Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!

Hälsningar från Leksand

Här kommer ett ganska innehållslöst, iallafall odlingsmässigt, inlägg. Jag har knappt varit hemma de senaste dagarna och i söndags gjorde jag debut som odlingsföreläsare.

Det kändes jättebra så nu vet jag vad det innebär om det någonsin händer igen. Tack Adolfsbergs Trädgårdsförening för förtroendet och bilderna!

I full färd med att berätta om Agenda 2030.
Det var fullt i salen och publiken var väldigt trevlig och artig som satt kvar. Många frågade kloka saker och berättade spännande grejer från sina egna odlingar. Gulstjälkad mangold som kommer tillbaka varje år till exempel.
Så här suddig var jag inte på riktigt men Ulf och jag kunde andas ut och vara nöjda när allt var över.

På sätt och vis händer det igen redan nästa vecka. På torsdag 8 november är det Pecha Kucha i Örebro. Oavsett om du vill höra mig eller inte så är det verkligen värt ett besök.

Pecha Kucha är en lättsam och trevlig presentationsform som pågår i 6 minuter och 40 sekunder och till råga på allt får man 20 bilder under den korta tiden.

Det kan vara upp till 8 presentatörer under en kväll och vad dessa pratar om kan vara av de mest skilda slag. Man vet aldrig vad man ska få höra när man går på Pecha Kucha.

Själv ska jag i viss mån prata om samma sak som i söndags, grönsaksodling ur ett klimatsmart perspektiv, men det blir lite mer fokus på klimatsmart ätande än odling. Vi ses väl där?

Jag befinner mig i Leksand. Förutom snö och föreläsningar av fantastiska keramiker så innebär det fem dagars djup borrning i den japanska teceremonibrunnen.

Jösses vilken grej alltså. Och mitt största intresse i denna nördiga spetskunskap är teskålen. För att kunna tillverka dessa behöver jag vet hur den hanteras och vad den har för roll i ceremonin. Det är liksom inte vilket dryckeskärl som helst.

Detta har förstås ingenting med grönsaksodling att göra förutom att jag såg teodlingar när jag var i Japan och jag äter väldigt klimatsmart mat i folkhögskolans restaurang.

Håll den gröna fanan högt!

Lite nervöst

Lite nervöst är det allt.

I dagsläget förbereder jag två föreläsningar. Den ena är redan på söndag 28 oktober. Adolfsbergs Trädgårdsförening har bjudit in mig och min före detta bloggkollega Ulf att berätta om våra olika odlanden.

Det är smickrande så klart och jag vill att fler ska upptäcka tjusningen med att odla sina egna grönsaker så därför vill jag berätta. Trots att det innebär ganska mycket förberedelser och lite nervositet.

Den andra föreläsningen är betydligt kortare. I sex minuter och 40 sekunder tänkte jag berätta om klimatsmart mat och att odla eget som en del av detta. Pecka Kucha kallas presentationsformen och den innehåller även 20 bilder som visas i 20 sekunder vardera. Och jag är inte ensam. Det kommer att hållas ytterligare sju presentationer samma kväll. En mycket trivsam och underhållande tillställning. Jag lovar!

Apropå klimatsmart mat så tycker jag att ni ska titta på nedanstående klipp från TV4 där miljöprofessor Johan Rockström berättar lite om hur man kan bidra till ett bättre klimat genom sitt ätande.

Mer blir det inte idag eftersom jag måste träna på mina presentationer. Hur fånigt det än känns att stå och prata ut i tomma luften.

Vi ses!

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Mera skörd och höststök

En salig blandning av gamla och nya lådor.

Några av våra odlingslådor måste bytas ut. De håller på att falla isär och det är jag glad för. Varken form eller placering blev särskilt lyckad. Man lär sig.

