Lön för mödan

Nu kommer årstiden då vi handlar som minst mat. Förråden är som fullast. Framför allt fyller vi inköpskorgen med mejerivaror och spannmålsprodukter. Om vi handlar saker utöver det, för det gör vi absolut, så ligger det utanför nödvändighetsregistret.

Idag blir det matlagning i kombination med skörd. Lite recept alltså.

Förra veckan skrev jag att jag skulle skörda ruccolan. Hur denna skulle förädlas hade jag inte beslutat än men det blev torkning. Två dygn i torkapparaten, det hade kanske räckt med ett, gjorde bladen prasseltorra.

Aromen är kvar, den där typiska och peppriga, så jag ser framför mig hur jag smular ruccola över diverse rätter där jag tror att den kan tillföra något positivt.

I år mognade tomaterna i tid, det blev ovanligt lite som skulle eftermogna inomhus. Skönt, för det är lite platskrävande. Jag har redan skrivit att årets tomatförädling är torkning men i helgen när vi bjöd vänner på tacos kunde vi avnjuta ganska många i färsk form.

Inte fler än så här ligger det på årets bricka och då är hälften redan mogna.

De mjölksyrade morötterna är färdiga och det var en mycket angenäm upplevelse. Som kryddning i burken lades korianderfrö, inspirationen kom från Johan Björkmans bok Det Nordiska Skafferiet.

Därför har vi provat att servera moroten, som är så full av smak i sig själv, endast tillsammans med rostade och grovmalda korianderfrön och lite gomasio. Det är ett sesamsalt som går att hitta i välsorterade matbutiker men under den senaste utbildningen gjorde vi eget och det var enkelt.

Här finns en bra beskrivning av hur man gör.

Gomasio består av endast två ingredienser, sesamfrö och salt, men med rostning och sammansättning uppstår så många fler lager av smak än de ursprungliga. Att strössla gomasio över en sallad är till exempel ett mycket hett tips!

Av någon anledning tyckte jag att denna sidorätt passade bäst att äta med pinnar.

Just nu står torkapparaten och surrar i bakgrunden. Den går ofta nuförtiden. Idag ligger det chilifrukter i den och några av dessa är svinstarka så öron-näsa-hals-systemet är väldigt öppet om man så säger.

Förra året var det fler frukter i torken och då fick den flytta ner i källaren eftersom både människor och hund gick omkring och nös.

Det står även rödbetor på menyn idag. Jag tror inte att vi blir mätta på varsin morot. Jag hämtade in två (rödbetorna kan utan problem står kvar i landet ett tag till) med helknasig form som jag nu har kokat i buljong. Dessa får svalna innan jag drar av skalet och gör en sallad av dem.

Receptet hittade jag i den numera nedlagda tidningen Vegourmet (nr 2/2017) och det är en topp-fem-rätt med rödbetan som huvudingrediens.

4 kokta kalla rödbetor, gärna i olika färger
2 apelsiner, skalade och filéade
3 msk kapris (jag använder fläderkapris)
2 schalottenlökar, fint hackade (röd lök går också bra)
Persilja, några kvistar, fint hackade
1 tsk rosépeppar, lätt mortlad
2 msk smakstark olja
2 msk färskpressad citronjuice (eller rabarberjuice)
Flingsalt
Skala och skär betorna i tunna skivor, helst på mandolin. Arrangera skivorna på tallrikar. Toppa med apelsinbitar, kapris, lök, persilja och rosépeppar. Ringa olja och citronjuice över och strössla flingsalt på toppen. Enjoy.
Nykokta rödbetor.

Till sist vill jag rekommendera en bok och en pod som hänger ihop. Lina Gustafsson är veterinären som tog jobb på ett slakteri för att sedan skriva boken Rapport från ett slakteri. Den är en stark redogörelse för hur det fungerar och som jag tycker att alla köttätare borde läsa. I senaste avsnittet av VEGO-podden intervjuas Lina om sina reflektioner, erfarenheter och den avtrubbning inför liv, död och lidande som hon möter.

Det finns ett ganska enkelt sätt att ta avstånd från den här hanteringen av djur.

Här finns boken.  Den finns även som ljudbok på till exempel Storytel.

Här lyssnar du på podden.

Mitt i oktober

Min idé om att lägga upp skrivandet på ett annat sätt gick fullständigt om intet.

Det händer för mycket och det verkar som om de röriga dagboksanteckningarna är min grej. Iallafall just nu.

Idag blir det ytterligare några ord om slutskörd, vinterboning, bra saker i media och ett par recept. Som vanligt alltså.

Nu har frosten kommit även till Getingedalen. Ingen hard core frost så allt har överlevt. Temperaturen går nästan ner mot noll på nätterna men inga förödande minusgrader än.

Fast jag är i fas. Vem kunde tro det? Allt känsligt är omhändertaget och organisationspusslet av övervintring av chili och pelargoner är lagt.

Det fanns dock en gröda som var känsligare än jag trodde. När jag skulle gå ut och skörda mina gråärter så var de helt borta. Plantan hade vissnat men jag hade räknat med att ärtskidorna skulle hänga kvar men det fanns inte ett spår av några ärter. Lite tråkigt eftersom det var en kulturarvssort som inte finns i handeln. Jag lärde mig verkligen något där.

Vitkålen är skördad. Den kan se riktigt trist och oaptitlig ut på slutet och det ligger nära till hands att tänka att det är kört men icke. Skala av lagren av tuggat, trasigt, brunt och geggigt så gömmer sig det allra finaste kålhuvud. Man kan tro att det ska gömma sig insekter och bös inuti men det är hur fint som helst. Jag har aldrig stött på några otrevliga överraskningar.

Finfin vitkål av sorten Elisa. Vi började med smarrig pizzasallad men det kommer också att mjölksyras och göras kålpudding.
Årets minsta. Söt.

Jag får grymt fin fransk dragon i år. Vi har ätit så mycket vi har orkat men det går liksom inte åt så mycket. Det är så mycket karaktär på denna ört, små mängder räcker. Nåväl, inget går upp mot en hederlig bea och med inlagd dragon når du himmelsk smak. Jag gjorde helt enkelt dragonvinäger vilket ger mig två användbara ingredienser. Men det står fortfarande kvar massor av dragon i jorden.

