Tre rötter, två recept och en bra tidning

I skrivande stund regnar det i Getingedalen. Det var länge sedan, kände nästan inte igen ljudet. Visserligen trist men då kanske lite av det tjocka snötäcket smälter snabbare.

Det var kanske under den strålande påsken man skulle ha tagit fram kameran. Jag gjorde det idag istället.

Förodlingen går långsamt framåt men jag tänkte berätta om en annan sak idag; den rekordgoda vinterlagringen och några recept kopplade till detta.

Det nybyggda skafferiet har testkörts i vinter. Skulle det bli minusgrader? Skulle rotsakerna må bra? Skulle det bli för torrt?

När det var som kallast ute blev det nästan noll grader i skafferiet och vi var beredda med en kupévärmare. Då insåg vi att det bara var nere vid golvet som det var så kallt. Ju högre upp i skafferiet desto varmare. Väldigt funktionellt.

De flesta rotsaker vill ha plusgrader men ändå så få som möjligt. Om det är 1-2 grader så stannar nästan åldrandet helt och hållet och grödorna faller i dvala. Optimalt.

Vi byggde några ljustäta trälådor, ungefär som gamla hederliga potatislådor, där vi har förvarat potatis, palsternacka, rödbetor och morötter. Det har funkat över förväntan. Jag är van vid att några rötter ruttnar och att jag måste rensa i påsar och lådor med jämna mellanrum. Denna vinter har allt hållit sig fräscht, spänstigt och aptitligt.

Potatisen Foxton är fortfarande lika fin som när den skördades.

Visserligen satsade jag på rotsaker med goda lagringsegenskaper och hur mycket detta har varit avgörande vet jag inte. Det var svårt att hitta ekologisk och fast vinterpotatis men man kan inte få allt. Foxton är mjölig och man får helt enkelt anpassa matlagningen.


Ett recept som jag gärna vill dela med mig av är nedanstående potatismuffins.

600 g potatis

50 g smör + smör till formar

3 dl riven ost

3 ägg

örter, till exempel persilja, timjan och dill

ströbröd

salt och peppar

Skala och koka potatisen. Smält smör och låt det brynas till gyllene utan att brännas. Sätt ugnen på 150 grader. Pressa potatisen med en potatispress, häll i  smör,  hackade örter och riven ost. Rör om och knäck i ett ägg i taget under omrörning. Salta och peppra.

Smörj och bröa portionsformar. Fördela smeten i formarna, en sprits är ett bra hjälpmedel, till 2/3. Ställ formarna i en långpanna med några cm vatten. Låt grädda i ca 45 minuter eller till muffinsen har fått fin färg.


Några andra rötter som också har klarat vintern galant är palsternacka och morot. Jag har aldrig hört talas om vinterpalsternacka så där tar jag helt enkelt en sort som jag gillar men när det gäller morötter så valde jag sort med omsorg.

För första gången odlade jag en vintermorot med goda lagringsegenskaper och precis som med potatisen så har den mått förträffligt i vinter. Rothild från Runåbergs är sorten.

Rothild och Student, side by side.

Precis som med potatis så är detta två mycket användbara grönsaker i vårt hushåll men vi provade en ny rätt till påskbordet som var vansinnigt god. Receptet kommer här:


1-1,5 kg morötter och palsternackor (även andra rötter funkar)

en god olja

flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Tvätta, skrubba och skala (om det behövs) rotsakerna. Dela dem på längden och fördela dem på en bakplåtsklädd långpanna. Häll över olja och blanda runt. Rosta i ca 25-30 minuter, rör om någon gång. Ta ut och salta.

Gör en egen pesto (eftersom det är överlägset mycket godare än köpepesto):

0,5-1 dl valfria naturella nötter eller solrosfrön

1 kruka basilika

2 vitlöksklyftor

2 dl riven ost med lite drag

1,5-2 dl olivolja

salt

mandelspån

Det bästa verktyget för att göra en pesto är en matberedare med knivar eller liknande. Jag har en stavmixer med några olika tillbehör som är perfekta till detta. Som en minimatberedare.

