Vecka 33

Den här veckan har jag lovat att berätta om den – hittills – lyckade sensommarsådden och om några lästips.

I början av min odlarkarriär (låter seriösare än det var) så körde jag på känsla och gamla myter. Med åren ökade intresset och kunskapen och jag började förstå varför rädisorna alltid stocklöpte och spenaten blommade.

Vissa grödor ska antingen odlas innan sommaren eller på slutet av den.

Mitt i sommaren är det både för varmt och för ljust för många av våra vanligaste grönsaker i köksträdgården. Därför sår jag en hel del i slutet av juli och början av augusti.

I mitten av oktober slutar det att växa hos mig. Det handlar enbart om ljus och så dags på året är det för få ljusa timmar på dygnet för att det ska ske någon tillväxt.  Däremot så är det många grönsaker som kan stå kvar i landet längre än så. Ofta är jordbäddarna det bästa skafferiet.

Så. Om jag sår 1 augusti så har jag ca tio veckor på mig att få färdiga grönsaker. Tio veckor räcker gott och väl för dill, rucola, sallat, rättika, asiatiska bladgrönsaker, spenat och sockerärta. Det finns definitivt fler grönsaker som skulle funka men jag sår det jag äter och så ska alla odlare tänka tycker jag.

Vintersallat eller maché. Den här är så härdig att man kan skörda den under snön. Metallnätet ligger där för att hindra grannens katt från att göra toalett i bädden.

Dessutom är det svalare, mörkare och fuktigare nu vilket gynnar alla dessa olika grönsaker.

Eftersom vitlöken är skördad så fick jag en stor och tom jordyta lagom till höstsådden. Jag gillar att kunna utnyttja mina bäddar maximalt. Dessutom har jag snickrat och fixat en ny bädd under sommaren som blev lagom färdig till 1 augusti. Även potatisskörden lämnar odlingsbara ytor som jag försöker utnyttja.

Rucola i gamla vitlöksbädden.

Jag har gjort så här i några år nu men aldrig har jag gått så hårt in. Förr har jag tagit de fröer som var kvar i förrådet, i år har jag köpt en stor laddning nya fröer till just detta. Många gånger har jag varit bortrest när detta ska sås men i år är jag på hemmaplan och har tid att sköta om sådderna.

I år har jag också blivit varse hur stor skillnad det är på gamla och nya fröer. En del fröer tål ingen lagring alls (palsternacka) medan andra verkar kunna lagras i evigheter (tomat). Och så finns det en massa fröer med medelgoda lagringsegenskaper. Spenat till exempel. Här har jag sått fröer som är tre år gamla:

Och här har jag sått färska fröer:

Runåbergs har en superbra tabell på sin hemsida där man kan se hur länge olika fröer tål att lagras och vilka som tål kyla:

Något som dock har överraskat är sockerärtsfröerna. Jag petade ner en blandning av alla påsar som har blivit liggande, både gamla och jättegamla, och det ser ut som om rubbet har grott.

Hiterst (är det ett ord?) i vänsterkant sådde jag sockerärtsfrö från flera öppnade gamla påsar. I övrigt växer det dill, asiatiska blad, spenat och vintersallat i den här bädden.

Uppföljning utlovas!

Mitt rabarberprojekt tuffar på och en kväll fick jag hybris och tänkte att man kanske ska skriva en bok om rabarber? Därefter tänkte jag den betydligt sundare tanken Undrar om det finns någon bra bok om rabarber? Google fick hjälpa till. Och visst gjorde det. Ingar Nilsson har samlat en massa fakta om rabarber i en trevlig bok som jag förmodligen kommer att hänvisa till då och då. Lite historia, lite biologi, lite kuriosa och några recept.

I samma veva som jag var inne på Bokus och beställde rabarberboken så slog jag till på ytterligare två böcker:

Boken Jord har jag varit sugen på länge men den har varit ganska dyr. Nu var priset sänkt och fullt rimligt. Jag vet att denna tegelsten har använts som kursbok på flera utbildningar i småskalig grönsaksodling. Dock inte när jag pluggade för den fanns inte då.

Jorden är ju förutsättningen för mitt odlande. Jag tänker att jag odlar min jord istället för att odla grönsaker så jobbar jag från rätt håll och grönsakerna blir en bonus.

