Adventsvecka!

Idag blir det några aktuella skördebilder och ett recept men därefter blir det mest teori. Livsmedelsteori. Himla intressant teori.

Det här är en odlarblogg med fokus på grönsaker. Alltså ätbart. Alltså livsmedel. Och jag odlar inte bara grönsaker för att det är så himla roligt, det är också en form av aktivism eftersom livsmedelsindustrin och matförsörjningen på jorden är en av de större orsakerna till klimatförändringar, orättvisor och ojämställdhet.

Det är hög tid för en global omställning och ingen annan kommer att ställa om åt dig. Jag försöker göra vad jag kan, bland annat genom odlandet, och det är därför jag varvar odling med livsmedelspolitik i den här bloggen.

Men först lite praktik. Väderprognosen visar att minusgraderna är i antågande. Visst har det varit under nollan ett par gånger redan i november men nu ser det ut att bli längre köldperioder och mera ihållande.

Det är dags att flytta på purjolöken och gräva upp de sista rotsakerna. Inte för att de mår dåligt av vinter, nej det här är tåliga rackare, utan för att de blir så himla bökiga att skörda när de sitter fast i den frusna jorden under en halvmeter snö.

2017 var året då jag senast fick en purjolöksskörd som heter duga, och som var alldeles för stor för att ta in, frysa ned eller äta upp inom kort. I år händer det igen. 2017 hade jag dock fått tipset av… jag tror att det var Sara Bäckmo, att gräva upp purjolökarna försiktigt och gräva ner dem i växthuset i stället. Där blir det aldrig lika kallt och genomfruset.

Det var en riktig dunderhit. Därför har jag gjort det nu igen.

Purjolökarna är försiktigt uppdragna och ska nu flyttas…
…till växthuset! Här är jordbäddarna tömda från tomat-, gurk- och paprikaplantor och blir istället skafferi åt purjolöken. Det tycker jag är ett effektivt utnyttjande av växthuset.

Framåt februari när solstrålarna åter börjar värma i växthuset brukar de purjolökar som är kvar se lite vissna ut. Men det är faktiskt bara de yttre lagren. Skala av löken så hittar du frisk och fin lök inuti. Och i mars hoppas jag nästan att purjolöken är uppäten för då vill jag så spenat i jorden.

De rotsaker som också skördades idag var palsternacka, sommarmorot och rödbetor. Det var inte så mycket palsternacka att tala om. Dels har vi ätit ordentligt av den, dels blev inte skörden superstor i år. Sommarmorötterna var inte heller så många, kanske 20 stycken, vilket jag ser som en seger. Jag vill inte behöva lagra sommarmorötter, de ska ta slut ungefär nu eftersom jag odlar vintermorötter för lagringens skull.

Vintermorötterna sitter dock fortfarande kvar i jorden. Det brukar alltid sluta med att jag skördar dessa med spett så varför ändra på den traditionen?

Rödbetorna, eller snarare cirkel-/polkabetorna, brukar jag lagra i papperspåse i skafferiet som håller en riktigt bra temperatur så här års.

Dagens läckra recept är inte mindre än dillchipsbiffar. Vem kan motstå en rätt med det namnet? Receptet har jag fått av kokerskan Mona så de heter Monas dillchipsbiffar. Naturligtvis är det inga chips inblandade men de två dominerande ingredienserna är potatis och dill vilket faktiskt resulterar i en chipsliknande smak.

Du hittar receptet här!

Dagens teori är kopplad till två radioprogram/poddar och ett magasin. Eller ett välgörenhetsprojekt är det väl egentligen.

Jag lyssnar alltid på Meny i P1. Jag skriver ganska ofta om det men jag tycker att det nästan alltid är superintressant innehåll. Och i det senast avsnittet levererar Tengby & co återigen.

Vad sägs om titeln Fröer – början till så mycket mat? Återigen den starka kopplingen mellan odling, jordbruk och livsmedel. Du hittar programmet här.

Avsnittet innehåller en ganska lång intervju med Johnny Andreasson på Runåbergs fröer, firman där jag köper majoriteten av mina fröer. Inte bara för att det är bra kvalitet utan för den kamp de för mot drakarna. När det krävs dyra certifikat för att sälja fröer så går de små firmorna under. Och med dessa försvinner dessutom många kulturarvsorter och mångfalden av arter.