Att odla humle i närheten av grönsaksbäddar är inget jag rekommenderar. Humle har en förmåga att ta över totalt. Att göra alldeles för breda odlingslådor eller bäddar är inte heller något jag vill uppmuntra er till. Dels ska du aldrig behöva kliva i bädden, dels måste det vara ergonomiskt och bekvämt att jobba med bäddarna, annars suger det med energi än det ger.

Humlen ska få stå kvar men de nya bäddarna hamnar på en bättre plats. Nu när jag har mer kunskap och erfarenhet så vet jag hur de ska placeras för att göra jobbet så smidigt som möjligt och skörden så stor som det bara går.

Vi bygger lådorna själva. Vanlig obehandlad furu. Anledningen till att jag över huvud taget har sarg på mina odlingar är arbetshöjden, värmen och avgränsning mot både ogräs och skadedjur.

Insidan behandlar jag med rå linolja eftersom den är naturlig och ger ett långvarigt skydd. Utsidan målar jag med svart slamfärg, både för att skydda men också av estetiska skäl.

I botten lägger jag kartong för att skydda mot det starkaste rotogräset och därpå slänger jag allsköns trädgårdskompost.

Därefter kommer det tunga jobbet med att flytta jord men det får betraktas som ett träningspass.

Nu är i princip allt skördat. Jag har ätit galet stora mängder physalis de senaste veckorna. Ett himla gott filmgodis. All lök är upptagen och denna förvaras på alla möjliga ställen. Rumstemperatur är det optimala.

Persilja verkar inte vara torkkänsligt. Den har vuxit fantastiskt i år och jag tror att jag har en hel hylla i frysen med persilja. Gremolatavintern 2019.

En gång vintersallat – alltid vintersallat. Nu förstår jag vad folk menar. Låt några plantor gå i blom och fröa av sig – där har du mer eller mindre en perenn sallat.

Dessutom är det en av de godaste sallatssorterna jag vet. Och den klarar sig fint under snötäcket så vi har sallat i flera månader till.

Kålen stod och stampade under de torra månaderna men nu har den börjat växa igen. För en del sorter funkar det fint men för rosenkålen innebär det att det blir små huvuden på julbordet i år.

Tomater och chili som inte hann mogna på plantan har fått komma in i stugvärmen. Jag har god erfarenhet av att eftermogna dessa två grönsaker. Minst 75% brukar bli användbart. Varje dag kan jag plocka bort några frukter och lägga på tallriken istället.

Solcellsbevattningen är nedmonterad och inplockad. Och det verkar som om jag måste tömma mina kubiktankar och tunnor på vatten… nu när de äntligen är fulla. Ca 3000 liter finfint vatten…

I nästa inlägg ska jag presentera en vegetarisk festmåltid där alla rätter innehåller minst en egenodlad ingrediens.

Tjing!

Och kålen den står kvar…

I stort sett allt utom kålen är skördad nu.

Först tänkte jag skriva om senaste veckans skörd men så insåg jag att jag skrev om det förra veckan. Visserligen är det andra grönsaker men ändå lite tjatigt. Därför blir det ett inlägg med höstfägring istället. Fina foton helt enkelt.

Det bjussas på en hel del fina höstdagar och man vill inte annat än att ta fram kameran. Fast ni som är fotovana vet att solljus egentligen är det sämsta vid fotografering. Fast det bästa för humöret.

Vårt vildvin klättrar lite märkligt men är förlåtet varje höst när den glöder.
Fantastiskt hur vissna rallarrosor (mjölke) kan vara så tjusigt.
Lönnen är nästan alltid först med att byta färg. Och vilken färg sedan!
Körsbärsträd har så många fina faser; blomning, fruktsättning och höstskrud.
Till och med jordgubbsplantorna byter kostym så här års.
Hösthortensian brukar vara vit men har valt en annan kulör i år. Den torra, varma sommarens förtjänst?
Bukettapeln har också många fina faser.
Våra gigantiska humleplantor ger mängder av kottar men de är av okänd sort. Någon som vill brygga ett spännande öl?

