Recept med hägg

I slutet av förra inlägget skrev jag att häggen var på gång att blomma i Getingedalen. Nu händer det. Förutom att det doftar fantastiskt på hela vår gård så hör man ett surrande utan dess like när man står nära. Vår hägg är gigantisk och vi älskar den. Men frågan är om inte bina älskar den mer. Dessutom står den nära kuporna så de behöver inte flyga särskilt långt och honungen borde få en touch av häggsmak.

För det är smaken jag ska skriva om nu. Häggen är fullt ätbar precis som många andra blommor. Den innehåller mikroskopiska mängder amygdalin vilket man tog vara på förr i naturmedicinska sammanhang. Det finns dock inga moderna vetenskapliga belägg för att amygdalin har några hälsofrämjande effekter.

Däremot så är det amygdalin som ger häggen en ton av bittermandel och precis som med bittermandel bör man inte äta flera kilo. Bittermandelsmaken är svag men det är något annat i häggen som gör att jag tänker på tuggummit jenka som fanns när jag var barn.

Hur som helst, jag ville prova att pickla häggen, inspirationen kommer härifrån, så jag plockade blommor och pillade bort dem från stjälken. Det fanns tydligen risk för att det gröna skulle kunna göra picklet bittert.

Hägg på burk.

Jag ville bara testa så jag tog en liten burk. Det stod vitvinsvinäger i receptet men jag hade ingen hemma så jag tog vår hemmagjorda äppelcidervinäger som bara blir godare för varje dag. Och det var allt. Jag kanske inte skulle kalla detta picklad hägg utan snarare häggvinäger men strunt samma, det är fortfarande spännande.

I väntan på att smakerna ska utvecklas.

Därefter ville jag testa att göra häggsaft, precis som man gör saft på andra blommor (fläder och syrén). Efter lite googlande så konstruerade jag ett eget recept:

200 g häggblommor på så lite stjälk som möjligt

750 g hackad rabarber

1 kg socker

1 liter vatten

Jag löste upp sockret i vattnet i en kastrull på spisen. (Behöver jag skriva att spisen ska vara på? Jag skulle aldrig kunna författa en kokbok.) Häggblommor och rabarberbitar varvades i en bunke sedan hällde jag på sockerlagen. Jag lade en tallrik och en ren tyngd på toppen för att blommorna skulle hamna under ytan. Detta fick stå i rumstemperatur i ett dygn och sedan silades allt.

Eftersom det inte är något konserveringsmedel i så måste saften frysas eller drickas snabbt. I kylskåp skulle den inte klara sig i mer än två veckor. Jag fryser i ursköljda mjölkpaket. Återbruk och nästan plastfritt.

Notera att jag inte använder citron, något som nästan alltid ingår i alla blomsaftrecept. Rabarber är betydligt mera resurs- och klimatsmart och är nästan alltid gratis. Det är klart att du ska använda det istället!

Herre jösses vilken god saft. Precis som med fläder så har den en ”vuxen” smak och som jag skrev ovan, blommig med en tydlig touch av jenka. Liknar inget annat. Rabarbern finns med på ett hörn och bidrar med lite syra men det är häggen som spelar huvudrollen i den här pjäsen, believe me.

Apropå bin, jag ser drunknade individer i våra vattentunnor. Det måste betyda att de är törstiga. Jag kommer att ställa ut mina gamla fågelbad av betong åt dem, det brukar vara populärt.

 

Ännu mera vilt

Vädret är lite småvilt, T-shirt ena dagen, halsduk och långkalsonger nästa. Mina senaste inlägg har präglats av vildplockad mat och det blir ganska vilt även idag. Men vi börjar med den tama avdelningen.

Spenaten är skördad! Det kan ha varit rekord och jag kunde frysa in tolv små paket med förvälld spenat. Vi passade på att göra den indiska rätten Palak Paneer när vi ändå hade skördat.

Löken är satt. I år gör jag det lätt för mig och använder sättlök. Lika mycket gul som röd. De planteras i kluster om tre vilket sparar plats och funkar fint, jag har provat det förr.

