Tji rundvandring

Nästa vecka blir det helt enkelt en statusrapport med foton från trädgården.

Så avslutade jag förra veckans inlägg men jag kommer inte att hålla mitt löfte.

Orsaken heter väder. Inte för att jag är känslig för vatten, som hundägare har jag vant mig vid att vara ute i alla väder, men det blir kladdigt och tungt med blöt jord. Fröer fastnar på fingrarna, tuschet flyter iväg när jag ska skriva mina skyltar och kameran får fuktskador.

Men jag har annat att skriva om, tro mig, det händer saker där ute.

Bland annat tänkte jag följa upp det jag skrev om kogödselskandalen eftersom det finns rykande färskt material på den fronten. Dessutom blir det några rader om hägg, hos oss blommar den som bäst just nu.

I dagens avsnitt av Plånboken i P1 intervjuas Lena Israelsson om fusket i jord- och gödselsäckarna. Jag tycker definitivt att du ska lyssna på det. Antingen skrollar du fram 20 minuter eller också lyssnar du från början. Det första reportaget har också trädgårdsanknytning men tyvärr inte av det roliga slaget.

Här hittar du det aktuella avsnittet av Plånboken i P1.

Förra veckan skrev jag att Lena inte hade hunnit blogga om kogödselskandalen än men nu har det hänt. Här läser ni hennes utförliga och informativa text.

I bloggen skriver hon både om sin medverkan i Plånboken men också att hon finns med i kommande avsnitt av Odla med P1, ett program jag alltid lyssnar på och har rekommenderat flera gånger här. Då ska hon dock inte prata kogödsel utan om pyralider, alltså bekämpningsmedlet som har smugits in i många gödselpreparat och en del jordar. Jag har skrivit lite om detta förut men Lena har skrivit kilometrar.

Det är uppenbart att hobbyodlarna är beroende av en pinsam och oreglerad marknad som inte går ut på att sälja bra grejer utan att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Nu lämnar jag eländet men det pågår fortfarande för fullt där ute. Du som konsument kan påverka situationen på två sätt: Köp inte billig jord/gödsel med tvivelaktigt innehåll och ställ frågor i affären.

Och kom ihåg att mineralgödsel är en tjusig omskrivning för konst- eller handelsgödsel. Big no no.

Över till häggen. Det är nog risk för att den har blommat över i stan men här är det prime time för häggen. Förra året var jag lite skadad av utbildningen eko-vegetariskt kök och såg det ätbara i allt. Vi kokade saft, picklade häggblommor och gjorde häggvinäger.

Det röda i saften kommer från rabarber som jag blandade i för syrans skull.

Ett år senare och vi har inte rört blommorna eller druckit en droppe av saften. Vinägern står också orörd.

Faktiskt så tror jag att pandemin är en del av orsaken. Det har inte arrangerats några kalas i Getingedalen på väldigt länge och det känns som om detta är spännande bjudgrejer.

Men pandemin har ju inte hindrat oss från att laga kalasmat, tvärtom, det har varit ett ypperligt tillfälle att grotta ner sig i nya recept och prova ny, spännande mat. Men häggen fick inte vara med.

Att saften är orörd är det minst förvånande. Vi dricker aldrig saft och all saft som kokas är i princip bara till för gäster och bjudningar. Vi hoppas att det finns anledning att ta fram den i höst.

Här har jag samlat mina recept med hägg.

Med andra ord, jag lagar ingenting med hägg i år. I förrådet finns även orörda produkter med syrén; syrénsirap, syrénsocker, syrénmarmelad och syrénsaft. Eller marmeladen har vi dock ätit och kastat. Den blev lite för bitter för oss.

För en gångs skulle tänkte jag ligga steget före; här kommer mina recept med syrén.

Att se fram emot!

Nämen hörni, nästa vecka hoppas jag verkligen att jag får bjuda på en fotograferad rundvandring i trädgården. En lägesrapport i bilder. Jag ligger efter, den kalla våren och en fet förkylning har saktat ner arbetet men det reder nog ut sig i slutänden.

Ny plast och kogödsel utan kogödsel

Så! Då hade vi äntligen alla grejer på plats! Dags att byta plasten på växthuset.

Vi har ett egenbyggt växthus från 2005. Första gången använde vi jättebilligt plast. Den kunde sitta i tre år innan den vittrade sönder. Man får vad man betalar för. Vi var ändå nöjda att den höll i tre år eftersom vi betalade typ noll kronor för den.

Därefter beställde vi riktigt tjock växthusplast för ungefär 1600 kr. Den har suttit till idag så den har också betalat sig. Förra året gjorde vi några provisoriska lagningar och insåg att 2021 är året då vi byter alltihop.

Den här gången beställde vi växthusplast på metervara från Gjordnära. Alltihop kostade 1200 kronor. Vi gjorde lite annorlunda den här gången och drog plasten runt hörnen. Dessutom förstärkte vi med packband för att häftpistolens klamrar inte skulle gå genom duken.

