Vecka 39

Sista onsdagen i månaden och jag tänkte bjuda på tankar, teorier och tips.

Begrepp värda att vända på:

I flera tusen år odlade vi giftfritt på den här jorden. Sedan kom kemikalierna, konstgödning och bekämpningsmedel, och denna giftfyllda odling benämns konventionell odling. De som valde bort gifterna jobbar med alternativ odling.

Jag skulle vilja kunna kalla mina morötter för morötter, inte ekologiska morötter. De som odlar med gift borde istället kalla sina morötter för kemiska morötter. Dessutom borde de redovisa varenda kemikalie och ämne som de tillför moroten under dess uppväxt i innehållsförteckningen.

Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva skaffa certifikat för att kunna kalla sina morötter för KRAV-märkta eller ekologiska, det är giftodlarna som ska redovisa sina förehavanden. Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva bevisa något, tvärtom.

Att välja ekologiska varor i mataffären

Nu blir det mycket text men det kan vara det viktigaste jag har skrivit på flera månader. Håll ut!

Jag har försökt att gå försiktigt fram, var och en måste få göra sina egna val, men samtidigt växer högen av fakta och argument som tydligt visar vad som händer med jorden vid o-ekologisk livsmedelsproduktion. Jag förstår inte varför man väljer o-ekologisk gräddfil när det finns ekologisk?

Okej, den är två kronor billigare och för vissa har dessa kronor betydelse, jag köper det. Men för det stora flertalet gör det ingen som helst skillnad. Det stora flertalet har också barn och barnbarn och det är de som får ta konsekvenserna av att du väljer o-ekologisk gräddfil idag. Ja faktiskt.

Kossorna som har producerat mjölken till din o-ekologiska gräddfil har med allra största sannolikhet ätit hårt besprutad soja från Sydamerika. Ett bekämpningsmedel som inte ens är lagligt att använda i Sverige längre. (Vi vill alltså inte längre ha giftet här men vi tycker tydligen att det är okej att göra affärer med länder som använder det…?)

En o-ekologiskt odlad jord har inte särskilt lång framtid, snart är den död. Ekologiskt odlad jord kan leva i oändlig tid.

Sojan har med allra största sannolikhet vuxit på en yta där man har huggit ner regnskog för att kunna odla istället. Och sojan går inte till vegetariska produkter som sojamjölk eller vegokorv, den går till boskap så att vi ska få så billiga mejeriprodukter som möjligt.

Jag hoppas att du orkade läsa ända hit. Och jag hoppas att du förstår att gräddfilen bara är ett exempel. Min källa är denna och där kan du förstås läsa mer om detta. Men filmen nedan är en überpedagogisk sammanfattning av problemet.

Äta mejeriprodukter eller inte?

Jag är en vegetarian som äter mejeriprodukter. Visserligen ekologiska men det är ändå inte helt oproblematiskt. Först och främst tänker jag på det onaturliga i att lura kor att producera mjölk. Den är ju endast till för kalven. Redan där ser jag ett problem.

Att vi sedan odlar och importerar foder till våra kor istället för människomat är problem nummer två. Här finns en ohållbar och inte ett dugg klimatsmart ekvation. Även om odlingen är ekologisk så använder de flesta lantbrukare diesel som bränsle i sina traktorer. Framtagning av utsäde och alla transporter hit och dit kostar också på. Att odla grödor till människomat, som alltså inte går via kon, är en betydligt klimatvänligare och hållbarare lösning.

Min vana att äta yoghurt till frukost och ost på mackan är nog inte mer än… en vana. Precis som det är för köttätaren att äta kött. Om de vegetabiliska substituten till yoghurt och ost inte smakar tillfredsställande så ska jag nog se mig om efter en annan sorts frukost. Dags att släppa normer och sarger.

På utbildningen har vi redan gjort två sorters växtbaserad pastej, båda är goda, näringsrika och betydligt mer klimatsmarta än ost. Jag måste bara bestämma mig och vänja mig vid andra smaker. På samma sätt som när jag bestämde mig för att sluta med kött. Jag vill kunna leva med mig själv.

Lökpastej med solroskärnor mm. Ett utmärkt växtbaserat pålägg.

Saker värda att lyssna på just nu:

Sveriges Radios program Vetandets värld sände ett avsnitt den 18 september med titeln Så minskar du matens klimatavtryck. 20 minuter fyllda med fakta, tips och bra argument. Bara lyssna.

Senaste avsnittet av podden Grönsakslandet. Det här är en pod som inte släpper avsnitt med något jämnt intervall utan de poppar upp när man minst anar det. Både Bella och Elin är hängivna grönsaksodlare, båda är dessutom författare och därmed bra på att uttrycka sig. Helt klart värt sina 43 minuter.

Du hittar avsnittet här.

Grönsakslandet. Bild lånad från Sveriges Radios hemsida.

Radioprogrammet Meny och avsnittet Lekfull jakt på nya smaker – med enkla råvaror är min tredje rekommendation. En riktigt entusiastisk Johan Björkman, kock och kokboksförfattare, berättar gladeligen om sina spännande metoder. Det är samme Johan som skrev boken som jag rekommenderade tidigare i år.

Avsnittet blev dessutom omtalat på utbildningen som jag går.

Lyssna på avsnittet här!

Björkmans inspirerande bok

Vecka 35

När squashen är färdig. Så slutade jag mitt förra inlägg. Det kändes som om det var en evighet bort. Om de skulle bli färdiga över huvud taget.

Men nu är jag där. Squashen börjar verkligen bli färdig och det är då jag ska prova den nya rätten med fetaost och fläderkapris. Rapport kommer.

Idag har jag behov av att fokusera på det som går bra. Det är en sådan dag. Och det blir lite schyssta foton till det. Dessutom tänker jag berätta hur kursen har börjat. Jag går alltså en distansutbildning på halvfart i Ekovegetariskt kök och ska hålla på med det i ett helt år. Förmodligen kommer bloggen att präglas av det.

Sommarsquashen Costata Romanesco får ofta högt smakbetyg. Nu ska vi se hur den funkar med fetaost och fläderkapris. Fint att skörda dem späda med blomman kvar, den är ju också god.
Det är lätt att se vilka blommor som är hanblommor, de saknar fruktämnet, en knöl, mellan blomman och stjälken. När de är så här stora och precis i det här skedet av sitt liv är de perfekta att fylla och steka eller fritera. Schemat är dock lite tajt så jag vete 17 om det blir någon avancerad matlagning innan helgen.

Vad är det mer som går riktigt bra i år? Jo piplöken! Så här års är piplöken normalt grov och träig och blommar för fullt. Men jag sådde dessa i vintras och lök blommar andra året. Iallafall all annan lök. Därför står jag med en saftig, grön skog av läcker piplök så sent som i augusti. 

Då är frågan, kan man frysa piplök? Det går ju väldigt bra att frysa gräslök. Och att frysa purjolök är ju inte heller något problem. Vi testar!

