Att ta egna fröer

Behöver jag skriva om värmen och torkan? Nä, jag hoppar över det tror jag.

Fast jo, någon rad måste jag ändå skriva. Det kommer ju faktiskt en skur då och då. Visserligen kommer de ganska glest, och mellan dessa är det otroligt varmt, men varje gång det händer får jag nytt hopp. Däremellan har jag nästan gett upp. Det blir vad det blir liksom.

Plötsligt händer det. Fast väldigt sällan.

Hoppet får mig att så, det kan ju bara inte fortsätta att vara så här varmt i flera veckor till. Det är perfekt tid för att så nya, snabba grönsaker nu. Särskilt de som ogillar ljusa nätter.

Spenat är en sådan. Så det har jag sått. Rättika, sallat, rucola och mangold kan också sås nu och med en normal sensommar blir det garanterat bra resultat.

Spenaten trivs än så länge.
Mangolden gror men behöver så klart mycket vatten för att överleva.
Några rättikor grodde i majsådden och dessa blev jättegoda. Inte ett dugg träiga och smakar som en mild rädisa.
Eftersom rättikan är snabb så tänker jag så nya fröer nu och hoppas att det är slut på torktiden.

Något man kan ägna sig åt när det blev en sådan svår odlingssommar är att utveckla sina kunskaper i fröodling och att ta egna fröer. Några grönsaker har jag tagit egna fröer av, paprika, chili och tomat till exempel, med gott resultat. Några andra har jag misslyckats radikalt med. Bondbönor känns som en lätt sak men inte för mig.

Därför gav jag mig i kast med att läsa på lite. Vad ska jag tänka på för att göra rätt? De böcker som jag läste var dessa:

Trevlig läsning men inte särskilt informativ. Saknade en del fakta och blev inte så mycket klokare efteråt.
Synnerligen mera fakta och information i denna bok. Rekommenderas!

Förutom Sesams bok så var internet den bästa källan. Beträffande bondbönor så tyckte jag att Farbror Gröns lilla film var riktigt tydlig.

Efter att ha sett filmen förstod jag att jag hade tagit bondbönorna för tidigt. Inte för att äta utan för att använda som utsäde. Och den där lilla finurliga grejen med att sätta snören om fina exemplar hade jag redan funderat på. Så får det bli!

Ytterligare två böcker med bra information om fröodling är Runåbergs Fröer och Stefans stora feta röda.

Att ta egna fröer är att öka min självförsörjning med några procent, en aktivitet med permakulturella förtecken och definitivt en politisk handling. Åt det tänkte jag ägna ett helt blogginlägg någon gång i framtiden.

Andra växter som jag blev sugen att ta egna fröer från var till exempel pion. Men efter läsning så vet jag att jag ska låta bli dessa kapslar till de öppnar sig av sig själva.

Mina piplöksblommor håller på att vissna och när jag tittade noga i bollarna så såg jag massor av fröer. Dessa vill jag så klart ta hand om eftersom denna piplök av okänd sort växer villigt och tidigt i Getingedalen.

Den skarpsynte ser massor av svarta fröer!
Blomman klipptes av och efter ett par dagars torkning inomhus har fröerna ramlat ut.

Myskmalva är inte bara en vacker blomma utan en fullt ätbar perenn. Både blommor och blad är bra i sallad och den kommer tidigt på våren innan andra gröna blad finns.

När blomman vissnat blir det en liten grön kapsel kvar. Nu ska jag låta dessa sitta tills de har torkat och gulnat för att få mogna och potenta fröer.
Den här vackra saken får gärna växa på flera håll i min trädgård.

Luftlöken förökar sig med små lustiga lökar i toppen av stjälkarna. När dessa blir stora och tunga så viker sig stjälken och lökarna får kontakt med jordytan och gror. Alternativet är att man tar hand om lökarna och sätter dem där man vill ha ny luftlök.

