Ett kort uppehåll

Nej jag ska inte bloggpausa. Jag syftar på regnet. Det uppstod en lucka i regnet och jag var snabbt ute för att plocka av mina aroniabär.

Jag har haft två ledsna aroniabuskar ganska länge. De har varit så ynkliga och inte velat växa till sig. Det kan i och för sig ha med min försummelse att göra. De få bär som har producerats har jag skänkt till fåglarna.

Men förra året, vid ett besök på Åfallet Skogsträdgård, köpte jag med mig lite blandade perenna nyttoväxter, däribland två buskar slånaronia. För nu hade jag läst på och förstått att det finns olika sorter.

Aronian har till och med en egen hemsida, titta här.

Förutom att aroniabär är väldigt nyttiga så är denna buske vanlig i kommunala buskage i städer och bostadsområden. Det beror på att den är lättskött, anspråkslös och ganska fin. Jag hade velat att det berodde på att det är en nyttoväxt men det är ett ganska ungt påfund; först nu skapar man grönytor med nyttoväxter istället för rena prydnadsväxter.

Jag har hittills plockat mina bär i ett sådant buskage och konstaterat att bären är både större och fler än hemma hos mig. Dessutom växer de i behändiga klasar och är lätta att repa av.

Det är uppenbarligen slånaronia man ska satsa på för nu har jag fått så pass mycket bär att jag har plockat av mina egna buskar och övergett de kommunala.

Förutom de nyttiga, lättplockade och lättrensade egenskaperna så är det en otroligt fin buske på hösten. Det är en av de där växterna som får en fantastisk lysande röd nyans så här års.

Vad använder jag aronian till? Eftersom detta är ett surt och strävt bär så är de inte så roliga att äta färska. Jag har aldrig kokat saft eller sylt på aronia (främst för att vi inte konsumerar saft eller sylt) men det sägs vara väldigt gott och av det sträva finns inte ett spår.

Jag hittade ett recept på aroniajuice som verkade intressant, det ska jag testa (uppföljning kommer). 1 kg frysta och tinade bär mixas med 1 liter kallt vatten. Detta ska stå i två dygn (förmodligen i kylskåp) och man ska röra om då och då. Därefter silas allt och juicen är klar att dricka.

Inget socker? Spännande! Ingen kokning? Alla näringsämnen borde alltså vara kvar.

Det är alltid lättare att få ut vätskan ur frysta bär, dessutom blir de sötare.

Jag har torkat aroniabär. Jag valde att torka frysta bär vilket kanske både är hiss och diss. Dels blir de sötare men samtidigt blötare. Smaken är bra, syrliga och fruktiga och härliga på frukostyoghurten. Men konsistensen är lite jobbig, alla bär klibbar ihop och jag måste förvara dem i kylskåp.

Mitt vanligaste sätt att konsumera aronia på är att skicka i några frysta bär i smoothien. Syrlig, fruktig smak, massor av näring, vacker färg och strävheten är bortmixad. Men jag ska nog prova att koka sirap på aronia, det kan nog bli gott till desserter, glass och yoghurt.

Vad gjorde jag mer i luckan mellan regnen? Jo jag kollade min purjolöksodling. Jag har aldrig lyckats med konsten att få ungefär lika stor skörd varje år, nej det är verkligen inte alla år som är purjons. Vissa år har jag skördat skottkärrelass med feta lökar, andra år har det blivit några få och ynkliga exemplar. I år är det nästan så.

Ett skottkärra purjolök från 2017.

Förodlingen gick fint, där har jag nog lärt mig knepen, men när jag planterade ut lökarna såg jag hur de dog, en efter en. Har ingen förklaring på det förutom att allt dog i just den bädden. Trots att jag hade preppat den på samma sätt som alla andra bäddar. Det bor något underjordiskt på den platsen…

Men jag daltade med de överlevande lökarna och nu har jag ändå 20 godkända purjolökar att skörda. I år tänker jag inte vinterförvara dem i kallväxthuset. Ibland har det gått jättebra, ibland har det blivit musmat. Jag har riktigt god erfarenhet av att frysa färsk purjolök så det blir årets lösning.

Växthuset är i princip tömt nu. Alla röda chilifrukter åkte ner i den syrade chilisåsen som jag skrev om i förra inlägget. Alla gröna chilifrukter är egentligen omogna men fullt ätbara, precis som grön paprika.

Padrons äts ju dessutom helst när de är gröna. Låter man dem mogna så blir de röda.

Apropå padrons. Innan jag odlade dem själv så hade jag ätit tapasrätter Pimiento de padron och tyckte att det var smarrigt. Men hemodlad padron är något helt annat än köpt. Enligt mig är den oätlig på grund av styrkan. Jag vet inte om det beror på att köpepadrons är snabbt uppdrivna på industriell väg och därmed inte blir så starka. Har inte en susning egentligen.

Våra padronfrukter hänger på eftermogning i köksfönstret. Det brukar funka.

Nu kan man antingen låta de gröna frukterna mogna inomhus, det brukar funka, eller också göra något kul av dem i grön form. Det verkar som om chilikocken i hushållet tänker göra en grön sås på dem. Inte syrad den här gången utan lättfermenterad och sedan förvandlad till en grön sriracha.

Förutom padronfrukterna finns det lite frigitellos, spansk peppar och Jamaican bells som får åka med. Jag återkommer med rapport.

Jamaican Bell är en kul chili. I chilikretsar är den inget märkvärdig, varken smak eller styrka duger åt nördarna. Själv tycker jag att den har en alldeles utmärkt hetta, precis lagom.

Vad gjorde jag mer i glappet mellan regnen? Ja jag kickade runt i löven under vår kära Fraxinus. När vi flyttade till Getingedalen för drygt 18 år sedan såg tomten inte likadan ut. Vi har förändrat dess utseende ganska mycket under åren.

Det fanns till exempel en rad med bärbuskar som vi så klart uppskattade men inte dess placering. De skapade en gräns mitt på tomten och spärrade liksom av en stor del av ytan. Buskarna flyttades och tomten blev öppnare.

Mitt i raden av bärbuskar stack det upp ett litet sly. Det var väldigt nära att det blev bortrensat men så fick vi ändå för oss att kolla vad det var. Det var en ask, en Fraxinus Excelsior.

Med anledning av dess skönhet och att en hyfsat närliggande björk höll på att dö åldersdöden så behöll vi slyt.

Fraxinus är inte längre något litet sly.

Idag är vi väldigt glada i vårt vackra askträd och det heter Fraxinus av både självklara och långsökta skäl.

