Vecka 30

Idag ska jag berätta om tre glada överraskningar och några tips. Det blir förstås även lite annat.

Första tipset är att Impecta har både rea och fri frakt till den 4 augusti! Den nya sortens odlare, alltså vi som odlar mer eller mindre året runt, har drivit butikerna till att sälja fröer under samma tid. Fast alla har inte hängt med på det. Vissa kedjor plockar bara fram fröerna under våren. Min favoritfirma Runåbergs stänger i juni för att åter öppna vid årsskiftet men det är inte av omedvetna skäl, tvärtom, de behöver den ”vilan” för att kunna leverera.

I förra inlägget skrev jag om grödor som är aktuella att så nu, odlingssäsongen är långt ifrån slut, tvärtom, inte förrän i mitten av oktober slutar det att växa. Vi har hela augusti och september kvar och det är två riktigt bra odlingsmånader. Därför har jag lagt en kompletterande beställning hos Impecta.

Det ska bli mer dill till exempel.

I förra inlägget matade jag också på med tjusiga foton på snygga grönsaker som mår bra, växer fint och ser ut att ge rik skörd. Det är klart att jag även har grödor som mår mindre bra, växer trögt och kanske inte hinner ge någon skörd i år. Så är det alltid.

Faktum är att jag kanske trodde att det skulle ha hänt mer i odlingarna när jag kom hem efter två veckors frånvaro. En del saker hade ju knappt växt alls. Fast jag kunde samtidigt konstatera att det är drygt två månader kvar av säsongen. Det kommer att hända så mycket på denna tid.

Tomatplantorna hade visserligen blivit större men blomningen var knappt påbörjad.

Å andra sidan är jag också glad att det hade stått still. Gräsmattan hade inte hunnit bli en äng, rättikorna var precis färdiga att börja skörda och första gurkan mognade samma dag. Jag hade liksom inte missat något.

Det andra tipset är filmen Downsizing, den finns på Netflix. Vi valde den som en lättsam komedi men den gav så mycket mer. Bland annat en fantasifull lösning på klimatkrisen och den överbefolkning som vi står inför.

För där ligger problemet. Vi hade aldrig haft någon klimatkris eller behövt diskutera hur jordens resurser ska räcka om vi inte hade förökat oss så förbaskat. Här finns en artikel från GP på temat.

Att filmen innehåller scener från vackra Norge, att de nämner Henningsvær och att det är Rolf Lassgårds Hollywooddebut bidrar till intressefaktorn.

Midnattssol i Henningsvær på Lofoten den 11 juli i år.

Och nu till de tre överraskningarna. Och till avdelningen foton som inte visar snygga grönsaker utan mera av den ogräsdominerade verkligheten.

Under utbildningen 2016 lärde jag känna flera nya grönsaker, bland annat Lungrot eller Gode kung Henriks målla. Dess högsta intressefaktor är att det är en perenn grönsak med flera användningsområden. Bladen, som påminner starkt om spenat eller målla i form och användningsområde, är kanske inte någon höjdare smakmässigt. Jag skulle hellre äta annat innan jag tuggar Lungrot. Allt som är ätbart är inte gott men det är ju bra att ha om det blir kris. Och tillagad med vitlök och goda örter funkar den fint.

Den är också användbar som quinoa. Fröställningarna innehåller ett spannmålsliknande frö som är fullt ätbart och kanske något som vi bör satsa mer på i Norden.

Det är klart att jag skaffade två plantor Lungrot efter denna uppenbarelse. Fast de fick en undanskymd placering mellan funkior och flox vilket var himla orättvist. De lever och kämpar mellan dessa etablerade tungviktare och skulle naturligtvis vara betydligt större och frodigare om de hade fått mer utrymme och ljus.

Projekt flytt nummer 1.

Stackars Lungrot. Dags för en ny plats i solen.

Nästa gröda är Spansk körvel. När jag läste om den så kände jag honom ska vi ha! Växer villigt (var försiktigt så att den inte tar över!), är perenn, smakar anis och dess frökapslar är goda som karameller.

Med erfarenhet av grödor som tar över så gav jag min Spanska körvel en plats i skuggan där den kan breda ut sig bäst den vill.

Den återkommer år efter år men den har knappast tagit över. Och nu känner jag att jag gärna skulle vilja ha mer Spansk körvel, den är både god och fin. Fast inklämd i skuggan bakom ett tufft bestånd av flox kommer den aldrig att bli något.

