Nån slags såkalender

Precis när jag hade insett att mitt kontrollbehov var för stort – och gjort något åt saken – så gick jag kursen i Småskalig Odling där jag lärde mig att dokumentation är A och O.

(Jag kan verkligen rekommendera ovan nämnda kurs! Klicka på länken för att läsa mer, det ser ut att vara i princip samma upplägg som när jag gick, 2016. Sista dag för ansökan är 11 februari så du har chansen att gå redan i år.)

Typiskt. Jag som just hade slutat hålla koll på grejer. Och mådde till och med bra av det. Fast som med allt annat, det mesta går att göra med måtta utan att det blir skadligt.

Det finns ett litet motstånd i att skriva upp, rita av, göra listor och skisser, det tar bort en del av charmen. Jag är ganska noga med att behålla hobbyrelationen till mitt odlande. Men skriva fritt är kul och den här bloggen är min dokumentation så här kommer min såplanering för de kommande månaderna.

Jag vill poängtera att det är min såkalender, alltså hur jag gör i zon 5. Jag nämner bara grönsaker som jag odlar.

Januari

Nu sår jag de långsammaste fröerna; chili, paprika, physalis, purjolök och gräslök. Allt ställs på värmematta i någon slags miniväxthus för att skapa en riktigt mumsig atmosfär. När de börjar gro tar jag ut krukorna ur kuvösen och ställer dem under extralampa i 18 grader istället. Det naturliga ljuset är alldeles för svagt ännu. Purjolöken bredsår jag och gräslöken sår jag i små kluster.

Kuvösen på värmemattan. Jag funderar på att unna mig en ny kuvös i år.
Kluster av gräslök.

 

 

 

 

Under extralampan.

Februari

Mitt i vintern förbereder jag bäddarna i kallväxthuset för spenatsådd. Om jordytan är stelfrusen så försöker jag hitta lös jord någonstans som jag kan täcka fröerna med, det behövs väldigt lite. Jag sår mina spenatfröer och vattnar genom att täcka bädden med snö. Det brukar gro i slutet av mars, då verkar ljuset och värmen vara lagom för fröerna.

Vintersådd av spenat i växthuset.
Den gror i april ser jag på mina gamla inlägg. Vad bra den här bloggen är ibland.
Färdig spenat i början av maj!

I februari kan jag behöva plantera om chili och paprika. När dessa har fått karaktärsblad är det dags att ge dem en större kruka och mer näring i jorden. Lökväxterna får stå kvar i samma tråg ända tills jag planterar ut dem så därför behöver de näring med vattningen. Jag använder guldvatten, nässelvatten eller gödselsoppa. Jag vattnar och gödslar i princip alltid underifrån, krukorna får alltså bada i vätskan eller också häller jag den på fatet/brickan.

Bredsådd purjolök får näring med vattnet.

Mars

I mitten av mars sår jag tomater och solrosor. Även dessa står på värmematta tills de gror. Solrosorna bredsår jag.

Jag brukar så 3-4 tomatfröer i samma kruka. Senare planteras de om.
Jag tycker att sked är ett utmärkt redskap vid omplantering av sköra små plantor.

April

Nu sår jag gurkorna och flera olika sorters blommor, bland annat kryddtagetes och luktärt. Dessa står också inomhus på värmematta och sedan under extralampa. Men redan i slutet av mars är det tillräckligt med naturligt ljus så om man har plats i sina söderfönster så mår plantorna lika bra där.

Gurkor på väg upp. I april är det naturliga ljuset tillräckligt starkt.
En jordtermometer är ett väldigt bra hjälpmedel under våren!

I april kan det vara tillräckligt varmt i jorden för att börja så utomhus på friland. Vintrarna har sett väldigt olika ut de senaste åren men när jorden håller en temperatur på 5 grader så finns det flera fröer som kan sås. Bondbönor, palsternacka, dill, persilja, rädisa, sallat och olika slags ärter till exempel. Några av dessa är långsamma så de är bra att få ner i jorden så tidigt som möjligt, palsternackan är en av dem.

Rädisorna är tvärtom jättesnabba så dessa sår jag flera gånger under säsongen. Det är bra att de är snabba, rädisorna kan bli trista om de blir kvar i jorden när det blir varmt och ibland kan det vara redan i maj. Förra året odlade jag en rädisa som bara tog tre veckor från sådd till skörd. Den heter French Breakfast 3 och finns hos flera olika återförsäljare.

Varken rädisa, sallat eller dill gror och/eller växter särskilt bra när det är sommar och varmt så vissa saker odlar jag tidigt av en anledning.

Runåbergs har en utmärkt tabell på sin hemsida där man kan läsa vilka temperaturer som gäller. Här ser man även hur länge man kan lagra fröer.

Sockerärterna kommer jag att så i omgångar i år. Tio fröer i veckan hade jag tänkt. Jag vill sprida ut skörden över hela sommaren istället för att ha en miljon sockerärter i juni och noll i augusti. I vårt hushåll är det ingen åtgång på förvällda och frysta sockerärter, vi konsumerar dem hellre färsk form.

Sockerärtan Norli är min favorit, i år kommer jag att försöka odla den på egna fröer.

April är en händelserik månad. Det är nu jag förodlar all min kål – i kallväxthuset. Kålen är tålig, det är inga problem med minusgrader på nätterna och på dagarna får den maximalt med naturligt ljus. Jag bredsår alla kålplantor och ger dem gödning med vattnet så fort de börjar tappa färgen.