Packband gick inte att köpa kortare än 600 meter och kostade 350 kronor. Häftpistol hade vi sedan tidigare och klamrar kostar inte många kronor.

En anledning till att vårt växthus aldrig har blåst sönder beror på att vi har skruvat fast ribbor i reglarna för att hålla plasten på plats (se bild ovan). Dessa skruvades loss innan bytet så klart. Vi kunde konstatera att de var torra och att lasyren börjat flaga men att vi kan använda dem i några år till. Jag borstade av dem och ska ge dem en omgång lasyr för att öka livslängden. Priset för den burken är fortfarande okänd.

Allt som allt kommer bytet inte att kosta mer än 2000 kronor.

Östra sidan är strippad och redo för ny plast!

Mina bäddar börjar bli färdiggödslade och jag har börjat plantera. Senast petades bondbönor ner i jorden. Förra årets persilja har fått förstärkning av kompletterande sådd. Gurkan är sådd under kontrollerade former inomhus och de förodlade luktärterna har fått komma ut.

En sak om dagen.

Jag lyssnade på en liveföreläsning med Lena Israelsson. Från början var hon bara en odlingsguru i största allmänhet. Hennes bok Handbok för köksträdgården var kursbok när jag pluggade småskalig odling. Med åren har det dock visat sig att Lena inte bara är skitbra på grönsaksodling, hon är även aktivist.

När förra årets giftskandal uppenbarades var det Lena som drev kampen mot producenterna. Den skandalen är långt ifrån överstökad, det har visat sig att även årets jordsäckar och gödselpreparat innehåller klopyralid vilket Lena har gjort stor sak av. Heder åt hennes kamp och ork.

Men. I samband med att hon gick på djupet i den till synes riktigt ruttna jordbranschen så har det även uppdagats att mycket gödsel på påse är skräp. Precis som flera andra branscher har jord- och gödselfirmorna går under radarn och sluppit kontroller, deklarationer och transparens. Här får man tydligen kalla vad som helst för gödsel och komma undan med det.

Det är flera företag som säljer säckar som det står kogödsel på men som innehåller torv och 2% gödsel. Helt orimligt.

Det finns två saker att göra som konsument: Köp inte de aktuella sorterna och ställ alltid frågan i handeln: vad innehåller säcken?

Här kan du läsa Lenas blogg.

Bilden är lånad från Instagramkontot Odla utan att gräva (TACK!) och tabellen är sammanställd bara ett par dagar efter Lenas avslöjande och upprop. Förmodligen finns det redan en uppdaterad version av tabellen men låt denna vara vägledande när du handlar!

Lena har inte hunnit blogga om den oreglerade kogödselbranschen än, hon har liksom många järn i elden den damen, men hon skriver om det på Facebook. Hennes grupp heter Odlaren Lena Israelsson och är definitivt värd att följa om man vill stötta hennes kamp men också få löpande information om hennes framsteg.

Åter till föreläsningen. Den var bra, jättebra, men det var också samma dag som kogödselskandalen hade uppdagats så hon var lite splittrad och oförberedd. Hon är dock förlåten hundra gånger om med tanke på det obetalda jobb som hon lägger ner.

The Hero!

Föreläsningen spelades in och kan ses här.

Nästa vecka blir det helt enkelt en statusrapport med foton från trädgården. Odla på!

Sista bakslaget?

Alltså i skrivande stund är det rent förskräckligt där ute. Snöblandat, horisontellt regn och storm. Jag hoppas att det är sista bakslaget, prognosen visar härlig värme nästa vecka.

Nåväl, innan detta läskiga väder har det varit ganska skapligt ute. Jordtermometern visade hela nio grader en dag och jag var snabbt ute med mina sättpotatisar. Först en omgång med bredgrepen för att luckra lite men ingen gödsel. Mina potatisar får leva på resterna från förra året och det som täckmaterialet bidrar med.

Bredgrepen! Min ergonomiska, effektiva och skonsamma kompis!

Och att vi har fått detta väder oroar mig inte det minsta. Knölarna ligger tryggt 10-15 cm ner i jorden och påverkas inte av snö och storm.

Dessutom har jag börjat grepa och preppa alla andra bäddar också. När den där utlovade värmen kommer så vill jag gärna vara beredd. Här gödslar jag. Lite mer där kålen ska växa och lite mindre för mangold och morot.

Det har blivit en tradition att skicka i årets kökskompost i kålbädden. Jag har två varmkomposter där vi slänger avfallet från köket. På våren plomberar jag den ena för att börja kasta i den andra i stället. Den har ju då varit stängd sedan förra våren och töms först på fantastisk och näringsrik mull.

Visst, man kan skönja rester av sådant vi har ätit, särskilt sådant som tar lite längre tid att bryta ner, men det får åka med ner i jorden. Maskarna sköter nedbrytningen av detta.

