Ketchup och torv

Det blev ingen blogg förra veckan. Det blev för mycket annat. Så kan det gå.

Trädgården är i princip nedstängd och avslutad för i år. Listan på saker som är kvar att fixa är kort. Även om odlandet inte är mitt jobb så är det ändå det som präglar halvåret mars-september. Den andra halvan kallar jag verkstadssäsongen och den har jag inlett nu.

Den första snön har fallit. Den låg så klart inte kvar men det är ändå ett tecken. Vi måste byta till vinterdäck är första tanken när detta händer.

Vi gjorde ketchup! Alla de där tomaterna som eftermognar inomhus har en tendens att mogna samtidigt och bli överväldigande. Det är skapligt stor åtgång på ketchup hos oss och vi hade aldrig provat det förut så nu var det dags.

2 kg tomater blev 1 liter väldigt god ketchup och receptet finns här.

Genom mina bloggår har jag med jämna mellanrum skrivit om torv. Senast i samband med ett inredningsprogram i TV där det användes massor av torv i en trädgårdsanläggning.

Torv är skräp. Inte bara en dålig personlig investering utan ett stort skräp för miljön, klimatet och därmed framtida generationer och nu levande människor som bor (= försöker bo) i extremt torra eller översvämmade områden.

Torv frigör växthusgaser till atmosfären när den bryts och flera organ jämför torv med fossila bränslen. Torvbranschen vill få torven klassad som biobränsle och lyfter den som ett förnybart material. I själva verket nybildas torv väldigt långsamt, det tar tusentals år för vitmossan att bli torv.
En orörd torvmosse är däremot en viktig kolsänka. Torvmossen binder dubbelt så mycket koldioxid som skogen. Tänk på att säcken nästan alltid innehåller torv när du köper jord eller gödsel. Välj med omsorg och ställ krav i handeln.
I ett av de senaste avsnitten av Uppdrag Granskning på SVT lyfter man det problematiska med torv. Se avsnittet här.

Förråden är fyllda och vi är redo för vintern. Det dricks mer te och det brinner fler brasor. Vi kurar skymning, tittar på film och går i ide, hämtar kraft och ser fram emot en fullspäckad vår med massor av aktiviteter. Allt som ställdes in och flyttades på grund av pandemin ska hända våren 2022. Nästa år blir allt annat än jämna året.

Ett kort uppehåll

Nej jag ska inte bloggpausa. Jag syftar på regnet. Det uppstod en lucka i regnet och jag var snabbt ute för att plocka av mina aroniabär.

Jag har haft två ledsna aroniabuskar ganska länge. De har varit så ynkliga och inte velat växa till sig. Det kan i och för sig ha med min försummelse att göra. De få bär som har producerats har jag skänkt till fåglarna.

Men förra året, vid ett besök på Åfallet Skogsträdgård, köpte jag med mig lite blandade perenna nyttoväxter, däribland två buskar slånaronia. För nu hade jag läst på och förstått att det finns olika sorter.

Aronian har till och med en egen hemsida, titta här.

Förutom att aroniabär är väldigt nyttiga så är denna buske vanlig i kommunala buskage i städer och bostadsområden. Det beror på att den är lättskött, anspråkslös och ganska fin. Jag hade velat att det berodde på att det är en nyttoväxt men det är ett ganska ungt påfund; först nu skapar man grönytor med nyttoväxter istället för rena prydnadsväxter.

Jag har hittills plockat mina bär i ett sådant buskage och konstaterat att bären är både större och fler än hemma hos mig. Dessutom växer de i behändiga klasar och är lätta att repa av.

Det är uppenbarligen slånaronia man ska satsa på för nu har jag fått så pass mycket bär att jag har plockat av mina egna buskar och övergett de kommunala.

Förutom de nyttiga, lättplockade och lättrensade egenskaperna så är det en otroligt fin buske på hösten. Det är en av de där växterna som får en fantastisk lysande röd nyans så här års.

Vad använder jag aronian till? Eftersom detta är ett surt och strävt bär så är de inte så roliga att äta färska. Jag har aldrig kokat saft eller sylt på aronia (främst för att vi inte konsumerar saft eller sylt) men det sägs vara väldigt gott och av det sträva finns inte ett spår.

Jag hittade ett recept på aroniajuice som verkade intressant, det ska jag testa (uppföljning kommer). 1 kg frysta och tinade bär mixas med 1 liter kallt vatten. Detta ska stå i två dygn (förmodligen i kylskåp) och man ska röra om då och då. Därefter silas allt och juicen är klar att dricka.

Inget socker? Spännande! Ingen kokning? Alla näringsämnen borde alltså vara kvar.

Det är alltid lättare att få ut vätskan ur frysta bär, dessutom blir de sötare.

Jag har torkat aroniabär. Jag valde att torka frysta bär vilket kanske både är hiss och diss. Dels blir de sötare men samtidigt blötare. Smaken är bra, syrliga och fruktiga och härliga på frukostyoghurten. Men konsistensen är lite jobbig, alla bär klibbar ihop och jag måste förvara dem i kylskåp.

Mitt vanligaste sätt att konsumera aronia på är att skicka i några frysta bär i smoothien. Syrlig, fruktig smak, massor av näring, vacker färg och strävheten är bortmixad. Men jag ska nog prova att koka sirap på aronia, det kan nog bli gott till desserter, glass och yoghurt.

Vad gjorde jag mer i luckan mellan regnen? Jo jag kollade min purjolöksodling. Jag har aldrig lyckats med konsten att få ungefär lika stor skörd varje år, nej det är verkligen inte alla år som är purjons. Vissa år har jag skördat skottkärrelass med feta lökar, andra år har det blivit några få och ynkliga exemplar. I år är det nästan så.

