Vecka 30

Idag ska jag berätta om tre glada överraskningar och några tips. Det blir förstås även lite annat.

Första tipset är att Impecta har både rea och fri frakt till den 4 augusti! Den nya sortens odlare, alltså vi som odlar mer eller mindre året runt, har drivit butikerna till att sälja fröer under samma tid. Fast alla har inte hängt med på det. Vissa kedjor plockar bara fram fröerna under våren. Min favoritfirma Runåbergs stänger i juni för att åter öppna vid årsskiftet men det är inte av omedvetna skäl, tvärtom, de behöver den ”vilan” för att kunna leverera.

I förra inlägget skrev jag om grödor som är aktuella att så nu, odlingssäsongen är långt ifrån slut, tvärtom, inte förrän i mitten av oktober slutar det att växa. Vi har hela augusti och september kvar och det är två riktigt bra odlingsmånader. Därför har jag lagt en kompletterande beställning hos Impecta.

Det ska bli mer dill till exempel.

I förra inlägget matade jag också på med tjusiga foton på snygga grönsaker som mår bra, växer fint och ser ut att ge rik skörd. Det är klart att jag även har grödor som mår mindre bra, växer trögt och kanske inte hinner ge någon skörd i år. Så är det alltid.

Faktum är att jag kanske trodde att det skulle ha hänt mer i odlingarna när jag kom hem efter två veckors frånvaro. En del saker hade ju knappt växt alls. Fast jag kunde samtidigt konstatera att det är drygt två månader kvar av säsongen. Det kommer att hända så mycket på denna tid.

Tomatplantorna hade visserligen blivit större men blomningen var knappt påbörjad.

Å andra sidan är jag också glad att det hade stått still. Gräsmattan hade inte hunnit bli en äng, rättikorna var precis färdiga att börja skörda och första gurkan mognade samma dag. Jag hade liksom inte missat något.

Det andra tipset är filmen Downsizing, den finns på Netflix. Vi valde den som en lättsam komedi men den gav så mycket mer. Bland annat en fantasifull lösning på klimatkrisen och den överbefolkning som vi står inför.

För där ligger problemet. Vi hade aldrig haft någon klimatkris eller behövt diskutera hur jordens resurser ska räcka om vi inte hade förökat oss så förbaskat. Här finns en artikel från GP på temat.

Att filmen innehåller scener från vackra Norge, att de nämner Henningsvær och att det är Rolf Lassgårds Hollywooddebut bidrar till intressefaktorn.

Midnattssol i Henningsvær på Lofoten den 11 juli i år.

Och nu till de tre överraskningarna. Och till avdelningen foton som inte visar snygga grönsaker utan mera av den ogräsdominerade verkligheten.

Under utbildningen 2016 lärde jag känna flera nya grönsaker, bland annat Lungrot eller Gode kung Henriks målla. Dess högsta intressefaktor är att det är en perenn grönsak med flera användningsområden. Bladen, som påminner starkt om spenat eller målla i form och användningsområde, är kanske inte någon höjdare smakmässigt. Jag skulle hellre äta annat innan jag tuggar Lungrot. Allt som är ätbart är inte gott men det är ju bra att ha om det blir kris. Och tillagad med vitlök och goda örter funkar den fint.

Den är också användbar som quinoa. Fröställningarna innehåller ett spannmålsliknande frö som är fullt ätbart och kanske något som vi bör satsa mer på i Norden.

Det är klart att jag skaffade två plantor Lungrot efter denna uppenbarelse. Fast de fick en undanskymd placering mellan funkior och flox vilket var himla orättvist. De lever och kämpar mellan dessa etablerade tungviktare och skulle naturligtvis vara betydligt större och frodigare om de hade fått mer utrymme och ljus.

Projekt flytt nummer 1.

Stackars Lungrot. Dags för en ny plats i solen.

Nästa gröda är Spansk körvel. När jag läste om den så kände jag honom ska vi ha! Växer villigt (var försiktigt så att den inte tar över!), är perenn, smakar anis och dess frökapslar är goda som karameller.

Med erfarenhet av grödor som tar över så gav jag min Spanska körvel en plats i skuggan där den kan breda ut sig bäst den vill.