Japp! Du ser kolbitar.  Jag grundar mina komposttunnor med kol (från en lokal kolmila) som får suga åt sig lakvatten och sedan bli biokol i mina bäddar. Närings- och vattenreservoarer samtidigt som de luckrar rejält.

Vi är dock bara två personer i hushållet och vi försöker att kasta så lite mat som möjligt så det blir inte så mycket i vår varmkompost. Det räcker bara till kålen.

Användandet av varmkompost är lite omdiskuterat med anledning av att komposten läcker, både uppåt och neråt, men det är en annan diskussion som jag gärna tar en annan gång (och har skrivit om förut).

Tillbaka till potatisen. Jag brukar sätta tre sorter, ett kilo av varje. En tidig sort, en sommarpotatis och en lagringsduglig höstknöl. I år fick jag ytterligare två sorter av en generös granne. Två spännande sorter som jag inte kände till och kanske inte hade valt själv. Kul med den sortens input, sånt lär man sig av.

Nu hade jag en viss yta planerad för potatis så jag fick utöka den lite. Och dessutom planterade jag lite för trångt. Jag tror inte att det blir något problem. Är det någon som vet vad som händer om potatisen sitter för trångt?

Det här är en tydlig och trevlig guide till hur man odlar potatis.

Apropå gödsel; förra året upptäckte man rester av bekämpningsmedel i ekologiska och KRAV-märkta gödningar. Framför allt i flytande extrakt men även i ekologisk jord.

Jag var en av de som drabbades och skickade in foton på förkrympta plantor och svarade på enkäter. Det drabbade framför allt tomat och paprika men även andra växter i samma familj.

Den korta förklaringen till hur detta hade hamnat i den ekologiska gödningen var att man använde gamla växtdelar till att skapa basen i gödningen, en trögflytande vätska kallad vinass. Men när det inte finns tillräckligt med ekologiskt odlade gamla växtdelar att tillgå så godkänner jordbruksverket att man får använda konventionellt odlade växtdelar till en viss gräns. Och det är fortfarande ok att kalla produkten för ekologisk och KRAV.

Big NO NO!

Inom det konventionella jordbruket används det en hel del bekämpningsmedel, pesticider och insektsgifter, och dessa hamnar så klart i vinassen. Det blev plötsligt solklart hur starka och hemska dessa medel är.

Alla som använde konventionella gödningsmedel, alltså konstgödsel/mineralgödsel/handelsgödsel, drabbades inte alls. För så är det ju: konstgödsel är en bra och billig näringskälla i stunden. Men för jorden, både klotet och myllan, och framtida skördar och generationer, är det en katastrof. (Den som köper fem jordsäckar för en hundring kan vara säker på att innehållet är gödslat med konstgödsel.)

Läs mer om konstgödsel här.

Vinass skapar omedelbara skador medan konstgödsel dödar på lång sikt.

Någon som engagerade sig i detta är odlaren och trädgårdsboksförfattaren Lena Israelsson. Hon har stridit i timtals och skrivit kilometerlånga texter gällande detta. Hennes blogg hittar du här.

Så vad är alternativet? Självklart har jag slutat med ekologisk näring på flaska men det är samtidigt helt otänkbart att använda konstgödsel. I år har jag således jobbat mer systematiskt med nässelvatten, stallgödselsoppa och guldvatten.

Källa till näring, både i magen och jorden.

Jag gjorde nässelbuketter redan förra året. Dessa hängdes på tork i ett förråd för att användas nu. Stallgödsel har lagts i blöt i några dagar och sedan silats. Den vätskan är mumma. Och så har jag helt enkelt kissat i lämpliga kärl och hällt i vattenkannan. Proportioner? En pink till en hink är lagom.

Kobajsberget börjar komma till nytta nu.

Men lukten då? Faktum är att blötlagda torkade nässlor inte luktar alls lika illa som färska. Hönsgödsel kan lukta riktigt fränt men kodynga har en mycket mildare doft. Och guldvatten, alltså kiss, späds så mycket att det inte finns någon lukt att prata om över huvud taget.

Jag jobbar i slutna kärl, hinkar med lock, och jag ställer en hel del utomhus. Dessutom ska allt spädas ganska rejält.

Det är framför allt under förodlingen som jag har behov av näring i flytande form. Bäddarna preppar jag med kompost och stallgödsel. En månad efter utplantering börjar jag dock stödgödsla med flytande näring, oftast hönsgödselsoppa eller guldvatten. En gång i veckan för de mest näringskrävande sorterna.

Det var allt för idag. Nästa vecka skriver jag mer om årets förodling.

Did I plant that?