Ett före detta sly.

Fraxinus tappar alla sina löv så här års. Finfint material att vintertäcka bäddarna med. Jag bemödar mig inte med att mylla ner löven, det sköter jordlivet åt mig. På våren myllar jag ner de lövrester som finns kvar och tackar Fraxinus för den fina mullen.

Några av bäddarna ligger väldigt nära trädet. Det har liksom bara blivit så, långsiktig planering är lite för svårt ibland. Läget är både bra och dåligt. Räfsningen blir enkel, många löv lägger sig direkt i bäddarna. Men stora träd har stora och törstiga rötter och dessa kan konkurrera med mina grönsaker.

Asklöv över kålen.

Nu har även våra äppelträd blivit så stora att dess lövmängder är att räkna med. På andra platser i trädgården blir det således täckning av äppellöv istället.

Väderprognosen ser ganska torr ut framöver. Tack för det, jag ser fram emot att få skrota runt i trädgården den närmaste veckan. Dags att ta upp den sista potatisen, de gula lökar som är kvar, förhoppningsvis skörda lite spenat och så klart purjolökarna.

Men det är nog dags att förbereda för snön också. Bära in trädgårdsmöbler, ta undan trädgårdsslangen, tömma tunnor och skruva ner solcellsbevattningen. Något rekordår i början av vår tid i Getingedalen så åkte vi skidor redan den 28 oktober.

Kan man spara vatten över vintern?

Nu minsann! Nu faller det stora mängder regn och alla kärl är fulla till bredden. Nu när vi inte behöver en droppe.

Men att spara detta är svårt. Kärlen spricker eller blir förstörda när vattnet fryser. En damm hade varit perfekt.

Jag har inget emot regn i sig, jag har väldigt bra regnkläder, men en del saker är svårt när det är blött. Att skörda lök går bra men allt blir väldigt jordigt och geggigt. Att skörda frö är i princip hopplöst, allt fastnar på händer eller verktyg. Att plocka blöta bär blir svårjobbat vid rensning och att styckfrysa kräver torra ytor.

Lite begränsande är det allt, regnet.

Jag klippte ner alla tomatplantor. Goodbye. Nu ska alla omogna frukter få chansen inomhus. Rumstemperatur brukar göra susen. Mörker eller ljus spelar ingen roll. Det viktiga är att de är skadefria, då kan upp till 75% eftermogna.

Löken är flätad. De sista lökarna ligger fortfarande ute på tork men det torkar dåligt nu i regnet. Lök förvaras bäst i rumstemperatur och då är flätor ett platsbesparande sätt att lagra dem på.

Malabarspenat och lökflätor i ett norrfönster.

Vi gjorde chilisås. I förra inlägget beskrev jag hur vi syrade chilifrukter och det gick bra. Nu är dessa mixade med en liten del av saltlagen som de låg i och en skvätt äppelcidervinäger. Lite salt och socker tillsatte vi också.

Steriliserad glasburk och förvaring i kylskåp ska få denna heta sås att hålla i ett år. Med tanke på styrkan så kommer jag att använda väldigt lite av innehållet men i såsform är chili lite lättare att portionera så det ska bli kul att använda den som smaksättare.

En annan nackdel med regn är mörkret och det dåliga fotoljuset…

I samband med att jag klippte ner tomatplantorna så påbörjade jag städningen av växthuset. Hittade en gömd gurkranka och två feta gurkor bakom en kruka. Den ena hade bytt färg till blekt gulgrön vilket brukar innebära segt skal och hög beska (= kompost) men jag ska prova den först så klart. Den andra var skönt grön och fräsch, det kan nog bli ytterligare en tzatziki innan säsongen är över.

Mycket troligt redo för komposten men man vet aldrig…

Vi har några egna plommonträd men de är för unga för att leverera frukt. Vi har dock haft plommonträd tidigare men de har mått dåligt och aldrig gett någon frukt. Förutom sista året i dess liv, då kunde vi plocka flera liter Opal. Fast då visste vi inte att det var ett sista dödsryck.

Däremot har det funnits ett överflöd av plommon i andras trädgårdar så vi har fått några liter. Förutom att äta färskt (det finns gränser för hur mycket färska plommon man kan äta) så kokade vi marmelad. Ett enkelt recept med lite citron och ingefära.

Den blev god men smakar mer citron är plommon…

Den uppmärksamme ser att kokningen gjordes på vedspisen. Just nu har vi ingen elektrisk spis eller ugn pga trasigt element. Ett nytt är beställt men ett glapp har uppstått. Vedspisen kommer verkligen till nytta nu men vi har också varit lite lata och hämtat upp mikrovågsugnen från verkstan. (Mina kursdeltagare brukar värma sin matsäck i den.)

Spisen/ugnen är 20 år gammal. Vi har lagat den en gång förut, det var nog över fem år sedan och den har funkat klockrent sedan dess. Nu lagar vi den igen och det är för tidigt för att säga om det lyckades men det ska mycket till innan vi ger upp och köper nytt.

Det handlar både om konsumtionsmönster men också att vi måste bygga om halva köket vid ett eventuellt byte. Standardmåtten 2001 och 2021 är inte desamma.

Innan ugnen gav upp (för det är egentligen bara den som är trasig) så provade jag att filtrera och pastörisera lite äppelmust. Det fanns inget annat syfte än att stilla min nyfikenhet men jag kunde dra slutsatsen att det var enklare än jag trodde.

Filtreringen gjordes i två steg; först i en vanlig silduk för saft och sånt. Sedan en gång till i en tätvävd nötmjölkspåse. Sedan hälldes musten i en stor kastrull och med hjälp av en termometer värmes musten till 75 grader under konstant omrörning.

Nu kom det svåra; att hålla musten på 75 grader i 15 minuter. Men det var enkelt. Jag drog ner plattan på det lägsta och det var lagom för att behålla värmen på 75 grader plus/minus två grader.

Under tiden steriliserade jag glasflaskor i ugnen och när pastöriseringen var klar så hälldes varm must upp på varma flaskor och dessa korkades direkt.

Det fanns lite olika sätta att pastörisera på. En del menade att 85 grader i två minuter också skulle funka. Det fanns också lite olika rekommendationer om avkylning och förvaring.

Jag hittade dock tydlig information om det jag befarade; att en del näring går till spillo med uppvärmningen. I så fall är frysning att föredra. Men å andra sidan dödar man också en del elaka ämnen i pastöriseringen, sådana som framför allt följer med fallfrukten.

