Gödsla och döda

Jag fick en trevlig kommentar! Det gällde min hönsgödselsoppa och hur jag gör med den. Så här kommer en liten utläggning runt stödgödsling med vätska:

Alltid redo. Min tunna med hönsgödselsoppa.

Jag grundgödslar på våren, oftast med kogödsel och kökskompost. Båda dessa är långtidsverkande och medelstarka. Jag ger 3-5 stora spadar per kvadratmeter ganska grunt i bädden. Näringen hittar neråt av sig själv med hjälp av vatten. Maskar och mikroorganismer bryter ner gödseln till jord och när de rör sig i bädden sprider de näringen och skapar luftiga gångar och en lucker jord som rötterna mår bra av.

Efter en månad börjar det dock tryta med näring i bädden och plantorna behöver raketbränsle för tillväxtens skull.

Hönsgödsel är snabbverkande och i vätskeform kommer det växterna till godo ännu snabbare. Jag har inga exakta mått men jag gissar att jag tar 1 liter hönsgödsel på 10-15 liter vatten. Detta blandas i hink/tunna och får stå 1-3 dygn. Sedan blandar jag runt med pinne och häller ca 10% i en vattenkanna (resten vatten) och vattnar bäddarna, särskilt de grönsaker som kräver mycket näring, ca 1 gång/vecka. Utan stril. Gärna i samband med regn eftersom en blöt jord har större förmåga att ta till sig ”soppan”.

Det spelar ingen roll om det är färsk eller brunnen hönsgödsel. Pelleterad gödsel funkar också men jag har aldrig använt det, osäker på proportionerna.

Lokalproducerad och KRAV-märkt hönsskit köper jag av Lions Club Kilsbergen. De kör till och med hem säckarna åt dig.

Det funkar lika bra med guldvatten, 10-15% urin och resten vatten. Denna blandning måste inte stå och dra.

Vitlök sätter jag i oktober-november så denna bädd grundgödslar jag redan på hösten. Därför stödgödslar jag vitlök redan från april och sedan hela växtsäsongen.

Jag försöker gödselvattna på jordytan så mycket det går, jag vill gärna slippa gödselfragment/urin på grönsakerna när det närmar sig skörd. Två veckor innan skörd gödslar jag inte alls.

Det vanligaste är att man gödslar för lite, övergödning i villaträdgårdar är ovanligt. Så om du står och tvekar mellan ”lite mer” eller ”lite mindre” så ta alltid ”lite mer”.

Vilka växter är mest näringskrävande? Kål, kål och kål. Alltså alla släktingar inom familjen Brassicaceae behöver massor av mat. Lök (Allium). Jajjemen. Löken vill ha näring, särskilt purjolöken. Ös på bara. Alla typer av selleri, både under och över jordytan. Majs. Bra att veta men det odlas sällan majs hos mig pga den korta säsongen. Men om du odlar majs; vräk på med gödsel! Gurka, squash och melon. Samma familj – samma behov (Curcurbitaceae). De kan inte få nog. Och den sista kräsna familjen är Solanaceae. Tomat, paprika, chili och aubergine. Skäm bort dem!

Vitkål av denna kaliber fås endast med stora mängder gödsel.
Gurkskörden uteblir om du inte öser på med näring.
Det här är en bok som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag har en äldre upplaga av den, den nya verkar vara större, bättre och mer givande. Här hämtar jag till exempel tydlig info om olika grönsakers gödselbehov. Eva Pettersson heter författaren.

Det här är en annan väldigt bra bok på ämnet:

Tina Råman är författaren bakom Gödsel.

Jag har blivit bättre och bättre med åren på att gödsla och det är en tydlig skillnad på resultatet. Juni är snart slut och jag har förmånen att få vara/jobba hemma under i stort sett hela juli så i år blir det blir enklare att hålla odlingarna under kontroll och skörda saker i tid. I år ska vi till exempel skörda fänkålen då den är som godast.

Fänkålen kan bli jättestor – men också jätteträig. Den ska ätas i tid!

I förra inlägget skrev jag om dödande. Först dödade jag sniglar, nu har jag gått över till lössen. På träd använder jag hård vattenstråle och limringar som vapen. Om du har löss i ett träd så har du garanterat även myror. Och myrorna göder och föder lössen så när myrorna fastnar i limringarna så minskar även lusbeståndet.