Se detaljerat recept här.

Slutskörd av spenat och squash som ropar eat me gav oss anledning att leta upp ett nytt recept. Ett helt fantastiskt bra recept var det dessutom. Vi lade till lite vitlök men i övrigt följde vi instruktionerna.

Här hittar du instruktionerna till görgoda squashrullar.

Salt, peppar och parmesan från butiken, resten från trädgården.

Vi gjorde slut på sista gurkorna i en tzatziki. I Getingedalen är det ett populärt sätt att konsumera gurka på. Älskar känslan av att allt går åt. Inget kastades bort.

Ett annat sätt att äta gurka på är mjölksyrad. För över en månad sedan startade jag en omgång mjölksyrad gurka, den första i mitt liv, utan att veta ett dyft om hur det skulle sluta. Visserligen hade jag läst på ordentligt men ändå.

Vid provsmakningen av den första gurkan höll jag på att ramla av stolen för det var så gott. Betydligt godare än alla köpta surgurkor någonsin. Den avnjöts med en klick smetana och hunung från våra hyrbin.

En helt annan sorts tillagning som utförs regelbundet i vårt kök är müsli. Eller granola som det kanske heter. Detta görs i stort sett bara med köpeingredienser så vad är då vitsen kan man undra. Det finns ju ekologisk och kravmärkt müsli i affären?

Visst gör det men jag tror att egenmixad müsli blir billigare. Dessutom kan jag styra innehållet så att det smakar exakt som jag vill. Och jag kan handplocka ingredienserna så att de matchar mitt hållbarhetstänk all the way. Så långt det går iallafall.

Här hittar du receptet till min bästa müsli. Eller granola.

Apropå vitkålen. I vanlig ordning är kålen jättefin så här års. Mitt i sommaren är det lätt att ge upp, kålfjärilar och larver håller på att ta över hela skiten, men med en ganska liten arbetsinsats så kan jag hålla odlingen i schack och jag vet att kålen återhämtar sig när larverna gett upp.

Just därför kan jag skörda fin vitkål och njuta av riktigt pampig och aptitlig svartkål i oktober. Till och med ruccolan är superfin.

Apropå ruccola så tänker jag att det är nästa blad som ger upp på grund av kyla. Ungefär som med sallat, man har den när man har den. Ingen lagringsgrönsak över huvud taget. Fast jag googlade lite. En del gör ruccolapesto. Men det tror jag inte kommer att gå åt i Getingedalen. En del torkar ruccola. Låter faktiskt lite spännande…? Vissa hackar och fryser in i färsk form. Undrar hur det blir…? Andra förväller en minut och fryser in. Kanske ska prova…?

Och varför odlar vi mangold över huvud taget? Min sambo gillar inte smaken och jag lagar sällan bara åt mig själv. Jag kommer att ge bort den men när våren kommer är det mycket troligt att jag sår några frön trots allt. Den är ju ändå väldigt vacker.

Oktobermangold. Helt ostädad och utan filter.

Visserligen skulle jag kunna frysa in en del för nu har vi en frysbox i källaren! Det finns återigen plats och luft i frysarna! Det går att hitta saker och var sak har fått sin egen hylla! Så otroligt lyxigt och bekvämt!

Bland annat har bondbönorna en helt egen avdelning. Denna näringsrika, lättodlade, goda och mycket användbara böna. Som faktiskt tillhör ärtsläktet egentligen. I Getingedalen används den frekvent.

Då var det extra roligt att höra Vetenskapsradion På Djupet den 13 oktober som tillägnade bondbönan ett helt eget program. Det stärkte mig i odlandet av bondbönor och jag hoppas att det inspirerar flera att odla den.

Här kan du lyssna!

När vi ändå är inne på avdelningen lyssna vill jag rekommendera ett nyinspelad samtal mellan Stefan Sundström och Rebecka Bohlin på ETC gällande skördetiden och vad vi gör med jorden nu. Visserligen är det en visuell intervju men den funkar lika bra utan bild. Mycket bra saker sägs och Stefan är en rolig prick. Tycker iallafall jag.

Här hittar du samtalet.

Nu ska jag hämta in ruccolan och experimentera lite.

Recept på granola

Det finns nog lika många granolarecept som granolamakare. Här kommer det som jag råkar gilla bäst och har lagat i två års tid nu.

Först och främst ska det smaka bra men det ska också vara ”rätt” konsistens. Ibland har jag experimenterat lite och fått fram något som är segare eller knaprigare men för mig ligger favoriten någonstans mitt emellan.

Dessutom vill jag styra inköpen av ingredienser så att de i så lång utsträckning som möjligt är ekologiska, kravmärkta, fair trade, hållbara och/eller lokalproducerade. Det får gärna vara en producent med stor transparens och en öppenhet gällande härkomst.

Och vad är då skillnaden mellan müsli och granola? En müsli är i princip bara en blandning av torra ingredienser, det är ingen värme inblandad i tillagningen. En granola är i stort sett alltid rostad och har någon blöt ingrediens i receptet.

RECEPT

Sätt ugnen på 125-150 grader.

1 dl honung blandas med 1 msk rapsolja i en kastrull. Låt smälta ihop på låg värme.

I en bunke blandas:

3 dl gryn (havregryn eller grynblandning)

1/2 dl pumpafrön

1/2 dl solrosfrön

2 msk linfrö

2 msk chiafrö

2 msk kanel

1 msk gurkmeja

1 nypa havssalt

Häll över honungsblandningen och blanda ihop allt. Bred ut massan på bakplåtspapper eller bakduk och rosta i ugnen i 8 minuter.

Ta ut plåten och blanda runt. Rosta i 4 minuter till. Låt svalna.

Hacka sönder kakan och häll på burk.

Förberedelser för vintern

Mitten av oktober är tiden då ljuset blir för svagt för odling på våra breddgrader. Redan etablerade plantor kan eventuellt växa till sig lite och om det är varmt så kan vitlöken få för sig att gro men generellt sett är det för mörkt för att odla.

Det är ljuset som är grejen, temperaturen är inte alls lika avgörande för odlingsresultatet.