Äpplen som har legat mot jorden kan få med sig jordbakterier och dessa kan vara onyttiga. Så att skölja, i synnerhet fallfrukt, innan mustningen är ganska viktigt.

Helt ärligt så sköljer vi nästan ingenting. Ser det fint ut så kör vi bara. Mustar och fryser helt enkelt och det har gått bra hittills. Alldeles för bra, musten blir ju försvinnande god.

Pastöriserad must kan förvaras i glasflaska i rumstemperatur, så står det iallafall i böckerna. Den här ska vi lagra i skafferiet och öppna om ett år för att se om det stämmer. Till dess fortsätter vi att frysa vår must. (Supergrumligt foto pga skitväder.)

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om nästa gång, jag kommer iallafall att fortsätta avrunda odlingarna och ta hand om skörden. Förhoppningsvis med en fungerande elektrisk spis.

Som att trycka sina egna pengar

Livet är fortfarande påverkat av pandemin och skörden pockar på uppmärksamhet. Det ena ger utrymme för mer matlagning än vanligt och det andra skapar förutsättningar.

Det här inlägget kommer att handla om matlagning och förädling baserat på skörd. Bon Appetit!

Chili

Det är roligt att odla chili. Det blir så stor variation och plantorna är vackra. Däremot är jag usel på att äta chili men det finns andra i hushållet som sköter den biten.

Chiliskörden är god i år och idag skördades alla röda frukter. Det ska bli chilisås av dessa. Mjölksyrad chilisås.

Vi började med att ansa frukterna från stjälkar, frön och hinnor. (Handskar är att föredra om man vill kunna klia sig i ögonen de närmaste 24 timmarna.) Frukterna delades grovt och lades i en ultrasuperduperren glasburk med patentlock. (Genom att diska burken, skölja noga och låta den stå i en 100 grader varm ugn i cirka 20 minuter har man eliminerat de flesta illasinnade bakterierna.)

Därefter blandades vatten med salt utan jod (jod har en bakteriedödande effekt och den dödar urskillningslöst, alltså även de goda bakterierna). När saltkornen har löst sig hälls vätskan i burken.

Jag rekommenderar en googling eller en kokbok för de rätta proportionerna.

Det är viktigt att all chili hamnar under vätskeytan, därför måste det finnas en tyngd i burken. Ett fiffigt sätt är att fylla en plastpåse med vätska, förslagsvis samma saltlösning som redan är i burken, och knyta till. Påsen placeras överst och trycker ner chilin i vätskan.

En patentburk med gummipackning i locket är tillräckligt tät för att hålla bakterier ute men samtidigt tillräckligt otät för att släppa ut koldioxid. För när syrningsprocessen startar kommer det att bli övertryck i burken.

Man kan också dra lite i gummiringens flärp för att hjälpa gaserna ut.

I tio dagar ska burken stå i rumstemperatur. Därefter silas chilin från vätskan (spara vätskan). Frukterna mixas och vätskan tillsätts för att få en bra konsistens. Den ska även smaksättas med vinäger. Slutprodukten kan förvaras i ett år i kylskåp. Tack vare de goda bakterierna och syran från vinägern blir hållbarheten så lång.

Det blir uppföljning på detta!

Nypon

I vårt hushåll dricks det nyponsoppa och de senaste åren har vi börjat göra vår egen eftersom det både är enkelt och godare än köpt. Det finns ett äldre inlägg när jag beskriver hur jag gör, kolla här.

Nyponpuré redo för frysen. Det är sällan jag använder plastpåsar nuförtiden men mina ursköljda mjölkpaket var tillfälligt slut! Det, och begagnade glasburkar, är mitt bästa sätt att frysa in grejer.

Middag

I helgen fick vi för oss att laga lite ny mat. I trädgården kunde vi hämta tomater, paprika, potatis, dill, lök, persilja, basilika, vitlök och gräslök.

I affären handlar vi framför allt mejeriprodukter och när dessa kombineras med grönsaker kan det bli kalas!

Picklad potatis – en ny grej för oss! Funkar alldeles utmärkt tillsammans med vispad burrata, mandolinhyvlad rödlök, dill, tångkaviar och citron. Alltid nymald svartpeppar. Alltid. Receptet kom från gottigheter. Det enda jag kommer att ändra nästa gång är balansen mellan syra och sötma i potatislagen. Och mer dill så klart. Får inte nog av dill.
Rostad potatis med ost- och lökkräm. Japp, potatis igen. Denna superknöl går att variera ända in i evigheten. Och blir god varje gång. Japp, även denna kommer från gottigheter. Har jag blivit besatt? Potatisen är ugnsrostad på klassiskt vis men det är krämen, KRÄMEN, som gör att denna rätt flyger! Creme fraîche, vitlök, riven stark ost och karamelliserad rödlök. Det går inte att göra för mycket, man kan inte sluta äta.
Fyllda paprikor. Paprikor halveras, gröps ur, oljas in och förgräddas en stund i ugnen. Fyllningen består av ris, ost, persilja, paprika och lök. Rostad flagad mandel på toppen. Inspirationen kom härifrån.
Så klart gjordes det även en sallad. I botten ligger skivad tomat, en gul brandywine på 500 g räckte gott och väl. Detta är toppat med rödlök, basilika, burrata, olja, salt och peppar.

Sedan förra veckan har vi plockat ner de sista äpplena. För första gången på 18 år har vi inte haft besök av älgar! Vi hade sparat de göttaste till sist men nu är även Aroma-trädet tömt. Det var rekordfin frukt utan sjukdomar och skador. Vi räknade till 50 kg prima frukt och dessa har ganska goda lagringsegenskaper så allt blir inte must. Ett stort gäng slogs in i tidningspapper och lades i skafferiet.

Men skörden fortsätter. Dags att ta hand om de sista tomaterna, gräslök, dill och spenat. Och löken som ligger på tork. Jag hoppas att jag skriver om detta i nästa inlägg!

Ron Finley Project

 

Början på slutet

 

I förra inlägget skrev jag att jag slutskördar en hel del nu. Gurkorna till exempel. Mina vaxbönor och haricot verts sjunger på sista refrängen och jag tar hand om de sista ätbara bönorna. Plantorna klipps ner och läggs på jordytan. Jag går aldrig omvägen via komposten. Eventuellt lyfter jag på täckmaterialet och petar in skrufset så att det hamnar så nära mikrolivet som möjligt.

Alla röda lökar är upptagna och ligger på tork, till nästa vecka har jag förmodligen flätat dem. Våra äpplen har fått vara i fred från älgarna och vi mustar i takt med att vi plockar av träden.

