Något nytt varje dag

Det har varit en kall vår. En tveksam vår. Och det får sina konsekvenser. Mest positiva tycker jag.

Påskliljorna är i färd med att blomma. Det blir nog lagom till 1 maj, långt ifrån påsken den här gången. Vitsipporna jobbar för fullt i vår gräsmatta men de brukar falla offer för för första gräsklippningen. I år är vi inte ens i närheten av någon gräsklippning. Nässlor och ramslök brukar ingå i valborgsmenyn men i år hade det blivit en torftig valborg om det hängde på dessa grönsaker.

Nässlorna är fortfarande ynkliga.
Jag satte nya ramslöksplantor i höstas. Jag ville dels utöka odlingen, dels sätta dem på en mer ”kontrollerad” plats. Alltså som jag har lyft på detta lövtäcke. Ingenting. Ingenting. Men så plötsligt idag – häpp!

Det som dock spirar och ser välmående ut är olika löksorter. Piplöken kommer kraftfullt och för den som fortfarande inte har piplök i sina odlingar – fixa det. Nu. Tänk smakrik salladslök som du kan skörda redan i april. Och tänk dekorativa alliumbollar på sensommaren. Och tänk att de kommer åter, år efter år.

Vitlöken måste jag visserligen sätta varje år på hösten men så enkel och anspråkslös den är. Vi har varit självförsörjande på vitlök i över tio år nu.

Eftersom bädden med vitlök inte kan grundgödslas på våren så gör jag det på hösten vid plantering. Och nu är det stödgödsling med vätska som gäller. Vitlök kräver mer näring än man tror. Jag stödgödslar en gång/vecka. Oftast med hönsgödselsoppa.

Rabarbern kommer pålitligt. Det är också en av de där tidiga grödorna. Det är på försommaren jag tar hand om den största skörden. Gör sylt och rabarberistärningar. Det blir ingen saft i år. Jag har massor i skafferi-kylen. Dessutom blir det paj. Vi unnar oss rabarberpaj när det är säsong för det.

En spännande sak som såddes förra året är kvanne. Den grodde i kruka och planterades ut i örtagården mitt i sommaren. I år förväntar jag mig att den ska ta fart och bli hög. Ändå upp till två meter om jag har tur. Huruvida den dör eller kommer tillbaka återstår att se. Vad jag ska ha den till? Rabarber och kvanne lär vara the perfect match men i övrigt tror jag nog att jag mest kommer att titta på hur den växer.

Rabarber har verkligen lite alien över sig när den är ung.
Kvanne – årets lärdom.

Något som inte alls går som det brukar är vintersådden av spenat. Eller är det bara den kalla våren som spökar? I februari sår jag spenat i växthuset. I mars-april brukar den gro och i maj skördas den. Årets upplaga är så ynklig att jag inte ens tog någon bild. Vad är skillnaden?

Däremot så gror kålen som vanligt. Det är så smidigt att den är så tålig. Det tog max en vecka så började fröerna att gro. Svinkalla nätter till trots. I växthuset får den maximalt med naturligt ljus och avhärdas automatiskt.

Först att gro var salladskålen. Det har vi aldrig odlat förut men 2020 var året då vi började göra och gilla kimchi på allvar så nu vill vi försöka göra det på egen salladskål. Hur svårt kan det va? Jo men kål kan vara klurigt på grund av alla konkurrenter. Det är inte bara vi som gillar kål. Å andra sidan har vi odlat kål med hyfsad framgång i många år så jag tänker att jag ska lyckas även med denna. Hej kimchi!

Frisk salladskål på G!

Till avdelningen mindre mysterier hör bladen på nedanstående bild. De liknar palsternacka och de sitter där jag odlade palsternacka 2020 men detta skulle alltså betyda att jag missade en del av skörden. Fullt möjligt! Antingen ska jag skörda och äta dem pronto eller också ska jag låta dem sitta, gå i blom och använda dem till fröodling. De flesta rotfrukter funkar så, andra året blommar de och producerar således nya fröer.