Projekt flytt nummer 2.

Stackars spanska körveln. Dags för en egen plats i solen.

Den sista grödan kommer från en noggrann genomgång av Impectas frökatalog våren 2018. Vild rucola. Alltså perenn rucola. Det vore coolt, tänkte jag. Fast när något heter Italiensk så drar jag öronen åt mig. Krävs det medelhavsklimat för att denna ska återkomma?

I en kruka, mot en solig vägg, fick rucolan inleda sitt liv. Och självklart funkade det, 2018 går ju till historien som ett galet varmt år så det är klart att även Italiensk rucola växte i Kilsbergen.

När säsongen var över planterade jag ut krukans innehåll på en fläck mellan funkior och ogräs utan någon större förhoppning om återkomst. Tji fick jag. 2019 gror det och bladen smakar förträffligt. Djupt ner i skuggan kämpar den och det känns väldigt orättvist. Det är klart att den vilda rucolan ska få komma upp i ljuset.

Projekt flytt nummer 3.

Hjälp, hjälp! Jag vill ha ljus!

Den uppmärksamme lade märke till att alla dessa tre projekt handlade om perenna grönsaker. Jag har sagt det förr och kommer att fortsätta tjata om det; satsa på så mycket perenna grönsaker, bär och frukter som du kan.

De kräver betydligt mindre skötsel och gör väsentligt mindre klimatavtryck. Permakultur per definition.

Omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning.

Vecka 7

Nu börjar det att röra på sig.

Min frölåda är sorterad och synkad mot en frökatalog. Efter många års odlande så vet jag vad som behövs i mitt hushåll och ungefär hur mycket jag kan lagra. Fast det är lätt att missa saker, därför synkar jag mina påsar mot en katalog. På så sätt blir alla kategorier genomgångna och dessutom får jag med några nya grejer. Man ska alltid prova något nytt.

Jag delar upp mina fröer i buntar. Dels efter växtfamilj, dels enligt min egen personliga ordning.

Katalogen som jag gillar bäst är Runåbergs. Deras fröer är i princip alltid ekologiska och nästan aldrig hybrider.

Förra året, ungefär så här dags, skrev jag ett antal inlägg som handlade om mina odlingsbehov och hur jag delar upp dessa.

Läs mer här:

Bladgrönsaker

Kål

Växthusväxter

Rotsaker

Bönor och ärter

Dessa inlägg har jag använt flera gånger som odlingsdagbok eller odlingsdokumentation. Ja inte bara dessa, väldigt många av mina gamla inlägg är väldigt värdefulla note-to-self-anteckningar. Gud nåde den som rör dessa. Mittmedia har blivit uppköpt av Bonniers och vem vet vad som kan hända då…

Jag handlar i princip uteslutande hos Runåbergs. De har överlägset mest tilltalande policy.

Vi är fortfarande lika övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens överlevnad. /…/ Utan användning av lättlösligt konstgödsel och kemiska bekämpnings- och tillväxtmedel.

Runåbergs.

När inte Runåbergs har det jag söker så letar jag hos Lindbloms eller Impecta.

Jag tänkte att jag skulle utgå från min beställning och titta på en del av årets odling:

Palsternacka: Palsternacksfrö tål inte lagring så jag måste köpa en ny fröpåse varje år. I år blev det White Gem för att Student inte fanns i lager. Jag tycker att Student har blivit aningens bättre (färre sidorötter) men White Gem funkar också bra. (Apropå lagringslängd hos fröer så har Runåbergs en jättebra tabell här.)

Morot: Rothild är en vintermorot som jag har odlat förut. Den är alltså väldigt bra att lagra och jag vill köra på något tryggt.

Purjolök: Tidigare odlade jag Hannibal för att jag fick den rekommenderad. Funkade väldigt fint men nu blev det något nytt! Lungo d’Inverno ska vara extremt köldtålig vilket attraherar mig.

2017: året då Hannibal levererade stort!

Gul och röd lök: Med mycket pepp och påtryckning från odlarvänner ska jag nu odla lök från frö! Dessa ska planteras snart så jag hoppas kunna berätta mer om det i nästa inlägg. Sturon och Red Baron motsvarar mina förväntningar beträffande lagring och utvecklingstid.

Persilja: Egentligen är frysen proppad med persilja, en ört som funkar väldigt bra även efter frysning, men inget går upp mot färsk persilja så en liten rad någonstans vill jag ha… Dessutom är den tvåårig. Valde Grüne Perle för att den är vinterhärdig och jag ville ha en krusig sort.

