Vecka 51

Om en vecka är det jul! Frosseriets högtid!

Lite sjukt faktiskt.

Av naturliga skäl så diskuteras julbordets historia, traditionell julmat och framtidens dito på utbildningen just nu.

Och frosseri. För när vi börjar gå på djupet så är det tyvärr den slutsatsen vi drar av den moderna julen.

Julbordets nuvarande utseende är inte jättegammalt, på 70-talet började överdådet att bli standard. Nu ligger det dock en massa nya trender och bubblar så framtidens julbord kommer kanske att se annorlunda ut. Om det kan du läsa i en trevlig artikel här. Måltidsforskare Richard Tellström spår framtiden.

Det finns dock medmänniskor som varken har sällskap eller råd med julmat under julhelgen. I Örebro har Camran Habib, som driver restaurangen i Södra Vattentornet, bjudit in hemlösa till gratis julbord. Det är dock inte Camrans första insats för hemlösa och utsatta, han har skänkt överbliven mat till dem hela hösten.

Läs mer om julbordet här.

Läs mer om Camrans generositet här.

I Stockholm finns det flera insatser för hemlösa och utsatta vid jul. El Clasico är en tapasbar på söder som kommer att bjuda på mat klockan 11-16 på julafton. För de som väntar i kön bjuds det på varm dryck. Tegelbaren i Solna gör exakt detsamma. Folkets hus i Rågsved bjuder på julfirande med mat för 38:e året i rad.

Här läser du mer om julmaten på El Clasico.

Här finns en artikel om Tegelbaren.

Och här kan du läsa om julfesten i Rågsved.

Jag förespråkar så klart en grön jul. Och drömmer om en vit jul.

Ibland innebär mina tillskott till julbordet rena härmningar, det är trots allt en bra brygga över till vegetariskt mat. Igenkänning och trygghet är viktigt. Men det är också ett sätt att lura sig själv. Köttet står fortfarande för normen och det är kanske lätt att halka in i köttsubstitutets träsk.

Nedan kommer ni att få se både härmningar och växtbaserade julrätter som kan stå på egna ben. Om jag lagar julmat så försöker jag koka ihop gröna grejer med julsmaker. För mig är kål, senap, kanel och apelsin exempel på sådana.

Aubersill är en ren härmning men ändå en fulländad växtbaserad rätt utan substitut. Och mycket god. Den kommer jag att laga till mitt julbord.

Receptet hittar du i detta inlägg.

En annan härmning är det gravade moroten, både utseende och smak påminner om gravad lax (som jag minns det) men det är ändå en väldigt bra rätt, helt utan fuskkött.

Här är receptet till den gravade moroten. Ät den tillsammans med klassisk hovmästarsås.

Nästa rätt känns genuin, härmar ingenting så vitt jag vet men är fylld med goda julsmaker; Savoykålsknyten.

Savoykålens blad förvälls hela tills de är böjbara utan att brytas. Låt dem rinna av och svalna. Strimla en purjolök på längden så att du får långa band, förväll dessa en kort stund så att de är “knytbara”. Lägg en bit getost på kålbladet, pudra lätt med kanel och gör ett fint paket med purjosnören. Värm snabbt i ugnen så att osten smälter innan servering. Serveras eventuellt med lite tjock, mörk balsamicovinäger.

En grönkålssallad tycker jag också hör hemma på julbordet. Gärna med apelsin och nötter som också känns aktuella för årstiden. Här får ni inget recept utan blanda det ni tycker är gott eller googla recept. Det enda tips jag skickar med är att krama grönkålen med dressingen innan övriga ingredienser tillsätts. Bladen kan vara lite styva och svårätna när de är okramade.

Grönkål är perfekt att skörda nu.

En tredje kålsort som definitivt hör hemma på julbordet är brysselkål, eller rosenkål som jag väljer att kalla dem. Den är god i många olika former men den godaste blev jag serverad på ett mikrobryggeri i Brooklyn för några år sedan.

