God jul!

Dan före dan. Matförberedelser och lite städning. På något sätt infinner det sig lite julstämning trots allt.

Förra söndagen, 13 december, var det en artikel i NA om Sara Bronner, det gamla miljöpartistiska kommunalrådet i Örebro. Hon har startat Bronners butik i Wadköping med inriktning på hållbarhet. Förutom att sälja hållbara varor så agerar Sara hållbarhetskonsult och jobbar med utbildning i hållbarhetsfrågor. Har jag skrivit hållbar?

Jag rekommenderar artikeln, antingen letar man reda på pappersversionen och slår upp sidan 16 eller också läser man digitalt här (men då krävs det ett konto). Sara vet vad hon pratar om.

Jag har fortfarande inte besökt butiken men det ska jag göra när Covid har lugnat sig.

Jag tycker att det är jättefint om vi utför våra behovsinköp i lokala butiker och får de entreprenörerna att överleva. Istället för att beställa av något stort företag som kör hit det i sina lastbilar, säger Sara Bronner och fortsätter: Samtidigt måste vi sluta konsumera så mycket saker.

Jag säger bara: Konsthantverkarna i Örebro!

Jag lyssnade på senaste avsnittet av Plan-B-podden. Återigen ett genomtänkt och lyckat innehåll. Temat var barn och klimat ur olika perspektiv. De menar att man ska försöka berätta om klimatkrisen för sina barn för att de senare inte ska komma och säga: Varför sa ni inget?

Och om barn visar oro inför klimatkrisen så ska man förstås försöka lugna och förklara men inte säga att allt kommer att bli bra för det stämmer inte. Dagens barn kommer att växa upp i en klimatförändrat framtid och vi måste förbereda dem på det, allt annat vore en otjänst.

Om vi såg ett lejon rusa fram emot ett barn så skulle vi göra allt vi kan för att rädda barnet och förhindra en katastrof.  Betänk att detta lejon är klimatkrisen, gör vi verkligen allt vi kan?

Förutom att tänka över vår egen konsumtion och våra beteendemönster, hur kan vi förbereda barnen på ett liv i en klimatförändrad framtid?

Genom att ge dem odlingskunskaper och självförsörjningsvanor.

Genom att bygga en kultur av empati och förmågan att samarbeta.

Genom att ge dem känslan av att de är en del i ett större sammanhang, framför allt i lokalsamhället. I kriser är sammanhållningen i lokalsamhället väldigt viktig.

Det bästa sättet att ge dem dessa vanor, färdigheter och kunskaper är att själv vara en del av lösningen. Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Ett nyårslöfte?

Nu går vi in på godsakerna istället. Egentligen bara ett annat sätt att prata klimatkris. Våra godsaker kommer framför allt från egen skörd och lokala producenter. Kött och fisk är det inte tal om, det är två produkter som är väldigt svåra att motivera ur ett hållbarhetsperspektiv.

Den gravade moroten är på gång.

Jag ville ha långa morötter till denna rätt så jag skördade vintermorötterna Rothild. Det visade sig att de var rekordbreda över axlarna och grova ner till 10-15 cm. Därefter såg de neurosedynskadade ut. Eller kraftigt förgrenade. Förmodligen har jag inte lyckats luckra tillräckligt mycket på djupet. Och var är näringen? Högt upp i bädden känns det som. Man lär sig.

Nåväl, det går att göra gravad morot på knubbiga morötter också.

Morötter efter rostning på saltbädd.
Blandningen av ättika, dill, senapsfrö, socker, vatten och lagerblad som morötterna ska marinera i.

Här är receptet.

Rödbetor lades in. Eller… jag har ätit upp alla rödbetor redan så det blev polkabetor. Same same but different.

Lagrade i papperspåse i skafferi med ca 5 plusgrader. Hur fina som helst.
Kokta och skalade polkabetor är både gula, rosa och lite randiga.
Inlagda enligt klassiskt recept med ättika, socker, vatten, lagerblad, kryddnejlika och vitpeppar.

Jag följde det här receptet.

Och till själva rödbetssalladen kommer jag att använda Farbror Gröns recept.

Auberginen är förberedd och inlagd. Dessa ska vi göra aubergill av. Den som brukar vara populärast är västkustvarianten med dill, rödlök och tångrom i crème fraîche. Men vi brukar även göra några andra smaksättningar. Den här verkar god. Den här låter också spännande. Och den här.

Övriga rätter som kommer att stå på vårt julbord imorgon skrev jag om förra veckan.

GOD JUL!

Frost, pod och kålrabbi

Väderprognosen höll vad den lovade, det blev kallt, fin frost och lite snö. Idag tänkte jag visa bilder från en frostig trädgård och komma med några tips; en ny pod, en utbildning, ett recept och lite sevärt på YouTube.

Kvalitetslyssning

Jordgubbsplantor i frost
Vintersallat med skägg. Tomteskägg?

Jag är en lyssnare. Jag lever ett liv som möjliggör mycket lyssnande vilket kompenserar för det jag inte läser eller ser (TV-nyheter till exempel).

Det blir P1, poddar, ljudbok och lite rock’n’roll. Den senaste podden som jag började prenumerera på är Plan B-podden. Den startade i somras och det finns fem avsnitt än så länge så det är lätt att lyssna ikapp om man vill vara med från början.

Det är Klimatklubbens Emma Sundh och Maria Soxbo som driver podden. Med den äran vill jag tillägga. Jag följer redan flera P1-produktioner och poddar som handlar om klimatet men alla har olika infallsvinklar. Allt från vetenskap och senaste forskningrönen (Vetenskapsradion Klotet) till studier av befolkningens attityd till omställning och livsstilsförändringar (Klimatgap).

Plan B-podden fyller ytterligare ett hål; Den kretsar kring den vanliga människans vardag och var man börjar sin omställning, hur man kan tänka kring sina levnadsvanor och vara en del av den förändring man vill se.

Emma och Maria som ligger bakom Klimatklubben och Plan B-podden.

Jag vill även nämna Klimatpodden när jag ändå är igång. Här intervjuas aktivister, forskare och entreprenörer som agerar för att stoppa klimatförändringarna.