Idag kom bilen som borrade fast snökäpparna och nu börjar jag vinterbona min trädgård. Det är en ovanligt varmt höst, blöt men inte särskilt kall. Jag har inte haft någon frost än och prognosen varnar inte för det heller. Jag jobbar ändå i någon slags härdighetsordning. Det som är känsligast omhändertas först.

I växthuset är det visserligen fortfarande varmt och skönt men otroligt fuktigt och den kombinationen leder till mögel. Här gäller det att ta hand om grejerna innan de är lurviga. De tomater som inte har hunnit mogna på stjälken får istället göra det inomhus. Och de tomater som börjar se lite ledsna ut torkas i ugnen. Förr gjorde jag alltid krossade tomater men i år blir det torkade. För att det är så gott helt enkelt.

Bönorna är riktiga värmeälskare så jag skördar rubbet. Så här års är inte bönorna lika stora och aptitliga men det är bara yta. Smaken och materialet är precis lika bra som annars. Vaxbönor förvälls och hamnar i frysen. Borlottibönorna torkas och blir förmodligen biffar eller hummus någon dag.

All grönmassa lägger jag på jordytan som näringsrikt täckmaterial. Maskar och mikroorganismer kommer att bryta ner det åt mig och göra min jord lucker och potent. Jag slipper dessutom gå omvägen via komposten där jag för övrigt förlorar mycket av näringen. Det organiska täckmaterialet ger mig den bästa starten på våren med en näringsrik jord som inte har blivit kompakt av störtskurar och dålig aktivitet på mikrolivet.

Bönbädden ska göras om till perennarabatt nästa år. Det blir en bra start för de stackars försummade blommorna i skamvrån.

Vinterförberedelserna innebär också att jag plockar bort klätterstöd och sådant som kan välta. Saker av plast som vindsnurror, vattenslangar och regnmätare plockas in. Betongbaden för bin och fåglar vänds uppochner. Krukor likaså. Möbler skruvas isär och stuvas undan. Saker av textil skyddas så gott det går. Det ska bli enkelt att kunna skotta snö och hämta saker utomhus; mat och ved till exempel.

Squashen är också lite frostkänslig så jag har plockat av de sista frukterna. Årets stora hit var riven squash i brödet så jag kommer troligtvis att riva och frysa in för framtida bak.

En musselsquash lyckades vi få. Den är för fin för att äta.

Gurkor, lök och potatis är också slutskördat och på tur står spenat, vitkål, fänkål, gråärt och örter.

Sådant som är köldtåligt, och till och med mår bäst av att stå kvar i jorden, är purjolök, grönkål, brysselkål, kålrabbi, vintermorot, vintersallat och palsternacka. Där behöver jag verkligen inte stressa.

Purjolöken kommer till och med att få bo i växthuset i vinter, jag drar upp dem ur jorden enbart för att de inte ska frysa fast och bli så svårskördade i snön. Vintersallaten skördar jag under snön och det ska bli spännande att se hur länge vinterportlaken kommer att hänga med.

Så här bodde purjon förra gången jag fick stor skörd.

Igår åt vi fransk löksoppa. Fem sorters hemodlad lök (gul, röd, purjo, vit och pip), buljong på eget örtsalt, timjan från örtagården och eget bröd med squash. Köpta ingredienser: mjöl (till brödet), ost och vitt vin. Lite olja, salt och peppar också förstås. Löjligt gott.

Från det vilda skafferiet har jag plockat så mycket nypon jag har hunnit men nu börjar de blir övermogna. Min pappa har hjälpt till. Av detta gör jag nyponpuré som jag fryser i portioner. Denna spädes med ungefär lika delar vatten till en supergod nyponsoppa, något som vi gillar i Getingedalen. Det är bara nypon, vatten och lite socker, that´s it.

Jag är på jakt efter kogödsel, ren kogödsel utan inslag av torv, hönsskit eller liknande. Lite halm och strö är inget problem. Min vanliga leverantör har tagit coronapaus. Den kan vara både färsk och brunnen och jag behöver ungefär 500 kg. Typ 10 stora säckar. Är det någon som har något värdefullt tips?

(Om du köper en säck kogödsel i handeln så är det bara 1-20% kogödsel i påsen. Den drygas ut med framför allt torv men även hönsskit och kalk. Det här borde vara förbjudet.)

Plötslig högfart

Om det var lite lågfart förra veckan så är det raka motsatsen nu.

Att hålla avstånd, undvika sociala kontakter och isolera sig är vardagsmat för mig. Jag bor vid världens ände (även om jag helst kallar det världens början), jag grejar med odlingarna (precis som alltid så här års), jag jobbar i verkstaden (och där är det lika folktomt som vanligt), och jag hänger i skogen med hunden, utan sällskap.

Nu har jag sått tomatfrö och planterat om lite chili och paprika. Tomatfröerna såddes på min femtioårsdag, ett utmärkt sätt att fira på när man inte kan träffa folk. I skrivande stund har det gått tre dygn sedan sådd och jag lovar att de har grott till jag skriver nästa gång.

Jag fuktar jorden innan jag lägger dit fröerna. Då blir jorden lite kompakt och jag behöver inte vattna efteråt. Fröerna riskerar inte att flytta sig heller. På detta lägger jag 0,5-1 cm jord.
Årets sorter. En salig blandning och alldeles för många. Jag hoppas att inte alla gror…
Fullt på värmemattan! Det blev även några gurkor.

Gällande gurkorna så brukar jag inte lyckas med dessa. Om jag har odlat gurkor så brukar det vara med köpta plantor. Så nu sådde jag massor av fröer, mest gamla. Dels för att göra slut på dem, dels för att något av dem borde gro om jag sätter så många.

Jag har åtminstone lärt mig att de älskar värme och alltid ska vattnas underifrån.

Några väldigt gamla påsar men även en ny. Jag tror att det var La Diva som funkade fint i växthuset förra året men det var plantor som min granne, trädgårdsmästaren, hade drivit upp.
Gurkor från 2019. Min målbild.

Jag har även planterat om chili och paprika som började bli långa men även satt för trångt.

