Massor av mat

I förra inlägget skrev jag att det får vara hur mycket corona som helst men odlingssäsongen 2021 kommer definitivt inte att ställas in. Tack och lov. Det finns ovanligt mycket tid till att nörda ner sig i planeringen av denna.

Fast det är klart att jag tycker att pandemin suger. Jag är grymt less på skiten.

Gilla läget.

En sak som har fått mer utrymme än vanligt är matlagningen. Vi har grottat ner oss i vår hyllmeter med vegetariska kokböcker och lagar mer nytt och annorlunda än vi brukar. Det blir rapport på det idag.

Grunden är vår köksträdgård men en del måste ju inhandlas i affär. För den som vill/behöver isolera sig finns ju faktiskt näthandeln som en räddning.

Men det är inte bara kokböcker som blir lästa. Jag läser mer över huvud taget nu. Det finns väldigt mycket böcker och magasin som jag har varit sugen på och nu finns det tid att plöja igenom dessa. Jag tänkte berätta om en del böcker idag.

Apropå att vara less; i förrförra inlägget skrev jag om Telia och vår nya snabba router. Tydligen hade Telia läst det för det kom en kommentar i stil med vad kul att du är nöjd. Men det är jag inte längre. De fysiska telefonledningarna ska plockas ner och de erbjöd oss en raketrouter istället men allt bara strular. Och det handlar inte om oss eller routern utan det handlar om geografin. I det här området råder emellanåt djup radioskugga och det verkar de inte förstå. Låt ledningarna hänga eller gräv ner en kabel. Inte en router i världen kan lösa det här problemet.

Statlig garanti ska ge alla tillgång till fungerande internet. Visste ni det Telia?

Slutskördat! Det är inga frukter i dessa ovanligt stora physalis men de pryder sin plats i köket ändå.

Jag skördade rödbetor och gratinerade dem med en ovanligt god ost. Betorna förkokades, skalades, delades grovt och lades i en ugnsform. Bitarna blandades med olja, salt, peppar och honung.

Detta bakades på jättehög värme under grillelementet en stund i ugnen. På slutet tillfördes en drömgod färskost på getmjölk och lite solroskärnor. In i ugnen en gång till för att osten ska smälta och få lite färg.

Rätten ser ut lite som en trafikolycka men smaken är den motsatta.

Osten köpte jag i Ekobutiken i Stadsträdgården. Varje gång jag kliver in där så tänker jag varför handlar jag inte här oftare? Eftersom jag har flexibla arbetstider så kan jag besöka dem när ingen annan är där. Typ. Annars tror jag att Örebro Ost kan ha riktigt bra getost.

Vi kan fortfarande skörda av vår vinterportlak och den är jättefin. Och när den dör så har vi vintersallaten. I veckan gjorde vi en sallad på enbart egna grönsaker, trots att vi har nått november. Bra känsla.

I salladen var det vinterportlak, vintersallat (maché), de sista färska tomaterna, purjolök, picklad squash och syrad morot.

Som rock’n’roll i munnen.

En av kokböckerna som vi har använt alldeles för lite är Yotam Ottolenghis Plenty. När vi köpte den var Yotam inget stort namn i matkretsar men nu är han en industri. Boken kom ut 2010 men den trycks och säljs fortfarande.

Två rätter har vi hunnit med; en bondbönsbiff och ett smördegsknyte.

I bondbönsbiffen kunde vi hämta följande från egen skörd: bondbönor (uppenbarligen), spenat, vitlök, potatis och koriander. Äggen kommer från grannens höns.

Vi lade biffen i ett köpt tortillabröd tillsammans med en hummus på svenska gula ärter och lite vinterportlak. Mycket gott. Ganska försiktiga men fina smaker.

I smördegsknytena (som Yotam kallar galette) är det lök, vitlök, spenat, koriander och mynta från trädgården. Dessutom är det puylinser som vi verkligen inte har odlat själva. Vi frångick receptet och toppade med lite ost.

Himla gott. Aptitlig form. Men vet ni att det är vanligare med margarin än smör i köpt smördeg? Och är den riktigt billig så innehåller den palm- och kokosfett dessutom. Kolla innehållsförteckningen när du handlar. Eller gör egen.

Senaste numret av Åter är späckat av inspiration. Vad sägs om spannmålsodling i liten skala eller reportaget om att ta vara på fröer? För att inte tala om hur man förvaltar skog på ett naturnära sätt eller redogörelsen av flera goda perenna bladväxter. Här gillar vi Åter och nu ägnar jag mer tid åt läsningen än pre-corona.

En bokserie som tillhör kategorin förlustelse och lyx är Kinfolks. Mycket fina foton, trevlig storytelling, inspiration av olika slag men samtidigt lite själsligt resande, det enda resande som tillåts just nu.

Jag har väntat på Kinfolk Garden och nu kom den. Samtidigt köpte jag Kinfolk Table som jag först inte hade tänkt att köpa eftersom den innehåller köttrecept men nu blev jag svag. Och jag måste säga att de fyller en viss funktion. Maken till coola trädgårdar, vackert dukade bord, läckra interiörer och trevliga berättelser får man leta efter. Inspirerande och provocerande.

Nästa vecka börjar det dra ihop sig till advent. Om pandemin sätter stopp för glöggmingel, adventsfester och julbord så kan den aldrig hindra själva julen. Jag gissar att vi kommer att gå all in på mat och pynt för att vi har tid och för att glömma eländet.

Rycket

Jag hade ett samtal med en kunnig trädgårdsmästare vilket fick mig att förstå ett och annat. Det är verkligen inte för sent att plantera nu! Tvärtom, det är en väldigt bra tid för det.

Så jag gick hem och satte igång direkt. Förutom att plantera mina egna grejer som hade blivit stående pga olika orsaker så fick jag några spännande presenter av trädgårdsmästaren. Sådant som kanske inte trivs hos oss men den som lever får se.

Och efter det kunde jag inte sluta. Både vitlök och ramslök åkte i jorden av bara farten.

Dagens blogg handlar alltså om höstplantering, lite skörd, en dokumentär och några tankar om framtiden, både den närmaste och den som tillhör nästa generation. Och det blir flera gråbruna bilder!

Vi har ett område på tomten som jag kallar gråzonen. Det är inte tomten som vi frekvent sköter, klipper och vistas i och det är inte skogen, den klassiska skogen med tallar och blåbärsris, utan det är området där emellan.

Här växte sly, högt gräs, rallarros, en och annan frösådd gran, kirskål och annat spännande. Men nu har min sambo röjt i området. Träd har tagits ner, det har eldats och trimmern har jobbat hårt. Fram kom en vacker bergknalle och ett nytt potent odlingsområde.

Här ska vi etablera en skogsträdgård!

Vad planterades?

En lind. Eller en skogslind om man ska vara petig (Tilia Cordata). Blommor, blad och frö är mycket användbart i köket och blommorna är väldigt populära hos bin. Vi har planterat trädet så att bina måste flyga förbi våra fruktträd när de rör sig mellan kupan och linden. Vet inte om det gör någon skillnad men det känns logiskt. Jag köpte linden på Åfallet Skogsträdgård och det stör mig så otroligt att jag har glömt vad Elin sa när hon räckte över trädet. Jag måste maila henne.