Här är det värt att nämna firman NordFrö som bara säljer småskaligt framtaget och svenskodlat frö och där transparensen är total. Man vet exakt på vilken gård fröet är odlat. Heder åt NordFrö. Gynna gärna dem!

Våra fröer är odlade i Sverige i småskaliga hantverksmässiga odlingar med miljövänliga metoder som inte bara skonar utan också stöttar och samspelar med insekter och mikroliv. Vi använder oss bland annat av täckodling och samodling och vill inte vara beroende av fossila bränslen i produktionen.

Här är en länk till NordFrö.

När vi ändå är inne på fröer så vill jag slå ett slag för Afrikagruppernas kampanj Rädda Fröerna. Tidigare hade de ett projekt som heter Fröaktionen vilket egentligen gick ut på samma sak; att stoppa den negativa utvecklingen för småskaliga, kvinnliga bönder i Afrika.

Jordens fröer håller på att försvinna. De fröer som finns kvar patenteras nu av kommersiella krafter i en oroväckande takt. Patenterande fröer kan inte sparas, delas eller säljas vilket drabbar kvinnliga bönder i södra Afrika allra hårdast.

När jag skrev om ett magasin ovan så menar jag Afrikagruppernas tidskrift Agera. Jag får Agera eftersom jag har stöttat flera av deras projekt. När jag läser Agera så får jag en fördjupad bild av situationen med patenterade fröer och det stora raset gällande arter som har pågått de senaste 100 åren.

Det finns flera sätt att stötta kampanjen Rädda Fröerna. Dels kan du skriva på en protestlista men du kan också köpa deras produkter.

Här skriver du under protestlistan.

Här hittar du deras produkter.

Det här är inte bara en fråga om global rättvisa och rätten till försörjning och mat utan det är en ren jämställdhetsfråga då de flesta afrikanska småbönder är kvinnor.

I Afrika producerar de kvinnliga bönderna hela 90 % av kontinentens mat och bidrar till ungefär hälften av den globala livsmedelsförsörjningen. Kvinnliga småskaliga bönder sparar, delar och byter fröerna till några av våra mest betydelsefulla livsmedelsgrödor. De har bland annat hand om 75 % av världens totala utsäde av stapelgrödor som majs, ris, vete och potatis.

Dagens sista tips är en riktig höjdare. Genom att lyssna på Vegopodden får jag en hel del bra tips och idéer tack vare de gäster som intervjuas. Nu är inte Mattias som driver podden så himla bra på att intervjua, det är gästernas förtjänst att Vegopodden är intressant. Mattias gör ganska mycket för att lansera vegogrejen i Sverige, det är inte bara podden, så hans insats är viktig trots allt.

Nåväl, i senaste avsnittet hör vi Anna Richert från WWF, Världsnaturfonden, berätta om deras Vegoguide.

Här hör du Anna Richard berätta om vitsen med växtbaserad kost.

WWF har alltså sammanställt en förteckning över en himla massa vegetabilier och gett dessa gröna, gula och/eller orange prickar. Prickarna motsvarar i vilken utsträckning vi bör äta dessa produkter. Det kan handla om allt från odlingsförhållanden, frakt, jordmån, vattenbrist och tillgång.

Så med avstamp i Vegoguiden vill jag uppmana er att hålla igen på dadlar, mandlar och hasselnötter i jul. Varför? Läs WWFs Vegoguide och fatta läget.

Här är en länk till Vegoguiden.

WWF har även gjort en kött- och en fiskguide. I dessa finns det också gröna och gula prickar men inga orange utan röda. Varför? Jo för att den röda signalfärgen säger TVÄRSTOPP till vissa animaliska produkter. Och även om det finns vissa vegetabilier som alla borde sluta äta omedelbart (papaya) så får den ändå bara orange prick eftersom det alltid är bättre att äta vegetabilier än kött.

Här är en länk till köttguiden. (Det finns inte ett enda bra skäl till att äta ett gram nöt- eller lammkött över huvud taget.)

Här är en länk till fiskguiden. (Det är mycket tätt mellan de röda prickarna här. Mycket tätt…)

Och hur kan sojabönan få grön prick? Denna omdebatterade och omdiskuterade lilla baljväxt. Jo! Därför att det problematiska med sojabönsodling är att 90% går till djurfoder och bara 10% till människomat. Om vi bara odlade 10% av alla sojabönor så skulle det vara helt oproblematiskt.

