Vecka 38

Det blåste rejält. Och varje gång det händer så välter våra humlestörar. Konstruktionen blev helt enkelt för svag från början. En stör full av humle blir skittung och känslig för vind. Stolparna måste förankras i jorden bättre än man tror.

Plockepinn.

Annars är det en underbar odlingshöst och jag går mot ett riktigt bra resultat i år. Det är klart att vissa saker misslyckades. Sallaten har inte velat växa och den frösådda löken fick en dålig start och därmed blir skörden alldeles för liten. Första basilikan åts upp av grönsaksflylarver så det blev en liten skörd.  Vi valde lite knasiga potatissorter och det är ganska mycket knäpparlarver i knölarna vilket förkortar lagringstiden. Förr kastade vi all potatis med larvhål men det har vi slutar med. Kålroten var tydligen av en känslig sort, den har inte klarat klumprotsjukan som jag har i jorden.

Blasten var fin och rotknölen som stack upp ovan jord såg bra ut men allt under jord är sjukt. Klumprotsjuka. Jag går inte in på detaljer men det betyder varken kris eller katastrof, det innebär bara att vissa kålsorter inte går att odla hos mig. Det kan finnas en annan kålrot som är resistent. Och kålrot är inte min viktigaste gröda.
På sensommaren gav larverna upp och då kunde jag åtminstone få en liten skörd av basilika.

Nu blir det en bildkavalkad på sånt som har gått bra.

Det var en bökig sommar för kålen. Jag slet med larver, sniglar, baggar och löss men det gav resultat. I juli ville man inte äta av kålen, bladen var angripna och fula, men jag vet att den fortsätter att växa så jag tog bort det fula och fortsatte bekämpa all ohyra. Till slut står jag med praktkål.

Svartkål är nog den kålsort som vi använder mest.

Savoykålen ser också väldigt aptitlig ut. Huvudena är ganska löst knutna men det  har ingen betydelse.

Kålrabbin ser ut som på fröfirmans hemsida, det ska bli spännande att laga till denna.

Över huvud taget är det väldigt friskt och frodigt i mina kålbäddar.

Blomsterbönan Prizewinner odlar jag varje år och det brukar alltid bli bra så den är förmodligen lättodlad. Jag blir ändå väldigt lycklig av att se den och den klättrar i ett gammalt rostorn som jag ser från köksfönstret.

Förutom att den växer snabbt och får väldigt fina blommor så är bönorna goda. Jag har lärt mig att skörda dem när de är riktigt små och ludna. Då smakar de mums. Så fort de blir större och tappar luddet så är de för träiga. En bra säsong hinner man få småbönor i skidorna och de är goda som kidneybönor men det är inte alltid det hinns innan vintern.

När blomsterbönorna är så här späda är de väldigt goda.
När de har hunnit bli så här stora har det gått för långt för att äta men de är fortfarande coola eftersom de kan bli 40 cm långa.

En annan böna som har levererat friskt i år är vaxbönan Helios. Jag skördar och skördar och har nog fryst in flera kilo.

Det tog ett bra tag innan gurkplantorna i växthuset började leverera men nu kan jag hämta en om dagen.

Förutom att äta den färsk och i tzatziki så gjorde vi pressgurka med persilja. Följde detta recept och det var jag nöjd med.

Persiljan blir också fin. Har redan massor i frysen så jag fick för mig att jag skulle torka den. Det finns en beskrivning i boken Det nordiska skafferiet men när jag googlade runt lite så är den allmänna uppfattningen att persiljan tappar mycket smak när den torkas. Alla rekommenderade frysning. Ibland är den ultramoderna kokkonsten mer cool än god. Det är klart att det vore ballt att servera något med persiljepulver på toppen men om det inte smakar något så ser jag inte vitsen med det.

Persilja

Jag skrev att älgarna åt upp alla våra Aromaäpplen men det är inte riktigt sant. Vid en närmare titt så fanns det flera kilo kvar och dessa var vi snabba att plocka ner själva. Aroma kan vara trädgårdens godaste äpple.

Aroma

Squashplantorna Costata Romanesco ger gigantiska blad och blommor och lagom med frukt. Dessutom väller den inte över lådans gränser utan håller sig på sin kant. Visst, den är stor och yvig men bara på det praktfulla sättet.