Dill: Önskade egentligen Mammuth för att den blir stor, går i blom sent och är torktålig men den var slut. Därför valde jag Tetra som växer snabbt och blommar relativt sent.

Basilika: Alltid basilika i växthuset! Gärna flera olika sorter! Inget går upp mot att kunna lägga basilika i salladen, på mackan, i maten, på pizzan…

Alltid basilika i växthuset. Massor! Det kan växa runt fötterna på tomatplantorna.

Blomkål: Bunten med kålfröer var ganska tjock och jag behövde inte köpa några men det var länge sedan jag odlade just blomkål så det blev jag sugen på. Senast hade jag inte alls samma kunskaper så skörden blev uppäten av larver medan jag stod handfallen bredvid och tittade på. Neckarperle är tidig vilket lockar mig med kort säsong.

Paprika: Min bunt med paprikafröer börjar sina och de jag har är troligtvis gamla. De grodde inte förra året. Jag kompletterar med Marconi Rosso eftersom jag har lyckats med den förut och Ferenc Tender var snabb så den vill jag prova. Paprika är långsam och min säsong är kort så snabba sorter är välkomna.

Tomat: Jag var på en liten träff med några grannar där vi skulle köpa tomatfröer tillsammans. Det kommer alltså att komma lite nya spännande sorter därifrån när vi ses nästa gång i slutet av februari. Jag skulle bidra med Sibirjak, en normalstor, röd tomat som tål att odlas utomhus även i Kilsbergen. Alla grönsaker med sibir i namnet tål kyla. Frågor på det? Jag har odlat den förut med framgång och mina grannar blev intresserade.

Bönor: Blomsterbönan Prizewinner är vad den heter och har funnits i mina odlingar i många år. Vill inte vara utan den.

Nu snackar vi vinnarböna!

Sockerärt: Det var en himla massa fröer i min bunt med ärtfröer, det har experimenterats vilt de senaste åren. Fast nu ville jag ha en vanlig, hederlig, grön och söt sockerärta så Norli fick det bli.

Koriander: Samma som med persiljan – det finns massor i frysen – men färskt är svårt att slå så en liten kruka får det bli. Filtro var Runåbergs enda bladkoriander och det var precis vad jag ville ha.

Rosenskära: Så vitt jag vet är den inte ätbar men den är fin och lockar till sig insekter. Fast den egentliga orsaken till att vi vill ha den i år är svärmor. Det var hennes favoritblomma och hon gick bort i somras.

Det som inte Runåbergs kunde leverera fick jag köpa hos Impecta:

 

Gurka: Min sambo vill ha en klassisk inläggningsgurka, typ Västeråsgurka, och Diamant ska tydligen vara en sådan. Att denna är självpollinerande/partenokarp är ovanligt bland gurkor men väldigt värdefullt. Vi får inte in tillräckligt med insekter i växthuset för att pollineringen ska bli tillfredsställande.

Vinterbroccoli: Summer Purple är lila som namnet antyder. Dessutom väldigt köldtålig. Den får långa stjälkar och små huvuden vilket kocken i huset var sugen på. Nu är det upp till mig att kunna leverera Summer Purple till grytan.

Aubergine: För många år sedan försökte jag med aubergine men misslyckades på grund av okunskap. Nu gör jag ett nytt försök och kocken ville ha små frukter så valet föll på Blanche Ronde Á Oeuf, vita och äggformade. Ska sättas omedelbart så jag hoppas kunna berätta mer om det snart!

Sparris: Vi vill utöka vår sparrisodling och dessutom måste den föryngras efter 10-15 år. Sparris tar 3-4 år att växa till sig så det är dags att så en ny omgång av detta nu. Mary Washington var det enda alternativet hos Impecta men motsvarade mina önskemål.

Viktiga kriterier för mig när jag köper frö:

Att fröfirman är seriös och tar ett hållbarhetsansvar

Att det är goda grönsaker

Att fröerna är ekologiska

Att det inte är hybrider

Att fröerna inte är betade eller behandlade på något sätt

Att det är odlingsbart i zon 5 och ganska snabbväxande

Att det är goda lagringsegenskaper när det är grönsaker som måste lagras

Att grönsaken är tålig mot kyla

Att grödan är resistent mot diverse smittor

I något framtida inlägg tänker jag gå in djupare på varje kriterium.

