Vecka 26

Det är sista blogginlägget för månaden vilket betyder månadsssummering. Fast jag har ingen lust att skriva om det idag och det är min blogg så jag slipper. Jag vill hellre skriva om att det är ett ruskigt bra odlarår. En perfekt variation av värme, sol och regn. Det är hur kul som helst att göra rundorna bland odlingarna och se på tillväxten.

Sedan sist har jag lagt täckmaterial på alla bäddar. Inget mer ogräs och maximalt fuktbevarande. Löken ser ut att trivas.

En morgon var det tillrufsat bland mina miniplantor av rotselleri. Rufsets karaktär sa katt. Kattoalett. För stora spår för fågel, för små spår för vilket annat djur som helst.

Nästa morgon var mina militäriskt raka rader av morot i kaos. Då blev jag lite ledsen eftersom jag var så nöjd med mina morotsrader. Jag fick ju inte en enda morot förra året. Jag tror fortfarande på katt och det kan bara vara en – Tristan.

Jag gillar Tristan. Jag hade velat ha en egen Tristan men katter ger mig klåda. Tristan bor tillräckligt nära för att även ta mössen på vår gård så vi har nytta av honom.

Tristan måste få göra sina behov och det är inte lätt för en katt att veta var det ska ske. Men att lägga ett kompostgaller eller liknande över odlingen funkade klockrent. Inte ett enda kattspår sedan dess. Tipset kom från någon annan odlare eller något av alla forum på Facebook. Tack för det.

Efter Tristans framfart växer inte morötterna längre som en Nordkoreansk armé men det blir nog bra ändå.

Och kålen den mår bra. Två sprayningar med Turex har jag hunnit med och det är redan stor skillnad. Trots att det regnar då och då. Vitkålen visar försiktiga tendenser till att knyta sig. Och svartkålen växer säkert en cm varje dag.

Som en liten baby alien. Plant based baby alien.
Jag tror att vi kommer att börja skörda svartkålen vilken dag som helst. Den kommer ändå att fortsätta att ge skörd till december.

På ärt- och bönfronten ser det också himla bra ut. I princip alla ärtfröer har grott och jag har fått ännu ett bevis på att jag kan fröodla. Trekanten med Lokförare Bergfälts jätte-hajpade-ärt är intakt och verkar ha grott till 100%. Yes! Med anledning av hur eftertraktad denna sockerärt är så känns det så klart extra bra att kunna odla fram fröerna själv.

Buskbönorna brukar vara kinkiga och vill ha en riktigt varm jord för att gro. I år kommer de dock generösare än de brukar. Plantorna brukar bli 30-40 cm höga och det är brytbönor, alltså haricots verts, i lite olika färger. De gula brukar kallas vaxbönor.

Bondbönorna kör vidare i sin racertakt och om en vecka tror jag att första bönskidan visar sig.

Lokförar’n.
Buskbönan.
Bondbönan.

Klättrande bönor är både vackert och lättskördat men svårodlade i zon 5. Jag har provat några gånger men får inget resultat. Det finns dock en som är anspråkslös och vacker (men inte lika god); blomster- eller rosenböna. Min favorit heter Prizewinner och den har jag planterat vid en gammal klätterställning till en ros.

Prizewinner på väg!

I växthuset är det framför allt vinranka och gurkplantor som jobbar snabbt. Fast tomaterna är inte så dåliga de heller.

Gurkorna växer säkert 5 cm/dygn.
Tomaterna har fått en ny typ av uppbindning i år. Det känns redan som den bästa hittills. I taket har jag satt en stång, IKEAs billigaste gardinstång. På denna hänger S-krokar och i dessa fäster jag snören som jag lindar runt tomatplantorna varefter de växer. Snöret sitter i en generös ögla längst ner på varje tomatplanta. Inga mera stödpinnar i växthuset!

Det som blommar just nu är piplök, salvia, fläder och det vilda. På hundpromenadängarna är det hur vackert som helst just nu med en mångfald av underbara vilda blommor. De dyker även upp i trädgården och då tar man en omväg med gräsklipparen för att skona dem. Att de vill växa intill granhäcken är ett under i sig.

Piplöksbollar på G.
Blommande salvia.
Praktfull fläder.
Ett litet skonat stycke vildblommor.

Apropå fläder så kommer jag inte att göra någon saft i år. Det finns fortfarande ett lager i frysen. Men jag provade att göra flädersirap.

Ett googlat recept fick vara vägledande. 2,5 dl vatten fick koka upp med 500 g socker. (Nästa gång kommer jag att ta 250-300 g.) Ca 15-20 fläderblommor läggs på vitt underlag för att insekterna ska krypa ut. Därefter blandas de ner i sockerlagen. I receptet skulle man tillsätta citronsaft och skal men jag tog 6 frysta tärningar med rabarberjuice. Först tog jag 4 men det behövdes 6. Fast med en mindre mängd socker i nästa kok kanske man även måste justera syran.

Rabarberjuice.

Nåväl, allt får koka i ca 10 minuter för att sedan tas av plattan och svalna. Låt stå kallt över natten eller i minst 4 timmar. Därefter silas blommorna bort och sirapen småkokas till ungefär halva mängden återstår. Hälls på väl rengjord burk.

Alltså det blev supersegt, nästan som mjuk kola, eller som sirap som stått i extra kallt kylskåp. Men smaken! Den var väldigt bra. Lite för söt men som sagt, sånt går att justera.

Vad ska jag ha sirapen till? Drinkar tror jag. På glass kanske. I desserter. Som smaksättare i mat. Vi får se.

