Tomatfilm

Idag är det första september! Sommaren är slut! Jag hade jacka när jag gick ut med hunden!

Jag har slutat gödsla. Vattnar sparsamt. Ägnar mig bara åt skörd nu. Letar inte ens skadedjur längre.

Det har varit ett bra tomatår. De flesta tomater odlar jag i växthuset men det finns ett par sorter som kan odlas utomhus. Friland är för vågat, nu snackar vi utomhus i ett varmt och skyddat hörn.

Jag gjorde en film. Kanske mest för att jag tycker att det är skitkul att göra film just nu. Det här kan vara definitionen av Slow TV. Den får Yngve Frej att framstå som en actionrulle. Detta är konsten att göra en rundvandring i ett 13 kvadratmeter stort växthus på 16 minuter. Så om du behöver hjälp med avslappning, insomning eller meditation så kanske jag har gjort filmen för dig.

Fast kan man göra älg-TV så borde man kunna göra tomat-TV. Och för att ruska om er ordentligt så visar jag även en och annan chilifrukt.

Nedanför filmrutan har jag skrivit hur jag gör, från frö till skörd. Så för dig som är nyfiken och fortfarande vaken efteråt så finns det lite läsning.

Nu tror jag att det är en slump att det blev så mycket tomater i år men så här gör jag:

I mars sår jag fröer. De får gro på värmematta och sedan flytta över till sval plats under extralampa. De planteras om vid behov och gödslas lätt då och då.

I maj sätter jag ut plantorna i växthuset. Där har jag grundat med enorma mängder kogödsel. Oansenligt mycket blev det i år. Djupt ner i jorden planteras de.

Jordytan täcks med organiskt material. Det betyder att fukten stannar längre i jorden och att ogräset inte får en chans. Dessutom får jordlivet, mikroorganismerna, något att smaska på och det genererar mull, luft och näring till min jord.

Vi har satsat på solcellsbevattning i växthuset. Det betyder små skvättar med jämna mellanrum flera gånger per dygn. Trots de grandiosa mängderna kogödsel så stödgödslar jag då och då under säsongen med hönsgödselsoppa eller guldvatten.

Var beredd med någon form av uppbindning. Tomaterna blir både höga och tunga och behöver stöd. Efter några år med pinnar och snören så bytte jag till stång i taket, krokar och snören. Bäst hittills.

Jag klipper av toppen på plantorna när de har gett fem ordentliga blomklasar. Jag tar bort en del blad också. (Här finns det lite olika skolor.) Jag tar bort tjuvarna i bladvecken på alla plantor utom busktomater. Allt som tas bort läggs på jordytan.

När skörden blir så stor att vi inte hinner äta i samma takt som plantorna levererar så gör vi antingen krossade tomater (fryses in) eller torkade tomater. Det är våra bästa sätt att konsumera tomater på.

Riktigt mogna tomater som är av sortäkta härkomst tar jag frö från. Dessa sprider jag ut på ett hushållspapper och låter allt torka ordentligt innan jag märker upp och packar ihop allt till nästa säsong.

När säsongen är slut och det börjar bli alldeles för kallt ute eller risk för fukt och mögel i växthuset så skördar jag samtliga tomater oavsett mognadsgrad. Dessa sprids ut på brickor inomhus och 75% brukar mogna och bli riktigt goda. Resten ruttnar eller torkar.

Plantorna klipps ner och läggs på bädden. Varför flytta dem till komposten där de bryts ner och läcker näring? Låt nedbrytningen ske på plats och ta vara på läckaget! Till våren myllar du ner eventuella rester, det mår jordlivet bra av.

Fick jag med allt?

Skörden fortsätter nästa vecka.

Veckans skörd: zucchini och äpplen

Det var inget hallonår. Inte heller något morotsår. Däremot är det ett bön- och tomatår.

Det är dessutom ett zucchiniår. Fast det är zucchiniår varje år. Jag sätter alltid några fröer för mycket eftersom man inte vet hur många som gror. Alla grodde. Och jag har inte hjärta att ta bort några groddar. Man vet heller inte om alla plantor kommer att nå vuxen och produktiv ålder.

Jag har dock lärt mig att ta hand om frukterna på ett vettigt sätt. Först och främst behöver man inte låta dem växa sig dunderstora, genom att skörda dem i ett spädare stadium så blir det inte så stor massa. Smaken är också något bättre när frukterna är små.

Inte pyttesmå men inte heller monsterstora. Jag skördar när frukterna är ungefär 20-30 cm. Sorten heter Zucchini Fiorentino.

Mina bästa användningsområden är rivet i matbröd, biffar och falska ostkaka. Men så kom det ett tips (tack Ida!) på zucchinipannkaka med koreansk touch och där öppnades samtidigt en ny dörr för mig. Kocken Jennie Walldén har ett mycket inspirerande Instagramkonto där hon generöst delar med sig av recept, instruktioner, produkttester men framför allt frestande foton. Många rätter är vegetariska.

Där hittade jag, förutom zucchinipannkakan, en läcker förrätt som innehöll zucchini.

Rätten innehåller zucchini, burrata, nötter, citron, smör, gräslök och basilika. Vad kan gå fel? Här hittar du Jennies recept.