Nu när podden Två odlare emellan har pausat så kan jag rekommendera Sara Bäckmos egen pod Skillnadens. Den är fin att ha i öronen nu när allt börjar sätta igång.

Apropå ovan nämnda ord om hur denna blogg funkar som en odlingsdagbok; jag ser att det är dags att så i växthuset. Jag fick så himla fin skörd av spenat i växthuset på vårvintern förra året och jag hoppas få det även i år. Fast fyra gånger så mycket.

Spenat från växthuset våren 2018.

Att odla trendväxter

Här kommer det tredje inlägget på temat Odlingsplan 2018. Grunden till denna är förstås vad jag vill konsumera men även samlade erfarenheter från tidigare år, lite nyfikenhet på nyheter och rena tillfälligheter.

I den första delen avhandlade jag sådant som ska växa i växthuset, det hittar du här. Det andra inlägget handlade om rotsakerna och det finns att läsa här. Idag tänkte jag skriva om kål.

Kål är en riktigt poppis grönsak och det är ju bra eftersom den har högt näringsvärde och går lätt att odla i Sverige. Dessutom går den att tillaga på väldigt många olika sätt vilket ökar dess odlingsvärde.

Allt som tillhör kålsläktet heter Brassica på latin. Förutom generna så har de andra gemensamma egenskaper, till exempel skadedjuren. Kålmal och kålfjäril lägger gärna sina ägg på Brassicaväxter och när dessa kläcks kommer det ut hungriga larver.

Larver som tuggar kål med god aptit ser antingen ut så här eller också är de ljusgröna.

Det är både lätt och svårt att odla kål. De är inte särskilt köldkänsliga men är stora näringsslukare. De växer villigt och ger rik skörd men man måste samtidigt skydda dem mot skadedjuren.

Istället för att trassla med insektsnät och skyddsdukar så jobbar jag med Turex. En bakterie som larverna dör av och som är helt naturlig för människokroppen. Eftersom jag fortfarande har en förhållandevis liten odling så tycker jag att det är värt att spraya mina kålplantor.

Jag har planerat att odla mina kålväxter där jag hade ärt- och baljväxter 2017. Där är jorden automatiskt grundgödslad och dessutom har jag maxat ytan med spill från bönor och ärter som växte där. Det är kväverikt och värdefullt organiskt material som både avger näring men också skapar en lucker jord. I vår kommer jag dessutom att kratta ner stallgödsel och kompost för att boosta kålplantorna.

Kål är en näringsrik växt så i många fall väljer jag späda kålblad i stället för sallat i salladen. Att mixa lite grönkål i smoothien bidrar också till en god näringshalt och vacker färg.

Grönkål/Bladkål

En självklarhet i mina odlingar. Plantorna ger stor avkastning och är långvariga. Förra året drev jag upp småplantor inomhus som jag planterade ut i maj. De tog sig snabbt och en månad senare kunde jag börja skörda från dem och det gör jag faktiskt fortfarande.

Grönkål, en ganska kort tid efter att den planterats ut. Snabb och stark.

Det finns lite olika kulörer och krusighet på bladen men det är i princip samma växt. Om de heter något med russian eller siberian så kan man räkna med att de är väldigt okänsliga för frost och minusgrader.

Jag kommer att fortsätta använda fröerna från Hudson Valley Seed Library, All Stars Kale Mix är en mycket trevlig och tålig blandning. Erfarenheten från 2017 är att jag inte behöver så många plantor. Jag har en påse frö från Runåbergs, White Russian, som jag är nyfiken på så det blir även en rad med sådana.

Kom ihåg att skörda grönkål underifrån! De fortsätter att växa i toppen hela säsongen men om du klipper toppen så kommer det inte att hända. Till slut står du med palmliknande plantor som dessutom skapar en luftighet som förhindrar mögel och svampangrepp. Du får även bra sikt när du ska leta larver och sniglar.

Tät blandning av All Stars Kale Mix från 2017.

Eftersom grönkålen kan stå ute under vintern så har jag gallrat plantorna när de har varit som tätast och lagt bladen i frysen, utan att förvälla. Det verkar funka utmärkt men de tar ganska mycket plats. Det gäller att pressa ihop bladen och suga ur luften ur påsen för att även få plats med annat.

Palmkål/Svartkål

Palmkål i främsta ledet!