Basket of Fire, en medelstark brukschili, kommer från egna fröer och grodde väldigt fint. Förmodligen blir det för många plantor och överskottet kommer jag att sälja billigt.

Carolina Reaper, en riktig mördarchili, odlas mest för att tillfredsställa andra i hushållet.

Årets paprika är Ferenc Tender. Förra året odlade jag den för första gången och det är en ganska snabb sort med små och spetsiga paprikor som kan skördas i alla stadier (grön, orange och röd). Det kommer att bli för många plantor för mitt växthus så jag kommer förmodligen även att  sälja några av dessa.

Plötsligt blev det trångt i krukan. När de första karaktärsbladen har vuxit fram brukar jag plantera om. Jag vill inte att rotsystemet ska bli för stort och trassligt.
Alldeles för långa och sköra stjälkar. Paprika kan planteras djupt så det gör jag.
En sked är ett bra verktyg tycker jag. Jag behöver inte ta i de sköra stjälkarna och jag får med mig hela rotsystemet utan att riva runt i onödan.
Nu sitter paprikorna en och en. Och djupt. Under extrabelysningen får de sitt behov av ljus. Några plantor börjar visa gula blad. Ett tecken på näringsbrist. Det fixar jag med ekologiskt näringslösning i samband med vattning. Längst bort i bild syns gräslök och purjolök.

Andra saker som har hänt är att min sättpotatis och sättlök från Klostra har anlänt. Ganska lagom. Potatisen vill ha 7-8 grader i jorden och det ska jag kolla vilken dag som helst. Lök vill ha 10 grader. Det blev inte exakt de sorter som jag ville ha men jag gav Klostra fria händer att ersätta med likvärdig produkt. Det betydde att vissa sorter inte är ekologiska men istället för att leta ekologiskt utsäde hos andra leverantörer så struntade jag i det i år. Om Klostra har svårt att leverera så har förmodligen även andra samma problem.

Årets sorter och mängder (mest en notering för min egen del):

1 kg Rosara, en fast och extra tidig potatis

1 kg Queen Anne (eko), en mjuk sommarpotatis

1 kg Valor, en fast höstpotatis som ska lagras till vintern

1 kg Red Baron (eko), en röd sättlök som jag har odlat förut med bra resultat

1 kg Sturon, en klassisk gul sättlök som jag också brukar använda

3 kg sättpotatis brukar vara lagom för oss. Vi måste hinna äta upp den innan den blir dålig. 2 kg sättlök är mer än jag brukar odla men å andra sidan har jag alltid tyckt att vi odlar för lite lök. Det är lätt att lagra lök, särskilt gul kepalök (som det heter).

Eftersom det är jämna året kommer jag inte att experimentera med frösådd lök. Orkar inte riktigt det i år. Dessutom valde jag potatisar med hög resistens mot de flesta sjukdomar. Vill ha problemfria knölar i år.

Jag har också fått en leverans från Adlibris. Det började med att Växternas släktskap var med på bokrean men sedan fylldes korgen med andra intressant objekt. Rädda Maten blev jag nyfiken på efter att ha hört Meny i P1 om ”svinnventering” och Around the world in 80 plants fick jag möjlighet att bläddra i under utbildningen (Ekovegetariskt kök).

Stephen Barstow skriver om ätbara blommor och perenner och han kommer att hålla i en workshop hos Åfallet i Haddebo i sommar. Se mer här.

Den fjärde boken, Klimatsmart trädgård, var alldeles nyutgiven och jag tyckte att titeln talade till mig. Fast vid en första skumläsning så ser jag att jag ligger steget före. En del grejer tyckte jag till och med var fel. Men det är himla bra att kunna förankra sina påståenden i litteratur och det är en bra bok för den som vill börja en omställning.

I min klimatsmarta trädgård händer just nu följande:

I växthuset gror spenaten! Perfekt tajming. Det brukar ta 6-8 veckor till skörd och då är vi i mitten av maj, exakt då jag brukar sätta ut växthusväxterna för sommaren.

Jag har räfsat lite löv, jag använder det både som jordförbättring och täckmaterial. Jag är ganska onoga när jag räfsar. Det som ligger kvar på gräsmattan kommer att klippas sönder av gräsklipparen och göra nytta. Men där löven ligger tjockt brukar jag räfsa lite.

Genom att ta tillvara allt organiskt material som min trädgård ger mig kan jag bygga och förbättra mina jordar utan att behöva köpa något. Dessutom blev jag lite svettig och fick motion.
Det följer med lite gammalt gräs och ruttna äpplen. Inga problem, det blir fin jord av det också.
En del organiskt material kan fröa av sig. Då isolerar jag jorden med några gamla tidningar. Detta har legat hela ”vintern” så nu kan jag använda materialet till jordförbättring eller täckmaterial.
Sånt här hittar man också när man är ute och grejar. Alltid lika fint.

Jag är medlem i Plantagens kundklubb. Mina känslor inför det är dubbla, helt klart. Till exempel skänker Plantagen en bukett rosor till alla sina medlemmar när de fyller år. Generöst, absolut, men snittblomsodlingen över världen är en riktigt rutten business som jag absolut inte vill gynna.

Nu var det dags igen, en bukett rosor fanns att hämta hos Plantagen. Hur skulle jag göra den här gången, ta buketten och påpeka att jag tycker att ni ska satsa på rättvisa växter eller åka dit, inte ta buketten och säga att de är inte schysst odlade.

Men inget av detta behövde hända. Jag gick gladeligen ut från Plantagen med en bukett rättvisemärkta rosor som jag fortfarande njuter av. Sedan kan man fundera på om det är rosor världen behöver, hur schysst de än är odlade.

Den som inte vet hur det går till med märkningar och certifieringar kan läsa mer om det här.

I nästa inlägg blir det mätning av jordtemperatur, uppföljning av tomatsådd och kallsådd av kål.

Och du! Anmälningarna till min kurs i hållbar grönsaksodling ramlar in för fullt. Vi kommer att vara utomhus så det är en coronavänlig kurs. Se information nedan. Välkommen med din anmälan!