Koriandern har börjat blomma och jag skördade mycket av den bladmassa som jag tycker är så god. Den hackar jag grovt och fryser in i glasburkar. Jag lämnade dock dessa stjälkar för att kunna ta egna fröer när blommorna har vissnat. Fröerna kan också torkas, malas och användas som krydda. Den smakar helt annorlunda jämfört med bladen.
Vitlöken Therador kan vara en av de bästa vitlökar jag har odlat. Den bildade inga stjälklökar eller blommor utan gav all kraft åt vitlöken. Dessutom är den ganska stor och stjälken är mjuk så att jag kan fläta den. All denna information kan jag läsa på återförsäljarens hemsida (Klostra).
Hur vet man att vitlöken är färdig? Blasten ska ha börjat gulna och då tar man upp en testlök. Om löken har bildat klyftor så är den klar. En vitlök som får sitta för kort tid har inte hunnit få sina klyftor – men är god ändå – och en som får sitta kvar för länge börjar falla isär.

Flera gånger har jag blivit uppmuntrad att ta eget utsäde på vitlöken men då ska jag ha 10 vitlökar över som inte går åt i matlagningen. Det måste jag tänka på nästa gång jag köper sättvitlök.

Kampen om kålen fortsätter. Turex gör verkligen ett storartat jobb, jag hittar nästan inga larver efter endast en behandling. Däremot så har äggläggarna, kålfjärilarna, inget emot Turex, det biter bara på kläckta larver, så de lever livet bland mina blad.

Här sitter jag helt ogenerat och lägger ägg.
För att vara lite preventiv så brukar jag gå igenom mina kålblad en gång/dag och jag hittar alltid några sådana här äggsamlingar. Inte skadliga i sig men om de får sitta kvar och kläcks blir det larver… och dem vill jag slippa. Om bladet är behandlat med Turex så dör larven inom kort men jag gillar att ligga steget före.

Det ser inte ut att bli regn förrän om en vecka igen men ibland överraskar himlen med att släppa ifrån sig en livgivande och skön skur. Därför har jag lite vatten i tunnorna som jag kan underhållsvattna mina plantor med. Bönorna har satt fart i produktionen och det vill jag gärna gynna. Och för skogsbrändernas och räddningstjänstens skull får det gärna ösa ner. Rekordsommar på många sätt.

Mitt i juli

Det är onekligen riskfritt att hänga tvätten ute. Den här sommaren kommer att gå till historien. Jag tycker synd om djuren som får lida och står i kö till nödslakt. Om vi inte åt så mycket kött… så skulle inte behovet av foder vara så stort… och betydligt mindre vatten skulle det gå åt… Just saying.

Tillgången på halm och ensilage kommer inte att vara lika stor efter denna sommar. Det är många småodlare, inklusive jag, som har köpt sådant av närmaste lantbrukare. En del balar håller inte tillräckligt god kvalitet för dem eller djuren men för oss är det fortfarande värdefullt.

Det näringsrika gräsklippet uteblir i år. Gräsmattan har inte bara stannat i växten, den har dött. Inget klipp till vare sig täckning eller gödsel.

Jag har dock aldrig förlitat mig på gräsklipp, det beror på vår multiklippmaskin, så jag använder andra saker att göda med. I dessa tunnor gör jag nässelvatten och guldvatten och det blandar jag i vattenkannan.

En grundgödsling med stallgödsel och kompost på våren räcker ungefär en månad. Därefter stödgödslar jag i vätskeform, det har snabb verkan. Ungefär en gång varje eller varannan vecka sker det.

Vissa saker gynnas av det varma och torra vädret. Jag har en del löss på växterna men det kunde ha varit mycket värre. Det har även dykt upp ganska mycket larver på kålen. Först var de så pass få att jag kunde klämma ihjäl dem med fingrarna men sedan ökade mängden och då fick jag ta till andra medel.