Utbildning

Ni som följer mig vet att jag är ett fan av folkbildning, gärna på distans. Mycket gärna på distans i dessa tider. Det har pluggats både småskalig odling och ekovegetarisk matlagning de senaste fem åren och det skulle inte förvåna mig om jag hittar någon ny oemotståndlig utbildning inom kort.

Jag snubblade över en distansutbildning som kändes helt galet rätt och bra men när jag läste kursbeskrivningen så undrade jag om det var jag som hade skrivit den. Alltså kursen innehåller precis det jag pysslar med och intresserar mig för och det skulle garanterat vara superintressant att gå den men det skulle nog vara lite för mycket som jag redan praktiserar.

Vad sägs om Ekohushåll – i teori och praktik?

Det är Väddö folkhögskola som arrangerar denna halvfartsutbildning på distans men med några fysiska helgträffar (som förmodligen blir digitala om pandemin fortsätter). Kursstart i mars 2021.

Vi lär oss att gå från konsument till producent och skapar nya beteendemönster för en mer hållbar och meningsfull tillvaro.

Några saker som ingår är regenerativ småskalig odling, permakultur, jordkunskap, omställning, beteendemönster, resursanvändning och socialt/globalt ansvar.

Ja men vilken jädra utbildning va? Om du söker, blir antagen och har för avsikt att gå utbildningen så hör gärna av dig till mig!

Här kan du läsa mer!

Frostklädd rosenkålsplanta uppifrån.
Rosenkål under frostnupna blad – snart ska den skördas!

Recept

Veckans recept är en sallad. Jag tycker att den är av typen lite festligare sidorätt. Inget man äter till vardags. Inspirationen kommer från Tommy Myllymäkis bok Sallad (som du hittar här) men då boken har inslag av både kött och fisk så var jag tvungen att snygga till receptet.

Det började med att jag skördade mina sista kålrabbi. Precis som annan kål så är den mycket köldtålig, det står ofta i beskrivningar att den till och med blir godare efter en frostknäpp. Därefter fick jag tunnelseende efter nya recept på kålrabbi och det slutade med nedanstående:

Kålrabbi, hyvlad på mandolin, ca 3 mm

Alger, typ torkad kelp el. dyl.

1 dl vitt vin

1 dl vispgrädde

Röd lök eller schalottenlök

citronjuice eller rabarberjuice

En halv burk röd tångrom

Färsk pepparrot

Smakrik olja

Kryddgrönt (krasse, persilja eller dill)

Salt och nymald svartpeppar

Börja med att lägga torkade alger i blöt. Jag tog en näve alger och ca 1 dl vatten. Låt ligga minst en timma, helst längre. Skala, ansa och hyvla kålrabbin på mandolin. Lägg skivorna i kokande vatten och låt koka i 30 sekunder. Häll av, lägg skivorna i isvatten och därefter på handduk för att torka.

Finhacka löken. Koka upp vin, grädde och kelpvatten. Reducera till hälften och smaka av med lite salt. Precis innan servering mixar du vätskan med stavmixer så att det blir skum.

Arrangera kålrabbi och lök på assiette eller i skål. Dutta ut lite citron- eller rabarberjuice, olja och fördela skummet med sked. Klicka ut tångrommen i flera små portioner eller en stor. Riv lite pepparrot på toppen, salta och peppra. Avsluta med att strössla över lite kryddgrönt. Dill förstärker smaken av hav som kommer från algerna och tångrommen.

Ingen svinbra bild och jag kommer att lägga upp annorlunda nästa gång jag gör detta. För det blir en repris.
När vi ändå pratar mat vill jag slå ett slag för svartkålschips (eller grönkålschips som funkar lika bra). Skörda bladen, skär bort eventuella tjocka nerver, massera in lite olja och salt och rosta i ugnen i 5 + 5 minuter, ca 175 grader. Man får hålla lite koll och rufsa runt ibland. Det blir inte så gott när det bränns.
Så här såg kålen ut innan den blev chips!

YouTube

Det känns härligt att förlora sig i lite svensk sommar på YouTube genom serien Samtal från kolonin – ätliga vilda växter (del 1-2). Filmerna är korta, långsamma och lätta att ta till sig. Det är falurött, en snickrande granne, fågelkvitter och inga som helst förskönande omständigheter.

Vi provsmakar ett urval av vanliga vilda växter som går bra att äta. (Med bra och informativa böcker som riktmärken, givetvis.) En storslagen kulinarisk resa, från samtalsplatsen vid kolonistugan. Mums filibabba, eller surt sa räven?

Här hittar du del 1

Här är del 2

Det har ingenting med odling eller trädgård att göra. Inte ens med klimatet men det är en växt. Och den är så fin. Och den blommar i november varje år trots att den är nästan död under resten av året. Och hur kan den veta att det är november?

Novemberkaktusen. En av få färgklickar i en annars mycket svartvit tillvaro.

 

 

Recept: Dillchipsbiffar

Det här är en biff med tydlig smak av dillchips! Med en örtig gräddfilssås blir det nästan lite chips med dip-känsla. Haha! De flesta ingredienser är dessutom lättodlade i nordiskt klimat vilket gör det till en riktigt billig och klimatsmart rätt.

375 g kokt och grovriven potatis

125 g rivna morötter

1 ägg

1 hackad gul lök

40 g riven ost

1/2 dl maizena eller potatismjöl

20 g hackad dill

Smaksättare: (ört)salt, peppar och eventuellt grönsaksbuljongpulver

Blanda allt och smaka av. Forma tunna biffar och stek långsamt på låg värme.

Jag äter dessa tillsammans med kokt matspannmål och örtig sås. Ibland blandar jag ner lite bönor i spannmålet för proteinernas skull men egentligen är det tillräckligt med protein i spannmålet.

Smaklig spis!

Vild matlagning och nya projekt

Idag blir det en hel del kopplat till veckans skoluppgift; matlagning på vildplockat. Jag skrev om det redan förra veckan och det blir uppföljning idag.

Det blir också några bilder på alla pågående projekt. Jag är garanterat inte ensam om att ha trädgårdsprojekt den här årstiden. Särskilt inte i coronatider.

Många bilder utlovas hur som helst!

Vi lagade nässelgnocchi med vitlöksfrästa humleskott och kirskålschips. Två vilda och en halvtam växt. Receptet på nässelgnocchi hittas längst ner i detta inlägg.

