Vecka 11

Alltså det är så mycket vinter.

Jag har fortfarande svårt att motivera en kallsådd av kål. Spenaten har inte grott. Det står allt som oftast snöskottning i kalendern.

Inomhusodlingen är fortfarande liten och man hinner liksom med. Sånt är trevligt.

Konstaterade att mina aubergineplantor hade vuxit sig osunt långa och sköra och ville ta reda på huruvida de kan omskolas djupt eller inte. Mitt sätt att ta reda på snabba fakta är att gå in på Runåbergs hemsida. De är otroligt generösa med information. Inte bara under fliken Info utan även om man söker på en specifik grönsak.

Deras bok är i princip lika bra. Jag rekommenderar den varmt.

Ibland hittar jag dock inte exakt det jag söker hos Runåbergs så då tar jag hjälp av Internet. Eftersom man ska vara kritisk när man söker information på Internet så brukar jag söka från flera olika källor och när det är tre som ger ungefär samma svar känner jag mig trygg.

Vilka källor jag hittar information i är väldigt olika. Det börjar med en sökning på Google och sedan brukar det lösa sig.

Just gällande aubergineplantorna så använde jag Google. Jag hittade inte bara svaret utan även några kul odlingsbloggar.

Här har till exempel Lanthushållet skrivit om omskolning och nedplantering.

I bloggen Odlingsdags beskriver Petra hur hon experimenterar med sina aubergineplantor.

Radhuset Annorlunda ger en tydlig bild av hur aubergine planteras om.

Summa summarum: Aubergine tillhör släktet solanum (potatisväxter) och mår väldigt bra av att skolas om djupt. Precis som dess släktingar tomat, potatis, paprika, chili, physalis och en herrans massa blommor så får dessa växter rötter på stjälken som hamnar under jord och kan dra i sig mer näring och vatten än de som inte planteras djupt.

Jag har just skolats om. Djupt.

Sedan har vi ett annat släkte, gurkfamiljen, som avskyr att planteras för djupt. Det sägs att gurka, melon och pumpa/squash kan dö om stjälken hamnar under jordytan. Rothalsröta uppstår. Låter ju inget vidare.

Men i flera odlarforum på Facebook är det många som vittnar om hur de skolar om gurkor riktigt djupt och att det funkar fint. Det viktiga verkar vara att det inte blir kallt och blött runt stjälken. Därför rekommenderas vattning underifrån. Det är i princip alltid bäst att vattna på det sättet. Alla växter verkar må bra då.

Så här skolar jag om: Försiktigt tar jag upp hela jordklumpen ur krukan. En sked är bra. Med fingrarna pillar jag isär plantorna. Försöker att inte röra stjälken utan mest jorden och lite i bladen.

Stjälken lär vara så skör att om man råkar klämma lite för hårt så dödar man plantan.

I en ny kruka grundar jag med vattnad jord och gör ett hål i mitten. Där stoppar jag ner den långa stjälken, trycker försiktigt till runt omkring och fyller på med jord till krukans kant.

Därefter ställer jag krukan en stund i ett tråg med vatten så får den stå och suga i sig vätska på ett skonsamt sätt.

Efter omplantering kan det börja bli aktuellt med näring och det ger jag i vätskeform.

Flytande näring är lätt att reglera och tas snabbt upp av plantan. Här är jag inte självförsörjande. De som har bokashi kan förstås använda lakvatten därifrån och guldvatten är också smart. Fast jag har fortfarande inte kommit till punkten där jag tycker att det är bekvämt att skvimpa runt med kiss inomhus. Ute går fint.

I väntan på mer vårkänsla och rätt tid för tomatsådd så klipper jag min lök för första gången. Genom att hålla lökblasten kort så lägger plantan mer energi på att bilda lök och bli kraftig än att göra långa tunna stjälkar.

Lök kan behöva klippas flera gånger under försäsongen och det mår den inte alls dåligt av. Klippet är dessutom gott.

Min purjolök mår dåligt! All annan lök har slarvsåtts i återbrukade fruktlådor och glassbunkar men purjolöksfröerna fick bo ett och ett i den tjusiga pluggboxen. Inte hjälpte det. Den vill inte gro. Kanske ska sluta dalta och även ge purjon ett halvsprucket återbrukskärl?

Här kommer förresten en bild på bönpastejen som vi är helfrälsta på i Getingedalen just nu. Recept här.

Och dagens tips är en mässa. Eller snarare en festival. Reko på Nääs hade varit ett självklart utflyktsmål för mig i år om det inte hade varit så mycket annat just då. Men 2020 – då ska jag till Nääs!

En festival för den som är intresserad av hållbarhet, byggnadsvård, matkultur, kreativ slöjd och hantverk. Are you talking to me?