Några hackade färska stjälkar av piplök…
…åker in i frysen några timmar för att sedan utvärderas!

De gröna proteinerna går också riktigt bra i år. Jag har fryst in galet stora mängder sockerärt, både Norli, Carouby de Maussanne och Lokförare Bergfälts jätteärt blancheras max en minut i sjudande vatten, flyttas till isvatten, lufttorkas och styckfryses på en bricka. Efter ett par timmar hälls de över i gammal juicekartong och kan således lätt portioneras vid matlagning.

I min frys är det spår i sidoväggarna och en klassisk laminatbricka, standardstorlek, passar perfekt i dessa spår. It’s meant to be.

Vaxbönan Helios från Runåbergs har levererat friskt i år. Jag skördar ca 30 färdiga bönor/dag. De kokas i två minuter och styckfryses på samma sätt som sockerärten.
Helios är en lågväxande buskböna som inte behöver något stöd. Blir ca 40 cm hög.
Lokförare Bergfälts jätteärt är allt annat än låg. Jag tippar på att de har klättrat två meter denna sommar. Och gett sjukt stora ärtskidor. Mycket goda dessutom. Jag vet att fröerna är svåra att få tag på så jag tog egna i höstas. 100% grodde i våras. Nu låter jag de mest svåråtkomliga skidorna hänga kvar så blir det utsäde till nästa år.

Min slutsats av sockerärtsodlingen blir att Norli är jättebra. Växer snabbt, blir inte mer än 60 cm hög och ger massor av goda sockerärter. Lokförarens är också väldigt goda och ger så enorma skidor att man absolut vill odla dem. Ger inte lika stor mängd men i vikt tror jag att resultatet är detsamma.

Carouby de Maussane skulle visst vara någons favorit och den ger också väldigt stora ärtskidor men inte riktigt lika goda. Jag satsar på de två första och kommer att sätta rejält mycket nästa år.

Sockerärt ingår dessutom i min augustisådd så det kan man odla i flera omgångar.

Den sista proteinodlingen är bondbönan och den är nu slutskördad för i år. Blasten, som började vissna, lades kvar på jordytan som jordförbättring/täckning. Bönskidorna likaså. Ingen idé att gå omvägen via komposten. Där förloras en del av näringen.

Bondbönornas innehåll förvälls och blir också infryst i portioner.

Nästa år ska jag så 100 bondbönsfröer.

Apropå augustisådd, jag sådde ett okänt japansk frö i början av augusti. Det visade sig vara spenat. Den smakar spenat och den började blomma som spenat. Bladen var dock lite spetsigare men det finns många olika sorter. Däremot så var den snabbare än något annat jag någonsin har odlat! Det tog fyra veckor från sådd till skörd!

Detta förvälldes snabbt och packades i gamla mjölkpaket innan lagring i frysen.

Den senaste veckans regn och värme har varit som raketbränsle åt grönsakerna. Det som har växt mycket är följande:

Flera olika kålsorter. Här en rosenkålssläkting, Petit Posy, som ger små rufsiga kålhuvuden i bladvecken. Man ser att de är på gång.
Kålrabbin börjar få sin säregna form.
Fänkålen skulle kunna skördas när som helst. Gillar att fänkålsdillen ser ut som ett nyfött djur.
Blomkålen ska nog inte bli så mycket större. Hellre ett litet och fräscht huvud än ett stort och maskätet.
På lördag ska jag starta dagen med björnbärssmoothie…

Jag har haft två studiebesök. Två helt olika grupper. Väldigt trevligt i båda fallen. Det senare sällskapet kom från Adolfsbergs Trädgårdsförening och de skrev så himla fint i sin blogg efteråt! Läs här! Massor av bilder är det också!

Det finns ett stort värde i att träffa andra odlare. Jag snappade upp flera olika tips. Att blasten på min rotselleri är fullt ätbar, att salladsärt är som en kombination mellan sockerärt och spritärt och att havtorn går fint att torka.

En rolig grej i år är att vi skördar våra egna äpplen! Älgen har tagit all vår frukt alla andra år men i år är hen sen och jag tidig. Rödluvan var dessutom helt mogen, Silva likaså, och dessa åkte ner i min korg istället för älgens mage.

Varken Rödluvan eller Silva har några vidare lagringsegenskaper men så funkar det tydligen med härdiga sorter. Nu hoppas vi att även Alice hinner mogna innan älgarna kommer.

Och så över till utbildningen. Första uppgiften var att presentera sig och det klarade jag av. Nästa gång ska jag laga en måltid med det som finns hemma och det kommer att bli en enkel match. Både trädgården och frysen fick vara med. Detta ska dokumenteras och redovisas efteråt.

Därefter ska vi se en dokumentär på Netflix, Cooked, (del 2-4) och läsa delar ur Gunnar Rundgrens bok Den stora ätstörningen och så klart diskutera innehållet. Om du ser dokumentären eller läser boken; hör av dig så kan vi hålla en diskussion i kommentarsfältet!

I nästa inlägg hoppas jag kunna visa bilder på tomater som mognar. För de har varit gröna sååå länge nu.

Vecka 32

I det här inlägget har jag lovat att skriva om det svåra kålodlandet, inlagd dragon, falska sillinläggningar och om vitlöksskörden. Så här kommer det!

Svårt med kål i år

Kål är både lätt och svårt att odla.

Lätt: Den är väldigt köldtålig, den växer starkt, det blir ofta mycket.

Svårt: Det finns ingen annan grönsak som är så poppis bland skadedjuren och den vill ha galet mycket gödsel.

I år har skadedjuren varit värre än någonsin. Vanligtvis har jag lite kålmal på försommaren och lite mer kålfjärilar på sensommaren. Dessa är inget problem i sig men de lägger ägg på bladen och när äggen kläcks kryper det ut larver som äter upp bladen.

Kålmal: Liten, ljus, gråvit fjäril som lägger ljusgröna ägg utspritt på undersidan av bladen. Larverna är också ljusgröna och 5 mm i början men kan bli 1,5 cm när de är fullvuxna. De äter små hål i bladytan.

Kålfjäril: Normalstor, gräddvit fjäril med små svarta fläckar. De lägger gula ägg i samlingar på bladen, både på under- och översida. Larverna är betydligt större och äter av bladen från utsidan och in.

Jag har aldrig sett dessa två jobba samtidigt, de avlöser varandra.

Kålfjäril in action.

Åtgärd: Kålmalens ägg är bökiga att ta bort eftersom de är små och sitter utspritt, annars är det bra att ta bort så många som möjligt innan de kläcks. Kålfjärilens ägg är mycket lättare att ta bort eftersom de är knallgula och sitter samlat.

Jag sprayar min kål med Turex, det är en bakterie som larverna dör av. Det är biologiskt, helt ofarligt för andra varelser (inklusive människan) och godkänt för KRAV-odling. Förintas av sig själv inom 3-6 dagar, rinner av med regn och löses upp av solljus. Därför att det bra att spraya undersidan av bladen ungefär en gång i veckan.