Kirskålschips görs på samma sätt som med grönkål; ansa bladen, blanda dem med lite olja och lite salt (det är lätt att överdosera), bred ut på en plåt och rosta på cirka 175 grader. Vänd runt försiktigt efter fem minuter och sedan tar det bara några minuter till innan de är klara. För mig är det ungefär som att koka mjölk, chipsen blir brända när jag vänder ryggen till.

Om man har väletablerad humle så gör det absolut ingenting om man skördar några skott. När de är 10-15 cm långa är de som godast. Vi valde att steka dem i smör, vitlök, salt, peppar och en skvätt citronsaft. Hur gott som helst. Egentligen smakade det mest smör, vitlök och citron men det är ju gott. Och humlen har skön konsistens och är alldeles gratis.

Nyskördade humleskott.

Förra veckan radade jag upp en massa vilda blad som är fullt ätbara. Då kunde jag fortfarande inte hitta så många i Kilsbergen. Nu, endast en vecka senare, finns det mycket mer.

Björkens musöron är fint att dryga ut salladen med.
Späda hallonblad går att brygga te på.
Blåbärsblad är gott till allt möjligt.
Lönnens blad och blommor ska tydligen också funka i salladen. Det har jag aldrig provat så det blir spännande!
Hos oss är inte den spanska körveln ett dugg vild. Jag har en köpt planta som tack och lov vill återkomma varje år men den sprider sig inte ohämmat som den verkar göra i andra delar av landet.
Detsamma gäller vår ramslök. Den växer inte naturligt här, jag har planterat den och är glad att den vill återkomma varje år. I andra delar av landet ser jag hur den breder ut sig i vida lökängar.
Rönnbladen går att äta men de är godast i detta späda tillstånd. Då smakar den lite mandelkubb och är god att lägga på en söt kaka. Precis som bittermandel ska man inte äta för mycket av den eftersom de innehåller amygdalin.

Läs mer om bittermandel, rönn och amygdalin här.

Även hägg innehåller amygdalin men mängderna är små. Blommorna har inte slagit ut än hos mig men i år ska jag prova att göra saft på dem. De säger att man kan använda ett klassiskt flädersaftrecept och dubbla mängden blommor så blir det gott. Dessutom vill jag prova att pickla blommorna. Se recept här.

Granskotten har inte dykt upp i Getingedalen än men sedan förra våren har jag samlat på mig massor av nya roliga recept på granskott så jag är på hugget.

Här är en av receptsamlingarna.

Dessutom har jag fått många tips på recept med maskros så dem väntar jag också på. Jag vet att de blommar nere på slätten men jag vill använda mina egna. Till exempel ser jag flera som steker blomknopparna i smör, salt och kanske vitlök.

Några av våra odlingslådor hade gett upp. Ja det skrev jag också om i förra inlägget. Nu har vi tagit bort dem och satt dit nya. Dessa är lite smalare eftersom vi har upptäckt med tiden att det är så mycket mer lättjobbat. Därmed blev det jord över och den har vi väldigt mycket nytta av nu när vi kommer att göra om örtagården.

Gamla örtagården. Allt har sin tid.

Jag har tröttnat på den gamla och att odla i marknivå är verkligen inte min grej. Det blir låda där också och det känns superbra. Alla örter som ska sparas grävdes försiktigt upp och har nu mellanlandat i en av de nya odlingsbäddarna där inget har hunnit planteras än. Logistik. Vi lastade jorden i släpkärran för då kan vi med hjälp av bilen flytta den mellan uppsamlings- och avstjälpningsplats på ett ganska smidigt sätt. Lite trixigt att klämma in bil och släp mellan växthus och lådor men min sambo är yrkeschaufför så för honom är det ingen match.

Praktiskt sätt att flytta jord.
Inte färdigt än men det kommer att bli skitbra.
Här sitter salvia, gräslök, kyndel, libbsticka, citronmeliss och allt möjligt annat och väntar på sin nya växtplats.
Godmorgon bondbönan!

Dessutom gror det för fullt. Först regn och sedan värme och sol. Bondbönorna visar sig, rättikan likaså och spenaten har visat första blomknoppen så nu ska den skördas.

Svinfin skördeklar spenat.
Tecknet jag har väntat på. När spenaten börjar blomma blir det inga fler blad. Ingen idé att odla dem längre.
Sparrisarna tittar upp! I höstas sådde jag ny sparris eftersom mina gamla plantor har slutat att leverera. Dessa krukor har stått ute i vinter och nu ska jag sätta dem i sparrisbädden. Men först ska den fixas och gödslas.
I höstas grodde de och sedan har de stått så här, ute, halvt nergrävda i en jordbädd i vinter.
Vitlöken mår superbra. En gödselvattning varje vecka är det som gäller.
Piplöken är fin. Den gillar också lite gödning i med vattningen. I år, och alla andra år framöver, kommer dessa att gå i blom. Så gör lökväxter. Så om jag vill skörda piplök så måste det ske innan midsommar. Därefter blir bladen lite trista.
Varken ätbar eller odlad. En självsådd ask som har fått bo kvar eftersom vi gillar den. Ascoola knoppar ju.
Och bina mår bra…
En ny halmbal har vi baxat hem dessutom. Den förra köptes för fyra eller fem år sedan och den här lär räcka minst lika länge. Ett väldigt användbart material, både till täckodling men även för att ge jorden fin struktur. Lokalodlad fem kilometer hemifrån.

Vatten, växtmjölk och matsvinn

Jag filar på mina föreläsningar. På den första, hos Naturskyddsföreningen, ska jag prata om grönsaksodling och vegetarisk matlagning ur ett hållbarhetsperspektiv. När jag klurar på formuleringarna och tittar igenom vad jag har sagt och skrivit förut så handlar allt om att vara en del av lösningen istället för problemet.

Oavsett om jag envisas med att odla, lagra och förädla mina egna grönsaker, om jag har satt ett ”larm” på mitt kontokort eller om jag skriver om vikten av att välja KRAV-märkta livsmedel i matbutiken så handlar allt till syvende och sist om att jag vill vara en del av lösningen, inte problemet.

Om jag tänker lösningsorienterat i mitt handlande, min livsstil och vad jag förmedlar så blir det till slut en vana, det går på automatik, och att göra val med  problematiska följder känns alltmer obekvämt. Känslan av att jag är en bov infinner sig och att det är mitt fel att framtiden ser mörk ut.