Det vanligaste när man pratar om samarbeten mellan myror och andra djur är utan tvekan deras relation till bladlössen. Myror har i flera miljoner år agerat bönder både i växtriket och bland andra insekter. Många myrkolonier lever ett nära liv med bladluskolonier som de skyddar likt en bonde skyddar sin boskap. Myrorna ger skydd i utbyte mot att de får mjölka bladlössen på en sockervätska kallad honungsdagg. Vätskan är mycket attraktiv i insektsvärlden samtidigt som den är väldigt nyttig. Det går till så att arbetarmyran närmar sig bladlusen, ger den en lätt knackning med en antenn eller ett framben, och får sedan sin betalning för skyddet den ger. Lusen avger en droppe av den söta vätskan från dess anus och myran suger upp den. Myran fortsätter sedan i denna stil mellan bladlössen i kolonin, och återvänder till sitt bo när den fyllt på tillräckligt med honungsdagg. Bladlusen får näring genom att suga ut den från den växt som den för tillfället bor på. Den får då i sig alla nödvändiga proteiner, vitaminer, mineraler och till största del kolhydrater den behöver. Hälften av denna näring tar de inte själva upp, utan låter passera och bli en del av honungsdaggen som myrorna matas med.

Citat härifrån.

På buskar är det omöjligt att sätta limringar så där är det hård vattenstråle som gäller. Tålmodligt, några dagar i rad. På fläderbusken får lössen vara kvar. Flädern får alltid löss och busken är för stor för att behandla. Dessutom bryr sig inte lössen om blommorna.

Bladlöss på fläder.

Snart väntar larverna. Först kålmalens och sedan kålfjärilens. En daglig genomgång av bladen (oftast undersidan) för att skrapa bort äggsamlingarna rekommenderas. Och om man inte har galet mycket plantor är det värt att fortsätta de dagliga genomgångarna även senare och klämma ihjäl larverna.

Jag är så glad att jag ska vara hemma och kunna ta dem i tid. Då slipper jag (kanske) larvgift. Ett biologiskt, ekologiskt och mycket effektivt preparat som ofta kallas Turex (Bacillus thuringiensis). I år är det tydligen svårt att få tag på Turex men här finns det.

Lycka till med gödslingen och skadedjursbekämpningen!

Vecka 19

Idag kommer jag att skriva om jord, förflyttning av jord och jordförbättring.

Förra veckan trodde jag att jag skulle ha börjat förodlingen av resten men det blev inget av med den saken. Kylan kom tillbaka och det regnar, snöar, haglar och töar om vartannat. Inget inspirerande odlarväder.

Fast det fyller mina vattenkärl. Tunnor och tankar står inte längre tomma och det känns betryggande. Dessutom passar jag på att så köldälskande växter, till exempel spenat. Den brukar bli som bäst när det är kyligt. Spenaten i växthuset var skördeklar redan förra veckan och sedan dess har den dessutom börjat gå i blom. Växthuslivet är lite påfrestande med temperaturväxlingar mellan 0 och 30 grader. Spenaten stressas av det.

Bondbönorna har börjat gro. Det är så tillfredsställande att se det eftersom jag har odlat fram fröerna själv. Förra året satte jag också bondbönor från egenodlade fröer men de grodde inte. Jag hade gjort fel helt enkelt. Årets fröer har odlats fram med betydligt mer kunskap i bagaget.

En sak som jag lovade att berätta om idag, och som jag kan hålla, är hur jag har flyttat sjuka mängder jord.

Bakgrund: vi har sex odlingslådor som står vackert i en cirkel tillsammans med sex humleplantor som växer likt ett cirkustält ovanför lådorna. Ögat gillart.

Vackert men osmart. Those were the days.

Det visade sig redan första odlingsåret att lådorna har helt fel form för en ergonomisk odling. Man når inte mitten utan att kliva runt i jorden. Och det bör man inte. Man når inte att luckra, man når inte att vattna, man når inte att rensa ogräs, man når inte att så, man når inte att gödsla, man når inte att skörda. Men det är snyggt.

Lite senare drabbades vi av det som man både önskar och befarar. Humlen växte sig stor och tjusig med den konsekvensen att en tredjedel av odlingslådorna inte gick att odla i. Humlen skuggade eller hängde ner och täckte jorden. I takt med detta så trasslade humlen in sina rötter i odlingslådan och det blev allt mer tjorvigt att grepa.

Superfint men inte funktionellt.