Zucchinipannkakan saknar foto men jag intygar att den är väldigt god! Jag trodde inte att jag skulle få den att hålla ihop men det gick jättebra. Min kökslärare på Vårdinge sa att potatismjöl är Da Shit och det kan vara hemligheten. Hej Hasse!

Över till avdelningen äpplen. Ibland är Facebook jättebra. Deras minnesfunktion påminner om fina gamla reseminnen och trevliga kalas men även om älgbesöken. Från mitten av augusti och en månad framåt kommer älgarna och äter upp våra äpplen. Först tar de frukten i träden, sedan frukten på marken och sist årsskotten i träden.

Det brukar alltid hända natten efter att vi har sagt Det börjar bli dags att skörda äpplena. I år sa vi samma sak men meningen förlängdes med …så vi gör det nu.

Eftersom vi gör must på våra äpplen så kan vi ta nästan all frukt. De finaste exemplaren hamnar i fruktskålen så klart. Att musta medför väldigt lite svinn och är ett utmärkt sätt att konsumera äpplen på. Det är en av jordens godaste drycker och kan även drickas varm med lite glöggkryddor.

Några träd hade fortfarande omogen frukt. Över dessa lade vi ett stort bärnät. Det kan vara en naiv handling, ett tunt nät är nog ingen match för en stor älg men det kanske kan skapa lite trassel och bekymmer för hen. Vad vet jag? Den som lever får se!

Vi skaffade en riktigt bra utrustning för mustning för några år sedan och det är väl investerade pengar. Projektet blir både roligare och enklare med bra grejer. För att lagra musten måste man antingen pastörisera eller frysa. Pastöristering innebär upphettning vilket också minskar näringshalten så vi valde att köpa en extra frys för att kunna spara all god must.

Vi gjorde en liten film från senaste mustningen. Håll till godo!

Havtorn

Det står skördeinlägg i min kalender och det ska ni få. Men det kommer bara att handla om en gröda, resten kommer så småningom.

Jag har skrivit om havtorn förr, ett ganska utförligt inlägg som jag gärna hänvisar till, så idag blir det bara en beskrivning av hur jag plockar, tar hand om och äter mina havtornsbär.

Jag sökte på havtorn i min egen blogg, ganska många navelskådarpoäng på det, för att se vad jag har skrivit förr. Blev påmind om att jag testade en grej första året som jag aldrig kommer att göra om. Hade hört att bären blir godare efter en frostknäpp så jag lät dem sitta kvar på busken.

Gör inte det. Iallafall inte med Lotta (som min sort heter). Det blir bara slafs och helt omöjligt att plocka. Om bären blir godare efter frost så kan man skapa sin egen frostknäpp medelst nedfrysning.

Nej jag plockar nu, vecka 33, vilket verkar hända varje år. Sånt ser man när man söker på havtorn i sin egen blogg. Och jag lyssnade på Goran Kapetanovics starka sommarprat under tiden.

Nytt för i år är tre nya Lottor. Svenne har nu fem damer att befrukta. Enligt vissa är det inga som helst problem, man kan tydligen ha upp till 20 Lottor per Svenne om man har gynnsamma vindförhållanden.

De tre yngsta Lottorna gav ganska skral skörd. Antingen är det för att det är unga buskar eller också står de för långt från Svenne. Det vore orättvist att utvärdera detta redan i år.

De gamla damerna gav riklig skörd och nu är alla bär avplockade. Buskarna är taggiga men jag har faktiskt inga problem med det. Björnbär är mycket värre. Ett tag tänkte jag köpa en havtornsplockare, på film ser de riktigt smidiga ut, men vid dagens avplockning är jag glad att jag struntade i det.

Vårt vanligaste användningsområde av detta otroligt nyttiga bär är i smoothie. För att bevara smak och näring så fryser jag in bären och för att det enkelt ska gå att hämta en halv deciliter ur frysen så är bären styckfrysta. Som små kulor i en burk.

Jag häller ut rensade och torra bär på en bricka som jag sedan sätter i frysen. Jag har en fin bricka med ett motiv av Örnsköldsvik som passar perfekt i min frys. Efter ett par timmar är de stenhårda och då häller jag över bären i en begagnad glasburk. Häpp!

Förutom smoothie så kokar jag ibland lite lyxig marmelad på bären. 200 g bär och 200 g syltsocker blandas i en kastrull med 1 tsk vatten. Mosa bären lätt och låt sedan detta koka upp och puttra på låg värme i cirka 15 minuter. Smaken är unik och passar utmärkt på ostmackan.

God skördetid på er!

Sista veckan i juli

Vad skördas vecka 30 i Getingedalen? Hur går det med hönshuset? Har sparrisen kommit ner i jorden? Ja det kan man undra men inte så länge till. I dagens blogg kommer alla svaren.

Vi gör något nytt på hönshuset varje dag. Nu är det färdigmålat på insidan, sedumtaket ligger på plats och en fin trappa har byggts. Men vi jobbar inte åtta effektiva timmar per dygn med detta, nej en grej om dagen på sin höjd. Det handlar om att vi vill hinna annat också; sjöarna är sköna att bada i och grönsaksodlingarna kräver en del. Vi har varit flitiga med andra projekt också. Renovering av torkvinda, belysning över diskbänk och lagning av hammock.