Jag behöver dock inte hamna där. Jag väljer att vara en del av lösningen så ofta jag kan och på så sätt kan jag också känna mig glad och harmonisk.

I praktiken handlar det mycket om mitt grönsaksodlande och vilka metoder jag använder. Jag hittade en bok som jag förmodligen beställer, den heter Klimatsmart trädgård och är skriven av Susanna Rosén. Den är alldeles nyutgiven och beskrivningen av den är tilltalande.

Här är en länk till boken.

Just nu gläds jag åt att chili, paprika, physalis och gräslök växer så fint. Jag sörjer att purjolöken ännu en gång gror dåligt. Jag slänger i ytterligare några frön och håller tummarna. I växthuset har inte spenaten börjat gro än men däremot så har det kommit snö som jag kan vattna med!

Än så länge bara hjärtblad men så fort det kommer karaktärsblad är det dags att fundera på omplantering.
Det är inga mängder men ändå tillräckligt för att ge vinterkänsla och kunna vattna med.
Jag sprider snön över bäddarna där jag har sått spenat. Snön smälter långsamt och ger en naturlig och skonsam vattning.
Mission completed.

Hur mycket jag än vill så är det lite för tidigt för att så nästa omgång. Jag rotar runt bland mina fröpåsar för att hitta något som behöver gott om tid men jag hittar inget sådant. Sara på Skillnadens trädgård tipsar om att så morötter, palsternacka och svartrot direkt i landet och det skulle jag faktiskt kunna göra nu när jorden inte är stelfrusen. Jag ger mig själv det som läxa till nästa inlägg.

Länk till Sara Bäckmos hemsida

Ett riktigt bra lyssningstips är senaste avsnittet av Meny i P1 om matsvinn. Tomas Tengby håller ett samtal med stjärnkocken Paul Svensson som har satt matsvinnet på sin agenda och försöker ändra statusen på matrester och fläckiga paprikor och se det som resurser istället.

Vi slänger ungefär en tredjedel av all mat i Sverige och världen. Det är ofantliga mängder koldioxid som släpps ut i atmosfären på grund av mat som produceras, transporteras och tillagas för att sedan slängas.

Här är en länk till programmet som innehåller spännande recept och inspirerande detaljer!

Jag har lovat att skriva några rader om det problematiska med mjölk och jag utgår från en artikel i The Guardian.

Almonds are out. Dairy is a disaster. So what milk should we drink?

Ett glas komjölk producerar tre gånger så mycket växthusgaser som ett glas växtbaserad mjölk. Men bland de växtbaserade mjölkalternativen finns det också problem.

Kokosmjölk är en enda stor tragedi, mandelmjölk skapar vattenbrist och massdöd bland bin och rismjölk är också en vattenbov som skickar stora mängder lustgas till atmosfären.

Det finns dock en vinnare i växtmjölkshyllan; havre. Svenskodlad havre vattnas endast med regn och är den ekologiskt odlad så har den små konsekvenser på jordbruket och marken. Havre är mycket näring för lite pengar och den växer villigt i kallare klimat, alltså Sverige. Havremjölk är dessutom enkelt att göra själv. Googla recept, det dräller av dem.

Artikeln i The Guardian hittar du här.

Här finns en artikel om kopplingen mellan mandelodling och bidöd.

Här finns ytterligare en på samma tema.

Helt plötsligt tycker jag att aprikoskärnor är alldeles utmärkt att göra ”mandelmassa” av. Bara man kallar det för det var det är: aprikoskärnemassa.

Jag avslutar med att göra reklam för min kurs den 19 april! Grönsaksodling på ett hållbart sätt kallar jag den och det är tre timmar bland mina odlingslådor i Getingedalen där jag berättar om gödsel, jord, täckodling, permakultur, förädling och förenkling. Se mer om kursen här!

Vecka 44

Det här blir sista inlägget i oktober och jag ska ta tillfället i akt att skriva om andra saker än odling. Under året har jag har försökt att skriva om konsumtion en gång i månaden och så blir det även idag! Här kommer några tankar om att handla billigt, dyrt och smart.

I det här hushållet var det dags för en ny mobiltelefon. Vi är inga storbytare utan brukar härda ut till de börjar krångla. Helst skulle vi vilja köpa en Fairphone men de håller fortfarande inte måttet och någonstans går gränsen.

Fairphone är telefonen som cares for people and planet och du kan läsa mer om dem här. 

Istället valde vi att handla på Swappie, nätbutiken som handlar med felfria och begagnade mobiltelefoner. De lämnar till och med ett års garanti. Genom att handla av dem så tar man både miljö- och människorättsansvar.

 

Det går nog att köpa billigare på Wish.

Den hör jag då och då. Vi vill helst betala så lite som möjligt för prylarna.

Men hur ser produktionen av dessa varor ut? Vilka är det som tillverkar dem? Och vad blir det för kvalitet på produkten?

Du får vad du betalar för. En dyrare produkt kommer oftare från företag som tar ansvar för klimat och miljö. Arbetarna i fabrikerna har goda arbetsförhållanden, bra lön och schyssta arbetstider. När de är sjuka får de sjuklön och det finns möjlighet för arbetarna att ta lunchpaus och det kanske till och med finns mat att köpa på företaget till självkostnadspris.

Företaget är anslutet till någon form av företagshälsovård som gör regelbundna hälsokontroller av de anställda och deras familjer och deras barn har gratis skola.

Förutom personalansvaret så vidtar företaget ofta andra samhälleliga åtgärder. Vissa återplanterar regnskog för att kompensera klimatutsläppen vid frakterna.

Om du över huvud taget måste handla så så titta gärna djupare än i botten av din sparbössa. Billiga prylar betyder att någon annan får lida för din skull.

 

Tidskriften VEGO publicerade nyligen en rapport framtagen av WWF och Knorr. Den heter Future 50 Foods och presenterar 50 livsmedel som vi bör äta mer av om vi vill värna vår hälsa i kombination med naturens biodiversitet.

Tillsammans med WWF har vi identifierat 50 framtidslivsmedel med högt näringsvärde, relativt låg miljöpåverkan och god smak.

Tanken bakom rapporten är att inspirera till hälsosam förändring; att äta mer hållbar, näringsrik, god och växtbaserad kost.