Drick nu glöggen med någon enstaka ekologisk mandel eller låt helst bli helt och hållet. För den goda gärningens och solidaritetens skull.

Min kära termometer och några recept

Om jag skulle rangordna mina trädgårdsredskap så skulle jordtermometern hamna på topp 5.

Alla känner säkert igen osäkerheten. När man står där och inte vet om man kan sätta potatisen eller så fröna. Ska jag chansa? Är det dumt? Eller är man onödigt feg, man väntar kanske onödigt länge med att så.

När jorden reder sig. Så står det ofta i handböcker och på fröpåsar. Men vad är det egentligen? Enligt Blomsterlandet är det:

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Det stämmer nog men det finns ändå en osäkerhet inblandad. Olika jordar klibbar olika mycket och all jord klibbar litegrann. Den kan också klibba olika mycket på olika platser i trädgården.

En termometer ljuger inte. Och vilka fröer som kan sås vid olika temperaturer är Runåbergs generösa nog att redovisa på sin hemsida. Jag är stormförtjust i den tabellen. Jag har ett utskrivet och inplastat exemplar med mig när jag jobbar med vårbruket.

Vårbruket version 2.0. Bredgrepen har gjort saken betydligt snabbare, lättare, mer ergonomisk och roligare. Jag börjar med att raka bort täckmaterialet. Den enda nackdelen med täckmaterial är att jorden värms upp långsammare på våren. Därefter strör jag ut näring, på bilden är det kogödsel som jag köper av Lions Kilsbergen. Närproducerad och hemkörd skit.

Himla tur att jag beställde redan i höstas eftersom vårens leverans är inställd på grund av corona. Anledningen till höstbeställningen beror på att vårleveransen brukar komma lite för sent för min smak.

När näringen är utslängd och jämnt fördelad så grepar jag och därefter krattar jag bädden jämn och petar ner eventuella komockor som fortfarande ligger på ytan.

Potatisen kan sättas vid en jordtemperatur på 7-8 grader och jag tog bort täckmaterialet i potatisenbädden ganska tidigt. Då steg temperaturen så att jag kunde sätta knölarna.

Bondbönor är nöjda med 5 grader i jorden så det har jag också sått.

Min favorit är Express från Runåbergs och i höstas skrev jag att jag skulle sätta 100 plantor i år så det gör jag. Eftersom bondbönsfrö sätts så pass glest så gör jag inga sårader i jorden utan gropar istället. Jag rafsar undan täckmaterialet och petar ner fröerna.

Bondbönor behöver näring i början av sitt liv, därför är jorden preppad med kogödsel. Men senare börjar denna baljväxt, liksom andra baljväxter, binda kväve från luften och blir självförsörjande på näring. Fiffigt va?

Andra saker som gillar kyla och tål sådd vid 4-6 grader är palsternacka, rotpersilja, svartrot och rättika. I dessa fall gör jag sårader eftersom fröerna sås mycket tätare än bondbönans. Jag rakar undan täckmaterialet så att bädden blir randig.

Heja spenaten!

Den tredje kategorin kallsådd, som jag kommer att så vilken dag som helst, är bladgrönt. Sallat gror bäst vid kallare förhållanden och det gör även dill och persilja. Spenaten är redan sådd i växthuset och växer för fullt.

Där står nu även förodlingen av kål. Dels för att den är köldtålig men samtidigt avhärdas den automatiskt. När dessa plantor ska sättas ut i landet är de redan härdade och det sparar plats inomhus. Varför förodla kål?

Allt har grott! Här växer nu vitkål, rosenkål, svartkål, grönkål, kålrabbi, broccoli, blomkål, savoykål och ytterligare nån slags broccoli. Jag ställer sådderna i gamla ugnsformar för att kunna vattna underifrån. Det absolut mest överlägsna sättet att vattna allt. Om det går. Håll tummarna.

Jo! Kålen är den planta som oftast angrips av insekter. Små, späda plantor tuggas av jordloppor och därefter kommer larver av kålmal och kålfjäril. Har man otur dyker det dessutom upp sniglar och kållöss. Om plantorna är lite större och kraftigare så klarar de angrepp betydligt bättre. Dessutom blir avståndet mellan plantorna perfekt från start. När någon planta dör så har man extraplantor att ersätta denna med.