Den återkommer år efter år men den har knappast tagit över. Och nu känner jag att jag gärna skulle vilja ha mer Spansk körvel, den är både god och fin. Fast inklämd i skuggan bakom ett tufft bestånd av flox kommer den aldrig att bli något.

Projekt flytt nummer 2.

Stackars spanska körveln. Dags för en egen plats i solen.

Den sista grödan kommer från en noggrann genomgång av Impectas frökatalog våren 2018. Vild rucola. Alltså perenn rucola. Det vore coolt, tänkte jag. Fast när något heter Italiensk så drar jag öronen åt mig. Krävs det medelhavsklimat för att denna ska återkomma?

I en kruka, mot en solig vägg, fick rucolan inleda sitt liv. Och självklart funkade det, 2018 går ju till historien som ett galet varmt år så det är klart att även Italiensk rucola växte i Kilsbergen.

När säsongen var över planterade jag ut krukans innehåll på en fläck mellan funkior och ogräs utan någon större förhoppning om återkomst. Tji fick jag. 2019 gror det och bladen smakar förträffligt. Djupt ner i skuggan kämpar den och det känns väldigt orättvist. Det är klart att den vilda rucolan ska få komma upp i ljuset.

Projekt flytt nummer 3.

Hjälp, hjälp! Jag vill ha ljus!

Den uppmärksamme lade märke till att alla dessa tre projekt handlade om perenna grönsaker. Jag har sagt det förr och kommer att fortsätta tjata om det; satsa på så mycket perenna grönsaker, bär och frukter som du kan.

De kräver betydligt mindre skötsel och gör väsentligt mindre klimatavtryck. Permakultur per definition.

Omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning.

Vecka 18

Nu är den här! Koskiten från Lions. Prima gödsel. Här ska fixas!

Det är torrt hörrni. Det känns oroväckande. Men väderappen säger att det kanske ska regna lite de kommande dagarna. Hoppas.

Det blir många bilder i dagens blogg. Det händer mycket så här års och jag blir glatt överraskad för allt. Det är så kul när saker trivs hos mig trots brist på vård och vatten.

Vi börjar med fruktträden. Visserligen var det flera stycken som blev uppätna av harar i vintras men de flesta lever. Och flera av dem som hararna gnagde på lever också. Än så länge.

De äldre träden verkar inte vara intressanta för harar. Barken är väl för grov och trist. Däremot så gillas de av älgar men nu är många av träden så stora och starka att de står pall för älgarnas framfart. Dessvärre får vi inte behålla frukten men det är en annan femma. Nu ska vi njuta av blomningen och Rödluvan visar vägen.
En av förra veckans besökare.
Vårt gamla sorgliga plommonträd Opal har varit nära döden länge. Och förra sommaren, den torra och soliga, gav Opal ganska mycket god frukt. Nu ser det inte så hoppfullt ut. Förra årets skörd var kanske sista rycket.
Med anledning av Opals hälsa så önskade vi oss ett nytt plommonträd, ett Czar som ska vara tåligt i vår zon. Vi fick det och det har överlevt vintern. Verkar inte vara särskilt intressant för harar.
Körsbärsträd har vi två stycken och de levererade rejält förra året, precis som de flesta fruktträd. Fast i höstas fick vi ytterligare ett körsbärsträd som annars skulle ha dött plantskoledöden. Stella kanske inte trivs hos oss men hon har börjat året fint.

Jag gillar perenna grönsaker eftersom de kräver mindre skötsel och resurser. Mycket klimatsmart mat. Varje år försöker jag utöka beståndet av perenna och ätliga växter och här kommer ett gäng som verkar ha överlevt fint.