Ett skottkärra purjolök från 2017.

Förodlingen gick fint, där har jag nog lärt mig knepen, men när jag planterade ut lökarna såg jag hur de dog, en efter en. Har ingen förklaring på det förutom att allt dog i just den bädden. Trots att jag hade preppat den på samma sätt som alla andra bäddar. Det bor något underjordiskt på den platsen…

Men jag daltade med de överlevande lökarna och nu har jag ändå 20 godkända purjolökar att skörda. I år tänker jag inte vinterförvara dem i kallväxthuset. Ibland har det gått jättebra, ibland har det blivit musmat. Jag har riktigt god erfarenhet av att frysa färsk purjolök så det blir årets lösning.

Växthuset är i princip tömt nu. Alla röda chilifrukter åkte ner i den syrade chilisåsen som jag skrev om i förra inlägget. Alla gröna chilifrukter är egentligen omogna men fullt ätbara, precis som grön paprika.

Padrons äts ju dessutom helst när de är gröna. Låter man dem mogna så blir de röda.

Apropå padrons. Innan jag odlade dem själv så hade jag ätit tapasrätter Pimiento de padron och tyckte att det var smarrigt. Men hemodlad padron är något helt annat än köpt. Enligt mig är den oätlig på grund av styrkan. Jag vet inte om det beror på att köpepadrons är snabbt uppdrivna på industriell väg och därmed inte blir så starka. Har inte en susning egentligen.

Våra padronfrukter hänger på eftermogning i köksfönstret. Det brukar funka.

Nu kan man antingen låta de gröna frukterna mogna inomhus, det brukar funka, eller också göra något kul av dem i grön form. Det verkar som om chilikocken i hushållet tänker göra en grön sås på dem. Inte syrad den här gången utan lättfermenterad och sedan förvandlad till en grön sriracha.

Förutom padronfrukterna finns det lite frigitellos, spansk peppar och Jamaican bells som får åka med. Jag återkommer med rapport.

Jamaican Bell är en kul chili. I chilikretsar är den inget märkvärdig, varken smak eller styrka duger åt nördarna. Själv tycker jag att den har en alldeles utmärkt hetta, precis lagom.

Vad gjorde jag mer i glappet mellan regnen? Ja jag kickade runt i löven under vår kära Fraxinus. När vi flyttade till Getingedalen för drygt 18 år sedan såg tomten inte likadan ut. Vi har förändrat dess utseende ganska mycket under åren.

Det fanns till exempel en rad med bärbuskar som vi så klart uppskattade men inte dess placering. De skapade en gräns mitt på tomten och spärrade liksom av en stor del av ytan. Buskarna flyttades och tomten blev öppnare.

Mitt i raden av bärbuskar stack det upp ett litet sly. Det var väldigt nära att det blev bortrensat men så fick vi ändå för oss att kolla vad det var. Det var en ask, en Fraxinus Excelsior.

Med anledning av dess skönhet och att en hyfsat närliggande björk höll på att dö åldersdöden så behöll vi slyt.

Fraxinus är inte längre något litet sly.

Idag är vi väldigt glada i vårt vackra askträd och det heter Fraxinus av både självklara och långsökta skäl.

Ett före detta sly.

Fraxinus tappar alla sina löv så här års. Finfint material att vintertäcka bäddarna med. Jag bemödar mig inte med att mylla ner löven, det sköter jordlivet åt mig. På våren myllar jag ner de lövrester som finns kvar och tackar Fraxinus för den fina mullen.

Några av bäddarna ligger väldigt nära trädet. Det har liksom bara blivit så, långsiktig planering är lite för svårt ibland. Läget är både bra och dåligt. Räfsningen blir enkel, många löv lägger sig direkt i bäddarna. Men stora träd har stora och törstiga rötter och dessa kan konkurrera med mina grönsaker.

Asklöv över kålen.

Nu har även våra äppelträd blivit så stora att dess lövmängder är att räkna med. På andra platser i trädgården blir det således täckning av äppellöv istället.

Väderprognosen ser ganska torr ut framöver. Tack för det, jag ser fram emot att få skrota runt i trädgården den närmaste veckan. Dags att ta upp den sista potatisen, de gula lökar som är kvar, förhoppningsvis skörda lite spenat och så klart purjolökarna.

Men det är nog dags att förbereda för snön också. Bära in trädgårdsmöbler, ta undan trädgårdsslangen, tömma tunnor och skruva ner solcellsbevattningen. Något rekordår i början av vår tid i Getingedalen så åkte vi skidor redan den 28 oktober.

Kan man spara vatten över vintern?

Nu minsann! Nu faller det stora mängder regn och alla kärl är fulla till bredden. Nu när vi inte behöver en droppe.

Men att spara detta är svårt. Kärlen spricker eller blir förstörda när vattnet fryser. En damm hade varit perfekt.

Jag har inget emot regn i sig, jag har väldigt bra regnkläder, men en del saker är svårt när det är blött. Att skörda lök går bra men allt blir väldigt jordigt och geggigt. Att skörda frö är i princip hopplöst, allt fastnar på händer eller verktyg. Att plocka blöta bär blir svårjobbat vid rensning och att styckfrysa kräver torra ytor.

Lite begränsande är det allt, regnet.

Jag klippte ner alla tomatplantor. Goodbye. Nu ska alla omogna frukter få chansen inomhus. Rumstemperatur brukar göra susen. Mörker eller ljus spelar ingen roll. Det viktiga är att de är skadefria, då kan upp till 75% eftermogna.