Här kan man läsa om linden som nyttoväxt.

Och här kan man läsa ännu mer.

Två vresrosbuskar av sorten Alba. Det här kan vara en invasiv art men det är mest på sandjordar. Det har vi verkligen inte i Getingedalen. Dessutom kommer de att växa i halvskugga vilket också begränsar spridningen. Jag vill ha tillgång till egna nypon och just vresrosen Alba skulle vara särskilt vacker. I min värld går alltid nytta framför skönhet men om man får det fina på köpet så tackar jag inte nej. Det kommer så klart att dröja innan jag får stor skörd på dessa men till dess finns det alltid massor av nypon i offentliga buskage att plocka.

Här finns en utförlig text om vresrosor.

Ja. Det var ju det här med gråbruna bilder. Två avlövade rosbuskar i november. Inte särskilt photogenique.

Två slånaronia grävdes också ner. Dessa står dock inte i skogsträdgården utan i ett bärbuskområde i norra delen av tomten. Här står redan två stackars svartaronia och vantrivs men jag tror att de saknar gödsel och kärlek. Bredvid dessa står det tre havtornsbuskar och stormtrivs så platsen kan inte vara helt galen. Havtorn är dock kvävefixerande och självförsörjande på näring vilket kan vara skillnaden.

En välmående svartaronia från studiebesöket på Åfallet.

Fyra plantor kantlök. En annan sorts gräslök helt enkelt. Dessa får bo i perenna löklådan tillsammans med klassisk gräslök, lite piplök, några egyptiska luftlökar, en planta Allium Quattro och en rad med kinesisk gräslök. Hoppas att de ska trivas tillsammans.

Egyptisk luftlök
Jag väljer en härlig bild på egyptisk luftlök från 2018 istället för något nytaget och gråbrunt.

En hassel som ska ge extra stora nötter. Jag fick den av trädgårdsmästaren. Det här är en utmaning av rang. Först och främst ska man få den att trivas. Det kan vara lite för kallt här uppe. För det andra måste den ha en annan hassel att para sig med men det har vi faktiskt. En som vi fick av vännen M som har stuga på Väddö där hasseln sprider sig som maskrosor. Den växer och mår bra men de få nötter som den ger tas av fåglar och ekorrar. Och det är just utmaning nummer tre; att få behålla nötterna.

Två buskar getris. Det här var en nyhet för mig! Hade aldrig hört talas om getris förr men nu är jag stolt ägare till två olika. Den ena med klassisk gröna blad, den andra var tjusigt brokbladig. Den ska tydligen vara en riktig bimagnet så den är planterad enligt samma princip som linden i skogsträdgården. Vackert bladverk på hösten. Men det är självklart att det ska växa getris i Getingedalen. Eller hur?

Två nyplanterade buskar med getris. Inget filter i världen kan liva upp buskbilder i november.

En Mirabelle. Alltså en slags krikon (plommon). Kanske inte heller något som trivs i zon 5 men vi chansar. Trädet skulle kanske annars ha blivit kompost. Den är planterad i skogsträdgården.

Tre plantor karagan. Eller sibirisk ärtbuske. En ganska vanlig häckväxt så den är relativt billig. Dessa planterades i skogsträdgården i ett kluster ganska nära den blivande hönsgården. För baljorna med små miniärtor (ser ut som linser) som busken producerar är utmärkt hönsmat. Ibland sägs det även vara bra människomat med hög proteinhalt men det finns även de som menar att de är lätt giftiga. Under studiebesöket i mångfaldsträdgården i Stjärnsund påstods det att man kan äta dessa och enligt Giftinformationscentralen stämmer det. Karaganen är kvävefixerande. Sånt gillar vi.

Foto från besöket i Stjärnsund!

För att få dessa träd och buskar att trivas och etablera sig kommer vi att hålla undan ogräset medelst täckodling och gödsla ordentligt 2021-2022. Därefter vet vi hur det gick.

Skörd

Två av senaste veckans lyckade skördar var rosmarinen och shison, bladmyntan.

Det är stört omöjligt att få rosmarinen att överleva vintern här uppe. Jag har provat lite olika modeller men den är superkänslig. Därför skördar jag bryskt hela plantan och lägger på tork.

Det räcker med en planta rosmarin vartannat år egentligen. Den är så kraftfull i smaken att det går åt väldigt lite.

Nyskördad rosmarin.
Allt måste inte torka i den elektriska torken. Rosmarin blir jättebra i vanligt rumstemperatur. Om man har tid och utrymme. Den här investeringen har gjort torkningen mer platsbesparande, lite mindre missprydande och lite mindre dammsamlande. Du hittar den här. I vasen till höger har jag torkat ”vitlöksblommor” som nu består av galet många minilökar redo för plantering.

En annan spännande skörd är shison, eller bladmyntan som den också heter. Vid ett besök på Gro, den enda restaurangen i Örebro som kan leverera genomtänkt vegetarisk fine dining, fick vi några spännande små blad strösslad över desserten. Det visade sig vara shiso. Nu har vi haft en kruka shiso i växthuset i sommar och vi håller på att lära oss dess användning. Fast snart kommer den att dö så de sista bladen kastade vi i torken. Den elektriska.

(Rosengrens serveras också utsökt vegetarisk mat med många genomtänkta parametrar men det är inte fine dining och den helhetsupplevelse som ligger i begreppets natur.)

Rödbladig shiso!

Shiso är tydligen väldigt vanlig i japansk matlagning. Läs mer här.

Bild från japansk mataffär 2018. Det var liksom lite svårt att handla i det här landet. Och det här lilla plastpaketet med tio blad var liksom lite gulligt. Nu inser jag att det kanske var shisoblad? Google Translate kan bara se att det står ”stor”, ”dimma” och var den är odlad.

Vitlök och ramslök

Apropå vitlök så sätter jag den nu. I år blir det två sorter; dels en köpt sort som heter Flavor (med engelskt uttal så låter det som en himla god sort!), dels egen skörd, en sort som har arbetsnamnet Klicki i brist på bättre vetande.

Nu har jag lärt mig att vitlök inte kan få nog av näring så jag preppade jordbädden med hönsgödsel och guldvatten. Jag tömde helt enkelt mina tunnor som jag använder till mina veckogödslingar under sommaren. Helst hade jag velat ha kögödsel, alltså ren kogödsel, men det verkar lite komplicerat att få ta på nu när Lions Kilsbergen har tagit coronapaus. Jag har hittat en kran i Lillkyrka… jag kanske ska lyfta luren och vrida på den?

När klyftorna är i jorden så täcker jag bädden med organiskt material och inväntar våren.

Alltså det är inte svårt att få tag på täckmaterial så här års. Egentligen skulle man hamstra för helt plötsligt har man för lite. Förutom att täcka jorden så blir det fin mull så småningom.

