkte jag prova utomhus fast årets sommar levererar ju temperaturer utöver det vanliga så jag vet inte om jag jag kan göra någon rättvis jämförelse. Hur som helst, den smakar väldigt bra, varken bitter eller trådig.
Sådana här somrar spelar det ingen roll om tomaterna står utomhus eller i växthus. Återstår att se om de påverkats av torkan.
De första bondbönorna börjar ta form. Jag läste att man kunde lägga dem oskalade på grillen så ”kokas” de i sitt eget skal. Det måste jag prova!
En blandning av vilt och förvildade trädgårdsblommor i skogskanten kan vända det mörkaste sinne till motsatsen.
Huruvida lobeliorna utanför dasset är bittra eller inte skiter jag i. Dessa är endast ögonfröjd och vilken tur jag hade som fick tag på ett exemplar som gav flera färger!
Lokförare Bergfälts jätteärt hade jag hört och sett så mycket om att jag helt enkelt var tvungen att odla dem själv för att se om de verkligen blev så stora som det sades. Det verkar så. Bergfält levererar! Smaken? Återstår att se… Dessa fröer är populära och inte helt enkla att få tag på så jag kommer att försöka ta egna fröer av mina plantor. Det gick inte skitbra när jag gjorde det med bondbönorna förra året. Där brister min kompetens…

Nu ska jag hänga jättemycket tvätt ute, inreda altandäcket med massor av dynor, filtar, kuddar och annat ömtåligt. Kanske ta ut lite elektronik och sköra prylar också. Det brukar funka bättre än regndans.

Äntligen regn!

Äntligen kom det! Regnet som vi behövde så mycket. Och odlingarna reagerade direkt. Och på slutet i nedanstående filmsnutt får man en kort glimt av min sambos nöjda nylle.

Men det kom även ett annat väder; storm. Saker far omkring, fladdrar, faller och rör sig nervöst mycket. Alltid är det nåt.

Vi böjer oss för vinden.
Tur att pilar är sega.

Medan vissa saker inte har grott alls (rotsaker) så börjar vissa andra att bli skördeklara. När det är extremt torrt och varmt tidigt på säsongen är det en del grönsaker som myser medan andra dukar under.

De tidigast planterade lökarna kan skördas nu. Kom ihåg att även blasten smakar gott!
Trots att rädisor brukar vilja ha mycket vatten och lite värme så kan vi hämta dessa godingar i landet nu. Dessutom sår jag nya eftersom de är snabba och kan odlas kontinuerligt hela säsongen.
Testar en ny rucola i år. Den ska vara perenn men det kan hända att det inte gäller mina breddgrader. Den fick börja sitt liv i kruka och i höst tänkte jag plantera ut den där den – förhoppningsvis – ska etablera sig och återkomma. God är den hur som helst.
Jag odlar mangold för att det är lätt, gott, blir mycket och har ett brett användningsområde. Dessutom blir den aldrig angripen hos mig. I år satte jag några frön i en plåtlåda nära uteplatsen eftersom jag tycker att de är vackra. Snabbt gick det dessutom. Min frilandsmangold är inte ens värd ett foto.
Tat soi (Pak choi) går gärna i blom när det är för torrt och varmt och det gjorde mina – men inte alla. Den här visar dock en begynnande blomknopp så nu blir det wok!
Svartkålen, ja all kål, har vuxit snabbt på slutet och är redo för första skörden när som helst. Kål skördas nerifrån/underifrån eftersom den fortsätter att växa ända till oktober. Då har man till slut små palmer med stam och plym i toppen. Mellan kålplantorna sticker det upp ringblommor eftersom jag tror att det blir väldigt vackert ihop.
Vid foten av tomaterna i växthuset finns basilika som vi redan har skördat några portioner av. Om man klipper basilika smart så kan man hämta blad från samma plantor hela sommaren.
Tomaterna börjar verkligen bli stora nu och de första karten har utvecklats.
När vi ändå är inne på växthus så visar jag gärna upp min lilla gurkplanta!
Inomhus odlar jag också. Eller groddar närmare bestämt. Här är det rättiksgroddar som smakar precis som rädisa eller rättika men är sååå mycket mer näringsrika. Det tog mindre än en vecka från första blötläggning till användning.
Prova gärna detta!
Vi har haft gäster som hade med sig fina presenter. Hur träffsäkra som helst. Det finns nog inget som jag uppskattar mer än några fröer och dessa är inte vilka fröer som helst. Det är världens godaste tomat Brandywine från Stefan Sundströms egna plantor. 2019!

Jag har rekommenderat den förut men jag gör det igen eftersom det är en av de viktigaste dokumentärerna jag har sett. Sista skörden kan ses på svtplay. Bara gör’t.

Stolt

Jag är stolt. Det tycker jag att man ska vara lite oftare. Att fullfölja en plan, att slutföra ett projekt, att klara ett prov, att vara modig och gå utanför sin bekvämlighetszon. Det finns många anledningar att vara stolt.

I mitt fall kommer stoltheten ur min gedigna fröinventering och utvärdering av odlingsåret 2017. Detta genererade dessutom en fröbeställning och en plan för odlingsåret 2018.

Jag är ingen anhängare av kaosbeställning, vill inte ha hundratals halvfulla fröpåsar som ligger och blir gamla. Vill inte heller ha för många experiment på gång samtidigt. Jag odlar för att få mat men har gärna ett par nya försök vid sidan om. Det är nyttigt.

Mina fröbeställningar och mitt lager har en stark koppling till vad vi äter och hur mycket. Jag blir betydligt mer motiverad att sköta allt med det i bakhuvudet.

