Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!

Veckans skörd

Första frosten. Det börjar bli kallt för vissa grönsaker även om jag inte har sett några frostskador än. Inte ens den känsliga basilikan i växthuset har gett vika.

Men jag plockar in mycket nu. Gurkorna är färdiga och de kommer inte att bli fler. I år har jag hittat en sort som inte blev bitter och trist trots att de satt kvar på plantan lite för länge. Den heter Northern Pickling och kommer från Runåbergs. På namnet låter det som om det är en inläggningsgurka men den är god att äta färsk också.

Utomhustomaterna har jag också skördat. Det är faktiskt inte så många gröna tomater som ska eftermogna i år. Det mesta har mognat på plantan. Förutom att äta dem färska så har vi gjort tomatsoppa och tomatsåser till pizza och pasta. Kosten anpassas till säsongen. Fast jag fryser in en himla massa också. Funkar jättebra.

Rosenbönorna (Blomsterbönorna) har hunnit väldigt olika långt men de är av intresse i alla stadier. Unga bönskidor, som inte har hunnit utveckla så stora bönor inuti skalet, hackar jag upp i småbitar och steker ganska hårt i smör och vitlök. Med lite flingsalt på toppen blir de väldigt goda till det mesta. Några hamnade på smörgåsen, andra blev pizzatopping.

De största bönorna är så trådiga och hårda att jag hellre skalar och använder innehållet istället. Rosenbönor är så otroligt vackra att man nästan vill ha dem som prydnad. Efter kokning tappar de sin färg och blir mera grå.

Bönorna kan torkas eller kokas och frysas. Jag använder dem som kidneybönor ungefär men det blir också god hummus av dem. Tillsammans med lite tahini, citron, olja, salt och vitlök mixas de till ett bra bread spread eller en potent liten proteinkälla i största allmänhet.

Apropå vitlök så är det dags att börja planera för plantering av dessa. Eftersom jag inte anser att jag har fått det perfekta utsädet på min egen skörd så beställer jag sättvitlök. Det finns tre saker som är viktiga för mig när jag väljer sort. 1. Den ska vara ekologisk 2. Den ska vara flätbar 3. Den får gärna ge stora lökar.

Hos Klostra hittar jag nästan alltid det jag söker och i år har jag beställt Vigor. Dels för att den uppfyller alla mina önskningar, dels för att jag inte har testat den förut. Det är egentligen bara en gång som jag har fått en riktig drömskörd och då hade jag ingen koll på vilket sort det var eller att jag skulle spara lökar till eget utsäde. Man lär sig.

Här om dagen hade jag tur och fick en present av en riktigt duktig odlare. Han hade med sig en präktig vitlök från sin egen skörd som han tyckte att jag skulle använda som utsäde. Sorten var okänd, baltisk trodde han, men den gav alltid stora härliga vitlökar. Självklart ska jag odla på den!

Mina äpplen uteblir pga älgarna men det dignar ju av frukt i andras trädgårdar så jag behöver inte gå äppellös. Pappa har dessutom ett Ingrid Marie-träd i sin trädgård och det kan nog vara mitt favoritäpple. Dessutom har det grymma lagringsegenskaper så nu tar jag hand om alla äpplen jag får, slår in dem i tidningspapper och lägger i en trälåda i skafferiet. Där har det äntligen blivit skafferikallt igen efter de heta sommarmånaderna. Tidningspappret hjälper äpplena att hålla sig fräscha. Om ett skulle ruttna eller bära på smitta så sprids det inte till övriga frukter i lådan.

Ett av mina utvecklingsområden i år var fröodlingen. Jag skulle bli bättre på, och ta hand om mer av mina egna fröer. Genom att läsa på så känner jag mig lite säkrare på vad jag gör nu. Grönsakerna ska vara riktigt mogna, nästan övermogna, och helst sitta kvar på plantan – då ger de bäst frökvalitet.

Apropå läsning så har det kommit en ny bok på temat permakulturell odling. Den är beställd!

Och nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Söndagen den 28 oktober tycker jag att ni ska boka in i era kalendrar. Och när ni ändå har den framme så bokar ni även in torsdagen den 8 november. Då är det Pecha Kucha på Clarion (Köpmangatan, Örebro) och det är en upplevelse i sig. Fast jag kommer att uppträda och berätta om hållbar grönsaksodling vilket förhoppningsvis gör upplevelsen ännu mera spännande. 6 minuter och 40 sekunder. Man hinner aldrig tröttna.