Det syns inte här men blomman är 20 cm stor.

Nu kan vi skörda tomater av flera olika sorter. Årets glada överraskning är Black Cherry från Lindbloms. Den är riktigt god. Fast alla är goda. En bra och stor tomat är Sibirjak, den har jag till och med utomhus. Den blir alltid bra.

Skörden kan bli stor – bara de vill mogna! Baby Boomer har åtminstone väldigt många kart.

I lådan där jag sådde 1 augusti börjar det mesta bli klart för skörd.

De asiatiska bladen tog jag redan för två veckor sedan men nu är det dags att skörda dill och spenat. Vintersallaten får stå kvar eftersom den mår bäst då. Kan skördas under snön.

Skördeklar spenat.
Vinterförrådet av vintersallat (maché).
Mums!

Jag tror att jag redan har skrivit massor om årets piplök och med risk för att bli tjatig så gör jag det igen. Den blev nämligen helt fantastisk och kan i viss mån kompensera den lite glesare skörden av gul och röd lök.

Heja piplöken från Rikkenstorp!

Eftersom vi har allemansrätt i Sverige, eftersom jag bor i skogen och eftersom vildvuxen mat är den överlägset mest klimatsmarta så går jag så klart ut i naturen och hämtar en del av den.

Mina senaste hämtningar är lingon och svamp. Bär skulle jag egentligen plocka mer av, jag ju en grötmänniska.

Det har även hämtats rönnbär, det skriver jag mer om vecka 40, och igår hittade jag en superfin buske med nypon. Jag kanske kommer att skriva även om det.

Nästa vecka blir det mer text än bild och mer teori än praktik. Dags att se över gamla vanor. Handlar du ekologiskt? Om nej, varför inte?

Vecka 35

När squashen är färdig. Så slutade jag mitt förra inlägg. Det kändes som om det var en evighet bort. Om de skulle bli färdiga över huvud taget.

Men nu är jag där. Squashen börjar verkligen bli färdig och det är då jag ska prova den nya rätten med fetaost och fläderkapris. Rapport kommer.

Idag har jag behov av att fokusera på det som går bra. Det är en sådan dag. Och det blir lite schyssta foton till det. Dessutom tänker jag berätta hur kursen har börjat. Jag går alltså en distansutbildning på halvfart i Ekovegetariskt kök och ska hålla på med det i ett helt år. Förmodligen kommer bloggen att präglas av det.

Sommarsquashen Costata Romanesco får ofta högt smakbetyg. Nu ska vi se hur den funkar med fetaost och fläderkapris. Fint att skörda dem späda med blomman kvar, den är ju också god.
Det är lätt att se vilka blommor som är hanblommor, de saknar fruktämnet, en knöl, mellan blomman och stjälken. När de är så här stora och precis i det här skedet av sitt liv är de perfekta att fylla och steka eller fritera. Schemat är dock lite tajt så jag vete 17 om det blir någon avancerad matlagning innan helgen.

Vad är det mer som går riktigt bra i år? Jo piplöken! Så här års är piplöken normalt grov och träig och blommar för fullt. Men jag sådde dessa i vintras och lök blommar andra året. Iallafall all annan lök. Därför står jag med en saftig, grön skog av läcker piplök så sent som i augusti. 

Då är frågan, kan man frysa piplök? Det går ju väldigt bra att frysa gräslök. Och att frysa purjolök är ju inte heller något problem. Vi testar!

Några hackade färska stjälkar av piplök…
…åker in i frysen några timmar för att sedan utvärderas!

De gröna proteinerna går också riktigt bra i år. Jag har fryst in galet stora mängder sockerärt, både Norli, Carouby de Maussanne och Lokförare Bergfälts jätteärt blancheras max en minut i sjudande vatten, flyttas till isvatten, lufttorkas och styckfryses på en bricka. Efter ett par timmar hälls de över i gammal juicekartong och kan således lätt portioneras vid matlagning.

I min frys är det spår i sidoväggarna och en klassisk laminatbricka, standardstorlek, passar perfekt i dessa spår. It’s meant to be.