När jag beställde mina Flavorlökar från Klostra så klickade jag samtidigt hem 50 ramslökslökar (kan man skriva så?). Nu åker även de ner i jorden men pga slarv kan det vara för sent. Vi får se i vår.

Eventuellt döda ramslökar, vi får väl se i vår.

Jag har en liten ramslöksodling i skogskanten men den mår bara halvbra. Nu ska jag etablera en ny odling på en mer kontrollerad plats. Det är bara att hålla tummarna.

Bra dokumentär

Dagens dokumentärtips finns på Netflix! Den heter Kiss the Ground och är en utförlig, tydlig och stark genomgång av hur vi brukar jorden på vår planet. Vad som händer om vi fortsätter att missköta den vilket görs i 70% av fallen. Men också vad som händer om vi ställer om och tänker långsiktigt. Goda exempel utlovas!

Mycket sevärd. Se den, bara gört.

Om matsvinn kontra lägre avkastning

Det är helt galet att kasta bort mat. Enormt mycket av vår energi går åt till matproduktion och en stor del av koldioxidutsläppen kommer därifrån och så slänger vi 30% av maten!  Eftersom typ ingen behöver gå hungrig i Sverige så måste det betyda att vi producerar/importerar mer än vi gör av med.

Sätt detta i perspektiv till det faktum att ekologisk odling ger lägre avkastning.

Om man vill problematisera ekologisk odling så brukar avkastningen vara ett av de viktigaste argumenten men om vi lät bli att kasta bort 30% av maten så borde det ersätta den mängd mat som går förlorad på grund av att odlingen är ekologisk?

Jag skulle vilja ha hjälp att räkna på det här men det är så otroligt många variabler som måste in i ekvationen att jag blir alldeles yr i bollen.

Oavsett vad svaret blir så finns det andra anledningar att

  1. 1. alltid handla ekologiskt
  2. 2. aldrig kasta mat

 

Bra länk med fakta

Ytterligare en bra länk med mera fakta

Framtiden

Allt är inte inställt och skittråkigt just nu. Jag vet att odlingssäsongen 2021 kommer att hända oavsett pandemi. När man har lagt ner alla andra planer och drömmar så kan man åtminstone ägna sig åt att fundera på vilka fröer man ska beställa till nästa år.

På min lista står så klart shiso men även mer svartrot. Och idag läste jag om sallaten Cerbiatta som ska stå pall för riktigt många minusgrader och svängningar mellan plus och minus. Det vill jag plantera i augusti-september för att skörda under senhösten och vintern.

Både shiso, svartrot och cerbiatta finns hos Runåbergs. Smidigt.

Till nästa vecka har jag säkert fyllt på listan med ytterligare fröer.

Åfallet Skogsträdgård

Skärpta restriktioner, inställda evenemang, novembermörker och isolering. Det börjar bli lite tungt, trist och svårt att fylla på energidepåerna. Det suger mer än det rinner till liksom.

Det digitala livet är vitalare än någonsin. Vi jobbar, möts och underhåller oss den digitala vägen. Tur att vi har fått en extra stark router av Telia (snart ska alla fysiska linor till Getingedalen klippas av), tur att jag har bloggen och tur att det finns Netflix.

Tur att jag inte har skrivit om Åfallet Skogsträdgård tidigare. Det var en fin dag i september som jag gjorde en utflykt dit och nu tänkte jag ta med er dit.

Åfallet Skogsträdgård ligger utanför Hjortkvarn. Om man åker från Örebro kommer man med största sannolikhet att åka genom Haddebo vilket är ett utflyktsmål i sig. Och om man passerar Åfallet och åker lite till kommer man till ett naturreservat, Hjärtasjön och Hjärta Naturstig, vilket är en liten pärla till vildmark.

Det här är en kvalitativ heldagsutflykt, det hör ni va?

Åfallets egen och mycket kortfattade beskrivning av sin verksamhet är:

På Åfallet håller vi på att etablera en skogsträdgård med hundratals olika nyttoväxter. Nöt- och fruktträd, bärbuskar, perenna örter och grönsaker samodlas med skogens dynamik och struktur som förebild.

För mig är det här en orgie i inspiration. Om jag hade haft möjligheten att börja om idag så hade min odlingsplats sett lite annorlunda ut. Elin och Victor som driver Åfallet Skogsträdgård ser ut att ha gjort allt i rätt ordning.

Platsen ser ut att vara vald med omsorg. Tomtens lutning, väderstreck och omgivning är optimal. Odlingarna ligger i sydsluttningar och man har lagt alla byggnader i övre delen för att kunna samla regn via taken och sedan få ett naturligt fall. Solpanelerna är strategiskt placerade och platsen är skyddad från insyn och grannar och omgärdad av vildmark.

Solpaneler riktade mot söder och ett varmt stenparti ger ett gynnsamt klimat för druvor.

Skogsträdgården är en perenn trädgård i olika lager med höga och låga träd, buskar, örter, marktäckare, klängväxter och rötter. Trädgården är en blandning av vilda och planterade ätliga växter. Inspirationen är hämtad från naturliga skogsekosystem.

Skogsträdgården innehåller även växter som inte finns där för att ätas. För att få ett så naturligt och cirkulärt system som möjligt etablerar man växter som är kvävefixerande, som lockar till sig pollinatörer och som har jordförbättrande egenskaper.

Syftet är att nå ett självreglerande system som producerar mat. En skogsträdgård handlar inte om att etablera en trädgård i skogen utan att skapa en odling som härmar skogen, det ultimata självreglerande systemet.

Unga nyttoträd i kanten av vildmarken.
Ettåriga grönsaker odlas också. Den odlingsytan ligger längst ner på den platta delen. Här odlas grönsaker som inte är i behov av sydsluttning och extra mycket sol.

Man jobbar med imitationsteknik, alltså plantera växter som kan samspela på en mindre yta men som lever i olika skikt. Naturliga busk- och trädbärande marker fungerar på det sättet.

Växterna planteras med ett avstånd som är tänkt att ge lagom utrymme för att släppa in sol och kunna växa utan att hämma varandra. Täckning av markytan görs för hand runt nyetablerade plantor för att minska konkurrensen från ogräs och avdunstningen. När växterna är stora kommer täckningen att sköta sig själv, precis som i våra naturliga ekosystem.

En vildvuxen tomatodling i sydsluttning. Inget binds upp, inget tjuvas men det ger lika bra skörd ändå. Gammalt gräs ger täckning och näring.

En del av skogsträdgården ska efterlikna en vanlig villaträdgård men med en hållbar tvist.

Samplantering av funkia och spansk körvel.
Samplantering av piplök och smultron.
Libbsticka bör ingå i varje köksträdgård!

När Åfallet Skogsträdgård har öppet brukar det även finnas ett café, möjlighet att gå en guidad tur och handla lite nyttoväxter. Jag fick med mig några plantor kantlök, ett par vresrosbuskar, två slånaronia och en lind. Allt är så klart nyttoväxter men samtidigt även vackert.

Inte så vackert så här års och inte har jag fått ner något i jorden heller så det blir till att jordslå växterna till i vår.

De brukar arrangera en festival men årets version ställdes in av förklarliga skäl. När jag tittar på det tänkta programmet så håller det hög klass.