Det regnade som tusan i helgen men nu är det fin höst igen. Det märks att det är fuktigare, det finns tendenser till mögel i växthuset där bladverket är tätt. Därför klipper jag bort mycket blad på tomatplantorna, de har ändå gjort sitt. Nu ska de kvarvarande tomaterna mogna i lugn och ro. Kylan är fortfarande inget problem.

Alla bondbönor är skördade och infrysta och vilken dag som helst måste jag ta hand om basilikan. Dels är den känslig mot kyla, dels sitter bladen tätt och jag har hittat lite mögel i basilikahäcken.

Och så här kommer det att fortsätta. Jag slutskördar lite om dagen. Täcker och lägger bäddarna i träda. Tar bort spaljéer och stödpinnar. Drar upp skyltar och namnlappar. Torkar, hackar och fryser in.

Och så försöker jag samla från det vilda. Både nypon och rönnbär är gångbart i vårt hushåll och det finns massor att hämta i naturen nu.

Lokförare Bergfälts Jätteärt är nedklippt och jag tog hand om de prassliga ärtskidorna. Innehållet är i princip torrt men det får ändå ligga i torken ett litet tag till för säkerhets skull. Detta ska användas till utsäde nästa år.

När jag står med ett överflöd av skörd ligger det nära till hands att glida in på Internet. Hitta ny inspiration. Och då är inte steget långt till Instagram för där finns det galet mycket matkonton.

Jag har försökt att hålla mitt Instagramkonto (@getingedalen) ganska snävt för att det inte ska bli för långa sessioner på detta forum. Strictly Ceramics typ. Och lite odling förstås. Men steget från odling till matlagning är mikroskopiskt så därför har jag börjat följa några nya konton på sistone.

Jag berättade om Jennie Walldén i ett annat inlägg. Klart värd att rekommendera. Och idag föreslår jag att ni tittar in hos Gottigheter. Hon följer säsongen i sina tips och kommer därför alltid med dagsaktuella förslag. Dessutom har hon ett skitroligt tilltal och språk.

Jag har aldrig skördat så mycket fina och friska tomater. Det går liksom inte att låta bli att skriva om dem. Trots att jag skrev ett ganska långt inlägg om tomater nyligen. Sedan dess har jag både torkat och gjort tomatkross men även tomatsoppa och tomatflarn på smördeg. För det verkar vara höstens hetaste rätt. Sånt fattar man när man börjar följa matkonton eftersom flera av dessa skriver om samma rätt samtidigt.

Tomatsoppan som jag tycker att alla ska prova!

Jag gjorde ett samlingsinlägg med mina bästa tomatrecept, du hittar det här. Tomatflarnet är med så klart. Och inlägget kommer att fyllas på med tiden.

Dagens skörd utan filter. Fotat under The Golden Hour som syrran har lärt mig att det heter.

Fin start på september

September har ju börjat väldigt fint. Härliga, sköna höstdagar som jag gärna tillbringar utomhus. Och utomhus måste jag nästan vara om jag ska samla ihop skörden. Själva poängen med odlandet liksom.

Idag blir det helt enkelt lite skördebilder. Vad händer just nu i trädgården?

Jag tog upp vitlöken för ungefär tre veckor sedan och sedan dess har den legat på tork. Det finns flera sätt att se om vitlöken är färdig men mitt bästa sätt är att kontrollera blasten. Om tre eller flera blad har vissnat så är den klar. Jag brukar också provskörda en vitlök för att kolla att den har ordentliga klyftor. Vitlök som blir kvar för länge i jorden börjar dela på sig och lagringsdugligheten blir sämre.

I år har jag varit riktigt duktig med gödslingen så min blast vissnade nästan inte. När kalendern visade mitten av augusti så skördade jag iallafall och det var tur för på en och annan vitlök kunde jag se hur det yttre höljet var borta och vitlöken höll på att ramla isär.

I år odlar jag hard neck, det betyder att stjälken är för hård för att fläta så jag klipper av lökarna som får lagras i nätkorgar istället. Dessutom tog jag undan tio präktiga lökar som jag ska använda som utsäde och sätta i november.

Så här såg lökarna ut innan jag ansade dem.

Älgarna har inte dykt upp än! Vi lade ju ett nät över ett träd med omogen frukt (Alice) men nu har vi flyttat nätet till trädet med superfina Aroma-äpplen istället. Alice hade mognat och var skördeklar, det såg vi på mängden fallfrukt. Det blir till att plocka fram fruktpressen vilken dag som helst!

Både den gula och den röda löken är skördeklar. Blasten ligger ner och har börjat vissna. Genom att ha tålamod och låta detta ske får löken ett ordentligt skal vilket ökar lagringslängden. Efter skörd ska löken torka innan man kapar blasten helt (eller flätar den vilket jag brukar göra). Torkningen är också ett sätt att öka hållbarheten.

Eftersom det är så fint väder så får mina lökar torka på täckmaterialet direkt i bädden.

Jag har äntligen hittat mängden för hur mycket lök som behövs i vårt hushåll. Det finns fortfarande 25 gula och 5 röda lökar kvar från 2020 så just nu är vi självförsörjande på lök!

För första gången försöker jag ta egna fröer på morot. Moroten är tvåårig och blommar inte förrän år två. Jag lät alltså några morötter sitta kvar i jorden över vintern och i våras började de gro och sedan utvecklades blommorna.

Jag hade hjälp av detta blogginlägg som guidade mig genom blommans olika stadier.

Morotsblomma. Med bara fem sparade morötter i jorden har jag haft en rik blomning hela sommaren, ja den pågår fortfarande. Ganska fint ihop med bondbönor och luktärter.
Efter lång tid började blommorna att vissna och bli ljusgröna men jag har lärt mig att fröer ska vara riktigt övermogna, torra och vissna innan de är redo att skördas.
Inte ens i det här stadiet går det att ta några fröer.
Men här! Här finns det mogna morotsfröer att skörda! Tur att jag hade läst bloggen så att jag förstod att egenskördade morotsfröer har små taggar, så ser de ju inte ut i fröpåsen.
Jag gjorde en liten bukett som ska hängas inomhus innan jag tröskar. Nu är det bara hålla tummarna för att dessa är potenta och vill gro i vår!

Apropå fröodling så kommer jag att skörda mina prasseltorra sockerärter när som helst. De har fått sitta kvar på plantan medan den har vissnat vilket brukar ge fina fröer.

När lokförare Bergfälts jätteärt ser så här sorglig ut brukar den innehålla de mest underbara små fröer som gror fantastiskt fint året därpå.