Det märks att det börjar bli odlingssäsong. Trädgårdstider har börjat på TV och Odla med P1 har vaknat till liv på Facebook. Snart sänds vårens första avsnitt.

I nästa inlägg ska jag berätta om en ny bekantskap.

Vecka 10

Det blev vinter igen. Massor av ny snö har fallit och det ser ut som det ska i början av mars.

Tänkte väl det.

En kombination av detta och en rejäl förkylning innebär att jag inte har gjort någon kallsådd av kålfröer. Fast det är ju knappast någon stress, inget gror ju förrän det blir varmare igen.

Spenaten har alltså inte grott i växthuset än.

Däremot så växer det inomhus. En del har vuxit till sig så pass mycket att det var dags att rigga lysröret igen.

Tack och lov har jag lite utrymme för detta i verkstan. Inga finesser, en begagnad lysrörsarmatur med tillräckligt starka rör som jag pallar upp på några tegelstenar och gamla böcker. Jag anpassar antalet tegelstenar efter växternas höjd och när de är olika höga så pallar jag upp krukorna istället.

Det är framför allt olika sorters lök på gång men även paprika och rotselleri.

Egentligen är paprikorna lite väl långa och rangliga men jag vill vänta på nästa bladpar innan jag planterar om dem. Djupt.

I år har jag sått all lök från frö. Den som lever får se.

Medan det ännu fanns plats under ljuset så ställde jag även en laddning med ärtskott där.

Glömmer alltid bort hur mycket ärterna sväller. Här håller hela kalaset på att ramla ur krukan. I bakgrunden ser man vilken temperatur jag har under lampan.

På värmemattan står det saker som inte har hunnit lika långt. Eller? Auberginen har grott så ojämnt. Några skott skulle definitivt behöva komma ut i ljusare och svalare miljö men då sitter det samtidigt fröer i samma kruka som inte har grott än. Vill inte rota runt och förstöra något.

Snart dömer jag ut alla fröer som inte har grott för den här gängliga saken behöver ljus!

Den röda löken såddes något senare än den gula och här har jag gjort ett experiment. Eller det handlar snarare om platsbrist. Beror på hur man formulerar det.

Den här rödlöken har stått på värmematta…

…den här har inte gjort det.

Japp, det är skillnad. Lök kommer alltid upp dubbelvikt. Därför är det lätt att skilja på lök och ogräs.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om grannskapets odlingsprojekt som jag blev inbjuden till.

En kilometer från mig finns det en trädgårdsmästare med en galet fin trädgård, mästerliga kunskaper och utrymmen att dö för. Hon bjöd in damerna i bygden för ett gemensamt odlingsprojekt som lät spännande.

Första träffen gick vi igenom frökataloger och vars och ens önskningar. Därefter gjordes en inköpslista. Vid andra träffen var fröerna inköpta och vi sådde. Marita, som trädgårdsmästaren heter, såg till att det fanns kärl, jord och utrymme, och sedan hjälptes vi åt att få fröna i jorden.

Nästa gång vi träffas har det förhoppningsvis grott och vi ska förmodligen plantera om skotten.

Tanken är att vi sedan delar på plantor och kostnader efter behov och önskemål. Redan nu har vi skrivit upp vad vi vill ha så att det blir rimliga mängder och så rättvist som möjligt.

För mig innebär det lite nya sorter som jag förmodligen aldrig hade provat annars. Dessutom är det kul att få samverka med en trädgårdsmästare. Och att få möjlighet att låta mina plantor växa upp i ett proffsväxthus är ju förnämligt.

Spännande.

Spännande är det minsta man kan säga om veckans roliga upptäckt! Kompisen Kristin skickade ett mms med en bild från en tidning som hon satt och bläddrade i. Mitt namn stod på sidan 32 i ett hedrande sammanhang.

Någon hade samlat Fem inspirerande trädgårdsbloggar varav en var min! Denna! Men det roliga var ju att läsa vilka de övriga fyra var. Några av mina stora inspiratörer och de hetaste namnen i odlarvärlden. Farbror Grön och Sara Bäckmo inte minst. Clara Lidström och Johnna Gilljam går inte heller av för hackor.

Väldigt roligt.

Länk till tidningen som pdf finns här.

Ur Ett rikare liv som ges ut av Landshypotek, sidan 32.

Veckans recept är en pastej. Receptet hittade jag i Siri Barjes blogg (bra kock som lagar mest vegetariskt) men jag har förstås modifierat det för att matcha mitt skafferi och min självhushållartanke.

