Vecka 44

Det här blir sista inlägget i oktober och jag ska ta tillfället i akt att skriva om andra saker än odling. Under året har jag har försökt att skriva om konsumtion en gång i månaden och så blir det även idag! Här kommer några tankar om att handla billigt, dyrt och smart.

I det här hushållet var det dags för en ny mobiltelefon. Vi är inga storbytare utan brukar härda ut till de börjar krångla. Helst skulle vi vilja köpa en Fairphone men de håller fortfarande inte måttet och någonstans går gränsen.

Fairphone är telefonen som cares for people and planet och du kan läsa mer om dem här. 

Istället valde vi att handla på Swappie, nätbutiken som handlar med felfria och begagnade mobiltelefoner. De lämnar till och med ett års garanti. Genom att handla av dem så tar man både miljö- och människorättsansvar.

 

Det går nog att köpa billigare på Wish.

Den hör jag då och då. Vi vill helst betala så lite som möjligt för prylarna.

Men hur ser produktionen av dessa varor ut? Vilka är det som tillverkar dem? Och vad blir det för kvalitet på produkten?

Du får vad du betalar för. En dyrare produkt kommer oftare från företag som tar ansvar för klimat och miljö. Arbetarna i fabrikerna har goda arbetsförhållanden, bra lön och schyssta arbetstider. När de är sjuka får de sjuklön och det finns möjlighet för arbetarna att ta lunchpaus och det kanske till och med finns mat att köpa på företaget till självkostnadspris.

Företaget är anslutet till någon form av företagshälsovård som gör regelbundna hälsokontroller av de anställda och deras familjer och deras barn har gratis skola.

Förutom personalansvaret så vidtar företaget ofta andra samhälleliga åtgärder. Vissa återplanterar regnskog för att kompensera klimatutsläppen vid frakterna.

Om du över huvud taget måste handla så så titta gärna djupare än i botten av din sparbössa. Billiga prylar betyder att någon annan får lida för din skull.

 

Tidskriften VEGO publicerade nyligen en rapport framtagen av WWF och Knorr. Den heter Future 50 Foods och presenterar 50 livsmedel som vi bör äta mer av om vi vill värna vår hälsa i kombination med naturens biodiversitet.

Tillsammans med WWF har vi identifierat 50 framtidslivsmedel med högt näringsvärde, relativt låg miljöpåverkan och god smak.

Tanken bakom rapporten är att inspirera till hälsosam förändring; att äta mer hållbar, näringsrik, god och växtbaserad kost.

Du hittar mer information och hela listan här.

Jag tänker avsluta dagens bildfattiga inlägg men några sevärda tips! Några av dem kommer från utbildningen som jag går nu, den kolossalt intressanta och lärorika utbildningen Eko-vegetariskt kök på Vårdinge folkhögskola. Förutom att nörda ner mig i hållbar och spännande matlagning så läser vi mycket om matproduktion och livsmedelshistoria.

Mitt första tips är Cooked som ligger på Netflix. Serien handlar om matkultur och vår kontakt med råvaror och livsmedel.

Det andra är ett 15 minuter långt TED-talk av Carolyn Steel om hur städer och industrialisering förändrade vårt ätande. Du hittar avsnittet här! Det är lite klurigt att hänga med i hennes engelska men välj textremsa så funkar det fint!

Mitt sista tips handlar om odling. Det är dokumentären Permakultur, ihop med naturen som finns på Kunskapskanalen och UR play. Det handlar om människor som har valt att odla enligt permakulturens principer som ett bidrag till en hållbarare värld. Här är en länk till programmet.

Den här veckan jobbar vi med spannmål på utbildningen och en av måltiderna var en smarrig vegansk paella på nakenhavre. Från vår egen odling kunde vi hämta tomat, paprika, lök, vitlök och morot. För att det ändå ska bli något foto i dagens inlägg så får ni en tjusig bild på paellan!

Paella, en bit stekt halloumi och en tomatsalsa med koriander.

Vecka 39

Sista onsdagen i månaden och jag tänkte bjuda på tankar, teorier och tips.

Begrepp värda att vända på:

I flera tusen år odlade vi giftfritt på den här jorden. Sedan kom kemikalierna, konstgödning och bekämpningsmedel, och denna giftfyllda odling benämns konventionell odling. De som valde bort gifterna jobbar med alternativ odling.

Jag skulle vilja kunna kalla mina morötter för morötter, inte ekologiska morötter. De som odlar med gift borde istället kalla sina morötter för kemiska morötter. Dessutom borde de redovisa varenda kemikalie och ämne som de tillför moroten under dess uppväxt i innehållsförteckningen.

Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva skaffa certifikat för att kunna kalla sina morötter för KRAV-märkta eller ekologiska, det är giftodlarna som ska redovisa sina förehavanden. Det är inte de ekologiska odlarna som ska behöva bevisa något, tvärtom.

Att välja ekologiska varor i mataffären

Nu blir det mycket text men det kan vara det viktigaste jag har skrivit på flera månader. Håll ut!

Jag har försökt att gå försiktigt fram, var och en måste få göra sina egna val, men samtidigt växer högen av fakta och argument som tydligt visar vad som händer med jorden vid o-ekologisk livsmedelsproduktion. Jag förstår inte varför man väljer o-ekologisk gräddfil när det finns ekologisk?

Okej, den är två kronor billigare och för vissa har dessa kronor betydelse, jag köper det. Men för det stora flertalet gör det ingen som helst skillnad. Det stora flertalet har också barn och barnbarn och det är de som får ta konsekvenserna av att du väljer o-ekologisk gräddfil idag. Ja faktiskt.

Kossorna som har producerat mjölken till din o-ekologiska gräddfil har med allra största sannolikhet ätit hårt besprutad soja från Sydamerika. Ett bekämpningsmedel som inte ens är lagligt att använda i Sverige längre. (Vi vill alltså inte längre ha giftet här men vi tycker tydligen att det är okej att göra affärer med länder som använder det…?)

En o-ekologiskt odlad jord har inte särskilt lång framtid, snart är den död. Ekologiskt odlad jord kan leva i oändlig tid.