Den tredje boken, Det Nordiska Skafferiet, kände jag inte till men den slank ner i kundkorgen av bara farten. Fast den kändes helt rätt och anknyter starkt till utbildningen som snart drar igång; Ekovegetariskt kök på Vårdinge By Folkhögskola, en ettårig distansutbildning på halvfart. Det. Ska. Bli. Kul.

Mitt sista lästips är en tidskrift; Åter. Den ges ut av Alternativ.nu och kan vara en av de tre bästa odlartidningarna som jag känner till. Här blir du prenumerant.

Läste precis i Tidningen Åters Facebookgrupp att den går att läsa på Readly och Ztory nu men att det är en ren förlustaffär för Alternativ.nu att erbjuda sin tidning där. Samtidigt vill de nå ut till så många som möjligt vilket gör att de ändå ligger kvar i tidningsapparna.

Nu är det strax studiebesöksdags! Om en liten stund kommer en grupp nyfikna besökare som vill titta mer på mina grönsaksodlingar. Alltid lite pirrigt men mindre pirrigt för varje gång det händer. Och nästa vecka kommer ytterligare ett gäng. Det är bra med besök, det blir väldigt fixat i trädgården inför dessa. Dessutom är det bra att sätta ord på vad man håller på med.

I nästa inlägg kommer ett kul recept!

Vecka 19

Idag kommer jag att skriva om jord, förflyttning av jord och jordförbättring.

Förra veckan trodde jag att jag skulle ha börjat förodlingen av resten men det blev inget av med den saken. Kylan kom tillbaka och det regnar, snöar, haglar och töar om vartannat. Inget inspirerande odlarväder.

Fast det fyller mina vattenkärl. Tunnor och tankar står inte längre tomma och det känns betryggande. Dessutom passar jag på att så köldälskande växter, till exempel spenat. Den brukar bli som bäst när det är kyligt. Spenaten i växthuset var skördeklar redan förra veckan och sedan dess har den dessutom börjat gå i blom. Växthuslivet är lite påfrestande med temperaturväxlingar mellan 0 och 30 grader. Spenaten stressas av det.

Bondbönorna har börjat gro. Det är så tillfredsställande att se det eftersom jag har odlat fram fröerna själv. Förra året satte jag också bondbönor från egenodlade fröer men de grodde inte. Jag hade gjort fel helt enkelt. Årets fröer har odlats fram med betydligt mer kunskap i bagaget.

En sak som jag lovade att berätta om idag, och som jag kan hålla, är hur jag har flyttat sjuka mängder jord.

Bakgrund: vi har sex odlingslådor som står vackert i en cirkel tillsammans med sex humleplantor som växer likt ett cirkustält ovanför lådorna. Ögat gillart.

Vackert men osmart. Those were the days.

Det visade sig redan första odlingsåret att lådorna har helt fel form för en ergonomisk odling. Man når inte mitten utan att kliva runt i jorden. Och det bör man inte. Man når inte att luckra, man når inte att vattna, man når inte att rensa ogräs, man når inte att så, man når inte att gödsla, man når inte att skörda. Men det är snyggt.

Lite senare drabbades vi av det som man både önskar och befarar. Humlen växte sig stor och tjusig med den konsekvensen att en tredjedel av odlingslådorna inte gick att odla i. Humlen skuggade eller hängde ner och täckte jorden. I takt med detta så trasslade humlen in sina rötter i odlingslådan och det blev allt mer tjorvigt att grepa.

Superfint men inte funktionellt.

Till slut började lådornas sarger att falla isär och det tackade vi ovanligt nog för. Äntligen skulle vi få arrangera odlingsbäddar med smartare form och med betydligt mer medveten placering. Permakultur fanns inte ens i mitt vokabulär när de första lådorna byggdes.

Detta innebar dock en förflyttning av jord. Stora mängder jord. Det är inte bara sjukt tungt utan även jobbigt för en som helst röjer så lite som möjligt i jorden. Nåväl, alla alternativ var sämre så en vacker dag, eller två, hände det.

Skottkärra efter skottkärra fylldes, flyttades och tömdes.
En av de gamla lådorna i förgrunden och två av de nya i bakgrunden. Humlens linor satt fast i lådorna så en ny anordning var nödvändig.
Den nya fästanordningen är inte krångligare än så här. Här kan man tro att jag odlar nässlor istället för humle.
Tre gamla lådor tömda och borttagna. Luftigt! Lite gräsfrö på detta så är saken sojabiff. Påpälsad sambo samlar kraft inför nästa låda.
Två nyfyllda lådor! I botten ligger det kartong för att isolera mot rotogräs, därefter ligger det grov trädgårdskompost i form av grenar och dött bös. Dessutom lade vi ner en död huggorm och några av de halvmurkna brädorna från de gamla odlingslådorna. Hügelbädd!