Vaxbönan Helios från Runåbergs har levererat friskt i år. Jag skördar ca 30 färdiga bönor/dag. De kokas i två minuter och styckfryses på samma sätt som sockerärten.
Helios är en lågväxande buskböna som inte behöver något stöd. Blir ca 40 cm hög.
Lokförare Bergfälts jätteärt är allt annat än låg. Jag tippar på att de har klättrat två meter denna sommar. Och gett sjukt stora ärtskidor. Mycket goda dessutom. Jag vet att fröerna är svåra att få tag på så jag tog egna i höstas. 100% grodde i våras. Nu låter jag de mest svåråtkomliga skidorna hänga kvar så blir det utsäde till nästa år.

Min slutsats av sockerärtsodlingen blir att Norli är jättebra. Växer snabbt, blir inte mer än 60 cm hög och ger massor av goda sockerärter. Lokförarens är också väldigt goda och ger så enorma skidor att man absolut vill odla dem. Ger inte lika stor mängd men i vikt tror jag att resultatet är detsamma.

Carouby de Maussane skulle visst vara någons favorit och den ger också väldigt stora ärtskidor men inte riktigt lika goda. Jag satsar på de två första och kommer att sätta rejält mycket nästa år.

Sockerärt ingår dessutom i min augustisådd så det kan man odla i flera omgångar.

Den sista proteinodlingen är bondbönan och den är nu slutskördad för i år. Blasten, som började vissna, lades kvar på jordytan som jordförbättring/täckning. Bönskidorna likaså. Ingen idé att gå omvägen via komposten. Där förloras en del av näringen.

Bondbönornas innehåll förvälls och blir också infryst i portioner.

Nästa år ska jag så 100 bondbönsfröer.

Apropå augustisådd, jag sådde ett okänt japansk frö i början av augusti. Det visade sig vara spenat. Den smakar spenat och den började blomma som spenat. Bladen var dock lite spetsigare men det finns många olika sorter. Däremot så var den snabbare än något annat jag någonsin har odlat! Det tog fyra veckor från sådd till skörd!

Detta förvälldes snabbt och packades i gamla mjölkpaket innan lagring i frysen.

Den senaste veckans regn och värme har varit som raketbränsle åt grönsakerna. Det som har växt mycket är följande:

Flera olika kålsorter. Här en rosenkålssläkting, Petit Posy, som ger små rufsiga kålhuvuden i bladvecken. Man ser att de är på gång.
Kålrabbin börjar få sin säregna form.
Fänkålen skulle kunna skördas när som helst. Gillar att fänkålsdillen ser ut som ett nyfött djur.
Blomkålen ska nog inte bli så mycket större. Hellre ett litet och fräscht huvud än ett stort och maskätet.
På lördag ska jag starta dagen med björnbärssmoothie…

Jag har haft två studiebesök. Två helt olika grupper. Väldigt trevligt i båda fallen. Det senare sällskapet kom från Adolfsbergs Trädgårdsförening och de skrev så himla fint i sin blogg efteråt! Läs här! Massor av bilder är det också!

Det finns ett stort värde i att träffa andra odlare. Jag snappade upp flera olika tips. Att blasten på min rotselleri är fullt ätbar, att salladsärt är som en kombination mellan sockerärt och spritärt och att havtorn går fint att torka.

En rolig grej i år är att vi skördar våra egna äpplen! Älgen har tagit all vår frukt alla andra år men i år är hen sen och jag tidig. Rödluvan var dessutom helt mogen, Silva likaså, och dessa åkte ner i min korg istället för älgens mage.

Varken Rödluvan eller Silva har några vidare lagringsegenskaper men så funkar det tydligen med härdiga sorter. Nu hoppas vi att även Alice hinner mogna innan älgarna kommer.

Och så över till utbildningen. Första uppgiften var att presentera sig och det klarade jag av. Nästa gång ska jag laga en måltid med det som finns hemma och det kommer att bli en enkel match. Både trädgården och frysen fick vara med. Detta ska dokumenteras och redovisas efteråt.

Därefter ska vi se en dokumentär på Netflix, Cooked, (del 2-4) och läsa delar ur Gunnar Rundgrens bok Den stora ätstörningen och så klart diskutera innehållet. Om du ser dokumentären eller läser boken; hör av dig så kan vi hålla en diskussion i kommentarsfältet!