Sojan har med allra största sannolikhet vuxit på en yta där man har huggit ner regnskog för att kunna odla istället. Och sojan går inte till vegetariska produkter som sojamjölk eller vegokorv, den går till boskap så att vi ska få så billiga mejeriprodukter som möjligt.

Jag hoppas att du orkade läsa ända hit. Och jag hoppas att du förstår att gräddfilen bara är ett exempel. Min källa är denna och där kan du förstås läsa mer om detta. Men filmen nedan är en überpedagogisk sammanfattning av problemet.

Äta mejeriprodukter eller inte?

Jag är en vegetarian som äter mejeriprodukter. Visserligen ekologiska men det är ändå inte helt oproblematiskt. Först och främst tänker jag på det onaturliga i att lura kor att producera mjölk. Den är ju endast till för kalven. Redan där ser jag ett problem.

Att vi sedan odlar och importerar foder till våra kor istället för människomat är problem nummer två. Här finns en ohållbar och inte ett dugg klimatsmart ekvation. Även om odlingen är ekologisk så använder de flesta lantbrukare diesel som bränsle i sina traktorer. Framtagning av utsäde och alla transporter hit och dit kostar också på. Att odla grödor till människomat, som alltså inte går via kon, är en betydligt klimatvänligare och hållbarare lösning.

Min vana att äta yoghurt till frukost och ost på mackan är nog inte mer än… en vana. Precis som det är för köttätaren att äta kött. Om de vegetabiliska substituten till yoghurt och ost inte smakar tillfredsställande så ska jag nog se mig om efter en annan sorts frukost. Dags att släppa normer och sarger.

På utbildningen har vi redan gjort två sorters växtbaserad pastej, båda är goda, näringsrika och betydligt mer klimatsmarta än ost. Jag måste bara bestämma mig och vänja mig vid andra smaker. På samma sätt som när jag bestämde mig för att sluta med kött. Jag vill kunna leva med mig själv.

Lökpastej med solroskärnor mm. Ett utmärkt växtbaserat pålägg.

Saker värda att lyssna på just nu:

Sveriges Radios program Vetandets värld sände ett avsnitt den 18 september med titeln Så minskar du matens klimatavtryck. 20 minuter fyllda med fakta, tips och bra argument. Bara lyssna.

Senaste avsnittet av podden Grönsakslandet. Det här är en pod som inte släpper avsnitt med något jämnt intervall utan de poppar upp när man minst anar det. Både Bella och Elin är hängivna grönsaksodlare, båda är dessutom författare och därmed bra på att uttrycka sig. Helt klart värt sina 43 minuter.

Du hittar avsnittet här.

Grönsakslandet. Bild lånad från Sveriges Radios hemsida.

Radioprogrammet Meny och avsnittet Lekfull jakt på nya smaker – med enkla råvaror är min tredje rekommendation. En riktigt entusiastisk Johan Björkman, kock och kokboksförfattare, berättar gladeligen om sina spännande metoder. Det är samme Johan som skrev boken som jag rekommenderade tidigare i år.

Avsnittet blev dessutom omtalat på utbildningen som jag går.

Lyssna på avsnittet här!

Björkmans inspirerande bok

Vecka 30

Idag ska jag berätta om tre glada överraskningar och några tips. Det blir förstås även lite annat.

Första tipset är att Impecta har både rea och fri frakt till den 4 augusti! Den nya sortens odlare, alltså vi som odlar mer eller mindre året runt, har drivit butikerna till att sälja fröer under samma tid. Fast alla har inte hängt med på det. Vissa kedjor plockar bara fram fröerna under våren. Min favoritfirma Runåbergs stänger i juni för att åter öppna vid årsskiftet men det är inte av omedvetna skäl, tvärtom, de behöver den ”vilan” för att kunna leverera.

I förra inlägget skrev jag om grödor som är aktuella att så nu, odlingssäsongen är långt ifrån slut, tvärtom, inte förrän i mitten av oktober slutar det att växa. Vi har hela augusti och september kvar och det är två riktigt bra odlingsmånader. Därför har jag lagt en kompletterande beställning hos Impecta.

Det ska bli mer dill till exempel.

I förra inlägget matade jag också på med tjusiga foton på snygga grönsaker som mår bra, växer fint och ser ut att ge rik skörd. Det är klart att jag även har grödor som mår mindre bra, växer trögt och kanske inte hinner ge någon skörd i år. Så är det alltid.

Faktum är att jag kanske trodde att det skulle ha hänt mer i odlingarna när jag kom hem efter två veckors frånvaro. En del saker hade ju knappt växt alls. Fast jag kunde samtidigt konstatera att det är drygt två månader kvar av säsongen. Det kommer att hända så mycket på denna tid.

Tomatplantorna hade visserligen blivit större men blomningen var knappt påbörjad.

Å andra sidan är jag också glad att det hade stått still. Gräsmattan hade inte hunnit bli en äng, rättikorna var precis färdiga att börja skörda och första gurkan mognade samma dag. Jag hade liksom inte missat något.

Det andra tipset är filmen Downsizing, den finns på Netflix. Vi valde den som en lättsam komedi men den gav så mycket mer. Bland annat en fantasifull lösning på klimatkrisen och den överbefolkning som vi står inför.

För där ligger problemet. Vi hade aldrig haft någon klimatkris eller behövt diskutera hur jordens resurser ska räcka om vi inte hade förökat oss så förbaskat. Här finns en artikel från GP på temat.

Att filmen innehåller scener från vackra Norge, att de nämner Henningsvær och att det är Rolf Lassgårds Hollywooddebut bidrar till intressefaktorn.

Midnattssol i Henningsvær på Lofoten den 11 juli i år.

Och nu till de tre överraskningarna. Och till avdelningen foton som inte visar snygga grönsaker utan mera av den ogräsdominerade verkligheten.