Originalrecept med mina ändringar:

BÖNPASTEJ MED DILL

1 burk vita bönor, välsköljda –> byt ut till motsvarande mängd egenodlade, kokta bondbönor

3-4 soltorkade tomater –> som du så klart har odlat själv men inte torkat i solen utan i torken eller ugnen

3 msk valnötter –> eller ungefär lika mycket svenska solroskärnor eller hasselnötter

3 msk olivolja –> byts förslagsvis ut mot svensk rapsolja

1/2 kruka dill –> som du naturligtvis har odlat själv och har mängder av i frysen

salt och peppar

1 msk soja

1 tsk vinäger

Dela tomaterna i mindre bitar. Mixa snabbt ihop allt i matberedare till grynig pastej. Låt stå en stund så att smakerna utvecklas.

Vi tyckte att detta blev ett utmärkt pålägg, både till smak och konsistens.

Då ska vi se om jag har lyckats göra kallsådden av kålfröer till nästa vecka. Och kanske något mer på värmemattan. Fast tomaterna får nog vänta lite till…

Vintern och framtiden

I helgen tog jag hand om det sista. De där krukorna som har blivit stående, fågelbaden som behöver säsongsvila och klätterstöden som har gjort sitt. Trädgårdsmöblerna skruvades isär och packades in i förrådet och hammocken kläddes in i ett skyddande fodral.

Dagen därpå föll första snön.

Det behövs så lite för att ge en så mycket ljusare tillvaro.

Det enda odlingsrelaterade som sker just nu är ätande. Eftersom säsongen var ovanligt torr och gav snål avkastning så har vi äntligen fått lite mer space i frysen. Nu använder vi sådant som vi har fått mycket av under tidigare säsonger. Det går ingen nöd på oss.

Och även om skörden var sämre än vanligt så betyder det inte att vi står utan färska produkter. Vi har fortfarande potatis, lök och mycket annat gött från årets odling.

Kålen står medvetet kvar ute i snön. Den tål hårda tag och det finns ingen anledning att detta ska ta plats inomhus när den kan vara kvar ute.
Lökskörden blev fin och vi använder den till nästan all sorts mat. Här är det löksoppa på gång. Purjolöken blev dock betydligt klenare än förra årets sanslösa skörd.
Ju fler sorters lök i soppan desto godare. Och med ett hembakt surdegsbröd och en svensk kraftfull ost har man den ljuvligaste novembermiddagen.
Den galna purjoskörden från 2017!

I veckan var jag på föreläsning i permakultur. Joel Holmdahl, min före detta lärare i Småskalig Odling, berättade mycket som jag redan visste men det är aldrig fel med en uppdatering och självklart tog jag med mig några nya detaljer hem. Eftersom jag själv föreläser och skriver om detta så är det skönt att ha på fötterna.

Joel från Rikkenstorp in action.

För den som vill lära sig mer om permakultur kommer Studiefrämjandet att ordna en studiecirkel i vår. Det fanns en anmälningslista på föreläsningen och den blev lång så det finns stor anledning att tro att detta kommer att bli av.

För den som vill anmäla intresse görs det till Jonas Bilow på telefon 019-168312 eller [email protected]

Och ansökan är öppen till att söka utbildningen på Karlskoga folkhögskola som jag gick. Nu heter den Agroekologi – småskalig odling i praktik och perspektiv.

I veckan släpptes det senaste avsnittet av podden Odlarna. Och vilket avsnitt det var! Jag hade ingen aning om vem Christer Sanne var men nu vill jag läsa allt om och av honom. Det finns massor av artiklar och litteratur som han är författare till och på hans hemsida kan man få en bra överblick om hans forskning och värv.

Det var kanske ovanligt lite odlingssnack för att vara en odlingspodd men innehållet var ändå hyperintressant. Mitt parallellintresse hållbarhet/klimatsmart leverne (= permakultur) fick sig en rejäl boost genom att ta del av Sannes forskningsresultat. Han menar att det framför allt är konsumtionen som är den stora klimatboven och genom att arbeta mindre konsumerar vi dessutom mindre.

Mer fritid åt folket helt enkelt.

Hur mycket jag arbetar är svårt att räkna ut. Jag vet att jag förvärvsarbetar 50% på en kommunal skola men hur mycket tid jag lägger i firman är svårt att säga. Däremot vet jag att ju mer tid jag jobbar hemma, desto mer kan jag ägna mig åt klimatsmarta aktiviteter såsom odling, bakning och bärplockning. Dessutom kör jag mindre bil och får en varierad och tillfredsställande tillvaro.

Ibland kallas sådant downshifting. Det får kallas vad det vill, jag vet åtminstone att heltidsjobb och heltidslön aldrig kan värderas högre än det mitt nuvarande liv ger mig.

Naturligtvis finns det även en pod om att downshifta. Den heter Andra sätt och du hittar de inspirerande avsnitten här.

Varför jag kallade detta inlägg för Vintern och framtiden är kanske självklart. Iallafall beträffande vintern. Men för alla framtida generationers skull krävs det en förändring NU. Permakultur, downshifting och lägre konsumtion kan vara en del av lösningen.