Till slut började lådornas sarger att falla isär och det tackade vi ovanligt nog för. Äntligen skulle vi få arrangera odlingsbäddar med smartare form och med betydligt mer medveten placering. Permakultur fanns inte ens i mitt vokabulär när de första lådorna byggdes.

Detta innebar dock en förflyttning av jord. Stora mängder jord. Det är inte bara sjukt tungt utan även jobbigt för en som helst röjer så lite som möjligt i jorden. Nåväl, alla alternativ var sämre så en vacker dag, eller två, hände det.

Skottkärra efter skottkärra fylldes, flyttades och tömdes.
En av de gamla lådorna i förgrunden och två av de nya i bakgrunden. Humlens linor satt fast i lådorna så en ny anordning var nödvändig.
Den nya fästanordningen är inte krångligare än så här. Här kan man tro att jag odlar nässlor istället för humle.
Tre gamla lådor tömda och borttagna. Luftigt! Lite gräsfrö på detta så är saken sojabiff. Påpälsad sambo samlar kraft inför nästa låda.
Två nyfyllda lådor! I botten ligger det kartong för att isolera mot rotogräs, därefter ligger det grov trädgårdskompost i form av grenar och dött bös. Dessutom lade vi ner en död huggorm och några av de halvmurkna brädorna från de gamla odlingslådorna. Hügelbädd!

Hugelkultur är en komposteringsprocess som uppstår i upphöjda odlingsbäddar byggda på gamla ruttnande trästockar och annat komposterbart material som grenar, bark och barr etc. Processen förbättrar jordens bördighet, vätskeansamling och jorduppvärmning vilket gynnar plantor odlade på sådana högar.

Citatet kommer härifrån och det är en väldigt bra text. Tycker jag. Fast jag vill helst skriva med tyskt ü eftersom det heter Hügel, inte Hugel.

Det blev jord över. Ganska mycket. Vi som hade räknat så noga. Fast med böset i botten och den luckrare strukturen så får inte allt plats. Det blir nog en eller två bäddar till i vår.

När jag ändå rullade omkring med skottkärran (= när jag ändå var helt slut i kroppen) så tömde jag komposten också. Finfin näring, producerad mellan våren 2017 och våren 2018. Därefter fick det stå och gotta till sig (= läcka värdefull näring/avge onödig koldioxid till atmosfären). Det där med Bokashi är nog inte så dumt trots allt…

Mustig kompost!
Av gammal tradition lägger jag komposten i bädden som jag ska odla kål i. Så funkar min serieodling helt enkelt. Denna myllas ner och bryts ner ytterligare av alla stackars omtumlade maskar och andra organismer.

Nu har jag nämnt Permakultur ett par gånger i detta inlägg. Därför vill jag visa den senaste boken i ämnet. Den är precis nyutkommen och översatt från danska. Har inte hunnit läsa alls men återkommer med en recension.

Här beställer du boken. Jag fick min inom en vecka.

Dessutom vill jag berätta om mitt specialinlägg om rabarber! Jag har alltså publicerat ett inlägg med mina samlade recept innehållandes rabarber och det är inga klassiska recept, bara de som jag har upptäckt i mitt projekt Ersätt med rabarber. Eller vad jag ska kalla det. Inlägget kommer inte att vara statiskt utan uppdateras när jag hittar nya recept eller sammanhang då man kan ersätta med rabarber. Det blir som en bank helt enkelt. Här är inlägget!  Min senaste upptäckt där jag ersatte citron med rabarber var hollandaisesåsen som vi åt med sparris här om dagen. Funkar hur bra som helst.

Kom ihåg Clarions Plantloppis den 25 maj!

Att preppa sin jord och glädjas över små blad

Det blev en härlig helg och jag gissar att alla trädgårdsnördar tillbringade den utomhus. Det gjorde iallafall vi. Vattentunnorna ställdes i ordning, möblerna snyggades till, odlingslådorna fick en översyn och utomhusmiljön en ansiktslyftning.

Vi har ställts i ordning och fixats till.

Jag mätte temperaturen i mina olika odlingslådor och det skiftade mellan 7-10 grader. Jorden verkade inte heller vara särskilt blöt vilket gav mig klartecken till de första sådderna.

Eftersom jag täckodlar så är nästan alla mina jordbäddar täckta av organiskt material. Mestadels halm men det blir allt större inblandning av annat också. Nedklippta perenner, gamla stjälkar, bönskidor och löv. Allt detta är mycket användbart och behöver inte gå omvägen via någon kompost.