Under utbildningen 2016 lärde jag känna flera nya grönsaker, bland annat Lungrot eller Gode kung Henriks målla. Dess högsta intressefaktor är att det är en perenn grönsak med flera användningsområden. Bladen, som påminner starkt om spenat eller målla i form och användningsområde, är kanske inte någon höjdare smakmässigt. Jag skulle hellre äta annat innan jag tuggar Lungrot. Allt som är ätbart är inte gott men det är ju bra att ha om det blir kris. Och tillagad med vitlök och goda örter funkar den fint.

Den är också användbar som quinoa. Fröställningarna innehåller ett spannmålsliknande frö som är fullt ätbart och kanske något som vi bör satsa mer på i Norden.

Det är klart att jag skaffade två plantor Lungrot efter denna uppenbarelse. Fast de fick en undanskymd placering mellan funkior och flox vilket var himla orättvist. De lever och kämpar mellan dessa etablerade tungviktare och skulle naturligtvis vara betydligt större och frodigare om de hade fått mer utrymme och ljus.

Projekt flytt nummer 1.

Stackars Lungrot. Dags för en ny plats i solen.

Nästa gröda är Spansk körvel. När jag läste om den så kände jag honom ska vi ha! Växer villigt (var försiktigt så att den inte tar över!), är perenn, smakar anis och dess frökapslar är goda som karameller.

Med erfarenhet av grödor som tar över så gav jag min Spanska körvel en plats i skuggan där den kan breda ut sig bäst den vill.

Den återkommer år efter år men den har knappast tagit över. Och nu känner jag att jag gärna skulle vilja ha mer Spansk körvel, den är både god och fin. Fast inklämd i skuggan bakom ett tufft bestånd av flox kommer den aldrig att bli något.

Projekt flytt nummer 2.

Stackars spanska körveln. Dags för en egen plats i solen.

Den sista grödan kommer från en noggrann genomgång av Impectas frökatalog våren 2018. Vild rucola. Alltså perenn rucola. Det vore coolt, tänkte jag. Fast när något heter Italiensk så drar jag öronen åt mig. Krävs det medelhavsklimat för att denna ska återkomma?

I en kruka, mot en solig vägg, fick rucolan inleda sitt liv. Och självklart funkade det, 2018 går ju till historien som ett galet varmt år så det är klart att även Italiensk rucola växte i Kilsbergen.

När säsongen var över planterade jag ut krukans innehåll på en fläck mellan funkior och ogräs utan någon större förhoppning om återkomst. Tji fick jag. 2019 gror det och bladen smakar förträffligt. Djupt ner i skuggan kämpar den och det känns väldigt orättvist. Det är klart att den vilda rucolan ska få komma upp i ljuset.

Projekt flytt nummer 3.

Hjälp, hjälp! Jag vill ha ljus!

Den uppmärksamme lade märke till att alla dessa tre projekt handlade om perenna grönsaker. Jag har sagt det förr och kommer att fortsätta tjata om det; satsa på så mycket perenna grönsaker, bär och frukter som du kan.

De kräver betydligt mindre skötsel och gör väsentligt mindre klimatavtryck. Permakultur per definition.

Omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning.

Vecka 15

Vårvinter. Aprilväder.

Det är kallt. Snösmältningen går långsamt och det är inte mycket fart på naturen.

Idag har jag lovat en rundvandring i trädgården med kamera så det ska ni få. Jag tänkte även bjuda på ett bra recept, ett intressant lyssningstips och dessutom är det dags att beställa lokalproducerad stallgödsel!

Långsamt, långsamt så smälter snön. Det är bara området närmast skogen som har snö kvar.
Marken har knappt hämtat sig efter snösmältningen men våra krokusar tittar ändå upp. De är så välkomna med sin färg. Världen är så grå så här års.
Gräsmattor och rabatter är tillplattade och nyvakna. De snabbaste växterna tittar upp så fort de får chansen. Piplöken är på gång.
Rabarbern har precis vaknat.
Snödropparna tillhör vårens vinnare. Det hörs ju på namnet. Detaljstudera en snödroppe någon gång så ska du få se på något väldigt vackert.
Det finns en del att ta hand om efter vintern. Spaljén till piprankan och porten till örtagården har gett vika för snömängderna. Dags för starkare stöd. Växthustaket har ett stort hål så vi måste byta ut det och humlens klätterlinor ska få något nytt att hålla i eftersom de gamla odlingslådorna ska bort och många ton jord ska flyttas.
Påskliljorna kanske slår ut lagom till nästa helg, det vore lite kul.
Det dök upp en hel del fin vintersallat/maché när snön smälte. I gott och prima skick. Allt hade inte klarat vintern men tillräckligt mycket. Sånt här gör mig väldigt glad!

I växthuset, trots hålet i taket, är det en helt annan sak. Här är det verkligen saker på gång. Spenaten växer, kålen gror och hortensian har vaknat till liv.

Jorå! Spenaten har växt lite sedan förra veckan.
Kålväxterna är tåliga så jag förodlar dem i växthuset. Där får de maximalt med naturligt ljus och avhärdas samtidigt. Varför jag förodlar så mycket som möjligt ska jag gå in på en annan gång.
Man får inte köpa fröer utomlands. Det gjorde jag ändå. I Japan köpte jag en påse med något som liknade asiatiska blad på bilden men det fanns inte en bokstav på påsen som jag kunde läsa så jag har ingen aning om vad detta blir. Jag vill inte uppmuntra någon att bryta mot den här regeln. Det var dumt av mig. Men skitspännande.
Nytt i min odling 2019 är majrova. Än så länge ser det lovande ut.
Här står även en låda med persilja. Jag sådde fröna i tussar vilket faktiskt syns. Visserligen har jag kvar persilja från förra året, och den är tvåårig, men jag har aldrig känt att jag har för mycket persilja. Dessutom är det trevligt att ge bort.
Hortensian bor normalt utomhus i sin stora kruka men på vintrarna får den flytta in i växthuset. Det verkar ge tillräckligt mycket skydd för att den ska överleva.

Det har varit väldigt lyckat att riva och frysa in överskottet av alla morötter. Den torra sommaren 2018 fick vi inte en enda morot men den här vintern har vi levt av tidigare skördar. Jag rev det mesta men slantade en del. Det är uppenbart att jag har mer nytta av rivet eftersom det faktiskt börjar ta slut nu. Det är snart bara slantar kvar. Note to self.