 

Lite lågfart

Först kom det snö, sedan kom ett virus. Jag skulle ha sått lite fröer ute men det kom en massa andra saker i vägen. Ingen ko på isen. Det är skönt att ha en fritidssysselsättning som inte innebär sociala kontakter. Jag umgås med mina fröpåsar och plantor och rider ut stormen.

Ungefär nu är det lagom att börja så tomaterna så det ska jag göra vilken dag som helst.

Föreläsningen hos Naturskyddsföreningen gick finemang. Självklart strulade det lite med det tekniska men i övrigt kändes det som om jag fick bra flyt och bra kontakt med åhörarna. Den andra föreläsningen ställdes in pga virus.

Min egen kurs den 19 april har fått några anmälningar och vi kommer mestadels att vara utomhus så det finns ingen anledning att ställa in den. Jag filar på innehållet för fullt!

Apropå Naturskyddsföreningen så tycker jag att deras visioner för framtiden är värda att läsa. För att bromsa uppvärmningen av klimatet måste vi ställa om till ett hållbart samhälle, det är nog alla överens om, men hur ska det gå till i praktiken? Naturskyddsföreningen presenterar sina förslag och idéer i den här artikeln. 

Jag fördjupar mig så klart i den del som handlar om framtidens mat. Jordbruk på naturens villkor, obefintligt matsvinn och rättvis omställning är några av rubrikerna i deras vision.

När jag ändå är inne på tips, jag tror att det blir mer tips än egen text i dagens inlägg, så vill jag rekommendera 2040 – framtidsfilmen på svt play. Du hittar den här.  Filmen ger något så ovanligt som en positiv bild av framtiden och är full av goda exempel.

Visserligen är den över ett år gammal men här kommer en artikel från SVT om sojaproduktionen i världen. Det är ganska vanligt att man tar upp vegetarianernas sojakonsumtion i debatter om köttätande. Att sojaodlingen är en klimatmässig skamfläck känner många till men att 90% av all soja går till djurfoder är det inte lika många som vet.

Läs mer om detta här.

Slutligen vill jag tipsa om inomhusodling. Så här på vårvintern börjar det tryta i våra egna lager, vintersallaten i landet börjar ta slut och ser ganska trött ut. I affären är det svårt att hitta färska gröna blad odlade på ett hållbart sätt. Det är då vi startar groddfabriken i Getingedalen. Genom att grodda linser, bönor, ärter och fröer så får vi färskt, grönt, nyttigt och klorofyllspäckat käk på tallriken.

Snabbt går det också. På fem dagar har jag goda och ätfärdiga groddar.
En lärorik och inspirerande bok för den som vill ha en manual och bredda sitt register.

Det enkla och svåra med fröer

Det börjar bli dags att tänka på inköp av frö och en del ska sås redan nu. Det vet fröfirmorna och det dimper ner kataloger och reklamblad i brevlådorna, både den fysiska och den digitala.

Det finns frö på ICA. Jättesmidigt för där är man ju ändå en gång i veckan. Och man behöver inte krångla till det för sig, ICAs fröer funkar fint, men för mig som förknippar min plånbok med hållbarhet så är det inte lika enkelt. Jo nästan.

Fröhyllan på ICA förra våren.

Billigt. Det ska helst vara billigt. Och billiga fröer funkar. Kortsiktigt.

Jag betalar hellre lite mer för mina fröer och därmed har jag bakat in välgörenhet, solidaritet och hållbarhet i mitt köp.

För min plånbok och mitt betalkort kan bara användas till hållbar konsumtion. Där har jag lagt ribban. Helst skulle jag vilja att köpet inte gick igenom, att det lyste rött och larmade i hela affären, när jag försökte betala för något som inte är hållbart. Men så funkar det ju inte så jag måste hålla reda på sådant själv.

Ekologiska fröer. Hur sjutton kan ett litet frö göra någon skillnad? Varför ska jag betala mer när slutprodukten blir densamma?

Att ta fram fröer är en lång process och i den förekommer det många olika aktiviteter som är väldigt olika beroende på om fröet är ekologiskt eller konventionellt odlat.

I ett konventionellt odlat frö har insektsgifter och bekämpningsmedel varit inblandat. Konstgödsel/Handelsgödsel står för näringen men framför allt för stora mängder koldioxidutsläpp. Traktorer och/eller maskiner drivna av fossilt bränsle finns med i bilden. Människorna som har jobbat i fröindustrin kan ha blivit utsatta för både det ena och andra. Dessutom har ingen hänsyn till marken tagits och för varje skörd har den tagit ett steg närmare sin död. För att inte tala om de verkliga jordbrukarna, maskar och mikroorganismer, som håller på att dö utrotningsdöden pga hänsynslös markanvändning.

Det ekologiska fröet är framtaget på ett motsatt sätt; med hänsyn till mark, människor, insekter och framtida generationer.

Sedan finns det en riktigt läskig fröpolitik i världen och där betyder ditt val och inköp ett ställningstagande.

Genom att handla hos Runåbergs kan du känna dig trygg med att ingen har kommit i kläm och att firman inte bara levererar kvalitetsfrö till dig utan även kämpar mot EUs väderkvarnar i fröfrågan.

Vi är fortfarande lika övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens överlevnad. En odling med uppriktig vördnad för det levande. En odling där balans är viktigare än maximal skörd. Utan användning av lättlösligt konstgödsel och kemiska bekämpnings- och tillväxtmedel.

Här kommer du till Runåbergs hemsida.

Här beskriver de sina tankar gällande politiken runt fröhantering.

Årets katalog från Runåbergs

En annan firma som levererar riktigt bra ekologiska fröer är Lindbloms. Och där har Leif Lindblom, grundare av firman, verkligen fått känna på väderkvarnarna. Leif är en av de som har slitit för ekologiskt utsäde, för de små firmornas överlevnad och för att öka arter, sorter och mångfalden av fröer på marknaden men nu orkar han inte längre.

I november sattes hans lager i brand, 300 sorters ekologiskt frö gick upp i rök. Branden klassas som mordbrand och inträffade lägligt nog tre dagar innan ett stort och avgörande beslut hos Jordbruksverket skulle fattas.

