Att odla trendväxter

Här kommer det tredje inlägget på temat Odlingsplan 2018. Grunden till denna är förstås vad jag vill konsumera men även samlade erfarenheter från tidigare år, lite nyfikenhet på nyheter och rena tillfälligheter.

I den första delen avhandlade jag sådant som ska växa i växthuset, det hittar du här. Det andra inlägget handlade om rotsakerna och det finns att läsa här. Idag tänkte jag skriva om kål.

Kål är en riktigt poppis grönsak och det är ju bra eftersom den har högt näringsvärde och går lätt att odla i Sverige. Dessutom går den att tillaga på väldigt många olika sätt vilket ökar dess odlingsvärde.

Allt som tillhör kålsläktet heter Brassica på latin. Förutom generna så har de andra gemensamma egenskaper, till exempel skadedjuren. Kålmal och kålfjäril lägger gärna sina ägg på Brassicaväxter och när dessa kläcks kommer det ut hungriga larver.

Larver som tuggar kål med god aptit ser antingen ut så här eller också är de ljusgröna.

Det är både lätt och svårt att odla kål. De är inte särskilt köldkänsliga men är stora näringsslukare. De växer villigt och ger rik skörd men man måste samtidigt skydda dem mot skadedjuren.

Istället för att trassla med insektsnät och skyddsdukar så jobbar jag med Turex. En bakterie som larverna dör av och som är helt naturlig för människokroppen. Eftersom jag fortfarande har en förhållandevis liten odling så tycker jag att det är värt att spraya mina kålplantor.

Jag har planerat att odla mina kålväxter där jag hade ärt- och baljväxter 2017. Där är jorden automatiskt grundgödslad och dessutom har jag maxat ytan med spill från bönor och ärter som växte där. Det är kväverikt och värdefullt organiskt material som både avger näring men också skapar en lucker jord. I vår kommer jag dessutom att kratta ner stallgödsel och kompost för att boosta kålplantorna.

Kål är en näringsrik växt så i många fall väljer jag späda kålblad i stället för sallat i salladen. Att mixa lite grönkål i smoothien bidrar också till en god näringshalt och vacker färg.

Grönkål/Bladkål

En självklarhet i mina odlingar. Plantorna ger stor avkastning och är långvariga. Förra året drev jag upp småplantor inomhus som jag planterade ut i maj. De tog sig snabbt och en månad senare kunde jag börja skörda från dem och det gör jag faktiskt fortfarande.

Grönkål, en ganska kort tid efter att den planterats ut. Snabb och stark.

Det finns lite olika kulörer och krusighet på bladen men det är i princip samma växt. Om de heter något med russian eller siberian så kan man räkna med att de är väldigt okänsliga för frost och minusgrader.

Jag kommer att fortsätta använda fröerna från Hudson Valley Seed Library, All Stars Kale Mix är en mycket trevlig och tålig blandning. Erfarenheten från 2017 är att jag inte behöver så många plantor. Jag har en påse frö från Runåbergs, White Russian, som jag är nyfiken på så det blir även en rad med sådana.

Kom ihåg att skörda grönkål underifrån! De fortsätter att växa i toppen hela säsongen men om du klipper toppen så kommer det inte att hända. Till slut står du med palmliknande plantor som dessutom skapar en luftighet som förhindrar mögel och svampangrepp. Du får även bra sikt när du ska leta larver och sniglar.

Tät blandning av All Stars Kale Mix från 2017.

Eftersom grönkålen kan stå ute under vintern så har jag gallrat plantorna när de har varit som tätast och lagt bladen i frysen, utan att förvälla. Det verkar funka utmärkt men de tar ganska mycket plats. Det gäller att pressa ihop bladen och suga ur luften ur påsen för att även få plats med annat.

Palmkål/Svartkål

Palmkål i främsta ledet!

En kul variant och en korsning mellan grönkål och savoykål. Väldigt vackert bladverk och en liten nyansskillnad i smak. Inte lika köldtålig som grönkålen. Nero di Toscana från Runåbergs har varit det enda alternativet för mig. Har lagt märke till att detta är en primadonna som inte gillar att stå i skuggan av andra växter. Den behöver ljus och utrymme för att bli bra.