En ny odlingslåda är på gång. I botten grundar jag med kartong eller gamla tidningar. Det är framför allt för att hindra rotogräs men det blir bra mull och utfyllnad också. Sedan fyller jag på med organiskt material som är friskt och som inte kan generera oönskade växter. Har tidigare gjort misstaget att använda materia fullt av mogna fröer. Inte smart.

Jag fick lite kalla fötter gällande jorden som jag skulle fylla lådan med så jag skickade iväg ett jordprov. Svaret har inte kommit än, inte heller fakturan, så det ska bli spännande att få svar på både det ena och andra. Min fråga gällde klumprotsjuka som drabbar alla sorters kålväxter men för bönder som odlar raps är den väl egentligen det största problemet.

Det går att odla alla andra sorters grödor på en klumrotsjukedrabbad jord och efter ca 17 år är sjukan borta men jag håller så klart tummarna för att min jord är frisk. Återkommer om provsvaret.

För att ändå avsluta på ett månadssummeringsvis så tänkte jag påminna om att allt papper har betydelse för klimatet. Även direktreklamen. Bilden nedan är både aktuell och inte. Naturskyddsföreningens länk i nederkant gäller inte längre men det finns en uppdaterad version här. Den handlar om vad vi kan göra för att minska vår pappersförbrukning och därmed göra klimatet en tjänst.

Det enda jag ställer mig frågande till är de digitala alternativen. Själv har jag valt att läsa både böcker och tidningar via appar och internet men det sägs att serverhallarna som gör detta möjligt står för en stor del av alla koldioxidutsläpp. Om det kan du läsa här.

Att skriva en blogg om hållbarhet är då kanske lite kontraproduktivt? Har dock inga planer på att sluta. Vi hörs om en vecka!

Vecka 23

Såg ni min månadssummering vecka 22? Och alla bilderna från Göteborg? Nej inte jag heller. Det blev inget inlägg vecka 22. Livet, jobbet och ohälsan kom emellan och jag kapitulerade.

Här skulle jag faktiskt vilja skriva lite om den bedrövligt sjuka vintern, våren och försommaren men jag har gått kursen där jag lärde mig att aldrig skriva om sådant. Om det inte är en hälsoblogg förstås. Men att aldrig få vara helt frisk, aldrig kunna motionera ordentligt och att inse att jag inte orkar det jag brukar orka är nedbrytande. Nej nu skiter vi i det.

Det är klart att ovanstående har haft inverkan på takten i trädgården men det brukar ordna sig i slutänden. Och att mina preparerade odlingsbäddar fortfarande gapar tomma känns bättre än när jag tycker att jag har ont om plats.

Jag tror att några bilder på sånt som har lyckats är dagens bästa medicin. Här kommer en dagsrapport i bilder.

För några år sedan stannade jag på Stolpens Trädgård mellan Örebro och Karlstad. (Jag skrev om det här.) Därifrån fick jag med mig en skitliten pionplanta. Det är en av de prydnadsväxter som jag verkligen gillar och nu är jag så lycklig över att den har vuxit sig stor och ska till att blomma!
Hej pionknoppen!
Något annat som är på väg att blomma är gräslöken. Den här tussen har alltid vuxit upp mellan två trappsteg och det tycker vi är charmigt så den har fått vara kvar.
När vi ändå pratar lök så är det roligt att se hur snabbt vitlöken växer och att de flesta plantor verkar ha överlevt. Det är dock mindre roligt att se hur den redan börjar gulna i början av juni. Detta trots flitig gödselvattning en gång/vecka. Jag får uppenbarligen öka dosen.
Jag har flera hundra plantor av vitlöken Vigor men bara en rad av Klicki. Klicki är sååå mycket kraftigare än Vigor. Jag ska ta eget utsäde av Klicki förstås. Klicki har inte börjat gulna, trots samma behandling. Intressant…
Vi fortsätter på temat lök. Så här såg rödlöken ut, den som jag odlade från frö, när den planterades ut. Å ena sidan friska plantor med bra rötter, å andra sidan så himla ynkliga. Som sagt, det ska bli spännande att se hur stora de blir.
Gropodlingen breder ut sig. Än så länge ser det ut att vara ett vinnande koncept.
Här är piplöken. Och en helskotta massa ogräs. När man inte hinner få på täckmaterialet i tid blir det så här. Fast i bäddarna med täckmaterial upplever jag också att det är ovanligt mycket ogräs. Det kanske är ett riktigt ogräsår? Som en reaktion på förra årets torka? På samma sätt som aspen reagerade med att skicka ut miljoner fjuniga frön?
Svartkålen mår förträffligt. De har kommit över utplanteringschocken och växer fint. Täckmaterialet håller trots allt det mesta ogräset borta.
Vitkålen har också knubbat på sig ordentligt. En planta dukade under helt men det måste man räkna med.
Jag försöker hålla takten ”en-om-dan” för att känna mig nöjd vid läggdags. Den här lådan är full av olika rotsaksfröer. Morot, palsternacka, rödbeta, rättika och rotselleri. Täckmaterialet ska så klart läggas på innan ogräset får fäste.
I ärt- och bönlådan mår bondbönorna fortfarande jättebra.
Nu har bondbönorna fått sällskap av en hel påse sockerärtsfrö. Jag vräkte på rejält eftersom fåglar brukar picka upp några av fröerna. Den här gången har jag satsat på Norli, en sort som är mångas favorit.
Precis som med pionen så har våra blåbärstrybuskar varit pyttesmå i några år och jag har glatts åt att de bara har överlevt. Nu har de äntligen börjat leverera bär!
Humlen levererar alltid.
Chiliplantorna som har bott överallt i vårt hus i vinter har klarat avhärdningen och flyttat ut i växthuset. Längre än så har de inte kommit. En omplantering står på agendan. När chiliplantorna försvann från huset så kände vi en lättnad och konstaterade att vi inte ska övervintra så många plantor nästa vinter. Fast övervintrade plantor levererar alltid mer frukt…
Jordgubbarna mår jättebra. Förra året tog jag bort alla plantor och började om med små revskott. Det verkar har gjort susen. Och det verkar vara ett vinnande koncept. Det blir jordgubbar varannat år i fortsättningen om jag inte startar ytterligare en odling… Jag har köpt virke för att kunna bygga en enkel bur åt dessa. Den ska kläs med kålnät, tyllgardin eller fiberduk. Fåglarna har en tendens att äta upp våra jordgubbar.
Lite näringstörstande är de allt men det är skönt att ha extraplantor när någon dör. Och när det blir plats över.
Det är fortfarande några bäddar som gapar tomma. Gödselpreppade och redo. Fast det ger mest mersmak, ingen stress. I köket ligger nämligen fröpåsar som bara väntar på att få tömmas.
Precis som förra året så satte jag min potatis nervöst tidigt. Och precis som förra året verkar det ha funkat bra. Vi åt faktiskt egen potatis på midsommar 2018 och jag hoppas få upprepa det i år.