Löken är flätad. De sista lökarna ligger fortfarande ute på tork men det torkar dåligt nu i regnet. Lök förvaras bäst i rumstemperatur och då är flätor ett platsbesparande sätt att lagra dem på.

Malabarspenat och lökflätor i ett norrfönster.

Vi gjorde chilisås. I förra inlägget beskrev jag hur vi syrade chilifrukter och det gick bra. Nu är dessa mixade med en liten del av saltlagen som de låg i och en skvätt äppelcidervinäger. Lite salt och socker tillsatte vi också.

Steriliserad glasburk och förvaring i kylskåp ska få denna heta sås att hålla i ett år. Med tanke på styrkan så kommer jag att använda väldigt lite av innehållet men i såsform är chili lite lättare att portionera så det ska bli kul att använda den som smaksättare.

En annan nackdel med regn är mörkret och det dåliga fotoljuset…

I samband med att jag klippte ner tomatplantorna så påbörjade jag städningen av växthuset. Hittade en gömd gurkranka och två feta gurkor bakom en kruka. Den ena hade bytt färg till blekt gulgrön vilket brukar innebära segt skal och hög beska (= kompost) men jag ska prova den först så klart. Den andra var skönt grön och fräsch, det kan nog bli ytterligare en tzatziki innan säsongen är över.

Mycket troligt redo för komposten men man vet aldrig…

Vi har några egna plommonträd men de är för unga för att leverera frukt. Vi har dock haft plommonträd tidigare men de har mått dåligt och aldrig gett någon frukt. Förutom sista året i dess liv, då kunde vi plocka flera liter Opal. Fast då visste vi inte att det var ett sista dödsryck.

Däremot har det funnits ett överflöd av plommon i andras trädgårdar så vi har fått några liter. Förutom att äta färskt (det finns gränser för hur mycket färska plommon man kan äta) så kokade vi marmelad. Ett enkelt recept med lite citron och ingefära.

Den blev god men smakar mer citron är plommon…

Den uppmärksamme ser att kokningen gjordes på vedspisen. Just nu har vi ingen elektrisk spis eller ugn pga trasigt element. Ett nytt är beställt men ett glapp har uppstått. Vedspisen kommer verkligen till nytta nu men vi har också varit lite lata och hämtat upp mikrovågsugnen från verkstan. (Mina kursdeltagare brukar värma sin matsäck i den.)

Spisen/ugnen är 20 år gammal. Vi har lagat den en gång förut, det var nog över fem år sedan och den har funkat klockrent sedan dess. Nu lagar vi den igen och det är för tidigt för att säga om det lyckades men det ska mycket till innan vi ger upp och köper nytt.

Det handlar både om konsumtionsmönster men också att vi måste bygga om halva köket vid ett eventuellt byte. Standardmåtten 2001 och 2021 är inte desamma.

Innan ugnen gav upp (för det är egentligen bara den som är trasig) så provade jag att filtrera och pastörisera lite äppelmust. Det fanns inget annat syfte än att stilla min nyfikenhet men jag kunde dra slutsatsen att det var enklare än jag trodde.

Filtreringen gjordes i två steg; först i en vanlig silduk för saft och sånt. Sedan en gång till i en tätvävd nötmjölkspåse. Sedan hälldes musten i en stor kastrull och med hjälp av en termometer värmes musten till 75 grader under konstant omrörning.

Nu kom det svåra; att hålla musten på 75 grader i 15 minuter. Men det var enkelt. Jag drog ner plattan på det lägsta och det var lagom för att behålla värmen på 75 grader plus/minus två grader.

Under tiden steriliserade jag glasflaskor i ugnen och när pastöriseringen var klar så hälldes varm must upp på varma flaskor och dessa korkades direkt.

Det fanns lite olika sätta att pastörisera på. En del menade att 85 grader i två minuter också skulle funka. Det fanns också lite olika rekommendationer om avkylning och förvaring.

Jag hittade dock tydlig information om det jag befarade; att en del näring går till spillo med uppvärmningen. I så fall är frysning att föredra. Men å andra sidan dödar man också en del elaka ämnen i pastöriseringen, sådana som framför allt följer med fallfrukten.

Äpplen som har legat mot jorden kan få med sig jordbakterier och dessa kan vara onyttiga. Så att skölja, i synnerhet fallfrukt, innan mustningen är ganska viktigt.

Helt ärligt så sköljer vi nästan ingenting. Ser det fint ut så kör vi bara. Mustar och fryser helt enkelt och det har gått bra hittills. Alldeles för bra, musten blir ju försvinnande god.

Pastöriserad must kan förvaras i glasflaska i rumstemperatur, så står det iallafall i böckerna. Den här ska vi lagra i skafferiet och öppna om ett år för att se om det stämmer. Till dess fortsätter vi att frysa vår must. (Supergrumligt foto pga skitväder.)

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om nästa gång, jag kommer iallafall att fortsätta avrunda odlingarna och ta hand om skörden. Förhoppningsvis med en fungerande elektrisk spis.

Som att trycka sina egna pengar

Livet är fortfarande påverkat av pandemin och skörden pockar på uppmärksamhet. Det ena ger utrymme för mer matlagning än vanligt och det andra skapar förutsättningar.

Det här inlägget kommer att handla om matlagning och förädling baserat på skörd. Bon Appetit!

Chili

Det är roligt att odla chili. Det blir så stor variation och plantorna är vackra. Däremot är jag usel på att äta chili men det finns andra i hushållet som sköter den biten.

Chiliskörden är god i år och idag skördades alla röda frukter. Det ska bli chilisås av dessa. Mjölksyrad chilisås.