Förodling av kål i växthuset. Svartkål, vitkål, rosenkål och savoykål är några av mina favoriter.

När jorden är 7-8 grader varm sätter jag potatisen, det brukar ske i april. Jag försöker odla lite olika sorter som används vid olika tider på året. En snabb och tidig sort som jag kanske kan skörda till midsommar, en ny sort som vi äter under sensommar och höst och till sist en riktigt bra lagringspotatis som vi äter under vintern.

Vid samma temperatur sätter jag gul och röd lök, oftast köper jag sättlök från Klostra.

Ekologisk Red Baron har varit min favorit de senaste åren.

Maj

I maj brukar jag kunna skörda spenaten i växthuset och sätta ut tomater, chili, paprika och physalis istället. Gurkorna är riktiga värmeälskare så dessa får alltid sitta lite längre in i växthuset och planteras ut sist. Jag sår även basilika och shiso.

Utplanterade gurkor och nysådd basilika.

Egentligen så sår jag allt i maj, när jorden har blivit så passa varm att man kan sätta potatis och lök så brukar det gå fort och jag kan så alla frilandsgrönsaker; morötter, fänkål, rödbetor, ringblommor – you name it. Det finns två undantag; bönor och squash är känsliga och vill ha minst 12, helst 15 grader i jorden vid sådd. Allt för kall och blöt jord kan medföra att fröerna ruttnar. Så jag plockar fram min termometer ännu en gång.

Jag direktsår squash men inte förrän jorden är riktigt varm.

Kålplantorna har förmodligen börjat växa ur sina tråg och vill planteras ut. Kålen är den mest näringskrävande plantan i hela köksträdgården så jag förbereder med både kompost och stallgödsel.

Maj innebär även skörd, i synnerhet av perenna grönsaker som olika löksorter, gröna blad och sparris.

Så här lär det inte se ut i år. Vi förnyade sparrisodlingen förra året så vi får vänta med skörden till nästa sommar. Eller 2024.

Juni-juli

Jag fortsätter att så sockerärter i omgångar och jag skördar snabba grönsaker. En månad efter sådd och utplantering börjar jag stödgödsla med näring i vätskeform. Beroende på hur kall eller varm våren har varit så kan det hinna bli juni innan squash och bönor kommer i jorden. Dessa månader brukar för övrigt bestå av mycket vattning, uppbindning av klättrande grönsaker och tunga plantor samt skadedjursbekämpning.

I slutet av juli eller början av augusti börjar jag sensommarsådden. De tidiga grönsakerna har lämnat tomma jordytor efter sig och där sår jag i synnerhet rädisa, dill, pak choi, vissa sallatssorter, spenat och rättika. Alltså grönsaker som är relativt snabba och som mår bättre av mörkare och fuktigare nätter.

Sensommarsådd!

För övrigt innebär dessa månader härlig skörd, både av årets sådd, perenna grejer och från det vilda skafferiet.

I år kommer jag att prova något nytt. I juni förodlar jag salladskål på någon skuggig plats utomhus. Dessa plantor planteras ut när de är redo. Förra årets katastrofala odling av denna kimchibas fick mig att läsa på. Den gillar inte tidig, varm och ljus sommar, den är snabb och föredrar sensommaren.

Augusti

Sensommarsådd och massor av härlig skörd. Nu börjar det bli färdigt på riktigt, bland annat vitlöken som jag inte har skrivit en rad om hittills eftersom den sätts i november eller december.

Härliga skörd!

September-oktober

Månader präglade av skörd och förädling. De första bäddarna packas ihop för vintern. Klätterställningar monteras ner.

November

Den stora avslutarmånaden. Alla bäddar avslutas utom en; där jag ska plantera vitlöken. Solcellsbevattningar monteras ner och utrustningen plockas in. Jag tar undan en eller två hinkar jord som får stå någonstans med plusgrader. Denna används som såjord vid nästa års förodling och vid spenatsådden i växthuset.

Vitlöksplantering!
Bra-att-ha-jord.

December

Matlagning på alla härliga råvaror! Inventering av frölagret och beställning av nästa års fröer.

Nästa inlägg kommer att bli teoretiskt med några tips på artiklar och rörliga bilder. Hållbar utveckling, Agenda 2030 och självförsörjning kommer att nämnas.

Steget före

Jag har bloggat om odling i snart nio år, den 7 februari fyller bloggen år. Ett par förändringar har skett under åren, det började med ett samarbete med lokaltidningen Nerikes Allehanda men så är det inte längre. Ibland funderar jag på att leta upp en ny partner istället för det nuvarande ingenmanslandsbloggandet. Någon som har något tips?

Det här var första bilden i första bloggen, februari 2013.

Syftet med bloggen har alltid varit att stilla ett behov av skrivande men den har också fyllt en viktig dokumentationsfunktion som receptbank och minneskälla. Jag vet att det finns en och annan läsare – jätteroligt – och dessa hoppas jag kunna inspirera. Jag gillar ju att så frön…

För min egen del spelar det ingen roll om inläggen kommer för sent men i inspirationssyfte borde jag ligga steget före. Jag är usel på det men plötsligt händer det! Idag tänkte jag mest berätta om saker som kommer att hända, inte sådant som redan skett. Betrakta det som tips om du vill.

Jag har beställt mina fröer! Det inventerades och sedan gick jag igenom årets katalog från Runåbergs för att inte missa något. Dessutom köpte jag såjord från Änglamark. Förr tog jag undan egen jord på hösten för att använda som såjord under vinter och våren men jag har haft otur med sorgmyggor så nu öppnar jag plånboken och köper jord istället.