I nästa inlägg hoppas jag kunna visa bilder på tomater som mognar. För de har varit gröna sååå länge nu.

Att odla trendväxter

Här kommer det tredje inlägget på temat Odlingsplan 2018. Grunden till denna är förstås vad jag vill konsumera men även samlade erfarenheter från tidigare år, lite nyfikenhet på nyheter och rena tillfälligheter.

I den första delen avhandlade jag sådant som ska växa i växthuset, det hittar du här. Det andra inlägget handlade om rotsakerna och det finns att läsa här. Idag tänkte jag skriva om kål.

Kål är en riktigt poppis grönsak och det är ju bra eftersom den har högt näringsvärde och går lätt att odla i Sverige. Dessutom går den att tillaga på väldigt många olika sätt vilket ökar dess odlingsvärde.

Allt som tillhör kålsläktet heter Brassica på latin. Förutom generna så har de andra gemensamma egenskaper, till exempel skadedjuren. Kålmal och kålfjäril lägger gärna sina ägg på Brassicaväxter och när dessa kläcks kommer det ut hungriga larver.

Larver som tuggar kål med god aptit ser antingen ut så här eller också är de ljusgröna.

Det är både lätt och svårt att odla kål. De är inte särskilt köldkänsliga men är stora näringsslukare. De växer villigt och ger rik skörd men man måste samtidigt skydda dem mot skadedjuren.

Istället för att trassla med insektsnät och skyddsdukar så jobbar jag med Turex. En bakterie som larverna dör av och som är helt naturlig för människokroppen. Eftersom jag fortfarande har en förhållandevis liten odling så tycker jag att det är värt att spraya mina kålplantor.

Jag har planerat att odla mina kålväxter där jag hade ärt- och baljväxter 2017. Där är jorden automatiskt grundgödslad och dessutom har jag maxat ytan med spill från bönor och ärter som växte där. Det är kväverikt och värdefullt organiskt material som både avger näring men också skapar en lucker jord. I vår kommer jag dessutom att kratta ner stallgödsel och kompost för att boosta kålplantorna.

Kål är en näringsrik växt så i många fall väljer jag späda kålblad i stället för sallat i salladen. Att mixa lite grönkål i smoothien bidrar också till en god näringshalt och vacker färg.

Grönkål/Bladkål

En självklarhet i mina odlingar. Plantorna ger stor avkastning och är långvariga. Förra året drev jag upp småplantor inomhus som jag planterade ut i maj. De tog sig snabbt och en månad senare kunde jag börja skörda från dem och det gör jag faktiskt fortfarande.

Grönkål, en ganska kort tid efter att den planterats ut. Snabb och stark.

Det finns lite olika kulörer och krusighet på bladen men det är i princip samma växt. Om de heter något med russian eller siberian så kan man räkna med att de är väldigt okänsliga för frost och minusgrader.

Jag kommer att fortsätta använda fröerna från Hudson Valley Seed Library, All Stars Kale Mix är en mycket trevlig och tålig blandning. Erfarenheten från 2017 är att jag inte behöver så många plantor. Jag har en påse frö från Runåbergs, White Russian, som jag är nyfiken på så det blir även en rad med sådana.

Kom ihåg att skörda grönkål underifrån! De fortsätter att växa i toppen hela säsongen men om du klipper toppen så kommer det inte att hända. Till slut står du med palmliknande plantor som dessutom skapar en luftighet som förhindrar mögel och svampangrepp. Du får även bra sikt när du ska leta larver och sniglar.

Tät blandning av All Stars Kale Mix från 2017.

Eftersom grönkålen kan stå ute under vintern så har jag gallrat plantorna när de har varit som tätast och lagt bladen i frysen, utan att förvälla. Det verkar funka utmärkt men de tar ganska mycket plats. Det gäller att pressa ihop bladen och suga ur luften ur påsen för att även få plats med annat.

Palmkål/Svartkål

Palmkål i främsta ledet!

En kul variant och en korsning mellan grönkål och savoykål. Väldigt vackert bladverk och en liten nyansskillnad i smak. Inte lika köldtålig som grönkålen. Nero di Toscana från Runåbergs har varit det enda alternativet för mig. Har lagt märke till att detta är en primadonna som inte gillar att stå i skuggan av andra växter. Den behöver ljus och utrymme för att bli bra.