 När jag lagade till rätten själv kom jag fram till följande recept: Ansad brysselkål blandas med olja, salt och rökt paprikapulver innan de rostas i ugnen på gränsen till bränt. Direkt när kålen tas ur ugnen strösslas ett lager riven parmesan på toppen som får smälta ner bland huvudena. Servera eventuellt med en liten klick majonnäs. Gött.

Nu ska de snart skördas!

Den sista rätten innehåller kanske inga traditionella julsmaker men känns ändå helt rätt på ett julbord:

Broccoli- och morotspaté med limesås
8-10 personer
Tid ca 20 min samt ca 1 timme i ugn
1 röd chili t ex spansk peppar eller valfri chili efter styrka och smak
375 gram färsk broccoli
375 gram färsk morot
4 ägg
1 dl crème fraîche
4 msk potatismjöl eller mandelmjöl
1-2 tsk salt
Sås:
1 lime
3 dl gräddfil
1/2 tsk salt
1/2 knippa koriander
Skölj, kärna ur och strimla chilin. Koka broccolin och morötterna var för sig mjuka i lättsaltat vatten. Det fungerar kanske ännu bättre med buljong i vattnet.
Låt grönsakerna rinna av ordentligt.
Mixa broccolin och morötterna var för sig.
Blanda äggstanningen dvs. äggen, crème fraîche och potatismjöl till en slät smet. Blanda i chilin och smaka av med salt.
Blanda respektive grönsak med hälften av äggstanningen.
Häll smeten i olika lager i en väl smord avlång ugnsform.
Grädda patén i nedre delan av ugnen i ca 175-200 grader i ca 1 timma.
Låt patén stå kvar i formen i ca 15 min innan ni stjälper upp den på ett serveringsfat. Låt den sedan kallna helt, gärna i kylen.
Skölj limen noga i ljummet vatten och riv skalet. Blanda gräddfilen med limeskalet och smaka av med salt. Hacka koriandern och rör ned den i såsen.
Servera patén skuren i skivor med såsen bredvid till tex. julbordet.
Nästa inlägg blir årets sista och någon form av summering.
GOD JUL!

Tillbakablick

Odlingsåret 2018 är nästan slut. Det torra, varma och svårodlade året.

Det här blir mitt sista inlägg 2018. Nästa vecka tar jag julledigt och sedan återkommer jag 2019 med ny kraft och nya idéer.

Idag blir det några tillbakablickar på 2018. Allt var ju inte kris och katastrof, det var mycket som mådde bra i det tropiska klimatet.

Januari

Jag presenterade min odlingsplan i olika kategorier. Växthus, rötter, blad och trendväxter. Då var jag fortfarande behagligt ovetande om hur svårodlat det skulle bli.

Rättika var till exempel något som inte ville växa alls i år. På’t igen 2019!

Februari

Jag firar fem år som trädgårdsbloggare, går igenom vilka proteiner jag odlar och börjar försådd inomhus av chili, paprika, piplök och kålrot.

Alltid bondböna i mina trädgårdsland! I år fick jag dock så dem två gånger eftersom jag inte hade lyckats med mina egenproducerade fröer.

Mars

Åker på den stora trädgårdsmässan i Stockholm och köper ett mycket lyckat solcellsbevattningssystem. Sår spenat i växthuset, vattnar med snö och får en jättefin skörd som gav mersmak. Skriver mycket om snön och vintern.

April

Ljuset är tillbaka, jag ser hur det gror inne, ute och växthuset. Jag skriver om klimatet vilket ska komma att bli en följetong under året. I slutet av månaden flyttar jag hela tillvaron utomhus.

Maj

Redan i maj beskriver jag hur torrt det är. Plantorna får flytta ut, jag ger en detaljerad beskrivning av mitt växthus och ägnar ett helt inlägg åt rabarber. NA publicerar ett reportage där jag berättar om mina knep, täckodling bland annat.