Årets katalog från Runåbergs! Ett väldigt bra redskap att hålla i vid beställning.

Eftersom det har varit rabalder runt ekologisk jord och mängden bekämpningsmedel i denna så väljer jag specifikt Änglamarks såjord. Den har aldrig visat spår av gifter och jag använde den 2021 med framgång.

I nästa inlägg berättar jag mer om vilka fröer jag har köpt och när jag kommer att så dem men vissa, till exempel chili, paprika, purjolök och physalis kommer jag att så vilken dag som helst.

Inventeringen av chilifröer medförde noll inköp. Tillsammans med de 10 plantor som vi försöker övervintra inomhus så kommer vi att ha chili i överflöd.
Det här är min bästa physalis. Vilken är din favorit?

Just nu håller jag lite extra mycket koll på väderprognosen. Nästa gång det blir en riktigt kall period ska jag frosta av mina frysar. Maten läggs i plastbackar med täta lock utomhus under tiden. Annars skulle det bli musmat av alltihop. En avfrostad frys drar mindre el och för vår del kommer den dessutom att bli rymligare.

Det går i mer mat i en avfrostad frys!

Mitt sista tips gäller en digital föreläsning den 27 januari. Jennifer Hinton är hållbarhetsforskare och ekologisk ekonom och hon kommer att prata om konkreta visioner för en hållbar ekonomi. Föreläsningen arrangeras av Fältbiologerna och Scenario 2030. Här kan du läsa mer om evenemanget.

Scenario 2030 är ett arvsfondsprojekt som möter ungas vilja att förstå hur ekonomin och samhället ser ut idag och skapar plats för att visionera kring hur socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara samhällen kan se ut i praktiken i framtiden.

I veckan åt vi upp vår sista egna potatis. Kanske lite för tidigt men jag vet inte om det beror på att vi odlade för lite, fick dålig skörd eller har ätit mer potatis än vanligt. Den var hur som helst i mycket god form så det är värt att satsa på fler lagringsdugliga knölar.

Mer om odlingsplanering i nästa inlägg!

Den roliga, röda  Zoe och den pålitliga och lagringsdugliga Orla. Jag rekommenderar båda sorterna!
Alltså potatis. Den är god i nästan alla former och det finns så otroligt många roliga tillagningssätt. Det är alltid värt att koka lite för mycket så att det finns att steka dagen efter. Eller göra biffar. Eller mosad i bröddegen. Eller gnocchi. Eller…

Grön julbuffé

Alright!

Jag har tänkt igenom vad jag vill ha på julbordet och när jag tittar igenom historiken på den här bloggen så inser jag att det blir idel upprepningar.

Fast det brukar väl vara så på julen?

Ibland innebär mitt julbord rena härmningar, det är trots allt en bra brygga över till vegetariskt mat. Igenkänning och trygghet är viktigt om man vill introducera gröna alternativ för en köttätande släkt.

Till att börja med ska vi lägga in aubergine för att kunna göra aubergill eller aubersill. Vilka smaksättningar det blir kanske är den enda nyheten på julbordet.

Långt ner i det här inlägget står det hur jag gör.

När auberginen är inlagd är det dags att fundera på den gravade moroten. Den behöver också lite tid på sig. Det här är en riktig höjdare så därför önskar jag att fler provar att grava morot och drar ner på laxen eftersom det är i princip omöjligt att hitta lax som är fångad eller odlad på ett etiskt sätt. Möjligtvis om du köper den direkt av en hobbyfiskare som har tagit upp den med spö.

Till denna vispar du ihop en klassisk hovmästarsås med massor av dill. Googla receptet! I år sörjer vi att vi inte kan grava egenodlad morot (vi fick inga morötter i år!) men det är lätt att hitta lokalproducerade och ekologiska morötter i affären.

Här är receptet.

Till aubergillen och den gravade moroten är det gott med klassisk kokt potatis men på julbordet är det vanligt med ytterligare potatisrätter, i synnerhet Janssons frestelse. Eftersom det är fisk i den så lutar det åt någon annan potatisrätt, kanske något rostat med en smarrig kräm?

Det kan bli den här potatisrätten med rostade knölar och en kräm på ost och karamelliserad lök. Recept här.

Beträffande köttbullarna så tänker jag göra det enkelt för mig. Felix gör jättebra vegetariska delikatessbullar nuförtiden och jag kommer att köpa dem helt enkelt.

Men till dessa vill jag gärna äta hemgjord rödbetssallad (bullar och rödbetssallad är en lika bra kombo som tomat-basilika eller kaffe-choklad). Dessvärre blev det inga rödbetor i år (det blev inga rotsaker över huvud taget) så jag får se om jag köper färska betor och picklar själv eller hela inlagda betor. Det beror på om jag hittar lokalt, eko etc.

Definitivt inte en bild från i år. Begriper inte varför rotsakerna inte ville gro?!

Seitanskinka ska jag göra. Seitan är en produkt gjord på vetegluten och den kan formas till stek, biff, korv eller annat spännande. För att få till en rätt som kan liknas vid julskinka så gör man en stek som sedan griljeras. Det är ingen idé att jag försöker beskriva detta eftersom Awesome Vegan Dad redan gör det så bra.

Det är tradition att jag skördar rosenkålen (den som ofta går under namnet brysselkål) den 23 december. Av denna har vi oftast gjort en rätt där den grillas hårt i ugnen tillsammans med olja, salt och rökt paprika/chili. När de kommer ut ur ugnen strösslar man på riven parmesan och sedan äter man detta med aioli. Det är snuskigt gott.