Samtidigt blommar en annan ärt, gråärten, för fullt. Den såddes sent för att sprida ut skörden och det har varit lyckosamt.

Den här gråärten blev tydligen över två meter hög och min klätterställning var klart underdimensionerad. Allt välte en blåsig dag och min räddning blev lite provisorisk. Men gråärten fortsatte att blomma!

Apropå blommor så njuter jag väldigt mycket av sensommarträdgårdens dofter och färger just nu. Solrosorna, endast 50 cm höga, har börjat blomma över men de är fortfarande coola och sidoskotten blommar ju för fullt. Har inte bestämt mig för om jag ska ta hand om blommor och fröer eller inte…

Jag vill alltid ha ringblommor någonstans i bäddarna. De är så fina ihop med kålblad, lök, persilja och sallat.

Fast egentligen behöver jag inte så några ringblomsfröer eftersom den självsår sig och dyker upp lite överallt.

Gurkorna är slutskördade och plantorna är nedklippta. Det är bättre att de får bli täckmaterial innan de möglar. Man vet ju aldrig hur mycket skörd man ska få men i år hade jag en planta med inläggningsgurka och det var alldeles lagom för vårt hushåll. Vi har gjort olika sorters smörgåsgurka och saltgurka och det kommer att räcka ett helt år.

Salladsgurkan Beit Alpha har gjort succé. Jag hade två plantor och det var rätt så lagom. Dessa kan ju bara ätas färska så det hade varit onödigt med fler plantor och större skörd.

Vårt växthus är ju inte skitstort men om vi klarar oss på tre gurkplantor per säsong så räcker det till.

Förra inlägget handlade om tomater men jag skördar fortfarande massor av tomater så här kommer en bild på ett stort fat med min bästa utomhustomat Sibirjak.

Det blir förmodligen ännu mer skörd i nästa inlägg. Vi hörs!

Veckans skörd: zucchini och äpplen

Det var inget hallonår. Inte heller något morotsår. Däremot är det ett bön- och tomatår.

Det är dessutom ett zucchiniår. Fast det är zucchiniår varje år. Jag sätter alltid några fröer för mycket eftersom man inte vet hur många som gror. Alla grodde. Och jag har inte hjärta att ta bort några groddar. Man vet heller inte om alla plantor kommer att nå vuxen och produktiv ålder.

Jag har dock lärt mig att ta hand om frukterna på ett vettigt sätt. Först och främst behöver man inte låta dem växa sig dunderstora, genom att skörda dem i ett spädare stadium så blir det inte så stor massa. Smaken är också något bättre när frukterna är små.

Inte pyttesmå men inte heller monsterstora. Jag skördar när frukterna är ungefär 20-30 cm. Sorten heter Zucchini Fiorentino.

Mina bästa användningsområden är rivet i matbröd, biffar och falska ostkaka. Men så kom det ett tips (tack Ida!) på zucchinipannkaka med koreansk touch och där öppnades samtidigt en ny dörr för mig. Kocken Jennie Walldén har ett mycket inspirerande Instagramkonto där hon generöst delar med sig av recept, instruktioner, produkttester men framför allt frestande foton. Många rätter är vegetariska.

Där hittade jag, förutom zucchinipannkakan, en läcker förrätt som innehöll zucchini.

Rätten innehåller zucchini, burrata, nötter, citron, smör, gräslök och basilika. Vad kan gå fel? Här hittar du Jennies recept.

Zucchinipannkakan saknar foto men jag intygar att den är väldigt god! Jag trodde inte att jag skulle få den att hålla ihop men det gick jättebra. Min kökslärare på Vårdinge sa att potatismjöl är Da Shit och det kan vara hemligheten. Hej Hasse!

Över till avdelningen äpplen. Ibland är Facebook jättebra. Deras minnesfunktion påminner om fina gamla reseminnen och trevliga kalas men även om älgbesöken. Från mitten av augusti och en månad framåt kommer älgarna och äter upp våra äpplen. Först tar de frukten i träden, sedan frukten på marken och sist årsskotten i träden.

Det brukar alltid hända natten efter att vi har sagt Det börjar bli dags att skörda äpplena. I år sa vi samma sak men meningen förlängdes med …så vi gör det nu.

Eftersom vi gör must på våra äpplen så kan vi ta nästan all frukt. De finaste exemplaren hamnar i fruktskålen så klart. Att musta medför väldigt lite svinn och är ett utmärkt sätt att konsumera äpplen på. Det är en av jordens godaste drycker och kan även drickas varm med lite glöggkryddor.

Några träd hade fortfarande omogen frukt. Över dessa lade vi ett stort bärnät. Det kan vara en naiv handling, ett tunt nät är nog ingen match för en stor älg men det kanske kan skapa lite trassel och bekymmer för hen. Vad vet jag? Den som lever får se!

Vi skaffade en riktigt bra utrustning för mustning för några år sedan och det är väl investerade pengar. Projektet blir både roligare och enklare med bra grejer. För att lagra musten måste man antingen pastörisera eller frysa. Pastöristering innebär upphettning vilket också minskar näringshalten så vi valde att köpa en extra frys för att kunna spara all god must.

Vi gjorde en liten film från senaste mustningen. Håll till godo!

Sista veckan i juli

Vad skördas vecka 30 i Getingedalen? Hur går det med hönshuset? Har sparrisen kommit ner i jorden? Ja det kan man undra men inte så länge till. I dagens blogg kommer alla svaren.

Vi gör något nytt på hönshuset varje dag. Nu är det färdigmålat på insidan, sedumtaket ligger på plats och en fin trappa har byggts. Men vi jobbar inte åtta effektiva timmar per dygn med detta, nej en grej om dagen på sin höjd. Det handlar om att vi vill hinna annat också; sjöarna är sköna att bada i och grönsaksodlingarna kräver en del. Vi har varit flitiga med andra projekt också. Renovering av torkvinda, belysning över diskbänk och lagning av hammock.

Idag har vi dock mätt upp hönsgården och pratat igenom alla materialval och smarta (?) detaljer. Just nu är således hälften av oss på byggfirman och shoppar och de närmaste dagarna handlar förhoppningsvis om att få en del av detta på plats.

Vi kan väl säga att jag redovisar i nästa inlägg.

Det här med att vara hemma under sommaren är ju toppen. Jag kan se över odlingarna dagligen och på så sätt mota Olle i grind när problem uppstår. För Jeeebus vad mycket ollar jag har fått mota i sommar.