Ja kära någon. Det här var veckan då tomatplantorna drabbades av skador, inte mina egna i särskilt stor omfattning – än – men väldigt många i Sverige och Norden. Lena Israelsson, en bra odlingsboksförfattare och aktivist har uppmärksammat att det är flera ekologiska och KRAV-märkta flytande näringslösningar som har haft giftiga bekämpningsmedel i sig. Det är framför allt tomat- och paprikaplantor som får skador av detta. Skandalen är i sin linda men det uppmärksammades i senaste Odla med P1 och de ger dessutom en väldigt bra förklaring till vad det handlar om.

Lyssna här.

Lena Israelssons hemsida hittar du här.

Jag använder flytande gödning under min förodling. Det är så behändigt att hälla en matsked i vattenkannan. När mina växter är utplanterande använder jag andra sorters gödning.

Jag kan se de aktuella skadorna på ett par av mina plantor men skadorna kan uppstå senare så det kan bli fler. Det kan också vara förklaringen till att sex fina paprikaplantor plötsligt stendog. Jag har använt Plantagens KRAV-märkta, ekologiska flytande gödning men det som är kvar i flaskan åker till återvinningen nu. Eller ska jag åka tillbaka till Plantagen med den? Det ska jag nog.

Jag hade samma flaska förra året och då var min förodling pinsamt dålig. Jag trodde att det berodde på att jag använde ”skräpjord” istället för såjord men så var kanske inte fallet. Hur som helst så hämtade sig plantorna senare.

Tomatplanta med de aktuella skadorna. Förkrympta hårda blad och knepiga knölar.

Nedan syns boven. Jag har rekommenderat den förr eftersom den är ekologisk och KRAV-märkt. En hittills pålitlig märkning. Nu tycker jag att du ska lämna tillbaka den till Plantagen du också.

KRAV, vars logga sitter på ovanstående flaska, måste tycka att detta är ytterst pinsamt. KRAV är en seriös organisation med många kontroller och inbyggda filter. En sådan här sak ska inte få slinka igenom.

Här kan du läsa vad KRAV skriver om den aktuella situationen.

Så, då har vi avhandlat det tråkiga. Över till det härliga.

Det kanske gror lite långsamt men jag är nog otålig. Dessutom tillkom det tre nya odlingslådor under veckan. Bara så där. Sambons tanke var att flytta upp våra finaste perenner från skamvrån och jag hakade på. När väl lådorna stod där så blev det ändå grönsaker i en av dem… Fast vi är tämligen säkra på att det blir blommor i de sista två.

De står alldeles intill altandäcket, nära vattentunnorna. Det är så här man ska ha all sin odling egentligen. Fast det kom vi på för sent. En låda hitom körsbärsträdet och två bortom. Detta är en plats som vi ofta är på så vi kommer njuta av och sköta om blommorna betydligt mer.
Kom igen! Lite tempo tack!
Ramslöken levererade faktiskt två små blommor så nu ska vi försöka plocka fröerna när de är mogna och plantera dem på något annat ställe.
När vi ändå snackar lök så visar jag gärna upp min präktiga vitlök. En skopa hönsgödselsoppa i vattenkannan en gång i veckan verkar vara… ska vi säga The Shit?
De gula och röda lökarna är väl inbäddade i år. Allt för att hålla fukten i jorden. Än så länge ser det bra ut. Så småningom kommer även dessa få hönsgödselsoppa med vattningarna.
Sockerärterna gror fint. Lokförare Bergfälts jätteärt är planterade i cirkel. Det är andra året jag odlar dessa på egenodlade fröer vilket är kul. Dessa var jag lite osäker på eftersom de hade drabbats av mjöldagg när jag skördade dem men det verkar inte ha påverkat grobarheten.
Av de perenna, oätliga växter som jag tycker om bara för dess utseende så ligger getramsen bra till.
Funkia/Hosta är också en tio-i-topp-växt. Bladen kan ha så olika gröna nyanser. En favorit är denna som drar åt blått.

Växthuset är färdigfixat. All chili och de paprikor som överlevde har planterats om. Några pelargoner får också plats där inne. Känsliga tomater och bortskämda gurkor samsas med delikat basilika. Ingen djungel att tala om än men den kommer… och det brukar vara härligt.

Tomater i givakt.
Tomater och gurka samsas med basilika.
Basilikafröer är ljusgroende så jag lägger dem på blöt jordyta och klappar fast dem lite lätt. Innan de har grott och fått lite rötter så duschar jag planteringen med lätt hand. På bilden kan man se det första tecknet på basilikafröer som gror.
Bara några dagar senare ser de ut så här. Då behöver man inte dalta med mjuk dusch längre.

Nästa vecka hoppas jag kunna visa lite saker som gror. Morot, fänkål, mangold och sallat. Jag vill också visa kålplantor som har överkommit utplanteringschocken och snigelkonfrontationerna. Väx nurå!

Avslutningsvis bjuder jag på några uppslag till alternativa plantskyltar. De där du inte visste att du saknade.