Idag har vi dock mätt upp hönsgården och pratat igenom alla materialval och smarta (?) detaljer. Just nu är således hälften av oss på byggfirman och shoppar och de närmaste dagarna handlar förhoppningsvis om att få en del av detta på plats.

Vi kan väl säga att jag redovisar i nästa inlägg.

Det här med att vara hemma under sommaren är ju toppen. Jag kan se över odlingarna dagligen och på så sätt mota Olle i grind när problem uppstår. För Jeeebus vad mycket ollar jag har fått mota i sommar.

Det har varit fler åkersniglar än vanligt. Små, grå och slemmiga typer som kryper fram på kvällen när det blir fuktigt och svalt. Beträffande stora sniglar så är de betydligt färre och lättare att motarbeta med sax och pellets.

Lössen kom på försommaren och det spolades många liter vatten med slangen för att mota bort dem. Flera limringar sattes också upp. Sedan kom grönsaksflyets gröna larver och tuggade på allt möjligt, värst var det för sallat och basilika. Flera genomgångar/dag var nödvändigt för att vinna över dem. Nu ser jag hur kålfjärilarna hovrar över kålen och jag får titta igenom bladen varje dag för att skrapa bort äggsamlingar och plocka larver. Snart åker Turex fram.

Frågan är om inte skator och koltrastar har varit värst. Att de äter mina körsbär är en sak men att de lever rövare i mina odlingsbäddar är en annan. De är så stora och starka att de krafsar sönder, bryter och dödar plantor. Jag köpte nät men de har inte kommit på plats än.

Torkan är svår att mota. Att vi har seriekopplat våra vattentunnor är till stor nytta men när det inte regnar spelar det ingen roll. Tomma tunnor är tomma tunnor. Jag fick ta till slangen och brunnsvatten till slut men det gör ont i mig när vattenpumpen får jobba i en timma efteråt.

Nu har vädret ändrat karaktär och efter bara ett skyfall kan jag se skillnad, både på potatisen och i tunnorna. Det verkar dessutom komma lite mer regn framöver och det kommer jag ha stor hjälp av.

Då stänger vi avdelningen elände och går över på det härliga; skörden.

Sockerärten Norli är nog min favorit, bra smak och krisp. Men säsongen är kort och intensiv; inom två veckor händer allt och sedan är det slut. Note to self: nästa år ska jag inte sätta alla 50 fröerna samtidigt, jag ska så 10-15 åt gången med 10 dagars mellanrum.

Perfekta Norli.

Som komplement till Norli odlar jag den hajpade Lokförare Bergfälts jätteärt. Den är också väldigt god och krispig och ger dessutom monsterbaljor som kan verka träiga men så är icke fallet. Det är dock samma sak här: säsongen är intensiv och kort.

Jätteärterna blir dock galet höga, jag glömmer det varje år. Note to self: bygg en högre klätterställning till dessa!

Sockerärter är väldigt lätt att ta eget utsäde från. Låt dem torka på plantan tills de är riktigt prasseltorra (och fula), tröska innehållet i baljorna och lägg ärterna torrt och luftigt så att de är garanterat torra innan de förvaras i papperspåse.

I senaste avsnittet av Odla med P1 pratar man om just denna mytomspunna ärta.

Lyssna här.

Bergfält till vänster.
Lokförare Bergfälts jätteärt behöver ett två meter högt växtstöd.

I förra inlägget skrev jag om ett te som görs på en vanlig vild växt; Mjölke. Idag vill jag slå ett slag för blåbären. I år är de många, stora och goda. Ut och plocka!

Vår tidigaste potatissort heter Zoe och är röd, både på ut- och insidan. En vacker sak som smakar gott.

Nu skördar även vi gurka. Jag odlar två olika sorter, en salladsgurka som ska skördas när den är 15 cm. Den heter Muncher och är en modernare variant av Beit Alpha, en klassisk gurksort från Mellanöstern. Den lär ha sitt ursprung på kibbutzen Beit Alpha i norra Israel. Den här gurkan äter vi färsk och i tzatziki.

Men jag odlar även en inläggningsgurka eftersom vi gärna sparar några stycken till vintern. Den heter helt enkelt Homemade Pickles Cucumber och kommer härifrån.

Sallaten är definitivt ätfärdig och skördar man ”rätt” så har man sallat ända till frosten. Här har dock ett helt samhälle med grönsaksflylarver flyttat in så jag har har mina mordiska stunder. Dessutom får man skölja bladen lite extra innan de äts. Detta är en bland-plock-sallat från Runåbergs.

Första tomaten är skördad! Tigrella vann. En vacker randig sak som inte betraktas som någon smaksensation fast vi tycker att den är god, särskilt om man jämför med köptetomater.

Jag har skrivit om gräslök förr men gör det gärna igen. Gräslök kan ge tre eller fler skördar på en säsong. Det är bara att klippa den jäms fotknölarna, vattna och vänta på nytt. Skörda gärna vid torr väderlek. Hacka, lägg i burk och frys in. Då är det bara att skaka ut önskad mängd vid matlagningen.

Avdelningen nästan klara grönsaker kommer här. Zucchinin kan visserligen skördas redan nu men jag väntar gärna en vecka till. Kom ihåg att blommorna är riktiga delikatesser! Bondbönorna behöver också mer tid. Det är svårt att se när de är klara men om man klämmer på dem får man besked. Svampiga och mjuka betyder omogna. Det ska vara hårda och ge lite motstånd, då är de klara.