Detta är dock ett omöjligt jobb om man har mycket kål. Jag bedömer att jag har precis på gränsen. För den som har stora odlingar eller inte vill använda Turex så är det täckning av odlingen som gäller. Kålnät finns att köpa på t.ex. Lindbloms. Vi funderar starkt på att fixa nätburar till nästa säsong.

Om larverna har hunnit kläckas så plockar jag bort så många som möjligt förstås. Alltså, en otäckt kålodling måste få en genomgång dagligen.

Kålfjärilens ägg.
Den här 49-kronorssprutan från Biltema funkade fint till Turex i tre säsonger men samtidigt som jag tröttnade på den så gick den sönder. Nu har jag köpt en tjusig sak från Gardena som jag ska berätta mer om en annan gång.
Kålfjärilens larver kan vara så här ljusgröna…
…eller se ut så här.

Andra saker som har drabbat min kål är kållus och sniglar men detta är väldigt ovanligt hos mig så det har aldrig förstört min skörd. Löss skrapar jag bort med fingrarna och sprutar av med hård vattenstråle. Upprepar vid behov. Sniglar plockar jag bort och hugger huvudet av på kvällarna när jag går en pannlampsrunda med snigelsaxen. Behövs bara på försommaren. Att lägga ut Ferramol, järnfosfat, runt odlingarna funkar också bra.

Ferramolpellets. Effektivt.

I år har jag dock drabbats av något nytt och det verkar vara många som lider av samma sak; huruvida det är jordloppor, någon slags rapsbagge eller annan skalbagge tvista de lärde men de perforerar bladen och gör dem oaptitliga.

Att spruta med hård vattenstråle och skaka plantan funkar men de kommer tillbaka. Dessutom vill jag inte spruta vatten i onödan på kålen för då försvinner hinnan av Turex som håller larverna borta. Förmodligen gäller nät vilket stärker våra funderingar till nästa säsong.

Å ena sidan kan årets kålodling tyckas vara en kamp mot väderkvarnar men å andra sidan ska man komma ihåg att kålen växer ända till mitten av oktober och kan stå kvar i landet till i december och då har odjuren gett sig av. Därför tänker jag kämpa vidare med mina kålplantor.

Årets trista grönkål. Hål av både kålmalslarver och skalbaggar.
Samma sorts ohyra gillar även krasse så den är inte heller så fin i år…

Jag ser fram emot nätåret 2020.

Fransk dragon i vinäger

I år är den franska dragonen ovanligt fin. För det mesta lyckas jag få den att överleva vintern men det har hänt att den har dött. Fransk dragon går inte att fröså, jag köpte en planta helt enkelt.

Väldigt fin fransk dragon i år. Alltså det är ju skitsvårt att ta bilder på något ljusgrönt med ljusgrön bakgrund…

Jag tycker att det är gott med färsk fransk dragon i flera sammanhang, bland annat i potatissallad och färskost, men i många recept läser jag att det är ännu bättre med inlagd fransk dragon. Om bladen får dra i vinäger så utvecklas det nya smaker som verkar vara snäppet godare och mer användbart. Denna simpla anrättning kallas Estragon men å andra sidan heter växten också Estragon. Kanske används inte den franska dragonen färsk i Frankrike?

Nu tjatar jag om fransk dragon, som om det fanns någon annan dragon, och det gör det. Rysk dragon ser i princip likadan ut men smakar helt annorlunda. Inte otäckt men betydligt mindre intressant. Den är också härdigare (som allt annat med rysk eller sibirisk i namnet).

Se upp så att du köper rätt om du skaffar en planta eller fröer!

Den franska dragonen är på väg att gå i blom och jag ville skörda innan det händer.

Genom en enklare googling kom jag fram till att det var hur enkelt som helst. En bra vitvinsvinäger, bladen från den franska dragonen och en ren burk.

De mest läsvärda bloggarna om just detta förfarande:

Trä, hops & kärlek

Matgeek

Skog till bord

Tre väldigt välskrivna och snygga bloggar.

Jag köper vinäger, man kan göra sin egen men jag är inte riktigt där än. Burken diskas och steriliseras i ugnen. 15 minuter i 100 graders värme så har de flesta baciller dött.

Därefter repar jag bladen av mina dragonstjälkar. Eftersom jag har så mycket så unnar jag mig att kasta bort alla som är lite fula. Bladen läggs i den rengjorda burken och därefter täcker jag med vitvinsvinäger. Häpp!

Inte någonstans kan jag läsa huruvida burken ska stå i rumstemperatur, kylskåp eller mittemellan så jag tar det säkra framför det osäkra och ställer den kallt.

I någon av bloggarna ovan läser jag att det blir gott redan efter några dagar men låter man det stå i en månad så blir det dra-på-trissan-gott! Och du har inte bara goda och användbara blad, du har också en riktigt smarrig vinäger.

Aubersill

En del av mig är lite motståndare till att vegetarisk mat ska likna, smaka, se ut som eller härma animalisk kost. Det bibehåller köttet som normen i våra måltider och även om maten inte innehåller animaliska ingredienser så jämförs de ofta med ”originalet”.

Och även om jag strävar efter att låta det vegetariska spela huvudrollen och de animaliska produkterna vara side kicks (om de måste delta över huvud taget) så vill jag ändå berätta om aubersill.

Det handlar alltså om inlagd aubergine i sällskap av olika godsaker. Och när man gör detta på rätt sätt så får auberginen riktigt bra konsistens. Ganska likt sill om jag minns rätt.

Odlar jag aubergine? Ja, men det har aldrig lyckats. I år gör jag mitt mest seriösa försök någonsin men än har jag inte sett några frukter.

Aubergineplantorna blommar och jag är där med mjuk pensel och duttar. Leker humla. Och håller tummarna. IVF liksom.

Däremot så odlar jag en del av smaksättarna.

Nåväl, receptet kommer från vännen Thomas som i sin tur hade hittat det på Jävligt gott, en bra sida för den som söker vegetarisk inspiration.

Med Jävligt gotts recept som vägledare gjorde jag så här:

Börja med lagen: 2,5 dl vatten, 1 dl ättiksprit (12%), 1,5 dl socker, 5 grovt krossade kryddpepparkorn, 2 lagerblad och 5 kryddnejlikor. Detta blandas i kastrull och får ett uppkok. Det är klart när sockret har löst sig. Låt svalna.

Skala två vanliga auberginer, och dela dem i 0,5-1 cm tjocka skivor. Skivorna saltas för att den beska vätskan ska släppa. Låt ligga i 30 minuter. Under tiden sätter du en stor kastrull med vatten på spisen.