Slow life

Alltså… det har inte hänt så mycket sedan sist. Om man tycker att det här inlägget är av karaktären gripa efter halmstrån så har man nog rätt. Men snön ligger lika djup som senast, kanske till och med djupare. Kylan är inte lika bister men det finns inte en tillstymmelse till vår. Jo ljuset. Och lite fågelsång.

Senast igår fick jag också bekräftat att det är alldeles för tidigt att så tomater och annat. Det kan ha varit i podden Två odlare emellan. En alldeles förträfflig sysselsättning i väntan på varmare tider är att lyssna på den. Det råder en ganska stor iver i många odlarforum men det kommer mest att skapa bekymmer om jag sår tomaterna nu.

Lena Israelsson har skrivit en hel hög med odlarböcker och bloggar dessutom om grönsaksodling. Jag länkade till ett av hennes inlägg förra året vid den här tiden och jag gör det gärna igen. Enligt Lena bör vi ge fan i att så gurka i februari och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Värsta bästa boken!

Mina tomatfröer är åtminstone framplockade och jag konstaterar att det är väldigt mycket. Det är nästan så att jag hoppas att bara hälften gror men tomater brukar gro… Piennolotomaterna, de där italienska lagringsbara, de har sämre grobarhet och det är kanske bra. Typ.

Tomatplantor brukar dock vara lätta att sälja och ge bort. Det är bra.

På chilifronten går det sakta men det ser väldigt friskt ut så jag är inte orolig. Jag hoppades kunna visa annat än hjärtblad idag och med ett bra objektiv, eller förstoringsglas, så ser man att de första karaktärsbladen börjar visa sig.

Jag förstår verkligen varför man bör plantera chili och paprika tidigt.

Några andra som verkar må bra är kålrotsplantorna. Där behöver man definitivt inget förstoringsglas för att se karaktärsblad. Här kanske det till och med är dags för första skvätten gödning. Gödning i det här stadiet ges med svag, flytande näring. Under sommaren gör jag egen med nässelvatten och urin men nu använder jag istället en ekologisk – och asdryg – stinkbrygd från Plantagen.

Friska kålrotsplantor.
Näringsrik häxbrygd.

Jag hoppades även kunna skriva att jag har sått purjolöksfröerna och det har jag. Fast det är inte så mycket att visa men här kommer ändå en bild.

Det ska bli purjolök.

Pluggboxen är riktigt fiffig till sånt här. När jag sedan ska plantera ut purjolöksplantorna så trycker jag upp pluggarna underifrån och kan peta ner dem i jorden utan att ta i sköra stjälkar och rötter.

Visserligen skrev jag att chili tar väldigt lång tid på sig men vi har ändå gjort ett sent experiment med de allra kinkigaste fröerna. Bakpulvertricket. Genom att låta de trögaste sorterna ligga i ett vattenbad där man tillsatt en knivsudd bakpulver så kan man få fröskalet att mjukna och sedan gror de lättare.

Efter badet lade vi fröerna på blött papper, under plast och i värme och banne mig – Carolina Reaper har grott!

Om Carolina Reaper inte ger frukt i sommar så ska hon få övervintra inomhus och förhoppningsvis ge skörd 2019.

I Getingedalens slow life-tillvaro ingår det att titta på fåglarna som kommer och äter frö på altanen. Domherrar sitter hellre på marken och tuggar på sådant som andra fåglar har slängt ut från fågelmatsgrejen. Och de kan sitta länge… så länge att man hinner springa upp på övervåningen, hämta kameran, ställa in den och ta 20 bilder.

Take it slow.

Gröna inspirationskällor

Det vimlar av inspiratörer där ute. Och inspirationskällor. Jag kan nästan bli lite yr av alla spännande idéer och ibland gör folk lite olika och då vet jag varken ut eller in.

För det mesta gör dock folk ganska lika och vad som avgör vilka jag väljer att lita på kan vara helt ogrundat, magkänslan styr mig. Eller också har jag hittat inspirationskällan via någon som jag känner förtroende för och då brukar det innebära en viss kvalitetssäkring.

Den nya sortens odlare, som struntar i vad det står på fröpåsarna, som har ett långsiktigt och hållbart perspektiv och som väljer bort vissa leverantörer av ideologiska skäl, dem lyssnar jag förstås extra mycket på.

Nu tänkte jag bjussa på några värdefulla inspirationskällor, både text, ljud och fysiska möten. Vi kör enligt alla-goda-ting-är-tre-principen så blir det varken för mycket eller för lite.

TREVLIGT ATT LYSSNA PÅ

Odla med P1: På måndag den 3 april är det säsongsstart för denna långkörare i radion. Klockan 10.35 på måndagar sänds programmet men det är lätt att lyssna när man vill via play. Här får man inte bara reportage och råd om grönsaksodling utan programmet speglar hela trädgården men det är ändå något behagligt och knasigt med radioodling. De har förstås en egen sida på Facebook också.