Men vi har även fin svartkål och savoykål i landet och jag tror att det blir sallad och/eller knyten av detta. Ernst gjorde en spännande sallad med flera kålsorter i det senaste avsnittet av Jul med Ernst. Den får inspirera!

Grönkålssallad från 2019. Den har ett släktskap med Ernsts sallad.
Knyten med ädelost, kanel, kålblad och ”purjosnören”.

Kålknyten görs på detta vis: Savoykålens blad förvälls, får rinna av och svalna. Strimla en purjolök på längden så att du får långa band, förväll dessa en kort stund så att de är “knytbara”. Lägg en bit getost på kålbladet, pudra lätt med kanel och gör ett fint paket med purjosnören. Värm snabbt i ugnen så att osten smälter innan servering.

Slutligen så vill jag göra paté. Vår bästa paté görs av broccoli och morot med en sås på lime och koriander. Här är receptet.

Sedan är vi garanterat mätta och det blir förmodligen mat för flera dagar än julafton. Det skulle vara spännande med lite kommentarer och länkar till era gröna julfavoriter.

Smaklig spis!

Frödags!

Nu ska jag göra något ovanligt; jag ska vara ute i god tid istället för att vara sist på bollen.

Jag har skrivit om fröer flera gånger förut. Dels om vikten av att ta egna fröer men framför allt om varför man ska handla ekologiska fröer från småskaliga producenter.

Jag handlar nästan alla mina fröer på nätet. Det är mycket bekvämare att sitta hemma och läsa om olika fröer än att stå i affären. Särskilt när man ska handla så mycket som jag behöver. Dessutom tycker jag att det finns bättre fröer på nätet än i affärerna.

Runåbergs fröer har så vackra påsar.

De fröfirmor som jag rekommenderar (se nedan) har stängt under sensommar och höst. Det är faktiskt en av grejerna som gör att jag gillar dem. Det tyder på att de är småskaliga med en liten personalstyrka som tar hand om varandra. Processen med att lägga upp ett nytt lager med frö är tidskrävande och att sköta näthandel samtidigt är ohållbart.

Mitt allra bästa fröinlägg kan du läsa här. Det känns onödigt att skriva samma sak två gånger. I inlägget hittar du mina bästa fröfirmor.

Men nästa vecka öppnar de igen! Och faktum är att de allra långsammaste grönsakerna behöver sås redan i januari så det är inte alls för tidigt att fundera på fröer redan nu.

Nej, det är ingen skillnad på att odla från ekologiskt eller konventionellt frö men allt annat talar till det ekologiska fröets fördel. Kanske inte priset men i inlägget som jag länkar till ovan förklarar jag vad man får för pengarna och vilken bransch man bör gynna.

I år odlade jag en ny sorts sallat, Cerbiatta, bland annat för att den skulle vara härdigare än många andra sallater. Här kommer facit: det stämmer bra. Medan min vanliga plocksallat dukade under vid första frostknäppen så stod cerbiattan stolt ända till här om dagen då vi hade så mycket som sex minusgrader.

Den höll länge, Cerbiattan.

Men samtidigt konstaterar jag att vintersallaten är orubblig. Det spelar ingen roll hur kallt det är eller hur mycket snö det kommer. Vintersallaten gör skäl för sitt namn.

Vintersallat. Mina bästa sorter heter ”Vit” och ”Elan”.

Jag gjorde ett experiment, jag planterade Vintersallat i kruka intill en skyddande husvägg. Det verkar inte vara någon idé. Dessa blad är sladdriga och oaptitliga. Förmodligen på grund av att de fryser och tinar om vartannat. Friland verkar allra bäst.

Inte alls lika rolig vintersallat.

Dags att inventera fröförrådet! Och dags att sätta sig framför datorn och göra kompletterande beställningar.

I nästa inlägg skriver jag om Arts & Crafts-trädgården och om sju rhododendronplantor. Det kan tyckas vara ett långt kliv från köksträdgården och den hållbara odlingen men det finns fler gemensamma nämnare än man tror.

Hej chili!

När växthuset tömdes så blev de flesta växterna kompost/täckmaterial men vi brukar alltid låta några chiliplantor övervintra inomhus. En övervintrad chiliplanta levererar alltid mycket mer frukt året därpå. Det slår aldrig fel.

Ett bra exempel på en övervintrad chiliplanta.

Det är vanligt att det blir löss, spinn och annat elände på dessa plantor men vi har sluppit det. Däremot så brukar 25% dö. De pallar inte förändringen och den torra inomhusluften. De flesta brukar dessutom tappa blad och se lite dassiga ut men de brukar hämta sig på våren.

Nåväl, växthustömningen innebar även skörd av chilifrukter. Alla möjliga sorter. Dessa spreds ut inomhus för eftermogning och när alla var röda så skulle det kokas sås.

Alla dessa blev röda.

Här begicks ett litet slarvigt misstag i receptläsningen och när det upptäcktes så kunde vi lika gärna slarva vidare. Improvisationsmatlagning helt enkelt.

I chilisåsen är det salt, socker, vitlök och vinäger. Detta mixas, kokas och silas (i den ordningen). Såsen klar.

Vi vet inte hur länge detta håller sig i kylskåpet men både socker och vinäger har konserverande egenskaper så vi hoppas på ett par månader iallafall.