Rosenkål

Jag väljer hellre det namnet än det vanligare brysselkål. Jag har positiv erfarenhet av att odla dessa så det kommer jag nog att göra i år igen. Det blir Runåbergs Groninger eftersom jag har kvar fröer av denna sort och den har funkat bra hos mig.

Som komplement kommer jag att prova Flower Sprouts i år eftersom det är många som har skrivit gott om den under 2017. Fröer är inköpta på Klostra, jag kunde inte hitta dem någon annanstans, därför blev de oekologiska.

Rosenkålen från 2016 gav mersmak!

Savoykål

Det finns ju massor av spännande kålsorter som knyter sig till huvuden och egentligen gillar jag allihop; vitkål, rödkål och spetskål men jag valde savoykål. Det var första gången 2017 som jag odlade denna och det kan man kalla för ett experiment. Nu vet jag lite mer om hur jag ska lyckas i år:

-Förodla och sätta ut småplantor (något skadedjur åt upp många av de späda plantorna som grodde).

-Vara aktiv och förebygga angrepp.

-Täcka marken runt plantorna.

Savoykål från sommaren 2017. Vi kan kalla detta för min övningskål. Sorten jag valde heter Vorbote 3 och kommer från Runåbergs. Kanske valde jag den för att Sara Bäckmo har pratat om den. Kanske var det dess angenäma egenskaper. Jag minns inte.

Broccolirybs

En gröda som det pratades mycket om vintern och våren 2017 var Broccolirybs eller Cime Di Rapa som den heter i Italien där den betraktas som en delikatess. Den ville jag prova så klart och hittade fröer på Impecta till sorten Quarantina. Direktsådd tyckte Impecta men det kommer jag inte att göra igen. De späda plantorna som kom upp åts upp av skadeinsekter och dessutom gick den i blom innan jag hann skörda.

Jag tänker inte ge mig. I år kommer den att förodlas och eventuellt vintersås i växthuset i mars.

Kålrot

…har jag aldrig odlat förut men jag har fått fröer till Gilfeather Rutabaga och namnet avslöjar att fröerna är amerikanska. I USA och Frankrike heter kålrot rutabaga men i England säger man oftast swede från Swedish Turnip. Både swede och rutabaga har dock svenskt ursprung eftersom kålrot på västgötska kallas rotabagge. Och för att krångla till det alldeles förskräckligt så kallas kålroten ibland för kålrabi på norska och danska och det är ju en helt annan grönsak för oss!

Kålrabbi

Just det. Här kommer ovan nämnda kålrabbi. Precis som med kålroten så har jag fått dessa fröer och har aldrig odlat kålrabbi förut. Ska bli spännande!

Purple Vienna Kohlrabi är exakt den sort som ligger i min fådda påse. Den här bilden kommer från amazon.com.

Kål som inte är kål

I mitt inledande inlägg om växthusodling så nämner jag min sortering av fröer. Oftast är mina kategorier logiska och sorterade i växtfamiljer men det händer även att de delas upp enligt mitt huvud. Fänkål är en sådan sak. Varför har den kål i namnet när den inte ingår i familjen Brassica? Det finns inget i dess växtsätt som påminner om kål och ändå heter det fänkål (eller knölfänkål för att vara korrekt).

Jag hittade en tänkbar förklaring på ICAs hemsida:

Där fanns det även andra spännande fakta om knölfänkålen. Värt att läsa om man gillar denna anisdoftande delikatess.

Hur som helst, knölfänkål ingår i mitt standardodlande. Jag har provat två olika sorter genom åren. Zefa Fino (Runåbergs) blev riktigt stor och stocklöpte inte men blev å andra sidan träig om den fick sitta kvar i landet för länge.

Perfection (också Runåbergs) blev aldrig träig men knöt sig inte lika fint som Zefa Fino.

Smaken var likvärdig. Jag kanske odlar lite av varje i år. Om jag skördar Zefa Fino i tid så är den fantastisk. Perfection kan få sitta kvar i landet till den sena skörden.

Mums!

Det var kålen det. I nästa inlägg tänkte jag beskriva min odlingsplan av gröna blad och presentera malabarspenaten som har tagit över vardagsrummet.

 

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!