Begreppet hållbar utveckling skapades av FN:s världskommission för miljö och utveckling år 1987 och gavs följande definition:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Black Friday är raka motsatsen till hållbar utveckling. Årets julklapp är däremot ett steg i rätt riktning.

Naturskyddsföreningens kampanj.

Mera skörd och höststök

En salig blandning av gamla och nya lådor.

Några av våra odlingslådor måste bytas ut. De håller på att falla isär och det är jag glad för. Varken form eller placering blev särskilt lyckad. Man lär sig.

Att odla humle i närheten av grönsaksbäddar är inget jag rekommenderar. Humle har en förmåga att ta över totalt. Att göra alldeles för breda odlingslådor eller bäddar är inte heller något jag vill uppmuntra er till. Dels ska du aldrig behöva kliva i bädden, dels måste det vara ergonomiskt och bekvämt att jobba med bäddarna, annars suger det med energi än det ger.

Humlen ska få stå kvar men de nya bäddarna hamnar på en bättre plats. Nu när jag har mer kunskap och erfarenhet så vet jag hur de ska placeras för att göra jobbet så smidigt som möjligt och skörden så stor som det bara går.

Vi bygger lådorna själva. Vanlig obehandlad furu. Anledningen till att jag över huvud taget har sarg på mina odlingar är arbetshöjden, värmen och avgränsning mot både ogräs och skadedjur.

Insidan behandlar jag med rå linolja eftersom den är naturlig och ger ett långvarigt skydd. Utsidan målar jag med svart slamfärg, både för att skydda men också av estetiska skäl.

I botten lägger jag kartong för att skydda mot det starkaste rotogräset och därpå slänger jag allsköns trädgårdskompost.

Därefter kommer det tunga jobbet med att flytta jord men det får betraktas som ett träningspass.

Nu är i princip allt skördat. Jag har ätit galet stora mängder physalis de senaste veckorna. Ett himla gott filmgodis. All lök är upptagen och denna förvaras på alla möjliga ställen. Rumstemperatur är det optimala.

Persilja verkar inte vara torkkänsligt. Den har vuxit fantastiskt i år och jag tror att jag har en hel hylla i frysen med persilja. Gremolatavintern 2019.

En gång vintersallat – alltid vintersallat. Nu förstår jag vad folk menar. Låt några plantor gå i blom och fröa av sig – där har du mer eller mindre en perenn sallat.

Dessutom är det en av de godaste sallatssorterna jag vet. Och den klarar sig fint under snötäcket så vi har sallat i flera månader till.

Kålen stod och stampade under de torra månaderna men nu har den börjat växa igen. För en del sorter funkar det fint men för rosenkålen innebär det att det blir små huvuden på julbordet i år.

Tomater och chili som inte hann mogna på plantan har fått komma in i stugvärmen. Jag har god erfarenhet av att eftermogna dessa två grönsaker. Minst 75% brukar bli användbart. Varje dag kan jag plocka bort några frukter och lägga på tallriken istället.

Solcellsbevattningen är nedmonterad och inplockad. Och det verkar som om jag måste tömma mina kubiktankar och tunnor på vatten… nu när de äntligen är fulla. Ca 3000 liter finfint vatten…

I nästa inlägg ska jag presentera en vegetarisk festmåltid där alla rätter innehåller minst en egenodlad ingrediens.

Tjing!

Midsommarskörden

Midsommarhelgen är passerad och det innebär en ny fas i köksträdgården.

Sparris får skördas till midsommar, därefter ska den gödslas och låtas bli. Om man fortsätter att skörda sparrisen så kommer plantorna att dö av utmattning. Det är knopparna man kapar och äter och någon gång i livet måste plantorna få växa upp annars tröttnar de.

Det är klart att man vill kapa de där godingarna i framkant men nu är det slut på sparristiderna. När sparris växer upp blir det som höga dillvippor. I bakgrunden syns grunden till dessa.

Midsommar brukar också vara tiden då man helst vill kunna skörda sina första potatisar. Det är sällan det går men när maj slår till och blir extremt varm och när man råkar få ner sina första knölar i jorden redan i början av april så kan man faktiskt skörda sin egen midsommarpotatis.

Maria levererar!

Dessutom stoppade jag tillbaka plantorna efter skörden igen. Det går faktiskt, särskilt om man 1. är extremt försiktig; 2. vattnar rejält varje dag på dessa plantor; 3. är i början av säsongen.

Till sin midsommarpotatis vill man så klart ha dill och den har vuxit väldigt sakta under de torra veckorna så jag ville inte offra den. Däremot så har jag jättemycket dill i frysen från tidigare säsonger så det blev åtminstone egen skörd i grytan.

Dill och sallat på tillväxt. De kommer. Så småningom.