Mixa vitlök, basilika och ost till en crème. Häll i oljan, lite i taget tills allt har blandat sig. Sist häller jag i nötterna och mixar väldigt kort stund eftersom jag vill behålla lite knaprighet. Smaka av med salt.

Låt de rostade rotsakerna svalna lite, ringla peston över och toppa med mandelspån.


Avslutningsvis vill jag ge er två tips. Det första är nya versionen av tidningen Vegourmet. Den har bytt skepnad och i Getingedalen är vi mycket nöjda med uppdateringen. Ett riktigt tjockt nummer späckat med väldigt bra recept. Mycket snyggt fotograferat och hållbarheten går som en röd tråd genom innehållet. Dessutom är jag faktiskt stolt delägare i Vegourmet även om min del är väldigt, väldigt liten…

Tips nummer två är Karoline Jönssons senaste projekt. Karoline är bekant från flera olika sammanhang, dels har hon skrivit inspirerande böcker, bland annat Det Goda Gröna och Det Gröna Skafferiet men även från (det lätt utskällda) TV-programmet Vegorätt.

Självklart tycker jag att detta är spännande att läsa eftersom jag pysslar med ungefär samma sak. Strävar efter självhushållning, äter vegetariskt och bloggar en gång i veckan.

Nu har hon gett sig själv en utmaning genom ett självhushållningsprojekt som varar under 2018. Varje vecka bloggar hon om sin utveckling och sina tankar. Här finns bloggen och det finns även en pod kopplad till projektet. Avsnitten hittas i bloggen.

Nästa vecka blir det en rapport från läget i förodlingen.

Naturfenomen och allt det fantastiska

Visst sker det saker i förodlingen och visst har jag lyckats med något som jag tror är lite svårt men det som händer i naturen just nu är desto mer spännande.

När temperatur och nederbörd samspelar på ett ovanligt sätt så får det udda konsekvenser. Världen i Getingedalen har varit täckt av is de senaste dagarna. Och visst, det blir lite läskigt men med bra däck och broddar så känner jag mig trygg.

Den is som täcker andra delar av världen, till exempel träd och buskar, blir istället till vacker konst. Inte bara för ögat, ljuden som uppstår är fantastiska. En isbeklädd björk som rör sig i vinden knastrar, klingar och knäpper på ett magiskt vis.

En helt vanlig ovanlig björk.
Jag är glad att jag är på plats när detta händer, snart är det borta igen.

Långt ifrån något fenomen, men ändå alldeles fantastiskt, är fågellivet. Att råka stå med kameran i högsta hugg när en flock sidensvansar slår sig ner tio meter från mig är nästan för bra för att vara sant.

Så otroligt vackra.

Varken något fenomen eller särskilt fantastiskt är det att bina dör som flugor. Helt naturligt enligt experterna men icke desto mindre sorgligt. De hundratals bin som tror att solens värme betyder vår och plusgrader faller offer för kylan några meter från kupan. Tydligen flyger de ut för att gå på toa. Liksom många andra djur vill de inte bajsa i sitt eget bo och håller sig hela vintern. Stackare.

Döda bin utanför kupan. Jag hoppas åtminstone att de hann bajsa innan de avled.

Kanske inte något fenomen men ändå lite fantastiskt är att bakpulvermetoden verkar funka väldigt bra. De svårflirtade chilifröerna genomgick ett litet bakpulverbad för att skalet skulle bli mjukare och sedan fick de bo i kuvös några dygn.

Häpp vad det gror! Carolina Reaper lär vara världens starkaste chili och jag kommer aldrig att äta den men av någon anledning är den rolig att odla.

Det är klart att världens starkaste har ett kvinnonamn.

