Bambu. Här växer det som skog. En av de större och mer välbesökta bambuskogarna ligger väster om Kyoto. Visst, det är häftigt med bambu höga som tallar men det var alldeles för mycket folk på platsen.
Efter att ha strosat omkring i detta en stund hamnade vi vid en tempelentré. I det här landet är det gott om tempel, alltså brutalt många tempel, så man kan inte ägna tid åt dem allihop. Man får välja något här och där.
Dels kom detta tempelbesök väldigt lämpligt i vår resplan, dels var det omgärdat av en vacker trädgård, så vi valde att gå in.
Alltså Japan och trädgårdar. Det är så otroligt vackert. Man jobbar mycket med mossa, växter i olika höjd, olika gröna nyanser och varierade bladformer.
Sten, grus och trä är också vanligt förekommande inslag. Liksom vatten. I dammen ovan simmade det färgsprakande koifiskar.
Vägsträckan mellan Kyoto och Nagoya var väldigt fin. En del av sträckan kallades Oumi Green Road och här låg teodlingarna som på ett radband.
Vi valde ett stanna vid ett litet familjeföretag och köpa grönt te direkt från odlaren.
Tokoname, söder om Nagoya, var ett av resans huvudmål eftersom det är ett historiskt viktigt centrum ur keramikperspektiv. Det är dock inget jag kommer att skriva om här men den som är nyfiken på vad jag upplevde där får gärna kontakta mig. Jag rekommenderar alla med intresse för keramik att åka dit.
Däremot så är Magome värt att skriva om i en odlarblogg. Inte nog med att det är en otroligt vacker liten stad, den ligger helt fantastiskt i bergen och har varit en viktig plats i Japans historia.
En vanlig gröda i köksträdgårdarna var den på bilden nedan. Jag förstod aldrig vad det var men jag visade bilden i Facebookgruppen Vilken växt och fick genast svar. Taro heter den och man äter framför allt rötterna.
Självklart var vi tvungna att stanna till på någon trädgårdshandel i Japan. Spännande att spana in vad de har för utbud. Egentligen är inte skillnaden så stor förutom att det fanns mer av allt.
Antalet sekatörer för finlir var så klart fler. Liksom solhattarna. Människor är väldigt bra på att skydda sig från solen här. Heltäckande klädsel och hatt gäller.
Trots att detta var i slutet av augusti så såg vi nysådd överallt. I Japan borde det inte vara något problem att få ut tre skördar per år. Kanske mer. Mycket sol, värme och regn. Och lång säsong. Jag förstår om man köper fröer vid denna tid på året.
Vi styr resan österut via Mount Fuji (otroligt vackert) och Yokohama innan vi tar en sväng på halvön Bōsō (Bōsō-hantō) och spanar in vackra vyer över Stilla Havet. Där andas vi för sista gången japansk lantluft innan vi beger oss till Narita, lämnar tillbaka campingbussen och sätter oss på flyget mot Indonesien.
Nästa inlägg blir det sista för januari 2019. Därför kommer jag att göra en självhushållarsummering av årets första månad. Berättelsen om Indonesien får vänta. Där fanns det i synnerhet en plats värd att skriva ett helt inlägg om.