Eftersom vi varken äter fisk eller kött i Getingedalen så blir det ingen sill men däremot grill! På grillen lade vi majs, paprika, lök och lite annat. Inget av det kom från egen skörd, det är för tidigt för det, men vi gjorde dock ett smarrigt smör med egen vitlök.

Först rostade jag vitlöksklyftorna med lite rapsolja i ugnen en stund. De blir krämiga och får en helt annan smak av det. Sedan smälte jag smör som fick brynas en stund så att det blir bärnstensfärgat och får en nötig och karamellig smak.

Vitlökarna mosas och elvispas tillsammans med smöret i iskallt vattenbad tills det hårdnar och blir fluffigt. Blanda ner lite flingsalt på slutet och du har ett drömsmör som passar till allt från nypotatis till majs.

Efter de kallare och regnigare dagarna har odlingarna fått ny fart och våra vattentunnor har fyllts på.

Porten av pipranka blev ordentligt tilltufsad i vintras men den har tack och lov hämtat sig. Rosbusken Minette blommar som vackrast just nu och längst bort i bild ser man en av våra kubiktankar som samlar värdefullt regn från uthustaket.
Minette är en gammal svearos och den sprider väldoft och ögonfröjd just nu.

Även annat har fått fart efter regnet. Jag har dessutom fyllt på med frö på de ställen som gapade tomt. Nu jädrar ska det bli morötter. Och fler rädisor.

Vi har börjat skörda av svartkålen. De första bladen hamnade på en pizza.
Tomatplantorna börjar få frukter.
Fänkålen börjar se ut som fänkål även om de inte är större än en stortå.
Buskbönorna blommar. Åtminstone de som är förodlade. Det ska bli spännande att se om det lönar sig att förodla bönor. De som är direktsådda ligger inte långt efter.
Gul och röd lök börjar bli kraftig fin.
De första blommorna börjar synas på ärterna.
Kålrötterna är redan breda om nacken och avslöjar att det finns något intressant under jordytan. Dessa försåddes i februari som ett experiment och jag har visserligen ingenting att jämföra med men alla typer av kål som är förodlad har alltid mått mycket bättre än direktsådda exemplar.
Savoykålen har inte knutit sig än men nu är det nära.
Malva, fänkål, rödbetor, rädisor, lök, persilja, jordgubbar, rabarber och växthus.

En alldeles ljuvlig liten dokumentär om en hängiven 91-årig potatisodlare finns nu att se på SVT Play. Efter att ha avnjutit dessa 28 minuter säger min sambo Haha! Om 40 år är det din tur. Gumman i Getingedalen med sina 350 olika sorters rödbetor! Se programmet här.

På söndag, den 1 juli, är det åter dags för Tusen Trädgårdar. Jag har varit med några gånger och det har varit jättekul men i år ska jag åka runt och njuta av andras odlingar. Eller gå och bada. Har inte bestämt mig än.

 

 

Tips, löss och blommor

Det kom några droppar. Natten till söndag och måndag skvätte det lite som betydde ganska mycket. Det var inte många millimeter, i tunnorna blev det lite fuktigt på botten, men av någon anledning så är regn överlägset slang och vattenkanna. Odlingarna ler.

Vi blev jätteglada över regnet. Purpurkrage, brandlilja och rodgersia.

I det här inlägget lovade jag att berätta om de tips som jag lyhört tog till mig under studiebesöken i Getingedalen. Det blir även två bra recept och en himla massa bilder. Bilder regerar.

TIPSLISTAN

Avdelningen gödsel:

Större hästgårdar skänker väldigt gärna bort sin stallgödsel. Det finns till och med de som kör hem skiten till dig. Så angelägna är de att bli av med spillet.

Sparris bör gödslas mer än jag har gjort hittills. En omgång i april och en till efter sista skörd i juni behövs.

Avdelningen förodling:

Om perlit/vermiculit i såjorden: använd krossad biokol istället. Borde ha samma effekt och går att köpa lokalt. Heja klimatsmarta råd!

Fröinköp: Gör det på trädgårdsdagar, typ i Karlslund, så får man lokalproducerade fröer och hittar spännande sorter.

Att odla gul lök från frö är inte alls så skrymmande som jag har befarat. De kan bredsås tätt i februari och är lagom att plantera ut i maj-juni.

Jag har alltid satt lök med sättlök men det kanske bli annorlunda i framtiden? Här är mina tidigast satta lökar i år. Jag chansade och hade tur med vädret kan man säga… Jag kommer att kunna skörda mina första lökar redan vid midsommar.

Avdelningen rekommendationer:

Gör ett studiebesök på Borrabo. (Här finns en länk till en pod cast med Ylva på Borrabo.)

Humle: odla på fällbara störar för smidigare skörd av kottarna.

Odla Nyzeeländsk spenat. Bara gör’t. (Och det har jag gjort men blev inte jätteimponerad. Nu blir det ett nytt försök 2019.)