Christina Schaffer var en av lärarna när jag pluggade småskalig odling och jag har varit på studiebesök i hennes skogsträdgård utanför Kopparberg. Dessutom skulle man ha fått god underhållning av BBB, Blå Bergens borduner där bland annat Anders Norudde från Hedningarna spelar (hej Ingrid!).

Jag hoppas att jag får möjlighet att åka dit 2021.

För den som vill fördjupa sig i Åfallet Skogsträdgård finns det saker att både höra och se.

Först och främst rekommenderar jag avsnitt 91 av podden Odlarna där Victor intervjuas. Det han inte kan om skog, det finns inte.

Här kan du lyssna!

Men Åfallet Skogsträdgård producerar även filmer som är klart sevärda.

Här hittar du en presentation som de kallar Nordliga Skogsträdgårdar.

Här kommer du till Åfallets hemsida.

De har en hel del föreläsningar och kurser som håller hög standard. Jag vet att jag gjorde reklam för kursen med Stephen Barstow som visserligen blev inställd men förmodligen arrangeras när pandemin är över. (Fattar ni vad mycket vi kommer att ha och göra när pandemin är över?!)

Stephen är superbra på perenna ätliga växter och har skrivit en bok som jag rekommenderar. Du hittar boken här.

Det var allt för idag.

Att gripa efter höstlöv

Snart är det november. Den gråbruna tiden är i antågande och inomhussäsongen startar. Än så länge är naturen ganska färgstark men det är många växter som redan har gått över till brunt.

Jag njuter av den allra sista prakten ute och funderar på kul matlagning istället.

Idag blir det några höstlövsfavoriter, matlagning, jordbrukspolitik, youtubetips och ett par strumpor.

Vi skulle vilja ha en japansk lönn, både färgen, bladens form och växtsättet tilltalar oss men vi vet att det är lönlöst. Det är för kallt för en sådan i Getingedalen.

Då får man gå på second best och när vi fick höra om den japanska rönnen, eller Carmencitarönnen som det egentligen heter, så slog vi till på två sådana. Det har vi aldrig ångrat. Så här års sticker den ut ordentligt med sitt eldiga bladverk.

Här kan du läsa mer om Carmencitarönnen.

En annan eldig trädgårdsvän är Aronian. Hittills har jag haft två ynkliga svartaronia som har gett dåligt med bär men så här års bjuder den på läckra löv istället.

Svartaronia

Jag har plockat mina aroniabär i kommunala buskage hittills men i år har jag köpt två plantor slånaronia som tydligen ska ge både fler och större bär. Huruvida bladverket är vackert vet jag inte. Och vart de ska planteras vet jag inte heller, därför kommer jag att jordslå plantorna till i vår.

En annan praktfull växt som vi bara har för att den är tjusig är Prydnadsapeln. Det finns några olika varianter, och jag vet inte det exakta namnet på vår, men bladen är mörklila på försommaren, blommar generöst med rosa blommor och får höstiga toner så här års. Klart värt att ha.

Prydnadsapel

I veckan gjorde vi slut på all hemodlad vitkål. Den finhackades, masserades med salt, kryddades med kummin och enbär och pressades ner i en glasburk. Det ska bli surkål, både nyttigt och… gott. Tycker åtminstone en av oss och det är gott nog.

Surkål in the making. Luktar lite dålig mage emellanåt.

När jag tittar på väderprognosen ser det ut att fortsätta vara ganska varmt. Ingen anledning att stressa alltså. Jag gör en sak om dagen i trädgården, senast skördade jag min timjan. Jag lämnar 5 cm av de små buskarna så att de orkar komma igen nästa år.

Jag fryser min timjan. På stjälk. I frysen släpper bladen och jag kan smidigt sära på innehållet. I vårt hushåll används ganska mycket timjan så vi har satsat på många plantor.

Till avdelningen konstaterade misslyckanden hör fänkålen. Inte själva odlingen, den gick jättefint, utan hur dåliga vi var på att äta den. För även om den ser fin ut nu så är det träig. Fänkål ska ätas späd. Slarvigt. Det går förmodligen att koka underbara buljonger på detta men det skulle bli oproportionerligt mycket buljong för oss.

Tvärtom så har årets morotsodling funkat utmärkt. Lagom mycket, lagom tätt, lagom stora. Sommarmorötterna börjar ta slut vilket är perfekt timing och vintermorötterna står orörda och ska snart skördas för lagring. Jag drog upp en av nyfikenhetsskäl och jag blev inte besviken.

Vintermoroten Rothilde levererar. Spännande avslutning med de spretiga tårna.

Någonstans mittemellan misslyckad och lyckad odling hamnar svartroten. Efter en inspirerande föreläsning med Annevi Sjöberg valde jag att så svartrot, men inte för rotens skull utan för blastens. Den ska tydligen vara perenn och en tidig och god primör.

Jag läste på och det skulle inte vara några konstigheter att odla svartrot. Jag sådde fröna i odlingsbädden där jag samlar perenna grönsaker men de ville inte gro. Jag sådde igen men icke. Tre plantor (av säkert 30 fröer) grodde och jag är glad över dem men jag kommer att så nytt i vår för jag ger mig inte.

En av få svartrotsplantor i Getingedalen.

En av veckans måltider bestod av pasta med syrad pesto. En rest från i våras när vi pluggade eko-vegetariskt kök. Peston skulle göras av vilda örter och vi valde nässlor och kirskål. I övrigt innehåller den vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar.

Det som skruvade till det hela var att vi tillsatte 2 msk vätska från en burk surkål. Detta fick stå två dygn i rumstemperatur och sura till sig. För att skapa en syrefri miljö hälldes ett lager rapsolja försiktigt på ytan. Den funkar som ett sigill.

Det här är så klart inte syrad pesto från grunden, det är en pesto med inympade mjölksyrebakterier men resultatet blir detsamma. Och att den har hållit så länge i kylskåpet tror vi också beror på de goda bakterierna. Peston gjordes i maj.

En annan god måltid som min mamma lärde mig att tillaga är tomat- och purjolökspaj. Den kan verka lite tråkig när man läser receptet men skenet bedrar, den är fantastisk! Och när huset har ett överflöd av både tomater och purjolök så blir det så klart denna paj till middag.

Här hittar du receptet!

Årets purjolöksodling har gått jättebra!
Piennolotomater, alltså vintertomater av sorten Principe Borghese. De kan lagras länge inomhus men dessa har börjat skrynkla sig så de passar utmärkt i en paj.

Nu över till avdelningen jordbrukspolitik. Sverige är självförsörjande på tre livsmedel: socker, spannmål och morötter. Övriga livsmedel är det lite si och så med. Och frågan är om vi kan säga att vi är självförsörjande över huvud taget när vi har importerat både bränsle och gödning som krävs för att odla ovan nämnda livsmedel.

För bara 30-40 år sedan kunde vi äta 75% inhemsk mat i Sverige, nu är vi nere på 50%. Att vi importerar mat finns det både fördelar och nackdelar med men att vi är beroende av importerad mat känns inte positivt på något sätt.