Uttorkat, utmattat och aningens uppgivet

Snart självantänder vi, odlingarna och jag.

Återigen har jag fjuttvattnat med det sista tunnor och tankar hade att erbjuda, bara för att försöka hålla vissa saker vid liv. Nu handlar det inte om tillväxt, bara livsuppehållande åtgärder. Krishantering.

Antalet kvadratmeter som får vatten har minskat. Jag ger upp ytterligare någon gröda för varje vecka. Löken behöver betydligt mer vatten för att växa till sig så jag får nöja mig med små lökar i år.

Att så nytt har jag också gett upp. Framför allt på grund av torkan och tillgången på vatten men också för att jag ska resa bort när mycket av detta ska skördas.

Jag hoppas verkligen att detta är sant.

Potatisen Maria, en tidig sommarknöl, är slutskördad. Blasten hade vissnat ner och det är ingen idé att potatisen ligger kvar i jorden, Maria ska ätas färsk. För att vara denna sommar är det en godkänd skörd.

Fördelen med torr jord är att potatisen är ganska ren.
Kompostpåsar har flera användningsområden!
Jag kan inte uppbåda någon sval plats men däremot en riktigt mörk. Vi har trälådor i skafferiet avsedda för just detta.
Som jag gillar detta skafferi!

Vitlöken är också skördad och ligger på tork i car porten. Efter skörd har jag tagit bort det yttersta jordiga skalet och klippt av rottrådarna. Mest för att allt ska hänga i köket och det blir mindre skräp och smuts om jag ansar dem.

Vi torkar snabbt och lätt i denna hetta.

Torkningen är nödvändig för att löken ska sluta sig och kapsla in varje klyfta. En otorkad vitlök kan antingen mögla eller gro. När de torkat 1-2 veckor kommer jag att fläta dem och sedan får de fortsätta att hänga i car porten ett tag till. Slutförvaring görs bäst i rumstemperatur.

En del vitlökssorter har väldigt hård blast vilket förhindrar flätning. På Klostras hemsida står det vilka sorter som är flätbara och detta är en sådan; Therador.

Flätningen är inte bara en estetisk grej, det är snarare en bonus. Flätad vitlök tar väldigt lite plats och får mycket luft runt sig. Fiffigt.

Den första tomaten har börjat växla färg. När detta händer brukar de andra komma efter med ketchupeffektsliknande hastighet.

Det verkar inte bara vara jag som drabbas av pistillröta på en del tomater i år. Tydligen är det ett tecken på kalciumbrist, ett ämne som normalt finns i alla jordar och gödningsmedel. Däremot så behövs det mycket vatten för att tomatplantan ska kunna tillgodogöra sig kalciumet. Ha. För att slippa detta ska man tydligen hålla sig till körsbärs- eller cocktailtomater. De får inte pistillröta.
Det går att skymta embryon till minikål i bladvecken på rosenkålen och jag är imponerad. Hur orkar plantan hålla på med detta? Jag skulle bli glatt överraskad om det blir något större att skörda.
Solceller känns helrätt denna sommar och nu har vi inlett installationen av vårt lilla bevattningssystem. Fortsättning följer.
Like a peas of art…

Drick, bada och håll er i skuggan.

Att ta egna fröer

Behöver jag skriva om värmen och torkan? Nä, jag hoppar över det tror jag.

Fast jo, någon rad måste jag ändå skriva. Det kommer ju faktiskt en skur då och då. Visserligen kommer de ganska glest, och mellan dessa är det otroligt varmt, men varje gång det händer får jag nytt hopp. Däremellan har jag nästan gett upp. Det blir vad det blir liksom.

Plötsligt händer det. Fast väldigt sällan.

Hoppet får mig att så, det kan ju bara inte fortsätta att vara så här varmt i flera veckor till. Det är perfekt tid för att så nya, snabba grönsaker nu. Särskilt de som ogillar ljusa nätter.

Spenat är en sådan. Så det har jag sått. Rättika, sallat, rucola och mangold kan också sås nu och med en normal sensommar blir det garanterat bra resultat.

Spenaten trivs än så länge.
Mangolden gror men behöver så klart mycket vatten för att överleva.
Några rättikor grodde i majsådden och dessa blev jättegoda. Inte ett dugg träiga och smakar som en mild rädisa.
Eftersom rättikan är snabb så tänker jag så nya fröer nu och hoppas att det är slut på torktiden.