Gustav och Maj-Lis. (Maj-Lis intervjuas i Odlarna, avsnitt 18.)

Podcasten Odlarna: Podcasts är ett riktigt bra forum. Här kan vem som helst göra ”radioprogram” om vad som helst för lyssnare med smala specialintressen. Jag har hittat Odlarna som har hunnit göra 44 avsnitt med lika många djupintervjuer med riktigt nördiga odlare. En del program är hyperintressanta och en del har jag blivit glatt överraskad av. Den senaste som fick mig att höja på ögonbrynen var Niklas Karlsson i avsnitt 43. Det började som en gäspning men avslutades med ståpäls. När någon nämner Fortier, markpackning och No Dig inom loppet av fem minuter så är jag såld.

Podcasten Två Odlare Emellan: Det här är odlarnas lilla svarta just nu. De två hetaste grönsaksodlarna i Sverige går ihop och gör en podcast tillsammans. Kan det bli högre intresseflagga än så? Nej jag tror inte det. Jag missar inte ett enda avsnitt och det har hänt att jag har lyssnat två gånger på vissa. (Johannes hörs i Odlarna avsnitt 8 och Sara i avsnitt 29.)

 

BÖCKER VÄRDA ATT LÄSA

Handbok för köksträdgården av Lena Israelsson. Det går inte att komma ifrån denna bibel för grönsaksodlare. Den återkommer som förstahandsvalet på många odlares topplistor och jag instämmer. Detta var en av de obligatoriska böckerna i kursen jag gick förra året. Lena har även skrivit andra värdefulla böcker och en som ligger högt på min önskelista är Odla året om. (Lena intervjuas i Odlarna, avsnitt 2.)

 

Gödsel av Tina Råman. Om man har något som helst intresse för hållbarhet, miljö och självförsörjning så är man nog också intresserad av att göra eller samla sin egen gödning. Den här boken är komplett. Den ger en lättsam och tydlig redogörelse för vilka alternativ som finns och hur de ska användas. Grym bok. (Tina intervjuas i Odlarna, avsnitt 32.)

Bild lånad från Sveriges Radio.

 

Permakulturboken av Ylva och Johan Arvidsson. Det här är en chansning för boken finns inte än. Däremot så saknas det litteratur om Permakultur på svenska och detta kommer att bli den första. Om allt går vägen så finns boken i handeln i maj. De permakulturella principerna borde vara grunden i alla odlares tillvägagångssätt. De går ut på att man följer naturens växtmodell och väljer så enkla metoder och så miljövänliga val som möjligt. Jag har redan bokat mitt exemplar.

HEMSIDOR & BLOGGAR SOM BERIKAR

Om podcasten är amatörens chans till att sända radio så är bloggen den glada skribentens möjlighet att få bli publicerad. Därmed inte sagt att poddar eller bloggar håller sämre kvalitet än radio, tidskrifter och böcker, nej tvärtom kan det vara mycket bättre många gånger.

Här skulle jag kunna välja tre självklara storbloggare (Skillnadens Trädgård, Farbror Grön och Bondjäntan) men istället tänker jag presentera några alternativ som borde få mer uppmärksamhet.

Gröna Rader: Här samsas artiklar och rapporter med tabeller och bloggtips. En bra samlingsblogg som växer för varje gång jag besöker den. Här hittar man till exempel hela Nils Åkerstedts Boken om Marktäckning. Det är generöst!

GjordNära Tunnelväxthus: Att odla i tunnelväxthus verkar vara Da Shit just nu men jag ser inte varför detta skulle vara en övergående trend, det finns inga anledningar att odla mindre, bara att odla mer, och då behövs vissa hjälpmedel. Det går att beställa rätt så billiga tunnelväxthus på till exempel eBay men de brukar vara av sämre kvalitet så därför vill jag varmt rekommendera våra lokala återförsäljare i Blixterboda. De har tagit tunnelväxthuset till en ny nivå och nu snackar vi dessutom kvalitet. Gänget kommer att finnas på mässan Nordiska Trädgårdar 6-9 april för den som åker dit.

 

Odlings-TV: Här samlas både kortare och längre videoklipp med odlingstema. Det är bara att välja och vraka och låta intresset styra. Arkivet börjar bli riktigt stort och ibland är det bara en film som kan ge den perfekta instruktionen. Vad menas egentligen med att grepa och hur viker man sina egna fröpåsar? Just nu följer jag en serie som heter Chiliskolan och hittills har det gjorts 21 avsnitt av denna. Mina kunskaper om chiliodling har ökat med flera kilo i år och det ser man faktiskt på mina plantor också. Har aldrig haft så ståtlig chili!

