Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!

Kom på min föreläsning!

Frågorna kommer ganska tätt och de handlar om allt möjligt. Vad jag odlar, bevattning, lusbekämpning, gödsel, växtföljd, lagring, hur det går till och bästa potatissorten.

Jag svarar så mycket jag kan, det är kul om folk vill lära sig mer om grönsaksodling, men nu tänkte jag samla ihop alla svar till en föreläsning och den kommer att hållas mitt emellan sparrislandet och kålbädden. Typ.

Det känns både tydligare och enklare att prata odling på plats så vi gör det utomhus hemma hos mig. Jag kommer att dela med mig av mina bästa tips, prata om grönsaksodlande på ett hållbart sätt och berätta om länkar, böcker och poddar som har berikat mitt odlande.

Plats: Getingedalen, 2,5 mil nordväst om Örebro

Datum: Söndag 23 april 2017

Tid: 10-13

Anmälan och frågor: Maila [email protected]

Utrustning: Kläder för utomhusvistelse, anteckningsgrejer och kanske en kamera?

Pris: 300 kr. Fika ingår!

Läs mer här.

Idag har jag lovat att redovisa rankspenatens utveckling. Än så länge går det över förväntan men det är lååååång tid kvar innan detta är en högt klättrande buskig perenn som ger tidig skörd av gröna blad.

Att jag fick fart på de tröga fröna känns som en seger i sig och faktum är att efter förra veckans lilla hallelujamoment så har ytterligare lika många fröer grott och planterats.

Det här är alltså det jag pratar om. Några rankspenatfröer som har grott på blött hushållspapper…
…och försiktigt planterats i jord och fortsatt att växa!

Fortsättning följer.

Jag hade också lovat att skriva om vikten av att skynda långsamt. I januari vaknar odlardjävulen till liv och mycket tack vare sociala medier. När andra lägger ut bilder på saker som gror gäller det att andas djupt och inte jämföra sig.

Några kanske bor i Skåne eller odlar i zon 1. Sverige är långt.

Andra kanske har stora utrymmen och tillräckligt med växtbelysning för att kunna härbärgera så stora plantor inomhus i flera månader.

Vissa har uppvärmda växthus som de kan ställa ut sina plantor i, lyllos dem.

De flesta har det nog ungefär som jag; växtzon 3-7, begränsade utrymmen, dåligt med ljus, bara kallväxthus eller inte ens det.

DÅ SKA MAN VÄNTA.

Det betyder att jag ännu inte har satt några tomatfröer. Inte heller några bönor, kålplantor eller squash. De skulle inte ha mått bra. Blivit långa, rangliga, svaga och sköra. Nu drar det dock igång på riktigt. Ungefär sex veckor innan jag kan sätta ut något börjar jag. Och i mitten av april har vi ungefär 14 timmar naturligt ljus på mina breddgrader och alltfler plantor klarar sig utan extrabelysning.

Lena Israelsson har skrivit den enda odlarbok man egentligen behöver men är även en bloggare. I februari skrev hon ett ljuvligt inlägg med rubriken Om vådan av att tjuvstarta. För att sammanfatta innehållet i Lenas text och samtidigt citera skribenten:

”ge fan i att så gurka i februari!”

Den enda bok du egentligen behöver. Den är bäst.

Jag hör alltför ofta hur man förbättrar sin jord med för stor iver och för lite kunskap. Det snackas jordfräsar, sand, torv och djupgrävning och jag tänker bara NEJ! STOPP!

Det tar tid att få en fin jord och det enda hållbara sättet att förbättra sin jord, både strukturen och näringen, är att tillföra organiskt material. Världsledande på det området är färskt gräsklipp men egentligen är allt av intresse. Uppkrattat, nedklippt, bortrensat, gallrat, tjuvat – lägg det på din jord. Om du har tillgång till kompost, stallgödsel, ensilage eller halm så kompletterar du med det. Maskar och mikroorganismer jublar och gör jobbet åt dig!

Du kanske inte får en fin odlingsjord i år men nästa. Och nästnästa. En bra jord är ett långsiktigt projekt. Andas och gör något annat kul under tiden. Kom på min föreläsning så ska jag berätta jättemycket mer om just detta.

En annan sak som vi – den hårda vägen – har lärt oss att vänta med är fruktträdsbeskärning. Äppelträd rekommenderas att man klipper under JAS-månaderna (juli, augusti, september) men då tycker vi att lövverket stör, man ser inte hur grenarna går.

Därför har vi valt att följa den gamla bondepraktikan istället; vi klipper runt jul. Trädet är i dvala och det är ingen risk att det blöder eller savar i snittytorna.

Nu har vi dock anledning att omvärdera våra klipprutiner, vi har nämligen någon som klipper åt oss och det gör hen ungefär så här års. Hen saknar dock kunskaper i trädbeskärning vilket innebär att vi alltid måste gå efter med sekatören och snygga till.

Älgen är hungrig på vårvintern och tar allt den kommer åt. Späda fjolårsskott av fruktträd verkar vara ett bra alternativ enligt skogen konung och det finns något härligt med att ha älgar i trädgården men de är kompromisslösa. Beskärning av äppelträd sker enbart på deras villkor så det enda vi har att göra är att rätta oss efter dessa. Härmed lägger vi således ner julklippningen och nöjer oss med snyggbeskärningen efter älgarnas besök.

Någon har inte gått kursen.

I vissa fall kan man inte starta för tidigt. Mangold, som är både köldtålig och tvåårig, såddes sent i höstas och skördades endast försiktigt. Därför kommer den nu igen med små späda aptitliga skott. Under mangoldens andra år i livscykeln går den i blom, det är så naturen fungerar (varifrån skulle man annars ta fröer?), men det dröjer till varmare dagar. Till dess har vi gröna blad till salladen.

Mangolden är en tuffing, växer intill snön.

Vintersådd av robusta grödor gjordes i växthuset för ett par veckor sedan och där har redan de första fröerna börjat gro. Det visade sig att ruccolan var minst känslig mot kraftiga temperaturväxlingar. Här har jag snart något som kan komplettera mangolden i salladen.

Välkommen upp!

Själv skyndar jag så långsamt jag kan mot 50 men idag tog jag ett steg närmare.

47

Har ni beställt fröer från Gourmetgarage någon gång? Det gjorde jag för första gången i år. Det kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg. Dessutom kommer jag att avslöja mina inspirationskällor.

Getingedalens Gröna blir grönare.