Kål går att äta och skörda i alla stadier men ibland vill jag vänta tills de utvecklar huvuden och då gäller det att motarbeta alla skadedjur, vattna och gödsla för detta är krävande grödor.

Zuccini Fiorentino heter sorten.
Nästan färdiga bondbönor. Express heter min favoritsort.
Vitkål som precis har börjat knyta sig.
Savoykålen är i samma stadium.

Nu börjar trädgården anta den där underbara formen. Höga saker har börjat nå sin höjd, blommor har slagit ut och det är en blandad grönska i olika stadier.

Framifrån: piplök, bondbönor, morotsblommor (fröodling), och luktärt.
Snart skördeklar vitlök med sina ”ormlökar”.
Skördefat. Här syns koriander, sockerärt, luktärt, rädisor, lök, vaxbönor, basilika, gurka och rucola.

Det här med sensommarsådd har återigen visat sig vara Da Shit. Det måste jag skriva mer om. Rädisorna i bilden ovan är ett exempel på det. Jag tror faktiskt att det bara är tre veckor sedan jag sådde dem. Men jag måste också skriva om den totala avsaknaden av rotsaker; i år blev det varken morot, palsternacka eller rödbeta. Och förra årets purjosuccé upprepar sig verkligen inte. Ups and Downs in the Garden.

Förresten! Sparrisen är i jorden. Vi gjorde ett ryck och fixade i ordning den gamla sparrisbädden och planterade de stackars plantorna. Håll tummarna.

På återhörande!

Redovisning

Jag lovade en massa saker i förra inlägget så idag känns det som ett redovisningsinlägg. Det var främst tre saker som utlovades: potatisskörd, sensommarsådd och vattentunnornas nya seriekoppling.

Jag tycker att det går trögt i år. Det kommer upp minnen på sociala medier som vittnar om att jag har skördat bär och grönsaker tidigare förr om åren. Men det är inte mycket  man kan göra åt den saken. Bara gilla läget.

Över till redovisningen.

Jag skördade min på pappret tidigaste potatis, Zoe, en vacker knöl som är röd både på in- och utsidan. Den tillreddes på kanariskt vis med massor av salt och tog slut på några sekunder. Typ. Tog jag något foto? Nej. Jag konstaterade dock att den inte var färdigväxt så nu dröjer det innan jag skördar nästa gång.

Recept på kanarisk potatis är lätt att googla.

De senaste åren har jag medvetet skjutit på vissa sådder. Att så rättika, rädisa, majrova och vissa andra saker i april-maj ger alldeles för dåligt resultat, särskilt om våren är varm och fin.

Många gånger handlar det om ljuset. När nätterna är så ljusa som hos oss så går grönsakerna i blom och/eller stocklöper. En rädisa blir bara en stenhård liten oaptitlig knöl med väldigt mycket blast, stjälk och blommor.  Växter kan även reagera med blomning och stocklöpning av andra orsaker, torka till exempel. Växten känner att den håller på att dö och gör allt för att reproducera sig, alltså gå i blom.

Så. Jag har sått spenat, rädisa, portlak, dill, rättika, sockerärt, sallat, majrova, broccoli-rybs och rucola. Det blir nog mer spenat när plats finns och lite mer färsk koriander vill vi ha.

Det är första gången jag gör min sensommarsådd så här tidigt. Oftast har det skett i slutet av juli. Det kan innebära att jag misslyckas men vissa grönsaker kommer att må bra av det. Sockerärten till exempel. Samtidigt som vi skördar för fullt av den som såddes i maj så sätter jag nya fröer. För majplantorna kommer att sluta producera och då är det gött med en ny omgång. När jag satte sockerärt i slutet av juli så har det inte hunnit bli någon skörd.

Om jag misslyckas med resten så får det bli en lärdom.

Spenat, majrova, rädisa och sallaten Cerbiatta som ska tåla ner till fem minusgrader. Detta såddes här om dagen. Men 30 grader, som det är nu, och små späda blad är ingen bra kombo så nu gäller det att vattna, vattna, vattna…
Sockerärten Norli såddes i en stor kruka.
Kanske att jag överdrev när jag sådde så här mycket rättika, alla kommer ju att vara skördeklara samtidigt. Ullen håller fukten i bädden.
Rucola har en tendens att gå i blom och då slutar den att producera peppriga blad. Men en sensommarsådd kan göra skillnad. Lite mörkare nätter brukar ha en annan effekt. Trots att jag har perenn rucola så är det för lite, jag skrev om det i förra inlägget, jag vill ha mer!
Vårsådd dill ger också skörd men sensommarsådd av dill ger en helt fantastiskt skörd, det är min erfarenhet.
Jag köpte en fröpåse i Japan utan att veta exakt vad den innehöll. Nej, man får inte köpa fröer utomlands, jag är medveten om det. Både fröer, bladform och smak vittnade om spenat men som med så många andra asiatiska bladväxter, typ komatsuna, mizuna etc. så är den otroligt snabb och rikgivande.
Det var inte skitlätt att shoppa i Japan…

Apropå Japan; just nu är det asienvarmt i Getingedalen, ja i nästan hela Sverige har jag förstått. Det är ingen bra tid att så på, här kämpar vi istället för fullt med att hålla liv i det som finns. Därför var det bra att vi fick ordning på seriekopplingen av våra vattentunnor!