Hugelkultur är en komposteringsprocess som uppstår i upphöjda odlingsbäddar byggda på gamla ruttnande trästockar och annat komposterbart material som grenar, bark och barr etc. Processen förbättrar jordens bördighet, vätskeansamling och jorduppvärmning vilket gynnar plantor odlade på sådana högar.

Citatet kommer härifrån och det är en väldigt bra text. Tycker jag. Fast jag vill helst skriva med tyskt ü eftersom det heter Hügel, inte Hugel.

Det blev jord över. Ganska mycket. Vi som hade räknat så noga. Fast med böset i botten och den luckrare strukturen så får inte allt plats. Det blir nog en eller två bäddar till i vår.

När jag ändå rullade omkring med skottkärran (= när jag ändå var helt slut i kroppen) så tömde jag komposten också. Finfin näring, producerad mellan våren 2017 och våren 2018. Därefter fick det stå och gotta till sig (= läcka värdefull näring/avge onödig koldioxid till atmosfären). Det där med Bokashi är nog inte så dumt trots allt…

Mustig kompost!
Av gammal tradition lägger jag komposten i bädden som jag ska odla kål i. Så funkar min serieodling helt enkelt. Denna myllas ner och bryts ner ytterligare av alla stackars omtumlade maskar och andra organismer.

Nu har jag nämnt Permakultur ett par gånger i detta inlägg. Därför vill jag visa den senaste boken i ämnet. Den är precis nyutkommen och översatt från danska. Har inte hunnit läsa alls men återkommer med en recension.

Här beställer du boken. Jag fick min inom en vecka.

Dessutom vill jag berätta om mitt specialinlägg om rabarber! Jag har alltså publicerat ett inlägg med mina samlade recept innehållandes rabarber och det är inga klassiska recept, bara de som jag har upptäckt i mitt projekt Ersätt med rabarber. Eller vad jag ska kalla det. Inlägget kommer inte att vara statiskt utan uppdateras när jag hittar nya recept eller sammanhang då man kan ersätta med rabarber. Det blir som en bank helt enkelt. Här är inlägget!  Min senaste upptäckt där jag ersatte citron med rabarber var hollandaisesåsen som vi åt med sparris här om dagen. Funkar hur bra som helst.

Kom ihåg Clarions Plantloppis den 25 maj!

Sju ton jord

Förra veckan kom det sju ton matjord. Eftersom jag odlar i lådor så är det svårt att förse dem med jord från egen produktion. Jag har inte så stora mängder och dessutom vill jag odla i år, inte om ett eller två år.

Man kan tycka att sju ton är mycket men när man fyller skottkärra efter skottkärra så inser man att det är alldeles lagom. Den ska inte bara läggas i nya lådorna, den ska även användas till all krukodling i växthuset, påfyllnad runt fruktträd och i äldre odlingslådor.

Så här ser de nya lådorna ut. Jämfört med den äldre som skymtar i ovankant så är denna smalare. En lärdom från tidigare år. Dessutom är den behandlad med linolja på insidan för att räcka lite längre. Utsidan (och insidan) är målad med slamfärg. Slamfärg är nyttigare än många andra ytbehandlingar.

I botten lägger jag gamla kartonger och tjocka lager av tidningar. Jag låter en liten bit sticka ut på utsidan för att det ska bli tätt. Därefter fyller jag på med bös. Alltså gammalt organiskt material; bortklippt, rensat och annat dött. Med åren kommer det att förmultna och bli fin jord. På toppen tippar jag sedan den nya jorden. I det näst översta lagret lägger jag någon form av gödning, kökskompost eller stallgödsel, för att ge växterna en bra start.

Här har jag satt gul lök och mellan raderna har jag täckt med gräsklipp. När löken har grott och kommit upp en bit kan jag täcka överallt. Täcket är bra för att jorden ska behålla fukten och dessutom blir det mindre ogräs. Just gräsklipp har dessutom en gödande effekt. På sikt funkar täckning även som jordförbättring eftersom maskarna bara älskart.