Skönt att få göra denna summering av sånt som har lyckats. Skönt att få till ett inlägg över huvud taget. Skönt att det är helgdag imorgon.

Nu tänkte jag inte lova ett dyft. Inte ett ord om vad som väntas i nästa inlägg. Den som lever får se.

Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.

Vecka 11

Alltså det är så mycket vinter.

Jag har fortfarande svårt att motivera en kallsådd av kål. Spenaten har inte grott. Det står allt som oftast snöskottning i kalendern.

Inomhusodlingen är fortfarande liten och man hinner liksom med. Sånt är trevligt.

Konstaterade att mina aubergineplantor hade vuxit sig osunt långa och sköra och ville ta reda på huruvida de kan omskolas djupt eller inte. Mitt sätt att ta reda på snabba fakta är att gå in på Runåbergs hemsida. De är otroligt generösa med information. Inte bara under fliken Info utan även om man söker på en specifik grönsak.

Deras bok är i princip lika bra. Jag rekommenderar den varmt.

Ibland hittar jag dock inte exakt det jag söker hos Runåbergs så då tar jag hjälp av Internet. Eftersom man ska vara kritisk när man söker information på Internet så brukar jag söka från flera olika källor och när det är tre som ger ungefär samma svar känner jag mig trygg.

Vilka källor jag hittar information i är väldigt olika. Det börjar med en sökning på Google och sedan brukar det lösa sig.

Just gällande aubergineplantorna så använde jag Google. Jag hittade inte bara svaret utan även några kul odlingsbloggar.

Här har till exempel Lanthushållet skrivit om omskolning och nedplantering.

I bloggen Odlingsdags beskriver Petra hur hon experimenterar med sina aubergineplantor.

Radhuset Annorlunda ger en tydlig bild av hur aubergine planteras om.

Summa summarum: Aubergine tillhör släktet solanum (potatisväxter) och mår väldigt bra av att skolas om djupt. Precis som dess släktingar tomat, potatis, paprika, chili, physalis och en herrans massa blommor så får dessa växter rötter på stjälken som hamnar under jord och kan dra i sig mer näring och vatten än de som inte planteras djupt.

Jag har just skolats om. Djupt.

Sedan har vi ett annat släkte, gurkfamiljen, som avskyr att planteras för djupt. Det sägs att gurka, melon och pumpa/squash kan dö om stjälken hamnar under jordytan. Rothalsröta uppstår. Låter ju inget vidare.

Men i flera odlarforum på Facebook är det många som vittnar om hur de skolar om gurkor riktigt djupt och att det funkar fint. Det viktiga verkar vara att det inte blir kallt och blött runt stjälken. Därför rekommenderas vattning underifrån. Det är i princip alltid bäst att vattna på det sättet. Alla växter verkar må bra då.

Så här skolar jag om: Försiktigt tar jag upp hela jordklumpen ur krukan. En sked är bra. Med fingrarna pillar jag isär plantorna. Försöker att inte röra stjälken utan mest jorden och lite i bladen.

Stjälken lär vara så skör att om man råkar klämma lite för hårt så dödar man plantan.

I en ny kruka grundar jag med vattnad jord och gör ett hål i mitten. Där stoppar jag ner den långa stjälken, trycker försiktigt till runt omkring och fyller på med jord till krukans kant.

Därefter ställer jag krukan en stund i ett tråg med vatten så får den stå och suga i sig vätska på ett skonsamt sätt.

Efter omplantering kan det börja bli aktuellt med näring och det ger jag i vätskeform.

Flytande näring är lätt att reglera och tas snabbt upp av plantan. Här är jag inte självförsörjande. De som har bokashi kan förstås använda lakvatten därifrån och guldvatten är också smart. Fast jag har fortfarande inte kommit till punkten där jag tycker att det är bekvämt att skvimpa runt med kiss inomhus. Ute går fint.

I väntan på mer vårkänsla och rätt tid för tomatsådd så klipper jag min lök för första gången. Genom att hålla lökblasten kort så lägger plantan mer energi på att bilda lök och bli kraftig än att göra långa tunna stjälkar.

Lök kan behöva klippas flera gånger under försäsongen och det mår den inte alls dåligt av. Klippet är dessutom gott.

Min purjolök mår dåligt! All annan lök har slarvsåtts i återbrukade fruktlådor och glassbunkar men purjolöksfröerna fick bo ett och ett i den tjusiga pluggboxen. Inte hjälpte det. Den vill inte gro. Kanske ska sluta dalta och även ge purjon ett halvsprucket återbrukskärl?