Quinoa: det går att poppa som pop corn!

Aronia: torka bären. De är bra i müsli.

Hittills har jag frusit in mina aroniabär och sedan använt i smoothies. Nu kanske det blir torkning istället?

Avdelningen saker vi var rörande överens om:

Portlak är överskattat.

Byt genast gräsklippare till en med uppsamlare!


 

Jag tror att ni känner igen er när jag säger att jag fastnar för recept där det ingår flera ingredienser från den egna odlingen. Jag läser Karoline Jönssons blogg Självhushållningsprojektet och i en av hennes böcker (Det gröna skafferiet) finns det ett recept med både kål, ärtskott och rabarber. Could it be better?

Visserligen var det vitkål men jag har frysen full av grönkål från förra året så jag tog det istället. Dessutom tyckte jag att det var för dålig sötma för att vara en sötsur rätt så jag adderade lite sweet chilisås. Och sojan står inte med i ingredienslistan men den är nödvändig! Ja ni vet, man mixtrar tills det smakar bra helt enkelt.

Det mest spännande var ju att ha rabarber i maten och det blev jättebra!


Det är mycket som blommar nu. Både önskat och oönskat. Let’s have a look.

Tomatblommor i all ära men bifftomatblommor har något extra. Här Brandywine.
All potatis blommar inte så det stämmer inte alltid att potatisen är färdig efter blomning. Den här sorten (Maria) verkar dock blomma och hoppet om midsommarpotatis kvarstår.
Efter att ha presenterats för myskmalva i maten så har jag plantor lite här och där i trädgården, både från frö och köpt planta. Den första slår snart ut.
Längs granhäcken växer det knappt någonting. Gran utsöndrar något som gör att inget annat vill växa i dess närhet men det blir också väldigt mörkt. (Läs mer om Allelopati längst ner i detta inlägg.) När det då kommer upp några prästkragar så syns de väldigt bra.
I den misskötta perennrabatten fortsätter det att komma upp små bortglömda raringar. Här några näpna nävor.
På en vild del av tomten råkar det växa en äng av stjärnflocka. Den biten är jag väldigt rädd om.
I en skarv i potatislådan har en viol lyckats slå rot.
Avdelningen oönskade blommor får tat soien stå för. Tat soi är typ samma sak som pak choi och den gillar varken ljusa nätter, torka eller överdriven värme. Tack och lov är blommorna smakrika och man äter upp hela plantan. Kålväxter är nära släkt med raps och i ett avsnitt av Odlarna med kocken Tareq Taylor berättar han att raps kan vara nästa stora mattrend.
Flädern blommar och det uppskattas inte bara av mig utan även av glänsande skalbaggar och…
…bladlöss. Fläder får väldigt lätt angrepp av löss men tack o lov brukar varken busken ta skada eller blommorna fara illa. Lössen håller sig till stjälkarna. Fast lite läbbigt är det.

Med anledning av flädern så påminner jag gärna om denna klimatsmarta variant av flädersaft!

Ärterna verkar som sagt vara de som är minst känsliga för torka så de har växt så pass mycket att det är dags för klätterstöd. Det blir dagens projekt. Morötterna vinner kampen om störst torkkänslighet. Inte ett enda frö har grott. Det är kanske läge att så nya frön? Sommaren är ung. Fast det kan hända att de som redan ligger i jorden kommer att gro när det behagar dem? Morötter kan ju sås redan på hösten så de verkar inte känsliga på det sättet. Måste nog läsa på lite.

Välmående ärter.

Håll den gröna fanan högt och spara på vattnet!

Text hämtad ut Permakultur! Framtiden i din trädgård, sidan 37. Här kan du köpa boken.

Utplantering, gräsklippning och ett besök i Östansjö

Det blev ju ett rasande fint reportage i lördags! Och nästan allt blev rätt, jag är imponerad av Marita som lyckades få till det med anledning av hur mycket jag pladdrade på.

Här finns en länk till den digitala versionen.

Jag tror att jag skrev om värmen för en vecka sedan men det är värt att upprepa eftersom det tydligen slår något slags rekord för maj i Sverige. Vilken högsommar!

Häggen blommar som bäst exakt just nu och jag är glad att jag befinner mig på hemmaplan så att jag kan njuta av framför allt doften. Ett tag tänkte jag prova att göra saft på blommorna men sen öppnade jag frysen och såg hur mycket saft som fanns kvar från syrén, fläder, svarta vinbärsblad och rallarros…

Vi har en magnifik Hägg i kanten av tomten. Till vänster syns bikuporna och till höger sticker det fram en Silverpil. Min ersättare till Silverpäron som inte skulle må bra i zon 5.

Det går mindre än en vecka mellan gräsklippningarna så här års, det växer galet fort. Vi har inga självgående maskiner, motor har vi dock unnat oss, ett pass med gräsklipparen är ett stycke nyttig och svettig vardagsmotion.