Rosenkål

Jag väljer hellre det namnet än det vanligare brysselkål. Jag har positiv erfarenhet av att odla dessa så det kommer jag nog att göra i år igen. Det blir Runåbergs Groninger eftersom jag har kvar fröer av denna sort och den har funkat bra hos mig.

Som komplement kommer jag att prova Flower Sprouts i år eftersom det är många som har skrivit gott om den under 2017. Fröer är inköpta på Klostra, jag kunde inte hitta dem någon annanstans, därför blev de oekologiska.

Rosenkålen från 2016 gav mersmak!

Savoykål

Det finns ju massor av spännande kålsorter som knyter sig till huvuden och egentligen gillar jag allihop; vitkål, rödkål och spetskål men jag valde savoykål. Det var första gången 2017 som jag odlade denna och det kan man kalla för ett experiment. Nu vet jag lite mer om hur jag ska lyckas i år:

-Förodla och sätta ut småplantor (något skadedjur åt upp många av de späda plantorna som grodde).

-Vara aktiv och förebygga angrepp.

-Täcka marken runt plantorna.

Savoykål från sommaren 2017. Vi kan kalla detta för min övningskål. Sorten jag valde heter Vorbote 3 och kommer från Runåbergs. Kanske valde jag den för att Sara Bäckmo har pratat om den. Kanske var det dess angenäma egenskaper. Jag minns inte.

Broccolirybs

En gröda som det pratades mycket om vintern och våren 2017 var Broccolirybs eller Cime Di Rapa som den heter i Italien där den betraktas som en delikatess. Den ville jag prova så klart och hittade fröer på Impecta till sorten Quarantina. Direktsådd tyckte Impecta men det kommer jag inte att göra igen. De späda plantorna som kom upp åts upp av skadeinsekter och dessutom gick den i blom innan jag hann skörda.

Jag tänker inte ge mig. I år kommer den att förodlas och eventuellt vintersås i växthuset i mars.

Kålrot

…har jag aldrig odlat förut men jag har fått fröer till Gilfeather Rutabaga och namnet avslöjar att fröerna är amerikanska. I USA och Frankrike heter kålrot rutabaga men i England säger man oftast swede från Swedish Turnip. Både swede och rutabaga har dock svenskt ursprung eftersom kålrot på västgötska kallas rotabagge. Och för att krångla till det alldeles förskräckligt så kallas kålroten ibland för kålrabi på norska och danska och det är ju en helt annan grönsak för oss!

Kålrabbi

Just det. Här kommer ovan nämnda kålrabbi. Precis som med kålroten så har jag fått dessa fröer och har aldrig odlat kålrabbi förut. Ska bli spännande!

Purple Vienna Kohlrabi är exakt den sort som ligger i min fådda påse. Den här bilden kommer från amazon.com.

Kål som inte är kål

I mitt inledande inlägg om växthusodling så nämner jag min sortering av fröer. Oftast är mina kategorier logiska och sorterade i växtfamiljer men det händer även att de delas upp enligt mitt huvud. Fänkål är en sådan sak. Varför har den kål i namnet när den inte ingår i familjen Brassica? Det finns inget i dess växtsätt som påminner om kål och ändå heter det fänkål (eller knölfänkål för att vara korrekt).

Jag hittade en tänkbar förklaring på ICAs hemsida:

Där fanns det även andra spännande fakta om knölfänkålen. Värt att läsa om man gillar denna anisdoftande delikatess.

Hur som helst, knölfänkål ingår i mitt standardodlande. Jag har provat två olika sorter genom åren. Zefa Fino (Runåbergs) blev riktigt stor och stocklöpte inte men blev å andra sidan träig om den fick sitta kvar i landet för länge.

Perfection (också Runåbergs) blev aldrig träig men knöt sig inte lika fint som Zefa Fino.

Smaken var likvärdig. Jag kanske odlar lite av varje i år. Om jag skördar Zefa Fino i tid så är den fantastisk. Perfection kan få sitta kvar i landet till den sena skörden.

Mums!

Det var kålen det. I nästa inlägg tänkte jag beskriva min odlingsplan av gröna blad och presentera malabarspenaten som har tagit över vardagsrummet.

 

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!