Varför gå omvägen via en kompost?

Täckmaterialet har dock en förmåga att isolera jorden på våren så det är värt att raka undan täckmaterialet så att solens värme når jordytan och den tinar snabbare.

Läs mer om täckodling här.

Potatis kan sättas när jorden reder sig vilket innebär att den är tillräckligt varm och lagom fuktig. Potatis har väldigt låga krav så jag gödslar aldrig dess jord. Det finns kvar lite näring från förra årets odling och med täckmaterialet tillförs det kontinuerligt nytt.

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Citat härifrån.

Min bästis. Jag önskar mig dock en storebror till denna, en bredgrep (broadfork).

Jag gräver i princip aldrig. Det gör mer skada än nytta att gräva. De som gör det egentliga jobbet åt oss i jorden är maskar och mikroorganismer och de blir väldigt störda när vi gräver. Varje litet kryp lever på en specifik nivå i jorden och när vi gräver och vänder runt så blir det rena rama tsunamin för de små stackarna.

Jag luftar min jord medelst grepning vilket inte bara skonar smådjuren utan även min egen kropp.

Jag kör ner grepen med ungefär 10 cm avstånd och vickar den fram och tillbaka.

De jordar som behöver tillskott av näring får ett lass innan grepningen. Då myllas näringen ner i samma moment som jag luftar jorden.

Jordbädden är befriad från täckmaterial (se högen på höger sida) och därefter har jag öst på en sträng av kökskompost. Denna fördelas över hela bädden och sedan myllas den ner i samband med grepningen.

Alltså kökskompost. Vilken gräddtårta. Jag har två komposttunnor och medan ettan fylls på så står tvåan och jäser. När jag tömmer tvåan så här års har den alltså stått orörd i ett år. Jag tillsätter ingen aktivator, inga maskar och jag rör aldrig runt.

När jag lyfter på locket i april så möts jag av 100% mulldoft. Till utseendet kan man i vissa fall tycka att komposten skulle behöva mer tid på sig men äggskal, avocadokärnor och majskolvar tillför struktur till jorden, mat till masken och förmultnar så småningom i bädden.

Här kan man se en hel del rester som avslöjar kosthållningen i Getingedalen men det mesta har förmultnat. Den som tittar noga kan se kolbitar i högen och det är alldeles korrekt. I botten av mina komposttunnor lägger jag ett lager kol (lokalproducerad i bygdens kolmila) som ligger och suger upp näringsrikt lakvatten. I jordbäddarna fungerar kolen som närings- och vätskereservoarer samt tillför en luftig struktur. Dessutom tar det väldigt lång tid för kolen att brytas ner så den kommer att vara kvar så länge jag odlar just här. Biokol kallas detta.

När jorden är grepad (och i vissa fall gödslad) så slätar jag till jordytan med en kratta och sedan sår jag det som ska sås.

När planteringen är klar så täcker jag bädden med organiskt material av många anledningar:

– Jorden kommer att behålla fukten och jag behöver inte vattna så ofta.

– Ogräset får inte en chans.

– Maskar och mikroorganismer får mat och rör sig aktivt i jordbädden vilket tillför lite näring men framför allt en luftig struktur.

– Slagregn slår inte sönder jordytan utan mellanlandar i täckmaterialet och rinner skonsamt ner i jorden.

Här är potatisen satt. Två olika sorter, en tidig (Maria) och en höst-/vinterknöl (Sarpo Mira) som jag ska lagra. Maria är årets potatis 2018 och jag lyckades hitta ekologiskt utsäde. Bädden är täckt med organiskt material vilket, förutom ovan nämnda orsaker, gör att jag slipper kupa.

Det är ju förstås en hel del perenna grönsaker som börjar titta upp nu. Jag vet, jag är som vanligt sist på bollen men så är läget på mina breddgrader.

Ramslök!
Spansk körvel! En liten planta som sattes förra året och växte dåligt men nu kommer den!
Rabarber så klart.
Rankspenat! Lycka! Den var ynklig och klen hela förra säsongen men den verkar onekligen ha överlevt vintern med bravur. En klättrande, perenn bladgrönsak som är godast att äta när den är ung och späd.
Jordgubbar kan definitivt klassas som en perenn men å andra sidan bör plantorna föryngras vart annat eller tredje år eftersom de slutar att ge bär. Dessa plantor är samplanterade med vitlök och än så länge ser de ut att kunna samsas.
En jordgubbsplantering som har fått en nystart. Alla gamla plantor grävdes bort, jorden luckrades och gödslades och sedan satte jag tillbaka skott från moderplantorna. Jorden är täckt med halm. Dessa plantor kommer att ge störst skörd 2019.