Skölj skivorna och dela dem i behagliga bitar, 2-3 st/skiva. Lägg dem i det kokande vattnet. De ska bara koka i någon minut. Häll av. Lägg bitarna i en väl rengjord glasburk, skala och skiva en rödlök som också ska ner i burken. Därefter häller du på den avsvalnade lagen. Ställ allt kallt i minst ett dygn men två dygn funkar också.

Nu har du en bra grund för att göra en väldans massa olika goda sillinläggningar. Lökbitarna kan gå med i inläggningarna eller också använder du dem i en sallad.

En bra samling recept med olika sillinläggningar finns här men kolla i dina kokböcker eller googla vilt, det finns hur många som helst att välja mellan. Godast blir det om även dessa får stå ett dygn innan man äter aubersillen.

Färsk potatis, en bra ost och lite knäckebröd – det är enligt mig de ultimata tillbehören.

Inläggningarna som vi gjorde – och som blev bra allihop – är följande:

Basilika, vitlök och lime

Tomat, chili och sherry

Tångkaviar och dill

Pepparrot, äpple och gräslök.

Oavsett om detta är en rätt med sitt ursprung i det animaliska träsket så tycker jag att kryddade ättiksinläggningar är något vi ska värna om och utveckla. Dels är det en väldigt nordisk tradition (försök att hitta ättika i någon annan världsdel!), dels är det ett mycket bra sätt att förädla och lagra mat. Även grönsaker. Jag kommer att skriva mer om detta i nästa inlägg.

Vitlöken

Jag sätter den i november och skördar ungefär nu. När tre av bladen är gula brukar den vara färdig. Ett annat sätt är att provskörda ett exemplar. Löken ska ha fått klyftor som inte har börjat falla isär.

Viktiga saker för mig när jag köper utsäde:

Att blasten är flätbar

Att den är ekologisk

Att den är skapligt stor

Flätad vitlök är den bästa förvaringsmetoden enligt mig. Mycket platsbesparande. Det råkar även se fint ut men det är faktiskt mindre betydelsefullt.

Flätorna i Getingedalens kök.

Mina vitlöksskördar genom åren har varit lite varierade. Ibland blir den superfin, ibland lite klen. Jag har haft dålig koll på varför det blir så olika. Utsädet kan vara en orsak men till denna säsong hade jag nog insett att vitlök inte kan få nog av vatten och näring.

Därför tänkte jag, som ett experiment, systematiskt vattna och gödsla vitlöken i stora mängder en gång i veckan för att se om det gav resultat. Och det måste jag nog säga att det gjorde. Man kan alltså inte vattna eller gödsla för mycket. Vigor har levererat med hjälp av Tysslingebygdens hönor.

Varför tar du inte eget utsäde?

Jag får frågan då och då men jag har inte varit redo för det än. Precis som med vinägern. Fast nu är jag där. I år tar jag eget utsäde.

Men inte på Vigor.

För vid ett besök hösten 2018 av en likasinnad fick jag ett praktexemplar av vitlöken Klicki. Den heter säkert något annat egentligen men det var okänt så nu heter den Klicki av lite olika skäl.

Klicki var skitstor och jag satte de åtta enorma klyftorna på en specifik plats i november. Klicki har vuxit bredvid Vigor och fått samma skötsel men har hela tiden varit lite grövre. Och lökarna som jag drog upp i veckan var större än någon annan vitlök jag har odlat. Klicki kommer inte att hamna i köket i år, Klicki kommer att bli höstens utsäde.

På ursprungs-Klicki satt det en knippe småklyftor i toppen. Vitlök har en tendens att skapa lökar på stjälken, en del kallar dessa stresslök och de är då ett tecken på ojämn vattning men vissa sorter får alltid stjälklök, oavsett vattning. Dessa går också att äta.

Dessa ormlökar slår ut till blommor och blir sedan minivitlöksklyftor om man låter dem vara kvar. Jag klippte av dem och satte dem i vas istället.

Jag testade att sätta dessa miniklyftor, med åren ska de tydligen kunna bli stora lökar, och vid veckans skörd drog jag upp smålökar, betydligt större än de pyttesmå klyftor som sattes i november. Dessa får torka till och sedan planteras om i höst.

Framtida Klicki-lökar!

Hela skörden hänger eller ligger på tork nu. Torrt och luftigt. Getingedalens car port är ett ypperligt ställe för detta. Vigor ska så småningom putsas till, flätas och hängas in i köket. Klicki ska planteras i november.

Cirka 100 Vigorlökar på tork! Om vi äter två vitlökar i veckan så klarar vi självförsörjningsmålet.

I nästa inlägg blir det lästips och rapport från min mest lyckade sensommarsådd någonsin!

Vecka 26

Det är sista blogginlägget för månaden vilket betyder månadsssummering. Fast jag har ingen lust att skriva om det idag och det är min blogg så jag slipper. Jag vill hellre skriva om att det är ett ruskigt bra odlarår. En perfekt variation av värme, sol och regn. Det är hur kul som helst att göra rundorna bland odlingarna och se på tillväxten.

Sedan sist har jag lagt täckmaterial på alla bäddar. Inget mer ogräs och maximalt fuktbevarande. Löken ser ut att trivas.

En morgon var det tillrufsat bland mina miniplantor av rotselleri. Rufsets karaktär sa katt. Kattoalett. För stora spår för fågel, för små spår för vilket annat djur som helst.

Nästa morgon var mina militäriskt raka rader av morot i kaos. Då blev jag lite ledsen eftersom jag var så nöjd med mina morotsrader. Jag fick ju inte en enda morot förra året. Jag tror fortfarande på katt och det kan bara vara en – Tristan.

Jag gillar Tristan. Jag hade velat ha en egen Tristan men katter ger mig klåda. Tristan bor tillräckligt nära för att även ta mössen på vår gård så vi har nytta av honom.

Tristan måste få göra sina behov och det är inte lätt för en katt att veta var det ska ske. Men att lägga ett kompostgaller eller liknande över odlingen funkade klockrent. Inte ett enda kattspår sedan dess. Tipset kom från någon annan odlare eller något av alla forum på Facebook. Tack för det.

Efter Tristans framfart växer inte morötterna längre som en Nordkoreansk armé men det blir nog bra ändå.

Och kålen den mår bra. Två sprayningar med Turex har jag hunnit med och det är redan stor skillnad. Trots att det regnar då och då. Vitkålen visar försiktiga tendenser till att knyta sig. Och svartkålen växer säkert en cm varje dag.

Som en liten baby alien. Plant based baby alien.
Jag tror att vi kommer att börja skörda svartkålen vilken dag som helst. Den kommer ändå att fortsätta att ge skörd till december.

På ärt- och bönfronten ser det också himla bra ut. I princip alla ärtfröer har grott och jag har fått ännu ett bevis på att jag kan fröodla. Trekanten med Lokförare Bergfälts jätte-hajpade-ärt är intakt och verkar ha grott till 100%. Yes! Med anledning av hur eftertraktad denna sockerärt är så känns det så klart extra bra att kunna odla fram fröerna själv.