Du hittar mer information och hela listan här.

Jag tänker avsluta dagens bildfattiga inlägg men några sevärda tips! Några av dem kommer från utbildningen som jag går nu, den kolossalt intressanta och lärorika utbildningen Eko-vegetariskt kök på Vårdinge folkhögskola. Förutom att nörda ner mig i hållbar och spännande matlagning så läser vi mycket om matproduktion och livsmedelshistoria.

Mitt första tips är Cooked som ligger på Netflix. Serien handlar om matkultur och vår kontakt med råvaror och livsmedel.

Det andra är ett 15 minuter långt TED-talk av Carolyn Steel om hur städer och industrialisering förändrade vårt ätande. Du hittar avsnittet här! Det är lite klurigt att hänga med i hennes engelska men välj textremsa så funkar det fint!

Mitt sista tips handlar om odling. Det är dokumentären Permakultur, ihop med naturen som finns på Kunskapskanalen och UR play. Det handlar om människor som har valt att odla enligt permakulturens principer som ett bidrag till en hållbarare värld. Här är en länk till programmet.

Den här veckan jobbar vi med spannmål på utbildningen och en av måltiderna var en smarrig vegansk paella på nakenhavre. Från vår egen odling kunde vi hämta tomat, paprika, lök, vitlök och morot. För att det ändå ska bli något foto i dagens inlägg så får ni en tjusig bild på paellan!

Paella, en bit stekt halloumi och en tomatsalsa med koriander.

Vecka 39

Sista onsdagen i månaden och jag tänkte bjuda på tankar, teorier och tips.

Begrepp värda att vända på:

I flera tusen år odlade vi giftfritt på den här jorden. Sedan kom kemikalierna, konstgödning och bekämpningsmedel, och denna giftfyllda odling benämns konventionell odling. De som valde bort gifterna jobbar med alternativ odling.

Jag skulle vilja kunna kalla mina morötter för morötter, inte ekologiska morötter. De som odlar med gift borde istället kalla sina morötter för kemiska morötter. Dessutom borde de redovisa varenda kemikalie och ämne som de tillför moroten under dess uppväxt i innehållsförteckningen.

Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva skaffa certifikat för att kunna kalla sina morötter för KRAV-märkta eller ekologiska, det är giftodlarna som ska redovisa sina förehavanden. Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva bevisa något, tvärtom.

Att välja ekologiska varor i mataffären

Nu blir det mycket text men det kan vara det viktigaste jag har skrivit på flera månader. Håll ut!

Jag har försökt att gå försiktigt fram, var och en måste få göra sina egna val, men samtidigt växer högen av fakta och argument som tydligt visar vad som händer med jorden vid o-ekologisk livsmedelsproduktion. Jag förstår inte varför man väljer o-ekologisk gräddfil när det finns ekologisk?

Okej, den är två kronor billigare och för vissa har dessa kronor betydelse, jag köper det. Men för det stora flertalet gör det ingen som helst skillnad. Det stora flertalet har också barn och barnbarn och det är de som får ta konsekvenserna av att du väljer o-ekologisk gräddfil idag. Ja faktiskt.

Kossorna som har producerat mjölken till din o-ekologiska gräddfil har med allra största sannolikhet ätit hårt besprutad soja från Sydamerika. Ett bekämpningsmedel som inte ens är lagligt att använda i Sverige längre. (Vi vill alltså inte längre ha giftet här men vi tycker tydligen att det är okej att göra affärer med länder som använder det…?)

En o-ekologiskt odlad jord har inte särskilt lång framtid, snart är den död. Ekologiskt odlad jord kan leva i oändlig tid.

Sojan har med allra största sannolikhet vuxit på en yta där man har huggit ner regnskog för att kunna odla istället. Och sojan går inte till vegetariska produkter som sojamjölk eller vegokorv, den går till boskap så att vi ska få så billiga mejeriprodukter som möjligt.

Jag hoppas att du orkade läsa ända hit. Och jag hoppas att du förstår att gräddfilen bara är ett exempel. Min källa är denna och där kan du förstås läsa mer om detta. Men filmen nedan är en überpedagogisk sammanfattning av problemet.

Äta mejeriprodukter eller inte?

Jag är en vegetarian som äter mejeriprodukter. Visserligen ekologiska men det är ändå inte helt oproblematiskt. Först och främst tänker jag på det onaturliga i att lura kor att producera mjölk. Den är ju endast till för kalven. Redan där ser jag ett problem.

Att vi sedan odlar och importerar foder till våra kor istället för människomat är problem nummer två. Här finns en ohållbar och inte ett dugg klimatsmart ekvation. Även om odlingen är ekologisk så använder de flesta lantbrukare diesel som bränsle i sina traktorer. Framtagning av utsäde och alla transporter hit och dit kostar också på. Att odla grödor till människomat, som alltså inte går via kon, är en betydligt klimatvänligare och hållbarare lösning.

Min vana att äta yoghurt till frukost och ost på mackan är nog inte mer än… en vana. Precis som det är för köttätaren att äta kött. Om de vegetabiliska substituten till yoghurt och ost inte smakar tillfredsställande så ska jag nog se mig om efter en annan sorts frukost. Dags att släppa normer och sarger.

På utbildningen har vi redan gjort två sorters växtbaserad pastej, båda är goda, näringsrika och betydligt mer klimatsmarta än ost. Jag måste bara bestämma mig och vänja mig vid andra smaker. På samma sätt som när jag bestämde mig för att sluta med kött. Jag vill kunna leva med mig själv.

Lökpastej med solroskärnor mm. Ett utmärkt växtbaserat pålägg.

Saker värda att lyssna på just nu:

Sveriges Radios program Vetandets värld sände ett avsnitt den 18 september med titeln Så minskar du matens klimatavtryck. 20 minuter fyllda med fakta, tips och bra argument. Bara lyssna.

Senaste avsnittet av podden Grönsakslandet. Det här är en pod som inte släpper avsnitt med något jämnt intervall utan de poppar upp när man minst anar det. Både Bella och Elin är hängivna grönsaksodlare, båda är dessutom författare och därmed bra på att uttrycka sig. Helt klart värt sina 43 minuter.

Du hittar avsnittet här.

Grönsakslandet. Bild lånad från Sveriges Radios hemsida.