För några år sedan köpte vi en ny gräsklippare med mulcher/multiklippfunktion. Jättebra. Man behöver aldrig göda gräsmattan men idag hade jag behövt en gräsklippare utan mulcher och gärna med uppsamlare för att kunna ta vara på gräsklippet. Visst går det att räfsa ihop lite gräsklipp även efter att en mulcher har dragit fram men det är svårare.

Halm funkar också bra som täckmaterial men det är inte lika näringsrikt. Som täckning funkar det dock galant och den bal på 250 kompakta kilon som jag köpte förra året av en lokal lantbrukare räcker lääääänge. Här har jag satt några olika sorters kål. När den har grott blir det täckmaterial även i raderna.

Jag gör i ordning bäddar och sår lite varje dag nu. En del har jag försått och detta planteras ut. Några blir alldeles förskräckta av förändringen, man undrar verkligen om de ska överleva, medan andra är mer anpassningsbara.

En försådd grönkålsmix från Hudson Seed Library (All Stars Kale Mix) innehåller en blandning av rysk och sibirisk kål i gröna och röda toner. Dessa mådde utmärkt direkt efter utplantering.
Sommarsquashen ”Romanesco” verkar inte heller särskilt chockad efter utplanteringen. Denna är Farbror Gröns favoritsquash så den ville jag förstås prova. Eftersom squash ringlar omkring på låg höjd så har jag även planterat bondbönor i samma låda. Dessa jobbar ju på höjden och mår förhoppningsvis bra tillsammans med en marktäckande squash.

Min förodlaranläggning  med lysrörsramp och värmematta är numera nedplockad. Det är bara några få plantor kvar att sätta ut och dessa ryms i ett fönster.

En hel del förodling har fått flytta ut i växthuset istället men längre än så har jag inte hunnit. Tomat, chili och paprika ska snart få större krukor med välgödslad jord och täckmaterial på toppen.

Tomater i väntan på större bostad.
Den svarta Jalapenon har redan flera frukter på gång.
Nu har första lilla monsterfrukten på världens näst starkaste chili (Trinidad Moruga Scorpion) tittat fram! Jösses vad jag har daltat med denna planta. Ända sedan våren 2016 har jag väntat på detta. Sen ska det bli kul när min sambo ska äta den…

Häggen har precis blommat över. Den kom, gick och segrade inom loppet av en vecka. Syrénen kommer att slå ut inom ett par dagar. Perioden mellan dessa ska ju vara något alldeles extra och det är jag benägen att hålla med om. Under tiden njuter jag av liljekonvaljer och äppelblom.

Minnet är inte tillräckligt stort för att hålla koll på alla sorterna men med en liten skylt blir det inga problem.
Sedan blomsterbönan kom in i mitt liv så kan jag inte leva utan den. I år har den fått ett badkar att bo i. Detta är en växt som jobbar på höjden så för att slippa en massa naken jord så har jag sått låga buskbönor runtomkring. Jag hoppas att dessa ska trivas tillsammans.
Varje dag skördar jag en knippe sparris och den håller sig fin i kylskåpet i tre-fyra dagar. Tänk en risotto med obscent mycket nyskördad sparris…
Vitlöken ser utomordentlig ut i år. Eftersom den sattes i höstas så har den inte fått någon gödning sedan dess. Jag myllade ner lite koskit men enklast är att gödselvattna. Ska försöka pilla ner lite täckmaterial dessutom.

 

När vi ändå är inne på lök; det blir både röd och gul lök i år. Några är planterade en och en medan andra är satta i grupper om tre. Utvärdering kommer i höst. Lök är så himla lätt att lagra så det försöker jag odla så mycket jag bara kan.
Mera lök. Den perenna piplöken ser ut att må jättebra! Den sitter i min så kallade örtagård vilken har fått en rejäl ansiktslyftning i år.

 

En lök till; ramslöken är som finast just nu men jag kan skönja blomknoppar och så fort dessa har slagit ut så vissnar bladverket ner och jag får vänta ett helt år på nästa skörd. Måste äta NU.
Även om jag nästan bara intresserar mig för ätbara växter så finns det även lite prydnader i min trädgård. Funkia/Hosta har så underbart bladverk så den vill jag inte vara utan. Nu råkar den faktiskt vara ätbar men jag vill titta på min, inte äta den.
En annan prydnad är Sockblomman som är så nöjd med sin skuggiga placering bredvid jordärtskockorna.
Vy över en del av trädgården.