Det har varit fler åkersniglar än vanligt. Små, grå och slemmiga typer som kryper fram på kvällen när det blir fuktigt och svalt. Beträffande stora sniglar så är de betydligt färre och lättare att motarbeta med sax och pellets.

Lössen kom på försommaren och det spolades många liter vatten med slangen för att mota bort dem. Flera limringar sattes också upp. Sedan kom grönsaksflyets gröna larver och tuggade på allt möjligt, värst var det för sallat och basilika. Flera genomgångar/dag var nödvändigt för att vinna över dem. Nu ser jag hur kålfjärilarna hovrar över kålen och jag får titta igenom bladen varje dag för att skrapa bort äggsamlingar och plocka larver. Snart åker Turex fram.

Frågan är om inte skator och koltrastar har varit värst. Att de äter mina körsbär är en sak men att de lever rövare i mina odlingsbäddar är en annan. De är så stora och starka att de krafsar sönder, bryter och dödar plantor. Jag köpte nät men de har inte kommit på plats än.

Torkan är svår att mota. Att vi har seriekopplat våra vattentunnor är till stor nytta men när det inte regnar spelar det ingen roll. Tomma tunnor är tomma tunnor. Jag fick ta till slangen och brunnsvatten till slut men det gör ont i mig när vattenpumpen får jobba i en timma efteråt.

Nu har vädret ändrat karaktär och efter bara ett skyfall kan jag se skillnad, både på potatisen och i tunnorna. Det verkar dessutom komma lite mer regn framöver och det kommer jag ha stor hjälp av.

Då stänger vi avdelningen elände och går över på det härliga; skörden.

Sockerärten Norli är nog min favorit, bra smak och krisp. Men säsongen är kort och intensiv; inom två veckor händer allt och sedan är det slut. Note to self: nästa år ska jag inte sätta alla 50 fröerna samtidigt, jag ska så 10-15 åt gången med 10 dagars mellanrum.

Perfekta Norli.

Som komplement till Norli odlar jag den hajpade Lokförare Bergfälts jätteärt. Den är också väldigt god och krispig och ger dessutom monsterbaljor som kan verka träiga men så är icke fallet. Det är dock samma sak här: säsongen är intensiv och kort.

Jätteärterna blir dock galet höga, jag glömmer det varje år. Note to self: bygg en högre klätterställning till dessa!

Sockerärter är väldigt lätt att ta eget utsäde från. Låt dem torka på plantan tills de är riktigt prasseltorra (och fula), tröska innehållet i baljorna och lägg ärterna torrt och luftigt så att de är garanterat torra innan de förvaras i papperspåse.

I senaste avsnittet av Odla med P1 pratar man om just denna mytomspunna ärta.

Lyssna här.

Bergfält till vänster.
Lokförare Bergfälts jätteärt behöver ett två meter högt växtstöd.

I förra inlägget skrev jag om ett te som görs på en vanlig vild växt; Mjölke. Idag vill jag slå ett slag för blåbären. I år är de många, stora och goda. Ut och plocka!

Vår tidigaste potatissort heter Zoe och är röd, både på ut- och insidan. En vacker sak som smakar gott.

Nu skördar även vi gurka. Jag odlar två olika sorter, en salladsgurka som ska skördas när den är 15 cm. Den heter Muncher och är en modernare variant av Beit Alpha, en klassisk gurksort från Mellanöstern. Den lär ha sitt ursprung på kibbutzen Beit Alpha i norra Israel. Den här gurkan äter vi färsk och i tzatziki.

Men jag odlar även en inläggningsgurka eftersom vi gärna sparar några stycken till vintern. Den heter helt enkelt Homemade Pickles Cucumber och kommer härifrån.

Sallaten är definitivt ätfärdig och skördar man ”rätt” så har man sallat ända till frosten. Här har dock ett helt samhälle med grönsaksflylarver flyttat in så jag har har mina mordiska stunder. Dessutom får man skölja bladen lite extra innan de äts. Detta är en bland-plock-sallat från Runåbergs.

Första tomaten är skördad! Tigrella vann. En vacker randig sak som inte betraktas som någon smaksensation fast vi tycker att den är god, särskilt om man jämför med köptetomater.

Jag har skrivit om gräslök förr men gör det gärna igen. Gräslök kan ge tre eller fler skördar på en säsong. Det är bara att klippa den jäms fotknölarna, vattna och vänta på nytt. Skörda gärna vid torr väderlek. Hacka, lägg i burk och frys in. Då är det bara att skaka ut önskad mängd vid matlagningen.

Avdelningen nästan klara grönsaker kommer här. Zucchinin kan visserligen skördas redan nu men jag väntar gärna en vecka till. Kom ihåg att blommorna är riktiga delikatesser! Bondbönorna behöver också mer tid. Det är svårt att se när de är klara men om man klämmer på dem får man besked. Svampiga och mjuka betyder omogna. Det ska vara hårda och ge lite motstånd, då är de klara.

Kål går att äta och skörda i alla stadier men ibland vill jag vänta tills de utvecklar huvuden och då gäller det att motarbeta alla skadedjur, vattna och gödsla för detta är krävande grödor.

Zuccini Fiorentino heter sorten.
Nästan färdiga bondbönor. Express heter min favoritsort.
Vitkål som precis har börjat knyta sig.
Savoykålen är i samma stadium.

Nu börjar trädgården anta den där underbara formen. Höga saker har börjat nå sin höjd, blommor har slagit ut och det är en blandad grönska i olika stadier.

Framifrån: piplök, bondbönor, morotsblommor (fröodling), och luktärt.
Snart skördeklar vitlök med sina ”ormlökar”.
Skördefat. Här syns koriander, sockerärt, luktärt, rädisor, lök, vaxbönor, basilika, gurka och rucola.

Det här med sensommarsådd har återigen visat sig vara Da Shit. Det måste jag skriva mer om. Rädisorna i bilden ovan är ett exempel på det. Jag tror faktiskt att det bara är tre veckor sedan jag sådde dem. Men jag måste också skriva om den totala avsaknaden av rotsaker; i år blev det varken morot, palsternacka eller rödbeta. Och förra årets purjosuccé upprepar sig verkligen inte. Ups and Downs in the Garden.

Förresten! Sparrisen är i jorden. Vi gjorde ett ryck och fixade i ordning den gamla sparrisbädden och planterade de stackars plantorna. Håll tummarna.

På återhörande!

Redovisning

Jag lovade en massa saker i förra inlägget så idag känns det som ett redovisningsinlägg. Det var främst tre saker som utlovades: potatisskörd, sensommarsådd och vattentunnornas nya seriekoppling.