Nästa vecka blir det grönsaker igen. Vintersallat, nya odlingslådor, tömning av växthus, vinterförvaring och kål.

Och kom ihåg föreläsningen den 28 oktober! Det skulle vara otroligt roligt att ha lite bloggläsare på plats. Bloggen är en stor orsak till att jag får chansen att föreläsa.

Och Pecha Kucha den 8 november – det är en riktigt rolig tillställning.

Keep warm!

Veckans skörd

Första frosten. Det börjar bli kallt för vissa grönsaker även om jag inte har sett några frostskador än. Inte ens den känsliga basilikan i växthuset har gett vika.

Men jag plockar in mycket nu. Gurkorna är färdiga och de kommer inte att bli fler. I år har jag hittat en sort som inte blev bitter och trist trots att de satt kvar på plantan lite för länge. Den heter Northern Pickling och kommer från Runåbergs. På namnet låter det som om det är en inläggningsgurka men den är god att äta färsk också.

Utomhustomaterna har jag också skördat. Det är faktiskt inte så många gröna tomater som ska eftermogna i år. Det mesta har mognat på plantan. Förutom att äta dem färska så har vi gjort tomatsoppa och tomatsåser till pizza och pasta. Kosten anpassas till säsongen. Fast jag fryser in en himla massa också. Funkar jättebra.

Rosenbönorna (Blomsterbönorna) har hunnit väldigt olika långt men de är av intresse i alla stadier. Unga bönskidor, som inte har hunnit utveckla så stora bönor inuti skalet, hackar jag upp i småbitar och steker ganska hårt i smör och vitlök. Med lite flingsalt på toppen blir de väldigt goda till det mesta. Några hamnade på smörgåsen, andra blev pizzatopping.

De största bönorna är så trådiga och hårda att jag hellre skalar och använder innehållet istället. Rosenbönor är så otroligt vackra att man nästan vill ha dem som prydnad. Efter kokning tappar de sin färg och blir mera grå.

Bönorna kan torkas eller kokas och frysas. Jag använder dem som kidneybönor ungefär men det blir också god hummus av dem. Tillsammans med lite tahini, citron, olja, salt och vitlök mixas de till ett bra bread spread eller en potent liten proteinkälla i största allmänhet.

Apropå vitlök så är det dags att börja planera för plantering av dessa. Eftersom jag inte anser att jag har fått det perfekta utsädet på min egen skörd så beställer jag sättvitlök. Det finns tre saker som är viktiga för mig när jag väljer sort. 1. Den ska vara ekologisk 2. Den ska vara flätbar 3. Den får gärna ge stora lökar.

Hos Klostra hittar jag nästan alltid det jag söker och i år har jag beställt Vigor. Dels för att den uppfyller alla mina önskningar, dels för att jag inte har testat den förut. Det är egentligen bara en gång som jag har fått en riktig drömskörd och då hade jag ingen koll på vilket sort det var eller att jag skulle spara lökar till eget utsäde. Man lär sig.

Här om dagen hade jag tur och fick en present av en riktigt duktig odlare. Han hade med sig en präktig vitlök från sin egen skörd som han tyckte att jag skulle använda som utsäde. Sorten var okänd, baltisk trodde han, men den gav alltid stora härliga vitlökar. Självklart ska jag odla på den!

Mina äpplen uteblir pga älgarna men det dignar ju av frukt i andras trädgårdar så jag behöver inte gå äppellös. Pappa har dessutom ett Ingrid Marie-träd i sin trädgård och det kan nog vara mitt favoritäpple. Dessutom har det grymma lagringsegenskaper så nu tar jag hand om alla äpplen jag får, slår in dem i tidningspapper och lägger i en trälåda i skafferiet. Där har det äntligen blivit skafferikallt igen efter de heta sommarmånaderna. Tidningspappret hjälper äpplena att hålla sig fräscha. Om ett skulle ruttna eller bära på smitta så sprids det inte till övriga frukter i lådan.