I växthuset ska så småningom tomater, chili och annat få bo men än så länge lever de inomhus under extraljus eller på fönsterbrädor. Nätterna är på gränsen till för kalla och jag vill förstås hinna skörda den vintersådda spenaten först!

Förkultiveringen av mindre känsliga plantor sker i växthuset. Där är det maximalt med ljus och dessutom blir de härdade från början. Det är framför allt olika kålsorter.

I nästa inlägg kan det nog bli en fördjupning i Permakulturens värld. Jag lovade det för jättelänge sedan, jag skulle bara läsa ut en bok först och det har jag gjort. Både grepningen, täckodlingen, perenna grönsaker och annat som jag pysslar med har sin härkomst i Permakulturen.

Lycka till med preppandet av era jordar!

Läget i dalen

Här är vi inte först på bollen. Zon 5 och 260 meter över havet har sina konsekvenser. Och även om alla redan har sett knoppande träd och ståtlig vitlök i trädgårdarna på närkesslätten så tänker jag redovisa läget i Getingedalen.

Först vill jag bara ge er tre tips:

1. Biljetterna till Sara Bäckmos föreläsning den 20 maj går som smör! Skynda till Rosengrens skafferi för att vara säker på att få höra henne!

2. Rekommenderar säsongens första avsnitt av Odla med P1, särskilt 21 minuter och 53 sekunder in i programmet!

3.  Den 6 maj är det Shopping på Landet i min bygd och förutom att besöka mig, mitt krukmakeri och min trädgård så ska man definitivt ta tillfället i akt att besöka min granne Marita Asklöv. Hon har en helt fantastisk trädgård och är utbildad trädgårdsmästare. Hon säljer både tjänster och plantor och håller en hel del kurser. Nu kan den med besöksverksamhet anlita henne med 70% rabatt tack vare ett bidrag från europeiska jordbruksfonden.

Från Maritas trädgård.

I mina egna odlingar spirar det framför allt inomhus men sedan en tid även i växthuset. Och senaste veckan har det också börjat titta upp saker utomhus.

Inomhus med värme och extraljus

I januari satte jag chilifröer och jag kan konstatera att jag nog var lite ringrostig. Detta gjordes ganska slarvigt och mindre än hälften grodde. Tur var väl ändå att jag satte tillräckligt många för jag har sammanlagt 15 chiliplantor att plantera om och vårda nu. Det kanske blir försäljning på ett par stycken så småningom. Tack vare nya kunskaper och extraljus har det blivit väldigt fina plantor.

Mr Matchbox är en av chiliplantorna som jag ska försöka hålla vid liv i minst sex månader till.
Den här lär vara vrålhet. En av de värsta. Trinidad Moruga Scorpion är inte bara svår att få fart på, den växer långsamt också. Fröet sattes förra året (!) i januari, växte i slow motion, har övervintrat inomhus (utan att få löss!) och har nu små blomknoppar! Heja!

Närmaste släkting till chilin är paprikan och jag har alltid några plantor i växthuset under sommaren. Tycker att det är väldigt mycket värt att odla sina egna paprikor eftersom det är så lätt. Här skrev jag mer om paprika.

En liten paprikaskog på tillväxt. De paprikor som jag inte hinner äta upp brukar jag hacka ner och frysa in. Håller sig fint i minusgrader och är kalas vid varje vinterwok.
Tomaterna är ganska nyligen sådda. Tidigare års erfarenheter har lärt mig att vänta med detta. Att använda gamla grönsakstråg som miniväxthus är ett tips!
I pluggboxen sådde jag 49 purjolöksfröer i februari. 40 har överlevt och dessa klipps med jämna mellanrum. Då blir plantorna kraftigare istället för att bli långa och sytrådssmala. Svag näringslösning och vattning underifrån verkar dessa purjosar må bra av.
Årets nyhet och stora glädjeämne: rankspenat! Det ska bli oerhört spännande att följa dessa plantor. Ganska snart måste de nog skolas om en och en för att kunna utveckla ett friskt rotsystem. Första året lär vara ganska oansenligt i rankspenatens liv men året därpå ska de tydligen sätta en hiskelig fart!