I silen fastnade skalbitar, kärnor och sånt och det var så pass mycket att vi testade att torka det. Ett tunt lager utbrett i en ugnsform. 50 grader i ugnen, luckan på glänt och ungefär 6-7 timmar senare så låg där en torr kaka med chilirester.

Denna mixades snabbt och vips så hade vi ett smaksatt chilipulver. Eller chiliflakes kanske det ska kallas.

Inget svinn över huvud taget.

Chili i form av sås, pulver eller flakes är mycket lättare att dosera och även den starkaste frukten kommer till användning. Om man dessutom blandar milda och starka frukter i samma sås så blir den så klart medelstark.

Det är roligt och lätt att odla chili. De är dessutom vackra och det är enkelt att ta egna fröer på frukterna. Även om jag inte är chilifrälst så rekommenderar jag att odla dem.

Black Pearl kan vara en av de vackraste chiliplantorna. Frukterna är mörklila i början men även dessa blir röda i slutänden.

Vitlöken är i jorden!

Yes! Ibland är det bra att ”lova” saker för då händer de på riktigt. Det hade hänt iallafall men kanske inte just idag.

Jag är glad att det hände idag.

Vitlöken är planterad. Jag vill sätta den så sent som möjligt för att den inte ska gro innan vintern. Men flera gånger har jag väntat lite för länge och det har varit stenhårt i jorden, snö och fingrarna har blivit stelfrusna.

Bildminne från 2019. En lite jobbigare plantering.

10 november kan inte vara för tidigt. Jorden var mjuk, temperaturen var okej och jag passade på medan det var dagsljus.

För första gången sätter jag enbart egenodlad vitlök. Jag har alltid köpt sättvitlök förr och inte tagit eget utsäde på det. Men för några år sedan fick jag Klicki av en bekant. En bamsing till vitlök som har tappat namnet på vägen och den har vårdats ömt. Sju klyftor gav sju nya vitlökar året därpå och dessutom massor av bulbiller, alltså de där pyttesmå klyftorna som växer fram ur vitlöksblomman.

Med åren har jag förökat Klicki så pass mycket att jag nu slipper köpa utsäde. Det blev till och med så mycket att vi kunde äta en del av det.

Dessvärre är Klicki en hardneck, alltså en vitlök med stenhård stjälk och därmed inte flätbar. Jag gillar att förvara vitlöken i flätor men jag gillar ännu mer att kunna ta eget utsäde.

Klicki – som egentligen heter något annat – ger enorma klyftor. Till utsäde plockade jag ut de tio största lökarna eftersom jag tror att det funkar som i människovärlden. Vad vet jag?
Flätornas tid är förbi.

Vitlök vill ha massor av gödsel och vatten. Jag frångår principen med vårgödning och preparerar bädden med guld- och ogräsvatten. Det är bättre med fast gödning men man tager vad man haver. Dessutom vet jag att bädden fick mycket kogödsel i våras och att det kommer att finnas näring kvar till våren.

Snusktunnan är tömd. Det är alltid något stinkande i dessa tunnor men det är gratis. Och näringsrikt. Och helt naturligt.

Mina klyftor sätts ungefär tre gånger så djupt som klyftan är hög. Jag satte 60 klyftor och tänker att jag ska kunna äta en vitlök/vecka nästa säsong. Det låter väl rimligt?

När klyftan är nedstoppad i jorden så täcker jag med halm, gamla växtdelar och fårull. En täckt jord blir inte hårt packad av snö och slagregn. En täckt jord får inget ogräs. En täckt jord uppskattas av mikroorganismer och maskar och de ger mig en lucker mylla i gengäld.

Rotänden neråt.

När snön smälter i vår så brukar vitlöken vara en av de första grönsakerna som tittar upp och sedan ska den gödslas och vattnas frekvent under hela säsongen. Det är knepigt att få ner fast gödsel mellan plantorna men det går lika bra med hönsgödselsoppa eller annat som kan vattnas ut.

Vad vore livet utan vitlök?

Det kan bli chilitema i nästa inlägg. Det har improviserats och resultatet blev över förväntan.

Tji vila

Jag slutade förra inlägget med att skriva om te, brasor och kura skymning. Och visst blir det en del av den varan, mer än andra årstider, men den där vilan som jag trodde skulle infinna sig tack vare att jag stängde trädgården kan jag fetglömma.

Ni märker ju att det var två veckor sedan jag skrev sist och det är inte den takt jag egentligen vill hålla men om kalendern är full så är den.

Det handlar om flera saker: Dels märks det att pandemin (förhoppningsvis) sjunger på sista versen. Saker börjar hända igen. Människor vill träffas och man får umgås i stora sällskap och göra saker tillsammans. Evenemangen haglar och jag får ta emot kurssällskap igen. Nu ska vi ta igen för allt vi har missat.

Dels börjar det lacka mot jul. Högtiden då det säljs mer keramik än alla andra högtider. Det här tempot är jag inte van att hålla. Roligt men ovant.

Och lackar det mot jul så lackar det dessutom mot vinter. Och snö. Bilarna! Däcken! Byggprojekten! Allt måste ses över och förberedas för Kung Bores ankomst.

Fast det är ju ingen snö än. Det är faktiskt ovanligt varmt för årstiden. Så jag har räfsat löv. Världens bästa jordförbättring. Gratis och med inbyggd motion.

Och jag upptäckte att det fanns spenat kvar att skörda. Denna klipptes av, förvälldes och frystes in. En del hamnade i rätten Palak Paneer, en indisk klassiker med spenat, massor av kryddor och ostbitar.