Att idka handel och därmed etablera/förvalta relationer med omvärlden kan ses som en fördel men när det gäller just mat blir det komplicerat.

  • – Vad händer om gränserna stängs på allvar under en längre period?

 

  • – Kan vi vara säkra på att maten från utlandet är rättvist odlad under schyssta förhållanden? (Kan vi vara säkra på att den svenska maten är rättvist odlad under schyssta förhållanden? Nej, inte helt och hållet men i betydligt högre grad.)

 

  • – Spårbarhet och transparens i livsmedelskedjan minskar avsevärt när vi importerar maten.

 

  • – Transport av mat är problematiskt, både av klimatskäl men även av näringsskäl.

 

  • – Vad skickar vi för signaler till högre ort när vi inte använder vår bördiga jord till livsmedelsproduktion?

 

  • – Svenska lantbrukare och livsmedelsproducenter lägger ner sina verksamheter eftersom de inte kan konkurrera prismässigt med de utländska.

 

Som konsument finns det definitivt saker att göra. Välj svenskproducerat i affären. Efterfråga svenskproducerat (och ekologiskt så klart). På sikt kan det öka Sveriges självförsörjningsgrad och det skapar arbetstillfällen.

Ät säsongsbetonat. Under delar av året får vi avstå vissa livsmedel eftersom de måste skickas från andra sidan jorden.

Och odla själv naturligtvis. Ju längre du klarar dig på egna tomater desto mindre efterfrågan blir det på de utländska i affären. Dessutom bygger vi upp kunskapen och traditionen runt matproduktionen vilket skapar gemenskap och fostrar nästa generations förhållande till mat.

Här följer lite referenser och källor till ovanstående:

Mest lättläst och tillgänglig (Från Sverige)

Som LRF formulerar det

Svenska Dagbladets syn på saken

Supermiljöbloggen har också skrivit om detta

Dagens Youtube-tips kommer från Borrabo i Västergötland. Där hittar man Ylva Arvidsson, författare till boken Permakultur och erfaren permakulturist. Hennes Youtubekanal Borrabo Permakultur & Jordliv är inte så tokig. Informativa filmer om jordens mikroliv, kompost och organiskt material.

Emellanåt är tilltalet lite långsamt och barnsligt, vibbarna från 70-talets barnprogram är påtagliga, men det är fortfarande ett tydligt och lärorikt innehåll.

Filmserien om jord hittar du till exempel här:

Del 1: Vad är jord & mineraler

Del 2: Organiskt material

Del 3: Mikroliv a

Del 4: Mikroliv b

Och så lovade jag ett par strumpor. Jo men kolla dessa! Visst är de fina!

Nästa gång jag skriver är det november.

Tomat- och purjolökspaj

Pajdeg:

1,5 dl grahamsmjöl

1,5 dl vetemjöl

125 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop degen. Tryck ut pajdegen i en form. Låt vila i kylskåp i en timme.

Sätt ugnen på 225 grader.

Fyllning:

2-3 dl riven ost

2 purjolökar

6-8 tomater

salt

peppar

oregano

Ansa och skiva purjolökarna. Koka den i lättsaltat vatten i 3-4 minuter. Låt rinna av väl.

Grädda pajskalet i 10-12 minuter. Lägg lite riven ost i botten. Bred ut purjolöken. Skiva och lägg på tomater. Krydda med salt, peppar och oregano. Toppa med resten av osten. Grädda mitt i ugnen i 20 minuter.

Lön för mödan

Nu kommer årstiden då vi handlar som minst mat. Förråden är som fullast. Framför allt fyller vi inköpskorgen med mejerivaror och spannmålsprodukter. Om vi handlar saker utöver det, för det gör vi absolut, så ligger det utanför nödvändighetsregistret.

Idag blir det matlagning i kombination med skörd. Lite recept alltså.

Förra veckan skrev jag att jag skulle skörda ruccolan. Hur denna skulle förädlas hade jag inte beslutat än men det blev torkning. Två dygn i torkapparaten, det hade kanske räckt med ett, gjorde bladen prasseltorra.

Aromen är kvar, den där typiska och peppriga, så jag ser framför mig hur jag smular ruccola över diverse rätter där jag tror att den kan tillföra något positivt.

I år mognade tomaterna i tid, det blev ovanligt lite som skulle eftermogna inomhus. Skönt, för det är lite platskrävande. Jag har redan skrivit att årets tomatförädling är torkning men i helgen när vi bjöd vänner på tacos kunde vi avnjuta ganska många i färsk form.

Inte fler än så här ligger det på årets bricka och då är hälften redan mogna.

De mjölksyrade morötterna är färdiga och det var en mycket angenäm upplevelse. Som kryddning i burken lades korianderfrö, inspirationen kom från Johan Björkmans bok Det Nordiska Skafferiet.

Därför har vi provat att servera moroten, som är så full av smak i sig själv, endast tillsammans med rostade och grovmalda korianderfrön och lite gomasio. Det är ett sesamsalt som går att hitta i välsorterade matbutiker men under den senaste utbildningen gjorde vi eget och det var enkelt.

Här finns en bra beskrivning av hur man gör.

Gomasio består av endast två ingredienser, sesamfrö och salt, men med rostning och sammansättning uppstår så många fler lager av smak än de ursprungliga. Att strössla gomasio över en sallad är till exempel ett mycket hett tips!

Av någon anledning tyckte jag att denna sidorätt passade bäst att äta med pinnar.

Just nu står torkapparaten och surrar i bakgrunden. Den går ofta nuförtiden. Idag ligger det chilifrukter i den och några av dessa är svinstarka så öron-näsa-hals-systemet är väldigt öppet om man så säger.

Förra året var det fler frukter i torken och då fick den flytta ner i källaren eftersom både människor och hund gick omkring och nös.

Det står även rödbetor på menyn idag. Jag tror inte att vi blir mätta på varsin morot. Jag hämtade in två (rödbetorna kan utan problem står kvar i landet ett tag till) med helknasig form som jag nu har kokat i buljong. Dessa får svalna innan jag drar av skalet och gör en sallad av dem.

Receptet hittade jag i den numera nedlagda tidningen Vegourmet (nr 2/2017) och det är en topp-fem-rätt med rödbetan som huvudingrediens.

4 kokta kalla rödbetor, gärna i olika färger
2 apelsiner, skalade och filéade
3 msk kapris (jag använder fläderkapris)
2 schalottenlökar, fint hackade (röd lök går också bra)
Persilja, några kvistar, fint hackade
1 tsk rosépeppar, lätt mortlad
2 msk smakstark olja
2 msk färskpressad citronjuice (eller rabarberjuice)
Flingsalt
Skala och skär betorna i tunna skivor, helst på mandolin. Arrangera skivorna på tallrikar. Toppa med apelsinbitar, kapris, lök, persilja och rosépeppar. Ringa olja och citronjuice över och strössla flingsalt på toppen. Enjoy.
Nykokta rödbetor.