Runåbergs tabell över fröers hållbarhet är viktig för mig när jag rensar och inventerar.

Mitt frölager är uppdelat i kategorier för att lättare kunna skaffa sig en överblick. Ibland är dessa kategorier uppdelade efter växtfamilj och ibland efter min egna, hemsnickrade ordning.

Här kommer en presentation av de kategorier som främst hör hemma i växthuset.

Chili

Alla chilifröer är samlade i samma bunt. De som har chinense i sitt latinska namn bör vara planterade redan annars är det dags att fixa det omedelbart. Oftast innebär chinense stark och svår och jag misslyckas ofta med dessa kräsna fröer.

I år provar jag något nytt. Jag har lagt fröerna mellan lager av blött hushållspapper –> i en tillsluten plastpåse –> på en värmematta. I fukten och värmen ska eventuellt fröerna gro och få en liten svans och då ska de flyttas över i jord. Jag har kontrollerat varje dag men än har inget hänt. Känsliga typer. Tipset kommer härifrån och då kallas det Ziplockmetoden. Övriga chilifröer ska sättas i februari.

Inga nya chilifröer har beställts eftersom det har samlats en hel del nya sorter under hösten.

Blandad paprikaskörd 2017.

Paprika

En väldigt nära släkting till chilin men i mitt tycke betydligt mera användbar. Eftersom jag faktiskt inte tycker att olika paprikor skiljer sig särskilt mycket åt så har jag inte beställt några nya fröer utan tänker avsluta de fröpåsar jag har. Jag sätter paprikafrö i februari. Årets sorter: Marconi Rosso, Doe Hill och King of the North.

Tomat

Förr kunde jag odla coola tomater där färg och form var primärt. Nu satsar jag bara på goda och lagringsdugliga sorter. Här har frölagret tunnats ut något och jag ville komplettera med några säkra sorter. Dels köpte jag röd Brandywine eftersom det är mångas favorit. Jag hade gul Brandywine 2017 och den var toppen. Dessutom köpte jag Tiny Tim som också verkar vara en favorit i kategorin småtomat.

Gul Brandywine från 2017.

Gurka

Vissa år har jag inte odlat gurka alls, andra år har jag gjort det. Ibland har vi fått massor av fina gurkor, ibland blir det bara skit. Då tappar jag sugen och det får gå några år innan jag ger mig på gurkorna igen. Nu verkar det ha gått tillräckligt lång tid sedan senaste misslyckandet eftersom jag beställde nya gurkfrön.

Kanske kommer de nya odlingslådorna att ha betydelse (större jordvolym) och jag har läst på lite bättre inför denna säsong.

Det här är årets beställning från Runåbergs. Förmodligen kommer det att bli kompletteringar men detta är mitt huvudinköp eftersom det är den bästa firman. I nedersta raden syns ”Picklesgurka” och valet föll på Northern Pickling efter att ha läst på lite. Mycket tidig konservgurka med medelgröna frukter som, likt alla inläggningsgurkor, bör skördas unga för bästa smak. Rankorna är ganska korta med riklig fruktsättning. Northern pickling, som är fläcksjukeresistent, har i alla år gett störst skörd av de tidiga standardsorterna.

Örter: Basilika och koriander

I växthuset odlar jag alltid basilika och koriander men till dessa behövde jag inte heller köpa några fröer eftersom det fanns i lagret. När det gäller basilika så gillar jag Genovese bäst men även Storbladig Italiensk är väldigt god. Det brukar även vara svårt att låta bli en låda med en basilikamix eftersom den blir så vacker och bjuder på fantastisk doft.

Koriander lär gå att odla utomhus, jag har aldrig provat. Den växer väldigt snabbt och fint i växthuset så jag brukar ha den där. Det finns koriander som liknar dill och det finns koriander som liknar bladpersilja. Jag gillar den senare bäst.

Genovesebasilika. It´s a must.

Del två i min presentation av frökategorier, min utvärdering av 2017 och planering av 2018 kommer i nästa blogginlägg.

Jag som skulle släppa kontrollen. Hade precis vant mig vid tanken när jag gick odlarutbildningen 2016. Dokumentera! sa läraren och hans motivering fick mig att plocka fram anteckningsblocket igen.

Så här såg det ungefär ut förra året. Jag försökte skriva så mycket jag kunde. Och nu är jag glad för det eftersom minnet är kort, potatis aldrig bör odlas i samma låda år efter år och att den näringskrävande kålen är smart att sätta i förra årets ärt- och bönlåda.

Fullständigt fri skala och väldigt kladdigt men ett himla bra kom-ihåg.

När jag tittar på denna skiss blir jag också påmind om att jag ska sluta odla squash. Den tar väldigt mycket plats i förhållande till hur mycket vi uppskattar att äta den.

Den store odlarinspiratören Sara Bäckmo har förnyat sig med fräsch hemsida och ett nytt upplägg. I ett av hennes trädgårdsbrev, som man kan prenumerera på gratis, läste jag just att även hon utvärderar, tar bort och lägger till.

Sara Bäckmos summering av don´ts efter odlingsåret 2017.

När jag nämner Sara Bäckmo så kan jag inte låta bli att rekommendera podden Två odlare emellan som hon medverkar i tillsammans med Farbror Grön, Johannes Wätterbäck. Jättetrevliga samtal med både fakta och inspiration.

I nästa inlägg ska jag fortsätta berätta om Odlingsplan 2018 men även presentera ett nytt projekt, lite lagom stort.