Fantastiskt roligt var det att få en så grym purjolöksskörd förra året. Lika fantastiskt har det varit att se hur bra lagringen i kallväxthus har funkat.

Purjolöken kan stå kvar i landet hela vintern men de är svåra att skörda när de är fastfrusna och täckta av snö. Genom att gräva upp dem och flytta dem till växthuset har de varit lätta att hämta.

I förra bloggen visade jag min nya sådd av purjolök fast den var tämligen ointressant eftersom inget hade grott. Idag har jag desto mer att visa.

Det är skönt att ha lite erfarenhet i bagaget när jag nu försöker mig på min andra odling av purjolök. Dessa tunna strån ska få flytta in under växtlampan och sedan klippas då och då innan de planteras ut i maj.

Nu börjar det verkligen dra ihop sig till tomatsådd. Jag tror att det är gjort när jag skriver nästa gång. En annan sak som jag trodde att jag skulle ha gjort för flera veckor sedan är vintersådden i kallväxthuset. Att jorden var frusen hindrade mig att genomföra detta men nu har det börjat tina på ytan.

Här ska jag så spenat, rädisa och kanske något mer.

Jag tror att även detta är gjort när jag skriver nästa gång. Genom att fylla vattenkannan med varmvatten kan jag säkert tina en del av jorden som ligger djupare i lådan även om det bara är ytjorden som är intressant just nu.

Takdropp och istappar vittnar om vilken årstid som närmar sig även om väderappen säger att det ska vara minusgrader ett bra tag till. Inte mig emot, skidåkning är min favorit bland motionsformer och jag har spår utanför knuten.

Vackert är det dessutom, våren får gärna komma långsamt.

Ut och njut!

Avrundning

Det var inte bättre förr. Iallafall inte mitt odlande. Skördarna blir bara bättre med tiden och jag har en behagligare balans på allt.

Vid den här tiden, för några år sedan, var jag less. Odlartrött. Om jag hade känt till vinterodling eller höstsådd över huvud taget så hade jag förmodligen brytt mig nada.

Jag kan dock känna att det är sunt att pausa. Göra något annat och få tillbaka ivern. I år är jag inte alls lika odlartrött. Dels har jag haft en bättre planering, dels har jag haft en om dan som motto. Istället för att se trädgården som ett enda Mount Everest av arbete så gör jag en sak om dagen. Och det leder ofta till två eller tre.

I måndags skulle jag bara skörda – och flytta på – purjolöken. När det var gjort så passade jag på att fixa ett par saker till och efter det var jag förstås skitnöjd eftersom jag bara skulle skörda purjolöken. Jag är så stolt över den här skörden!

Om jag bara ska gå ut och göra en sak så känns berget nästan som en nedförsbacke och om man gör en sak om dagen så händer det en hel del under en vecka.

Nu är det inte mycket kvar att göra i trädgården innan vintern. Jag har skördat i princip allt som bör skördas, fågelbaden är inplockade, krukor tömda och upp-och-ner-vända, grillen inställd och möblerna staplade i förrådet.

Kvar sitter vintermorötterna. Med flit. Men jag ska ta in dem vilken dag som helst. De där morötterna som ska ha så mycket bättre lagringsegenskaper än klassiska morötter. Ska bli väldigt spännande att utvärdera det.

Sommarmorötter. De som satt kvar efter en hel sommars konsumtion.

Kvar sitter också grönkålen. Dels har jag skördat av den sedan i maj, dels är den väldigt köldtålig.

Nästa års växthusodling kommer inte att ske i krukor utan i skräddarsydda kragar. För att kunna utnyttja den gamla jorden från årets krukor så snickrade vi ihop lådorna redan nu. Tillsammans med nedklippta växtdelar, täckmaterial, halm och kogödsel är dessa bäddar redan preppade inför våren. Ingen nederbörd kommer att laka ur bäddarna och näringen blir kvar.

Så här såg det ut i våras…
…och så här ska det se ut hädanefter!

