Utplantering, gräsklippning och ett besök i Östansjö

Det blev ju ett rasande fint reportage i lördags! Och nästan allt blev rätt, jag är imponerad av Marita som lyckades få till det med anledning av hur mycket jag pladdrade på.

Här finns en länk till den digitala versionen.

Jag tror att jag skrev om värmen för en vecka sedan men det är värt att upprepa eftersom det tydligen slår något slags rekord för maj i Sverige. Vilken högsommar!

Häggen blommar som bäst exakt just nu och jag är glad att jag befinner mig på hemmaplan så att jag kan njuta av framför allt doften. Ett tag tänkte jag prova att göra saft på blommorna men sen öppnade jag frysen och såg hur mycket saft som fanns kvar från syrén, fläder, svarta vinbärsblad och rallarros…

Vi har en magnifik Hägg i kanten av tomten. Till vänster syns bikuporna och till höger sticker det fram en Silverpil. Min ersättare till Silverpäron som inte skulle må bra i zon 5.

Det går mindre än en vecka mellan gräsklippningarna så här års, det växer galet fort. Vi har inga självgående maskiner, motor har vi dock unnat oss, ett pass med gräsklipparen är ett stycke nyttig och svettig vardagsmotion.

Eftersom vi har ganska stora ytor att klippa så har vi satsat på rätt så bra grejer men vi valde galet ur odlarhänsyn. Gräsklipp är den mest överlägsna näringskällan för grönsakerna och med vår multiklippare blir gräset så finfördelat att det är svårt att räfsa upp.

Hade jag kunnat backa bandet så hade jag köpt en vanlig gräsklippare med uppsamlare. Tänk vad mycket gödning och täckmaterial det hade genererat. Nåväl, multiklippfunktionen medför att gräsmattan gödslas automatiskt så något gott innebär det.

Ibland är dock gräset så pass tjockt att det blir lite strängar av klipp som jag kan räfsa ihop. Men tänk om jag hade haft en uppsamlare…

En sträng av gräsklipp! Hurra!
Färskt klipp är alltid bäst men även det som har legat två dagar i en hink funkar fint. Näringsproportionerna i gräsklipp är tydligen ultimat och komplett så om man hade mängder av detta så skulle man slippa mycket annan gödsel. Dessutom funkar det fint som täckmaterial och ger mullig och porös jord.

Nu planterar jag ut den förodlade kålen. De flesta plantorna är tillräckligt stora för att stå pall för storm eller skadedjur. Dessutom är ju vädret så gynnsamt att det inte finns någon anledning att vänta.

En rosenkålsplanta på tillväxt.

Jag bäddar alltid runt plantor och sådder med organiskt material för att hålla fukten i jorden, slippa mycket ogräs och ge mat åt maskarna. Jag har aldrig haft så lucker jord som när jag började täckodla.

I lådan med rotsaker (palsternacka, rättika och morot) har ännu inget tittat upp.
I löklådan gror det dock för fullt.
Vitlöken ser kraftig ut redan nu så jag hoppas på stora lökar vid skörd. VITlöken är samplanterad med VITA jordgubbar. Genomtänkt va?
Till och med blomsterbönorna börjar gro. Dessa har jag direktsått.
I växthuset har jag skördat all spenat och istället grävt ner tomatplantorna. Det här är Ponderosa, en vintertomat vars namn har lokal anknytning.
Även frilandstomaterna har planterats ut. Det är ju så varmt och de står på en skyddad plats så jag är inte orolig. Det här är Sibirjak. Alla grönsaker med Sibirien i namnet är väldigt tåliga.
Kvar i växthuset står det plantor som fortfarande är lite för små för att planteras ut. Här ser ni Wasabino, en av årets nyheter för mig. Jag brukar alltid odla någon slags asiatiska blad och det här råkade bli 2018 års bidrag. Asiatiska blad är väldigt tåliga så de skulle förmodligen överleva en utplantering men de är ju så små och pilliga att hantera.

I helgen var jag på vårmarknad på Östansjö Trädgård. Marknaden som var insprängd bland plantor och buskar var inte så mycket att orda om men själva plantskolan är värd ett besök. Framför allt finns det kunskap vilket jag saknar på många andra ställen. Östansjö Trädgård ordnar en hel del kurser och events och dessutom gillar jag deras sortiment.