Något man kan ägna sig åt när det blev en sådan svår odlingssommar är att utveckla sina kunskaper i fröodling och att ta egna fröer. Några grönsaker har jag tagit egna fröer av, paprika, chili och tomat till exempel, med gott resultat. Några andra har jag misslyckats radikalt med. Bondbönor känns som en lätt sak men inte för mig.

Därför gav jag mig i kast med att läsa på lite. Vad ska jag tänka på för att göra rätt? De böcker som jag läste var dessa:

Trevlig läsning men inte särskilt informativ. Saknade en del fakta och blev inte så mycket klokare efteråt.
Synnerligen mera fakta och information i denna bok. Rekommenderas!

Förutom Sesams bok så var internet den bästa källan. Beträffande bondbönor så tyckte jag att Farbror Gröns lilla film var riktigt tydlig.

Efter att ha sett filmen förstod jag att jag hade tagit bondbönorna för tidigt. Inte för att äta utan för att använda som utsäde. Och den där lilla finurliga grejen med att sätta snören om fina exemplar hade jag redan funderat på. Så får det bli!

Ytterligare två böcker med bra information om fröodling är Runåbergs Fröer och Stefans stora feta röda.

Att ta egna fröer är att öka min självförsörjning med några procent, en aktivitet med permakulturella förtecken och definitivt en politisk handling. Åt det tänkte jag ägna ett helt blogginlägg någon gång i framtiden.

Andra växter som jag blev sugen att ta egna fröer från var till exempel pion. Men efter läsning så vet jag att jag ska låta bli dessa kapslar till de öppnar sig av sig själva.

Mina piplöksblommor håller på att vissna och när jag tittade noga i bollarna så såg jag massor av fröer. Dessa vill jag så klart ta hand om eftersom denna piplök av okänd sort växer villigt och tidigt i Getingedalen.

Den skarpsynte ser massor av svarta fröer!
Blomman klipptes av och efter ett par dagars torkning inomhus har fröerna ramlat ut.

Myskmalva är inte bara en vacker blomma utan en fullt ätbar perenn. Både blommor och blad är bra i sallad och den kommer tidigt på våren innan andra gröna blad finns.

När blomman vissnat blir det en liten grön kapsel kvar. Nu ska jag låta dessa sitta tills de har torkat och gulnat för att få mogna och potenta fröer.
Den här vackra saken får gärna växa på flera håll i min trädgård.

Luftlöken förökar sig med små lustiga lökar i toppen av stjälkarna. När dessa blir stora och tunga så viker sig stjälken och lökarna får kontakt med jordytan och gror. Alternativet är att man tar hand om lökarna och sätter dem där man vill ha ny luftlök.

Koriandern har börjat blomma och jag skördade mycket av den bladmassa som jag tycker är så god. Den hackar jag grovt och fryser in i glasburkar. Jag lämnade dock dessa stjälkar för att kunna ta egna fröer när blommorna har vissnat. Fröerna kan också torkas, malas och användas som krydda. Den smakar helt annorlunda jämfört med bladen.
Vitlöken Therador kan vara en av de bästa vitlökar jag har odlat. Den bildade inga stjälklökar eller blommor utan gav all kraft åt vitlöken. Dessutom är den ganska stor och stjälken är mjuk så att jag kan fläta den. All denna information kan jag läsa på återförsäljarens hemsida (Klostra).
Hur vet man att vitlöken är färdig? Blasten ska ha börjat gulna och då tar man upp en testlök. Om löken har bildat klyftor så är den klar. En vitlök som får sitta för kort tid har inte hunnit få sina klyftor – men är god ändå – och en som får sitta kvar för länge börjar falla isär.

Flera gånger har jag blivit uppmuntrad att ta eget utsäde på vitlöken men då ska jag ha 10 vitlökar över som inte går åt i matlagningen. Det måste jag tänka på nästa gång jag köper sättvitlök.

Kampen om kålen fortsätter. Turex gör verkligen ett storartat jobb, jag hittar nästan inga larver efter endast en behandling. Däremot så har äggläggarna, kålfjärilarna, inget emot Turex, det biter bara på kläckta larver, så de lever livet bland mina blad.

Här sitter jag helt ogenerat och lägger ägg.
För att vara lite preventiv så brukar jag gå igenom mina kålblad en gång/dag och jag hittar alltid några sådana här äggsamlingar. Inte skadliga i sig men om de får sitta kvar och kläcks blir det larver… och dem vill jag slippa. Om bladet är behandlat med Turex så dör larven inom kort men jag gillar att ligga steget före.