Vi har 12 tunnor som rymmer nästan 200 liter vardera. Sex står nedanför altanen. Vi har frågat runt och hittade en firma som sålde billigt. Man måste så klart kolla vad det har varit i dem och att de verkligen går att göra rent.
Och ytterligare sex står bakom car porten. Till detta kommer två kubiktankar och ytterligare en tunna så nu börjar vi känna oss trygga när det blir torka. 2018 hade vi så klart inte klarat oss, det gjorde nästan ingen, men en vecka utan regn ska funka. Tack och lov har den här sommaren inneburit några rejäla skurar med jämna mellanrum. Det både vattnar och fyller tunnorna.

 

Inte vacker men otroligt bra. Den här har dessutom flyttats sedan bilden togs så nu står den på en mindre iögonfallande plats.

Kopplingarna mellan tunnorna köptes på Clas Ohlson. Här hittar du dem.

Slang går så klart att köpa på många ställen men vi ville ha en ganska stor diameter men inte mer än ett par meter och i Örebro finns Hydroscand på Aspholmen, där kan man köpa slang på metervara.

Nästa vecka blir det ett recept med hög självhushållningsgrad och mycket gröna-vågen-känsla. Drick, bada och vattna mycket så hörs vi!

Att skörda i juli

Getingedalen och jag har en sak gemensamt; vi är lite långsamma. Getingedalen kan inte rå för det, det ligger där det ligger och här kommer våren lite senare, det är lite kallare och här råder andra förutsättningar. Jag har blivit långsammare med åren, orsakerna är både medvetna och ofrivilliga. Jag har dock inga problem med det.

Så när andra skördar både gurkor och sallat så kan vi bara titta på och önska Bon Appétit för här är vi inte i närheten av någon gurkskörd än.

Detta är inget problem för mig, i slutet av säsongen är vi ikapp och äter gurka till både frukost, middag och kvällsmat.

Men. Vi kan skörda annat. Vissa saker har vi redan skördat färdigt och det är de perenna grönsakernas förtjänst.

Piplöken är ett sådant exempel. Den kommer tidigt och förser oss med milda löktoner i både varm och kall mat. Nu har den börjat bli träig och trist och skänker mest fröjd för ögat och insekterna.

Flädern blommar som bäst nu i början av juli. Vi passar på att lägga upp ett litet lager av saft och sirap, det är så flädern kommer till användning hos oss. Fläderpannkaka är en exklusiv rätt som passar väldigt bra ihop med jordgubbar och som man kan passa på att unna sig när blommorna är som vackrast.

Jag gillar nedanstående recept eftersom jag kan använda hemodlad rabarber istället för köpt citron. Citronsyra är en suspekt produkt, jag byter ut det mot vinsyra, 20 g räcker.

Flädersirap har jag skrivit om här.

Ett år gjorde jag fläderkapris på bären. Skitjobbigt, det kommer jag aldrig att göra om. Fast det blev gott!

Perenn rucola/sandsenap! Hur bra som helst! Kommer tidigt och är trögblommande. Den går alltid i blom men inte lika tidigt och kraftfullt som ettårig rucola.

Det blir både sallad och smörgåspålägg av rucolan.

Apropå perenner; många örter är ju fleråriga och kan också skördas nu i juli. På bilden syns malva, salvia, kvanne och kärleksört.

En ettårig ört som vi gärna konsumerar i Getingedalen är bladkoriander. En del lyckas få flera skördar på samma sådd, det har aldrig jag fått. Däremot så är den lättodlad och snabb så jag sår ny koriander snart för att ha färska blad hela sommaren.

Persiljan än tvåårig så jag lever gott på förra årets sådd. Nu går den i blom (undrar om jag ska försöka ta egna fröer?) men jag har också kompletteringssått med köpt frö för att få snurr på produktionen.

Basilikan är också ettårig men där har jag lärt mig att skörda ”rätt” så att jag kan få skörd på samma plantor hela sommaren. Basilika är känslig för både kyla och vind så den odlas i växthuset, under tomaterna.

Vi har ungefär 20 jordgubbsplantor. Det ger aldrig tillräckligt mycket skörd för att kunna koka sylt eller saft men det är så otroligt gott att kunna hämta en handfull solvarma jordgubbar till frukosten. Det är ganska mycket jobb med jordgubbar så jag tror inte att jag vill utöka odlingen. Var tredje år ger plantorna dålig skörd och jag måste alltid skydda bären från fåglar.

Vi har tre buskar blåbärstry. Det var min sambo som önskade sig dessa, jag är nöjd med blåbären i skogen. Det tog några år för buskarna att växa till sig men nu ger de ganska mycket bär. Tre buskar räcker dock inte till mer än direktkonsumtion till frukost men det är gott.

Tillbaka till avdelningen fleråriga örter: dragon, lavendel och libbsticka kan jag skörda hur mycket jag vill… om jag vill. Alltså dessa är jättebra att ha men man använder väldigt lite. Fina är de hur som helst.

Av de ettåriga grönsakerna kan vi skörda snabba sockerärter. Sorten Norli är min favorit.