Juni

Inläggen har rubriker som Ökenliv, jag berättar om alla spännande möten jag gjorde i samband med att jag hade flera studiebesök och det är mycket bilder på späd grönska och saker som växer. För första gången äter jag egen potatis till midsommar.

Juli

Chilin mår förträffligt i hettan och jag skördar Lokförare Bergfälts jätteärt för första gången. Jag ger upp min morots- och palsternacksodling eftersom det är så torrt och jag skördar rekordmycket körsbär.

Augusti

Det handlar mycket om skörd och vad jag gör med mina grönsaker. Solcellsbevattningssystemet utvärderas och jag gör ett litet besök i Stadsträdgårdens odlingar.

September

Äpplena mognar och jag berättar ingående om alla våra olika träd. Mitt odlande av egna fröer tar fart och jag läser på för att veta hur jag ska göra. Dessutom visar jag vad jag gör med rosenbönorna mer än att titta på dem.

Oktober

Jag föreläser och skördar vidare. Berättar vad som är känsligt och måste tas in och vad som får stå kvar i jorden.

November

Jag berättar om fröaktionen, tar hand om nästa års såjord, lagar mat från egen skörd och sätter vitlök.

December

Berättar vad jag fortfarande har kvar i lagren och hur detta förvaras på bästa sätt. Börjar planera grön julmat med så många egna ingredienser som möjligt.

Nu återstår bara att önska er god jul och gott nytt odlarår. Prova att byta ut någon kötträtt till ett växtbaserat alternativ på julbordet och på nyår lämnar ni allt tärande hos det gamla året och tar med er alla hållbara idéer till framtiden.

See you on the other side.

Vad är permakultur?

Vid ett flertal tillfällen har jag använt mig av begreppet permakultur och har förmodligen inte varit särskilt tydlig med vad jag menar.

För fyra år sedan visste jag inte ett dugg om permakultur men efter utbildningen i Småskalig odling på Karlskoga folkhögskola kunde jag desto mer. Därefter har jag läst och fördjupat mig i permakulturen eftersom det är en designmodell som attraherar mig.

Ordet permakultur är skapat av permanent agrikultur och betyder i princip hållbart jordbruk även om permakulturen har spritt sig även till andra aktiviteter.

Det finns tre principer som är grunden till permakulturell design:

  1. Omsorg om jorden
  2. Omsorg om människor
  3. Rättvis fördelning

 

Dessa har sedan utmynnat i ett antal riktlinjer som sägs vara de viktigaste:

Iaktta och samspela

Använd och värdesätt förnybara resurser och tjänster

Skapa inget avfall

Interagera hellre än segregera

Tillämpa små och långsamma lösningar

Främja och värdesätt mångfald

 

Genom att titta på fungerande och självgående ekosystem så kan vi lära oss att odla på ett hållbart sätt. Den vilda naturen bjuder på inspiration och är den ultimata designmodellen för hållbarhet.

I naturen ser du bland annat aldrig någon bar jord och i naturen är kretsloppet slutet. Dött organiskt material bryts ner av mikroorganismer och blir till näring och jord.

I naturen ser vi även växter i alla höjder. Att efterlikna naturen genom att plantera fruktträd, bärbuskar och örter tillsammans får man ett system som samspelar och blir självgående.

Som odlare i en permakulturellt designad trädgård får du mindre av det tunga jobbet. Genom att täckodla så blir ogräsrensning och vattning betydligt mindre viktigt. Dessutom får du en luckrare jord som inte behöver grävas. Grepning rekommenderas varmt.

Täckodling. Ingen bar jord här inte.

Om du inte bär bort förra årets vissnade växter utan låter dessa återföras till jorden så behöver du aldrig gå omvägen via komposten.