Hej Lungroten! Eller Gode Kung Henriks Målla som den också kallas. Titta på bladen så ser ni släktskapet med mållorna. Den här bladgrönsaken är godast på försommaren men vissa gillar den inte alls. Det beror väl på hur den tillreds. Dessutom ger den fröställningar på sensommaren som kan användas som quinoa. En riktig allroundväxt.
Min favorit piplöken. Har förodlat massor i år för jag vill ha hur mycket piplök som helst. Väldigt goda stjälkar som ersätter de flesta andra löksorter och får sedan vackra gräddvita alliumbollar, lätta att ta egna fröer från. Det finns både ettårig och perenn piplök. Jag satsar så klart på den perenna.
Rabarber, hur perenn som helst. Jag kommer så klart att fortsätta mitt experimenterande med rabarber som ersättare för citrusfrukt och redovisar så mycket jag kan här på bloggen. När sargen börjar ge vika så hittar de unga skotten så klart nya vägar ut i ljuset.
För en vecka sedan såg jag absolut ingenting av ramslöken men nu är den här och det är nu den ska ätas. Och jag gillart. Dels är den supergod, dels ersätter den köpelök. När den går i blom så försvinner bladen och när blommorna går i frö ska man vara snabb att ta dessa och plantera på önskad plats. Den förökas endast med färska fröer.
Lyckan är… att hitta rankspenat på väg upp! Som jag daltade med denna sådd 2017… och som jag sörjde att den dukade under 2018 i torkan. Men icke! Den bara vilade lite. Här kommer rankspenaten! Detta är en klättrande bladgrönsak som smakar bäst på försommaren. Därefter är den bara en skön, grön klättrare.
Spansk körvel! Akta dig den sprider sig och tar över fick jag höra men hos mig är den lagom. Smakar smarrigt av lakrits och är fin som krydda. Sägs dämpa behovet av socker i rabarberrätter och frökapslarna är som små karameller.
Vintersallat är ingen perenn men precis som gurkört och ringblomma så blir den nästan perenn… fast den kommer upp precis var som helst. Här dök det upp i kanten mellan odlingslådan och gräsmattan…
…och här hittade jag ett knippe i en odlingslåda 10 meter från den ursprungliga växtplatsen.

Växthuset har fått nytt tak! Det var verkligen dags och det tog en arbetsdag. Det förra taket har hållit i… ja det är just det som är frågan. När byggde vi växthuset? Jag gissar på mer än tio år. Nu är det inget snack om när det nya taket kom på plats; söndagen den 28 april 2019. Note to self.

Gamla taket skruvas bort. Tur att en i hushållet inte räds höga höjder.
Östra sidan redo för nytt material.
Vi valde ett opalvitt tak med tio års garanti. Allt kostade ca 2000 kronor så om det håller vad det lovar blir det inte dyrt. Plast kanske är tristare än glas men det blir betydligt bättre klimat i växthuset med plast. Det lättaste sättet att kapa korrugerad plast är med vinkelslip. Snittet blir snyggt och inga sprickor alls.
Så mycket som möjligt skruvas från stege men till slut måste man tyvärr upp på taket och balansera.
Skillnad.
Obekväm arbetsställning sades det…
…denna var tydligen skönare.

I växthuset står förodlingen av kålplantor kvar. Den bör komma ut på friland, helst igår, så jag hoppas kunna visa det i nästa inlägg.

Vi är väldigt sugna på ny näring och större växtyta.
Om all denna grönkål överlever så kommer 2019 bli grönkålsåret. Fast jag vet att det är bra att ha grönkålsplantor i reserv. Några dör i utplanteringen av chock, några hamnar i vägen för en snigel.
Pelargonerna har fått flytta ut. Den här Mårbackan överlevde vintern på ett praktfullt sätt och blommar redan.
Spenaten börjar bli skördeklar!

Utomhus har jag sått köldtåliga saker som sallat, rädisa, bondböna och dill. Dessutom har vitlöken börjat titta upp och ska gödselvattnas vilken dag som helst. Det är mycket enklare att gödsla med vätska när planteringen redan är gjord och det ligger täckmaterial på ytan.

Hej vitlöken Vigor!
Hej rädisorna!

I verkstan står det diverse plantor på tillväxt, jag tycker att de växer lite sakta men de ser friska ut. Ja ja, det löser sig i slutänden.

Aubergine, paprika, rotselleri, tomater och olika sorters lök står under extrabelysning och växer till sig. Inte långt kvar till utplantering.

Nästa vecka hoppas jag kunna berätta om ett tungt jobb. Nästan för tungt men det är en förutsättning för att kålen och löken ska få komma ut. Jag ska mäta jordtemperaturen igen och jag ska dra igång förodlingen av resten. Dessutom ska jag skörda nässlor och kanske lite kirskål.