Vid Jordbruksverkets möte var utbudet och lagret av ekologiskt svenskt frö avgörande och när Leifs enorma lager inte längre fanns så kunde alltså Jordbruksverket fatta ett ogynnsamt beslut.

Beslutet går ut på att det är helt ok att använda konventionellt frö i ekologiska odlingar eftersom lagret av ekologiskt frö inte är tillräckligt stort.

Leif Lindblom säljer det frö han har kvar denna säsong men sedan orkar han inte längre.

Här kommer du till Lindbloms hemsida.

Skrolla ner en bit på förstasidan så kan du läsa om branden och kampen. I år kommer jag att gynna Lindbloms frö i första hand.

Det var länge sedan det dök upp några nya aktörer på fröfronten men nu finns Nordfrö! Än så länge är deras utbud ganska litet men medvetenheten bakom deras verksamhet är så stor att det finns all anledning att handla några sorter hos dem.

Här kommer du till deras hemsida.

Våra fröer är odlade i Sverige i småskaliga hantverksmässiga odlingar med miljövänliga metoder som inte bara skonar utan också stöttar och samspelar med insekter och mikroliv. Vi använder oss bland annat av täckodling och samodling och vill inte vara beroende av fossila bränslen i produktionen.

Läs mer om Nordfrös medvetenhet här.

Du kan också handla dina fröer hos Impecta, ett familjeföretag från Julita i Södermanland. Här bör man dock gå lite varligt fram eftersom alla fröer inte är ekologiska.

Årets katalog från Impecta

Förutom att tillhandahålla en hel del ekologiskt frö så har de kulturarvssorter vilket är värt att satsa på. Under många år blev fröutbudet allt snävare och fattigare. Många gamla sorter försvann i takt med att det småskaliga odlandet minskade och den industriella verksamheten valde ekonomisk lönsamhet framför mångfald.

Men gamla sorter behöver inte vara sämre, det kan vara så enkelt som att gråärt inte har lika aptitlig färg som gula och gröna ärter. Smaken är dock densamma och framför allt är de anpassade till vårt klimat. Gråärten är starkväxande, får helt underbara blommor och ger god skörd. Den går att använda som sockerärt när den är späd och brytärt/spritärt när den är större. Torkad blir den en bra soppärt även om soppan blir lite grå…

Gråärtens fina blomma

Det finns all anledning att välja fröer från en mindre och mera medveten firma. De stora firmorna har råd att registrera sina fröer vilket konkurrerar ut små firmor med spännande utbud.

Från Runåbergs hemsida:

Inträdet i EU innebar ännu hårdare restriktioner med krav på att allt utsäde måste vara registrerat i den officiella sortlistan. En komplicerad och kostsam process, möjlig enbart för stora fröproducenter.

Det finns en himla massa nätbutiker med fröer. Och det finns väldigt många stora fröfirmor som säljer sina påsar på mataffärer och trädgårdsbutiker. Jag önskar att du väljer ekologiskt men framför allt hoppas jag att du förstår varför du ska göra det. Billiga fröer från ICA blir bara billigt och enkelt för dig, inte för någon annan.

I nästa inlägg kommer jag att knyta an till min inledning om hållbar konsumtion. Vi har redan börjat överskrida de planetära gränserna och vår konsumtion de senaste 50 åren är en av orsakerna.

Vecka 48

Sista onsdagen i månaden och jag ska berätta om min kommande helg. Jag ska göra en riktig PK-resa med innehåll som går att förankra i flera av Agenda 2030s globala mål.

Läs mer om Agenda 2030 här.

Det låter mer avancerat än det är, jag ska till Stockholm och gå på julmarknad helt enkelt men det kan ändå göras på så många olika sätt.

För det första ska jag åka kollektivt, det blir tåg den här gången. Om jag inte vill springa eller cykla till Stockholm så tror jag att detta är ett av de mest miljövänliga transportsätten som finns.

Jag kan koppla tågresan till flera av målen, de mest konkreta är följande:

Nr 9: Hållbar infrastruktur

Nr 11: Hållbara städer och samhällen

Nr 12: Hållbar konsumtion och produktion

Den första marknaden jag ska besöka är Schysst jul på ABF.

Schysst jul är julmarknaden som erbjuder mer än rättvisemärkt och ekologiskt

Kan det bli mer PK? Det blir nog tredje gången som jag besöker denna marknad och det finns så klart orsaker till det. Alla utställare och försäljare har en koppling till verksamheter som jobbar för mänskliga rättigheter och miljöfrågor.

ABF har sina lokaler på Sveavägen 41 och det är öppet både lördag och söndag kl. 10-16.

Läs mer om arrangemanget här.

Det är ganska många globala mål som kan kopplas till Schysst jul:

Nr 1: Ingen fattigdom

Nr 2: Ingen hunger

Nr 3: God hälsa och välbefinnande

Nr 4: God utbildning för alla

Nr 5: Jämställdhet

Nr 6: Rent vatten och sanitet för alla

Nr 8: Anständiga arbetsvillkor

Nr 12: Hållbar konsumtion och produktion

Nr alla. Faktiskt.

Den andra julmarknaden som ska besökas är Handkraft Kvinnokraft på Kraken. Inte mindre är 70 försäljare och utställare och det är bara kvinnor eller icke-binära hantverkare som ligger bakom produkterna.

Läs mer om arrangemanget här!

Kraken ligger på Rökerigatan 1D och närmaste tunnelbanestation är Globen. Handkraft Kvinnokraft är öppet på söndag, första advent, kl. 11-16.

Självklart kan även denna julmarknad förankras i flera av Agenda 2030s global mål:

Nr 5: Jämställdhet

Nr 10: Mindre ojämlikhet

…är så klart de mest självklara men det går att applicera även andra mål på ett arrangemang där kvinnokraft lyfts fram, som etablerar nya kontakter, skapar nätverk och ger just… kraft.

Framför allt är produktionen småskalig och lokalt förankrad, två långsiktigt hållbara argument. Check på mål nr 12 i agendan (Hållbar konsumtion och produktion).