Potatis kan vi nog också skörda men jag har inte gjort det än. Jag ger mig själv i uppdrag att göra det till nästa inlägg. Det är hög tid för en sensommarsådd! Det kommer jag också skriva om nästa gång. Och hur går det med juli-projekten? Jo vattentunnorna är seriekopplade och redo för skyfall. Redovisning nästa vecka.

Ut och skörda med er nu!

Juli

Slutet av juni innebar småpyssel, stödgödsling och jakt på skadedjur. Jag har mer åkersniglar än vanligt i år. Supersmå, grå och slemmiga as som kan förgöra en planta om de är tillräckligt många.

Jag är inte särskilt äckelmagad så jag går ut sent på kvällen med pannlampa och klämmer ihjäl dem med fingrarna. Kvällen är bäst, då är det fuktigt och svalt och då kryper sniglarna fram.

När sniglar har tuggat på rosenbönans blad. Plantan kommer att klara sig, den är så pass stor, men när de är mindre så överlever de inte en natt med hungriga sniglar.

Samtidigt strösslar jag Ferramol på lämpliga ställen och tillsammans med dödandet funkar detta rätt så effektivt. Men åkersniglarna är fler än vanligt och det krävs verkligen daglig koll så det tar lite tid.

Ferramol

Men mina odlingar är mina bäbisar så jag tycker att det är värt det.

Jag kan komma på mig själv på kvällen att jag inte har gjort annat än skrotat runt i trädgården under dagen. Pillat lite här, grejat lite där, flyttat på något, vattnat lite och klippt bort något dött.

Det är höjden av hemester enligt mig.

Juli kommer att innebära mer dödande, mer skrota-runtande men förhoppningsvis även massor av skörd. Förutom det ska vi fixa följande:

Hela sparrisbädden ska få en nystart. Jag har dragit upp nya plantor från frö som verkligen skulle behöva planteras om. Men vi ska preparera bädden ordentligt först. Och alla prydnadsväxter ska flyttas. Den nya platsen är färdig så det är bara att välja ut och gräva upp de mest värdefulla blommorna.

Sparrisplantor som är väldigt sugna på att flytta.
Den här pionen ska definitivt få nytt och fräscht boende. Skalbaggen får gärna följa med.
Purpurkragen vill vi gärna ha på närmare håll. Ska flyttas!
Den mörka stjärnflockan vill vi absolut ha i vår närhet. Flyttas!

Vi håller också på att utöka antalet vattentunnor och dessa ska seriekopplas med ett fiffigt system. (Det gamla systemet med elrör och silikon är old school, se bild nedan.) Men för att fixa en grej så krävdes det att minst fem andra grejer fixades innan. Under tiden vi väntade på beställda delar så föll det tusentals liter regn som gick förlorade. Det är så vi ser på regn efter den torra sommaren 2018.

Just nu är det ganska torrt och vi är helt beroende av uppsamlat regn. Våra odlingar är alldeles för stora för att vattna med brunnsvatten även om vår brunn aldrig har sinat. Det känns helt galet att vattna med dricksvatten som har pumpats med en elektrisk motor när det går att vattna med regnvatten.

Lycka! Snart har vi ännu fler tunnor att samla regn i!

Vi gör något på hönshuset varje dag. Nej vi är inte i närheten av några höns än men vi hoppas att det händer under 2021 åtminstone. Vårt hönshus är långt ifrån något fuskbygge. Nej här är det stabilt, snyggt och välutrustat. Ventilation, golvvärme, klinkers, golvbrunn, sedumtak och belysning med skymningsrelä. Någon passar på att testa nya grejer i samband med detta bygge. Alla skarvar inomhus är fyllda med latex (villaägarens bästa vän) och snart ska det målas. Inte med någon billig plastfärg så klart, här blir det oljebaserat och miljövänligt. Men ändå avtorkbart och hygieniskt.

Därefter kommer hönsgården som ska nätas både under jord och mot himlen så att varken räv eller hök kan ta våra hönor.

Hönshus in the making.

Som sagt, vi är inte i mål och inget lämnas åt slumpen. Men när hönorna väl flyttar hit är det risk för att den här bloggen kommer att byta fokus.

Vi kommer inte att ha sysselsättningsproblem i juli. Heller.

Jag skrev inget om skörden! Nästa inlägg måste bli ett skördeinlägg! Vad har juli att erbjuda?

Gödsla och döda

Jag fick en trevlig kommentar! Det gällde min hönsgödselsoppa och hur jag gör med den. Så här kommer en liten utläggning runt stödgödsling med vätska:

Alltid redo. Min tunna med hönsgödselsoppa.

Jag grundgödslar på våren, oftast med kogödsel och kökskompost. Båda dessa är långtidsverkande och medelstarka. Jag ger 3-5 stora spadar per kvadratmeter ganska grunt i bädden. Näringen hittar neråt av sig själv med hjälp av vatten. Maskar och mikroorganismer bryter ner gödseln till jord och när de rör sig i bädden sprider de näringen och skapar luftiga gångar och en lucker jord som rötterna mår bra av.

Efter en månad börjar det dock tryta med näring i bädden och plantorna behöver raketbränsle för tillväxtens skull.