Ett av mina utvecklingsområden i år var fröodlingen. Jag skulle bli bättre på, och ta hand om mer av mina egna fröer. Genom att läsa på så känner jag mig lite säkrare på vad jag gör nu. Grönsakerna ska vara riktigt mogna, nästan övermogna, och helst sitta kvar på plantan – då ger de bäst frökvalitet.

Apropå läsning så har det kommit en ny bok på temat permakulturell odling. Den är beställd!

Och nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Söndagen den 28 oktober tycker jag att ni ska boka in i era kalendrar. Och när ni ändå har den framme så bokar ni även in torsdagen den 8 november. Då är det Pecha Kucha på Clarion (Köpmangatan, Örebro) och det är en upplevelse i sig. Fast jag kommer att uppträda och berätta om hållbar grönsaksodling vilket förhoppningsvis gör upplevelsen ännu mera spännande. 6 minuter och 40 sekunder. Man hinner aldrig tröttna.

Bortrest!

Jag är hemma igen!

Eftersom jag hade skrivit och tidsinställt flera inlägg under tiden så har det inte märkts så mycket på bloggen men i min trädgård märks det väldigt mycket när man inte har varit hemma på fem veckor.

Fast jag har haft fantastiska trädgårdsvakter. De har gjort ett finfint jobb så jag kunde ta tag i skörden direkt vid hemkomst. Och gräsklippningen.

Till min hjälp har jag även haft Irrigatia. Om detta solcellsdrivna bevattningssystem skrev jag i ett inlägg som publicerades när jag var borta. Och med flera veckors erfarenhet kan både jag och mina trädgårdsvakter säga att det funkar klockrent.

Från en permakulturträdgård på Bali (Moksa).

Det var en fantastisk resa. Jag har varit i Ryssland, Mongoliet, Kina, Japan och Indonesien. Det finns massor av odlingsrelaterat att skriva om från dessa länder. Eller inte Mongoliet förresten. Där var det dock annat som var spännande. Visst ska jag berätta mera om denna resa. Det kanske passar bra i vinter när det är lite torftigt på odlingsfronten? Om jag kan hålla mig.

Just nu är det allt annat än torftigt. Jag lämnade ett rekordtorrt Sverige och en dålig odlingssommar men kom hem till frodig grönska och en tjock, grön och återhämtad gräsmatta.

Jag hade lagt ärtskidor på tork medan jag var borta. Höljet var nu prasseltorrt och ärterna är urpillade och packade i påse till nästa års sådd.

Korianderbladen skördade jag innan jag åkte men jag hade lämnat kvar stjälkarna med fröställningar för senare omhändertagande (bild från augusti).
Allt hade torkat och nu är fröna tröskade. Tröskningen gjorde jag mellan handflatorna och med hjälp av en sil fick jag bort de minsta partiklarna. Dessa ska inte användas som utsäde utan i matlagningen.
Riktigt god gurka kunde jag också skörda. Inte ett dugg bitter. Det där beror lite på sort men även vattning.
Min ena vinranka har sprutat ur sig druvor i sommar och nu var de mogna. Tyvärr var det inte den godaste stocken som gav bäst skörd i år. Jag har två olika sorter. En god och en jättegod.

Över till avdelningen äpplen. Älgarna var tidiga i år. Redan innan vi reste bort i mitten av augusti hade de varit på besök och ätit upp det mesta. Normalt kommer de i början av september. Men så var det ingen vanlig sommar heller.

Här är ett inlägg om äppelträden i Getingedalen som publicerades medan jag var bortrest.

Trots torkan så har i stort sett alla fruktträd givit otroliga mängder frukt och det är sorgligt att se hur lite som omhändertas. Jag ser tack och lov allt fler som gör det; mustar, mosar och torkar, men ändå slängs eller förgås det tonvis med frukt. Typ lika mycket som vi importerar och köper i affären.