Eftersom vi har ganska stora ytor att klippa så har vi satsat på rätt så bra grejer men vi valde galet ur odlarhänsyn. Gräsklipp är den mest överlägsna näringskällan för grönsakerna och med vår multiklippare blir gräset så finfördelat att det är svårt att räfsa upp.

Hade jag kunnat backa bandet så hade jag köpt en vanlig gräsklippare med uppsamlare. Tänk vad mycket gödning och täckmaterial det hade genererat. Nåväl, multiklippfunktionen medför att gräsmattan gödslas automatiskt så något gott innebär det.

Ibland är dock gräset så pass tjockt att det blir lite strängar av klipp som jag kan räfsa ihop. Men tänk om jag hade haft en uppsamlare…

En sträng av gräsklipp! Hurra!
Färskt klipp är alltid bäst men även det som har legat två dagar i en hink funkar fint. Näringsproportionerna i gräsklipp är tydligen ultimat och komplett så om man hade mängder av detta så skulle man slippa mycket annan gödsel. Dessutom funkar det fint som täckmaterial och ger mullig och porös jord.

Nu planterar jag ut den förodlade kålen. De flesta plantorna är tillräckligt stora för att stå pall för storm eller skadedjur. Dessutom är ju vädret så gynnsamt att det inte finns någon anledning att vänta.

En rosenkålsplanta på tillväxt.

Jag bäddar alltid runt plantor och sådder med organiskt material för att hålla fukten i jorden, slippa mycket ogräs och ge mat åt maskarna. Jag har aldrig haft så lucker jord som när jag började täckodla.

I lådan med rotsaker (palsternacka, rättika och morot) har ännu inget tittat upp.
I löklådan gror det dock för fullt.
Vitlöken ser kraftig ut redan nu så jag hoppas på stora lökar vid skörd. VITlöken är samplanterad med VITA jordgubbar. Genomtänkt va?
Till och med blomsterbönorna börjar gro. Dessa har jag direktsått.
I växthuset har jag skördat all spenat och istället grävt ner tomatplantorna. Det här är Ponderosa, en vintertomat vars namn har lokal anknytning.
Även frilandstomaterna har planterats ut. Det är ju så varmt och de står på en skyddad plats så jag är inte orolig. Det här är Sibirjak. Alla grönsaker med Sibirien i namnet är väldigt tåliga.
Kvar i växthuset står det plantor som fortfarande är lite för små för att planteras ut. Här ser ni Wasabino, en av årets nyheter för mig. Jag brukar alltid odla någon slags asiatiska blad och det här råkade bli 2018 års bidrag. Asiatiska blad är väldigt tåliga så de skulle förmodligen överleva en utplantering men de är ju så små och pilliga att hantera.

I helgen var jag på vårmarknad på Östansjö Trädgård. Marknaden som var insprängd bland plantor och buskar var inte så mycket att orda om men själva plantskolan är värd ett besök. Framför allt finns det kunskap vilket jag saknar på många andra ställen. Östansjö Trädgård ordnar en hel del kurser och events och dessutom gillar jag deras sortiment.

Vi köpte inte med oss något träd men det var nära…
Jag kan ju förstås inte låta bli att plåta grönsakerna. Vi köpte med oss ett tråg med majsplantor hem. Det hade jag inte planerat att odla i år men plötsligt händer det.
Förutom allt det gröna så spanade vi in deras tunnelväxthus eftersom vi går i tunneväxthustankar. Kände in formen, storleken och konstruktionen.
I ett tunnelväxthus skulle man kunna börja odlandet mycket tidigare på året och hinna få flera skördar på en säsong.
Dessutom passade jag på att dokumentera odlingsanvisningarna till tomaten Ponderosa (som jag visade ovan) eftersom jag faktiskt inte hade koll på allt.

Fortsättning följer!

Lök, frö och snö

Det är inte så dumt att lova en massa. Då får man saker gjorda. Sedan sist har jag både sått tomater och startat vinterodlingen.

Med den härliga vårsol som lyser på dagarna så blir det riktigt gött i växthuset. Ända upp till 9 plusgrader har jag mätt upp. Jordytan i lådorna är porös men några cm ner är den fortfarande stenhård och frusen. Jag såg någon som vattnade med varmvatten för att den skulle tina. Tjena. Det skulle i så fall behövas enorma mängder för att min jord skulle mjukna. 15 liter var som en droppe i havet.

Spenat är en gröda som är väldigt köldtålig och som faktiskt ger bäst resultat när det är lite småkyligt och mörkt. Därför sår jag det nu. Butterflay från Lindbloms är en ny sort för mig men det är mångas favorit.

Förutom spenat sådde jag rädisor, ruccola och vintersallat/maché. Den som lever får se.