 

MÖTEN IRL FÖR DEN MODIGE

Örebro Trädgårdsfest går av stapeln den 20 maj och årets upplaga ser ut att hålla högre kvalitet än förra årets. Betydligt fler utställare och föreläsare av värde. Bland annat kommer ovan nämnda Sara Bäckmo dit och för att få höra henne live så bör man köpa en biljett för 100 kr. Den inhandlas på Rosengren Skafferi på Länsmuseet. Dagen därpå, den 21 maj, är det Karlslunds Trädgårdsdag vilket brukar vara ett riktigt fint arrangemang i vacker miljö.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund: I södra Dalarna i närheten av Hofors ligger Stjärnsund och där finns ett centrum för permakultur, skogsträdgårdsodling och mångfaldsträdgårdar. Det är samma personer som ligger bakom Fleråriga Grönsaker, en bok som hade kunnat ingå under rubriken BÖCKER VÄRDA ATT LÄSA. I sommar erbjuder de guidade turer med lunch och jag har bokat in mig den 16 juli. Jag tror att en vandring genom deras projekt kan vara mycket lärorikt. På gränsen till yrselframkallande.

Boken från Stjärnsund.

Odlarföreläsning i Getingedalen: Japp! Här gör jag ödmjukt reklam för mig själv. Jag tror nämligen att det blir årets bästa föreläsning för den som vill utveckla sitt grönsaksodlande, lära sig mer om jord, gödsel och vitsen med att täcka sina bäddar. Och en himla massa annat. Fika ingår så klart och vi kommer att hållas utomhus i möjligaste mån. Datum: 23 april kl. 10-13. Pris: 300 kr. Anmäl dig till [email protected]

Från min hemsida.

Idag hade jag lovat att berätta mer om Gourmetgarage, en nätbutik med fröer som jag har handlat från för första gången.

Det är stört omöjligt att låta bli att handla ytterligare en fröpåse när man från flera håll hör om en specifik gröda, hur lättodlad den är, hur gott den smakar och hur enkel den är att lagra.

Därför blev det ett litet kompletterande inköp från Gourmetgarage och det var inte sista gången! Snabb leverans, tilltalande fröpåsar och vackert paket. Inte för att det har någon som helst betydelse i slutänden men är man lättlurad och estet så är man. Att Gourmetgarage får väldigt positiva omdömen i media gör inte saken sämre. Hög grobarhet på fröerna, kvalitetsplantor och goda smaker.

Alltså fröpåsar som kommer i rött silke med vita prickar… det kan bara bli goda grönsaker!

Vad köpte jag då?

Jo, en tomatsort som både Stefan Sundström och Gustav Mandelmann håller som sin favorit; Brandywine. Då handlar det bara om smak, inga andra egenskaper. Därför köpte jag frön till denna. När jag botaniserade på deras hemsida så hittade jag en annan tomatsort som hette Ponderosa och det finns en lokal koppling till det namnet så jag kände att jag ville odla Ponderosatomater. Smaken vet jag inget om men den ska ha fina lagringsegenskaper. Till sist slog jag till på Farbror Gröns favorcitzucchini Romanesco. Av alla zucchinis han har provat så var denna den allra godaste. Den måste jag bara prova.

Får man göra en tavla av en fröpåse? Ja det får man!

I nästa inlägg blir det helt enkelt en lägesrapport från Getingedalens Gröna. Jorden är mjuk, temperaturen är skön och förkultiveringen har gått in i sin tredje fas.

Att odla sina egna grönsaker är som att trycka sina egna pengar.

Kom på min föreläsning!

Frågorna kommer ganska tätt och de handlar om allt möjligt. Vad jag odlar, bevattning, lusbekämpning, gödsel, växtföljd, lagring, hur det går till och bästa potatissorten.

Jag svarar så mycket jag kan, det är kul om folk vill lära sig mer om grönsaksodling, men nu tänkte jag samla ihop alla svar till en föreläsning och den kommer att hållas mitt emellan sparrislandet och kålbädden. Typ.

Det känns både tydligare och enklare att prata odling på plats så vi gör det utomhus hemma hos mig. Jag kommer att dela med mig av mina bästa tips, prata om grönsaksodlande på ett hållbart sätt och berätta om länkar, böcker och poddar som har berikat mitt odlande.

Plats: Getingedalen, 2,5 mil nordväst om Örebro

Datum: Söndag 23 april 2017

Tid: 10-13

Anmälan och frågor: Maila [email protected]

Utrustning: Kläder för utomhusvistelse, anteckningsgrejer och kanske en kamera?

Pris: 300 kr. Fika ingår!

Läs mer här.

Idag har jag lovat att redovisa rankspenatens utveckling. Än så länge går det över förväntan men det är lååååång tid kvar innan detta är en högt klättrande buskig perenn som ger tidig skörd av gröna blad.

Att jag fick fart på de tröga fröna känns som en seger i sig och faktum är att efter förra veckans lilla hallelujamoment så har ytterligare lika många fröer grott och planterats.

Det här är alltså det jag pratar om. Några rankspenatfröer som har grott på blött hushållspapper…
…och försiktigt planterats i jord och fortsatt att växa!

