Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.

Vad är permakultur?

Vid ett flertal tillfällen har jag använt mig av begreppet permakultur och har förmodligen inte varit särskilt tydlig med vad jag menar.

För fyra år sedan visste jag inte ett dugg om permakultur men efter utbildningen i Småskalig odling på Karlskoga folkhögskola kunde jag desto mer. Därefter har jag läst och fördjupat mig i permakulturen eftersom det är en designmodell som attraherar mig.

Ordet permakultur är skapat av permanent agrikultur och betyder i princip hållbart jordbruk även om permakulturen har spritt sig även till andra aktiviteter.

Det finns tre principer som är grunden till permakulturell design:

  1. Omsorg om jorden
  2. Omsorg om människor
  3. Rättvis fördelning

 

Dessa har sedan utmynnat i ett antal riktlinjer som sägs vara de viktigaste:

Iaktta och samspela

Använd och värdesätt förnybara resurser och tjänster

Skapa inget avfall

Interagera hellre än segregera

Tillämpa små och långsamma lösningar

Främja och värdesätt mångfald

 

Genom att titta på fungerande och självgående ekosystem så kan vi lära oss att odla på ett hållbart sätt. Den vilda naturen bjuder på inspiration och är den ultimata designmodellen för hållbarhet.

I naturen ser du bland annat aldrig någon bar jord och i naturen är kretsloppet slutet. Dött organiskt material bryts ner av mikroorganismer och blir till näring och jord.

I naturen ser vi även växter i alla höjder. Att efterlikna naturen genom att plantera fruktträd, bärbuskar och örter tillsammans får man ett system som samspelar och blir självgående.

Som odlare i en permakulturellt designad trädgård får du mindre av det tunga jobbet. Genom att täckodla så blir ogräsrensning och vattning betydligt mindre viktigt. Dessutom får du en luckrare jord som inte behöver grävas. Grepning rekommenderas varmt.

Täckodling. Ingen bar jord här inte.

Om du inte bär bort förra årets vissnade växter utan låter dessa återföras till jorden så behöver du aldrig gå omvägen via komposten.

Om du har turen att få anlägga en ny trädgård så kan man redan från början iaktta vad du har naturligt och nyttja detta på ett effektivt sätt. Platsens förutsättningar ska vara grunden i din design. Finns det en bäck som kan förenkla vattning? Varifrån kommer solen? Blåser det? Lutar tomten? Var rör du dig mest?

Hur kan du fånga den naturliga energin som flödar genom din trädgård?

Att odla så många perenna grödor som möjligt skapar också mindre jobb och låter ekosystemet sköta det mesta. Kunskapen om alla fleråriga, ätbara och goda växter har fallit lite i glömska men den håller på att återetablera sig.

Bland annat så har gänget i Stjärnsund skrivit en bok som jag rekommenderar.

Fleråriga/perenna grönsaker kräver så klart betydligt mindre skötsel än ettåriga. De sitter där de sitter, rötterna går djupt och de hämtar näring och vatten på egen hand.

Den allra mest hållbara kosten kommer dock från vildmarken. Förutom bär och svamp, som vi är ganska bra på att plocka, så finns det oerhört många blad och rötter som också går att äta. Även här börjar det röra på sig och intresset för att återerövra dessa kunskaper ökar.

Självklart skrivs det böcker och skapas det hemsidor i ämnet. Niki Sjölunds Vildplockat är en riktig guldgruva. Tillsammans med hemsidan/nyhetsbrevet Dags att plocka och Skogsskafferiet kan man öka sina kunskaper med många procent.

Inplastad bok, redo för smutsiga händer i skogen!

I en permakulturellt designad trädgård pratar man om zoner men på ett helt annat sätt än vad odlare är vana vid.

Zon 0 är bostadshuset eller byggnaden där du oftast befinner dig. Zon 1 är ytorna där du rör dig mest när du är utomhus. Där ska du odla sådant som du skördar dagligen eller ofta. Zon 2 är platsen där du skördar mer sällan och där odlar du sådant som inte behöver lika mycket skötsel eller tillsyn. Zon 5 är vildmarken där du hämtar bär och svamp och zon 3-4 är allt däremellan.

Bild lånad från Permakulturboken.

Permakulturen har sitt ursprung i Australien och spridningen till Sverige har tagit ganska lång tid. Först fanns det ingen litteratur på svenska men sedan kom det åtminstone en översättning.

Därefter har det startats föreningar och förra året kom det äntligen en bok skriven i Sverige, på svenska för svenska förhållanden.

Ylva Arvidsson, en av författarna till boken, intervjuas i podden Odlarna, avsnitt 57, ett mycket trevligt samtal kring permakultur och hållbar odling. Odlarna är för övrigt en bra pod för den som vill ha mycket odlingsinspiration.

Nedan finns ett antal länkar till hemsidor och texter där man kan läsa mer om permakultur:

Föreningen Permakultur Sverige förmedlar kunskap, böcker och kurser.

Permakulturboken har förstås en egen hemsida.

Linda Olsson har skrivit ett examensarbete i biologi om odling enligt permakulturens principer. Här finns det att läsa.

David Holmgren är, trots namnet, en av de australiska ursprungsmännen till permakulturen. Här finns hans sammanfattning i ämnet översatt till svenska.

Gänget i Stjärnsund är starkt troende permakulturister och det finns en hel del att läsa på deras hemsida. De erbjuder dessutom studiebesök i deras mångfaldsträdgård, uppbyggd enligt permakulturens principer. Där hälsade jag på i somras. Definitivt värt ett besök. Mycket inspirerande och tänkvärt.

Jag är inte hard core men jag inspireras av permakulturen och tycker så klart att mycket mat för lite arbete är en intressant ekvation. Att skapa ett så självgående ekosystem som möjligt, anpassat till platsens förutsättningar och som gör så små klimatavtryck som det bara går, är också attraktiva grejer.

Omsorgen om jorden, människorna och en rättvis fördelning är inte bara permakulturens grundprinciper, det är också en stor del av Agenda 2030.