Snart är vi slut!

Det var biffdags. Visserligen har jag ett favoritrecept som jag har delat med mig av förr men det är kul att prova något nytt. Den här gången ingick det ett helt paket halloumi vilket nästan kändes som lite fusk. Det är väl ingen match att laga god mat om man får vräka i ost? Det är heller ingen match att få biffarna att hålla ihop om man får vräka i ost.

Hur som helst, jättebra konsistens och mycket smidigt tillagning i ugn, men lite tråkiga. Jag kommer garanterat att göra om dem men då blir det betydligt mer kryddor och smaker i smeten. Finhackad stekt lök, lite chili, mera sälta, örter och mer morötter i förhållande till ost. Här är originalreceptet.

Lättlagad biff med potential.

I övrigt följde jag inte receptet utan valde att koka potatis. Egen potatis. Den sista. Det är coolt. Den var hur fin som helst. Samtidigt som årets sättpotatis ligger på posten och väntar på att bli hämtad. Inte 100% självförsörjande men vi har klarat oss i nio av tolv månader.

Jag kan inte nog poängtera hur bra det är med sena och lagringsdugliga sorter!

De sista egna knölarna från 2018!

Dagens lyssningstips kommer från Sveriges Radio och deras program Klotet. Det är så tätt mellan deras måste-lyssna-avsnitt att jag prenumererar på deras program som pod. Då kommer alla avsnitten upp i min lyssningslista – ja, mina vänner i podvärlden förstår.

Ett av de avsnitt som jag vill slå ett extra slag för är Mindre kött för klimatet. Den som vill ha lite torra fakta gällande vegetarisk kost kontra animalisk får det här.

Ett annat superintressant avsnitt var Molnet slukar el som handlar om IT och klimat. Facebook, Instagram, Snapchat och alla andra sociala medier slukar el och påverkar klimatet i större utsträckning än vi förstår. Lyssna!

Bild från Vetenskapsradion Klotet.

Mitt absolut bästa köptips när det gäller stallgödsel är Lions Kilsbergen. På deras hemsida beställer man ko- eller hönsgödsel, producerad i Närke, för ett bra pris och de kör hem det åt dig. Jag handlar alltid därifrån och har inga planer på att ändra den rutinen. I år har jag beställt nio säckar kogödsel eftersom jag har hönsgödsel kvar från förra året. Här beställer du!

Så här ser det ut!

Nästa vecka hoppas jag kunna visa några fler vårtecken från trädgården och så har jag nog planterat om tomaterna. Dessutom ska jag bidra med några bra lästips.

Ut och njut!

Vecka 13

Sista onsdagen i mars!

Månadssummering!

Vad summerar jag då? Jo jag gör en genomgång, mest för mig själv, av aktiviteter som genererar koldioxidutsläpp och vad jag konsumerar.

I förra inlägget lovade jag att skriva om tvål, näthandel, resande och toaletter. Jag  har för avsikt att hålla det löftet. Allt har någon slags koppling till månaden mars.

Tvål

Nuförtiden köper jag nästan uteslutande hård tvål. När jag reser brukar jag dock ha en liten flaska med flytande tvål av praktiska skäl men det bygger nog mest på dålig erfarenhet av läckande tvålkopp. Jag vet att det finns bra tvålkoppar.

Äckligt, tycker många om hårda tvålar. Vem vet vilka bakterier som frodas på den där klumpen? På offentliga toaletter föredrar jag flytande tvål men inte hemma. En torr tvål har inte många bakterier på sig och en torr tvål får man med en bra tvålkopp i luftig miljö.

(Kommer att tänka på tvålen i skolan på 70-talet; en automat med en ratt och när man vred på den kom det ut tvålflingor. Inte så dumt!)

Fördelar med hård tvål:

– kan packas i miljövänligt och lätt returpapper

– behöver inte innehålla några konserveringsmedel

– är koncentrerad och du betalar inte för vatten

– du spolar ner avsevärt mindre mängder oförbrukad tvål i avloppet

– det ryms betydligt mer tvål per kubikmeter i fraktsammanhang om den är hård

Mer läsning finns här och här.

Det finns flera olika svenska tillverkare av vettig tvål men Malin i Ratan har några av de bästa. Jag tycker att det finns en vits med att ingredienserna är få och oftast av svenskt ursprung. Dyra? Ja men man får vad man betalar för.

Det finns en amerikansk tvål som jag också gillar men den måste ju fraktas. Tack vare att jag har familj i USA så passar jag på att beställa Dr Bronner’s så fort någon ska resa över Atlanten.

Dr Bronner’s tvålar är rättvisemärkta och ekologiska och dessutom är det ett företag som jobbar med Constructive Capitalism, alltså de delar vinsterna med sina arbetare och ger tillbaka en del till jorden varifrån ingredienserna kommer.

Det går att köpa Dr Bronner’s tvålar i Sverige men de blir förstås dyrare.

Att handla via nätet

Jag tycker att det blir allt smidigare att handla via internet. Det beror förstås på vad det är men vissa saker väljer jag att e-handla. Men är det klimatsmart? Det beror på. Jag kan göra vissa val och därmed blir mitt inköp mera klimatsmart än om jag skulle handla det i butik.

Produkter som kräver att jag åker runt med bil till olika affärer för att sondera terrängen och jämföra märken och priser; dessa kan vara bättre att handla via nätet.

Jag kan också läsa på om firman som säljer produkten i lugn och ro. Jag kan välja olika typer av frakt och många firmor erbjuder miljöfrakt vilket är lite långsammare men betydligt klimatsmartare. Då har leverantören tid på sig att packa effektivare och kan åka med full last istället för halvtom.

Många gånger ligger produkten på ett lager som inte är lika väl uppvärmt och tjusigt inrett som en butik.

