Ivan Chai

Idag har jag lovat att publicera ett recept och det ska jag hålla. Jag beskrev det som ett gröna-vågen-recept, och det kanske man kan tycka, men jag vill hellre beskriva det som ett recept för oss som tar omställningen på allvar.

Ibland kan man göra en historia kort men jag tänkte redovisa den långa versionen. I början av mitt omställarliv, långt innan jag kände till begreppet, så gick jag på en föreläsning med Johanna Björklund, lektor på Örebro Universitet. Hennes forskning har fokus på hållbar mat och den som vill ha en utförlig beskrivning läser nedanstående kursiva text:

Johanna Björklunds forskning har fokus på hållbar mat. Den har en tvärvetenskaplig ansats med syfte att bidra till kunskap för en hållbar samhällsförändring.  Hon har arbetat i båda ändarna av livsmedelssystemet, med systemansats för att studera och utveckla hållbara sätt att producera livsmedel i deltagardrivna forskningsprojekt och som följeforskare i utvecklingsprojekt kring miljö- och klimatanpassning av mat i offentliga storkök.  Hon har arbetat med deltagardrivna forsknings- och utvecklingsprojekt som har haft fokus på frågor kring hållbar klimatsmart odling, biologisk mångfald på gårdsnivå, ekologisk vallfrö- och ekologisk tomatodling och utveckling av svensk agroforestry. Andra forskningsprojekt  handlar om lokala distributionsnät som en drivkraft för ökad hållbarhet i lantbruket, och utvärdering av hållbart jordbruk baserade på lokala ekosystemtjänster i olika delar av världen.

Citatet kommer härifrån.

Johanna pysslar helt enkelt med sådant som får mig att spinna.

Här finns en intervju med Johanna.

Och här finns en liten film.

Under föreläsningen, som hölls för riktigt många år sedan, berättade Johanna att vi bör välja mer lokalproducerad mat, alltså sådant som inte transporteras så långt, för klimatets skull. Om vi trots allt vill äta mat som har transporterats långväga så bör vi välja det som väger lite eller sådant som räcker väldigt länge.

Bra exempel på detta är te och kryddor.

Jag tyckte att Johanna hade en väldigt bra poäng, det var till exempel då som jag började att byta ut mitt ris mot inhemska spannmål.

Dagens recept är dock ett te. Det är klart att man kan göra gott te på mycket som växer i trädgården; mynta, svarta vinbär, nypon, hallon, johannesört och nässlor och det blir ofta gott, karaktärsfullt och smakrikt te på dessa örter. Men dagens tips liknar mer klassist te än något jag har smakat förut.

Ivan Chai görs på Mjölke, en av de vanligaste vilda blommorna i Sverige. Många kallar den Rallarros eller Mjölkört men det egentliga namnet är Mjölke (Chamaenerion angustifolium).

Jag har läst flera olika recept på detta te men de har alltid känts lite för krångliga eller ointressanta tills jag hittade Surtantens, Jenny Neikells, recept (hon finns på Facebook som Surtantens syrade).

Repa de gröna bladen av mjölke. Krama och rulla bladen mellan handflatorna så att fibrerna knäcks och växtsaften börjar titta fram. Packa bladen HÅRT i en plastpåse och sug ur luften. Förslut med påsklämma.

Bladen ska nu fermentera. Låt påsen ligga varmt och mörkt i 3-7 dagar, till exempel i skåpet ovanför kylskåpet. Påsen kan svälla upp under tiden, det är koldioxid som bildas. Om du öppnar påsen ska det lukta ensilage och lite fruktigt. Efter 3-7 dagar avbryter du fermenteringen och sprider ut innehållet för att torka. Använd en bricka och låt bladen bli knastertorra. (Om det bildas något vitt på bladen så är det jäst, inte mögel.)

Den kompakta och lite klibbiga bladbollen efter 4 dygns fermentering.
Bladen är utspridda på en torkolla. Otroligt angenäm och fruktig doft!

Förvara det färdiga teet mörkt och torrt. Brygg som vanligt te.

För att få lite mer karaktär på mitt te, både smak och färg, så valde jag att plocka blommorna från mjölken och torka dem vid sidan om. Jag har gjort saft på dessa tidigare, vilket blev gott men ingen sensation, så jag vet att de är ätliga och angenäma.

Blommor av mjölke.

Ivan Chai går att smaksätta som man vill. Mynta eller hallonblad är nog min favorit.

Det har gått alldeles för kort tid för att jag ska kunna utvärdera detta till fullo men om Mjölke/Ivan Chai kan ersätta mitt vanliga te, eller en del av mitt vanliga te, så är det ett steg på vägen mot självhushållning och en viktig del i omställningsprocessen.

Läs mer om Ivan Chai här. 

Rallarros på tallriken

Det var förmodligen i år man skulle ha gått. Alla var där utom jag.