Här kommer förresten en bild på bönpastejen som vi är helfrälsta på i Getingedalen just nu. Recept här.

Och dagens tips är en mässa. Eller snarare en festival. Reko på Nääs hade varit ett självklart utflyktsmål för mig i år om det inte hade varit så mycket annat just då. Men 2020 – då ska jag till Nääs!

En festival för den som är intresserad av hållbarhet, byggnadsvård, matkultur, kreativ slöjd och hantverk. Are you talking to me?

Det märks att det börjar bli odlingssäsong. Trädgårdstider har börjat på TV och Odla med P1 har vaknat till liv på Facebook. Snart sänds vårens första avsnitt.

I nästa inlägg ska jag berätta om en ny bekantskap.

Vecka 10

Det blev vinter igen. Massor av ny snö har fallit och det ser ut som det ska i början av mars.

Tänkte väl det.

En kombination av detta och en rejäl förkylning innebär att jag inte har gjort någon kallsådd av kålfröer. Fast det är ju knappast någon stress, inget gror ju förrän det blir varmare igen.

Spenaten har alltså inte grott i växthuset än.

Däremot så växer det inomhus. En del har vuxit till sig så pass mycket att det var dags att rigga lysröret igen.

Tack och lov har jag lite utrymme för detta i verkstan. Inga finesser, en begagnad lysrörsarmatur med tillräckligt starka rör som jag pallar upp på några tegelstenar och gamla böcker. Jag anpassar antalet tegelstenar efter växternas höjd och när de är olika höga så pallar jag upp krukorna istället.

Det är framför allt olika sorters lök på gång men även paprika och rotselleri.

Egentligen är paprikorna lite väl långa och rangliga men jag vill vänta på nästa bladpar innan jag planterar om dem. Djupt.

I år har jag sått all lök från frö. Den som lever får se.

Medan det ännu fanns plats under ljuset så ställde jag även en laddning med ärtskott där.

Glömmer alltid bort hur mycket ärterna sväller. Här håller hela kalaset på att ramla ur krukan. I bakgrunden ser man vilken temperatur jag har under lampan.

På värmemattan står det saker som inte har hunnit lika långt. Eller? Auberginen har grott så ojämnt. Några skott skulle definitivt behöva komma ut i ljusare och svalare miljö men då sitter det samtidigt fröer i samma kruka som inte har grott än. Vill inte rota runt och förstöra något.

Snart dömer jag ut alla fröer som inte har grott för den här gängliga saken behöver ljus!

Den röda löken såddes något senare än den gula och här har jag gjort ett experiment. Eller det handlar snarare om platsbrist. Beror på hur man formulerar det.

Den här rödlöken har stått på värmematta…

…den här har inte gjort det.

Japp, det är skillnad. Lök kommer alltid upp dubbelvikt. Därför är det lätt att skilja på lök och ogräs.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om grannskapets odlingsprojekt som jag blev inbjuden till.

En kilometer från mig finns det en trädgårdsmästare med en galet fin trädgård, mästerliga kunskaper och utrymmen att dö för. Hon bjöd in damerna i bygden för ett gemensamt odlingsprojekt som lät spännande.

Första träffen gick vi igenom frökataloger och vars och ens önskningar. Därefter gjordes en inköpslista. Vid andra träffen var fröerna inköpta och vi sådde. Marita, som trädgårdsmästaren heter, såg till att det fanns kärl, jord och utrymme, och sedan hjälptes vi åt att få fröna i jorden.

Nästa gång vi träffas har det förhoppningsvis grott och vi ska förmodligen plantera om skotten.

Tanken är att vi sedan delar på plantor och kostnader efter behov och önskemål. Redan nu har vi skrivit upp vad vi vill ha så att det blir rimliga mängder och så rättvist som möjligt.

För mig innebär det lite nya sorter som jag förmodligen aldrig hade provat annars. Dessutom är det kul att få samverka med en trädgårdsmästare. Och att få möjlighet att låta mina plantor växa upp i ett proffsväxthus är ju förnämligt.

Spännande.

Spännande är det minsta man kan säga om veckans roliga upptäckt! Kompisen Kristin skickade ett mms med en bild från en tidning som hon satt och bläddrade i. Mitt namn stod på sidan 32 i ett hedrande sammanhang.

Någon hade samlat Fem inspirerande trädgårdsbloggar varav en var min! Denna! Men det roliga var ju att läsa vilka de övriga fyra var. Några av mina stora inspiratörer och de hetaste namnen i odlarvärlden. Farbror Grön och Sara Bäckmo inte minst. Clara Lidström och Johnna Gilljam går inte heller av för hackor.

Väldigt roligt.

Länk till tidningen som pdf finns här.

Ur Ett rikare liv som ges ut av Landshypotek, sidan 32.

Veckans recept är en pastej. Receptet hittade jag i Siri Barjes blogg (bra kock som lagar mest vegetariskt) men jag har förstås modifierat det för att matcha mitt skafferi och min självhushållartanke.

Originalrecept med mina ändringar:

BÖNPASTEJ MED DILL

1 burk vita bönor, välsköljda –> byt ut till motsvarande mängd egenodlade, kokta bondbönor

3-4 soltorkade tomater –> som du så klart har odlat själv men inte torkat i solen utan i torken eller ugnen

3 msk valnötter –> eller ungefär lika mycket svenska solroskärnor eller hasselnötter

3 msk olivolja –> byts förslagsvis ut mot svensk rapsolja

1/2 kruka dill –> som du naturligtvis har odlat själv och har mängder av i frysen

salt och peppar

1 msk soja

1 tsk vinäger

Dela tomaterna i mindre bitar. Mixa snabbt ihop allt i matberedare till grynig pastej. Låt stå en stund så att smakerna utvecklas.