Buskbönorna brukar vara kinkiga och vill ha en riktigt varm jord för att gro. I år kommer de dock generösare än de brukar. Plantorna brukar bli 30-40 cm höga och det är brytbönor, alltså haricots verts, i lite olika färger. De gula brukar kallas vaxbönor.

Bondbönorna kör vidare i sin racertakt och om en vecka tror jag att första bönskidan visar sig.

Lokförar’n.
Buskbönan.
Bondbönan.

Klättrande bönor är både vackert och lättskördat men svårodlade i zon 5. Jag har provat några gånger men får inget resultat. Det finns dock en som är anspråkslös och vacker (men inte lika god); blomster- eller rosenböna. Min favorit heter Prizewinner och den har jag planterat vid en gammal klätterställning till en ros.

Prizewinner på väg!

I växthuset är det framför allt vinranka och gurkplantor som jobbar snabbt. Fast tomaterna är inte så dåliga de heller.

Gurkorna växer säkert 5 cm/dygn.
Tomaterna har fått en ny typ av uppbindning i år. Det känns redan som den bästa hittills. I taket har jag satt en stång, IKEAs billigaste gardinstång. På denna hänger S-krokar och i dessa fäster jag snören som jag lindar runt tomatplantorna varefter de växer. Snöret sitter i en generös ögla längst ner på varje tomatplanta. Inga mera stödpinnar i växthuset!

Det som blommar just nu är piplök, salvia, fläder och det vilda. På hundpromenadängarna är det hur vackert som helst just nu med en mångfald av underbara vilda blommor. De dyker även upp i trädgården och då tar man en omväg med gräsklipparen för att skona dem. Att de vill växa intill granhäcken är ett under i sig.

Piplöksbollar på G.
Blommande salvia.
Praktfull fläder.
Ett litet skonat stycke vildblommor.

Apropå fläder så kommer jag inte att göra någon saft i år. Det finns fortfarande ett lager i frysen. Men jag provade att göra flädersirap.

Ett googlat recept fick vara vägledande. 2,5 dl vatten fick koka upp med 500 g socker. (Nästa gång kommer jag att ta 250-300 g.) Ca 15-20 fläderblommor läggs på vitt underlag för att insekterna ska krypa ut. Därefter blandas de ner i sockerlagen. I receptet skulle man tillsätta citronsaft och skal men jag tog 6 frysta tärningar med rabarberjuice. Först tog jag 4 men det behövdes 6. Fast med en mindre mängd socker i nästa kok kanske man även måste justera syran.

Rabarberjuice.

Nåväl, allt får koka i ca 10 minuter för att sedan tas av plattan och svalna. Låt stå kallt över natten eller i minst 4 timmar. Därefter silas blommorna bort och sirapen småkokas till ungefär halva mängden återstår. Hälls på väl rengjord burk.

Alltså det blev supersegt, nästan som mjuk kola, eller som sirap som stått i extra kallt kylskåp. Men smaken! Den var väldigt bra. Lite för söt men som sagt, sånt går att justera.

Vad ska jag ha sirapen till? Drinkar tror jag. På glass kanske. I desserter. Som smaksättare i mat. Vi får se.

En ny odlingslåda är på gång. I botten grundar jag med kartong eller gamla tidningar. Det är framför allt för att hindra rotogräs men det blir bra mull och utfyllnad också. Sedan fyller jag på med organiskt material som är friskt och som inte kan generera oönskade växter. Har tidigare gjort misstaget att använda materia fullt av mogna fröer. Inte smart.

Jag fick lite kalla fötter gällande jorden som jag skulle fylla lådan med så jag skickade iväg ett jordprov. Svaret har inte kommit än, inte heller fakturan, så det ska bli spännande att få svar på både det ena och andra. Min fråga gällde klumprotsjuka som drabbar alla sorters kålväxter men för bönder som odlar raps är den väl egentligen det största problemet.

Det går att odla alla andra sorters grödor på en klumrotsjukedrabbad jord och efter ca 17 år är sjukan borta men jag håller så klart tummarna för att min jord är frisk. Återkommer om provsvaret.

För att ändå avsluta på ett månadssummeringsvis så tänkte jag påminna om att allt papper har betydelse för klimatet. Även direktreklamen. Bilden nedan är både aktuell och inte. Naturskyddsföreningens länk i nederkant gäller inte längre men det finns en uppdaterad version här. Den handlar om vad vi kan göra för att minska vår pappersförbrukning och därmed göra klimatet en tjänst.

Det enda jag ställer mig frågande till är de digitala alternativen. Själv har jag valt att läsa både böcker och tidningar via appar och internet men det sägs att serverhallarna som gör detta möjligt står för en stor del av alla koldioxidutsläpp. Om det kan du läsa här.

Att skriva en blogg om hållbarhet är då kanske lite kontraproduktivt? Har dock inga planer på att sluta. Vi hörs om en vecka!

Vecka 20

Nu planterar jag ut. Det finns en hel del som tål kyla, både frost och minusgrader, och dessa får komma ut i odlingslådorna nu. Dels börjar näringen ta slut i förodlingskärlen, dels börjar det bli lite trångt.

Gula hjärtblad indikerar att näringen börjar ta slut. Med transparent låda kan jag också se att rötterna behöver mer plats. Alla grödor med något ryskt i namnet brukar vara köldtåliga.

I förra inlägget visade jag hur odlingslådorna prepareras med kompost innan jag planterar. Fast komposten räcker inte till alla mina odlingar, det blir kogödsel till resten. Lite hönsgödsel också. Kogödsel tillför näring på lång sikt medan hönsskiten är rena raketbränslet.

Jag gräver inte ner gödningen så långt. Med regn kommer ändå näringen att förflyttas neråt i jorden och mina förodlade plantor behöver näring direkt.

Med 2018 års torka som erfarenhet så inför jag nu en ny planteringsmetod. Har ingen aning om det bli lika torrt i år men varför chansa? Sedan tidigare täckodlar jag, det är ett grymt bra sätt att behålla fukten i jorden, men nu inför jag även gropodling.

Gropodling. Kålen är precis utplanterad och därefter vattnad.

Om varje liten planta sitter i en försänkning så kommer bevattningen att bli effektivare. Vattnet rinner ner i gropen, närmare plantan och dess rötter. Förhoppningsvis genererar det mindre vattenåtgång vilket är bra när den resursen är begränsad.

På bilden ovan har jag ännu inte lagt på täckmaterialet. Ibland lägger jag på det sist och ibland först. Att lirka in täckmaterialet mellan plantorna eller att sära på det för att plantera känns hugget som stucket.