Fortsättning följer.

Jag hade också lovat att skriva om vikten av att skynda långsamt. I januari vaknar odlardjävulen till liv och mycket tack vare sociala medier. När andra lägger ut bilder på saker som gror gäller det att andas djupt och inte jämföra sig.

Några kanske bor i Skåne eller odlar i zon 1. Sverige är långt.

Andra kanske har stora utrymmen och tillräckligt med växtbelysning för att kunna härbärgera så stora plantor inomhus i flera månader.

Vissa har uppvärmda växthus som de kan ställa ut sina plantor i, lyllos dem.

De flesta har det nog ungefär som jag; växtzon 3-7, begränsade utrymmen, dåligt med ljus, bara kallväxthus eller inte ens det.

DÅ SKA MAN VÄNTA.

Det betyder att jag ännu inte har satt några tomatfröer. Inte heller några bönor, kålplantor eller squash. De skulle inte ha mått bra. Blivit långa, rangliga, svaga och sköra. Nu drar det dock igång på riktigt. Ungefär sex veckor innan jag kan sätta ut något börjar jag. Och i mitten av april har vi ungefär 14 timmar naturligt ljus på mina breddgrader och alltfler plantor klarar sig utan extrabelysning.

Lena Israelsson har skrivit den enda odlarbok man egentligen behöver men är även en bloggare. I februari skrev hon ett ljuvligt inlägg med rubriken Om vådan av att tjuvstarta. För att sammanfatta innehållet i Lenas text och samtidigt citera skribenten:

”ge fan i att så gurka i februari!”

Den enda bok du egentligen behöver. Den är bäst.

Jag hör alltför ofta hur man förbättrar sin jord med för stor iver och för lite kunskap. Det snackas jordfräsar, sand, torv och djupgrävning och jag tänker bara NEJ! STOPP!

Det tar tid att få en fin jord och det enda hållbara sättet att förbättra sin jord, både strukturen och näringen, är att tillföra organiskt material. Världsledande på det området är färskt gräsklipp men egentligen är allt av intresse. Uppkrattat, nedklippt, bortrensat, gallrat, tjuvat – lägg det på din jord. Om du har tillgång till kompost, stallgödsel, ensilage eller halm så kompletterar du med det. Maskar och mikroorganismer jublar och gör jobbet åt dig!

Du kanske inte får en fin odlingsjord i år men nästa. Och nästnästa. En bra jord är ett långsiktigt projekt. Andas och gör något annat kul under tiden. Kom på min föreläsning så ska jag berätta jättemycket mer om just detta.

En annan sak som vi – den hårda vägen – har lärt oss att vänta med är fruktträdsbeskärning. Äppelträd rekommenderas att man klipper under JAS-månaderna (juli, augusti, september) men då tycker vi att lövverket stör, man ser inte hur grenarna går.

Därför har vi valt att följa den gamla bondepraktikan istället; vi klipper runt jul. Trädet är i dvala och det är ingen risk att det blöder eller savar i snittytorna.

Nu har vi dock anledning att omvärdera våra klipprutiner, vi har nämligen någon som klipper åt oss och det gör hen ungefär så här års. Hen saknar dock kunskaper i trädbeskärning vilket innebär att vi alltid måste gå efter med sekatören och snygga till.

Älgen är hungrig på vårvintern och tar allt den kommer åt. Späda fjolårsskott av fruktträd verkar vara ett bra alternativ enligt skogen konung och det finns något härligt med att ha älgar i trädgården men de är kompromisslösa. Beskärning av äppelträd sker enbart på deras villkor så det enda vi har att göra är att rätta oss efter dessa. Härmed lägger vi således ner julklippningen och nöjer oss med snyggbeskärningen efter älgarnas besök.

Någon har inte gått kursen.

I vissa fall kan man inte starta för tidigt. Mangold, som är både köldtålig och tvåårig, såddes sent i höstas och skördades endast försiktigt. Därför kommer den nu igen med små späda aptitliga skott. Under mangoldens andra år i livscykeln går den i blom, det är så naturen fungerar (varifrån skulle man annars ta fröer?), men det dröjer till varmare dagar. Till dess har vi gröna blad till salladen.

Mangolden är en tuffing, växer intill snön.

Vintersådd av robusta grödor gjordes i växthuset för ett par veckor sedan och där har redan de första fröerna börjat gro. Det visade sig att ruccolan var minst känslig mot kraftiga temperaturväxlingar. Här har jag snart något som kan komplettera mangolden i salladen.

Välkommen upp!

Själv skyndar jag så långsamt jag kan mot 50 men idag tog jag ett steg närmare.

47

Har ni beställt fröer från Gourmetgarage någon gång? Det gjorde jag för första gången i år. Det kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg. Dessutom kommer jag att avslöja mina inspirationskällor.

Getingedalens Gröna blir grönare.