Radioprogrammet Meny och avsnittet Lekfull jakt på nya smaker – med enkla råvaror är min tredje rekommendation. En riktigt entusiastisk Johan Björkman, kock och kokboksförfattare, berättar gladeligen om sina spännande metoder. Det är samme Johan som skrev boken som jag rekommenderade tidigare i år.

Avsnittet blev dessutom omtalat på utbildningen som jag går.

Lyssna på avsnittet här!

Björkmans inspirerande bok

Vecka 30

Idag ska jag berätta om tre glada överraskningar och några tips. Det blir förstås även lite annat.

Första tipset är att Impecta har både rea och fri frakt till den 4 augusti! Den nya sortens odlare, alltså vi som odlar mer eller mindre året runt, har drivit butikerna till att sälja fröer under samma tid. Fast alla har inte hängt med på det. Vissa kedjor plockar bara fram fröerna under våren. Min favoritfirma Runåbergs stänger i juni för att åter öppna vid årsskiftet men det är inte av omedvetna skäl, tvärtom, de behöver den ”vilan” för att kunna leverera.

I förra inlägget skrev jag om grödor som är aktuella att så nu, odlingssäsongen är långt ifrån slut, tvärtom, inte förrän i mitten av oktober slutar det att växa. Vi har hela augusti och september kvar och det är två riktigt bra odlingsmånader. Därför har jag lagt en kompletterande beställning hos Impecta.

Det ska bli mer dill till exempel.

I förra inlägget matade jag också på med tjusiga foton på snygga grönsaker som mår bra, växer fint och ser ut att ge rik skörd. Det är klart att jag även har grödor som mår mindre bra, växer trögt och kanske inte hinner ge någon skörd i år. Så är det alltid.

Faktum är att jag kanske trodde att det skulle ha hänt mer i odlingarna när jag kom hem efter två veckors frånvaro. En del saker hade ju knappt växt alls. Fast jag kunde samtidigt konstatera att det är drygt två månader kvar av säsongen. Det kommer att hända så mycket på denna tid.

Tomatplantorna hade visserligen blivit större men blomningen var knappt påbörjad.

Å andra sidan är jag också glad att det hade stått still. Gräsmattan hade inte hunnit bli en äng, rättikorna var precis färdiga att börja skörda och första gurkan mognade samma dag. Jag hade liksom inte missat något.

Det andra tipset är filmen Downsizing, den finns på Netflix. Vi valde den som en lättsam komedi men den gav så mycket mer. Bland annat en fantasifull lösning på klimatkrisen och den överbefolkning som vi står inför.

För där ligger problemet. Vi hade aldrig haft någon klimatkris eller behövt diskutera hur jordens resurser ska räcka om vi inte hade förökat oss så förbaskat. Här finns en artikel från GP på temat.

Att filmen innehåller scener från vackra Norge, att de nämner Henningsvær och att det är Rolf Lassgårds Hollywooddebut bidrar till intressefaktorn.

Midnattssol i Henningsvær på Lofoten den 11 juli i år.

Och nu till de tre överraskningarna. Och till avdelningen foton som inte visar snygga grönsaker utan mera av den ogräsdominerade verkligheten.

Under utbildningen 2016 lärde jag känna flera nya grönsaker, bland annat Lungrot eller Gode kung Henriks målla. Dess högsta intressefaktor är att det är en perenn grönsak med flera användningsområden. Bladen, som påminner starkt om spenat eller målla i form och användningsområde, är kanske inte någon höjdare smakmässigt. Jag skulle hellre äta annat innan jag tuggar Lungrot. Allt som är ätbart är inte gott men det är ju bra att ha om det blir kris. Och tillagad med vitlök och goda örter funkar den fint.

Den är också användbar som quinoa. Fröställningarna innehåller ett spannmålsliknande frö som är fullt ätbart och kanske något som vi bör satsa mer på i Norden.

Det är klart att jag skaffade två plantor Lungrot efter denna uppenbarelse. Fast de fick en undanskymd placering mellan funkior och flox vilket var himla orättvist. De lever och kämpar mellan dessa etablerade tungviktare och skulle naturligtvis vara betydligt större och frodigare om de hade fått mer utrymme och ljus.

Projekt flytt nummer 1.

Stackars Lungrot. Dags för en ny plats i solen.

Nästa gröda är Spansk körvel. När jag läste om den så kände jag honom ska vi ha! Växer villigt (var försiktigt så att den inte tar över!), är perenn, smakar anis och dess frökapslar är goda som karameller.

Med erfarenhet av grödor som tar över så gav jag min Spanska körvel en plats i skuggan där den kan breda ut sig bäst den vill.

Den återkommer år efter år men den har knappast tagit över. Och nu känner jag att jag gärna skulle vilja ha mer Spansk körvel, den är både god och fin. Fast inklämd i skuggan bakom ett tufft bestånd av flox kommer den aldrig att bli något.

Projekt flytt nummer 2.

Stackars spanska körveln. Dags för en egen plats i solen.

Den sista grödan kommer från en noggrann genomgång av Impectas frökatalog våren 2018. Vild rucola. Alltså perenn rucola. Det vore coolt, tänkte jag. Fast när något heter Italiensk så drar jag öronen åt mig. Krävs det medelhavsklimat för att denna ska återkomma?

I en kruka, mot en solig vägg, fick rucolan inleda sitt liv. Och självklart funkade det, 2018 går ju till historien som ett galet varmt år så det är klart att även Italiensk rucola växte i Kilsbergen.

När säsongen var över planterade jag ut krukans innehåll på en fläck mellan funkior och ogräs utan någon större förhoppning om återkomst. Tji fick jag. 2019 gror det och bladen smakar förträffligt. Djupt ner i skuggan kämpar den och det känns väldigt orättvist. Det är klart att den vilda rucolan ska få komma upp i ljuset.

Projekt flytt nummer 3.

Hjälp, hjälp! Jag vill ha ljus!

Den uppmärksamme lade märke till att alla dessa tre projekt handlade om perenna grönsaker. Jag har sagt det förr och kommer att fortsätta tjata om det; satsa på så mycket perenna grönsaker, bär och frukter som du kan.

De kräver betydligt mindre skötsel och gör väsentligt mindre klimatavtryck. Permakultur per definition.

Omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning.