Nu ligger täckmaterialet på plats.
Här sitter jag tryggt och skönt i min lilla grop.
Vitlöken Vigor får gödselvattning en gång i veckan. Antingen med stallgödselsoppa, nässelsörja eller kiss.
Bondbönor är min favoritböna. Och i år är jag extra lycklig över att de gror eftersom jag har odlat fram fröerna själv! Här hade jag ännu inte kommit på att jag ska odla i grop.
Jag har tjatat om att jag vill ha mer perenn piplök, kan inte få nog av piplök, så nu har jag anlagt en hel låda med bara piplök. De är förodlade och sedan planterade i knippen om 3-5 plantor. I grop förstås. I år får de bara växa till sig, kanske även nästa år, men sedan har jag förhoppningsvis ett stort och återkommande skafferi av tidig piplök. När skördesäsongen är slut har man dessutom vackra blommor att vänta.

Vi har en magnifik hägg på tomten och den blommar just nu. Förutom att den avger en underbar doft så står den precis i anslutning till bikuporna. Gissa om det surrar i häggen? Att ta in en bukett med spretig hägg ger skön doft i hela huset. Visserligen vissnar den på 4-5 dagar men det kan det vara värt.

Det går att göra saft på hägg, precis som med fläder, och den får en behagligt blommig smak med touch av mandel. Kom ihåg att byta ut citrus mot rabarber! Att pickla hägg är också möjligt. Det har jag aldrig provat men recept finns här!

 

Just nu är det som mest fart på bina och vår biodlare, alltså han vi hyr kuporna av, säger att vår plats är bra så nu har vi skyskrapskupor.

Över till något helt annat. 2016 gick jag en distansutbildning på Karlskoga Folkhögskola i småskalig odling. Den var grym, jag blev 100 gånger bättre på att odla, både ur ett lokalt och globalt perspektiv. Utbildningsformen passade mig perfekt dessutom.

NU ÄR DET DAGS IGEN!

I höst börjar jag och min sambo på en distansutbildning i Ekovegetariskt kökVårdinge By Folkhögskola. När jag läste kursbeskrivningen kändes den klockren och innehållet matchar den utveckling som vi har pratat om i flera år i Getingedalen.

Det var mycket i kursens innehåll som attraherade mig men hållbar matlagning, framtidens mat, matfoto, aktuell debatt, globala sammanhang, vegetarianismen historia och förädling av vilt och ogräs är några av de saker som fick mig att söka. Att vi gör detta tillsammans, min sambo och jag, känns också stimulerande.

Här är en liten film om utbildningen.

Avslutningsvis kommer två rekommendationer:

Den 25 maj är det plantloppis på Clarion! Jag har skrivit om den förut men gör det gärna igen. Här kan du läsa mer. Jag säger bara hållbarhet, sojakorv och Kvinnohuset. Tre synnerligen goda skäl till att komma till Clarion.

Den 30 maj är det Tysslingedagen! Inte nog med att jag står på en himla kul station (nummer 27) och säljer keramik, det finns hela 15 stationer på temat plantor och trädgård!

Tysslingedagen
Tysslingedagen

En sak varje dag. Så resonerar jag kring odlingarna nu. Om jag tänker på allt som måste göras blir det för mycket men om jag tänker att jag bara behöver plantera ut en sak eller gödsla en låda så blir det överkomligt. Och på en vecka har det plötsligt hänt massor. Beviset på om jag har lyckats med det kommer i nästa blogg.

Vintern och framtiden

I helgen tog jag hand om det sista. De där krukorna som har blivit stående, fågelbaden som behöver säsongsvila och klätterstöden som har gjort sitt. Trädgårdsmöblerna skruvades isär och packades in i förrådet och hammocken kläddes in i ett skyddande fodral.

Dagen därpå föll första snön.

Det behövs så lite för att ge en så mycket ljusare tillvaro.

Det enda odlingsrelaterade som sker just nu är ätande. Eftersom säsongen var ovanligt torr och gav snål avkastning så har vi äntligen fått lite mer space i frysen. Nu använder vi sådant som vi har fått mycket av under tidigare säsonger. Det går ingen nöd på oss.

Och även om skörden var sämre än vanligt så betyder det inte att vi står utan färska produkter. Vi har fortfarande potatis, lök och mycket annat gött från årets odling.

Kålen står medvetet kvar ute i snön. Den tål hårda tag och det finns ingen anledning att detta ska ta plats inomhus när den kan vara kvar ute.
Lökskörden blev fin och vi använder den till nästan all sorts mat. Här är det löksoppa på gång. Purjolöken blev dock betydligt klenare än förra årets sanslösa skörd.
Ju fler sorters lök i soppan desto godare. Och med ett hembakt surdegsbröd och en svensk kraftfull ost har man den ljuvligaste novembermiddagen.
Den galna purjoskörden från 2017!

I veckan var jag på föreläsning i permakultur. Joel Holmdahl, min före detta lärare i Småskalig Odling, berättade mycket som jag redan visste men det är aldrig fel med en uppdatering och självklart tog jag med mig några nya detaljer hem. Eftersom jag själv föreläser och skriver om detta så är det skönt att ha på fötterna.

Joel från Rikkenstorp in action.

För den som vill lära sig mer om permakultur kommer Studiefrämjandet att ordna en studiecirkel i vår. Det fanns en anmälningslista på föreläsningen och den blev lång så det finns stor anledning att tro att detta kommer att bli av.

För den som vill anmäla intresse görs det till Jonas Bilow på telefon 019-168312 eller [email protected]

Och ansökan är öppen till att söka utbildningen på Karlskoga folkhögskola som jag gick. Nu heter den Agroekologi – småskalig odling i praktik och perspektiv.

I veckan släpptes det senaste avsnittet av podden Odlarna. Och vilket avsnitt det var! Jag hade ingen aning om vem Christer Sanne var men nu vill jag läsa allt om och av honom. Det finns massor av artiklar och litteratur som han är författare till och på hans hemsida kan man få en bra överblick om hans forskning och värv.

Det var kanske ovanligt lite odlingssnack för att vara en odlingspodd men innehållet var ändå hyperintressant. Mitt parallellintresse hållbarhet/klimatsmart leverne (= permakultur) fick sig en rejäl boost genom att ta del av Sannes forskningsresultat. Han menar att det framför allt är konsumtionen som är den stora klimatboven och genom att arbeta mindre konsumerar vi dessutom mindre.

Mer fritid åt folket helt enkelt.

Hur mycket jag arbetar är svårt att räkna ut. Jag vet att jag förvärvsarbetar 50% på en kommunal skola men hur mycket tid jag lägger i firman är svårt att säga. Däremot vet jag att ju mer tid jag jobbar hemma, desto mer kan jag ägna mig åt klimatsmarta aktiviteter såsom odling, bakning och bärplockning. Dessutom kör jag mindre bil och får en varierad och tillfredsställande tillvaro.

Ibland kallas sådant downshifting. Det får kallas vad det vill, jag vet åtminstone att heltidsjobb och heltidslön aldrig kan värderas högre än det mitt nuvarande liv ger mig.