Här finns ett recept. Rätten är lätt att veganisera genom att använda tofu istället.

Nu ska vitlöken planteras, förhoppningsvis skriver jag om det i nästa inlägg.

Ketchup och torv

Det blev ingen blogg förra veckan. Det blev för mycket annat. Så kan det gå.

Trädgården är i princip nedstängd och avslutad för i år. Listan på saker som är kvar att fixa är kort. Även om odlandet inte är mitt jobb så är det ändå det som präglar halvåret mars-september. Den andra halvan kallar jag verkstadssäsongen och den har jag inlett nu.

Den första snön har fallit. Den låg så klart inte kvar men det är ändå ett tecken. Vi måste byta till vinterdäck är första tanken när detta händer.

Vi gjorde ketchup! Alla de där tomaterna som eftermognar inomhus har en tendens att mogna samtidigt och bli överväldigande. Det är skapligt stor åtgång på ketchup hos oss och vi hade aldrig provat det förut så nu var det dags.

2 kg tomater blev 1 liter väldigt god ketchup och receptet finns här.

Genom mina bloggår har jag med jämna mellanrum skrivit om torv. Senast i samband med ett inredningsprogram i TV där det användes massor av torv i en trädgårdsanläggning.

Torv är skräp. Inte bara en dålig personlig investering utan ett stort skräp för miljön, klimatet och därmed framtida generationer och nu levande människor som bor (= försöker bo) i extremt torra eller översvämmade områden.

Torv frigör växthusgaser till atmosfären när den bryts och flera organ jämför torv med fossila bränslen. Torvbranschen vill få torven klassad som biobränsle och lyfter den som ett förnybart material. I själva verket nybildas torv väldigt långsamt, det tar tusentals år för vitmossan att bli torv.
En orörd torvmosse är däremot en viktig kolsänka. Torvmossen binder dubbelt så mycket koldioxid som skogen. Tänk på att säcken nästan alltid innehåller torv när du köper jord eller gödsel. Välj med omsorg och ställ krav i handeln.
I ett av de senaste avsnitten av Uppdrag Granskning på SVT lyfter man det problematiska med torv. Se avsnittet här.

Förråden är fyllda och vi är redo för vintern. Det dricks mer te och det brinner fler brasor. Vi kurar skymning, tittar på film och går i ide, hämtar kraft och ser fram emot en fullspäckad vår med massor av aktiviteter. Allt som ställdes in och flyttades på grund av pandemin ska hända våren 2022. Nästa år blir allt annat än jämna året.

Ett kort uppehåll

Nej jag ska inte bloggpausa. Jag syftar på regnet. Det uppstod en lucka i regnet och jag var snabbt ute för att plocka av mina aroniabär.

Jag har haft två ledsna aroniabuskar ganska länge. De har varit så ynkliga och inte velat växa till sig. Det kan i och för sig ha med min försummelse att göra. De få bär som har producerats har jag skänkt till fåglarna.

Men förra året, vid ett besök på Åfallet Skogsträdgård, köpte jag med mig lite blandade perenna nyttoväxter, däribland två buskar slånaronia. För nu hade jag läst på och förstått att det finns olika sorter.

Aronian har till och med en egen hemsida, titta här.

Förutom att aroniabär är väldigt nyttiga så är denna buske vanlig i kommunala buskage i städer och bostadsområden. Det beror på att den är lättskött, anspråkslös och ganska fin. Jag hade velat att det berodde på att det är en nyttoväxt men det är ett ganska ungt påfund; först nu skapar man grönytor med nyttoväxter istället för rena prydnadsväxter.

Jag har hittills plockat mina bär i ett sådant buskage och konstaterat att bären är både större och fler än hemma hos mig. Dessutom växer de i behändiga klasar och är lätta att repa av.

Det är uppenbarligen slånaronia man ska satsa på för nu har jag fått så pass mycket bär att jag har plockat av mina egna buskar och övergett de kommunala.

Förutom de nyttiga, lättplockade och lättrensade egenskaperna så är det en otroligt fin buske på hösten. Det är en av de där växterna som får en fantastisk lysande röd nyans så här års.

Vad använder jag aronian till? Eftersom detta är ett surt och strävt bär så är de inte så roliga att äta färska. Jag har aldrig kokat saft eller sylt på aronia (främst för att vi inte konsumerar saft eller sylt) men det sägs vara väldigt gott och av det sträva finns inte ett spår.

Jag hittade ett recept på aroniajuice som verkade intressant, det ska jag testa (uppföljning kommer). 1 kg frysta och tinade bär mixas med 1 liter kallt vatten. Detta ska stå i två dygn (förmodligen i kylskåp) och man ska röra om då och då. Därefter silas allt och juicen är klar att dricka.

Inget socker? Spännande! Ingen kokning? Alla näringsämnen borde alltså vara kvar.

Det är alltid lättare att få ut vätskan ur frysta bär, dessutom blir de sötare.

Jag har torkat aroniabär. Jag valde att torka frysta bär vilket kanske både är hiss och diss. Dels blir de sötare men samtidigt blötare. Smaken är bra, syrliga och fruktiga och härliga på frukostyoghurten. Men konsistensen är lite jobbig, alla bär klibbar ihop och jag måste förvara dem i kylskåp.

Mitt vanligaste sätt att konsumera aronia på är att skicka i några frysta bär i smoothien. Syrlig, fruktig smak, massor av näring, vacker färg och strävheten är bortmixad. Men jag ska nog prova att koka sirap på aronia, det kan nog bli gott till desserter, glass och yoghurt.