Vi tyckte att detta blev ett utmärkt pålägg, både till smak och konsistens.

Då ska vi se om jag har lyckats göra kallsådden av kålfröer till nästa vecka. Och kanske något mer på värmemattan. Fast tomaterna får nog vänta lite till…

Vintern och framtiden

I helgen tog jag hand om det sista. De där krukorna som har blivit stående, fågelbaden som behöver säsongsvila och klätterstöden som har gjort sitt. Trädgårdsmöblerna skruvades isär och packades in i förrådet och hammocken kläddes in i ett skyddande fodral.

Dagen därpå föll första snön.

Det behövs så lite för att ge en så mycket ljusare tillvaro.

Det enda odlingsrelaterade som sker just nu är ätande. Eftersom säsongen var ovanligt torr och gav snål avkastning så har vi äntligen fått lite mer space i frysen. Nu använder vi sådant som vi har fått mycket av under tidigare säsonger. Det går ingen nöd på oss.

Och även om skörden var sämre än vanligt så betyder det inte att vi står utan färska produkter. Vi har fortfarande potatis, lök och mycket annat gött från årets odling.

Kålen står medvetet kvar ute i snön. Den tål hårda tag och det finns ingen anledning att detta ska ta plats inomhus när den kan vara kvar ute.
Lökskörden blev fin och vi använder den till nästan all sorts mat. Här är det löksoppa på gång. Purjolöken blev dock betydligt klenare än förra årets sanslösa skörd.
Ju fler sorters lök i soppan desto godare. Och med ett hembakt surdegsbröd och en svensk kraftfull ost har man den ljuvligaste novembermiddagen.
Den galna purjoskörden från 2017!

I veckan var jag på föreläsning i permakultur. Joel Holmdahl, min före detta lärare i Småskalig Odling, berättade mycket som jag redan visste men det är aldrig fel med en uppdatering och självklart tog jag med mig några nya detaljer hem. Eftersom jag själv föreläser och skriver om detta så är det skönt att ha på fötterna.

Joel från Rikkenstorp in action.

För den som vill lära sig mer om permakultur kommer Studiefrämjandet att ordna en studiecirkel i vår. Det fanns en anmälningslista på föreläsningen och den blev lång så det finns stor anledning att tro att detta kommer att bli av.

För den som vill anmäla intresse görs det till Jonas Bilow på telefon 019-168312 eller [email protected]

Och ansökan är öppen till att söka utbildningen på Karlskoga folkhögskola som jag gick. Nu heter den Agroekologi – småskalig odling i praktik och perspektiv.

I veckan släpptes det senaste avsnittet av podden Odlarna. Och vilket avsnitt det var! Jag hade ingen aning om vem Christer Sanne var men nu vill jag läsa allt om och av honom. Det finns massor av artiklar och litteratur som han är författare till och på hans hemsida kan man få en bra överblick om hans forskning och värv.

Det var kanske ovanligt lite odlingssnack för att vara en odlingspodd men innehållet var ändå hyperintressant. Mitt parallellintresse hållbarhet/klimatsmart leverne (= permakultur) fick sig en rejäl boost genom att ta del av Sannes forskningsresultat. Han menar att det framför allt är konsumtionen som är den stora klimatboven och genom att arbeta mindre konsumerar vi dessutom mindre.

Mer fritid åt folket helt enkelt.

Hur mycket jag arbetar är svårt att räkna ut. Jag vet att jag förvärvsarbetar 50% på en kommunal skola men hur mycket tid jag lägger i firman är svårt att säga. Däremot vet jag att ju mer tid jag jobbar hemma, desto mer kan jag ägna mig åt klimatsmarta aktiviteter såsom odling, bakning och bärplockning. Dessutom kör jag mindre bil och får en varierad och tillfredsställande tillvaro.

Ibland kallas sådant downshifting. Det får kallas vad det vill, jag vet åtminstone att heltidsjobb och heltidslön aldrig kan värderas högre än det mitt nuvarande liv ger mig.

Naturligtvis finns det även en pod om att downshifta. Den heter Andra sätt och du hittar de inspirerande avsnitten här.

Varför jag kallade detta inlägg för Vintern och framtiden är kanske självklart. Iallafall beträffande vintern. Men för alla framtida generationers skull krävs det en förändring NU. Permakultur, downshifting och lägre konsumtion kan vara en del av lösningen.

Begreppet hållbar utveckling skapades av FN:s världskommission för miljö och utveckling år 1987 och gavs följande definition:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Black Friday är raka motsatsen till hållbar utveckling. Årets julklapp är däremot ett steg i rätt riktning.

Naturskyddsföreningens kampanj.

Mera skörd och höststök

En salig blandning av gamla och nya lådor.

Några av våra odlingslådor måste bytas ut. De håller på att falla isär och det är jag glad för. Varken form eller placering blev särskilt lyckad. Man lär sig.

Att odla humle i närheten av grönsaksbäddar är inget jag rekommenderar. Humle har en förmåga att ta över totalt. Att göra alldeles för breda odlingslådor eller bäddar är inte heller något jag vill uppmuntra er till. Dels ska du aldrig behöva kliva i bädden, dels måste det vara ergonomiskt och bekvämt att jobba med bäddarna, annars suger det med energi än det ger.

Humlen ska få stå kvar men de nya bäddarna hamnar på en bättre plats. Nu när jag har mer kunskap och erfarenhet så vet jag hur de ska placeras för att göra jobbet så smidigt som möjligt och skörden så stor som det bara går.