Naturligtvis finns det även en pod om att downshifta. Den heter Andra sätt och du hittar de inspirerande avsnitten här.

Varför jag kallade detta inlägg för Vintern och framtiden är kanske självklart. Iallafall beträffande vintern. Men för alla framtida generationers skull krävs det en förändring NU. Permakultur, downshifting och lägre konsumtion kan vara en del av lösningen.

Begreppet hållbar utveckling skapades av FN:s världskommission för miljö och utveckling år 1987 och gavs följande definition:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Black Friday är raka motsatsen till hållbar utveckling. Årets julklapp är däremot ett steg i rätt riktning.

Naturskyddsföreningens kampanj.

Vad är permakultur?

Jag vet, jag tjatar ganska mycket om permakultur men det är en jättebra grej. Ett förhållningssätt som ger mig verktyg och förankrar mitt odlande och agerande till en hållbar modell.

Jag skrev ett kortfattat inlägg om permakultur här och jag har berättat lite om det i mina föreläsningar men nu kommer Joel till stan. Det var han som lärde mig grunderna om dessa fina principer.

Joel Holmdahl, grönsaksodlare från Rikkenstorp i närheten av Grängesberg. En väldigt bra lärare och inspiratör.

På måndag den 19 november är det dags!

 

Du kan läsa mer om arrangemanget här.

Du kan läsa mer om Rikkenstorp här.

Joel bland sina bönor i Rikkenstorp.
Den vackra gården i Rikkenstorp.

 

Permakulturens kärna och principer.

Jag är anmäld så mig kommer du att träffa på Föreningarnas Hus på måndag.

Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!

Vad är permakultur?

Vid ett flertal tillfällen har jag använt mig av begreppet permakultur och har förmodligen inte varit särskilt tydlig med vad jag menar.

För fyra år sedan visste jag inte ett dugg om permakultur men efter utbildningen i Småskalig odling på Karlskoga folkhögskola kunde jag desto mer. Därefter har jag läst och fördjupat mig i permakulturen eftersom det är en designmodell som attraherar mig.

Ordet permakultur är skapat av permanent agrikultur och betyder i princip hållbart jordbruk även om permakulturen har spritt sig även till andra aktiviteter.

Det finns tre principer som är grunden till permakulturell design:

  1. Omsorg om jorden
  2. Omsorg om människor
  3. Rättvis fördelning

 

Dessa har sedan utmynnat i ett antal riktlinjer som sägs vara de viktigaste:

Iaktta och samspela

Använd och värdesätt förnybara resurser och tjänster

Skapa inget avfall

Interagera hellre än segregera

Tillämpa små och långsamma lösningar

Främja och värdesätt mångfald

 

Genom att titta på fungerande och självgående ekosystem så kan vi lära oss att odla på ett hållbart sätt. Den vilda naturen bjuder på inspiration och är den ultimata designmodellen för hållbarhet.

I naturen ser du bland annat aldrig någon bar jord och i naturen är kretsloppet slutet. Dött organiskt material bryts ner av mikroorganismer och blir till näring och jord.

I naturen ser vi även växter i alla höjder. Att efterlikna naturen genom att plantera fruktträd, bärbuskar och örter tillsammans får man ett system som samspelar och blir självgående.

Som odlare i en permakulturellt designad trädgård får du mindre av det tunga jobbet. Genom att täckodla så blir ogräsrensning och vattning betydligt mindre viktigt. Dessutom får du en luckrare jord som inte behöver grävas. Grepning rekommenderas varmt.

Täckodling. Ingen bar jord här inte.

Om du inte bär bort förra årets vissnade växter utan låter dessa återföras till jorden så behöver du aldrig gå omvägen via komposten.

Om du har turen att få anlägga en ny trädgård så kan man redan från början iaktta vad du har naturligt och nyttja detta på ett effektivt sätt. Platsens förutsättningar ska vara grunden i din design. Finns det en bäck som kan förenkla vattning? Varifrån kommer solen? Blåser det? Lutar tomten? Var rör du dig mest?

Hur kan du fånga den naturliga energin som flödar genom din trädgård?

Att odla så många perenna grödor som möjligt skapar också mindre jobb och låter ekosystemet sköta det mesta. Kunskapen om alla fleråriga, ätbara och goda växter har fallit lite i glömska men den håller på att återetablera sig.

Bland annat så har gänget i Stjärnsund skrivit en bok som jag rekommenderar.

Fleråriga/perenna grönsaker kräver så klart betydligt mindre skötsel än ettåriga. De sitter där de sitter, rötterna går djupt och de hämtar näring och vatten på egen hand.

Den allra mest hållbara kosten kommer dock från vildmarken. Förutom bär och svamp, som vi är ganska bra på att plocka, så finns det oerhört många blad och rötter som också går att äta. Även här börjar det röra på sig och intresset för att återerövra dessa kunskaper ökar.

Självklart skrivs det böcker och skapas det hemsidor i ämnet. Niki Sjölunds Vildplockat är en riktig guldgruva. Tillsammans med hemsidan/nyhetsbrevet Dags att plocka och Skogsskafferiet kan man öka sina kunskaper med många procent.

Inplastad bok, redo för smutsiga händer i skogen!

I en permakulturellt designad trädgård pratar man om zoner men på ett helt annat sätt än vad odlare är vana vid.

Zon 0 är bostadshuset eller byggnaden där du oftast befinner dig. Zon 1 är ytorna där du rör dig mest när du är utomhus. Där ska du odla sådant som du skördar dagligen eller ofta. Zon 2 är platsen där du skördar mer sällan och där odlar du sådant som inte behöver lika mycket skötsel eller tillsyn. Zon 5 är vildmarken där du hämtar bär och svamp och zon 3-4 är allt däremellan.

Bild lånad från Permakulturboken.

Permakulturen har sitt ursprung i Australien och spridningen till Sverige har tagit ganska lång tid. Först fanns det ingen litteratur på svenska men sedan kom det åtminstone en översättning.

Därefter har det startats föreningar och förra året kom det äntligen en bok skriven i Sverige, på svenska för svenska förhållanden.

Ylva Arvidsson, en av författarna till boken, intervjuas i podden Odlarna, avsnitt 57, ett mycket trevligt samtal kring permakultur och hållbar odling. Odlarna är för övrigt en bra pod för den som vill ha mycket odlingsinspiration.

Nedan finns ett antal länkar till hemsidor och texter där man kan läsa mer om permakultur:

Föreningen Permakultur Sverige förmedlar kunskap, böcker och kurser.

Permakulturboken har förstås en egen hemsida.

Linda Olsson har skrivit ett examensarbete i biologi om odling enligt permakulturens principer. Här finns det att läsa.

David Holmgren är, trots namnet, en av de australiska ursprungsmännen till permakulturen. Här finns hans sammanfattning i ämnet översatt till svenska.