Vi började med att ansa frukterna från stjälkar, frön och hinnor. (Handskar är att föredra om man vill kunna klia sig i ögonen de närmaste 24 timmarna.) Frukterna delades grovt och lades i en ultrasuperduperren glasburk med patentlock. (Genom att diska burken, skölja noga och låta den stå i en 100 grader varm ugn i cirka 20 minuter har man eliminerat de flesta illasinnade bakterierna.)

Därefter blandades vatten med salt utan jod (jod har en bakteriedödande effekt och den dödar urskillningslöst, alltså även de goda bakterierna). När saltkornen har löst sig hälls vätskan i burken.

Jag rekommenderar en googling eller en kokbok för de rätta proportionerna.

Det är viktigt att all chili hamnar under vätskeytan, därför måste det finnas en tyngd i burken. Ett fiffigt sätt är att fylla en plastpåse med vätska, förslagsvis samma saltlösning som redan är i burken, och knyta till. Påsen placeras överst och trycker ner chilin i vätskan.

En patentburk med gummipackning i locket är tillräckligt tät för att hålla bakterier ute men samtidigt tillräckligt otät för att släppa ut koldioxid. För när syrningsprocessen startar kommer det att bli övertryck i burken.

Man kan också dra lite i gummiringens flärp för att hjälpa gaserna ut.

I tio dagar ska burken stå i rumstemperatur. Därefter silas chilin från vätskan (spara vätskan). Frukterna mixas och vätskan tillsätts för att få en bra konsistens. Den ska även smaksättas med vinäger. Slutprodukten kan förvaras i ett år i kylskåp. Tack vare de goda bakterierna och syran från vinägern blir hållbarheten så lång.

Det blir uppföljning på detta!

Nypon

I vårt hushåll dricks det nyponsoppa och de senaste åren har vi börjat göra vår egen eftersom det både är enkelt och godare än köpt. Det finns ett äldre inlägg när jag beskriver hur jag gör, kolla här.

Nyponpuré redo för frysen. Det är sällan jag använder plastpåsar nuförtiden men mina ursköljda mjölkpaket var tillfälligt slut! Det, och begagnade glasburkar, är mitt bästa sätt att frysa in grejer.

Middag

I helgen fick vi för oss att laga lite ny mat. I trädgården kunde vi hämta tomater, paprika, potatis, dill, lök, persilja, basilika, vitlök och gräslök.

I affären handlar vi framför allt mejeriprodukter och när dessa kombineras med grönsaker kan det bli kalas!

Picklad potatis – en ny grej för oss! Funkar alldeles utmärkt tillsammans med vispad burrata, mandolinhyvlad rödlök, dill, tångkaviar och citron. Alltid nymald svartpeppar. Alltid. Receptet kom från gottigheter. Det enda jag kommer att ändra nästa gång är balansen mellan syra och sötma i potatislagen. Och mer dill så klart. Får inte nog av dill.
Rostad potatis med ost- och lökkräm. Japp, potatis igen. Denna superknöl går att variera ända in i evigheten. Och blir god varje gång. Japp, även denna kommer från gottigheter. Har jag blivit besatt? Potatisen är ugnsrostad på klassiskt vis men det är krämen, KRÄMEN, som gör att denna rätt flyger! Creme fraîche, vitlök, riven stark ost och karamelliserad rödlök. Det går inte att göra för mycket, man kan inte sluta äta.
Fyllda paprikor. Paprikor halveras, gröps ur, oljas in och förgräddas en stund i ugnen. Fyllningen består av ris, ost, persilja, paprika och lök. Rostad flagad mandel på toppen. Inspirationen kom härifrån.
Så klart gjordes det även en sallad. I botten ligger skivad tomat, en gul brandywine på 500 g räckte gott och väl. Detta är toppat med rödlök, basilika, burrata, olja, salt och peppar.

Sedan förra veckan har vi plockat ner de sista äpplena. För första gången på 18 år har vi inte haft besök av älgar! Vi hade sparat de göttaste till sist men nu är även Aroma-trädet tömt. Det var rekordfin frukt utan sjukdomar och skador. Vi räknade till 50 kg prima frukt och dessa har ganska goda lagringsegenskaper så allt blir inte must. Ett stort gäng slogs in i tidningspapper och lades i skafferiet.

Men skörden fortsätter. Dags att ta hand om de sista tomaterna, gräslök, dill och spenat. Och löken som ligger på tork. Jag hoppas att jag skriver om detta i nästa inlägg!

Ron Finley Project

 

Början på slutet

 

I förra inlägget skrev jag att jag slutskördar en hel del nu. Gurkorna till exempel. Mina vaxbönor och haricot verts sjunger på sista refrängen och jag tar hand om de sista ätbara bönorna. Plantorna klipps ner och läggs på jordytan. Jag går aldrig omvägen via komposten. Eventuellt lyfter jag på täckmaterialet och petar in skrufset så att det hamnar så nära mikrolivet som möjligt.

Alla röda lökar är upptagna och ligger på tork, till nästa vecka har jag förmodligen flätat dem. Våra äpplen har fått vara i fred från älgarna och vi mustar i takt med att vi plockar av träden.

Det regnade som tusan i helgen men nu är det fin höst igen. Det märks att det är fuktigare, det finns tendenser till mögel i växthuset där bladverket är tätt. Därför klipper jag bort mycket blad på tomatplantorna, de har ändå gjort sitt. Nu ska de kvarvarande tomaterna mogna i lugn och ro. Kylan är fortfarande inget problem.

Alla bondbönor är skördade och infrysta och vilken dag som helst måste jag ta hand om basilikan. Dels är den känslig mot kyla, dels sitter bladen tätt och jag har hittat lite mögel i basilikahäcken.