Jag tycker att det går trögt i år. Det kommer upp minnen på sociala medier som vittnar om att jag har skördat bär och grönsaker tidigare förr om åren. Men det är inte mycket  man kan göra åt den saken. Bara gilla läget.

Över till redovisningen.

Jag skördade min på pappret tidigaste potatis, Zoe, en vacker knöl som är röd både på in- och utsidan. Den tillreddes på kanariskt vis med massor av salt och tog slut på några sekunder. Typ. Tog jag något foto? Nej. Jag konstaterade dock att den inte var färdigväxt så nu dröjer det innan jag skördar nästa gång.

Recept på kanarisk potatis är lätt att googla.

De senaste åren har jag medvetet skjutit på vissa sådder. Att så rättika, rädisa, majrova och vissa andra saker i april-maj ger alldeles för dåligt resultat, särskilt om våren är varm och fin.

Många gånger handlar det om ljuset. När nätterna är så ljusa som hos oss så går grönsakerna i blom och/eller stocklöper. En rädisa blir bara en stenhård liten oaptitlig knöl med väldigt mycket blast, stjälk och blommor.  Växter kan även reagera med blomning och stocklöpning av andra orsaker, torka till exempel. Växten känner att den håller på att dö och gör allt för att reproducera sig, alltså gå i blom.

Så. Jag har sått spenat, rädisa, portlak, dill, rättika, sockerärt, sallat, majrova, broccoli-rybs och rucola. Det blir nog mer spenat när plats finns och lite mer färsk koriander vill vi ha.

Det är första gången jag gör min sensommarsådd så här tidigt. Oftast har det skett i slutet av juli. Det kan innebära att jag misslyckas men vissa grönsaker kommer att må bra av det. Sockerärten till exempel. Samtidigt som vi skördar för fullt av den som såddes i maj så sätter jag nya fröer. För majplantorna kommer att sluta producera och då är det gött med en ny omgång. När jag satte sockerärt i slutet av juli så har det inte hunnit bli någon skörd.

Om jag misslyckas med resten så får det bli en lärdom.

Spenat, majrova, rädisa och sallaten Cerbiatta som ska tåla ner till fem minusgrader. Detta såddes här om dagen. Men 30 grader, som det är nu, och små späda blad är ingen bra kombo så nu gäller det att vattna, vattna, vattna…
Sockerärten Norli såddes i en stor kruka.
Kanske att jag överdrev när jag sådde så här mycket rättika, alla kommer ju att vara skördeklara samtidigt. Ullen håller fukten i bädden.
Rucola har en tendens att gå i blom och då slutar den att producera peppriga blad. Men en sensommarsådd kan göra skillnad. Lite mörkare nätter brukar ha en annan effekt. Trots att jag har perenn rucola så är det för lite, jag skrev om det i förra inlägget, jag vill ha mer!
Vårsådd dill ger också skörd men sensommarsådd av dill ger en helt fantastiskt skörd, det är min erfarenhet.
Jag köpte en fröpåse i Japan utan att veta exakt vad den innehöll. Nej, man får inte köpa fröer utomlands, jag är medveten om det. Både fröer, bladform och smak vittnade om spenat men som med så många andra asiatiska bladväxter, typ komatsuna, mizuna etc. så är den otroligt snabb och rikgivande.
Det var inte skitlätt att shoppa i Japan…

Apropå Japan; just nu är det asienvarmt i Getingedalen, ja i nästan hela Sverige har jag förstått. Det är ingen bra tid att så på, här kämpar vi istället för fullt med att hålla liv i det som finns. Därför var det bra att vi fick ordning på seriekopplingen av våra vattentunnor!

Vi har 12 tunnor som rymmer nästan 200 liter vardera. Sex står nedanför altanen. Vi har frågat runt och hittade en firma som sålde billigt. Man måste så klart kolla vad det har varit i dem och att de verkligen går att göra rent.
Och ytterligare sex står bakom car porten. Till detta kommer två kubiktankar och ytterligare en tunna så nu börjar vi känna oss trygga när det blir torka. 2018 hade vi så klart inte klarat oss, det gjorde nästan ingen, men en vecka utan regn ska funka. Tack och lov har den här sommaren inneburit några rejäla skurar med jämna mellanrum. Det både vattnar och fyller tunnorna.

 

Inte vacker men otroligt bra. Den här har dessutom flyttats sedan bilden togs så nu står den på en mindre iögonfallande plats.

Kopplingarna mellan tunnorna köptes på Clas Ohlson. Här hittar du dem.

Slang går så klart att köpa på många ställen men vi ville ha en ganska stor diameter men inte mer än ett par meter och i Örebro finns Hydroscand på Aspholmen, där kan man köpa slang på metervara.

Nästa vecka blir det ett recept med hög självhushållningsgrad och mycket gröna-vågen-känsla. Drick, bada och vattna mycket så hörs vi!

Att skörda i juli

Getingedalen och jag har en sak gemensamt; vi är lite långsamma. Getingedalen kan inte rå för det, det ligger där det ligger och här kommer våren lite senare, det är lite kallare och här råder andra förutsättningar. Jag har blivit långsammare med åren, orsakerna är både medvetna och ofrivilliga. Jag har dock inga problem med det.

Så när andra skördar både gurkor och sallat så kan vi bara titta på och önska Bon Appétit för här är vi inte i närheten av någon gurkskörd än.

Detta är inget problem för mig, i slutet av säsongen är vi ikapp och äter gurka till både frukost, middag och kvällsmat.

Men. Vi kan skörda annat. Vissa saker har vi redan skördat färdigt och det är de perenna grönsakernas förtjänst.

Piplöken är ett sådant exempel. Den kommer tidigt och förser oss med milda löktoner i både varm och kall mat. Nu har den börjat bli träig och trist och skänker mest fröjd för ögat och insekterna.

Flädern blommar som bäst nu i början av juli. Vi passar på att lägga upp ett litet lager av saft och sirap, det är så flädern kommer till användning hos oss. Fläderpannkaka är en exklusiv rätt som passar väldigt bra ihop med jordgubbar och som man kan passa på att unna sig när blommorna är som vackrast.

Jag gillar nedanstående recept eftersom jag kan använda hemodlad rabarber istället för köpt citron. Citronsyra är en suspekt produkt, jag byter ut det mot vinsyra, 20 g räcker.

Flädersirap har jag skrivit om här.

Ett år gjorde jag fläderkapris på bären. Skitjobbigt, det kommer jag aldrig att göra om. Fast det blev gott!