Det ser inte ut att bli regn förrän om en vecka igen men ibland överraskar himlen med att släppa ifrån sig en livgivande och skön skur. Därför har jag lite vatten i tunnorna som jag kan underhållsvattna mina plantor med. Bönorna har satt fart i produktionen och det vill jag gärna gynna. Och för skogsbrändernas och räddningstjänstens skull får det gärna ösa ner. Rekordsommar på många sätt.

Att odla trendväxter

Här kommer det tredje inlägget på temat Odlingsplan 2018. Grunden till denna är förstås vad jag vill konsumera men även samlade erfarenheter från tidigare år, lite nyfikenhet på nyheter och rena tillfälligheter.

I den första delen avhandlade jag sådant som ska växa i växthuset, det hittar du här. Det andra inlägget handlade om rotsakerna och det finns att läsa här. Idag tänkte jag skriva om kål.

Kål är en riktigt poppis grönsak och det är ju bra eftersom den har högt näringsvärde och går lätt att odla i Sverige. Dessutom går den att tillaga på väldigt många olika sätt vilket ökar dess odlingsvärde.

Allt som tillhör kålsläktet heter Brassica på latin. Förutom generna så har de andra gemensamma egenskaper, till exempel skadedjuren. Kålmal och kålfjäril lägger gärna sina ägg på Brassicaväxter och när dessa kläcks kommer det ut hungriga larver.

Larver som tuggar kål med god aptit ser antingen ut så här eller också är de ljusgröna.

Det är både lätt och svårt att odla kål. De är inte särskilt köldkänsliga men är stora näringsslukare. De växer villigt och ger rik skörd men man måste samtidigt skydda dem mot skadedjuren.

Istället för att trassla med insektsnät och skyddsdukar så jobbar jag med Turex. En bakterie som larverna dör av och som är helt naturlig för människokroppen. Eftersom jag fortfarande har en förhållandevis liten odling så tycker jag att det är värt att spraya mina kålplantor.

Jag har planerat att odla mina kålväxter där jag hade ärt- och baljväxter 2017. Där är jorden automatiskt grundgödslad och dessutom har jag maxat ytan med spill från bönor och ärter som växte där. Det är kväverikt och värdefullt organiskt material som både avger näring men också skapar en lucker jord. I vår kommer jag dessutom att kratta ner stallgödsel och kompost för att boosta kålplantorna.

Kål är en näringsrik växt så i många fall väljer jag späda kålblad i stället för sallat i salladen. Att mixa lite grönkål i smoothien bidrar också till en god näringshalt och vacker färg.

Grönkål/Bladkål

En självklarhet i mina odlingar. Plantorna ger stor avkastning och är långvariga. Förra året drev jag upp småplantor inomhus som jag planterade ut i maj. De tog sig snabbt och en månad senare kunde jag börja skörda från dem och det gör jag faktiskt fortfarande.

Grönkål, en ganska kort tid efter att den planterats ut. Snabb och stark.

Det finns lite olika kulörer och krusighet på bladen men det är i princip samma växt. Om de heter något med russian eller siberian så kan man räkna med att de är väldigt okänsliga för frost och minusgrader.

Jag kommer att fortsätta använda fröerna från Hudson Valley Seed Library, All Stars Kale Mix är en mycket trevlig och tålig blandning. Erfarenheten från 2017 är att jag inte behöver så många plantor. Jag har en påse frö från Runåbergs, White Russian, som jag är nyfiken på så det blir även en rad med sådana.

Kom ihåg att skörda grönkål underifrån! De fortsätter att växa i toppen hela säsongen men om du klipper toppen så kommer det inte att hända. Till slut står du med palmliknande plantor som dessutom skapar en luftighet som förhindrar mögel och svampangrepp. Du får även bra sikt när du ska leta larver och sniglar.

Tät blandning av All Stars Kale Mix från 2017.

Eftersom grönkålen kan stå ute under vintern så har jag gallrat plantorna när de har varit som tätast och lagt bladen i frysen, utan att förvälla. Det verkar funka utmärkt men de tar ganska mycket plats. Det gäller att pressa ihop bladen och suga ur luften ur påsen för att även få plats med annat.

Palmkål/Svartkål

Palmkål i främsta ledet!