Och så här kommer det att fortsätta. Jag slutskördar lite om dagen. Täcker och lägger bäddarna i träda. Tar bort spaljéer och stödpinnar. Drar upp skyltar och namnlappar. Torkar, hackar och fryser in.

Och så försöker jag samla från det vilda. Både nypon och rönnbär är gångbart i vårt hushåll och det finns massor att hämta i naturen nu.

Lokförare Bergfälts Jätteärt är nedklippt och jag tog hand om de prassliga ärtskidorna. Innehållet är i princip torrt men det får ändå ligga i torken ett litet tag till för säkerhets skull. Detta ska användas till utsäde nästa år.

När jag står med ett överflöd av skörd ligger det nära till hands att glida in på Internet. Hitta ny inspiration. Och då är inte steget långt till Instagram för där finns det galet mycket matkonton.

Jag har försökt att hålla mitt Instagramkonto (@getingedalen) ganska snävt för att det inte ska bli för långa sessioner på detta forum. Strictly Ceramics typ. Och lite odling förstås. Men steget från odling till matlagning är mikroskopiskt så därför har jag börjat följa några nya konton på sistone.

Jag berättade om Jennie Walldén i ett annat inlägg. Klart värd att rekommendera. Och idag föreslår jag att ni tittar in hos Gottigheter. Hon följer säsongen i sina tips och kommer därför alltid med dagsaktuella förslag. Dessutom har hon ett skitroligt tilltal och språk.

Jag har aldrig skördat så mycket fina och friska tomater. Det går liksom inte att låta bli att skriva om dem. Trots att jag skrev ett ganska långt inlägg om tomater nyligen. Sedan dess har jag både torkat och gjort tomatkross men även tomatsoppa och tomatflarn på smördeg. För det verkar vara höstens hetaste rätt. Sånt fattar man när man börjar följa matkonton eftersom flera av dessa skriver om samma rätt samtidigt.

Tomatsoppan som jag tycker att alla ska prova!

Jag gjorde ett samlingsinlägg med mina bästa tomatrecept, du hittar det här. Tomatflarnet är med så klart. Och inlägget kommer att fyllas på med tiden.

Dagens skörd utan filter. Fotat under The Golden Hour som syrran har lärt mig att det heter.

Recept med tomat

Här samlar jag mina favoritrecept som innehåller tomat!

Torkad tomat

Dela tomaterna i halvor, skär eventuellt bort det hårda stjälkfästet. Sprid ut tomathalvorna i en tork, ställ in på 55 grader och låt den gå tills tomaterna är semitorra, alltså lite sega. Det tar 2-3 dygn. Små tomater kan plockas bort tidigare i takt med att de är färdiga. Förvara i papperspåse. Blötlägg tomaterna i lite olja och vinäger innan de ska användas i till exempel en pastasallad. Jag använder torkade tomater i min bönpastej.

Alternativ till tork: Bred ut tomaterna på en ugnsplåt, ställ ugnen på 50-60 grader och sätt en träslev i ugnsluckan för att fukten ska kunna ta sig ut.

Krossad tomat

Dela tomaterna i halvor eller klyftor, skär bort det hårda stjälkfästet. Sprid ut tomaterna i en långpanna och baka dem i 175 grader i ca 45 minuter (de är klara när skalen är lätta att ta bort). Häll av vätskan (som kan sparas till juice, tomatsirap eller degvätska) och plocka bort tomatskalen (som kan torkas och smulas och användas som krydda). Mosa tomaterna lätt. De ska fortfarande vara lite chunky. Mixar du slätt så får du passerade tomater men då tycker jag att du ska ta bort kärnorna först, de kan bli lite bittra om de mixas. Låt svalna. Häll upp i ursköljda mjölkpaket. Jag brukar hälla 400 g i varje paket eftersom en klassisk konservburk brukar vara så stor.

Caprese

En supergod sallad. Varva tomatskivor med mozzarellaskivor och färsk basilika. Ringla/strössla över olivolja, flingsalt och nymald svartpeppar. Häpp!

Tomat och purjolökspaj

Pajdeg:

1,5 dl grahamsmjöl

1,5 dl vetemjöl

125 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop degen. Tryck ut pajdegen i en form. Låt vila i kylskåp i en timme.

Sätt ugnen på 225 grader.

Fyllning:

2-3 dl riven ost

2 purjolökar

6-8 tomater

salt

peppar

oregano

Ansa och skiva purjolökarna. Koka den i lättsaltat vatten i 3-4 minuter. Låt rinna av väl.

Grädda pajskalet i 10-12 minuter. Lägg lite riven ost i botten. Bred ut purjolöken. Skiva och lägg på tomater. Krydda med salt, peppar och oregano. Toppa med resten av osten. Grädda mitt i ugnen i 20 minuter.

Tomatsoppa

1 gul lök

6 hela stora tomater eller 400 g krossade eller passerade tomater

1 dl tomatpuré

3 dl vatten (vid färska tomater) 5-6 dl vatten (vid konserverade tomater)

1-2 buljongtärningar eller motsvarande pulver, fond etc.

100 g kort pasta

1-2 msk vetemjöl

2 dl valfri grädde

2-3 msk rapsolja

salt, peppar och socker

Finhacka löken, fräs den i oljan i botten av en kastrull. Den ska helst inte få någon färg. Grovhacka tomaterna, ta bort det hårda stjälkfästet. Häll vatten, tomatpuré, tomater och buljong i kastrullen. Låt småputtra i 10 minuter. Tillsätt pastan, låt koka i 5 minuter till. Vispa ihop mjöl och grädde, red av soppan. Koka tills pastan är färdig. Smaka av med salt, socker och svartpeppar. Pilla eventuellt bort tomatskalen, det är en smaksak huruvida man vill ha dem kvar eller inte.