Eftersom jag ska umgås med en medsyster och utvärdera systerskapsåret så kan även våra samtal kopplas till agendan. Vi har odlingsintresset gemensamt så mål nr 15: Ekosystem och biologisk mångfald kommer förmodligen att genomsyra helgen. Att odla grönsaker går så klart även att koppla till andra mål, vad sägs om nr 13: Bekämpa klimatförändringarna? Eller nr 2: Ingen hunger. Varken för oss eller de som vi inte tar maten av.

Hoppas att vi ses!

Vecka 39

Sista onsdagen i månaden och jag tänkte bjuda på tankar, teorier och tips.

Begrepp värda att vända på:

I flera tusen år odlade vi giftfritt på den här jorden. Sedan kom kemikalierna, konstgödning och bekämpningsmedel, och denna giftfyllda odling benämns konventionell odling. De som valde bort gifterna jobbar med alternativ odling.

Jag skulle vilja kunna kalla mina morötter för morötter, inte ekologiska morötter. De som odlar med gift borde istället kalla sina morötter för kemiska morötter. Dessutom borde de redovisa varenda kemikalie och ämne som de tillför moroten under dess uppväxt i innehållsförteckningen.

Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva skaffa certifikat för att kunna kalla sina morötter för KRAV-märkta eller ekologiska, det är giftodlarna som ska redovisa sina förehavanden. Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva bevisa något, tvärtom.

Att välja ekologiska varor i mataffären

Nu blir det mycket text men det kan vara det viktigaste jag har skrivit på flera månader. Håll ut!

Jag har försökt att gå försiktigt fram, var och en måste få göra sina egna val, men samtidigt växer högen av fakta och argument som tydligt visar vad som händer med jorden vid o-ekologisk livsmedelsproduktion. Jag förstår inte varför man väljer o-ekologisk gräddfil när det finns ekologisk?

Okej, den är två kronor billigare och för vissa har dessa kronor betydelse, jag köper det. Men för det stora flertalet gör det ingen som helst skillnad. Det stora flertalet har också barn och barnbarn och det är de som får ta konsekvenserna av att du väljer o-ekologisk gräddfil idag. Ja faktiskt.

Kossorna som har producerat mjölken till din o-ekologiska gräddfil har med allra största sannolikhet ätit hårt besprutad soja från Sydamerika. Ett bekämpningsmedel som inte ens är lagligt att använda i Sverige längre. (Vi vill alltså inte längre ha giftet här men vi tycker tydligen att det är okej att göra affärer med länder som använder det…?)

En o-ekologiskt odlad jord har inte särskilt lång framtid, snart är den död. Ekologiskt odlad jord kan leva i oändlig tid.

Sojan har med allra största sannolikhet vuxit på en yta där man har huggit ner regnskog för att kunna odla istället. Och sojan går inte till vegetariska produkter som sojamjölk eller vegokorv, den går till boskap så att vi ska få så billiga mejeriprodukter som möjligt.

Jag hoppas att du orkade läsa ända hit. Och jag hoppas att du förstår att gräddfilen bara är ett exempel. Min källa är denna och där kan du förstås läsa mer om detta. Men filmen nedan är en überpedagogisk sammanfattning av problemet.

Äta mejeriprodukter eller inte?

Jag är en vegetarian som äter mejeriprodukter. Visserligen ekologiska men det är ändå inte helt oproblematiskt. Först och främst tänker jag på det onaturliga i att lura kor att producera mjölk. Den är ju endast till för kalven. Redan där ser jag ett problem.

Att vi sedan odlar och importerar foder till våra kor istället för människomat är problem nummer två. Här finns en ohållbar och inte ett dugg klimatsmart ekvation. Även om odlingen är ekologisk så använder de flesta lantbrukare diesel som bränsle i sina traktorer. Framtagning av utsäde och alla transporter hit och dit kostar också på. Att odla grödor till människomat, som alltså inte går via kon, är en betydligt klimatvänligare och hållbarare lösning.

Min vana att äta yoghurt till frukost och ost på mackan är nog inte mer än… en vana. Precis som det är för köttätaren att äta kött. Om de vegetabiliska substituten till yoghurt och ost inte smakar tillfredsställande så ska jag nog se mig om efter en annan sorts frukost. Dags att släppa normer och sarger.

På utbildningen har vi redan gjort två sorters växtbaserad pastej, båda är goda, näringsrika och betydligt mer klimatsmarta än ost. Jag måste bara bestämma mig och vänja mig vid andra smaker. På samma sätt som när jag bestämde mig för att sluta med kött. Jag vill kunna leva med mig själv.

Lökpastej med solroskärnor mm. Ett utmärkt växtbaserat pålägg.

Saker värda att lyssna på just nu:

Sveriges Radios program Vetandets värld sände ett avsnitt den 18 september med titeln Så minskar du matens klimatavtryck. 20 minuter fyllda med fakta, tips och bra argument. Bara lyssna.

Senaste avsnittet av podden Grönsakslandet. Det här är en pod som inte släpper avsnitt med något jämnt intervall utan de poppar upp när man minst anar det. Både Bella och Elin är hängivna grönsaksodlare, båda är dessutom författare och därmed bra på att uttrycka sig. Helt klart värt sina 43 minuter.

Du hittar avsnittet här.

Grönsakslandet. Bild lånad från Sveriges Radios hemsida.

Radioprogrammet Meny och avsnittet Lekfull jakt på nya smaker – med enkla råvaror är min tredje rekommendation. En riktigt entusiastisk Johan Björkman, kock och kokboksförfattare, berättar gladeligen om sina spännande metoder. Det är samme Johan som skrev boken som jag rekommenderade tidigare i år.

Avsnittet blev dessutom omtalat på utbildningen som jag går.

Lyssna på avsnittet här!

Björkmans inspirerande bok

Vecka 35

När squashen är färdig. Så slutade jag mitt förra inlägg. Det kändes som om det var en evighet bort. Om de skulle bli färdiga över huvud taget.

Men nu är jag där. Squashen börjar verkligen bli färdig och det är då jag ska prova den nya rätten med fetaost och fläderkapris. Rapport kommer.

Idag har jag behov av att fokusera på det som går bra. Det är en sådan dag. Och det blir lite schyssta foton till det. Dessutom tänker jag berätta hur kursen har börjat. Jag går alltså en distansutbildning på halvfart i Ekovegetariskt kök och ska hålla på med det i ett helt år. Förmodligen kommer bloggen att präglas av det.