En del av ansvaret ligger förstås på mig som kund. Genom att slå ihop mina inköp till ett paket/en frakt gör jag miljön en tjänst. Trots att företaget erbjuder fri frakt. Genom att tänka igenom mina inköp så slipper jag skicka tillbaka prylarna. Tydligen finns det kunder som köper 14 par byxor och skickar tillbaka 13 par när företaget erbjuder fri retur.

Jag kan också välja företag som inte levererar till dörren. Visst, det är otroligt skönt men jag vet inte hur många lastbilar som har åkt ända till Getingedalen för att lämna ett pyttepaket. Dessutom har vi två olika brevbärare som kör hit, ibland har de ett paket var att dela ut, vilket känns helt galet. Jag väljer hellre att hämta mina försändelser på ett utlämningsställe som jag ändå kör förbi någon gång/vecka. Jag samlar minst fyra ärenden i en resa vilket blir ett klimatsmartare val än många andra.

Det här är en bra länk om man vill läsa mer om klimatsmart e-handel.

Att jag skriver om tvål och näthandel beror så klart på att jag har köpt tvål och gjort vissa inköp via internet i mars. Dessutom har jag unnat mig en resa. Med tåg. Köpt på nätet.

Vi gillar att konsumera kultur så vi styr kosan mot Göteborg en helg i maj för lite musikalisk spis och andra kulturella uttrycksformer. Kulinariska också så klart. Att åka tåg till Göteborg från Örebro är väldigt smidigt så det väljer vi så klart. Att åka kollektivt med buss och spårvagn i Göteborg är också enkelt. Det finns appar för allt.

Vi kommer att bo i lägenhet, hyrd via Airbnb, och jag har ingen aning om huruvida det är mer eller mindre klimatsmart än hotell.

Övriga inköp i mars:

En ny sax till köket (det finns inget mer irriterande än slöa saxar)

Konsertbiljetter till bob hund som spelar i Örebro i oktober

Lagning av tofflor hos skomakare

Nya läsglasögon (halvblind är inget alternativ)

Klimatsmarta toaletter

Här kommer min sista punkt i dagens inlägg. Den kanske inte har så stor koppling till månaden mars, utan mer till augusti 2018, men det dök upp en artikel i mars som påminde mig om detta.

När jag reste i Japan i somras så hamnade jag ibland på toaletter där handfatet var integrerat i toalettstolen. Fiffigt, tänkte jag. Det är ju ett trångt land så två-i-ett-lösningar måste vara populära.

Bilden är stulen från bygghus.se

Sedan trillade polletten ner.

Det är inte bara smart av utrymmesskäl, det är ju även vattenbesparande. Toaletten spolas med gråvattnet från handfatet.

Om vi skulle renovera badrummet idag så skulle vi jobba betydligt mer på en lösning med en toalett som spolas med gråvatten eller regn.

Finns det något galnare än att spola toaletter med dricksvatten?

Andra varianter på hur detta skulle kunna lösas – och hur det redan funkar i många andra länder – syns på bilderna nedan. (Tyvärr har jag ingen källa på bilderna eftersom det är sådant jag har skärmdumpat för mitt eget minnes skull. Slarvigt, för så här får jag nog inte göra egentligen.)

Det står eco-loo på vattenbehållaren. Heja eco-loo!

Kom igen Sverige, här verkar vi vara sist på bollen.

Nästa gång jag skriver är det april. Och jag har sått. Det blir ett inlägg med rapport från förodlingarna i Getingedalen. Och om gula fjärilar. Och om en föreläsning. Och om vildplockad mat. Och en hönskurs.

Vecka 5

Den första månaden i detta downshiftarår är nästan slut. En liten summering utifrån mina mål är på sin plats.

Äpplena har tagit slut. Ska jag köpa svenska äpplen eller utländska ekologiska? Eftersom svenska, yrkesodlade, äpplen besprutas rejält (vi är inte bättre än andra länder) så väljer jag utländska och ekologiskt odlade äpplen. Här tar man hänsyn till både arbetskraft, mikroorganismer och nästa generation.

Ett icke längre existerande äppelförråd.

Januari har varit kallt. Frysen frostades av. Framför allt lär det vara en energibesparande åtgärd men det gav också en mycket god överblick över vad som faktiskt fanns i alla lådorna. Här har mumsats både potatis- och purjolökssoppa och andra godsaker som låg bortglömt i frysen.

Full koll i frysen.

Annat smarrigt som har ätits i januari är bland annat bröd med morot. Här bakas det en gång/vecka och vi behöver aldrig köpa bröd. När det visade sig hur mycket rivna morötter som låg i frysen så försökte jag bli lite kreativ för att använda detta utan att det skulle bli krystat.

Morotsbröd. Kände ingen större skillnad på smak eller konsistens men säkert lite mer näringsrikt.

Av det resterande morotsrivet stekte jag rårakor. Blandade med hälften råriven potatis, kryddade och stekte i ganska mycket smör. Försökte först med gjutjärnspanna men det fastnade så brutalt att jag tog en nonstickpanna. Jag vet, inte så hälsosamt men vad ska en rårakeamatör göra? Till detta åts en gräddfilssås med massor av dill. Från egen skörd: morot, potatis och dill.

En annan smarrig middag var tacoplåten från boken Plåtmat. Receptet finns här. Det var ruskigt gott och jag började direkt förvanska receptet till ett mera hållbart dito. Sötpotatis kan bytas ut mot svenska rotsaker. Cashewnötter kan ersättas med solrosfrö och svarta bönor kan lika gärna vara bondbönor i denna rätt.

Det är svårt att komma runt avocado och lime, dess smaker och konsistenser är så unika. Däremot kan man dra ner konsumtionen av dessa importerade och tvivelaktiga (avokadon) grönsaker.

Kommer att lagas igen i Getingedalen!

En annan god middag var bondbönor på portugisiskt vis. Detta åt vi till durrakorn men det hade varit lika gott med svenskt matspannmål, havre eller vete.

Istället för fläsk använde jag lite vegetariska baconbitar. Bönor, koriander, lök och vitlök från egen skörd.