Stolt och glad spenatodlare. Hoppas att resten av säsongen går lika bra. Ha.
Gamla mjölkpaket är asbra att frysa in i. Det mesta faktiskt.

Veckans vilda matlagning handlade om pesto och maskros. Peston gjordes på nässla, kirskål, vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar. Hur gott som helst.

I skoluppgiften gavs det ett tips på att mjölksyra peston så vi tog undan en klick för att testa. Det var dock snabbvarianten där man ympar in lite mjölksyrebakterier från en surkål och jag har hört allt möjligt om den varianten. Allt från att det funkar fint till att det är olika bakteriestammar till olika livsmedelsgrupper så det är inte säkert att det funkar alls.

Den som lever får se. Och smaka.

Några av ingredienserna till peston.
Den osyrade peston.
Pesto under mjölksyrning. Kanske.

Nu blommar maskrosorna för fullt i Getingedalen så nu var det dags att börja experimentera. Först och främst plockade jag knoppar och blommor. Knopparna stektes i smör, saltades lätt och smakade överraskande gott. Det fanns tydliga likheter med grillad sparris.

Vi kommer att laga det igen men då kommer knopparna att blandas med något mer. Skulle funka fint i en sallad till exempel.

Före…
…och efter.

Blommorna skulle användas till maskrossirap. 1 liter hela blommor utan stjälk varvades med 500 g socker i en burk. Denna placerades i husets mest solgassiga fönster och där ska den stå i 3-4 veckor. En gång om dagen ska den skakas om. Läraren påstår att blommorna påminner om fikon efteråt.

Den som överlever får se.

Burken är fylld och försluten.
Ger inte ett lika aptitligt intryck efter fyra dygn.

Jag noterar att häggen blommar i stan och att min är på väg att slå ut. Saft och picklade blommor ska det bli. Jag noterar också att granskotten är på gång. Det ska bli allt möjligt av dem. Recept på hägg och granskott länkade jag till i förra inlägget.

Nu är det nära!

Här kommer veckans tips:

REKO-ringen startar vid Eurostop! Torsdagar jämna veckor kommer de att finnas på västra sidan av Örebro vilket jag är väldigt glad över. Inköp via REKO-ringen gör du på Facebook. Här har jag skrivit mer om REKO-ringen.

En grymt välskriven och upplåst debattartikel i Göteborgsposten om vikten av självförsörjning hittar du nedan. Med coronapandemin finns det risk för livsmedelsbrist i Sverige men med en ökad fritidsodling minskar problemet.

Men enbart fritidsodlingen har potential att producera uppemot 700 000 ton ätliga grödor, alltså mer än fem gånger så mycket som idag.

Du hittar artikeln här.

Med anledning av pandemin sänds många föreläsningar på webben vilket gör det möjligt för alla att delta, var man än bor och när som helst på dygnet.

Två föreläsningar som jag vill rekommendera är:

Fleråriga växter med Stephen Barstow. Stephen har skrivit boken Around the world in 80 plants och kommer att hålla en kurs i Åfallets trädgård i sommar.

Här är en länk till föreläsningen (som är på engelska) och här är en länk till sommarkursen.

Den andra föreläsningen är med Philipp Weiss, författare till ett flertal böcker om perenna grönsaker och skogsträdgårdar. Hans föreläsning om just skogsträdgårdar hittar du i Facebookgruppen Omställningsnätverket. Där såg jag förresten en bra föreläsning om höns här om dagen. En öppen grupp där det sprids mycket vettigt material.

Vild matlagning och nya projekt

Idag blir det en hel del kopplat till veckans skoluppgift; matlagning på vildplockat. Jag skrev om det redan förra veckan och det blir uppföljning idag.

Det blir också några bilder på alla pågående projekt. Jag är garanterat inte ensam om att ha trädgårdsprojekt den här årstiden. Särskilt inte i coronatider.

Många bilder utlovas hur som helst!