I kallväxthuset

I växthuset pågår en förodling av växter som inte är lika känsliga. Dessa tål till och med flera minusgrader vilket det kan bli på nätterna. Närmast kameran: Vintersallat/maché, två krukor spenat, Tatsoi och längst bort ruccola. Huruvida detta är för utplantering eller för direktkonsumtion har jag inte bestämt än.
All Stars Kale Mix; en fröblandning från syrrans hemtrakter. Det är alltid kul att köpa eller att få en fröpåse från Hudson Valley Seed Library av flera skäl. I denna ingår röda och gröna kålblad av sibirisk och rysk härkomst. Det låter väldigt köldtåligt och starkt tycker jag.
Vintersallat åt alla!

Utomhus

Utomhus är det klenare så klart. Mina vitlökar har antingen inte kommit upp alls eller också ser de ut så här. Tråkigt nog så hade flera av klyftorna som jag petade ner i november hamnat ovanpå jorden. Naturligt förlopp eller är det någon som har grävt?
Att odla perenn lök är ett utvecklingsområde för mig. Jag behöver inte så många fler sorter men jag vill ha mer av de som redan växer här. Eftersom den är på väg upp redan nu så kan man skörda färsk lök väldigt tidigt och perenna grönsaker behöver både mindre skötsel, näring och vatten. På bilden syns luftlök.
Även piplöken är på väg och denna var ny i min trädgård förra året. Jag skulle vilja ha en hel skog av piplök men det ska väl gå att ordna. Frön finns på Impecta och de verkar inte särskilt krångliga att driva upp. Här har piplöken sällskap av en härdig smulgubbe.
På väg upp är även denna vilket också ska vara någon slags lök… Här tryter minnet tyvärr. Sånt skapar lite spänning!

Dags att förbereda jorden

Jag har flera olika sorters kompost och det är dags att använda dessa nu. Kökskomposten används till sånt som kommer från köket. Till detta krävs speciella behållare. Jag har två av dessa behållare för att få lite snurr på produktionen. Ett år tar det för köksavfallet att bli perfekt och näringsrik jord.

Jag har även två olika komposter för utomhusskräp. Det blir väldigt mycket nedklippt, gallrat, beskuret och rensat under vår och sommar och det lägger jag dels i en tunna med lock, dels i en hög.

Tunnan blir proppfull väldigt snabbt på våren och då lägger jag på locket. I tunnan får man gärna kissa om man kan göra det på ett bekvämt sätt. Året därpå är det kalasjord som jag sprider ut i trädgårdslanden.

Kallkompost med kiss. Rena nobelmiddagen för rädisorna!

Min tredje kompost är en öppen hög. Tack vare markkontakten så bryts denna ner med hjälp av mikroorganismer men i tunnan med lock går det snabbare tack vare värmen. Locket bidrar dessutom med ett skydd mot urlakning. Varken regn eller snö passerar detta avfall vilket bibehåller mycket näring. I den öppna högen rinner mycket näring ner i marken med nederbörden.

Oftast använder jag dock alla trädgårdsrester direkt i trädgårdslanden. Varför gå omvägen via komposten liksom?

Det finns även en fjärde kompost. Lite längre bort. Där hamnar sånt som är sjukt eller angripet. Där kan knäpparlarverna, lössen och kräftan hållas. Där hämtar jag ingenting.

Syrén. Det gör inte ett dugg ont med bristande knoppar.

Och nu rullar det på. Nya fröer sås flera gånger i veckan och landen ska förberedas med ny näring och luftning/grepning. Apropå näring så är det dags att beställa lokalproducerad gödsel från Lions Kilsbergen. Det är inte bara superkvalitet på skiten, du får den hemkörd dessutom. Hönsbajset lär till och med vara godkänt för kravodling.

Jag tror att det är färsk skit i säckarna så om du helst vill ha brunnen gödsel så låter du dem stå till nästa säsong. Jag har äntligen fått lite rull på detta så jag har tre oanvända säckar som väntar på att få komma ut.

Här beställer du!

Om du inte har anmält dig till min odlingsföreläsning den 23 april så kan du fortfarande göra det. Se här!

Wexthuset erbjuder fri frakt på alla sorters beställningar till och med söndag 9 april. Det tycker jag att ni ska utnyttja. De har en hel del bra grejer, bland annat den här strilen, kålnät och många olika sorters frö till bland annat skott och groddar.

Ut i gymmet med dig!