Vecka 15

Vårvinter. Aprilväder.

Det är kallt. Snösmältningen går långsamt och det är inte mycket fart på naturen.

Idag har jag lovat en rundvandring i trädgården med kamera så det ska ni få. Jag tänkte även bjuda på ett bra recept, ett intressant lyssningstips och dessutom är det dags att beställa lokalproducerad stallgödsel!

Långsamt, långsamt så smälter snön. Det är bara området närmast skogen som har snö kvar.
Marken har knappt hämtat sig efter snösmältningen men våra krokusar tittar ändå upp. De är så välkomna med sin färg. Världen är så grå så här års.
Gräsmattor och rabatter är tillplattade och nyvakna. De snabbaste växterna tittar upp så fort de får chansen. Piplöken är på gång.
Rabarbern har precis vaknat.
Snödropparna tillhör vårens vinnare. Det hörs ju på namnet. Detaljstudera en snödroppe någon gång så ska du få se på något väldigt vackert.
Det finns en del att ta hand om efter vintern. Spaljén till piprankan och porten till örtagården har gett vika för snömängderna. Dags för starkare stöd. Växthustaket har ett stort hål så vi måste byta ut det och humlens klätterlinor ska få något nytt att hålla i eftersom de gamla odlingslådorna ska bort och många ton jord ska flyttas.
Påskliljorna kanske slår ut lagom till nästa helg, det vore lite kul.
Det dök upp en hel del fin vintersallat/maché när snön smälte. I gott och prima skick. Allt hade inte klarat vintern men tillräckligt mycket. Sånt här gör mig väldigt glad!

I växthuset, trots hålet i taket, är det en helt annan sak. Här är det verkligen saker på gång. Spenaten växer, kålen gror och hortensian har vaknat till liv.

Jorå! Spenaten har växt lite sedan förra veckan.
Kålväxterna är tåliga så jag förodlar dem i växthuset. Där får de maximalt med naturligt ljus och avhärdas samtidigt. Varför jag förodlar så mycket som möjligt ska jag gå in på en annan gång.
Man får inte köpa fröer utomlands. Det gjorde jag ändå. I Japan köpte jag en påse med något som liknade asiatiska blad på bilden men det fanns inte en bokstav på påsen som jag kunde läsa så jag har ingen aning om vad detta blir. Jag vill inte uppmuntra någon att bryta mot den här regeln. Det var dumt av mig. Men skitspännande.
Nytt i min odling 2019 är majrova. Än så länge ser det lovande ut.
Här står även en låda med persilja. Jag sådde fröna i tussar vilket faktiskt syns. Visserligen har jag kvar persilja från förra året, och den är tvåårig, men jag har aldrig känt att jag har för mycket persilja. Dessutom är det trevligt att ge bort.
Hortensian bor normalt utomhus i sin stora kruka men på vintrarna får den flytta in i växthuset. Det verkar ge tillräckligt mycket skydd för att den ska överleva.

Det har varit väldigt lyckat att riva och frysa in överskottet av alla morötter. Den torra sommaren 2018 fick vi inte en enda morot men den här vintern har vi levt av tidigare skördar. Jag rev det mesta men slantade en del. Det är uppenbart att jag har mer nytta av rivet eftersom det faktiskt börjar ta slut nu. Det är snart bara slantar kvar. Note to self.

Snart är vi slut!

Det var biffdags. Visserligen har jag ett favoritrecept som jag har delat med mig av förr men det är kul att prova något nytt. Den här gången ingick det ett helt paket halloumi vilket nästan kändes som lite fusk. Det är väl ingen match att laga god mat om man får vräka i ost? Det är heller ingen match att få biffarna att hålla ihop om man får vräka i ost.

Hur som helst, jättebra konsistens och mycket smidigt tillagning i ugn, men lite tråkiga. Jag kommer garanterat att göra om dem men då blir det betydligt mer kryddor och smaker i smeten. Finhackad stekt lök, lite chili, mera sälta, örter och mer morötter i förhållande till ost. Här är originalreceptet.

Lättlagad biff med potential.

I övrigt följde jag inte receptet utan valde att koka potatis. Egen potatis. Den sista. Det är coolt. Den var hur fin som helst. Samtidigt som årets sättpotatis ligger på posten och väntar på att bli hämtad. Inte 100% självförsörjande men vi har klarat oss i nio av tolv månader.

Jag kan inte nog poängtera hur bra det är med sena och lagringsdugliga sorter!

De sista egna knölarna från 2018!

Dagens lyssningstips kommer från Sveriges Radio och deras program Klotet. Det är så tätt mellan deras måste-lyssna-avsnitt att jag prenumererar på deras program som pod. Då kommer alla avsnitten upp i min lyssningslista – ja, mina vänner i podvärlden förstår.

Ett av de avsnitt som jag vill slå ett extra slag för är Mindre kött för klimatet. Den som vill ha lite torra fakta gällande vegetarisk kost kontra animalisk får det här.

Ett annat superintressant avsnitt var Molnet slukar el som handlar om IT och klimat. Facebook, Instagram, Snapchat och alla andra sociala medier slukar el och påverkar klimatet i större utsträckning än vi förstår. Lyssna!

Bild från Vetenskapsradion Klotet.

Mitt absolut bästa köptips när det gäller stallgödsel är Lions Kilsbergen. På deras hemsida beställer man ko- eller hönsgödsel, producerad i Närke, för ett bra pris och de kör hem det åt dig. Jag handlar alltid därifrån och har inga planer på att ändra den rutinen. I år har jag beställt nio säckar kogödsel eftersom jag har hönsgödsel kvar från förra året. Här beställer du!

Så här ser det ut!

Nästa vecka hoppas jag kunna visa några fler vårtecken från trädgården och så har jag nog planterat om tomaterna. Dessutom ska jag bidra med några bra lästips.

Ut och njut!

Vecka 13

Sista onsdagen i mars!

Månadssummering!

Vad summerar jag då? Jo jag gör en genomgång, mest för mig själv, av aktiviteter som genererar koldioxidutsläpp och vad jag konsumerar.

I förra inlägget lovade jag att skriva om tvål, näthandel, resande och toaletter. Jag  har för avsikt att hålla det löftet. Allt har någon slags koppling till månaden mars.