Till sist vill jag rekommendera en bok och en pod som hänger ihop. Lina Gustafsson är veterinären som tog jobb på ett slakteri för att sedan skriva boken Rapport från ett slakteri. Den är en stark redogörelse för hur det fungerar och som jag tycker att alla köttätare borde läsa. I senaste avsnittet av VEGO-podden intervjuas Lina om sina reflektioner, erfarenheter och den avtrubbning inför liv, död och lidande som hon möter.

Det finns ett ganska enkelt sätt att ta avstånd från den här hanteringen av djur.

Här finns boken.  Den finns även som ljudbok på till exempel Storytel.

Här lyssnar du på podden.

Mitt i oktober

Min idé om att lägga upp skrivandet på ett annat sätt gick fullständigt om intet.

Det händer för mycket och det verkar som om de röriga dagboksanteckningarna är min grej. Iallafall just nu.

Idag blir det ytterligare några ord om slutskörd, vinterboning, bra saker i media och ett par recept. Som vanligt alltså.

Nu har frosten kommit även till Getingedalen. Ingen hard core frost så allt har överlevt. Temperaturen går nästan ner mot noll på nätterna men inga förödande minusgrader än.

Fast jag är i fas. Vem kunde tro det? Allt känsligt är omhändertaget och organisationspusslet av övervintring av chili och pelargoner är lagt.

Det fanns dock en gröda som var känsligare än jag trodde. När jag skulle gå ut och skörda mina gråärter så var de helt borta. Plantan hade vissnat men jag hade räknat med att ärtskidorna skulle hänga kvar men det fanns inte ett spår av några ärter. Lite tråkigt eftersom det var en kulturarvssort som inte finns i handeln. Jag lärde mig verkligen något där.

Vitkålen är skördad. Den kan se riktigt trist och oaptitlig ut på slutet och det ligger nära till hands att tänka att det är kört men icke. Skala av lagren av tuggat, trasigt, brunt och geggigt så gömmer sig det allra finaste kålhuvud. Man kan tro att det ska gömma sig insekter och bös inuti men det är hur fint som helst. Jag har aldrig stött på några otrevliga överraskningar.

Finfin vitkål av sorten Elisa. Vi började med smarrig pizzasallad men det kommer också att mjölksyras och göras kålpudding.
Årets minsta. Söt.

Jag får grymt fin fransk dragon i år. Vi har ätit så mycket vi har orkat men det går liksom inte åt så mycket. Det är så mycket karaktär på denna ört, små mängder räcker. Nåväl, inget går upp mot en hederlig bea och med inlagd dragon når du himmelsk smak. Jag gjorde helt enkelt dragonvinäger vilket ger mig två användbara ingredienser. Men det står fortfarande kvar massor av dragon i jorden.

Se detaljerat recept här.

Slutskörd av spenat och squash som ropar eat me gav oss anledning att leta upp ett nytt recept. Ett helt fantastiskt bra recept var det dessutom. Vi lade till lite vitlök men i övrigt följde vi instruktionerna.

Här hittar du instruktionerna till görgoda squashrullar.

Salt, peppar och parmesan från butiken, resten från trädgården.

Vi gjorde slut på sista gurkorna i en tzatziki. I Getingedalen är det ett populärt sätt att konsumera gurka på. Älskar känslan av att allt går åt. Inget kastades bort.

Ett annat sätt att äta gurka på är mjölksyrad. För över en månad sedan startade jag en omgång mjölksyrad gurka, den första i mitt liv, utan att veta ett dyft om hur det skulle sluta. Visserligen hade jag läst på ordentligt men ändå.

Vid provsmakningen av den första gurkan höll jag på att ramla av stolen för det var så gott. Betydligt godare än alla köpta surgurkor någonsin. Den avnjöts med en klick smetana och hunung från våra hyrbin.

En helt annan sorts tillagning som utförs regelbundet i vårt kök är müsli. Eller granola som det kanske heter. Detta görs i stort sett bara med köpeingredienser så vad är då vitsen kan man undra. Det finns ju ekologisk och kravmärkt müsli i affären?

Visst gör det men jag tror att egenmixad müsli blir billigare. Dessutom kan jag styra innehållet så att det smakar exakt som jag vill. Och jag kan handplocka ingredienserna så att de matchar mitt hållbarhetstänk all the way. Så långt det går iallafall.

Här hittar du receptet till min bästa müsli. Eller granola.

Apropå vitkålen. I vanlig ordning är kålen jättefin så här års. Mitt i sommaren är det lätt att ge upp, kålfjärilar och larver håller på att ta över hela skiten, men med en ganska liten arbetsinsats så kan jag hålla odlingen i schack och jag vet att kålen återhämtar sig när larverna gett upp.

Just därför kan jag skörda fin vitkål och njuta av riktigt pampig och aptitlig svartkål i oktober. Till och med ruccolan är superfin.

Apropå ruccola så tänker jag att det är nästa blad som ger upp på grund av kyla. Ungefär som med sallat, man har den när man har den. Ingen lagringsgrönsak över huvud taget. Fast jag googlade lite. En del gör ruccolapesto. Men det tror jag inte kommer att gå åt i Getingedalen. En del torkar ruccola. Låter faktiskt lite spännande…? Vissa hackar och fryser in i färsk form. Undrar hur det blir…? Andra förväller en minut och fryser in. Kanske ska prova…?

Och varför odlar vi mangold över huvud taget? Min sambo gillar inte smaken och jag lagar sällan bara åt mig själv. Jag kommer att ge bort den men när våren kommer är det mycket troligt att jag sår några frön trots allt. Den är ju ändå väldigt vacker.

Oktobermangold. Helt ostädad och utan filter.

Visserligen skulle jag kunna frysa in en del för nu har vi en frysbox i källaren! Det finns återigen plats och luft i frysarna! Det går att hitta saker och var sak har fått sin egen hylla! Så otroligt lyxigt och bekvämt!

Bland annat har bondbönorna en helt egen avdelning. Denna näringsrika, lättodlade, goda och mycket användbara böna. Som faktiskt tillhör ärtsläktet egentligen. I Getingedalen används den frekvent.

Då var det extra roligt att höra Vetenskapsradion På Djupet den 13 oktober som tillägnade bondbönan ett helt eget program. Det stärkte mig i odlandet av bondbönor och jag hoppas att det inspirerar flera att odla den.

Här kan du lyssna!

När vi ändå är inne på avdelningen lyssna vill jag rekommendera ett nyinspelad samtal mellan Stefan Sundström och Rebecka Bohlin på ETC gällande skördetiden och vad vi gör med jorden nu. Visserligen är det en visuell intervju men den funkar lika bra utan bild. Mycket bra saker sägs och Stefan är en rolig prick. Tycker iallafall jag.

Här hittar du samtalet.

Nu ska jag hämta in ruccolan och experimentera lite.

Förberedelser för vintern

Mitten av oktober är tiden då ljuset blir för svagt för odling på våra breddgrader. Redan etablerade plantor kan eventuellt växa till sig lite och om det är varmt så kan vitlöken få för sig att gro men generellt sett är det för mörkt för att odla.

