Vecka 8

Det första är sått!

Sånt som behöver god tid på sig har jag planterat. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna. Och vattna.

Förodling är verkligen ingen vacker historia. Iallafall inte hos mig som återbrukar odlingskärl hej vilt. Tur att jag kan hållas i verkstan.

Den gula löken är sådd. Glassburk med hål i botten och gammal fruktlåda funkar lika fint som det högra arrangemanget.
Alla gamla hyacintkrukor sparas. Perfekta till förodling. Paprika och aubergine är långsamma grönsaker. Dessa såddes alltså i söndags, den 17 februari (note to self).
Tomatlådor med lock blir ju som små drivhus. Håller fukt och värme på ett effektivt sätt. Här är det rotselleri på gång.
Sedan jag började med värmematta i min förodling så har jag nått mycket bättre resultat. Jag har ingen golvvärme någonstans och att jobba ovanpå element blir bara jullrigt och smutsigt. Jag tror att jag ska investera i ytterligare en sådan här matta nästa säsong.
Jag kanske ska unna mig en ny odlingslåda också… Den här modellen är precis lika stor som värmemattan. Perfekt kombo.

Jag vet inte om det är ett ogräs eller en mutant som har kommit upp men redan tre dagar efter sådd sticker det upp en grodd i pluggboxen med purjolök… Det är rekord för mig.

Pluggboxen är ett riktigt bra förodlingshjälpmedel. Bra kvalitet också. Här sitter det 49 purjolöksfröer varav ett kanske har grott… I vänstra raden i mitten…
Purjolök?

För att inte behöva köpa såjord så hade jag tagit undan två hinkar med jord i höstas. Såjord behöver inte vara näringsrik men gärna siktad.

Ett höstprojekt som jag har enorm nytta av idag!

Jag har även sått i växthuset! Det finns ju en hel hoper med grönsaker som är väldigt köldtåliga och nu när ljuset kommer tillbaka så går de att odla med lite skydd. Ett kallväxthus räcker.

Det översta lagret jord var tillräckligt tinat för att kunna så frö i. Att det är fruset neråt gör ingenting eftersom det tinar lite för varje dag som går nu. Det jag har mest nytta av är spenat så det blir spenat för hela slanten.

I östra lådan är det Butterflay från Lindbloms frö (himla bra fröfirma!).
I västra lådan är det Matador från samma firma. Nu återstår att se vilken av sorterna som är starkast.
Efter sådd vattnar jag med snö. Världens mest skonsamma sätt att vattna. Långsam smältning och försiktiga droppar som tar sig neråt i jorden under lång tid.

Potatisen är beställd. Tack vare denna blogg och min nysorterade odlingspärm så kunde jag se hur mycket jag har satt förr om åren. Dessutom kunde jag se vilka sorter jag har valt och hur dessa har funkat, både i jorden, i lagringslådan och i maten.

Min sambo, som är den stora kocken i huset, ville absolut ha Blå Mandel så det fick han. Jag hade aldrig köpt den annars eftersom den inte stämmer överens med något av mina grundläggande önskemål för potatis men man ska prova nya saker och jag ser detta som ett spännande experiment!

Blå Mandel är inte ekologisk och dessutom mycket mjölig men det är klart att han ska få Blå Mandel! Nedan kan man dessutom se att den inte är testad på vare sig skorv, bladmögel eller kräfta. Living on the edge.

Tre kilo potatis vill jag sätta och för att hitta en kontrast till Blå Mandel så valde jag  Arran Victory. En ekologisk och fast sort med bra lagringsegenskaper. Dessutom resistent mot diverse trubbel. Det är extra viktigt när det är en sen potatis som ska sitta länge i jorden och sedan lagras.

Det har faktiskt varit en utmaning att hitta ekologiska OCH fasta OCH lagringsdugliga sorter hittills så detta känns kul!

 

Bra inköpsställen för sättpotatis är Larsviken och Klostra.

Faktum är att förra årets skörd av Sarpo Mira, en sen, ekologisk knöl från Klostra, blev så bra att vi fortfarande har kvar några kilo. Inte ett dugg skrumpna.

I senaste numret av Lantliv (3/2019) var det ovanligt mycket innehåll av intresse. Även i tidningarna börjar det synas att odlingssäsongen närmar sig. Varför inte gå en av deras (dyra) kurser?

Jag skulle inte vilja gå en kurs med Bella Linde som ledare. Hennes bok och hennes pod vittnar inte om tillräckligt djupa kunskaper. Faktiskt.

Dessutom dök det självklart upp ett reportage om några självförsörjande downshiftare som fick mig att haja till. Första bilden påminner så starkt om ett annat foto…

Fotot i Lantliv nr 3/2019 sidan 114.
Fotot som Malin Björkholm tog på mig 2015…

Innehållet i reportaget var ungefär som förväntat, lite puttrigt och gulligt, men det är ju också den sortens tidning. (Jag ska inte förlänga prenumerationen på denna.)