Om du har turen att få anlägga en ny trädgård så kan man redan från början iaktta vad du har naturligt och nyttja detta på ett effektivt sätt. Platsens förutsättningar ska vara grunden i din design. Finns det en bäck som kan förenkla vattning? Varifrån kommer solen? Blåser det? Lutar tomten? Var rör du dig mest?

Hur kan du fånga den naturliga energin som flödar genom din trädgård?

Att odla så många perenna grödor som möjligt skapar också mindre jobb och låter ekosystemet sköta det mesta. Kunskapen om alla fleråriga, ätbara och goda växter har fallit lite i glömska men den håller på att återetablera sig.

Bland annat så har gänget i Stjärnsund skrivit en bok som jag rekommenderar.

Fleråriga/perenna grönsaker kräver så klart betydligt mindre skötsel än ettåriga. De sitter där de sitter, rötterna går djupt och de hämtar näring och vatten på egen hand.

Den allra mest hållbara kosten kommer dock från vildmarken. Förutom bär och svamp, som vi är ganska bra på att plocka, så finns det oerhört många blad och rötter som också går att äta. Även här börjar det röra på sig och intresset för att återerövra dessa kunskaper ökar.

Självklart skrivs det böcker och skapas det hemsidor i ämnet. Niki Sjölunds Vildplockat är en riktig guldgruva. Tillsammans med hemsidan/nyhetsbrevet Dags att plocka och Skogsskafferiet kan man öka sina kunskaper med många procent.

Inplastad bok, redo för smutsiga händer i skogen!

I en permakulturellt designad trädgård pratar man om zoner men på ett helt annat sätt än vad odlare är vana vid.

Zon 0 är bostadshuset eller byggnaden där du oftast befinner dig. Zon 1 är ytorna där du rör dig mest när du är utomhus. Där ska du odla sådant som du skördar dagligen eller ofta. Zon 2 är platsen där du skördar mer sällan och där odlar du sådant som inte behöver lika mycket skötsel eller tillsyn. Zon 5 är vildmarken där du hämtar bär och svamp och zon 3-4 är allt däremellan.

Bild lånad från Permakulturboken.

Permakulturen har sitt ursprung i Australien och spridningen till Sverige har tagit ganska lång tid. Först fanns det ingen litteratur på svenska men sedan kom det åtminstone en översättning.

Därefter har det startats föreningar och förra året kom det äntligen en bok skriven i Sverige, på svenska för svenska förhållanden.

Ylva Arvidsson, en av författarna till boken, intervjuas i podden Odlarna, avsnitt 57, ett mycket trevligt samtal kring permakultur och hållbar odling. Odlarna är för övrigt en bra pod för den som vill ha mycket odlingsinspiration.

Nedan finns ett antal länkar till hemsidor och texter där man kan läsa mer om permakultur:

Föreningen Permakultur Sverige förmedlar kunskap, böcker och kurser.

Permakulturboken har förstås en egen hemsida.

Linda Olsson har skrivit ett examensarbete i biologi om odling enligt permakulturens principer. Här finns det att läsa.

David Holmgren är, trots namnet, en av de australiska ursprungsmännen till permakulturen. Här finns hans sammanfattning i ämnet översatt till svenska.

Gänget i Stjärnsund är starkt troende permakulturister och det finns en hel del att läsa på deras hemsida. De erbjuder dessutom studiebesök i deras mångfaldsträdgård, uppbyggd enligt permakulturens principer. Där hälsade jag på i somras. Definitivt värt ett besök. Mycket inspirerande och tänkvärt.

Jag är inte hard core men jag inspireras av permakulturen och tycker så klart att mycket mat för lite arbete är en intressant ekvation. Att skapa ett så självgående ekosystem som möjligt, anpassat till platsens förutsättningar och som gör så små klimatavtryck som det bara går, är också attraktiva grejer.

Omsorgen om jorden, människorna och en rättvis fördelning är inte bara permakulturens grundprinciper, det är också en stor del av Agenda 2030.