 

Vy över en annan del av trädgården. Här ser ni jordhögen som det tullas på dagligen. Och en av de nya lådorna som inte är färdigmålad eftersom färgen tog slut. Längst ner till höger skymtas halmbalen som räcker i evigheter.

Fortsättning följer…

Allt som man inte behöver men köper ändå

Det finns så många olika sätt att odla på och egentligen är det få som är fel. Det beror ju på vad man har för målsättning och syfte med sitt odlande.

Det fanns en tid då jag tyckte att förkultiveringen var ful och skrymmande. Det stod krukor i halva huset, matbordet var ständigt ockuperat av brickor, plantor, miniväxthus och otäck extrabelysning. Då köpte jag lite snyggare saker för att stå ut. Lite zinkkärl och sånt som jag kunde leva med.

Nu är det andra bullar. När självförsörjning blev en målsättning och permakulturen blev en del av mitt liv så fick odlandet andra värden och jag ser inte längre fula krukor, jag ser hållbarhet och ekonomi. Jag har dessutom flyttat ner förodlingen i verkstan för att göra det till en del av det dagliga arbetet.

Apropå permakulturen så nämner jag denna kortfattat i artikeln som publicerades i NAs Bostadspuls i lördags. Jag känner att presentationen inte blev riktigt rättvis så jag ska skriva mer om permakultur framöver.

Reportaget från Bostadspuls i lördags, 4 mars.

Om självförsörjning är ett mål så gäller det på många fronter. Det handlar inte bara om det ätbara som kommer ur jorden utan det handlar om allt runtomkring också. Krukor, fröer, vatten, gödning och jord. Den som spar hon har. Det jag inte kan vara självförsörjande på försöker jag att skaffa så billigt och begagnat som möjligt.

Så här pass självförsörjande är jag under förkultiveringen:

Krukor

Jag sparar alla krukor jag får. Jag sparar även allt som kan funka som krukor. Fyrkantiga krukor är bäst för rötterna. I en rund kruka kan du får rotsnurr om du är ouppmärksam och det kan vara svårt att få rötterna att sluta snurra efter omplantering. Då måste man rafsa lite i rotsystemet vilket kan göra mer skada än nytta. I en fyrkantig kruka händer inte detta.

Penséer, hyacinter och lite annat kommer ofta i fyrkantig kruka, dessa sparar jag alltid. Avklippta mjölk- och filkartonger är perfekta krukor. De är vattentäta, går att klippa i valfri höjd och man kan välja om de ska ha dräneringshål eller inte. (Med en kontrollerad vattning behöver man inte alltid ha dräneringshål i botten.)

Även crème fraiche-burkar och andra byttor från mataffären kan funka utmärkt som krukor att förodla i.

Den här bilden hade jag med även förra veckan men den visar så många olika saker. Bland annat mina återvunna hyacintkrukor.
Den perfekta krukan. Med avklippta hörn blir det bra dränering.

För ett par år sedan gjorde jag krukor av tidningspapper men det funkade så där. Jorden torkade väldigt snabbt och man fick vattna flera gånger om dagen. Liknande krukor är de som är gjorda av toalett- och hushållspappersrullar. En fördel är att papperskrukor förmultnar i jorden.

Tidningspapperskrukor anno 2015. Those where the days.

Brickor

Eftersom dränerade krukor är att föredra så måste ju dessa stå på något som samlar upp överskottsvatten. Det finns snygga zinktråg i handeln men det finns också för ändamålet avsedda av plast. Praktiskt men fult. Och lite för dyra. Min metod är att köpa skomattor på till exempel JULA, IKEA eller Biltema. Brukar aldrig kosta mer än 29 kronor och på JULA är det ofta rea, 19 kronor kostade de senast. Tålig plast och bra färg. Svart funkar nästan överallt.

Foto från JULAs hemsida.

En annan metod är att köpa begagnade brickor på Myrorna eller Erikshjälpen. Det gör jag om jag hittar sådana.

Växthus/lock/kruka

En pryl som man får med sig hem från mataffären är genomskinliga plasttråg. En del har till och med lock. Plommon, körsbärstomater och bladgrönt kommer ofta i en tunn och transparent box och denna ska man spara!