Vi bygger lådorna själva. Vanlig obehandlad furu. Anledningen till att jag över huvud taget har sarg på mina odlingar är arbetshöjden, värmen och avgränsning mot både ogräs och skadedjur.

Insidan behandlar jag med rå linolja eftersom den är naturlig och ger ett långvarigt skydd. Utsidan målar jag med svart slamfärg, både för att skydda men också av estetiska skäl.

I botten lägger jag kartong för att skydda mot det starkaste rotogräset och därpå slänger jag allsköns trädgårdskompost.

Därefter kommer det tunga jobbet med att flytta jord men det får betraktas som ett träningspass.

Nu är i princip allt skördat. Jag har ätit galet stora mängder physalis de senaste veckorna. Ett himla gott filmgodis. All lök är upptagen och denna förvaras på alla möjliga ställen. Rumstemperatur är det optimala.

Persilja verkar inte vara torkkänsligt. Den har vuxit fantastiskt i år och jag tror att jag har en hel hylla i frysen med persilja. Gremolatavintern 2019.

En gång vintersallat – alltid vintersallat. Nu förstår jag vad folk menar. Låt några plantor gå i blom och fröa av sig – där har du mer eller mindre en perenn sallat.

Dessutom är det en av de godaste sallatssorterna jag vet. Och den klarar sig fint under snötäcket så vi har sallat i flera månader till.

Kålen stod och stampade under de torra månaderna men nu har den börjat växa igen. För en del sorter funkar det fint men för rosenkålen innebär det att det blir små huvuden på julbordet i år.

Tomater och chili som inte hann mogna på plantan har fått komma in i stugvärmen. Jag har god erfarenhet av att eftermogna dessa två grönsaker. Minst 75% brukar bli användbart. Varje dag kan jag plocka bort några frukter och lägga på tallriken istället.

Solcellsbevattningen är nedmonterad och inplockad. Och det verkar som om jag måste tömma mina kubiktankar och tunnor på vatten… nu när de äntligen är fulla. Ca 3000 liter finfint vatten…

I nästa inlägg ska jag presentera en vegetarisk festmåltid där alla rätter innehåller minst en egenodlad ingrediens.

Tjing!

Midsommarskörden

Midsommarhelgen är passerad och det innebär en ny fas i köksträdgården.

Sparris får skördas till midsommar, därefter ska den gödslas och låtas bli. Om man fortsätter att skörda sparrisen så kommer plantorna att dö av utmattning. Det är knopparna man kapar och äter och någon gång i livet måste plantorna få växa upp annars tröttnar de.

Det är klart att man vill kapa de där godingarna i framkant men nu är det slut på sparristiderna. När sparris växer upp blir det som höga dillvippor. I bakgrunden syns grunden till dessa.

Midsommar brukar också vara tiden då man helst vill kunna skörda sina första potatisar. Det är sällan det går men när maj slår till och blir extremt varm och när man råkar få ner sina första knölar i jorden redan i början av april så kan man faktiskt skörda sin egen midsommarpotatis.

Maria levererar!

Dessutom stoppade jag tillbaka plantorna efter skörden igen. Det går faktiskt, särskilt om man 1. är extremt försiktig; 2. vattnar rejält varje dag på dessa plantor; 3. är i början av säsongen.

Till sin midsommarpotatis vill man så klart ha dill och den har vuxit väldigt sakta under de torra veckorna så jag ville inte offra den. Däremot så har jag jättemycket dill i frysen från tidigare säsonger så det blev åtminstone egen skörd i grytan.

Dill och sallat på tillväxt. De kommer. Så småningom.

Eftersom vi varken äter fisk eller kött i Getingedalen så blir det ingen sill men däremot grill! På grillen lade vi majs, paprika, lök och lite annat. Inget av det kom från egen skörd, det är för tidigt för det, men vi gjorde dock ett smarrigt smör med egen vitlök.

Först rostade jag vitlöksklyftorna med lite rapsolja i ugnen en stund. De blir krämiga och får en helt annan smak av det. Sedan smälte jag smör som fick brynas en stund så att det blir bärnstensfärgat och får en nötig och karamellig smak.

Vitlökarna mosas och elvispas tillsammans med smöret i iskallt vattenbad tills det hårdnar och blir fluffigt. Blanda ner lite flingsalt på slutet och du har ett drömsmör som passar till allt från nypotatis till majs.

Efter de kallare och regnigare dagarna har odlingarna fått ny fart och våra vattentunnor har fyllts på.

Porten av pipranka blev ordentligt tilltufsad i vintras men den har tack och lov hämtat sig. Rosbusken Minette blommar som vackrast just nu och längst bort i bild ser man en av våra kubiktankar som samlar värdefullt regn från uthustaket.
Minette är en gammal svearos och den sprider väldoft och ögonfröjd just nu.

Även annat har fått fart efter regnet. Jag har dessutom fyllt på med frö på de ställen som gapade tomt. Nu jädrar ska det bli morötter. Och fler rädisor.

Vi har börjat skörda av svartkålen. De första bladen hamnade på en pizza.
Tomatplantorna börjar få frukter.
Fänkålen börjar se ut som fänkål även om de inte är större än en stortå.
Buskbönorna blommar. Åtminstone de som är förodlade. Det ska bli spännande att se om det lönar sig att förodla bönor. De som är direktsådda ligger inte långt efter.
Gul och röd lök börjar bli kraftig fin.
De första blommorna börjar synas på ärterna.
Kålrötterna är redan breda om nacken och avslöjar att det finns något intressant under jordytan. Dessa försåddes i februari som ett experiment och jag har visserligen ingenting att jämföra med men alla typer av kål som är förodlad har alltid mått mycket bättre än direktsådda exemplar.
Savoykålen har inte knutit sig än men nu är det nära.
Malva, fänkål, rödbetor, rädisor, lök, persilja, jordgubbar, rabarber och växthus.