Förutom att odla tomater och paprika i dem så provar jag att lagra purjolök i dem. Jo faktiskt.

Egentligen kan purjolök stå ute hela vintern men den fryser fast i jorden så den är svår att skörda. Då såg jag att Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, flyttade sina purjolökar från friland till växthus eftersom jorden inte fryser så hårt i växthuset. Nu har jag gjort likadant. Utvärdering följer.

Purjolöken grävdes försiktigt upp och sedan ner i en av de nysnickrade lådorna i växthuset.

Ett annat sätt jag kommer att använda lådorna på är att vårvinterodla. I vintras satte jag lite frön i krukor i växthuset med grödor som är köldtåliga. Det var ruccola, spenat, machésallat och lite annat. Allt kom upp och växte fint, trots kylan, men sedan växte de ur sina krukor och jag tog inte hand om dem. Nu ska jag göra samma sak fast i lådorna. Tänk om jag får skörda sallat i mars? Det vore coolt!

Det här är förra årets februariexperiment i växthuset!

Inomhus är det grönsaker lite överallt. Dels de som ska lagras i rumstemperatur och har hittat sin slutdestination, dels de som sitter i väntrummet, till exempel tomater som ska eftermogna och chili som torkas.

Gul och röd lök flätar jag och hänger lite överallt i köket. De mår bäst i rumstemperatur och de tar väldigt lite plats när de hänger. Dessutom blir det vackert. Lök är något som jag nog använder i varje måltid.

Jag använder en torkapparat till vissa saker, bland annat chili som ska smulas till flakes. Här är det sex lager blandad chilifrukt som torkas på ett effektivt sätt i ca 45 grader. Det tar ett par dygn.
I år odlade jag Jamaica Bell för första gången med stor framgång. Den har så himla rolig form.
Jag tror att jag har varit bättre på att skörda tomater i år. Det blev betydligt färre som skulle eftermogna inomhus. Skönt eftersom det är platskrävade.
En av de sista grödorna som skördades var timjan. Jag klipper av kvistarna och lägger i en burk i frysen. Där släpper bladen från grenarna som man kan fiska upp nästa gång man har ett ärende i burken. Timjan behåller smaken allra bäst i frusen form. Mer om örter i mitt nästa inlägg!
Det enda som planteras nu är vitlöken. Jag köpte ekologisk Therador på Klostra för att dess beskrivning matchade mina önskemål bäst. Vitlöksklyftorna klämde jag ner mellan mina jordgubbsplantor eftersom de tydligen ska växa fint ihop.

I nästa inlägg tänkte jag bjussa på ett ruskigt bra recept och så ska jag grotta ner mig i små blad med stor personlighet.

Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Vitlök, älgar och skafferi

Först vill jag återkoppla till mitt förra inlägg om mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Det går en serie på SVT som heter Kalles sex liv. I avsnitt två, Självförsörjning på sex kvadrat, besöker han just denna plats och David som guidade oss i mångfaldsträdgården. David lever hard core permakulturellt och det får du se mer av om du tittar på programmet. Dessutom kommer du att känna igen flera saker om du läste mitt förra inlägg.

Jag vet inte varför vi försöker odla äpplen. Älgarna tar dem för oss varje höst. Dessutom planterar vi nya äppelträd varje år och det börjar kännas lönlöst. Det vore bättre att satsa på något som inte lockar till sig horder av älgar.

Mellan den 1-10 september brukar det hända och det är inte måttligt heller. Det är flera besök om dagen och de är inte ett dugg blyga. Det är klart att de ger sig av, en liten bit, om vi går ut och jagar iväg dem men de är ganska snart tillbaka.

Först tar de frukten på träden, sedan kommer de och äter upp fallfrukten och sist gör de en förskräcklig beskärning av grenarna.

Kalätet äppelträd. Om de åtminstone hade gått beskärningskursen?