Vi lagade nässelgnocchi med vitlöksfrästa humleskott och kirskålschips. Två vilda och en halvtam växt. Receptet på nässelgnocchi hittas längst ner i detta inlägg.

Kirskålschips görs på samma sätt som med grönkål; ansa bladen, blanda dem med lite olja och lite salt (det är lätt att överdosera), bred ut på en plåt och rosta på cirka 175 grader. Vänd runt försiktigt efter fem minuter och sedan tar det bara några minuter till innan de är klara. För mig är det ungefär som att koka mjölk, chipsen blir brända när jag vänder ryggen till.

Om man har väletablerad humle så gör det absolut ingenting om man skördar några skott. När de är 10-15 cm långa är de som godast. Vi valde att steka dem i smör, vitlök, salt, peppar och en skvätt citronsaft. Hur gott som helst. Egentligen smakade det mest smör, vitlök och citron men det är ju gott. Och humlen har skön konsistens och är alldeles gratis.

Nyskördade humleskott.

Förra veckan radade jag upp en massa vilda blad som är fullt ätbara. Då kunde jag fortfarande inte hitta så många i Kilsbergen. Nu, endast en vecka senare, finns det mycket mer.

Björkens musöron är fint att dryga ut salladen med.
Späda hallonblad går att brygga te på.
Blåbärsblad är gott till allt möjligt.
Lönnens blad och blommor ska tydligen också funka i salladen. Det har jag aldrig provat så det blir spännande!
Hos oss är inte den spanska körveln ett dugg vild. Jag har en köpt planta som tack och lov vill återkomma varje år men den sprider sig inte ohämmat som den verkar göra i andra delar av landet.
Detsamma gäller vår ramslök. Den växer inte naturligt här, jag har planterat den och är glad att den vill återkomma varje år. I andra delar av landet ser jag hur den breder ut sig i vida lökängar.
Rönnbladen går att äta men de är godast i detta späda tillstånd. Då smakar den lite mandelkubb och är god att lägga på en söt kaka. Precis som bittermandel ska man inte äta för mycket av den eftersom de innehåller amygdalin.

Läs mer om bittermandel, rönn och amygdalin här.

Även hägg innehåller amygdalin men mängderna är små. Blommorna har inte slagit ut än hos mig men i år ska jag prova att göra saft på dem. De säger att man kan använda ett klassiskt flädersaftrecept och dubbla mängden blommor så blir det gott. Dessutom vill jag prova att pickla blommorna. Se recept här.

Granskotten har inte dykt upp i Getingedalen än men sedan förra våren har jag samlat på mig massor av nya roliga recept på granskott så jag är på hugget.

Här är en av receptsamlingarna.

Dessutom har jag fått många tips på recept med maskros så dem väntar jag också på. Jag vet att de blommar nere på slätten men jag vill använda mina egna. Till exempel ser jag flera som steker blomknopparna i smör, salt och kanske vitlök.

Några av våra odlingslådor hade gett upp. Ja det skrev jag också om i förra inlägget. Nu har vi tagit bort dem och satt dit nya. Dessa är lite smalare eftersom vi har upptäckt med tiden att det är så mycket mer lättjobbat. Därmed blev det jord över och den har vi väldigt mycket nytta av nu när vi kommer att göra om örtagården.

Gamla örtagården. Allt har sin tid.

Jag har tröttnat på den gamla och att odla i marknivå är verkligen inte min grej. Det blir låda där också och det känns superbra. Alla örter som ska sparas grävdes försiktigt upp och har nu mellanlandat i en av de nya odlingsbäddarna där inget har hunnit planteras än. Logistik. Vi lastade jorden i släpkärran för då kan vi med hjälp av bilen flytta den mellan uppsamlings- och avstjälpningsplats på ett ganska smidigt sätt. Lite trixigt att klämma in bil och släp mellan växthus och lådor men min sambo är yrkeschaufför så för honom är det ingen match.