Tomatsallad

Varva bitar av färsk tomat med tunt skivad rödlök. Blanda försiktigt med olja, rödvinsvinäger, salt och nymald svartpeppar. Låt stå en stund. Rör om då och då.

Bruschetta

Hacka tomater i småbitar. Pressa i 1-2 vitlöksklyftor. Hacka en näve färsk basilika smått. Blanda detta med olivolja, smaka av med flingsalt. Låt stå en stund, rör om igen. Rosta vitt bröd i stekpanna med lite olja. Lägg upp tomatblandningen på brödet och njut!

Smördeg med färskost och tomat

2021 års hippaste tomaträtt är en slags paj med smördeg. Jag är förvånad att jag över huvud taget har snappat upp denna trend men jag har börjat följa några inspirerande matkonton på Instagram och plötsligt fick jag koll på det senaste inom matlagning. Och det absolut hetaste verkar vara denna smördegshistoria för den dyker upp väldigt frekvent.

Och den kommer i lite olika utföranden. Lagret med färskost och creme fraiche kan lika gärna vara vispad feta och grekisk yoghurt. En del har använt ricotta, andra kör philadelphiaost. Några gräddar smördegen och applicerar resten efteråt. Andra gräddar rubbet utom den sista lilla dekorationen.

Här följer några länkar till olika inspirerande recept!

Anax Skafferi

Linnes Döttrar

Fab Frida

Zaynab Issa

 

Fin start på september

September har ju börjat väldigt fint. Härliga, sköna höstdagar som jag gärna tillbringar utomhus. Och utomhus måste jag nästan vara om jag ska samla ihop skörden. Själva poängen med odlandet liksom.

Idag blir det helt enkelt lite skördebilder. Vad händer just nu i trädgården?

Jag tog upp vitlöken för ungefär tre veckor sedan och sedan dess har den legat på tork. Det finns flera sätt att se om vitlöken är färdig men mitt bästa sätt är att kontrollera blasten. Om tre eller flera blad har vissnat så är den klar. Jag brukar också provskörda en vitlök för att kolla att den har ordentliga klyftor. Vitlök som blir kvar för länge i jorden börjar dela på sig och lagringsdugligheten blir sämre.

I år har jag varit riktigt duktig med gödslingen så min blast vissnade nästan inte. När kalendern visade mitten av augusti så skördade jag iallafall och det var tur för på en och annan vitlök kunde jag se hur det yttre höljet var borta och vitlöken höll på att ramla isär.

I år odlar jag hard neck, det betyder att stjälken är för hård för att fläta så jag klipper av lökarna som får lagras i nätkorgar istället. Dessutom tog jag undan tio präktiga lökar som jag ska använda som utsäde och sätta i november.

Så här såg lökarna ut innan jag ansade dem.

Älgarna har inte dykt upp än! Vi lade ju ett nät över ett träd med omogen frukt (Alice) men nu har vi flyttat nätet till trädet med superfina Aroma-äpplen istället. Alice hade mognat och var skördeklar, det såg vi på mängden fallfrukt. Det blir till att plocka fram fruktpressen vilken dag som helst!

Både den gula och den röda löken är skördeklar. Blasten ligger ner och har börjat vissna. Genom att ha tålamod och låta detta ske får löken ett ordentligt skal vilket ökar lagringslängden. Efter skörd ska löken torka innan man kapar blasten helt (eller flätar den vilket jag brukar göra). Torkningen är också ett sätt att öka hållbarheten.

Eftersom det är så fint väder så får mina lökar torka på täckmaterialet direkt i bädden.

Jag har äntligen hittat mängden för hur mycket lök som behövs i vårt hushåll. Det finns fortfarande 25 gula och 5 röda lökar kvar från 2020 så just nu är vi självförsörjande på lök!

För första gången försöker jag ta egna fröer på morot. Moroten är tvåårig och blommar inte förrän år två. Jag lät alltså några morötter sitta kvar i jorden över vintern och i våras började de gro och sedan utvecklades blommorna.

Jag hade hjälp av detta blogginlägg som guidade mig genom blommans olika stadier.

Morotsblomma. Med bara fem sparade morötter i jorden har jag haft en rik blomning hela sommaren, ja den pågår fortfarande. Ganska fint ihop med bondbönor och luktärter.
Efter lång tid började blommorna att vissna och bli ljusgröna men jag har lärt mig att fröer ska vara riktigt övermogna, torra och vissna innan de är redo att skördas.
Inte ens i det här stadiet går det att ta några fröer.
Men här! Här finns det mogna morotsfröer att skörda! Tur att jag hade läst bloggen så att jag förstod att egenskördade morotsfröer har små taggar, så ser de ju inte ut i fröpåsen.
Jag gjorde en liten bukett som ska hängas inomhus innan jag tröskar. Nu är det bara hålla tummarna för att dessa är potenta och vill gro i vår!

Apropå fröodling så kommer jag att skörda mina prasseltorra sockerärter när som helst. De har fått sitta kvar på plantan medan den har vissnat vilket brukar ge fina fröer.

När lokförare Bergfälts jätteärt ser så här sorglig ut brukar den innehålla de mest underbara små fröer som gror fantastiskt fint året därpå.

Samtidigt blommar en annan ärt, gråärten, för fullt. Den såddes sent för att sprida ut skörden och det har varit lyckosamt.

Den här gråärten blev tydligen över två meter hög och min klätterställning var klart underdimensionerad. Allt välte en blåsig dag och min räddning blev lite provisorisk. Men gråärten fortsatte att blomma!