Vad gjorde jag mer i luckan mellan regnen? Jo jag kollade min purjolöksodling. Jag har aldrig lyckats med konsten att få ungefär lika stor skörd varje år, nej det är verkligen inte alla år som är purjons. Vissa år har jag skördat skottkärrelass med feta lökar, andra år har det blivit några få och ynkliga exemplar. I år är det nästan så.

Ett skottkärra purjolök från 2017.

Förodlingen gick fint, där har jag nog lärt mig knepen, men när jag planterade ut lökarna såg jag hur de dog, en efter en. Har ingen förklaring på det förutom att allt dog i just den bädden. Trots att jag hade preppat den på samma sätt som alla andra bäddar. Det bor något underjordiskt på den platsen…

Men jag daltade med de överlevande lökarna och nu har jag ändå 20 godkända purjolökar att skörda. I år tänker jag inte vinterförvara dem i kallväxthuset. Ibland har det gått jättebra, ibland har det blivit musmat. Jag har riktigt god erfarenhet av att frysa färsk purjolök så det blir årets lösning.

Växthuset är i princip tömt nu. Alla röda chilifrukter åkte ner i den syrade chilisåsen som jag skrev om i förra inlägget. Alla gröna chilifrukter är egentligen omogna men fullt ätbara, precis som grön paprika.

Padrons äts ju dessutom helst när de är gröna. Låter man dem mogna så blir de röda.

Apropå padrons. Innan jag odlade dem själv så hade jag ätit tapasrätten Pimiento de padron och tyckte att det var smarrigt. Men hemodlad padron är något helt annat än köpt. Enligt mig är den oätlig på grund av styrkan. Jag vet inte om det beror på att köpepadrons är snabbt uppdrivna på industriell väg och därmed inte blir så starka. Har inte en susning egentligen.

Våra padronfrukter hänger på eftermogning i köksfönstret. Det brukar funka.

Nu kan man antingen låta de gröna frukterna mogna inomhus, det brukar funka, eller också göra något kul av dem i grön form. Det verkar som om chilikocken i hushållet tänker göra en grön sås på dem. Inte syrad den här gången utan lättfermenterad och sedan förvandlad till en grön sriracha.

Förutom padronfrukterna finns det lite frigitellos, spansk peppar och Jamaican bells som får åka med. Jag återkommer med rapport.

Jamaican Bell är en kul chili. I chilikretsar är den inget märkvärdig, varken smak eller styrka duger åt nördarna. Själv tycker jag att den har en alldeles utmärkt hetta, precis lagom.

Vad gjorde jag mer i glappet mellan regnen? Ja jag kickade runt i löven under vår kära Fraxinus. När vi flyttade till Getingedalen för drygt 18 år sedan såg tomten inte likadan ut. Vi har förändrat dess utseende ganska mycket under åren.

Det fanns till exempel en rad med bärbuskar som vi så klart uppskattade men inte dess placering. De skapade en gräns mitt på tomten och spärrade liksom av en stor del av ytan. Buskarna flyttades och tomten blev öppnare.

Mitt i raden av bärbuskar stack det upp ett litet sly. Det var väldigt nära att det blev bortrensat men så fick vi ändå för oss att kolla vad det var. Det var en ask, en Fraxinus Excelsior.

Med anledning av dess skönhet och att en hyfsat närliggande björk höll på att dö åldersdöden så behöll vi slyt.

Fraxinus är inte längre något litet sly.

Idag är vi väldigt glada i vårt vackra askträd och det heter Fraxinus av både självklara och långsökta skäl.

Ett före detta sly.

Fraxinus tappar alla sina löv så här års. Finfint material att vintertäcka bäddarna med. Jag bemödar mig inte med att mylla ner löven, det sköter jordlivet åt mig. På våren myllar jag ner de lövrester som finns kvar och tackar Fraxinus för den fina mullen.

Några av bäddarna ligger väldigt nära trädet. Det har liksom bara blivit så, långsiktig planering är lite för svårt ibland. Läget är både bra och dåligt. Räfsningen blir enkel, många löv lägger sig direkt i bäddarna. Men stora träd har stora och törstiga rötter och dessa kan konkurrera med mina grönsaker.

Asklöv över kålen.

Nu har även våra äppelträd blivit så stora att dess lövmängder är att räkna med. På andra platser i trädgården blir det således täckning av äppellöv istället.

Väderprognosen ser ganska torr ut framöver. Tack för det, jag ser fram emot att få skrota runt i trädgården den närmaste veckan. Dags att ta upp den sista potatisen, de gula lökar som är kvar, förhoppningsvis skörda lite spenat och så klart purjolökarna.

Men det är nog dags att förbereda för snön också. Bära in trädgårdsmöbler, ta undan trädgårdsslangen, tömma tunnor och skruva ner solcellsbevattningen. Något rekordår i början av vår tid i Getingedalen så åkte vi skidor redan den 28 oktober.

Kan man spara vatten över vintern?

Nu minsann! Nu faller det stora mängder regn och alla kärl är fulla till bredden. Nu när vi inte behöver en droppe.

Men att spara detta är svårt. Kärlen spricker eller blir förstörda när vattnet fryser. En damm hade varit perfekt.

Jag har inget emot regn i sig, jag har väldigt bra regnkläder, men en del saker är svårt när det är blött. Att skörda lök går bra men allt blir väldigt jordigt och geggigt. Att skörda frö är i princip hopplöst, allt fastnar på händer eller verktyg. Att plocka blöta bär blir svårjobbat vid rensning och att styckfrysa kräver torra ytor.