Praktiskt sätt att flytta jord.
Inte färdigt än men det kommer att bli skitbra.
Här sitter salvia, gräslök, kyndel, libbsticka, citronmeliss och allt möjligt annat och väntar på sin nya växtplats.
Godmorgon bondbönan!

Dessutom gror det för fullt. Först regn och sedan värme och sol. Bondbönorna visar sig, rättikan likaså och spenaten har visat första blomknoppen så nu ska den skördas.

Svinfin skördeklar spenat.
Tecknet jag har väntat på. När spenaten börjar blomma blir det inga fler blad. Ingen idé att odla dem längre.
Sparrisarna tittar upp! I höstas sådde jag ny sparris eftersom mina gamla plantor har slutat att leverera. Dessa krukor har stått ute i vinter och nu ska jag sätta dem i sparrisbädden. Men först ska den fixas och gödslas.
I höstas grodde de och sedan har de stått så här, ute, halvt nergrävda i en jordbädd i vinter.
Vitlöken mår superbra. En gödselvattning varje vecka är det som gäller.
Piplöken är fin. Den gillar också lite gödning i med vattningen. I år, och alla andra år framöver, kommer dessa att gå i blom. Så gör lökväxter. Så om jag vill skörda piplök så måste det ske innan midsommar. Därefter blir bladen lite trista.
Varken ätbar eller odlad. En självsådd ask som har fått bo kvar eftersom vi gillar den. Ascoola knoppar ju.
Och bina mår bra…
En ny halmbal har vi baxat hem dessutom. Den förra köptes för fyra eller fem år sedan och den här lär räcka minst lika länge. Ett väldigt användbart material, både till täckodling men även för att ge jorden fin struktur. Lokalodlad fem kilometer hemifrån.

Vecka 20

Nu planterar jag ut. Det finns en hel del som tål kyla, både frost och minusgrader, och dessa får komma ut i odlingslådorna nu. Dels börjar näringen ta slut i förodlingskärlen, dels börjar det bli lite trångt.

Gula hjärtblad indikerar att näringen börjar ta slut. Med transparent låda kan jag också se att rötterna behöver mer plats. Alla grödor med något ryskt i namnet brukar vara köldtåliga.

I förra inlägget visade jag hur odlingslådorna prepareras med kompost innan jag planterar. Fast komposten räcker inte till alla mina odlingar, det blir kogödsel till resten. Lite hönsgödsel också. Kogödsel tillför näring på lång sikt medan hönsskiten är rena raketbränslet.

Jag gräver inte ner gödningen så långt. Med regn kommer ändå näringen att förflyttas neråt i jorden och mina förodlade plantor behöver näring direkt.

Med 2018 års torka som erfarenhet så inför jag nu en ny planteringsmetod. Har ingen aning om det bli lika torrt i år men varför chansa? Sedan tidigare täckodlar jag, det är ett grymt bra sätt att behålla fukten i jorden, men nu inför jag även gropodling.

Gropodling. Kålen är precis utplanterad och därefter vattnad.

Om varje liten planta sitter i en försänkning så kommer bevattningen att bli effektivare. Vattnet rinner ner i gropen, närmare plantan och dess rötter. Förhoppningsvis genererar det mindre vattenåtgång vilket är bra när den resursen är begränsad.

På bilden ovan har jag ännu inte lagt på täckmaterialet. Ibland lägger jag på det sist och ibland först. Att lirka in täckmaterialet mellan plantorna eller att sära på det för att plantera känns hugget som stucket.

Nu ligger täckmaterialet på plats.
Här sitter jag tryggt och skönt i min lilla grop.
Vitlöken Vigor får gödselvattning en gång i veckan. Antingen med stallgödselsoppa, nässelsörja eller kiss.
Bondbönor är min favoritböna. Och i år är jag extra lycklig över att de gror eftersom jag har odlat fram fröerna själv! Här hade jag ännu inte kommit på att jag ska odla i grop.
Jag har tjatat om att jag vill ha mer perenn piplök, kan inte få nog av piplök, så nu har jag anlagt en hel låda med bara piplök. De är förodlade och sedan planterade i knippen om 3-5 plantor. I grop förstås. I år får de bara växa till sig, kanske även nästa år, men sedan har jag förhoppningsvis ett stort och återkommande skafferi av tidig piplök. När skördesäsongen är slut har man dessutom vackra blommor att vänta.