Nordiska Trädgårdar, mässan i Älvsjö som jag aldrig har varit på. Jag hade nästan bokat in mig i år men så kom något emellan, minns inte vad, och jag tänkte att det går fler tåg. Har jag väntat så här länge så kan jag vänta lite till. Dessutom såg mässprogrammet halvintressent ut.

Ha. Förmodligen var jag inte inne på rätt sida och letade. Det var ett hyperintressant program som jag missade totalt. Alla var där. Mandelmanns, Jordnära Tunnelväxthus, Bella Linde, Farbror Grön, Danska bonden, Permakulturgänget från Stjärnsund, Sara Bäckmo, Odlings-TV – you name it!

Gissa om jag kommer att vara där nästa år…

Tur att Odlings-TV filmade så pass många föreläsningar och intervjuer att även vi på hemmaplan kunde få ta del av innehållet. Tur att Odlarglädjen fick berätta om sin verksamhet för den hade jag totalt missat!

Eftersom jag hyser ett stort intresse för ätbara perenner så såg intervjun med Eva på Odlarglädjen lockande ut och den var superbra! Mycket av det som presenteras hade jag kännedom om men några nyheter fick jag lära mig.

Dessutom hittade jag snabbt in på Odlarglädjens hemsida för att se vad de hade i sitt sortiment och äntligen hittade jag några plantor som jag har letat efter! Bland annat vit rallarros som både är vacker och ätbar.

Från Odlarglädjens hemsida. Enligt hemsidan Dags att plocka ska även den rosa rallarrosen vara ätbar och det är ju bra för den har jag massor av i skogskanten.

Att Odlarglädjen ligger i trakterna av Eskilstuna gör inte saken sämre. Jag kör tur och retur Strängnäs med jämna mellanrum (för att köpa lera hos Mia på EDAB) så hädanefter finns det flera orsaker till att åka den sträckan.

Under kategorin ÄTBART hos Odlarglädjen gömmer sig massor av överraskningar. Gå in och kolla så får du se!

Orsakerna till att jag vill odla så mycket fleråriga grönsaker/ätbara perenner som möjligt är följande:

1. Perenner kommer ofta tidigt på våren och har en lång skördesäsong.

2. Perenner behöver nästan inte vattnas alls.

3. Perenner kräver minimalt med skötsel och gödning.

4. Perenner är bra ur ett resursperspektiv.

5. Perenner har ett djupt och etablerat rotsystem som konkurrerar ut ogräset.

6. Perenner är ofta mer näringsrika än ettåriga grönsaker.

Och tänk då in allt ätbart från det vilda… dessa växter kräver ännu mindre.

Bra hemsida!

Det slog till och blev vinter igen. Medeltemperaturen ligger åter på nollan och vi fick skotta snö så det stod härliga till under påsken. I  odlargrupperna på Facebook utbröt en viss panik och det vittnades om ond bråd kölddöd bland för tidigt utplanterade skott och om minusgrader långt ner på skalan.

Skulle mina plantor i kallväxthuset klara testet? Det verkar faktiskt ha gått utmärkt. Dels fick vi aldrig mindre än tre minusgrader, dels har jag valt att så sånt som ska vara extra tåligt. Så de växer på hur fint som helst. Nu vet jag att det funkar så nästa år kommer jag att sätta betydligt större mängder.

Vi som inte räds lite kyla. Inte heller extrem hetta. Soliga dagar blir det 30 grader varmt i växthuset.

Precis innan snön kom så gick jag runt och inspekterade allt vilt och ätbart som spirade ur marken. Kirskålsskotten var små och aptitliga och brännässlorna var också på gång. De är ju som godast i detta späda tillstånd. Att dessutom få gratis mat som jag inte behöver odla är lyxigt.

Man tackar!

På en föreläsning med Philipp och Annevi som har skrivit boken Fleråriga Grönsaker blev det solklart att brännässlor är överlägsna ut näringssynpunkt.

Ur boken Fleråriga Grönsaker. Det är svårt att slå nässlor i näringskampen. Och i priskampen. Och i kampen om mest närodlat. De vinner förstapris i lättodlat också. Fast även guldmedalj i svårplockat…
Hämtad ur en av odlargrupperna på Facebook. Tack för fin bild och enkelt recept!

Brännässlor är även en viktig ingrediens i gödning så jag är väldigt tacksam för alla nässlor som växer i skogskanten. Man kan till och med göra textil av brännässla. Ungefär som lin. Hela växten är användbar!

Jag läser om Permakulturens ursprung och väsen på kvällarna. Vi kan väl bestämma att jag berättar mer om Permakultur när jag har läst ut boken?

Boken finns att beställa på permakultur.se men snart kommer det en ny svensk bok på temat (permakulturboken.se) som jag ser fram emot!

På söndag kommer det ett gäng nyfikna odlare som vill lära sig mera om att odla på ett hållbart sätt. Det ska bli jättekul att möta dem!