Det är ljuset som är grejen, temperaturen är inte alls lika avgörande för odlingsresultatet.

Idag kom bilen som borrade fast snökäpparna och nu börjar jag vinterbona min trädgård. Det är en ovanligt varmt höst, blöt men inte särskilt kall. Jag har inte haft någon frost än och prognosen varnar inte för det heller. Jag jobbar ändå i någon slags härdighetsordning. Det som är känsligast omhändertas först.

I växthuset är det visserligen fortfarande varmt och skönt men otroligt fuktigt och den kombinationen leder till mögel. Här gäller det att ta hand om grejerna innan de är lurviga. De tomater som inte har hunnit mogna på stjälken får istället göra det inomhus. Och de tomater som börjar se lite ledsna ut torkas i ugnen. Förr gjorde jag alltid krossade tomater men i år blir det torkade. För att det är så gott helt enkelt.

Bönorna är riktiga värmeälskare så jag skördar rubbet. Så här års är inte bönorna lika stora och aptitliga men det är bara yta. Smaken och materialet är precis lika bra som annars. Vaxbönor förvälls och hamnar i frysen. Borlottibönorna torkas och blir förmodligen biffar eller hummus någon dag.

All grönmassa lägger jag på jordytan som näringsrikt täckmaterial. Maskar och mikroorganismer kommer att bryta ner det åt mig och göra min jord lucker och potent. Jag slipper dessutom gå omvägen via komposten där jag för övrigt förlorar mycket av näringen. Det organiska täckmaterialet ger mig den bästa starten på våren med en näringsrik jord som inte har blivit kompakt av störtskurar och dålig aktivitet på mikrolivet.

Bönbädden ska göras om till perennarabatt nästa år. Det blir en bra start för de stackars försummade blommorna i skamvrån.

Vinterförberedelserna innebär också att jag plockar bort klätterstöd och sådant som kan välta. Saker av plast som vindsnurror, vattenslangar och regnmätare plockas in. Betongbaden för bin och fåglar vänds uppochner. Krukor likaså. Möbler skruvas isär och stuvas undan. Saker av textil skyddas så gott det går. Det ska bli enkelt att kunna skotta snö och hämta saker utomhus; mat och ved till exempel.

Squashen är också lite frostkänslig så jag har plockat av de sista frukterna. Årets stora hit var riven squash i brödet så jag kommer troligtvis att riva och frysa in för framtida bak.

En musselsquash lyckades vi få. Den är för fin för att äta.

Gurkor, lök och potatis är också slutskördat och på tur står spenat, vitkål, fänkål, gråärt och örter.

Sådant som är köldtåligt, och till och med mår bäst av att stå kvar i jorden, är purjolök, grönkål, brysselkål, kålrabbi, vintermorot, vintersallat och palsternacka. Där behöver jag verkligen inte stressa.

Purjolöken kommer till och med att få bo i växthuset i vinter, jag drar upp dem ur jorden enbart för att de inte ska frysa fast och bli så svårskördade i snön. Vintersallaten skördar jag under snön och det ska bli spännande att se hur länge vinterportlaken kommer att hänga med.

Så här bodde purjon förra gången jag fick stor skörd.

Igår åt vi fransk löksoppa. Fem sorters hemodlad lök (gul, röd, purjo, vit och pip), buljong på eget örtsalt, timjan från örtagården och eget bröd med squash. Köpta ingredienser: mjöl (till brödet), ost och vitt vin. Lite olja, salt och peppar också förstås. Löjligt gott.

Från det vilda skafferiet har jag plockat så mycket nypon jag har hunnit men nu börjar de blir övermogna. Min pappa har hjälpt till. Av detta gör jag nyponpuré som jag fryser i portioner. Denna spädes med ungefär lika delar vatten till en supergod nyponsoppa, något som vi gillar i Getingedalen. Det är bara nypon, vatten och lite socker, that´s it.

Jag är på jakt efter kogödsel, ren kogödsel utan inslag av torv, hönsskit eller liknande. Lite halm och strö är inget problem. Min vanliga leverantör har tagit coronapaus. Den kan vara både färsk och brunnen och jag behöver ungefär 500 kg. Typ 10 stora säckar. Är det någon som har något värdefullt tips?

(Om du köper en säck kogödsel i handeln så är det bara 1-20% kogödsel i påsen. Den drygas ut med framför allt torv men även hönsskit och kalk. Det här borde vara förbjudet.)

Förkovran

Det blev ingen blogg förra veckan. Det blev en massa annat. Helt plötsligt hopade det sig och jag var tvungen att prioritera.

Idag tänkte jag tipsa om sådant man kan läsa, se och lyssna på. Självklart med trädgårds- eller odlaranknytning.

LÄSA

Svenska Dagbladet publicerade en artikel den 19 september om den positiva klimateffekten av att odla sin trädgård. Artikeln är för ovanlighetens skull offentlig och kan läsas även av icke-prenumeranter.

Redan i lågstadiet lärde åtminstone jag mig att växterna tar upp koldioxid och producerar syre. Och det är inte krångligare än så. En trädgård full av växter tar upp växthusgasen koldioxid som finns i atmosfären. Växterna transporterar ner koldioxiden i marken där kolet kan lagras under en längre tid.

Gräs, perenner, buskar och träd lever i olika höjdskikt och tar tillsammans effektivt vara på solljus, vatten och näring eftersom rötterna går olika djupt och bladen finns i olika våningar. Det blir ett effektivt tillvaratagande av koldioxiden per kvadratmeter.

Trenden att anlägga grusytor, lägga betongplattor eller marktegel och till och med asfaltera är förödande i sammanhanget men allt fler länder och svenska kommuner inför nu restriktioner för markanvändningen. Varberg är en av dem:

Där regleras i vissa områden hur stor del av tomten som inte får bestå av hårdgjorda ytor.

I Tyskland taxeras majoriteten av hushållen för dagvattenhantering baserat på hur mycket avrinning som genereras från deras tomt. Det blir ett incitament för att låta bli att fälla träd och inte hårdgöra ytor.

För den som inte triggas av att bruka sin trädgård av klimatskäl kan istället kanske lockas av att en ökad kolhalt i marken ger en bördigare jord som är mer vattenhållande och näringsrik. Den blir dessutom mer motståndskraftig mot sjukdomar och torka.

Här hittar du artikeln!

LYSSNA

Det blir inga revolutionerande nyheter på lyssnarfronten, jag tänkte tipsa om gammal skåpmat men det kommer ständigt nya avsnitt med uppdaterat innehåll så jag vill slå ett slag för Odla med P1, Meny i P1 och Odlarna. Alla finns som pod men de två första finns även på Sveriges Radios hemsida.

Är det bara jag eller… är det fler som tycker att Odla med P1 har haft en bättre säsong än någonsin? Det är betydligt mer fokus på ätbart och hållbart än rosor och dahlior. Säsongens sista program sändes i veckan men allt återuppstår i vår. Och alla avsnitt finns att höra när man vill.