Det finns fruktförmedlingar. Om du inte hinner eller orkar ta hand om din frukt så erbjud någon annan att göra det.

Min vän Titti, även känd som före detta trädgårdsbloggare, var på trädgårdstippen och tog nedanstående sorgliga foto. För att vara tydlig så var hon inte där med några äpplen.

Jag vet att förskolor, skolor och olika former av boenden uppskattar ett lass med frukt.

Blessed be the fruit.

Irrigatia

Vi reser bort. Jätteknasigt att göra det mitt under skörden men man kan inte styra över allt.

För frilandsodlingarna är det bara att förlita sig på regn och snälla husvaktare men å andra sidan har det mesta torkat bort i år så det är inte så mycket att sköta.

I växthuset har det dock vuxit fint i sommar och tack vare att allt växer i slutna kärl så har den manuella bevattningen fungerat. Men i växthuset regnar det inte så för att inte husväktarna ska behöva slita ihjäl sig så installerade vi ett solcellsdrivet bevattningssystem.

Efter att ha läst på så valde vi Irrigatia och under testveckorna har det funkat fint. Det var lite meck att installera, den medföljande beskrivningen var inte glasklar, men genom lite googlande och youtubande så fick vi ordning på allt.

En pump drivs av en liten solpanel. En slang är kopplad till en tunna med vatten och i änden sitter det ett filter och två vattennivåsensorer. En annan slang pumpar sedan in vattnet i växthuset.

Vattentunnan utanför växthuset. Tyvärr finns det ännu ingen naturlig tillförsel av vatten till tunnan men det finns planer på det. Nu får vi hinka eller slanga över vatten till tunnan.

I växthuset kan man sedan med hjälp av slangar (som man själv kapar till önskad längd), T-rör, munstycken och jordankare dra vattnet dit man vill.

Här ser man slangen som är kapad på önskad plats. I skarven sätts en T-koppling där en tredje slangsnutt med droppmunstycke kan fästas. För att allt ska ligga still så följer det med några ankare som man kör ner i jorden och klämmer fast slangen i.

Vi köpte ett system med 24 droppmunstycken och generöst med slang. Detta räckte med nöd och näppe ganska perfekt till vårt växthus.

Nu gäller det att hålla lite koll. Det får inte bli för lågt med vatten i tunnan och munstyckena får inte klägga igen. Det gäller att inte hälla för smutsigt vatten i tunnan.

Pumpen har flera lägen som styr mängden vatten som pumpas ut/dygn. Pumpen låter ganska mycket så man måste ha lite avstånd till grannar och sovrum. Den går inte hela tiden utan ungefär var tredje timma. Nattetid är den avstängd tack och lov.

Det går dessutom att köpa reservdelar till Irrigatia. Det kan ju hända att vissa delar slits eller att krukorna hamnar med andra avstånd i framtiden. Då vill jag ju kunna anpassa bevattningen.

Om detta funkar klockrent, eller nästintill, så kommer jag helt klart att överväga flera Irrigatiasystem till utomhusodlingarna. När vi nu dessutom har genomfört en installation, med alla tillhörande misstag, så kommer det att bli enkelt att sätta upp nya.

Och om det nu ska fortsätta att vara medelhavsklimat i Kilsbergen i framtiden så blir det ännu mera intressant…

Stadsträdgården

Gör ett studiebesök i Stadsträdgården. Bara gör’t.

Att de kan hålla sina grönsaksodlingar så fina denna brännande sommar vete sjutton men a) de är betydligt mindre än mina b) de odlar väldigt tätt c) de har nära till Svartån för att hämta vatten.

Huruvida de får hämta vatten i Svartån eller inte vet jag inte men det skulle vara smart. Lite näringsrika bonusalger på köpet.

Inspirerande och fint är det hur som helst.