Det är en händelserik tid i trädgården just nu.

Årets bladgrönsaker

Medan bilar kör fast på vägarna eller slirar ner i diket så sitter jag och gräver i min frölåda. Det är dags att presentera den fjärde kategorin i min odlingsplan för 2018. Här kommer bladgrönsakerna.

I den här avdelningen är det spretigare än i många andra. Grödorna som jag kategoriserar som blad kan tillhöra alla möjliga växtfamiljer. Några har ett närmare släktskap med kål men det är hur jag använder dem som avgör hur jag delar in dem.

Sallat

Nya favoriten Jericho.

Att kunna hämta sina egna blad till salladen i trädgården är en väldigt skön känsla. Och det är inte bara plocksallat eller huvudsallat som är intressant här, det finns väldigt många bladsorter som passar utmärkt i en blandad sallad.

Eftersom sallat mår bra av att sås tidigt, den gillar inte för mycket värme, så brukar jag välja en sort som jag kan plocka av hela säsongen. Sex månader kräver jag att min sallat ska ge skörd. Genom att välja en sort som a) inte stocklöper så lätt och b) inte blir besk när den blir grov så har jag garanterat ett eget sallatsskafferi.

Jericho är en sallat av typen Cossallat som jag provade första gången 2017 tack vare att Farbror Grön rekommenderade den. Jag förodlade inomhus och satte ut plantorna i maj. Genom att förodla så är plantorna lite mer motståndskraftiga mot skadedjur och andra angrepp. Trots att jag försökte tänka på att de skulle växa och bli grymt mycket större så satte jag dem ändå för tätt. När man petar ner ynkliga sallatsplantor i jorden känns det slösigt att sätta dem med 40 cm avstånd men det är vad jag borde ha gjort. Plantorna blev enorma och gav en fantastisk skörd av god, krispig och inte ett dugg besk sallat.

Jericho en liten tid efter utplantering.

Jericho finns att köpa hos Runåbergs.

Rucola

Ibland är rucola alldeles för pepprig och fel men ibland är det precis det som toppar en rätt. Rucola är en kålsläkting och gillar absolut inte högsommarvärme och ljusa nätter så den odlar jag tidig vår eller på sensommaren.

Rucola kom inte in i mitt liv förrän vid vuxen ålder och då i tron att det var en spännande nyhet från Italien men faktum är att den har funnits i Sverige sedan urminnes tider under namnet senapskål. Förmodligen tappade den sin popularitet och den behövdes ett exotiskt namn för att bli trendig igen. Min bästa rucola odlar jag från ett amerikanskt frö men jag ska försöka fixa fröer till perenn rucola och se hur det funkar. Allt som går att odla som perenn är The Shit.

Hacka massor av rucola och blanda med färskost, flingsalt och nymald peppar. Det är livets bread spread.

Vintersallat

Det här är en spännande sak. Den kan odlas året runt, även under snön. I mataffären går den under namnet Maché av någon anledning. Vintersallat är något som jag kommer att så snart i växthuset. I mitten av februari när solen värmer lite mer och dagarna är något längre så kommer förhållandena i växthuset att vara perfekt för bland annat Vintersallat.

Det finns så klart många olika fröer att välja mellan men jag har fått fin skörd med Elan från Lindbloms så därför fortsätter jag med den.

Våren 2017 fick jag ner dessa fröer för sent i jorden vilket medförde stocklöpning och väldigt mycket vita blommor. Dessa fröade av sig och i slutet av sommaren var hela jordytan täckt av små vintersallatsrosetter. Jag hoppas att dessa överlever vintern och fortsätter att växa när snön smälter.

Vintersallat, sådd i augusti 2016.

Och här är en filmsnutt när jag skördar från dessa plantor mitt i vintern:

Många säger en gång vintersallat – alltid vintersallat och det är dit även jag vill komma. Jag ska odla den på en smart plats där den kan få gå i blom, fröa av sig och återkomma, år efter år.