En alldeles ljuvlig liten dokumentär om en hängiven 91-årig potatisodlare finns nu att se på SVT Play. Efter att ha avnjutit dessa 28 minuter säger min sambo Haha! Om 40 år är det din tur. Gumman i Getingedalen med sina 350 olika sorters rödbetor! Se programmet här.

På söndag, den 1 juli, är det åter dags för Tusen Trädgårdar. Jag har varit med några gånger och det har varit jättekul men i år ska jag åka runt och njuta av andras odlingar. Eller gå och bada. Har inte bestämt mig än.

 

 

Tips, löss och blommor

Det kom några droppar. Natten till söndag och måndag skvätte det lite som betydde ganska mycket. Det var inte många millimeter, i tunnorna blev det lite fuktigt på botten, men av någon anledning så är regn överlägset slang och vattenkanna. Odlingarna ler.

Vi blev jätteglada över regnet. Purpurkrage, brandlilja och rodgersia.

I det här inlägget lovade jag att berätta om de tips som jag lyhört tog till mig under studiebesöken i Getingedalen. Det blir även två bra recept och en himla massa bilder. Bilder regerar.

TIPSLISTAN

Avdelningen gödsel:

Större hästgårdar skänker väldigt gärna bort sin stallgödsel. Det finns till och med de som kör hem skiten till dig. Så angelägna är de att bli av med spillet.

Sparris bör gödslas mer än jag har gjort hittills. En omgång i april och en till efter sista skörd i juni behövs.

Avdelningen förodling:

Om perlit/vermiculit i såjorden: använd krossad biokol istället. Borde ha samma effekt och går att köpa lokalt. Heja klimatsmarta råd!

Fröinköp: Gör det på trädgårdsdagar, typ i Karlslund, så får man lokalproducerade fröer och hittar spännande sorter.

Att odla gul lök från frö är inte alls så skrymmande som jag har befarat. De kan bredsås tätt i februari och är lagom att plantera ut i maj-juni.

Jag har alltid satt lök med sättlök men det kanske bli annorlunda i framtiden? Här är mina tidigast satta lökar i år. Jag chansade och hade tur med vädret kan man säga… Jag kommer att kunna skörda mina första lökar redan vid midsommar.

Avdelningen rekommendationer:

Gör ett studiebesök på Borrabo. (Här finns en länk till en pod cast med Ylva på Borrabo.)

Humle: odla på fällbara störar för smidigare skörd av kottarna.

Odla Nyzeeländsk spenat. Bara gör’t. (Och det har jag gjort men blev inte jätteimponerad. Nu blir det ett nytt försök 2019.)

Quinoa: det går att poppa som pop corn!

Aronia: torka bären. De är bra i müsli.

Hittills har jag frusit in mina aroniabär och sedan använt i smoothies. Nu kanske det blir torkning istället?

Avdelningen saker vi var rörande överens om:

Portlak är överskattat.

Byt genast gräsklippare till en med uppsamlare!


 

Jag tror att ni känner igen er när jag säger att jag fastnar för recept där det ingår flera ingredienser från den egna odlingen. Jag läser Karoline Jönssons blogg Självhushållningsprojektet och i en av hennes böcker (Det gröna skafferiet) finns det ett recept med både kål, ärtskott och rabarber. Could it be better?

Visserligen var det vitkål men jag har frysen full av grönkål från förra året så jag tog det istället. Dessutom tyckte jag att det var för dålig sötma för att vara en sötsur rätt så jag adderade lite sweet chilisås. Och sojan står inte med i ingredienslistan men den är nödvändig! Ja ni vet, man mixtrar tills det smakar bra helt enkelt.

Det mest spännande var ju att ha rabarber i maten och det blev jättebra!


Det är mycket som blommar nu. Både önskat och oönskat. Let’s have a look.

Tomatblommor i all ära men bifftomatblommor har något extra. Här Brandywine.
All potatis blommar inte så det stämmer inte alltid att potatisen är färdig efter blomning. Den här sorten (Maria) verkar dock blomma och hoppet om midsommarpotatis kvarstår.
Efter att ha presenterats för myskmalva i maten så har jag plantor lite här och där i trädgården, både från frö och köpt planta. Den första slår snart ut.
Längs granhäcken växer det knappt någonting. Gran utsöndrar något som gör att inget annat vill växa i dess närhet men det blir också väldigt mörkt. (Läs mer om Allelopati längst ner i detta inlägg.) När det då kommer upp några prästkragar så syns de väldigt bra.
I den misskötta perennrabatten fortsätter det att komma upp små bortglömda raringar. Här några näpna nävor.
På en vild del av tomten råkar det växa en äng av stjärnflocka. Den biten är jag väldigt rädd om.
I en skarv i potatislådan har en viol lyckats slå rot.
Avdelningen oönskade blommor får tat soien stå för. Tat soi är typ samma sak som pak choi och den gillar varken ljusa nätter, torka eller överdriven värme. Tack och lov är blommorna smakrika och man äter upp hela plantan. Kålväxter är nära släkt med raps och i ett avsnitt av Odlarna med kocken Tareq Taylor berättar han att raps kan vara nästa stora mattrend.
Flädern blommar och det uppskattas inte bara av mig utan även av glänsande skalbaggar och…
…bladlöss. Fläder får väldigt lätt angrepp av löss men tack o lov brukar varken busken ta skada eller blommorna fara illa. Lössen håller sig till stjälkarna. Fast lite läbbigt är det.

Med anledning av flädern så påminner jag gärna om denna klimatsmarta variant av flädersaft!