I år var de tidiga. Frukten är inte ens mogen men det verkar inte spela någon roll för en älg. Och de är skoningslösa. Morgon, middag och kväll står de i vår trädgård och mumsar. Om jag hade haft tid så skulle jag vara utomhus dygnet runt men jag har lite annat att göra.

Till skillnad mot många andra så fick vi frukt i år. Jättemycket frukt. Den köldknäpp som drabbade halva Sverige i april skördade många äppelliv men av meteorologiska skäl fick vi aldrig så kallt.

Men vi kommer ändå inte att äta några egna äpplen i år.

Nedanstående klipp filmade jag i veckan genom altandörren. Skitig ruta med speglingar av mig men så här går det till i Getingedalen på hösten.

Sedan sist har jag skördat vitlöken. Först fick den ligga på tork i vår dragiga car port och sedan flätade jag ihop dem till fyra praktfulla flätor. Förra året fick vi en skräpskörd av vitlök men i år har vi fått massor. Visserligen bara små och medelstora lökar men det är ändå tillräckligt många för att vi ska klara oss ett år.

Vitlök mår bäst i rumstemperatur eller lite varmare. Om jag flätar dem tar de ganska liten plats och är lätta att hänga i köket. Dessutom kan jag placera dem högt under taket där det alltid är lite varmare. Och snyggt blir det också.

Fyra flätor vitlök på väg in i köket.

Mina morötter har också blivit bra i år. För första gången odlar jag två olika sorter på ett mera medvetet sätt än tidigare. Den ena sorten är sommarmorötter, för färsk konsumtion nu och en liten tid framöver. Dessa har inga vidare lagringsegenskaper.

Den andra sorten är en vintermorot med goda lagringsegenskaper. Då mina utrymmen för lagring är begränsade så har jag å ena sidan blivit väldigt kreativ när det gäller förädling, å andra sidan odlat lite mindre än jag egentligen vill för att kunna lagra utan att det ruttnar.

Morotsskog.

Med dessa vintermorötter ska det bli spännande att se om de kan lagras längre utan att ruttna.

Ett av de kreativa sätt som jag har använt med mycket lyckat resultat är att frysa morötter. Antingen rivna eller som slantar. Ingen förvällning utan rakt ner i påsar i frysen.

Slantarna funkar riktigt fint i soppor, grytor, gratänger och wok. De rivna morötterna blir bra i bröd, kakor och juicer.

Apropå lagring så har vi något nytt på gång i Getingedalen. I flera års tid har jag ältat detta med mina bristande lagringsmöjligheter och lika länge har vi klurat på en lösning. De bästa är för dyra (en nytillverkad jordkällare) men det kan hända att vi är dumsnåla. Därefter har vi haft allehanda förslag på lösningar tills vi kom fram till det som skulle passa oss bäst.

Vi har en oisolerad köksfarstu som mest används som förråd. Det har också nyttjats som ett opraktiskt och provisoriskt skafferi, tack vare att det blir så kallt där.

Nu försvinner köksfarstun och det blir ett fulländat skafferi istället. Som vanligt var det ett projekt som blev betydligt större än tänkt eftersom vi hittade delar som var ruttna och när vi ändå river så passar vi på att isolera. På vintern kan det nämligen bli minusgrader i detta utrymme och det vore skönt att slippa även om vi har tänkt oss en liten frostvakt när det är som kallast.

Jag tror att detta blir ett superbra utrymme för lagring.

 

I skrivande stund har jag tre maskerade män i trädgården. Nästa inlägg ska handla om våra nya husdjur.

 

Och i helgen, 26-27 augusti, tycker jag att ni ska åka till Södra Åsta, Lillkyrka, för där hittar ni Konst & Kaffe. Förutom en himla massa gofika, konst, hantverk och undertecknad så är det en fantastiskt liten gård med gammal torpträdgård. Alldeles intill ligger Åsta Gårdsmuseum och Åsta Antik så denna utflykt har många värden.