Det stod dock några kloka saker på slutet och eftersom jag inte hade kunnat säga det bättre själv så citerar jag:

Se över alla dina utgifter. Det är inte med en hög inkomst utan med låga utgifter du skapar dig ett hållbart liv.

Så dessa ord får avsluta dagens blogg och tjuvstarta nästa veckas inlägg för då är det sista bloggen för februari vilket betyder månadssummering.

Lök, frö och snö

Det är inte så dumt att lova en massa. Då får man saker gjorda. Sedan sist har jag både sått tomater och startat vinterodlingen.

Med den härliga vårsol som lyser på dagarna så blir det riktigt gött i växthuset. Ända upp till 9 plusgrader har jag mätt upp. Jordytan i lådorna är porös men några cm ner är den fortfarande stenhård och frusen. Jag såg någon som vattnade med varmvatten för att den skulle tina. Tjena. Det skulle i så fall behövas enorma mängder för att min jord skulle mjukna. 15 liter var som en droppe i havet.

Spenat är en gröda som är väldigt köldtålig och som faktiskt ger bäst resultat när det är lite småkyligt och mörkt. Därför sår jag det nu. Butterflay från Lindbloms är en ny sort för mig men det är mångas favorit.

Förutom spenat sådde jag rädisor, ruccola och vintersallat/maché. Den som lever får se.

Jag hämtade snö i det som stod närmast…
…och täckte odlingsytan med detta. Mer naturlig och skonsam vattning får man leta efter.

För är det något vi har så är det snö. Eftersom det, trots den sköna solen och vårdagjämning, är minusgrader så ligger den djup och kompakt över hela Getingedalen.

Än är det vinter kvar säger mor…

Om man tittar i kalendern så är det, trots snömängderna, inte så långt kvar till vare sig vår eller sommar och om sex veckor är det första maj. Då kan det mycket väl vara shortsväder och grilltider. Därför sår jag mina tomater nu.

Jag försöker att så lite olika sorter som jag sedan kan använda till olika saker och i viss mån experimentera med.

Cocktailtomater för att de ofta är så söta, goda och lätta att stoppa i munnen.

Bifftomater för att de får så cool form men även för smak och mycket substans.

Piennolotomater/vintertomater för att de har så goda lagringsegenskaper.

Övriga tomater/brukstomater för att det är bra att frysa in och göra tomatkross på.

Tomatfröna är i jorden!

För första gången sedan i juli köpte jag lök i mataffären. Under åtta månaders tid har vi kunnat leva av egen skörd på lökfronten. Det är rekord och till i år har jag köpt mer sättlök än tidigare. Kanske jag kommer att klara mig ännu längre nästa säsong?

En annan sorts lök, purjolöken, har jag dock kvar i lager. Jag skrev om det i förra inlägget. Växthuslagring visade sig vara da shit men nu när det är varmt där på dagarna så ser jag att purjolökarna åldras snabbare. Därför blir det ovanligt mycket purjolöksrätter till middagarna just nu.

En riktigt god sak som min mamma gjorde när jag var barn är nedanstående paj.


Tomat- och purjolökspaj

PAJDEG:

2 dl grahamsmjöl

2 dl vetemjöl

150 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet, tillsätt vattnet och jobba snabbt ihop till en deg. Klä en pajform, gärna med löstagbar kant, och ställ i kylskåpet en timma eller mer. Sätt ugnen på ca 200 grader.

FYLLNING:

5 dl riven ost

2-3 purjolökar

5-6 tomater

oregano, salt och peppar

Ansa och skiva purjolöken grovt. Koka den i lättsaltat vatten 3-4 minuter. Låt rinna av väl. Grädda pajskalet i ca 10 minuter. Lägg i hälften av den rivna osten, fyll på med purjolök, täck med tomatskivor, strössla över oregano, salt, peppar och resten av osten. Grädda i ca 20 minuter.


På förodlingsfronten intet nytt förutom att det ser friskt ut och att jag har klippt piplöken en gång. Det går sakta men det händer saker hela tiden.

Det är tulpantider och jag fick en fin bukett i veckan eftersom jag har födelsedag. Givaren hade koll och köpte så hållbara blommor som det bara går; odlade i Sverige och klimatkompenserade. Annars är snittblomsbranschen en riktigt unken historia. Undvik den om du kan.

Och nu när det verkligen börjar närma sig säsong så vill jag passa på att göra reklam för den föreläsning som jag ska hålla i höst! Notera 28 oktober i kalendern! Arrangör: Adolfsbergs Trädgårdsförening.

 

I nästa inlägg hoppas jag kunna berätta om Nordiska Trädgårdar för i helgen ska jag äntligen få komma dit!

 

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!