Vi köpte inte med oss något träd men det var nära…
Jag kan ju förstås inte låta bli att plåta grönsakerna. Vi köpte med oss ett tråg med majsplantor hem. Det hade jag inte planerat att odla i år men plötsligt händer det.
Förutom allt det gröna så spanade vi in deras tunnelväxthus eftersom vi går i tunneväxthustankar. Kände in formen, storleken och konstruktionen.
I ett tunnelväxthus skulle man kunna börja odlandet mycket tidigare på året och hinna få flera skördar på en säsong.
Dessutom passade jag på att dokumentera odlingsanvisningarna till tomaten Ponderosa (som jag visade ovan) eftersom jag faktiskt inte hade koll på allt.

Fortsättning följer!

Täckodling, biokol och urin

Då har även jag besökt mässan Nordiska Trädgårdar. Är jag nöjd? Jodå, den är kul men den hade inte behövt vara så förskräckligt stor om jag hade fått bestämma. Fast det är klart, alla trädgårdsnördar har olika intressen och då blir det en stor bredd.

Här hittar du grillar, vindspel, handskar, sekatörer, lökar, böcker och sjukt mycket annat som går att koppla till trädgården men jag är nästan bara intresserad av grönsaksbiten.

Jag hade bestämt mig för att köpa lite fröer, det är lätt att bära på, och om de hade det solcellsdrivna bevattningssystem som jag hade spanat in. Visst, det skulle bli lite släpande men om priset var bra så skulle det vara värt det.

Jag hittade det, jätteskönt, då är den saken ur världen. Senare i år ska jag resa bort och då behövs ett sådant till växthuset.

Irrigatia blir ofta bäst i test så det var exakt ett sådant jag ville ha.

Eftersom jag inte ville släpa på för mycket saker så hade jag inte heller tagit med mig kameran. Alla bilder är tagna med mobilen, därav kvaliteten. Och därför blev det inte heller så många foton, det kvittar liksom när det blir halvbra.

Det var också kul att spana in olika växthus eftersom vi kanske är sugna på att skaffa ett till. Fast vi är långt ifrån färdigtänkta på den biten. Ska vi odla i det eller ska det bli ett uterum med lite plats för odling? Ska det vara praktiskt och lite billigare eller ska det vara snyggt och skitdyrt?

Av alla tunnelväxthus som finns på marknaden, alltså lite mindre vackra men väldigt praktiska, så tillhör Gjordnära Tunnelväxthus från Blixterboda de allra bästa. De får ofta bra betyg av erfarna odlare. Dessutom skulle jag handla lokalt eftersom de finns i länet.

Nu kunde vi känna ordentligt på deras produkter och bilda oss en tydligare uppfattning.

Det som jag nog uppskattar mest med mässan är alla föredrag. För mig är det överlägset den största behållningen. Jag lyssnade på tre stycken med olika karaktär men samtliga på temat ätbart.

Börje Remstams föredrag var nog viktigast. Han pratade varmt om vikten av täckodling vilket jag visserligen har rätt bra koll på men det skadar inte att få bekräftat att jag gör rätt, att jag förmedlar idéerna på ett korrekt sätt här i bloggen och när jag pratar med folk.

Skippa grävning och gödsling genom att täcka dina jordar. Du slipper dessutom vattna och rensa ogräs. Det är den korta versionen av hans tes och jag har provat och förstår hela grejen.

Det är maskarna som fixar din jord, bara du ger dem rätt mat och material.

Börje in action.

Att täckodla innebär så oändligt mycket mindre jobb och ofta ett bättre resultat. Jag begriper inte att det inte har slagit igenom på bredare front. Dessutom är det perfekt när man ska resa bort en längre tid.

Därefter hörde jag Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, berätta om sin grönsaksodling men framför allt tre grödor som hon tyckte att alla skulle satsa mer på.