Apropå blommor så njuter jag väldigt mycket av sensommarträdgårdens dofter och färger just nu. Solrosorna, endast 50 cm höga, har börjat blomma över men de är fortfarande coola och sidoskotten blommar ju för fullt. Har inte bestämt mig för om jag ska ta hand om blommor och fröer eller inte…

Jag vill alltid ha ringblommor någonstans i bäddarna. De är så fina ihop med kålblad, lök, persilja och sallat.

Fast egentligen behöver jag inte så några ringblomsfröer eftersom den självsår sig och dyker upp lite överallt.

Gurkorna är slutskördade och plantorna är nedklippta. Det är bättre att de får bli täckmaterial innan de möglar. Man vet ju aldrig hur mycket skörd man ska få men i år hade jag en planta med inläggningsgurka och det var alldeles lagom för vårt hushåll. Vi har gjort olika sorters smörgåsgurka och saltgurka och det kommer att räcka ett helt år.

Salladsgurkan Beit Alpha har gjort succé. Jag hade två plantor och det var rätt så lagom. Dessa kan ju bara ätas färska så det hade varit onödigt med fler plantor och större skörd.

Vårt växthus är ju inte skitstort men om vi klarar oss på tre gurkplantor per säsong så räcker det till.

Förra inlägget handlade om tomater men jag skördar fortfarande massor av tomater så här kommer en bild på ett stort fat med min bästa utomhustomat Sibirjak.

Det blir förmodligen ännu mer skörd i nästa inlägg. Vi hörs!

Tomatfilm

Idag är det första september! Sommaren är slut! Jag hade jacka när jag gick ut med hunden!

Jag har slutat gödsla. Vattnar sparsamt. Ägnar mig bara åt skörd nu. Letar inte ens skadedjur längre.

Det har varit ett bra tomatår. De flesta tomater odlar jag i växthuset men det finns ett par sorter som kan odlas utomhus. Friland är för vågat, nu snackar vi utomhus i ett varmt och skyddat hörn.

Jag gjorde en film. Kanske mest för att jag tycker att det är skitkul att göra film just nu. Det här kan vara definitionen av Slow TV. Den får Yngve Frej att framstå som en actionrulle. Detta är konsten att göra en rundvandring i ett 13 kvadratmeter stort växthus på 16 minuter. Så om du behöver hjälp med avslappning, insomning eller meditation så kanske jag har gjort filmen för dig.

Fast kan man göra älg-TV så borde man kunna göra tomat-TV. Och för att ruska om er ordentligt så visar jag även en och annan chilifrukt.

Nedanför filmrutan har jag skrivit hur jag gör, från frö till skörd. Så för dig som är nyfiken och fortfarande vaken efteråt så finns det lite läsning.

Nu tror jag att det är en slump att det blev så mycket tomater i år men så här gör jag:

I mars sår jag fröer. De får gro på värmematta och sedan flytta över till sval plats under extralampa. De planteras om vid behov och gödslas lätt då och då.

I maj sätter jag ut plantorna i växthuset. Där har jag grundat med enorma mängder kogödsel. Oansenligt mycket blev det i år. Djupt ner i jorden planteras de.

Jordytan täcks med organiskt material. Det betyder att fukten stannar längre i jorden och att ogräset inte får en chans. Dessutom får jordlivet, mikroorganismerna, något att smaska på och det genererar mull, luft och näring till min jord.

Vi har satsat på solcellsbevattning i växthuset. Det betyder små skvättar med jämna mellanrum flera gånger per dygn. Trots de grandiosa mängderna kogödsel så stödgödslar jag då och då under säsongen med hönsgödselsoppa eller guldvatten.

Var beredd med någon form av uppbindning. Tomaterna blir både höga och tunga och behöver stöd. Efter några år med pinnar och snören så bytte jag till stång i taket, krokar och snören. Bäst hittills.

Jag klipper av toppen på plantorna när de har gett fem ordentliga blomklasar. Jag tar bort en del blad också. (Här finns det lite olika skolor.) Jag tar bort tjuvarna i bladvecken på alla plantor utom busktomater. Allt som tas bort läggs på jordytan.

När skörden blir så stor att vi inte hinner äta i samma takt som plantorna levererar så gör vi antingen krossade tomater (fryses in) eller torkade tomater. Det är våra bästa sätt att konsumera tomater på.

Riktigt mogna tomater som är av sortäkta härkomst tar jag frö från. Dessa sprider jag ut på ett hushållspapper och låter allt torka ordentligt innan jag märker upp och packar ihop allt till nästa säsong.

När säsongen är slut och det börjar bli alldeles för kallt ute eller risk för fukt och mögel i växthuset så skördar jag samtliga tomater oavsett mognadsgrad. Dessa sprids ut på brickor inomhus och 75% brukar mogna och bli riktigt goda. Resten ruttnar eller torkar.

Plantorna klipps ner och läggs på bädden. Varför flytta dem till komposten där de bryts ner och läcker näring? Låt nedbrytningen ske på plats och ta vara på läckaget! Till våren myllar du ner eventuella rester, det mår jordlivet bra av.

Fick jag med allt?

Skörden fortsätter nästa vecka.

Veckans skörd: zucchini och äpplen

Det var inget hallonår. Inte heller något morotsår. Däremot är det ett bön- och tomatår.

Det är dessutom ett zucchiniår. Fast det är zucchiniår varje år. Jag sätter alltid några fröer för mycket eftersom man inte vet hur många som gror. Alla grodde. Och jag har inte hjärta att ta bort några groddar. Man vet heller inte om alla plantor kommer att nå vuxen och produktiv ålder.