Sommarsquashen Costata Romanesco får ofta högt smakbetyg. Nu ska vi se hur den funkar med fetaost och fläderkapris. Fint att skörda dem späda med blomman kvar, den är ju också god.
Det är lätt att se vilka blommor som är hanblommor, de saknar fruktämnet, en knöl, mellan blomman och stjälken. När de är så här stora och precis i det här skedet av sitt liv är de perfekta att fylla och steka eller fritera. Schemat är dock lite tajt så jag vete 17 om det blir någon avancerad matlagning innan helgen.

Vad är det mer som går riktigt bra i år? Jo piplöken! Så här års är piplöken normalt grov och träig och blommar för fullt. Men jag sådde dessa i vintras och lök blommar andra året. Iallafall all annan lök. Därför står jag med en saftig, grön skog av läcker piplök så sent som i augusti. 

Då är frågan, kan man frysa piplök? Det går ju väldigt bra att frysa gräslök. Och att frysa purjolök är ju inte heller något problem. Vi testar!

Några hackade färska stjälkar av piplök…
…åker in i frysen några timmar för att sedan utvärderas!

De gröna proteinerna går också riktigt bra i år. Jag har fryst in galet stora mängder sockerärt, både Norli, Carouby de Maussanne och Lokförare Bergfälts jätteärt blancheras max en minut i sjudande vatten, flyttas till isvatten, lufttorkas och styckfryses på en bricka. Efter ett par timmar hälls de över i gammal juicekartong och kan således lätt portioneras vid matlagning.

I min frys är det spår i sidoväggarna och en klassisk laminatbricka, standardstorlek, passar perfekt i dessa spår. It’s meant to be.

Vaxbönan Helios från Runåbergs har levererat friskt i år. Jag skördar ca 30 färdiga bönor/dag. De kokas i två minuter och styckfryses på samma sätt som sockerärten.
Helios är en lågväxande buskböna som inte behöver något stöd. Blir ca 40 cm hög.
Lokförare Bergfälts jätteärt är allt annat än låg. Jag tippar på att de har klättrat två meter denna sommar. Och gett sjukt stora ärtskidor. Mycket goda dessutom. Jag vet att fröerna är svåra att få tag på så jag tog egna i höstas. 100% grodde i våras. Nu låter jag de mest svåråtkomliga skidorna hänga kvar så blir det utsäde till nästa år.

Min slutsats av sockerärtsodlingen blir att Norli är jättebra. Växer snabbt, blir inte mer än 60 cm hög och ger massor av goda sockerärter. Lokförarens är också väldigt goda och ger så enorma skidor att man absolut vill odla dem. Ger inte lika stor mängd men i vikt tror jag att resultatet är detsamma.

Carouby de Maussane skulle visst vara någons favorit och den ger också väldigt stora ärtskidor men inte riktigt lika goda. Jag satsar på de två första och kommer att sätta rejält mycket nästa år.

Sockerärt ingår dessutom i min augustisådd så det kan man odla i flera omgångar.

Den sista proteinodlingen är bondbönan och den är nu slutskördad för i år. Blasten, som började vissna, lades kvar på jordytan som jordförbättring/täckning. Bönskidorna likaså. Ingen idé att gå omvägen via komposten. Där förloras en del av näringen.

Bondbönornas innehåll förvälls och blir också infryst i portioner.

Nästa år ska jag så 100 bondbönsfröer.

Apropå augustisådd, jag sådde ett okänt japansk frö i början av augusti. Det visade sig vara spenat. Den smakar spenat och den började blomma som spenat. Bladen var dock lite spetsigare men det finns många olika sorter. Däremot så var den snabbare än något annat jag någonsin har odlat! Det tog fyra veckor från sådd till skörd!

Detta förvälldes snabbt och packades i gamla mjölkpaket innan lagring i frysen.

Den senaste veckans regn och värme har varit som raketbränsle åt grönsakerna. Det som har växt mycket är följande:

Flera olika kålsorter. Här en rosenkålssläkting, Petit Posy, som ger små rufsiga kålhuvuden i bladvecken. Man ser att de är på gång.
Kålrabbin börjar få sin säregna form.
Fänkålen skulle kunna skördas när som helst. Gillar att fänkålsdillen ser ut som ett nyfött djur.
Blomkålen ska nog inte bli så mycket större. Hellre ett litet och fräscht huvud än ett stort och maskätet.
På lördag ska jag starta dagen med björnbärssmoothie…

Jag har haft två studiebesök. Två helt olika grupper. Väldigt trevligt i båda fallen. Det senare sällskapet kom från Adolfsbergs Trädgårdsförening och de skrev så himla fint i sin blogg efteråt! Läs här! Massor av bilder är det också!

Det finns ett stort värde i att träffa andra odlare. Jag snappade upp flera olika tips. Att blasten på min rotselleri är fullt ätbar, att salladsärt är som en kombination mellan sockerärt och spritärt och att havtorn går fint att torka.

En rolig grej i år är att vi skördar våra egna äpplen! Älgen har tagit all vår frukt alla andra år men i år är hen sen och jag tidig. Rödluvan var dessutom helt mogen, Silva likaså, och dessa åkte ner i min korg istället för älgens mage.

Varken Rödluvan eller Silva har några vidare lagringsegenskaper men så funkar det tydligen med härdiga sorter. Nu hoppas vi att även Alice hinner mogna innan älgarna kommer.

Och så över till utbildningen. Första uppgiften var att presentera sig och det klarade jag av. Nästa gång ska jag laga en måltid med det som finns hemma och det kommer att bli en enkel match. Både trädgården och frysen fick vara med. Detta ska dokumenteras och redovisas efteråt.

Därefter ska vi se en dokumentär på Netflix, Cooked, (del 2-4) och läsa delar ur Gunnar Rundgrens bok Den stora ätstörningen och så klart diskutera innehållet. Om du ser dokumentären eller läser boken; hör av dig så kan vi hålla en diskussion i kommentarsfältet!

I nästa inlägg hoppas jag kunna visa bilder på tomater som mognar. För de har varit gröna sååå länge nu.