Jag hämtade snö i det som stod närmast…
…och täckte odlingsytan med detta. Mer naturlig och skonsam vattning får man leta efter.

För är det något vi har så är det snö. Eftersom det, trots den sköna solen och vårdagjämning, är minusgrader så ligger den djup och kompakt över hela Getingedalen.

Än är det vinter kvar säger mor…

Om man tittar i kalendern så är det, trots snömängderna, inte så långt kvar till vare sig vår eller sommar och om sex veckor är det första maj. Då kan det mycket väl vara shortsväder och grilltider. Därför sår jag mina tomater nu.

Jag försöker att så lite olika sorter som jag sedan kan använda till olika saker och i viss mån experimentera med.

Cocktailtomater för att de ofta är så söta, goda och lätta att stoppa i munnen.

Bifftomater för att de får så cool form men även för smak och mycket substans.

Piennolotomater/vintertomater för att de har så goda lagringsegenskaper.

Övriga tomater/brukstomater för att det är bra att frysa in och göra tomatkross på.

Tomatfröna är i jorden!

För första gången sedan i juli köpte jag lök i mataffären. Under åtta månaders tid har vi kunnat leva av egen skörd på lökfronten. Det är rekord och till i år har jag köpt mer sättlök än tidigare. Kanske jag kommer att klara mig ännu längre nästa säsong?

En annan sorts lök, purjolöken, har jag dock kvar i lager. Jag skrev om det i förra inlägget. Växthuslagring visade sig vara da shit men nu när det är varmt där på dagarna så ser jag att purjolökarna åldras snabbare. Därför blir det ovanligt mycket purjolöksrätter till middagarna just nu.

En riktigt god sak som min mamma gjorde när jag var barn är nedanstående paj.


Tomat- och purjolökspaj

PAJDEG:

2 dl grahamsmjöl

2 dl vetemjöl

150 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet, tillsätt vattnet och jobba snabbt ihop till en deg. Klä en pajform, gärna med löstagbar kant, och ställ i kylskåpet en timma eller mer. Sätt ugnen på ca 200 grader.

FYLLNING:

5 dl riven ost

2-3 purjolökar

5-6 tomater

oregano, salt och peppar

Ansa och skiva purjolöken grovt. Koka den i lättsaltat vatten 3-4 minuter. Låt rinna av väl. Grädda pajskalet i ca 10 minuter. Lägg i hälften av den rivna osten, fyll på med purjolök, täck med tomatskivor, strössla över oregano, salt, peppar och resten av osten. Grädda i ca 20 minuter.


På förodlingsfronten intet nytt förutom att det ser friskt ut och att jag har klippt piplöken en gång. Det går sakta men det händer saker hela tiden.

Det är tulpantider och jag fick en fin bukett i veckan eftersom jag har födelsedag. Givaren hade koll och köpte så hållbara blommor som det bara går; odlade i Sverige och klimatkompenserade. Annars är snittblomsbranschen en riktigt unken historia. Undvik den om du kan.

Och nu när det verkligen börjar närma sig säsong så vill jag passa på att göra reklam för den föreläsning som jag ska hålla i höst! Notera 28 oktober i kalendern! Arrangör: Adolfsbergs Trädgårdsförening.

 

I nästa inlägg hoppas jag kunna berätta om Nordiska Trädgårdar för i helgen ska jag äntligen få komma dit!

 

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!

Känslor

Känslan när…

…man fortfarande kan skörda egenodlade tomater. De som inte hade hunnit mogna när kylan kom ligger nu inomhus på en bricka och rodnar en efter en.

…man hämtar en påse hallon i frysen för att kunna göra en fin frukostsmoothie dagen därpå och konstaterar att det finns femton påsar till.

…man klipper av en lök från flätan ovanför diskbänken, minns hur man har knåpat ihop den alldeles själv och sedan hackar upp den till kvällens middag.

…man går in i sitt alldeles nya skafferi och känner att det håller perfekt temperatur.

…snön lägger sig över världen men att grönkålen vägrar låta sig besegras och står där, grön och spänstig, och vill vara med ett tag till.

…man fick ner vitlöken i jorden i rätt tid i år. Varken för tidigt eller för sent och dessutom samplanterade med vita jordgubbar.

…chilin är snustorr efter flera dagar i torken och mixas till pulver som är lättare att portionera och kommer att räcka jättelänge.

…jag hämtar några rödbetor och potatisar i skafferiet och kokar dessa för att sedan ha i kylskåpet och använda när jag behöver laga snabba måltider under veckan.

…det finns en full burk med egenodlade och torkade gråärter till förfogande. Malas till proteinrikt mjöl? Kokas till gråärtshummus? Blandas i en soppa?

…det är Shopping på Landet jul, jag har eget ris att göra kransar och dekorationer av och det finns snö som skapar den rätta stämningen! Välkommen!