Det har också experimenterats med rabarber. Dels för att den tar alldeles för stor plats i frysen, dels för att jag får så sjukt stor skörd varje år. Det måste gå att göra något mer av denna. Om det ingår citronjuice i ett recept så borde det funka med rabarberjuice i åtminstone hälften av fallen?

Eftersom jag kraschade vår råsaftcentrifug med just rabarber så gjorde jag på ett annat sätt denna gång. Koka upp, mosa och sila av.

Koka upp…
…sila av…
—och frysa in!

Jag ber att få återkomma med en utvärdering när jag har provat detta några gånger.

Jag äter helst av egen skörd eftersom det både är bra för jorden, dess invånare, min mage och plånbok. Som downshiftare (har fortfarande inte kommit på något bättre begrepp) gäller det att hitta vägar som inte tvingar mig att använda kontokortet. Att shoppa mindre är dessutom klimatkamratligt så därför är det lite spännande att hålla koll på kontoutdragen.

I januari har jag faktiskt inte handlat någonting utöver alla måsten. Måsten i mitt liv är mat, apoteksvaror (ej skönhetsprodukter), bensin, vissa medlemskap, kollektivtrafik och 1-2 restaurangbesök/månad.

Det där sistnämnda går förstås att ifrågasätta men för mig är dessa restaurangbesök alltid kopplade till umgänge med vänner och ofta en kulturell aktivitet. Sunda saker. Hälsosamma saker.

I mina inköp av mat ingår också tvättmedel, hushållspapper och sådant. Med vissa medlemskap menar jag idrottsförening och kulturförening. Idrott är hälsa men även socialt umgänge. Kulturföreningsbiten är mer eller mindre kopplat till mitt jobb så det kanske jag faktiskt inte ens behöver fundera över.

Bensinkostnaderna skulle jag väldigt gärna vilja göra något åt, ja alla kostnader som har med min nuvarande bil att göra. Jag går i konkurs varje månad på den bil jag har och när vintern är slut måste det bli en förändring på den fronten.

Särskilt om jag ska fortsätta yoga i stan. Den bilresan är rena ångestresan. I framtiden ska jag inte yoga varje vecka i grupp. Varannan får räcka.

En annan typ av återkommande utgift som jag vill förändra är prenumerationer. Papperstidningarna i brevlådan är betydligt färre än för ett par år sedan men jag ska nog se över detta en gång till. Dessutom betalar jag för Netflix och en annan i hushållet kostar på sig HBO Nordic. Nödvändigt? Jag köper också Storytel varje månad eftersom jag helst konsumerar böcker på det sättet. Där är jag dock helt säker på att jag gör klimatet en tjänst och att läsa är hälsosamt.

Den enda kostnad i januari som inte ligger inom ramen för något av ovanstående är säcken med tösalt för 49 kr. Visst är det härligt med vinter och snö men ibland innebär det också isig trappa och risk för liv och hälsa. Jag tror inte att brutna ben är ett dugg bra för klimatet.

Garanterade kostnader i februari kommer utgifterna för frö att bli! Ett angenämt utlägg som oftast brukar generera återbäring i slutet av sommaren. Jag brukar faktiskt kunna hålla mig på en sansad inköpsmängd. Jag vet vad jag behöver. Dessutom har jag rekordmycket egenodlat frö i år vilket ska bli spännande.

På ICA Maxi, där jag oftast handlar mat, har man förstått att det börjar klia i fingrarna hos odlarna. Strategiskt placerat direkt innanför entrén står det nu jord, fröer och annat spännande som hör till säsongen.

Många av produkterna är riktigt bra, det är både ekologiska fröer och KRAV-märkt såjord men jag behöver ingenting av det där. Jag ska snart inventera mina fröer och därefter brukar jag beställa hos Runåbergs, de står för sund fröpolitik. Resten är jag självförsörjande på.

Ekologisk såjord för den som inte förberedde sin egen i höstas.

En utställning som pågår för fullt på Örebro Konsthall är hundraåriga Gerd Görans. Eftersom hennes karriär har varit så lång så är också hennes konstnärsskap ganska brett. Det är långt ifrån allt som faller mig i smaken men det finns verkligen några målningar som är helt underbara. Ett plus i kanten, och orsaken till att jag skriver om Gerd Görans utställning här, är motiven med grönsaker!

Jag skulle gärna ha denna målning med morötter och svamp ovanför soffan. Nej i köket förresten.
Kul med tygpotatisar!

Konsthallen har gratis entré och ligger nära busshållplatsen. Kultur für alle.

Nu ska jag knäcka alla nötter som är kvar från julen och blanda i müslin. Nästa vecka kommer jag att skriva om en specifik plats på Bali. Garanterad odlarinspiration utlovas!

Vecka 1

Alright, välkommen över på andra sidan. Det här året kommer mina blogginlägg ha så osexiga rubriker som det aktuella veckonumret. Innehållsmässigt hoppas jag dock kunna leverera desto mer spänning.

2019 är inte bara systerskapsåret, det är också året då jag tänkte bredda mig på bloggen. Grönsaksodlandet är fortfarande kärnan i mitt skrivande men ni kommer även att kunna läsa om orsakerna till varför jag odlar och hur min downshiftade tillvaro ser ut. Vet inte vad jag tycker om ordet downshifting egentligen men jag använder det begreppet tills jag kommer på något bättre.

Jag backar fröaktionen som en del av systerskapsåret 2019.

2019 ska få vara en process och jag kommer att redogöra för den här. Mitt mål är att det ska ske någon slags förändring under processen. Därför känns det relevant att sätta rubrik med veckonummer. Iallafall enligt min poetiska logik.

Vad är det jag vill förändra då? Ja det kan vara lite luddigt men ett par saker går åtminstone att formulera:

Mina koldioxidutsläpp ska bli mindre.

Min bensinräkning ska bli lägre.

Antalet plastpåsar i min frys ska sjunka.

Ett mer filantropiskt leverne.

Mina prylar ska bli färre.

Den som söker plast skall finna det i min frys!

Det här kanske låter som nyårslöften men den företeelsen tar jag gärna avstånd från. Att formulera löften lägger bara ytterligare prestationsbörda på mina axlar och jag vill inte värdera min livskvalitet i antalet utförda prestationer. Jag presterar redan bra.