Det är bara det att dessa palsternackor sitter lite i vägen. Jag får se hur jag gör.

Till avdelningen inte-längre-ett-mysterium hör vintersallaten. Eller machésallaten om ni så vill. Efter några års odlande av detta både goda och generösa gröna blad har jag förstått att den växer hur som helst och överallt. Tidigt på säsongen dessutom. Det är också veckans dundertips. Odla vintersallat, bara gört.

Man står aldrig utan gröna blad om man odlar vintersallat.

Till avdelningen långlivade fröer hör vallmon. På en road trip till Dalarna för en herrans massa år sedan stannade vi på en garageloppis och fyndade. Förutom en lampa så köpte jag en påse frökapslar av vallmo. I deras trädgård växte gigantiska rosa vallmoblommor och det sades att fröerna kom därifrån.

Inte förrän 2020 sådde jag dessa dammiga fröer med förhoppningen inställd på nada. Men de grodde. Och i år kommer de igen. Tidigt. Så nu ska de flyttas in i den nya perennrabatten där vi hoppas att de ska trivas.

Ett annat vårtecken är att Herr Hyrkupa har varit här och tagit bort vinterskydden och sett om kuporna. Bina är laddade, det hör jag på dem.

Förra veckan lovade jag att mäta jordtemperaturen för att se om jag kunde sätta min potatis. 6 grader. 1-2 grader för lite. Så till nästa vecka borde det vara gjort. Hoppas att jag kan berätta om det då!

Vecka 45

Det pyser, puttrar och jäser.

Sedan tidigare har jag haft ett litet intresse för fermenterade och mjölksyrejästa livsmedel, det var min sambo som introducerade mig för dessa en gång i tiden.

Men under denna utbildning har kunskaperna utvecklats och jag har breddat mitt register.

Jag tillhör dock inte dem som gladeligen äter mjölksyrade grönsaker i stora lass för att det är så gott. Jag önskade att det var så men jag äter det mer av näringsskäl. Smaken går inte riktigt hem i min mun.

Vi har varsin burk med surkål. Den ena är hetare än den andra. Jag tar ett par matskedar varje dag i hälsosyfte.

Tack och lov måste man inte äta surkål för att få i sig goda bakterier och B12, det går att syra väldigt mycket annat också. Och faktum är att vanlig yoghurt är en syrad och näringsrik produkt så man måste inte vrida ut och in på sig för att äta rätt.

Under utbildningen har vi provat att göra vegansk yoghurt på cashewnötter, kokosgrädde och innehållet i en probiotikakapsel. Funkar men det är inget för mig. Arlas ekologiska yoghurt är visserligen animalisk men svensktillverkad. Vet ni förresten vad probiotikakapslar kostar? Sjukt mycket. Här finns ännu en anledning till att äta vanlig mat med naturligt bakterieinnehåll. Dessutom kan man göra egen yoghurt på vanlig mjölk och en matsked yoghurt. Där finns tillräckligt med bakterier. Eller en matsked spad från en surkålsburk.

Surdegsbröd är en annan källa till näring och det äter jag gladeligen. Den senaste lilla fabriken i Getingedalens kök är kombuchan. Med en liten slemmig svamp, en scoby, kan du göra en näringsrik dryck på bara ekologiskt te och socker. Sockret äts dessutom upp av bakterierna i processen.

Surdegsbröd bakar jag varje vecka sedan flera år tillbaka. Det är både nyttigare, billigare, mer mättande och godare än köpebröd.

Eftersom vi är så trendiga i Getingedalen så har vi startat en kombuchafabrik. Alltså fermenterat te som vi smaksätter på olika sätt. Fast egentligen handlar det mest om den goda smaken och att det lär vara nyttigt. På bilden ser man hur kombuchasvampen/scobyn breder ut sig.
Efter veckorna med scobyn silas kombuchan och får efterjäsa med lite smaksättning. Här är det ingefära och kanel.

Så här gör du egen kombucha.