Tvål

Nuförtiden köper jag nästan uteslutande hård tvål. När jag reser brukar jag dock ha en liten flaska med flytande tvål av praktiska skäl men det bygger nog mest på dålig erfarenhet av läckande tvålkopp. Jag vet att det finns bra tvålkoppar.

Äckligt, tycker många om hårda tvålar. Vem vet vilka bakterier som frodas på den där klumpen? På offentliga toaletter föredrar jag flytande tvål men inte hemma. En torr tvål har inte många bakterier på sig och en torr tvål får man med en bra tvålkopp i luftig miljö.

(Kommer att tänka på tvålen i skolan på 70-talet; en automat med en ratt och när man vred på den kom det ut tvålflingor. Inte så dumt!)

Fördelar med hård tvål:

– kan packas i miljövänligt och lätt returpapper

– behöver inte innehålla några konserveringsmedel

– är koncentrerad och du betalar inte för vatten

– du spolar ner avsevärt mindre mängder oförbrukad tvål i avloppet

– det ryms betydligt mer tvål per kubikmeter i fraktsammanhang om den är hård

Mer läsning finns här och här.

Det finns flera olika svenska tillverkare av vettig tvål men Malin i Ratan har några av de bästa. Jag tycker att det finns en vits med att ingredienserna är få och oftast av svenskt ursprung. Dyra? Ja men man får vad man betalar för.

Det finns en amerikansk tvål som jag också gillar men den måste ju fraktas. Tack vare att jag har familj i USA så passar jag på att beställa Dr Bronner’s så fort någon ska resa över Atlanten.

Dr Bronner’s tvålar är rättvisemärkta och ekologiska och dessutom är det ett företag som jobbar med Constructive Capitalism, alltså de delar vinsterna med sina arbetare och ger tillbaka en del till jorden varifrån ingredienserna kommer.

Det går att köpa Dr Bronner’s tvålar i Sverige men de blir förstås dyrare.

Att handla via nätet

Jag tycker att det blir allt smidigare att handla via internet. Det beror förstås på vad det är men vissa saker väljer jag att e-handla. Men är det klimatsmart? Det beror på. Jag kan göra vissa val och därmed blir mitt inköp mera klimatsmart än om jag skulle handla det i butik.

Produkter som kräver att jag åker runt med bil till olika affärer för att sondera terrängen och jämföra märken och priser; dessa kan vara bättre att handla via nätet.

Jag kan också läsa på om firman som säljer produkten i lugn och ro. Jag kan välja olika typer av frakt och många firmor erbjuder miljöfrakt vilket är lite långsammare men betydligt klimatsmartare. Då har leverantören tid på sig att packa effektivare och kan åka med full last istället för halvtom.

Många gånger ligger produkten på ett lager som inte är lika väl uppvärmt och tjusigt inrett som en butik.

En del av ansvaret ligger förstås på mig som kund. Genom att slå ihop mina inköp till ett paket/en frakt gör jag miljön en tjänst. Trots att företaget erbjuder fri frakt. Genom att tänka igenom mina inköp så slipper jag skicka tillbaka prylarna. Tydligen finns det kunder som köper 14 par byxor och skickar tillbaka 13 par när företaget erbjuder fri retur.

Jag kan också välja företag som inte levererar till dörren. Visst, det är otroligt skönt men jag vet inte hur många lastbilar som har åkt ända till Getingedalen för att lämna ett pyttepaket. Dessutom har vi två olika brevbärare som kör hit, ibland har de ett paket var att dela ut, vilket känns helt galet. Jag väljer hellre att hämta mina försändelser på ett utlämningsställe som jag ändå kör förbi någon gång/vecka. Jag samlar minst fyra ärenden i en resa vilket blir ett klimatsmartare val än många andra.

Det här är en bra länk om man vill läsa mer om klimatsmart e-handel.

Att jag skriver om tvål och näthandel beror så klart på att jag har köpt tvål och gjort vissa inköp via internet i mars. Dessutom har jag unnat mig en resa. Med tåg. Köpt på nätet.

Vi gillar att konsumera kultur så vi styr kosan mot Göteborg en helg i maj för lite musikalisk spis och andra kulturella uttrycksformer. Kulinariska också så klart. Att åka tåg till Göteborg från Örebro är väldigt smidigt så det väljer vi så klart. Att åka kollektivt med buss och spårvagn i Göteborg är också enkelt. Det finns appar för allt.

Vi kommer att bo i lägenhet, hyrd via Airbnb, och jag har ingen aning om huruvida det är mer eller mindre klimatsmart än hotell.

Övriga inköp i mars:

En ny sax till köket (det finns inget mer irriterande än slöa saxar)

Konsertbiljetter till bob hund som spelar i Örebro i oktober

Lagning av tofflor hos skomakare

Nya läsglasögon (halvblind är inget alternativ)

Klimatsmarta toaletter

Här kommer min sista punkt i dagens inlägg. Den kanske inte har så stor koppling till månaden mars, utan mer till augusti 2018, men det dök upp en artikel i mars som påminde mig om detta.

När jag reste i Japan i somras så hamnade jag ibland på toaletter där handfatet var integrerat i toalettstolen. Fiffigt, tänkte jag. Det är ju ett trångt land så två-i-ett-lösningar måste vara populära.

Bilden är stulen från bygghus.se

Sedan trillade polletten ner.

Det är inte bara smart av utrymmesskäl, det är ju även vattenbesparande. Toaletten spolas med gråvattnet från handfatet.

Om vi skulle renovera badrummet idag så skulle vi jobba betydligt mer på en lösning med en toalett som spolas med gråvatten eller regn.

Finns det något galnare än att spola toaletter med dricksvatten?

Andra varianter på hur detta skulle kunna lösas – och hur det redan funkar i många andra länder – syns på bilderna nedan. (Tyvärr har jag ingen källa på bilderna eftersom det är sådant jag har skärmdumpat för mitt eget minnes skull. Slarvigt, för så här får jag nog inte göra egentligen.)

Det står eco-loo på vattenbehållaren. Heja eco-loo!

Kom igen Sverige, här verkar vi vara sist på bollen.

Nästa gång jag skriver är det april. Och jag har sått. Det blir ett inlägg med rapport från förodlingarna i Getingedalen. Och om gula fjärilar. Och om en föreläsning. Och om vildplockad mat. Och en hönskurs.