Hon kom inte med så mycket nytt men hon är en god talare med skön framtoning så det var trevligt att höra henne. De tre grönsakerna som hon rekommenderade var purjolök, bönor och kål. Jag instämmer i samtliga. Dessutom uppmuntrar hon alla att använda kiss som gödsel! Kan man hitta något billigare eller närmare?

Det sista föredraget kunde ha varit riktigt bra men Stefan Sundström kom ganska oförberedd. Det är tur att han är smårolig och charmig annars hade det nog fallit pladask.

Han läste ur sin senaste bok Stefans stora feta röda där han beskriver hur han blev en sådan passionerad tomatodlare. Han hade valt ut två viktiga kapitel som handlade om biokol och fröpolitik vilket är saker som jag tycker att folk ska veta mer om.

Biokol är en väldigt gammal odlingsmetod, eller snarare gödslingsmetod, som har fått nytt ljus på sig. Dels tror jag att det handlar om att alltfler vill komma ifrån konstgödseln, dels försöker vi att tänka långsiktigt och hållbart.

Tänk träkol, egentligen vanlig grillkol utan tillsatser, som du dränker i näringslösning. Det kan vara urin, hönsgödselsoppa eller nässelvatten. Kolen myllar du sedan ner i dina bäddar och där gör den nytta på flera plan. Dels gör den din jord lucker och kolen har en väldigt lång nedbrytningstid så det gör den i många år, dels ligger den och avsöndrar näring och vatten.

Jag köpte kol från en lokal kolmila men den som är hard core gör sin egen genom pyrolysmetoden. Låter knepigare än det är och här finns en bra beskrivning och film!

För den som vill köpa en färdig produkt så finns det så klart, här bland annat.

Det finns alltid en baksida och i biokolfallet är det tungmetallerna. All ved innehåller tyvärr kadmium, hur fin skog träden än har vuxit i så finns det kadmium i våra marker. Det ligger ingen miljöförstöring bakom, det bara är så. Lite mindre i vissa skogar, lite mer i andra.

Träden suger förstås upp kadmium och i kol och aska blir halterna koncentrerade och rätt så höga. När vi använder kol och aska i våra odlingar så tillför vi även tungmetaller. Jag tycker att detta är svårt att förhålla sig till men jag är definitivt medveten om att så är fallet. Genom att inte använda massor av biokol eller aska, utan lite lagom, så inbillar jag mig att jag ska hålla mig på säkra sidan. Kadmium finns ju naturligt i marken, oavsett om jag tillför biokol eller inte.

Läs mer om kadmium i svenska marker här.

Här har jag grundat min komposttunna med kol från kolmilan. Tanken är att det ska ligga i botten och suga i sig näringsrikt lakvatten. Fast efter detta har jag i princip slutat att lägga något i komposttunnan eftersom jag använder allt bös i täckodlingen istället. Då lade jag kolen i kisstunnan istället…
Kisstunnan… grundad med kol!

Det var lite skönt att slippa skriva om mina egna odlingar för en gångs skull. Det händer liksom så lite mellan varven. Dessutom är det så otroligt svårt att tänka sig att jag ska börja plantera ut om en dryg månad. Vi har massor av snö och minusgrader fortfarande. Det lockar liksom inte till att så fler fröer.

I mitten av nästa vecka ser det dock ut att bli lite plusgrader, förhoppningsvis lagom till nästa inlägg!

Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!

Rallarros på tallriken

Det var förmodligen i år man skulle ha gått. Alla var där utom jag.

Nordiska Trädgårdar, mässan i Älvsjö som jag aldrig har varit på. Jag hade nästan bokat in mig i år men så kom något emellan, minns inte vad, och jag tänkte att det går fler tåg. Har jag väntat så här länge så kan jag vänta lite till. Dessutom såg mässprogrammet halvintressent ut.

Ha. Förmodligen var jag inte inne på rätt sida och letade. Det var ett hyperintressant program som jag missade totalt. Alla var där. Mandelmanns, Jordnära Tunnelväxthus, Bella Linde, Farbror Grön, Danska bonden, Permakulturgänget från Stjärnsund, Sara Bäckmo, Odlings-TV – you name it!