Att prata om strävansmål, drömmar och utveckling tycker jag känns betydligt sundare. Bra för självförtroendet att kunna utvärdera och se att man har gjort skillnad.

Jag behöver inte träna mer, jag tränar redan regelbundet och på en godkänd nivå. Jag har inget behov av att springa snabbare, bara ha en fungerande kropp med mycket ork. Jag motionerar på hemmaplan och utomhus vilket är det överlägset mest klimatsmarta sättet.

Jag behöver inte äta så mycket bättre. Jag äter det jag odlar, inget kött över huvud taget, och när jag handlar mat har jag en medvetenhet som styr mina inköp.

Jag ska söka en utbildning på temat hållbart mathantverk men jag vill inte berätta mer – än – eftersom jag tror att det kan jinxa hela skiten.

Jag har hittat en rimlig arbetsnivå som gör att jag slipper tärande toppar och dalar. Här behövs det inte heller någon förändring.

Egentligen kör jag förhållandevis lite bil och jag tittar alltid på alternativ med tåg och buss om det finns och är rimligt. Däremot så har jag en onödigt dyr och törstig bil just nu och där skulle det kunna ske en förändring.

Jag vill i högre utsträckning vara en närande individ istället för tärande. Både före mig själv och min omgivning.

Att tänka i högre grad som en filantrop, mindre på mig själv och mer på andra, känns lockande. I förhållande till de drygt 7,5 miljarder människor som lever på samma jord som jag så har jag det äckligt bra. Strävan efter att leva på ett sätt som bidrar till ökad livskvalitet för andra känns mycket tillfredställande och den känslan ska vara bekräftelse nog.

Bilden kommer härifrån: http://learningfundamentals.com.au/resources/

Behovet av att plastbanta är inte jättestort. Matrester hamnar i glasburkar (så att man ser vad man har!), inköp görs i tygpåsar och sopor får jag nästan inga. Men av någon anledning har mina frysar blivit ett riktigt plastpåsemecka. Vissa saker fryser jag i glasburk, dels för att lättare se vad de innehåller, dels för att de annars skulle smitta allt annat i frysen; men detta skulle jag kunna göra i betydligt större utsträckning.

När jag fryser in förvällda bladgrönsaker, till exempel spenat, mangold och nässlor – plastpåsar. När jag portionsförpackar alla vinbär, hallon och körsbär – plastpåsar. Kilovis med förvällda trattkantareller hamnar i – plastpåsar. Rivna morötter, riven ost och bondbönor – plastpåsar.

No good.

Mer glasburkar, fler återanvända mjölkpaket och en rulle papperstejp ska bli lösningen på detta.

Mer sånt här tack!

Men flygandet då? Alla skriver och pratar om flygandet just nu. Det här är så svåra och komplexa grejer att jag inte kommer att gå in på detaljer. För mig handlar det om att hitta en nivå som gör att jag står ut att leva med mig själv.

Japan från ovan.

Apropå nyårslöften och liknande aktiviteter runt middagsborden på nyårsafton. Varför skulle ett datum göra så stor skillnad? Tiden rullar på, det var mörkt och slaskigt ena dagen och samma sak dagen därpå. Trots att det var ett nytt år. Lite ogenomtänkta och frampressade löften om att träna mer och röka mindre bara för att det är ett nytt år i vår tideräkning. Jag är skeptisk. Dessa förändringar kanske ska komma inifrån och vara motiverade?

Fast företeelsen att utvärdera, summera, prata om framgångsfaktorer och att presentera sina visioner är nyttigt. När som helst på året. Att formulera allt detta i ord någon gång då och då är nog konstruktivt och relationsskapande. Och då är nyårsafton ett tillfälle då man träffas, sitter ner tillsammans och hinner prata. Det råkar visserligen vara i skiftet mellan två kalendrar där den ena, inklusive allt dess innehåll, ska kastas och den andra är en oskriven bok.

2019 års blogg kommer kanske att bli mer av en downshiftares dagbok med en hel del note-to-self-anteckningar för att jag själv lättare ska kunna följa processen. Fast redan i nästa inlägg kommer första avvikelsen;  jag vill berätta om den klimatvidriga men underbara resan som jag gjorde i augusti och september. Framför allt ur ett odlarperspektiv.

Datjas, någonstans i Ryssland.

Tillbakablick

Odlingsåret 2018 är nästan slut. Det torra, varma och svårodlade året.

Det här blir mitt sista inlägg 2018. Nästa vecka tar jag julledigt och sedan återkommer jag 2019 med ny kraft och nya idéer.

Idag blir det några tillbakablickar på 2018. Allt var ju inte kris och katastrof, det var mycket som mådde bra i det tropiska klimatet.

Januari

Jag presenterade min odlingsplan i olika kategorier. Växthus, rötter, blad och trendväxter. Då var jag fortfarande behagligt ovetande om hur svårodlat det skulle bli.

Rättika var till exempel något som inte ville växa alls i år. På’t igen 2019!

Februari

Jag firar fem år som trädgårdsbloggare, går igenom vilka proteiner jag odlar och börjar försådd inomhus av chili, paprika, piplök och kålrot.

Alltid bondböna i mina trädgårdsland! I år fick jag dock så dem två gånger eftersom jag inte hade lyckats med mina egenproducerade fröer.

Mars

Åker på den stora trädgårdsmässan i Stockholm och köper ett mycket lyckat solcellsbevattningssystem. Sår spenat i växthuset, vattnar med snö och får en jättefin skörd som gav mersmak. Skriver mycket om snön och vintern.

April

Ljuset är tillbaka, jag ser hur det gror inne, ute och växthuset. Jag skriver om klimatet vilket ska komma att bli en följetong under året. I slutet av månaden flyttar jag hela tillvaron utomhus.

Maj

Redan i maj beskriver jag hur torrt det är. Plantorna får flytta ut, jag ger en detaljerad beskrivning av mitt växthus och ägnar ett helt inlägg åt rabarber. NA publicerar ett reportage där jag berättar om mina knep, täckodling bland annat.