Lite begränsande är det allt, regnet.

Jag klippte ner alla tomatplantor. Goodbye. Nu ska alla omogna frukter få chansen inomhus. Rumstemperatur brukar göra susen. Mörker eller ljus spelar ingen roll. Det viktiga är att de är skadefria, då kan upp till 75% eftermogna.

Löken är flätad. De sista lökarna ligger fortfarande ute på tork men det torkar dåligt nu i regnet. Lök förvaras bäst i rumstemperatur och då är flätor ett platsbesparande sätt att lagra dem på.

Malabarspenat och lökflätor i ett norrfönster.

Vi gjorde chilisås. I förra inlägget beskrev jag hur vi syrade chilifrukter och det gick bra. Nu är dessa mixade med en liten del av saltlagen som de låg i och en skvätt äppelcidervinäger. Lite salt och socker tillsatte vi också.

Steriliserad glasburk och förvaring i kylskåp ska få denna heta sås att hålla i ett år. Med tanke på styrkan så kommer jag att använda väldigt lite av innehållet men i såsform är chili lite lättare att portionera så det ska bli kul att använda den som smaksättare.

En annan nackdel med regn är mörkret och det dåliga fotoljuset…

I samband med att jag klippte ner tomatplantorna så påbörjade jag städningen av växthuset. Hittade en gömd gurkranka och två feta gurkor bakom en kruka. Den ena hade bytt färg till blekt gulgrön vilket brukar innebära segt skal och hög beska (= kompost) men jag ska prova den först så klart. Den andra var skönt grön och fräsch, det kan nog bli ytterligare en tzatziki innan säsongen är över.

Mycket troligt redo för komposten men man vet aldrig…

Vi har några egna plommonträd men de är för unga för att leverera frukt. Vi har dock haft plommonträd tidigare men de har mått dåligt och aldrig gett någon frukt. Förutom sista året i dess liv, då kunde vi plocka flera liter Opal. Fast då visste vi inte att det var ett sista dödsryck.

Däremot har det funnits ett överflöd av plommon i andras trädgårdar så vi har fått några liter. Förutom att äta färskt (det finns gränser för hur mycket färska plommon man kan äta) så kokade vi marmelad. Ett enkelt recept med lite citron och ingefära.

Den blev god men smakar mer citron är plommon…

Den uppmärksamme ser att kokningen gjordes på vedspisen. Just nu har vi ingen elektrisk spis eller ugn pga trasigt element. Ett nytt är beställt men ett glapp har uppstått. Vedspisen kommer verkligen till nytta nu men vi har också varit lite lata och hämtat upp mikrovågsugnen från verkstan. (Mina kursdeltagare brukar värma sin matsäck i den.)

Spisen/ugnen är 20 år gammal. Vi har lagat den en gång förut, det var nog över fem år sedan och den har funkat klockrent sedan dess. Nu lagar vi den igen och det är för tidigt för att säga om det lyckades men det ska mycket till innan vi ger upp och köper nytt.

Det handlar både om konsumtionsmönster men också att vi måste bygga om halva köket vid ett eventuellt byte. Standardmåtten 2001 och 2021 är inte desamma.

Innan ugnen gav upp (för det är egentligen bara den som är trasig) så provade jag att filtrera och pastörisera lite äppelmust. Det fanns inget annat syfte än att stilla min nyfikenhet men jag kunde dra slutsatsen att det var enklare än jag trodde.

Filtreringen gjordes i två steg; först i en vanlig silduk för saft och sånt. Sedan en gång till i en tätvävd nötmjölkspåse. Sedan hälldes musten i en stor kastrull och med hjälp av en termometer värmes musten till 75 grader under konstant omrörning.

Nu kom det svåra; att hålla musten på 75 grader i 15 minuter. Men det var enkelt. Jag drog ner plattan på det lägsta och det var lagom för att behålla värmen på 75 grader plus/minus två grader.

Under tiden steriliserade jag glasflaskor i ugnen och när pastöriseringen var klar så hälldes varm must upp på varma flaskor och dessa korkades direkt.

Det fanns lite olika sätta att pastörisera på. En del menade att 85 grader i två minuter också skulle funka. Det fanns också lite olika rekommendationer om avkylning och förvaring.

Jag hittade dock tydlig information om det jag befarade; att en del näring går till spillo med uppvärmningen. I så fall är frysning att föredra. Men å andra sidan dödar man också en del elaka ämnen i pastöriseringen, sådana som framför allt följer med fallfrukten.

Äpplen som har legat mot jorden kan få med sig jordbakterier och dessa kan vara onyttiga. Så att skölja, i synnerhet fallfrukt, innan mustningen är ganska viktigt.

Helt ärligt så sköljer vi nästan ingenting. Ser det fint ut så kör vi bara. Mustar och fryser helt enkelt och det har gått bra hittills. Alldeles för bra, musten blir ju försvinnande god.

Pastöriserad must kan förvaras i glasflaska i rumstemperatur, så står det iallafall i böckerna. Den här ska vi lagra i skafferiet och öppna om ett år för att se om det stämmer. Till dess fortsätter vi att frysa vår must. (Supergrumligt foto pga skitväder.)

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om nästa gång, jag kommer iallafall att fortsätta avrunda odlingarna och ta hand om skörden. Förhoppningsvis med en fungerande elektrisk spis.