En kul variant och en korsning mellan grönkål och savoykål. Väldigt vackert bladverk och en liten nyansskillnad i smak. Inte lika köldtålig som grönkålen. Nero di Toscana från Runåbergs har varit det enda alternativet för mig. Har lagt märke till att detta är en primadonna som inte gillar att stå i skuggan av andra växter. Den behöver ljus och utrymme för att bli bra.

Rosenkål

Jag väljer hellre det namnet än det vanligare brysselkål. Jag har positiv erfarenhet av att odla dessa så det kommer jag nog att göra i år igen. Det blir Runåbergs Groninger eftersom jag har kvar fröer av denna sort och den har funkat bra hos mig.

Som komplement kommer jag att prova Flower Sprouts i år eftersom det är många som har skrivit gott om den under 2017. Fröer är inköpta på Klostra, jag kunde inte hitta dem någon annanstans, därför blev de oekologiska.

Rosenkålen från 2016 gav mersmak!

Savoykål

Det finns ju massor av spännande kålsorter som knyter sig till huvuden och egentligen gillar jag allihop; vitkål, rödkål och spetskål men jag valde savoykål. Det var första gången 2017 som jag odlade denna och det kan man kalla för ett experiment. Nu vet jag lite mer om hur jag ska lyckas i år:

-Förodla och sätta ut småplantor (något skadedjur åt upp många av de späda plantorna som grodde).

-Vara aktiv och förebygga angrepp.

-Täcka marken runt plantorna.

Savoykål från sommaren 2017. Vi kan kalla detta för min övningskål. Sorten jag valde heter Vorbote 3 och kommer från Runåbergs. Kanske valde jag den för att Sara Bäckmo har pratat om den. Kanske var det dess angenäma egenskaper. Jag minns inte.

Broccolirybs

En gröda som det pratades mycket om vintern och våren 2017 var Broccolirybs eller Cime Di Rapa som den heter i Italien där den betraktas som en delikatess. Den ville jag prova så klart och hittade fröer på Impecta till sorten Quarantina. Direktsådd tyckte Impecta men det kommer jag inte att göra igen. De späda plantorna som kom upp åts upp av skadeinsekter och dessutom gick den i blom innan jag hann skörda.

Jag tänker inte ge mig. I år kommer den att förodlas och eventuellt vintersås i växthuset i mars.

Kålrot

…har jag aldrig odlat förut men jag har fått fröer till Gilfeather Rutabaga och namnet avslöjar att fröerna är amerikanska. I USA och Frankrike heter kålrot rutabaga men i England säger man oftast swede från Swedish Turnip. Både swede och rutabaga har dock svenskt ursprung eftersom kålrot på västgötska kallas rotabagge. Och för att krångla till det alldeles förskräckligt så kallas kålroten ibland för kålrabi på norska och danska och det är ju en helt annan grönsak för oss!

Kålrabbi

Just det. Här kommer ovan nämnda kålrabbi. Precis som med kålroten så har jag fått dessa fröer och har aldrig odlat kålrabbi förut. Ska bli spännande!

Purple Vienna Kohlrabi är exakt den sort som ligger i min fådda påse. Den här bilden kommer från amazon.com.

Kål som inte är kål

I mitt inledande inlägg om växthusodling så nämner jag min sortering av fröer. Oftast är mina kategorier logiska och sorterade i växtfamiljer men det händer även att de delas upp enligt mitt huvud. Fänkål är en sådan sak. Varför har den kål i namnet när den inte ingår i familjen Brassica? Det finns inget i dess växtsätt som påminner om kål och ändå heter det fänkål (eller knölfänkål för att vara korrekt).

Jag hittade en tänkbar förklaring på ICAs hemsida:

Där fanns det även andra spännande fakta om knölfänkålen. Värt att läsa om man gillar denna anisdoftande delikatess.

Hur som helst, knölfänkål ingår i mitt standardodlande. Jag har provat två olika sorter genom åren. Zefa Fino (Runåbergs) blev riktigt stor och stocklöpte inte men blev å andra sidan träig om den fick sitta kvar i landet för länge.

Perfection (också Runåbergs) blev aldrig träig men knöt sig inte lika fint som Zefa Fino.

Smaken var likvärdig. Jag kanske odlar lite av varje i år. Om jag skördar Zefa Fino i tid så är den fantastisk. Perfection kan få sitta kvar i landet till den sena skörden.

Mums!

Det var kålen det. I nästa inlägg tänkte jag beskriva min odlingsplan av gröna blad och presentera malabarspenaten som har tagit över vardagsrummet.

