Hett och svettigt

Min hjärna går på halvfart. Jag funkar lite sämre när det är så här varmt. Flugor och bromsar flyger ihjäl sig mot fönsterrutorna bredvid den öppna dörren. Vi verkar vara lite tröga allihop.

Dagens blogg har inget tema, inget spår, innehåller inga upprop eller tips. Det blir helt enkelt en radda bilder på en het juniträdgård i behov av mer vatten än jag kan erbjuda.

Dagliljan blommar fantastiskt i skamvrån. När man går nära så känner man hur gott den doftar och blommorna är dessutom fullt ätbara. Vackra och goda i en sallad till exempel.
Huruvida dess kusin Brandliljan är ätbar eller inte har jag ingen aning om. Förmodligen är det bara att smaska på men orsaken till att ingen gör det är att den smakar illa. Fin hur som helst.
De gigantiska röda vallmoblommorna har redan vissnat men kvar sitter en tjusig frökapsel värd att ta egna fröer av så småningom.
Det är lätt att så vallmo sades det i ett av vårens avsnitt av Odla med P1. Då tog jag fram mina jättegamla påsar med vallmofrö och strödde dessa på en tom jordplätt. De verkar ha rätt.

Gällande perennrabatten i skamvrån verkar vi ha kommit fram till en lösning. I nuläget är det inte aktuellt att flytta några växter alls. Det är för torrt och det känns onödigt att slösa vatten på att flytta perenner. Och på den plats där vi äntligen har kommit fram till att vi vill ha dem är det fullt av grönsaker. Efter skörd blir det således perennaflytt.

Nu blommar den rödbladiga Djävulsbusken. Vi gillart.
Nu blommar även flädern! Dags för förädling!
Hej fläder! Sirap? Pannkaka? Smaksätta kombucha kanske?
Den tredje busken att blomma just nu är Plymspirean.
Angående fröer (se vallmon ovan) så har jag sparat en tuss med överblommad vintersallat. Inte för att äta utan för att ta egna fröer. Jag har lärt mig att fröer är mogna att skörda när plantan är riktigt vissen, torr och prasslig. Dessa blommor är allt annat än vackra men ser ni de beiga frökapslarna som börjar titta fram?
I mittenraden i en av de nya lådorna växer gråärt. Den blir 1,5 meter hög och behöver klätterstöd, därav de gula linorna. Gråärterna (Sollerön) kommer från egen skörd och går, så vitt jag vet, inte att köpa i handeln. Jag fick några fröer under utbildningen 2016 och dessa har jag odlat omsorgsfullt på. Sollerön är en gammal kulturarvssort som får fantastiskt vackra blommor och ger goda ärter.
Under samma utibildning fick jag fröer till en piplök utan namn. Därför har jag döpt den till Rikkenstorp. Sedan har jag tagit egna fröer och utökat beståndet rejält. Med tanke på hur fin piplök jag har i år så kan jag säkerligen dela med mig av piplöksfröer i höst.
Vi är flera som gillar piplök.
De första jordgubbarna är skördade…
…bondbönorna börjar ta form…
…och blåbärstryn är nästan mogen.
Jag tror att de tidigaste potatisarna kan skördas nu.
Jag tror även att jag vågar plantera ut den varsamt förodlade plocksallaten.
Piprankan svajar lite, dags att räta upp ställningen som är alldeles för klen för den tunga grönskan. Aldrig kunde vi tro att piprankan skulle bli så frodig. Och tung. Här ser man nya örtagården. Inte full av örter än men det ska fyllas på allteftersom.
Det är fint nu.

Drick vatten, bada så ofta som möjligt, använd solskydd och lyssna på Sommar i P1 så hörs vi om en vecka igen.

 

Vild matlagning och nya projekt

Idag blir det en hel del kopplat till veckans skoluppgift; matlagning på vildplockat. Jag skrev om det redan förra veckan och det blir uppföljning idag.

Det blir också några bilder på alla pågående projekt. Jag är garanterat inte ensam om att ha trädgårdsprojekt den här årstiden. Särskilt inte i coronatider.

Många bilder utlovas hur som helst!

Vi lagade nässelgnocchi med vitlöksfrästa humleskott och kirskålschips. Två vilda och en halvtam växt. Receptet på nässelgnocchi hittas längst ner i detta inlägg.

Kirskålschips görs på samma sätt som med grönkål; ansa bladen, blanda dem med lite olja och lite salt (det är lätt att överdosera), bred ut på en plåt och rosta på cirka 175 grader. Vänd runt försiktigt efter fem minuter och sedan tar det bara några minuter till innan de är klara. För mig är det ungefär som att koka mjölk, chipsen blir brända när jag vänder ryggen till.