Vi har en magnifik hägg på tomten och den blommar just nu. Förutom att den avger en underbar doft så står den precis i anslutning till bikuporna. Gissa om det surrar i häggen? Att ta in en bukett med spretig hägg ger skön doft i hela huset. Visserligen vissnar den på 4-5 dagar men det kan det vara värt.

Det går att göra saft på hägg, precis som med fläder, och den får en behagligt blommig smak med touch av mandel. Kom ihåg att byta ut citrus mot rabarber! Att pickla hägg är också möjligt. Det har jag aldrig provat men recept finns här!

 

Just nu är det som mest fart på bina och vår biodlare, alltså han vi hyr kuporna av, säger att vår plats är bra så nu har vi skyskrapskupor.

Över till något helt annat. 2016 gick jag en distansutbildning på Karlskoga Folkhögskola i småskalig odling. Den var grym, jag blev 100 gånger bättre på att odla, både ur ett lokalt och globalt perspektiv. Utbildningsformen passade mig perfekt dessutom.

NU ÄR DET DAGS IGEN!

I höst börjar jag och min sambo på en distansutbildning i Ekovegetariskt kökVårdinge By Folkhögskola. När jag läste kursbeskrivningen kändes den klockren och innehållet matchar den utveckling som vi har pratat om i flera år i Getingedalen.

Det var mycket i kursens innehåll som attraherade mig men hållbar matlagning, framtidens mat, matfoto, aktuell debatt, globala sammanhang, vegetarianismen historia och förädling av vilt och ogräs är några av de saker som fick mig att söka. Att vi gör detta tillsammans, min sambo och jag, känns också stimulerande.

Här är en liten film om utbildningen.

Avslutningsvis kommer två rekommendationer:

Den 25 maj är det plantloppis på Clarion! Jag har skrivit om den förut men gör det gärna igen. Här kan du läsa mer. Jag säger bara hållbarhet, sojakorv och Kvinnohuset. Tre synnerligen goda skäl till att komma till Clarion.

Den 30 maj är det Tysslingedagen! Inte nog med att jag står på en himla kul station (nummer 27) och säljer keramik, det finns hela 15 stationer på temat plantor och trädgård!

Tysslingedagen
Tysslingedagen

En sak varje dag. Så resonerar jag kring odlingarna nu. Om jag tänker på allt som måste göras blir det för mycket men om jag tänker att jag bara behöver plantera ut en sak eller gödsla en låda så blir det överkomligt. Och på en vecka har det plötsligt hänt massor. Beviset på om jag har lyckats med det kommer i nästa blogg.

Utplantering, gräsklippning och ett besök i Östansjö

Det blev ju ett rasande fint reportage i lördags! Och nästan allt blev rätt, jag är imponerad av Marita som lyckades få till det med anledning av hur mycket jag pladdrade på.

Här finns en länk till den digitala versionen.

Jag tror att jag skrev om värmen för en vecka sedan men det är värt att upprepa eftersom det tydligen slår något slags rekord för maj i Sverige. Vilken högsommar!

Häggen blommar som bäst exakt just nu och jag är glad att jag befinner mig på hemmaplan så att jag kan njuta av framför allt doften. Ett tag tänkte jag prova att göra saft på blommorna men sen öppnade jag frysen och såg hur mycket saft som fanns kvar från syrén, fläder, svarta vinbärsblad och rallarros…

Vi har en magnifik Hägg i kanten av tomten. Till vänster syns bikuporna och till höger sticker det fram en Silverpil. Min ersättare till Silverpäron som inte skulle må bra i zon 5.