 

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!

Gott grönt år!

Så var det 2018. Egentligen bara en siffra men även jag luras av att vi går in i en ny tid med löften om bot och bättring.

Det sköna är att odlarbiten är min kravlösa och lustfyllda hobby. Visserligen har jag höga ambitionsnivåer men jag har bestämt mig för att aldrig bli besviken om det skulle skita sig på något sätt. I år kommer jag att vara bortrest under en längre tid, just när det kanske händer som mest i odlingarna, men vi ska installera någon slags bevattningssystem i växthuset och resten får klara sig själv. Det blir vad det blir. Jag har inga nyårslöften kopplade till odlandet.

Nyårsafton i Getingedalen blev en behaglig dag med mycket matlagning och skönt umgänge. Maten i Getingedalen planeras efter vad vi har i lager. Åtminstone en av ingredienserna bör komma från egen skörd vilket är en lagom utmaning.

Vi gjorde en vegansk gräslöksmajonnäs som vi definitivt kommer att göra igen.

I min favorit bland mattidningar, Vegourmet, hittade vi ett recept som matchade vår idé om minst en från egen skörd. Gräslök är lätt att odla och lätt att lagra i frysen så där är vi självförsörjande sedan flera år tillbaka.

Receptet syns nedan och vi använde majjon till en sallad på stekt surdegsbröd.

Nej, det behövs inga ägg för att göra majonnäs. Och mjölken kan bytas mot komjölk. Och att oljan ska vara varmpressad är inte heller viktigt.
Med en höghastighetsmixer är det ingen konst att göra egen majonnäs.

Till varmrätten serverades hasselbackspotatis, självklart på egna knölar. 2017 var året då jag medvetet odlade en vinterpotatis som skulle vara extra bra att lagra. Inte vet jag om det råkar vara just sorten eller vårt nya funktionella skafferi som är orsaken till att potatisen fortfarande är lika fin som om den vore nyupptagen.

Foxton heter den ekologiska sorten som jag köpte på Klostra. Den är bra till allt utom klassisk kokning. Då blir den jättekonstig.

Till potatisen serverades en ljummen sallad med rosenkål. 2017 odlade jag inga rosenkål men jag vet att det funkar eftersom jag gjorde det 2016.

Bild från julen 2016!

I år blir det däremot Flower Sprouts, den senaste flugan inom kålodling. Det är en korsning mellan rosenkål och grönkål och kallas även brysselkålsblomma. Fröer finns på Klostra.

Bild lånad från Klostra.

Tillbaka till den ljumna salladen. Här kommer receptet. Även det är saxat från Vegourmet.

Kokos är inte min favoritsmak men ibland innebär den mera plus än minus. I denna rökiga skepnad satte den pricken över i för denna rätt.

Rökig kokos visade sig vara riktigt gott.
Rosenkål. Skärbräda och kniv säljs i Getingedalens butik.
Egen rödlök så klart. Lätt att odla, lätt att lagra.
Fruktförmedlade äpplen.

Vi behöver fortfarande inte köpa några äpplen men de kommer inte från egen skörd eftersom älgen var där före oss. Däremot så finns det massor av äpplen som aldrig omhändertas och där har min pappa en betydelsefull roll.

Han är inte engagerad i fruktförmedlingen men han har en egen liten verksamhet med samma funktion. Vid det här laget har han koll på tomter och villaägare som aldrig tar hand om sin frukt så då erbjuder han sig att göra det i stället.

Ingen har sagt nej hittills och de mängder äpplen som han plockar fördelas sedan bland släkt och vänner.

Så här borde vi göra i mycket större utsträckning än idag. Vi skulle inte behöva importera ett enda äpple i Sverige om vi tog vara på all frukt som finns i närområdet. Gör det till en vana – fråga grannar och i grupper på sociala medier om de har för mycket frukt i trädgården.

Om äpplena dessutom har fått en sval förvaring så är de fortfarande fina den 31 december.

Angående mitt löfte om att ta tag i inventeringen av frö så har jag faktiskt börjat. Som ni kunde läsa ovan så har jag ett planerat inköp av Flower Sprouts och i veckan kom Runåbergs frökatalog i brevlådan. Den firma jag köper överlägset flest fröer från.

Bra kvalitet och bra filosofi. Deras vackra påsar är en bonus.

Här ska beställas!

Mer om fröer och planerad odling i nästa inlägg!