Perenn rucola/sandsenap! Hur bra som helst! Kommer tidigt och är trögblommande. Den går alltid i blom men inte lika tidigt och kraftfullt som ettårig rucola.

Det blir både sallad och smörgåspålägg av rucolan.

Apropå perenner; många örter är ju fleråriga och kan också skördas nu i juli. På bilden syns malva, salvia, kvanne och kärleksört.

En ettårig ört som vi gärna konsumerar i Getingedalen är bladkoriander. En del lyckas få flera skördar på samma sådd, det har aldrig jag fått. Däremot så är den lättodlad och snabb så jag sår ny koriander snart för att ha färska blad hela sommaren.

Persiljan än tvåårig så jag lever gott på förra årets sådd. Nu går den i blom (undrar om jag ska försöka ta egna fröer?) men jag har också kompletteringssått med köpt frö för att få snurr på produktionen.

Basilikan är också ettårig men där har jag lärt mig att skörda ”rätt” så att jag kan få skörd på samma plantor hela sommaren. Basilika är känslig för både kyla och vind så den odlas i växthuset, under tomaterna.

Vi har ungefär 20 jordgubbsplantor. Det ger aldrig tillräckligt mycket skörd för att kunna koka sylt eller saft men det är så otroligt gott att kunna hämta en handfull solvarma jordgubbar till frukosten. Det är ganska mycket jobb med jordgubbar så jag tror inte att jag vill utöka odlingen. Var tredje år ger plantorna dålig skörd och jag måste alltid skydda bären från fåglar.

Vi har tre buskar blåbärstry. Det var min sambo som önskade sig dessa, jag är nöjd med blåbären i skogen. Det tog några år för buskarna att växa till sig men nu ger de ganska mycket bär. Tre buskar räcker dock inte till mer än direktkonsumtion till frukost men det är gott.

Tillbaka till avdelningen fleråriga örter: dragon, lavendel och libbsticka kan jag skörda hur mycket jag vill… om jag vill. Alltså dessa är jättebra att ha men man använder väldigt lite. Fina är de hur som helst.

Av de ettåriga grönsakerna kan vi skörda snabba sockerärter. Sorten Norli är min favorit.

Potatis kan vi nog också skörda men jag har inte gjort det än. Jag ger mig själv i uppdrag att göra det till nästa inlägg. Det är hög tid för en sensommarsådd! Det kommer jag också skriva om nästa gång. Och hur går det med juli-projekten? Jo vattentunnorna är seriekopplade och redo för skyfall. Redovisning nästa vecka.

Ut och skörda med er nu!

Juli

Slutet av juni innebar småpyssel, stödgödsling och jakt på skadedjur. Jag har mer åkersniglar än vanligt i år. Supersmå, grå och slemmiga as som kan förgöra en planta om de är tillräckligt många.

Jag är inte särskilt äckelmagad så jag går ut sent på kvällen med pannlampa och klämmer ihjäl dem med fingrarna. Kvällen är bäst, då är det fuktigt och svalt och då kryper sniglarna fram.

När sniglar har tuggat på rosenbönans blad. Plantan kommer att klara sig, den är så pass stor, men när de är mindre så överlever de inte en natt med hungriga sniglar.

Samtidigt strösslar jag Ferramol på lämpliga ställen och tillsammans med dödandet funkar detta rätt så effektivt. Men åkersniglarna är fler än vanligt och det krävs verkligen daglig koll så det tar lite tid.

Ferramol

Men mina odlingar är mina bäbisar så jag tycker att det är värt det.

Jag kan komma på mig själv på kvällen att jag inte har gjort annat än skrotat runt i trädgården under dagen. Pillat lite här, grejat lite där, flyttat på något, vattnat lite och klippt bort något dött.

Det är höjden av hemester enligt mig.

Juli kommer att innebära mer dödande, mer skrota-runtande men förhoppningsvis även massor av skörd. Förutom det ska vi fixa följande:

Hela sparrisbädden ska få en nystart. Jag har dragit upp nya plantor från frö som verkligen skulle behöva planteras om. Men vi ska preparera bädden ordentligt först. Och alla prydnadsväxter ska flyttas. Den nya platsen är färdig så det är bara att välja ut och gräva upp de mest värdefulla blommorna.

Sparrisplantor som är väldigt sugna på att flytta.
Den här pionen ska definitivt få nytt och fräscht boende. Skalbaggen får gärna följa med.
Purpurkragen vill vi gärna ha på närmare håll. Ska flyttas!
Den mörka stjärnflockan vill vi absolut ha i vår närhet. Flyttas!

Vi håller också på att utöka antalet vattentunnor och dessa ska seriekopplas med ett fiffigt system. (Det gamla systemet med elrör och silikon är old school, se bild nedan.) Men för att fixa en grej så krävdes det att minst fem andra grejer fixades innan. Under tiden vi väntade på beställda delar så föll det tusentals liter regn som gick förlorade. Det är så vi ser på regn efter den torra sommaren 2018.

Just nu är det ganska torrt och vi är helt beroende av uppsamlat regn. Våra odlingar är alldeles för stora för att vattna med brunnsvatten även om vår brunn aldrig har sinat. Det känns helt galet att vattna med dricksvatten som har pumpats med en elektrisk motor när det går att vattna med regnvatten.

Lycka! Snart har vi ännu fler tunnor att samla regn i!

Vi gör något på hönshuset varje dag. Nej vi är inte i närheten av några höns än men vi hoppas att det händer under 2021 åtminstone. Vårt hönshus är långt ifrån något fuskbygge. Nej här är det stabilt, snyggt och välutrustat. Ventilation, golvvärme, klinkers, golvbrunn, sedumtak och belysning med skymningsrelä. Någon passar på att testa nya grejer i samband med detta bygge. Alla skarvar inomhus är fyllda med latex (villaägarens bästa vän) och snart ska det målas. Inte med någon billig plastfärg så klart, här blir det oljebaserat och miljövänligt. Men ändå avtorkbart och hygieniskt.

Därefter kommer hönsgården som ska nätas både under jord och mot himlen så att varken räv eller hök kan ta våra hönor.

Hönshus in the making.

Som sagt, vi är inte i mål och inget lämnas åt slumpen. Men när hönorna väl flyttar hit är det risk för att den här bloggen kommer att byta fokus.

Vi kommer inte att ha sysselsättningsproblem i juli. Heller.

Jag skrev inget om skörden! Nästa inlägg måste bli ett skördeinlägg! Vad har juli att erbjuda?