Mangold

Trots massor av mangold i frysen så blir det nog att jag odlar lite i sommar iallafall. Dels är det svårt att slå färska blad, dels är det så in i bänken lättodlat och vackert. Särskilt när man väljer mangold av rainbow-typen, alltså olikfärgade stjälkar.

Jag har kvar fröer från både Lindbloms och Hudson Valley Seed Library så jag behöver inte köpa några. Mangold använder jag ungefär som spenat. I soppa, pajer, lasagne och smoothies.

Det är så lätt att hamna här när man odlar mangold. Det blir väldigt mycket att ta hand om…

Spenat

Det otroligt näringsrika lilla bladet är en självklarhet i min odling. Även spenat är en sådan grönsak som det inte är någon idé att odla mitt i sommaren. Den kommer att planteras i växthuset om ett par veckor och sedan i slutet av juli nästa gång. För mycket ljus och värme får spenaten att gå i blom och sluta producera blad.

Jag har tre olika fröer inför årets odling, samtliga kommer från Lindbloms; Butterflay, Shelby och Matador. Shelby råkar vara en F1-hybrid, och dessa brukar jag undvika, men om man är ett Peaky Blinders-fan så måste man odla Shelby-spenat. Dessutom tänker jag inte ta några egna fröer så då spelar det ingen roll om det är en F1.

Höstodlad Shelby!

Här är ett äldre inlägg om hur jag tar hand om spenaten.

Asiatiska blad

I den här avdelningen har jag nästan aldrig misslyckats och det beror så klart på att det är lättodlade saker, inget annat. Visserligen tillhör nästan alla bladgrönsaker i det här facket kålsläktet och dessa får ju lätt angrepp, men bortsett från det brukar det bli väldigt mycket.

Något år odlade vi mizuna och fick otroliga mängder. Ett annat år var det komatsuna och det levde vi på i två år. Ett annat år var det pak choi och den blev inte lika galen, utan bara fin och god. I år blir det Tatsoi och Wasabino. Vackra bladverk och spännande smaker.

Pak choi då det begav sig.

Amaranth och målla

För några år sedan odlade jag Red Garnet, en bladamaranth som blev så vacker att jag inte åt av den. I Amaranthfamiljen ingår bland annat quinoa men även nedan nämnda Lungrot, den förbenade Rankspenaten och alla mållor.

Förra året blev jag bättre på att plocka vild svinmålla och äta men det finns även fröblandningar med mållor i olika färg, form och höjd och det ska jag unna mig i år. Både vackert och användbart.

Rankspenaten som jag slet med förra sommaren gick både bra och dåligt. Att driva upp plantor inomhus funkade över förväntan men när de planterades ut så dog de. Tur att jag hade drivit upp över 30 plantor så att jag kunde sätta ut nya, byta jord, växtplats, vattning och allt man kan tänka sig. De överlevde inte iallafall. Jo några och dessa är jag mycket spänd på att undersöka i vår. Det ska tydligen vara så att de kommer igång år två.

Rankspenat är alltså en klättrande perenn vars blad är goda på våren och försommaren.

Red Garnet var för fin för att äta.
Svinmålla. Ät den!
Som sagt, den gick bra att driva upp men sen…

Dill

Jo men faktiskt, dill betraktas som en bladgrönsak även om den ofta hamnar i örtfacket. Jag pendlar lite mellan dessa. Dill är, liksom mangolden, verkligen inget jag behöver odla 2018 eftersom jag har sjukt mycket dill i frysen. Meeeeen… inget går upp mot lite färsk dill så en rad, bara en liten kort rad, med dill får det allt bli i sommar.

Jag tycker att dill ska användas oftare. Det är jättegott med dill i salladen, på mackan och självklart tillsammans med potatis i de flesta rätter.

Ung dill.

Malabarspenat

…lovade jag att berätta mer om i detta inlägg men inser att jag har för dåliga foton. Jag skriver mer om detta nästa gång.

Experiment

I experimentfacket finns just nu Vinterportulak, Spansk Körvel, och Lungrot. Jag skriver inget mer om dessa idag men jag hoppas att jag får anledning att återkomma till dem. Det beror på resultatet…

Jaha, det verkar som om det ånyo står snöskottning på programmet. Ingen vår i sikte i Getingedalen.