Om man har väletablerad humle så gör det absolut ingenting om man skördar några skott. När de är 10-15 cm långa är de som godast. Vi valde att steka dem i smör, vitlök, salt, peppar och en skvätt citronsaft. Hur gott som helst. Egentligen smakade det mest smör, vitlök och citron men det är ju gott. Och humlen har skön konsistens och är alldeles gratis.

Nyskördade humleskott.

Förra veckan radade jag upp en massa vilda blad som är fullt ätbara. Då kunde jag fortfarande inte hitta så många i Kilsbergen. Nu, endast en vecka senare, finns det mycket mer.

Björkens musöron är fint att dryga ut salladen med.
Späda hallonblad går att brygga te på.
Blåbärsblad är gott till allt möjligt.
Lönnens blad och blommor ska tydligen också funka i salladen. Det har jag aldrig provat så det blir spännande!
Hos oss är inte den spanska körveln ett dugg vild. Jag har en köpt planta som tack och lov vill återkomma varje år men den sprider sig inte ohämmat som den verkar göra i andra delar av landet.
Detsamma gäller vår ramslök. Den växer inte naturligt här, jag har planterat den och är glad att den vill återkomma varje år. I andra delar av landet ser jag hur den breder ut sig i vida lökängar.
Rönnbladen går att äta men de är godast i detta späda tillstånd. Då smakar den lite mandelkubb och är god att lägga på en söt kaka. Precis som bittermandel ska man inte äta för mycket av den eftersom de innehåller amygdalin.

Läs mer om bittermandel, rönn och amygdalin här.

Även hägg innehåller amygdalin men mängderna är små. Blommorna har inte slagit ut än hos mig men i år ska jag prova att göra saft på dem. De säger att man kan använda ett klassiskt flädersaftrecept och dubbla mängden blommor så blir det gott. Dessutom vill jag prova att pickla blommorna. Se recept här.

Granskotten har inte dykt upp i Getingedalen än men sedan förra våren har jag samlat på mig massor av nya roliga recept på granskott så jag är på hugget.

Här är en av receptsamlingarna.

Dessutom har jag fått många tips på recept med maskros så dem väntar jag också på. Jag vet att de blommar nere på slätten men jag vill använda mina egna. Till exempel ser jag flera som steker blomknopparna i smör, salt och kanske vitlök.

Några av våra odlingslådor hade gett upp. Ja det skrev jag också om i förra inlägget. Nu har vi tagit bort dem och satt dit nya. Dessa är lite smalare eftersom vi har upptäckt med tiden att det är så mycket mer lättjobbat. Därmed blev det jord över och den har vi väldigt mycket nytta av nu när vi kommer att göra om örtagården.

Gamla örtagården. Allt har sin tid.

Jag har tröttnat på den gamla och att odla i marknivå är verkligen inte min grej. Det blir låda där också och det känns superbra. Alla örter som ska sparas grävdes försiktigt upp och har nu mellanlandat i en av de nya odlingsbäddarna där inget har hunnit planteras än. Logistik. Vi lastade jorden i släpkärran för då kan vi med hjälp av bilen flytta den mellan uppsamlings- och avstjälpningsplats på ett ganska smidigt sätt. Lite trixigt att klämma in bil och släp mellan växthus och lådor men min sambo är yrkeschaufför så för honom är det ingen match.

Praktiskt sätt att flytta jord.
Inte färdigt än men det kommer att bli skitbra.
Här sitter salvia, gräslök, kyndel, libbsticka, citronmeliss och allt möjligt annat och väntar på sin nya växtplats.
Godmorgon bondbönan!

Dessutom gror det för fullt. Först regn och sedan värme och sol. Bondbönorna visar sig, rättikan likaså och spenaten har visat första blomknoppen så nu ska den skördas.

Svinfin skördeklar spenat.
Tecknet jag har väntat på. När spenaten börjar blomma blir det inga fler blad. Ingen idé att odla dem längre.
Sparrisarna tittar upp! I höstas sådde jag ny sparris eftersom mina gamla plantor har slutat att leverera. Dessa krukor har stått ute i vinter och nu ska jag sätta dem i sparrisbädden. Men först ska den fixas och gödslas.
I höstas grodde de och sedan har de stått så här, ute, halvt nergrävda i en jordbädd i vinter.
Vitlöken mår superbra. En gödselvattning varje vecka är det som gäller.
Piplöken är fin. Den gillar också lite gödning i med vattningen. I år, och alla andra år framöver, kommer dessa att gå i blom. Så gör lökväxter. Så om jag vill skörda piplök så måste det ske innan midsommar. Därefter blir bladen lite trista.
Varken ätbar eller odlad. En självsådd ask som har fått bo kvar eftersom vi gillar den. Ascoola knoppar ju.
Och bina mår bra…
En ny halmbal har vi baxat hem dessutom. Den förra köptes för fyra eller fem år sedan och den här lär räcka minst lika länge. Ett väldigt användbart material, både till täckodling men även för att ge jorden fin struktur. Lokalodlad fem kilometer hemifrån.