En kul variant och en korsning mellan grönkål och savoykål. Väldigt vackert bladverk och en liten nyansskillnad i smak. Inte lika köldtålig som grönkålen. Nero di Toscana från Runåbergs har varit det enda alternativet för mig. Har lagt märke till att detta är en primadonna som inte gillar att stå i skuggan av andra växter. Den behöver ljus och utrymme för att bli bra.

Rosenkål

Jag väljer hellre det namnet än det vanligare brysselkål. Jag har positiv erfarenhet av att odla dessa så det kommer jag nog att göra i år igen. Det blir Runåbergs Groninger eftersom jag har kvar fröer av denna sort och den har funkat bra hos mig.

Som komplement kommer jag att prova Flower Sprouts i år eftersom det är många som har skrivit gott om den under 2017. Fröer är inköpta på Klostra, jag kunde inte hitta dem någon annanstans, därför blev de oekologiska.

Rosenkålen från 2016 gav mersmak!

Savoykål

Det finns ju massor av spännande kålsorter som knyter sig till huvuden och egentligen gillar jag allihop; vitkål, rödkål och spetskål men jag valde savoykål. Det var första gången 2017 som jag odlade denna och det kan man kalla för ett experiment. Nu vet jag lite mer om hur jag ska lyckas i år:

-Förodla och sätta ut småplantor (något skadedjur åt upp många av de späda plantorna som grodde).

-Vara aktiv och förebygga angrepp.

-Täcka marken runt plantorna.

Savoykål från sommaren 2017. Vi kan kalla detta för min övningskål. Sorten jag valde heter Vorbote 3 och kommer från Runåbergs. Kanske valde jag den för att Sara Bäckmo har pratat om den. Kanske var det dess angenäma egenskaper. Jag minns inte.

Broccolirybs

En gröda som det pratades mycket om vintern och våren 2017 var Broccolirybs eller Cime Di Rapa som den heter i Italien där den betraktas som en delikatess. Den ville jag prova så klart och hittade fröer på Impecta till sorten Quarantina. Direktsådd tyckte Impecta men det kommer jag inte att göra igen. De späda plantorna som kom upp åts upp av skadeinsekter och dessutom gick den i blom innan jag hann skörda.

Jag tänker inte ge mig. I år kommer den att förodlas och eventuellt vintersås i växthuset i mars.

Kålrot

…har jag aldrig odlat förut men jag har fått fröer till Gilfeather Rutabaga och namnet avslöjar att fröerna är amerikanska. I USA och Frankrike heter kålrot rutabaga men i England säger man oftast swede från Swedish Turnip. Både swede och rutabaga har dock svenskt ursprung eftersom kålrot på västgötska kallas rotabagge. Och för att krångla till det alldeles förskräckligt så kallas kålroten ibland för kålrabi på norska och danska och det är ju en helt annan grönsak för oss!

Kålrabbi

Just det. Här kommer ovan nämnda kålrabbi. Precis som med kålroten så har jag fått dessa fröer och har aldrig odlat kålrabbi förut. Ska bli spännande!

Purple Vienna Kohlrabi är exakt den sort som ligger i min fådda påse. Den här bilden kommer från amazon.com.

Kål som inte är kål

I mitt inledande inlägg om växthusodling så nämner jag min sortering av fröer. Oftast är mina kategorier logiska och sorterade i växtfamiljer men det händer även att de delas upp enligt mitt huvud. Fänkål är en sådan sak. Varför har den kål i namnet när den inte ingår i familjen Brassica? Det finns inget i dess växtsätt som påminner om kål och ändå heter det fänkål (eller knölfänkål för att vara korrekt).

Jag hittade en tänkbar förklaring på ICAs hemsida:

Där fanns det även andra spännande fakta om knölfänkålen. Värt att läsa om man gillar denna anisdoftande delikatess.

Hur som helst, knölfänkål ingår i mitt standardodlande. Jag har provat två olika sorter genom åren. Zefa Fino (Runåbergs) blev riktigt stor och stocklöpte inte men blev å andra sidan träig om den fick sitta kvar i landet för länge.

Perfection (också Runåbergs) blev aldrig träig men knöt sig inte lika fint som Zefa Fino.

Smaken var likvärdig. Jag kanske odlar lite av varje i år. Om jag skördar Zefa Fino i tid så är den fantastisk. Perfection kan få sitta kvar i landet till den sena skörden.

Mums!

Det var kålen det. I nästa inlägg tänkte jag beskriva min odlingsplan av gröna blad och presentera malabarspenaten som har tagit över vardagsrummet.