För tredje gången lägger jag nu ut samma bild:

Till höger ser man ett genomskinligt lock som skapar idealisk kondens och värme. Det är en gammal fruktlåda från ICA.

Trågen är också bra att bredså i. Det gör både Sara Bäckmo och Johannes Wätterbäck. Två av mina gurus.

Här har jag använt en sådan låda som uppsamlingskärl. Till höger syns ett helt miniväxthus med både topp och botten. Lite jord, några frön, en skvätt vatten och vips har man skapat sig en perfekt miljö för förkultivering av allt möjligt. När fröna gror så viker man bort locket, både för att de ska få fritt utrymme att växa och för att de vill ha det lite svalare efter uppkomst.

Extraljus

Det är svårt att börja förodla i februari utan extraljus. Plantorna blir väldigt långa, sköra och taniga vid den tiden på året.

Förr trodde man att det var nödvändigt med dyra speciallampor med den perfekta kombinationen av varmt och kallt ljus, blåa och röda toner och en massa lumen och lux och gud vet vad.

Nu vet man bättre. Vanliga hederliga lysrör av modell T5 duger gott. Och lysrörsarmaturer är skitbilligt på Erikshjälpen och sådana ställen. Lysrör finns på Biltema. Det får inte bli för varmt, det är väl det enda man ska tänka på.

Jag har riggat upp min begagnade armatur på två hinkar och när växterna växer så stoppar jag väl in några böcker under hinkarna. Det måste vara ett avstånd på 10-20 cm mellan lysrör och plantor för att de inte ska brännas. Är avståndet längre så har du ingen större nytta av ljuset. Om lysröret sitter fast i taket så får man väl lyfta upp plantorna mot ljuset istället.

Jag ser STOR skillnad på årets förodling mot alla andra år. Lysrör är Da Shit.

Gödsel

Om jag hade varit förutseende så hade jag haft torkade buketter med nässlor redo att koka te på. Detta beskriver Annika Christensen på ett enkelt sätt i sin blogg. Det hade varit ett utomordentligt gödningsmedel till småplantorna. Om jag vill så kan jag göra guldvatten men jag har ingen lust att skvalpa runt med urin inomhus. Jag har precis kommit över tröskeln till att använda det ohämmat utomhus.

Därför har jag köpt en flaska organisk gödning. Inte ett dugg självförsörjande.

 

Jord

Här har jag också slarvat. Om jag hade varit förutseende så hade jag tagit undan en säck med jord från någon odlingsbädd i höstas innan allt frös. Note to self. Därför köpte jag onödigt dyr såsord från Änglamark och sedan omplanteringsjord från Hasselfors. Skärpning.

 

Vatten

Man kan tycka att det känns löjligt att skriva om vatten men vattenbristen är stor i landet och i Örebro är det riktigt illa. Jag har skrivit om det förr men jag gör det igen; det bär mig emot att vattna med brunnsvatten. Jag samlar så mycket regnvatten jag bara kan och inför kommande säsong har jag skaffat ytterligare två stora kärl att samla detta i. Nu har jag massor av snö och den smälter snabbt inomhus så vattning är inget bekymmer alls.

I P1s Plånboken gjordes ett intressant reportage om alla onödiga trädgårdsprylar. Jag har länkat till det förr men det är värt att höra igen. Och om man kollar på alla nätbutiker med odling som specialitet så finns det massor av saker som man kan köpa men egentligen inte behöver.

Jordskopor, sådosor, fuktmätare, kryddsaxar, fröpåsar, planteringspinnar – you name it. Vad sägs om att använda nävarna, trädgårdsspaden och den vanliga saxen? Men visst trillar även jag dit i mina svaga stunder. Och visst finns det fiffiga saker att köpa. En jordtermometer skulle det nog kunna bli snart för min del. Hittills har jag använt baktermometern till allt vilket känns lite oaptitligt. Och ett kålnät kan nog vara aktuellt. Så mycket bättre än fiberduk och så mycket enklare än Turex. Permakultur handlar inte bara om självförsörjning, det är samtidigt en modell för att göra saker och ting lite lättare.

Ikväll får jag höra Farbror Grön i Östansjö och det ska bli jättespännande! Mitt nästa inlägg kommer med allra största sannolikhet att handla om detta möte.

Och vintersådden nalkas. Jag hoppas att jag har gjort detta till nästa vecka så att ni kan få en rapport.

Än är det vinter kvar säger mor.