Juni

Inläggen har rubriker som Ökenliv, jag berättar om alla spännande möten jag gjorde i samband med att jag hade flera studiebesök och det är mycket bilder på späd grönska och saker som växer. För första gången äter jag egen potatis till midsommar.

Juli

Chilin mår förträffligt i hettan och jag skördar Lokförare Bergfälts jätteärt för första gången. Jag ger upp min morots- och palsternacksodling eftersom det är så torrt och jag skördar rekordmycket körsbär.

Augusti

Det handlar mycket om skörd och vad jag gör med mina grönsaker. Solcellsbevattningssystemet utvärderas och jag gör ett litet besök i Stadsträdgårdens odlingar.

September

Äpplena mognar och jag berättar ingående om alla våra olika träd. Mitt odlande av egna fröer tar fart och jag läser på för att veta hur jag ska göra. Dessutom visar jag vad jag gör med rosenbönorna mer än att titta på dem.

Oktober

Jag föreläser och skördar vidare. Berättar vad som är känsligt och måste tas in och vad som får stå kvar i jorden.

November

Jag berättar om fröaktionen, tar hand om nästa års såjord, lagar mat från egen skörd och sätter vitlök.

December

Berättar vad jag fortfarande har kvar i lagren och hur detta förvaras på bästa sätt. Börjar planera grön julmat med så många egna ingredienser som möjligt.

Nu återstår bara att önska er god jul och gott nytt odlarår. Prova att byta ut någon kötträtt till ett växtbaserat alternativ på julbordet och på nyår lämnar ni allt tärande hos det gamla året och tar med er alla hållbara idéer till framtiden.

See you on the other side.

Vintern och framtiden

I helgen tog jag hand om det sista. De där krukorna som har blivit stående, fågelbaden som behöver säsongsvila och klätterstöden som har gjort sitt. Trädgårdsmöblerna skruvades isär och packades in i förrådet och hammocken kläddes in i ett skyddande fodral.

Dagen därpå föll första snön.

Det behövs så lite för att ge en så mycket ljusare tillvaro.

Det enda odlingsrelaterade som sker just nu är ätande. Eftersom säsongen var ovanligt torr och gav snål avkastning så har vi äntligen fått lite mer space i frysen. Nu använder vi sådant som vi har fått mycket av under tidigare säsonger. Det går ingen nöd på oss.

Och även om skörden var sämre än vanligt så betyder det inte att vi står utan färska produkter. Vi har fortfarande potatis, lök och mycket annat gött från årets odling.

Kålen står medvetet kvar ute i snön. Den tål hårda tag och det finns ingen anledning att detta ska ta plats inomhus när den kan vara kvar ute.
Lökskörden blev fin och vi använder den till nästan all sorts mat. Här är det löksoppa på gång. Purjolöken blev dock betydligt klenare än förra årets sanslösa skörd.
Ju fler sorters lök i soppan desto godare. Och med ett hembakt surdegsbröd och en svensk kraftfull ost har man den ljuvligaste novembermiddagen.
Den galna purjoskörden från 2017!

I veckan var jag på föreläsning i permakultur. Joel Holmdahl, min före detta lärare i Småskalig Odling, berättade mycket som jag redan visste men det är aldrig fel med en uppdatering och självklart tog jag med mig några nya detaljer hem. Eftersom jag själv föreläser och skriver om detta så är det skönt att ha på fötterna.

Joel från Rikkenstorp in action.

För den som vill lära sig mer om permakultur kommer Studiefrämjandet att ordna en studiecirkel i vår. Det fanns en anmälningslista på föreläsningen och den blev lång så det finns stor anledning att tro att detta kommer att bli av.

För den som vill anmäla intresse görs det till Jonas Bilow på telefon 019-168312 eller [email protected]

Och ansökan är öppen till att söka utbildningen på Karlskoga folkhögskola som jag gick. Nu heter den Agroekologi – småskalig odling i praktik och perspektiv.

I veckan släpptes det senaste avsnittet av podden Odlarna. Och vilket avsnitt det var! Jag hade ingen aning om vem Christer Sanne var men nu vill jag läsa allt om och av honom. Det finns massor av artiklar och litteratur som han är författare till och på hans hemsida kan man få en bra överblick om hans forskning och värv.

Det var kanske ovanligt lite odlingssnack för att vara en odlingspodd men innehållet var ändå hyperintressant. Mitt parallellintresse hållbarhet/klimatsmart leverne (= permakultur) fick sig en rejäl boost genom att ta del av Sannes forskningsresultat. Han menar att det framför allt är konsumtionen som är den stora klimatboven och genom att arbeta mindre konsumerar vi dessutom mindre.

Mer fritid åt folket helt enkelt.

Hur mycket jag arbetar är svårt att räkna ut. Jag vet att jag förvärvsarbetar 50% på en kommunal skola men hur mycket tid jag lägger i firman är svårt att säga. Däremot vet jag att ju mer tid jag jobbar hemma, desto mer kan jag ägna mig åt klimatsmarta aktiviteter såsom odling, bakning och bärplockning. Dessutom kör jag mindre bil och får en varierad och tillfredsställande tillvaro.

Ibland kallas sådant downshifting. Det får kallas vad det vill, jag vet åtminstone att heltidsjobb och heltidslön aldrig kan värderas högre än det mitt nuvarande liv ger mig.

Naturligtvis finns det även en pod om att downshifta. Den heter Andra sätt och du hittar de inspirerande avsnitten här.

Varför jag kallade detta inlägg för Vintern och framtiden är kanske självklart. Iallafall beträffande vintern. Men för alla framtida generationers skull krävs det en förändring NU. Permakultur, downshifting och lägre konsumtion kan vara en del av lösningen.

Begreppet hållbar utveckling skapades av FN:s världskommission för miljö och utveckling år 1987 och gavs följande definition:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Black Friday är raka motsatsen till hållbar utveckling. Årets julklapp är däremot ett steg i rätt riktning.

Naturskyddsföreningens kampanj.

Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!