Gissa om jag kommer att vara där nästa år…

Tur att Odlings-TV filmade så pass många föreläsningar och intervjuer att även vi på hemmaplan kunde få ta del av innehållet. Tur att Odlarglädjen fick berätta om sin verksamhet för den hade jag totalt missat!

Eftersom jag hyser ett stort intresse för ätbara perenner så såg intervjun med Eva på Odlarglädjen lockande ut och den var superbra! Mycket av det som presenteras hade jag kännedom om men några nyheter fick jag lära mig.

Dessutom hittade jag snabbt in på Odlarglädjens hemsida för att se vad de hade i sitt sortiment och äntligen hittade jag några plantor som jag har letat efter! Bland annat vit rallarros som både är vacker och ätbar.

Från Odlarglädjens hemsida. Enligt hemsidan Dags att plocka ska även den rosa rallarrosen vara ätbar och det är ju bra för den har jag massor av i skogskanten.

Att Odlarglädjen ligger i trakterna av Eskilstuna gör inte saken sämre. Jag kör tur och retur Strängnäs med jämna mellanrum (för att köpa lera hos Mia på EDAB) så hädanefter finns det flera orsaker till att åka den sträckan.

Under kategorin ÄTBART hos Odlarglädjen gömmer sig massor av överraskningar. Gå in och kolla så får du se!

Orsakerna till att jag vill odla så mycket fleråriga grönsaker/ätbara perenner som möjligt är följande:

1. Perenner kommer ofta tidigt på våren och har en lång skördesäsong.

2. Perenner behöver nästan inte vattnas alls.

3. Perenner kräver minimalt med skötsel och gödning.

4. Perenner är bra ur ett resursperspektiv.

5. Perenner har ett djupt och etablerat rotsystem som konkurrerar ut ogräset.

6. Perenner är ofta mer näringsrika än ettåriga grönsaker.

Och tänk då in allt ätbart från det vilda… dessa växter kräver ännu mindre.

Bra hemsida!

Det slog till och blev vinter igen. Medeltemperaturen ligger åter på nollan och vi fick skotta snö så det stod härliga till under påsken. I  odlargrupperna på Facebook utbröt en viss panik och det vittnades om ond bråd kölddöd bland för tidigt utplanterade skott och om minusgrader långt ner på skalan.

Skulle mina plantor i kallväxthuset klara testet? Det verkar faktiskt ha gått utmärkt. Dels fick vi aldrig mindre än tre minusgrader, dels har jag valt att så sånt som ska vara extra tåligt. Så de växer på hur fint som helst. Nu vet jag att det funkar så nästa år kommer jag att sätta betydligt större mängder.

Vi som inte räds lite kyla. Inte heller extrem hetta. Soliga dagar blir det 30 grader varmt i växthuset.

Precis innan snön kom så gick jag runt och inspekterade allt vilt och ätbart som spirade ur marken. Kirskålsskotten var små och aptitliga och brännässlorna var också på gång. De är ju som godast i detta späda tillstånd. Att dessutom få gratis mat som jag inte behöver odla är lyxigt.

Man tackar!

På en föreläsning med Philipp och Annevi som har skrivit boken Fleråriga Grönsaker blev det solklart att brännässlor är överlägsna ut näringssynpunkt.

Ur boken Fleråriga Grönsaker. Det är svårt att slå nässlor i näringskampen. Och i priskampen. Och i kampen om mest närodlat. De vinner förstapris i lättodlat också. Fast även guldmedalj i svårplockat…
Hämtad ur en av odlargrupperna på Facebook. Tack för fin bild och enkelt recept!

Brännässlor är även en viktig ingrediens i gödning så jag är väldigt tacksam för alla nässlor som växer i skogskanten. Man kan till och med göra textil av brännässla. Ungefär som lin. Hela växten är användbar!

Jag läser om Permakulturens ursprung och väsen på kvällarna. Vi kan väl bestämma att jag berättar mer om Permakultur när jag har läst ut boken?

Boken finns att beställa på permakultur.se men snart kommer det en ny svensk bok på temat (permakulturboken.se) som jag ser fram emot!

På söndag kommer det ett gäng nyfikna odlare som vill lära sig mera om att odla på ett hållbart sätt. Det ska bli jättekul att möta dem!