Hönsgödsel är snabbverkande och i vätskeform kommer det växterna till godo ännu snabbare. Jag har inga exakta mått men jag gissar att jag tar 1 liter hönsgödsel på 10-15 liter vatten. Detta blandas i hink/tunna och får stå 1-3 dygn. Sedan blandar jag runt med pinne och häller ca 10% i en vattenkanna (resten vatten) och vattnar bäddarna, särskilt de grönsaker som kräver mycket näring, ca 1 gång/vecka. Utan stril. Gärna i samband med regn eftersom en blöt jord har större förmåga att ta till sig ”soppan”.

Det spelar ingen roll om det är färsk eller brunnen hönsgödsel. Pelleterad gödsel funkar också men jag har aldrig använt det, osäker på proportionerna.

Lokalproducerad och KRAV-märkt hönsskit köper jag av Lions Club Kilsbergen. De kör till och med hem säckarna åt dig.

Det funkar lika bra med guldvatten, 10-15% urin och resten vatten. Denna blandning måste inte stå och dra.

Vitlök sätter jag i oktober-november så denna bädd grundgödslar jag redan på hösten. Därför stödgödslar jag vitlök redan från april och sedan hela växtsäsongen.

Jag försöker gödselvattna på jordytan så mycket det går, jag vill gärna slippa gödselfragment/urin på grönsakerna när det närmar sig skörd. Två veckor innan skörd gödslar jag inte alls.

Det vanligaste är att man gödslar för lite, övergödning i villaträdgårdar är ovanligt. Så om du står och tvekar mellan ”lite mer” eller ”lite mindre” så ta alltid ”lite mer”.

Vilka växter är mest näringskrävande? Kål, kål och kål. Alltså alla släktingar inom familjen Brassicaceae behöver massor av mat. Lök (Allium). Jajjemen. Löken vill ha näring, särskilt purjolöken. Ös på bara. Alla typer av selleri, både under och över jordytan. Majs. Bra att veta men det odlas sällan majs hos mig pga den korta säsongen. Men om du odlar majs; vräk på med gödsel! Gurka, squash och melon. Samma familj – samma behov (Curcurbitaceae). De kan inte få nog. Och den sista kräsna familjen är Solanaceae. Tomat, paprika, chili och aubergine. Skäm bort dem!

Vitkål av denna kaliber fås endast med stora mängder gödsel.
Gurkskörden uteblir om du inte öser på med näring.
Det här är en bok som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag har en äldre upplaga av den, den nya verkar vara större, bättre och mer givande. Här hämtar jag till exempel tydlig info om olika grönsakers gödselbehov. Eva Pettersson heter författaren.

Det här är en annan väldigt bra bok på ämnet:

Tina Råman är författaren bakom Gödsel.

Jag har blivit bättre och bättre med åren på att gödsla och det är en tydlig skillnad på resultatet. Juni är snart slut och jag har förmånen att få vara/jobba hemma under i stort sett hela juli så i år blir det blir enklare att hålla odlingarna under kontroll och skörda saker i tid. I år ska vi till exempel skörda fänkålen då den är som godast.

Fänkålen kan bli jättestor – men också jätteträig. Den ska ätas i tid!

I förra inlägget skrev jag om dödande. Först dödade jag sniglar, nu har jag gått över till lössen. På träd använder jag hård vattenstråle och limringar som vapen. Om du har löss i ett träd så har du garanterat även myror. Och myrorna göder och föder lössen så när myrorna fastnar i limringarna så minskar även lusbeståndet.

Det vanligaste när man pratar om samarbeten mellan myror och andra djur är utan tvekan deras relation till bladlössen. Myror har i flera miljoner år agerat bönder både i växtriket och bland andra insekter. Många myrkolonier lever ett nära liv med bladluskolonier som de skyddar likt en bonde skyddar sin boskap. Myrorna ger skydd i utbyte mot att de får mjölka bladlössen på en sockervätska kallad honungsdagg. Vätskan är mycket attraktiv i insektsvärlden samtidigt som den är väldigt nyttig. Det går till så att arbetarmyran närmar sig bladlusen, ger den en lätt knackning med en antenn eller ett framben, och får sedan sin betalning för skyddet den ger. Lusen avger en droppe av den söta vätskan från dess anus och myran suger upp den. Myran fortsätter sedan i denna stil mellan bladlössen i kolonin, och återvänder till sitt bo när den fyllt på tillräckligt med honungsdagg. Bladlusen får näring genom att suga ut den från den växt som den för tillfället bor på. Den får då i sig alla nödvändiga proteiner, vitaminer, mineraler och till största del kolhydrater den behöver. Hälften av denna näring tar de inte själva upp, utan låter passera och bli en del av honungsdaggen som myrorna matas med.

Citat härifrån.

På buskar är det omöjligt att sätta limringar så där är det hård vattenstråle som gäller. Tålmodligt, några dagar i rad. På fläderbusken får lössen vara kvar. Flädern får alltid löss och busken är för stor för att behandla. Dessutom bryr sig inte lössen om blommorna.

Bladlöss på fläder.

Snart väntar larverna. Först kålmalens och sedan kålfjärilens. En daglig genomgång av bladen (oftast undersidan) för att skrapa bort äggsamlingarna rekommenderas. Och om man inte har galet mycket plantor är det värt att fortsätta de dagliga genomgångarna även senare och klämma ihjäl larverna.