Det går mindre än en vecka mellan gräsklippningarna så här års, det växer galet fort. Vi har inga självgående maskiner, motor har vi dock unnat oss, ett pass med gräsklipparen är ett stycke nyttig och svettig vardagsmotion.

Eftersom vi har ganska stora ytor att klippa så har vi satsat på rätt så bra grejer men vi valde galet ur odlarhänsyn. Gräsklipp är den mest överlägsna näringskällan för grönsakerna och med vår multiklippare blir gräset så finfördelat att det är svårt att räfsa upp.

Hade jag kunnat backa bandet så hade jag köpt en vanlig gräsklippare med uppsamlare. Tänk vad mycket gödning och täckmaterial det hade genererat. Nåväl, multiklippfunktionen medför att gräsmattan gödslas automatiskt så något gott innebär det.

Ibland är dock gräset så pass tjockt att det blir lite strängar av klipp som jag kan räfsa ihop. Men tänk om jag hade haft en uppsamlare…

En sträng av gräsklipp! Hurra!
Färskt klipp är alltid bäst men även det som har legat två dagar i en hink funkar fint. Näringsproportionerna i gräsklipp är tydligen ultimat och komplett så om man hade mängder av detta så skulle man slippa mycket annan gödsel. Dessutom funkar det fint som täckmaterial och ger mullig och porös jord.

Nu planterar jag ut den förodlade kålen. De flesta plantorna är tillräckligt stora för att stå pall för storm eller skadedjur. Dessutom är ju vädret så gynnsamt att det inte finns någon anledning att vänta.

En rosenkålsplanta på tillväxt.

Jag bäddar alltid runt plantor och sådder med organiskt material för att hålla fukten i jorden, slippa mycket ogräs och ge mat åt maskarna. Jag har aldrig haft så lucker jord som när jag började täckodla.

I lådan med rotsaker (palsternacka, rättika och morot) har ännu inget tittat upp.
I löklådan gror det dock för fullt.
Vitlöken ser kraftig ut redan nu så jag hoppas på stora lökar vid skörd. VITlöken är samplanterad med VITA jordgubbar. Genomtänkt va?
Till och med blomsterbönorna börjar gro. Dessa har jag direktsått.
I växthuset har jag skördat all spenat och istället grävt ner tomatplantorna. Det här är Ponderosa, en vintertomat vars namn har lokal anknytning.
Även frilandstomaterna har planterats ut. Det är ju så varmt och de står på en skyddad plats så jag är inte orolig. Det här är Sibirjak. Alla grönsaker med Sibirien i namnet är väldigt tåliga.
Kvar i växthuset står det plantor som fortfarande är lite för små för att planteras ut. Här ser ni Wasabino, en av årets nyheter för mig. Jag brukar alltid odla någon slags asiatiska blad och det här råkade bli 2018 års bidrag. Asiatiska blad är väldigt tåliga så de skulle förmodligen överleva en utplantering men de är ju så små och pilliga att hantera.

I helgen var jag på vårmarknad på Östansjö Trädgård. Marknaden som var insprängd bland plantor och buskar var inte så mycket att orda om men själva plantskolan är värd ett besök. Framför allt finns det kunskap vilket jag saknar på många andra ställen. Östansjö Trädgård ordnar en hel del kurser och events och dessutom gillar jag deras sortiment.

Vi köpte inte med oss något träd men det var nära…
Jag kan ju förstås inte låta bli att plåta grönsakerna. Vi köpte med oss ett tråg med majsplantor hem. Det hade jag inte planerat att odla i år men plötsligt händer det.
Förutom allt det gröna så spanade vi in deras tunnelväxthus eftersom vi går i tunneväxthustankar. Kände in formen, storleken och konstruktionen.
I ett tunnelväxthus skulle man kunna börja odlandet mycket tidigare på året och hinna få flera skördar på en säsong.
Dessutom passade jag på att dokumentera odlingsanvisningarna till tomaten Ponderosa (som jag visade ovan) eftersom jag faktiskt inte hade koll på allt.

Fortsättning följer!