Meny i P1 är nästan alltid kul. Att odla ätbart har ju en stark koppling till det som sedan händer i köket och ligger på tallriken så att utveckla mina matlagningskunskaper känns både viktigt och självklart. Visst har Meny i P1 ett och annat avsnitt om kött eller sprit men om man går igenom avsnittslistan från i år så ser man teman som fermentering, peppar, mjölk, morötter, REKO-ringar, glass och Japan. Jag tycker att det är inspirerande och lärorikt.

Podden Odlarna gav ut sitt senaste avsnitt den 18 september och då intervjuar de en jordbrukare som tvingades fly från Syrien och har startat om i Olofstorp utanför Göteborg. Alzoubi Farm är en KRAV-certifierad, småskalig grönsaksodling som säljer sina produkter till ekobutiker, REKO-ringar och självplockare direkt på gården.

TITTA

Sist vill jag tipsa om ett litet inslag gjort av SVT gällande växtnäringsskandalen som jag berörde i våras. Jag har bidragit med bilder och erfarenheter till det samlade material som ligger till grund för analyser och bevis. Jag har alltså använt en KRAV-godkänd växtnäring som innehåller vinass, en substans som tillverkas av växtrester från icke ekologiska odlingar.

På en icke ekologisk (konventionell) odling används ofta bekämpningsmedel som tas upp av växterna och sedan hamnar i vinassen. Trots detta har vinassen fått användas i begränsad mängd i KRAV-märkta produkter men nu börjar man alltså förstå att gränsvärdena är helt galna.

Mina tomater fick en usel start på grund av detta men hämtade sig faktiskt när de planterades om och fick stallgödsel istället. Däremot så gjorde inte paprikorna det. Sex plantor dog plötsligt och de tre som överlevde har levererat missbildade paprikor.

Här ser du inslaget på SVT.

Skandal-paprika.

Nu! Nu har vi investerat i en ny frys! En hederlig frysbox på 200 liter, lagom stor för att gömma ett lik, som ska fyllas med odlad och samlad mat och dryck till vintern. Jag har räknat lite på debet och kredit och insett att vi kommer att kunna ta tillvara så pass mycket mer mat att den har betalat sig på ett år. Tänk bara vad en liter färskpressad ekologisk äppeljuice kostar…

Det börjar bli dags att stänga växthuset. Välja vilja chiliplantor som ska övervintras. Ta in de tomater som fortfarande är gröna. Skörda den sista basilikan. Göra plats för purjolöken som ska vinterförvaras där inne.

Allt har sin tid.

Senaste veckans tillagningar

Jag tänkte berätta om saker som har tillagats den senaste tiden av egna grönsaker eller vildplockade fynd.

I skrivande stund kokar jag nypon. Förra året var det nyponpremiär för mig och jag fick blodad tand. Aldrig har en nyponsoppa smakat så gott. I år tänkte jag inte nöja mig med de nypon som finns i mitt närområde, nej jag har bett mina föräldrar att hålla utkik under sina promenader.

Jag ser nypon lite överallt men det känns inte så aptitligt att plocka de som växer i rondeller och efter motorvägar. Det skulle dessutom säkert se lite kul ut om jag stod och plockade bär mitt i en rondell. Nu hade mamma hittat ett kommunalt buskage efter en cykelbana med massor av nypon av den goda sorten, de små och zeppelinformade.

Istället för att upprepa vad jag skrev förra året så länkar jag helt enkelt till inlägget om nypon från oktober 2019.

Här hittar du det!

I Getingedalen bakar vi vårt eget bröd. Visserligen på köpemjöl, någon spannmålsodlare är jag definitivt inte, men jag tycker att hembakt surdegsbröd är godare än köpt bröd. Det är dessutom billigare, innehåller färre ingredienser och jag vet varifrån de kommer.

Jag köper lokalt mjöl från Råberga/Kullens kvarn i Glanshammar. Deras mjölsorter är ekologiska och transparensen är fullkomlig. Jag vet vilket fält det har vuxit på och vad odlaren heter. De har nätbutik och jag brukar handla Mjölnarens lilla mjöllåda för 360 kronor inklusive frakt. I den kan man plocka ihop lite av varje.

Här kommer du till Råbergas nätbutik.

Med anledning av att jag har mycket squash och att det brukar bli saftigt med frukt och grönsaker i bröd så rev jag ner 4-5 dl i degen. Men tjena vilket grymt bröd det blev. Kanske ett rekordgott bröd? Fast squashen bidrog nog mer till konsistensen än smaken.

Surdegsfrallor med squash i.

Sedan bakades det morotskaka. Framför allt för att det är väldigt gott men också för att jag har fina morötter just nu. Den där syrliga glasyren på toppen är nödvändig men måste det verkligen vara citronsaft i? Jag bytte ut den mot rabarberjuice och fick ett fullgott och likvärdigt resultat.

Här kan du läsa mer om hur jag gör rabarberjuice.

Morotskaka med rabarberglasyr!

Det har påbörjats en mjölksyrning av morötter. Jag följde ett recept i Johan Björkmans bok, Det Nordiska Skafferiet, med korianderfrö. Det fräser och pyser för fullt i burken just nu och om ett par veckor ska det bli kul att smaka dessa.

Nyskördade morötter
Tvättade morötter och korianderfrö
Saltlagen är ihälld och locket stängt. Bygelburkar med gummipackning är perfekt vid mjölksyrning. De är så pass täta att inget kan ta sig in men när det bildas kolsyra i burken så kan den ta sig ut vid packningen så att inte burken sprängs. Keramikburkar med vattenlås är ju egentligen det gamla hederliga sättet men med en glasburk kan man följa processen.

Mjölksyrning lär vara ett sätt att öka näringen i innehållet och ryktet säger att morötterna kommer att behålla sin krispighet. I så fall är detta ett ypperligt sätt att lagra morötter på. Dessa går ju lika bra att använda i biffar och sallader som färska.

Jag provade att torka lök för att sedan göra lökpulver. Först torkade jag dem ett dygn i den elektriska torken. Sedan fick de eftertorka i rumstemperatur. Därefter mixade jag dem för att konstatera att de inte var riktigt torra så nu ligger pulvret på tork för att mixas en gång till. Det är klibbigt. Kommer det att sluta klibba? Annars blir det svårt att mixa…

Strax innan mixning.

Sist i dagens inlägg: örtsalt. Det blev så himla bra förra året så det ville jag absolut upprepa. Fast årets resultat blev inte riktigt lika bra. Eller jag är kanske är kräsen? Det blev bra men jag föredrar 2019 års örtsalt.

Dels handlar det väl om vilka örter jag valde och proportionerna mellan dem. Dels handlar det om hur jag slutmixade saltet när torkningen var klar.

Förra årets salt fick mer karaktär. I år smakar det örtigt i största allmänhet. Förra året mixade jag i en sådan där burk som följer med stavmixern. Perfekt kornstorlek. I år använde jag kannmixern. Det blev puder. Jag föredrar saltkorn.

Här kan du läsa om hur jag gör.

Ingredienserna i årets örtsalt: kungsmynta, purjolök, vitlök, persilja, kryddtagetes, rosmarin, dragon, dill, timjan, salvia och libbsticka.

På återhörande!