Jag har dock lärt mig att ta hand om frukterna på ett vettigt sätt. Först och främst behöver man inte låta dem växa sig dunderstora, genom att skörda dem i ett spädare stadium så blir det inte så stor massa. Smaken är också något bättre när frukterna är små.

Inte pyttesmå men inte heller monsterstora. Jag skördar när frukterna är ungefär 20-30 cm. Sorten heter Zucchini Fiorentino.

Mina bästa användningsområden är rivet i matbröd, biffar och falska ostkaka. Men så kom det ett tips (tack Ida!) på zucchinipannkaka med koreansk touch och där öppnades samtidigt en ny dörr för mig. Kocken Jennie Walldén har ett mycket inspirerande Instagramkonto där hon generöst delar med sig av recept, instruktioner, produkttester men framför allt frestande foton. Många rätter är vegetariska.

Där hittade jag, förutom zucchinipannkakan, en läcker förrätt som innehöll zucchini.

Rätten innehåller zucchini, burrata, nötter, citron, smör, gräslök och basilika. Vad kan gå fel? Här hittar du Jennies recept.

Zucchinipannkakan saknar foto men jag intygar att den är väldigt god! Jag trodde inte att jag skulle få den att hålla ihop men det gick jättebra. Min kökslärare på Vårdinge sa att potatismjöl är Da Shit och det kan vara hemligheten. Hej Hasse!

Över till avdelningen äpplen. Ibland är Facebook jättebra. Deras minnesfunktion påminner om fina gamla reseminnen och trevliga kalas men även om älgbesöken. Från mitten av augusti och en månad framåt kommer älgarna och äter upp våra äpplen. Först tar de frukten i träden, sedan frukten på marken och sist årsskotten i träden.

Det brukar alltid hända natten efter att vi har sagt Det börjar bli dags att skörda äpplena. I år sa vi samma sak men meningen förlängdes med …så vi gör det nu.

Eftersom vi gör must på våra äpplen så kan vi ta nästan all frukt. De finaste exemplaren hamnar i fruktskålen så klart. Att musta medför väldigt lite svinn och är ett utmärkt sätt att konsumera äpplen på. Det är en av jordens godaste drycker och kan även drickas varm med lite glöggkryddor.

Några träd hade fortfarande omogen frukt. Över dessa lade vi ett stort bärnät. Det kan vara en naiv handling, ett tunt nät är nog ingen match för en stor älg men det kanske kan skapa lite trassel och bekymmer för hen. Vad vet jag? Den som lever får se!

Vi skaffade en riktigt bra utrustning för mustning för några år sedan och det är väl investerade pengar. Projektet blir både roligare och enklare med bra grejer. För att lagra musten måste man antingen pastörisera eller frysa. Pastöristering innebär upphettning vilket också minskar näringshalten så vi valde att köpa en extra frys för att kunna spara all god must.

Vi gjorde en liten film från senaste mustningen. Håll till godo!

Havtorn

Det står skördeinlägg i min kalender och det ska ni få. Men det kommer bara att handla om en gröda, resten kommer så småningom.

Jag har skrivit om havtorn förr, ett ganska utförligt inlägg som jag gärna hänvisar till, så idag blir det bara en beskrivning av hur jag plockar, tar hand om och äter mina havtornsbär.

Jag sökte på havtorn i min egen blogg, ganska många navelskådarpoäng på det, för att se vad jag har skrivit förr. Blev påmind om att jag testade en grej första året som jag aldrig kommer att göra om. Hade hört att bären blir godare efter en frostknäpp så jag lät dem sitta kvar på busken.

Gör inte det. Iallafall inte med Lotta (som min sort heter). Det blir bara slafs och helt omöjligt att plocka. Om bären blir godare efter frost så kan man skapa sin egen frostknäpp medelst nedfrysning.

Nej jag plockar nu, vecka 33, vilket verkar hända varje år. Sånt ser man när man söker på havtorn i sin egen blogg. Och jag lyssnade på Goran Kapetanovics starka sommarprat under tiden.

Nytt för i år är tre nya Lottor. Svenne har nu fem damer att befrukta. Enligt vissa är det inga som helst problem, man kan tydligen ha upp till 20 Lottor per Svenne om man har gynnsamma vindförhållanden.

De tre yngsta Lottorna gav ganska skral skörd. Antingen är det för att det är unga buskar eller också står de för långt från Svenne. Det vore orättvist att utvärdera detta redan i år.

De gamla damerna gav riklig skörd och nu är alla bär avplockade. Buskarna är taggiga men jag har faktiskt inga problem med det. Björnbär är mycket värre. Ett tag tänkte jag köpa en havtornsplockare, på film ser de riktigt smidiga ut, men vid dagens avplockning är jag glad att jag struntade i det.

Vårt vanligaste användningsområde av detta otroligt nyttiga bär är i smoothie. För att bevara smak och näring så fryser jag in bären och för att det enkelt ska gå att hämta en halv deciliter ur frysen så är bären styckfrysta. Som små kulor i en burk.

Jag häller ut rensade och torra bär på en bricka som jag sedan sätter i frysen. Jag har en fin bricka med ett motiv av Örnsköldsvik som passar perfekt i min frys. Efter ett par timmar är de stenhårda och då häller jag över bären i en begagnad glasburk. Häpp!

Förutom smoothie så kokar jag ibland lite lyxig marmelad på bären. 200 g bär och 200 g syltsocker blandas i en kastrull med 1 tsk vatten. Mosa bären lätt och låt sedan detta koka upp och puttra på låg värme i cirka 15 minuter. Smaken är unik och passar utmärkt på ostmackan.

God skördetid på er!