Gänget i Stjärnsund är starkt troende permakulturister och det finns en hel del att läsa på deras hemsida. De erbjuder dessutom studiebesök i deras mångfaldsträdgård, uppbyggd enligt permakulturens principer. Där hälsade jag på i somras. Definitivt värt ett besök. Mycket inspirerande och tänkvärt.

Jag är inte hard core men jag inspireras av permakulturen och tycker så klart att mycket mat för lite arbete är en intressant ekvation. Att skapa ett så självgående ekosystem som möjligt, anpassat till platsens förutsättningar och som gör så små klimatavtryck som det bara går, är också attraktiva grejer.

Omsorgen om jorden, människorna och en rättvis fördelning är inte bara permakulturens grundprinciper, det är också en stor del av Agenda 2030.

 

 

Att preppa sin jord och glädjas över små blad

Det blev en härlig helg och jag gissar att alla trädgårdsnördar tillbringade den utomhus. Det gjorde iallafall vi. Vattentunnorna ställdes i ordning, möblerna snyggades till, odlingslådorna fick en översyn och utomhusmiljön en ansiktslyftning.

Vi har ställts i ordning och fixats till.

Jag mätte temperaturen i mina olika odlingslådor och det skiftade mellan 7-10 grader. Jorden verkade inte heller vara särskilt blöt vilket gav mig klartecken till de första sådderna.

Eftersom jag täckodlar så är nästan alla mina jordbäddar täckta av organiskt material. Mestadels halm men det blir allt större inblandning av annat också. Nedklippta perenner, gamla stjälkar, bönskidor och löv. Allt detta är mycket användbart och behöver inte gå omvägen via någon kompost.

Varför gå omvägen via en kompost?

Täckmaterialet har dock en förmåga att isolera jorden på våren så det är värt att raka undan täckmaterialet så att solens värme når jordytan och den tinar snabbare.

Läs mer om täckodling här.

Potatis kan sättas när jorden reder sig vilket innebär att den är tillräckligt varm och lagom fuktig. Potatis har väldigt låga krav så jag gödslar aldrig dess jord. Det finns kvar lite näring från förra årets odling och med täckmaterialet tillförs det kontinuerligt nytt.

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Citat härifrån.

Min bästis. Jag önskar mig dock en storebror till denna, en bredgrep (broadfork).

Jag gräver i princip aldrig. Det gör mer skada än nytta att gräva. De som gör det egentliga jobbet åt oss i jorden är maskar och mikroorganismer och de blir väldigt störda när vi gräver. Varje litet kryp lever på en specifik nivå i jorden och när vi gräver och vänder runt så blir det rena rama tsunamin för de små stackarna.

Jag luftar min jord medelst grepning vilket inte bara skonar smådjuren utan även min egen kropp.

Jag kör ner grepen med ungefär 10 cm avstånd och vickar den fram och tillbaka.

De jordar som behöver tillskott av näring får ett lass innan grepningen. Då myllas näringen ner i samma moment som jag luftar jorden.

Jordbädden är befriad från täckmaterial (se högen på höger sida) och därefter har jag öst på en sträng av kökskompost. Denna fördelas över hela bädden och sedan myllas den ner i samband med grepningen.

Alltså kökskompost. Vilken gräddtårta. Jag har två komposttunnor och medan ettan fylls på så står tvåan och jäser. När jag tömmer tvåan så här års har den alltså stått orörd i ett år. Jag tillsätter ingen aktivator, inga maskar och jag rör aldrig runt.

När jag lyfter på locket i april så möts jag av 100% mulldoft. Till utseendet kan man i vissa fall tycka att komposten skulle behöva mer tid på sig men äggskal, avocadokärnor och majskolvar tillför struktur till jorden, mat till masken och förmultnar så småningom i bädden.

Här kan man se en hel del rester som avslöjar kosthållningen i Getingedalen men det mesta har förmultnat. Den som tittar noga kan se kolbitar i högen och det är alldeles korrekt. I botten av mina komposttunnor lägger jag ett lager kol (lokalproducerad i bygdens kolmila) som ligger och suger upp näringsrikt lakvatten. I jordbäddarna fungerar kolen som närings- och vätskereservoarer samt tillför en luftig struktur. Dessutom tar det väldigt lång tid för kolen att brytas ner så den kommer att vara kvar så länge jag odlar just här. Biokol kallas detta.

När jorden är grepad (och i vissa fall gödslad) så slätar jag till jordytan med en kratta och sedan sår jag det som ska sås.

När planteringen är klar så täcker jag bädden med organiskt material av många anledningar:

– Jorden kommer att behålla fukten och jag behöver inte vattna så ofta.

– Ogräset får inte en chans.

– Maskar och mikroorganismer får mat och rör sig aktivt i jordbädden vilket tillför lite näring men framför allt en luftig struktur.

– Slagregn slår inte sönder jordytan utan mellanlandar i täckmaterialet och rinner skonsamt ner i jorden.

Här är potatisen satt. Två olika sorter, en tidig (Maria) och en höst-/vinterknöl (Sarpo Mira) som jag ska lagra. Maria är årets potatis 2018 och jag lyckades hitta ekologiskt utsäde. Bädden är täckt med organiskt material vilket, förutom ovan nämnda orsaker, gör att jag slipper kupa.

Det är ju förstås en hel del perenna grönsaker som börjar titta upp nu. Jag vet, jag är som vanligt sist på bollen men så är läget på mina breddgrader.

Ramslök!
Spansk körvel! En liten planta som sattes förra året och växte dåligt men nu kommer den!
Rabarber så klart.
Rankspenat! Lycka! Den var ynklig och klen hela förra säsongen men den verkar onekligen ha överlevt vintern med bravur. En klättrande, perenn bladgrönsak som är godast att äta när den är ung och späd.
Jordgubbar kan definitivt klassas som en perenn men å andra sidan bör plantorna föryngras vart annat eller tredje år eftersom de slutar att ge bär. Dessa plantor är samplanterade med vitlök och än så länge ser de ut att kunna samsas.
En jordgubbsplantering som har fått en nystart. Alla gamla plantor grävdes bort, jorden luckrades och gödslades och sedan satte jag tillbaka skott från moderplantorna. Jorden är täckt med halm. Dessa plantor kommer att ge störst skörd 2019.

I växthuset ska så småningom tomater, chili och annat få bo men än så länge lever de inomhus under extraljus eller på fönsterbrädor. Nätterna är på gränsen till för kalla och jag vill förstås hinna skörda den vintersådda spenaten först!

Förkultiveringen av mindre känsliga plantor sker i växthuset. Där är det maximalt med ljus och dessutom blir de härdade från början. Det är framför allt olika kålsorter.

I nästa inlägg kan det nog bli en fördjupning i Permakulturens värld. Jag lovade det för jättelänge sedan, jag skulle bara läsa ut en bok först och det har jag gjort. Både grepningen, täckodlingen, perenna grönsaker och annat som jag pysslar med har sin härkomst i Permakulturen.

Lycka till med preppandet av era jordar!