För oss vegetarianer är det inte proteinerna som är det stökiga, människan behöver inte så mycket protein som man tror, utan vitamin B12. Här gäller det att läsa på lite för att inte lida brist men den som äter mycket fermenterad mat ska inte behöva bekymra sig. Om man dessutom tillhör lakto-ovo-vegetarianerna, alltså de som äter mejeriprodukter och ägg, så är problemet ur världen.

Den här utbildningsveckan handlar teoriuppgiften om mag- och tarmhälsa, helt klart intressant, men en del av litteraturen kretsar kring den populära men även kontroversiella boken Food Pharmacy.

Där hävdas det att det finns anti-inflammatorisk mat och att man kan påverka sin tarmflora. Författarna grundar sina uttalanden på professor Stig Bengmarks studier men det finns väldigt mycket kritik mot hans metoder och resultat.

Här finns en länk till en artikel i Läkartidningen där man efterlyser en granskning av böcker om kost och hälsa.

Mer att läsa hittar du här.

Här är en annan intressant länk från Sahlgrenska universitetssjukhuset som berättar att det inte finns någon forskning som säger att enskilda livsmedel kan orsaka eller dämpa inflammationer i kroppen.

Effekten av antiinflammatorisk kost är inte vetenskapligt belagd.

Dessutom rekommenderar jag Fråga Doktorn från den 2 september i år där Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, är tydlig med att vi inte kan göra särskilt mycket åt vår tarmflora och att det finns väldigt mycket myter om mat. Myter som får oss att gå i spinn och köpa böcker skrivna på ovetenskaplig grund.

Här finns en länk till programmet. Skrolla till 10 minuter och 30 sekunder, där börjar samtalet med Agnes.

Folk verkar ha en väldig ätneuros idag.

Stig Bengmark ska dock få en chans att uttala sig i sammanhanget, här finns en ganska färsk artikel från Svenska Dagbladet med en intervju med Stig.

Och här finns en presentation från 2015.

Emma Frans, forskare, skribent och sommarpratare, dräper myter om mat i sin bok Sant, falskt eller mittemellan. Hon vill hjälpa oss att förhålla oss till forskningsresultat och uppmanar oss att vara vaksamma mot för-bra-för-att-vara-sant-rubriker. Hon har även skrivit läsvärda Larmrapporten: Att skilja vetenskap från trams.

Läs mer här och köp böckerna här. De finns även som ljudbok på Storytel.

Ytterligare saker som jäser i Getingedalen är äppelcidervinäger och kimchi. Det är tack vare utbildningen som vi testar att göra egen äppelcidervinäger och vi har kommit drygt halvvägs. Det tar ca 2 månader innan den är klar.

Vi krossade och pressade egna äpplen. Därefter hälldes juicen i ett krus med vattenlås där den jäste i en månad.
Vi levde med ett hemtrevligt bubblande i fyra veckor innan processen stannade av. Nu har vi tagit av locket och satt en duk över kruset, mest för att slippa flugor och damm, och vinägern oxiderar för fullt. Fortsättning följer.
Eftersom min smak för surkål är lite begränsad så tänker jag prova att göra kimchi istället. Det är den koreanska varianten av surkål och den görs på salladskål och andra kryddor. I ett originalrecept är det fisksås men det vill inte vi använda så jag googlade upp ett recept utan. Salladskålen är köpt men flera av smaksättarna, chili, rättika och vitlök, kommer från egen skörd.
Kimchin är långt ifrån klar så jag vill varken dela med mig av recept eller några detaljer. Fortsättning följer.

Att jästa och fermenterade livsmedel innehåller B12 verkar det inte råda några tvivel om. Och att det är lättare för kroppen att ta upp näring via kosten än från syntetiskt kosttillskott verkar det inte heller finnas några delade meningar om.

Huruvida vi kan påverka vår tarmflora, inflammationer och immunförsvar verkar dock vara ett outforskat område.

Jag råder er att vara källkritiska och att skippa ätneurosen.