Jag är så glad att jag ska vara hemma och kunna ta dem i tid. Då slipper jag (kanske) larvgift. Ett biologiskt, ekologiskt och mycket effektivt preparat som ofta kallas Turex (Bacillus thuringiensis). I år är det tydligen svårt att få tag på Turex men här finns det.

Lycka till med gödslingen och skadedjursbekämpningen!

Junipyssel

Alla fröer och plantor är i jorden. Juni är väntans tider. Typ. Men vad gör jag medan jag väntar?

Vattnar

Det blev ju väldigt fint och ganska torrt väder. I växthuset har vi ett solcellsdrivet bevattningssystem men i övrigt är det kanna som gäller. Inte optimalt med tanke på hur mycket jag odlar men här finns utvecklingsmöjligheter. Vi har dessutom skaffat ytterligare tunnor så vi ägnar tid till att fixa grejer så att dessa kan seriekopplas. Allt regn ska sparas!

Gödslar

I synnerhet vitlöken som sattes redan i höstas. Övriga grödor borde fortfarande kunna livnära sig på all kogödsel som jag tillsatte när jag preppade bäddarna under våren. Men snart måste jag stödgödsla och då blir det med hönsgödselsoppa eller urin. Vätska är Da Shit!

Jag odlar två olika sorters vitlök i år och jag hade inte behövt sätta upp några skyltar för att markera var gränsen går…
Kobajshögen krymper…

Täcker

Alla bäddar blev inte täckta när det såddes. Det fixar jag nu. Halm, växtrester eller ull. Tack vare täckningen behöver jag inte vattna lika ofta och definitivt inte rensa ogräs.

Jordytan runt mina buskbönor har täckts med fårull i år.

Dödar

Jo men faktiskt. Sniglar skulle kunna överleva genom att äta av all vild vegetation men de verkar hellre vilja tugga på mina grönsaker. Nu har jag inget jätteproblem med sniglar, det finns de som har det mycket värre, men om jag inte gjorde någonting så skulle jag förlora en del av skörden. I senaste avsnittet av Odla med P1 handlar det om mördarsniglar.

Jag är också beredd på en lusinvasion eftersom många andra odlare skriver att de har drabbats av det i år. Limringar till träden och vattenslang till övriga växter.

Snigeln var snabbare än jag på den här rosenbönan. Men nu har jag sax och ferramol med mig på mina nattvandringar och angreppen har minskat.

Förbereder

En del grönsaker sår jag inte förrän på sensommaren. Nu ser jag till att det finns någonstans att så dessa. Det kommer också att frigöras ytor när jag har skördat tidiga grönsaker. Det känns effektivt att kunna utnyttja jorden flera gånger på en säsong. Sånt som mår bra att odlas på sensommaren i Getingedalen: spenat, dill, rädisa, rättika, portlak, ruccola, koriander, sallat, sockerärt och majrova.

Skördar

De perenna växterna är tidiga så av dessa kan jag skörda och äta redan under tidig sommar.

Piplök och svartrot är perenna hos mig. Jag tar inte upp något med rötterna och då kommer de varje år. Svartrotens blad och blommor och goda!
Jag har även lyckats med min perenna ruccola! Den överlevde vintern!

Klipper

Både gräsmatta, buskar och klätterväxter behöver kortas, beskäras och föryngras.

Binder

Många växter blir höga och rangliga, de behöver stöd. Nät, pinnar och snören är mina bästa hjälpmedel till detta.

Tjuvar

Tomaterna så klart. Men även sidoskott på gurkplantor och physalis. Det har jag aldrig gjort förut men det testar jag i år.

Flyttar

I år flyttar jag hela rabatten med prydnadsväxter från skamvrån till en mera central plats. Varefter de blommar kan jag plocka ut de mest intressanta plantorna och sätta dem i ny jord.

Pionen ska definitivt få flytta till nytt boende.
Dagliljorna också.
Och vallmon så klart!

Renoverar

Växthuset har fått en ansiktslyftning och det har skett pö om pö under förra och denna sommar. Nu tror jag faktiskt att vi är färdiga!

Plockar

Vackra buketter av vilda dikesblommor och egna perenner.

Jag har inga sysselsättningsproblem men å andra sidan är det här min mest meningsfulla sysselsättning alla kategorier. Och igår låg jag faktiskt i hängmattan en stund.

 

Permakultur, ihop med naturen

Jag har tjatat om permakultur sedan flera år tillbaka men nu tänkte jag rekommendera en dokumentär som angriper ämnet från flera håll och kontinenter.

Den heter Permakultur, ihop med naturen och hittas på UR Play.

Det enklaste är om du ser den, det handlar bara om 54 minuter av ditt liv, men jag sammanfattar med lite citat från dokumentären nedan.

För mig är permakulturen en vägvisare. Den har tolv grundprinciper som guidar mig, både i mitt odlande men även i anda val i livet. I grunden handlar det om att ställa om och bli en del av lösningen istället för problemet. Den tanken lockar och utmanar. För mig finns det inget alternativ. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte försökte sträva efter en lösningsbaserad livsstil.

För närvarande ger mig matodlandet ganska ont i ryggen men i övrigt tycker jag att det är världens mest meningsfulla sysselsättning. Prova så får du se!