Ärterna verkar som sagt vara de som är minst känsliga för torka så de har växt så pass mycket att det är dags för klätterstöd. Det blir dagens projekt. Morötterna vinner kampen om störst torkkänslighet. Inte ett enda frö har grott. Det är kanske läge att så nya frön? Sommaren är ung. Fast det kan hända att de som redan ligger i jorden kommer att gro när det behagar dem? Morötter kan ju sås redan på hösten så de verkar inte känsliga på det sättet. Måste nog läsa på lite.

Välmående ärter.

Håll den gröna fanan högt och spara på vattnet!

Text hämtad ut Permakultur! Framtiden i din trädgård, sidan 37. Här kan du köpa boken.

Utplantering, gräsklippning och ett besök i Östansjö

Det blev ju ett rasande fint reportage i lördags! Och nästan allt blev rätt, jag är imponerad av Marita som lyckades få till det med anledning av hur mycket jag pladdrade på.

Här finns en länk till den digitala versionen.

Jag tror att jag skrev om värmen för en vecka sedan men det är värt att upprepa eftersom det tydligen slår något slags rekord för maj i Sverige. Vilken högsommar!

Häggen blommar som bäst exakt just nu och jag är glad att jag befinner mig på hemmaplan så att jag kan njuta av framför allt doften. Ett tag tänkte jag prova att göra saft på blommorna men sen öppnade jag frysen och såg hur mycket saft som fanns kvar från syrén, fläder, svarta vinbärsblad och rallarros…

Vi har en magnifik Hägg i kanten av tomten. Till vänster syns bikuporna och till höger sticker det fram en Silverpil. Min ersättare till Silverpäron som inte skulle må bra i zon 5.

Det går mindre än en vecka mellan gräsklippningarna så här års, det växer galet fort. Vi har inga självgående maskiner, motor har vi dock unnat oss, ett pass med gräsklipparen är ett stycke nyttig och svettig vardagsmotion.

Eftersom vi har ganska stora ytor att klippa så har vi satsat på rätt så bra grejer men vi valde galet ur odlarhänsyn. Gräsklipp är den mest överlägsna näringskällan för grönsakerna och med vår multiklippare blir gräset så finfördelat att det är svårt att räfsa upp.

Hade jag kunnat backa bandet så hade jag köpt en vanlig gräsklippare med uppsamlare. Tänk vad mycket gödning och täckmaterial det hade genererat. Nåväl, multiklippfunktionen medför att gräsmattan gödslas automatiskt så något gott innebär det.

Ibland är dock gräset så pass tjockt att det blir lite strängar av klipp som jag kan räfsa ihop. Men tänk om jag hade haft en uppsamlare…

En sträng av gräsklipp! Hurra!
Färskt klipp är alltid bäst men även det som har legat två dagar i en hink funkar fint. Näringsproportionerna i gräsklipp är tydligen ultimat och komplett så om man hade mängder av detta så skulle man slippa mycket annan gödsel. Dessutom funkar det fint som täckmaterial och ger mullig och porös jord.

Nu planterar jag ut den förodlade kålen. De flesta plantorna är tillräckligt stora för att stå pall för storm eller skadedjur. Dessutom är ju vädret så gynnsamt att det inte finns någon anledning att vänta.

En rosenkålsplanta på tillväxt.

Jag bäddar alltid runt plantor och sådder med organiskt material för att hålla fukten i jorden, slippa mycket ogräs och ge mat åt maskarna. Jag har aldrig haft så lucker jord som när jag började täckodla.

I lådan med rotsaker (palsternacka, rättika och morot) har ännu inget tittat upp.
I löklådan gror det dock för fullt.
Vitlöken ser kraftig ut redan nu så jag hoppas på stora lökar vid skörd. VITlöken är samplanterad med VITA jordgubbar. Genomtänkt va?
Till och med blomsterbönorna börjar gro. Dessa har jag direktsått.
I växthuset har jag skördat all spenat och istället grävt ner tomatplantorna. Det här är Ponderosa, en vintertomat vars namn har lokal anknytning.
Även frilandstomaterna har planterats ut. Det är ju så varmt och de står på en skyddad plats så jag är inte orolig. Det här är Sibirjak. Alla grönsaker med Sibirien i namnet är väldigt tåliga.
Kvar i växthuset står det plantor som fortfarande är lite för små för att planteras ut. Här ser ni Wasabino, en av årets nyheter för mig. Jag brukar alltid odla någon slags asiatiska blad och det här råkade bli 2018 års bidrag. Asiatiska blad är väldigt tåliga så de skulle förmodligen överleva en utplantering men de är ju så små och pilliga att hantera.

I helgen var jag på vårmarknad på Östansjö Trädgård. Marknaden som var insprängd bland plantor och buskar var inte så mycket att orda om men själva plantskolan är värd ett besök. Framför allt finns det kunskap vilket jag saknar på många andra ställen. Östansjö Trädgård ordnar en hel del kurser och events och dessutom gillar jag deras sortiment.

Vi köpte inte med oss något träd men det var nära…
Jag kan ju förstås inte låta bli att plåta grönsakerna. Vi köpte med oss ett tråg med majsplantor hem. Det hade jag inte planerat att odla i år men plötsligt händer det.
Förutom allt det gröna så spanade vi in deras tunnelväxthus eftersom vi går i tunneväxthustankar. Kände in formen, storleken och konstruktionen.
I ett tunnelväxthus skulle man kunna börja odlandet mycket tidigare på året och hinna få flera skördar på en säsong.
Dessutom passade jag på att dokumentera odlingsanvisningarna till tomaten Ponderosa (som jag visade ovan) eftersom jag faktiskt inte hade koll på allt.

Fortsättning följer!