Kålfjärilen lägger ägg på baksidan av kålbladen.

Jag använder ett biologiskt medel som heter Turex, det är en bakterie, som jag sprutar på kålen. Visst, jag måste vända på varje blad så att medlet hamnar på baksidan, men jag har tack och lov inte större odling än att jag fixar det.

Svartkålen är riktigt tjusig.
Savoykålen håller på att knyta sig!

Det är ett riktigt bra frukt- och bärår. Hallon är jag i och för sig bortskämd med men man ska aldrig ta något för givet.

Förutom de hallon som jag äter stora mängder av till frukost så fryser jag in bären i portionspåsar för vinterns alla smoothies.
Hallonen är torra, fasta och lättplockare. Förutom att jag måste ha heltäckande klädsel eftersom de växer i värsta nässelsnåret.

Ett bär som jag inte är bortskämd med är körsbär. I år var det tydligen perfekta förhållanden för dessa. Vi har tre körsbärsträd. Två av dem har vi planterat själva, och dessa får klent med bär, det tredje är ett självsått träd av okänd sort som vi hittade ute i slyn. Där kommer det massor av bär!

Lite sura men goda!
Än så länge äter jag dem färska. Funderar på vad jag ska göra med dem?

Ärter och bönor verkar inte vara särskilt torkkänsliga så det kommer av alla sorter. Det visade sig att megaärtan Lokförare Bergfält inte alls var träig utan precis som en sockerärta ska vara. Fast dubbelt så stor.

Bergfälts jätteärta.
Minns inte vilken ärta detta är men det är ingen sockerärt, de ska få svälla upp och sedan spritas.
Brytbönor! Tyvärr tappar de den läckra färgen i kokningen.
Vaxbönor blir det också.
Bondbönorna jobbar ganska snabbt…
…medan blomsterbönorna satsar mer på höjd och blommor.
När jag beställer sättlök från Klostra så är det inte antal utan vikt som gäller. Den här gången var lökarna ovanligt små vilket innebar att de var väldigt många. Efter att ha satt mina tre lådor med lök i prydliga rader så hade jag massor av sättlök kvar. Dessa hällde jag ut på en kvadratmeter jord som var över och enligt alla ”regler” så växer de alldeles för tätt men de mår fint… och blasten är ju också god.

Utomhustomaterna levererar lite bättre än de i växthuset. Visserligen är de fortfarande gröna men sommaren är ung. Jag klipper bort en del av bladen så att de inte stjäl så mycket energi och solen kommer åt tomaterna vilket jag tror är bra.

Ju större desto träigare. Det gäller åtminstone fänkål och det lärde jag mig första gången dessa odlades. De ska skördas i tid och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte blev träiga på grund av torkan.

Rödbetor är alltid träiga så dessa kan skördas nu – och senare.

Det växer ganska mycket humle i Getingedalen, en del har en bra plats, andra fick lite sämre placering. Jag kunde aldrig tro att de skulle ta så stort utrymme. De täcker lite för stor yta i odlingsbäddarna för att det ska vara roligt. Värdefull jord som jag hellre har till grönsaker. Nu ska dessa lådor byggas om nästa år eftersom de håller på att falla sönder och då har jag en idé om hur man kanske kan göra istället. Men det är inte alltid som teori och praktik håller sams.

Vackert är det hur som helst. Och slangvindan får stå framme för jämnan denna sommar.
I växthuset är det lätt att hålla koll på fukten i jorden eftersom allt växer i någon form av behållare. Kruka eller låda. Basilika är ett måste i vårt växthus varje sommar.

Jag tror att jag har släppt taget om allt som växer dåligt. Jag skiter i att vattna och dalta med dessa och koncentrerar mig på sånt som vill växa istället. Dessutom har jag börjat så nya saker nu. När nätterna blir längre och så småningom svalare (ha!) så är det ett perfekt läge för vissa grödor. Mer om det i nästa inlägg!