Dessa plantor har ett betydligt större skydd mot angrepp än de spädisar som kommer upp vid frösådd.

En jordtermometer gör mig tryggare och dessutom sår jag tidigare än jag gjorde förr. Jag fegade och vågade inte chansa och istället skulle all sådd göras samtidigt. Mycket jobb. Nu blir jobbet utportionerat i kortare pass vilket är himla trivsamt.

Jag skrev om REKO-ringen i mitt förra inlägg och nu är det dags igen! Torsdagen den 23 april kommer de till Sigmahuset på Forskarvägen 1 på öster. Du gör dina beställningar via REKO-ringens Facebooksida. Där finns även all information.

Vi lagade riktigt god mat i påsk. Bland annat gjorde vi en sallad som jag vill rekommendera. Jag vill göra om den i höst när man har som mest egenskördat eftersom den innehåller sådant som är lätt att odla.

Grundrecepetet hittar du här och vi gjorde nästan exakt som det stod. När vi gör om den i höst räknar jag med att kunna hämta följande ingredienser från trädgården: kål, rättika, lök, kålrabbi, vitlök och gräslök. Brödet bakar jag själv och äggen kommer från grannens höns.

En annan god grej är örtolja gjord på persilja. Om man inte tar så mycket olja blir det en smarrig pesto, god till både pasta och rostad potatis. Örtoljan är egentligen en gremolata med salt. Den här gången föll jag för frestelsen att använda citron, ekologisk så klart, men jag ska prova att göra den med rabarberjuice nästan gång.

Persiljan och vitlöken kommer från egen skörd. Ett sätt att komma undan importerad olivolja är att använda kallpressad och ekologiskt rapsolja, den brukar vara väldigt smakrik.
Jag valde att mortla ihop örtoljan, lite svettigt men med ett perfekt resultat. Ca 1 dl hackad persilja, 1 vitlöksklyfta och en skvätt olja mortlas ihop. Tillsätt syran och oljan i skvättar till en lagom konsistens. Salta och smaka av.
Vi har potatis kvar. Jag älskar potatisrätter. En av alla hundratals goda saker att göra med potatis är ugnsrostad och krossad. Förkoka den lite, lägg sedan upp den på en plåt och krossa dem med baksidan av en sked. Strössla över salt och lite god olja och rosta på hög värme i 15-20 minuter. Ät med örtoljan.

Hoppas att ni njuter av vårbruket och har kommit igång med sådden! Det är härligt ute nu.

Vecka 47

Idag tänkte jag bjuda på två fantastiska sallader. Eller åtminstone recepten. De flesta ingredienser finns i min trädgård, förhoppningsvis även i din, så jag äter dem mest på hösten när allt finns färskt.

Sallad med palsternacka och bönor

Ingredienser:

Några palsternackor

Ca 300 g (eller två nävar) brytbönor (alltså haricot verts, vaxbönor el. dyl.)

Rucolasallat eller valfria gröna blad

Parmesan

Olja

Salt

Dressing:

2 msk olivolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk flytande honung

1 tsk salt

Svartpeppar

Sätt ugen på 200-225 grader. Skala och klyfta palsternackorna. Blanda klyftorna med olja och rosta dem mjuka i ugnen, ca 30 minuter. Rör om då och då. Smala bitar brukar bli färdiga tidigare än tjocka. När det återstår ca 10-12 minuter lägger du även bönorna i ugnen i samma form.

Blanda dressingen. Grunda ett salladsfat med de gröna bladen, lägg på palsternacka och bönor. Hyvla parmesanbitar på toppen och ringla sist över dressingen.

Nästa sallad har grönkål som huvudingrediens. Det är kanske vanligast med grönkålssallad till jul men den funkar så klart fint även andra säsonger. Grönkål är enormt näringsrikt, betydligt nyttigare än många andra bladgrönsaker vi använder som salladsbas. Däremot så kan den vara lite grov i strukturen därför ska den kramas ihop med dressingen, då blir den skön i munnen.

Grönkålssallad med fetaost och picklad rabarber

Ingredienser:

Ca 10 grönkålsblad (det beror så klart på hur mycket sallad du vill göra)

1 äpple

1 gurka

1 fång salladslök

Picklad rabarber (eller motsvarande)

Solroskärnor

Fetaost

Dressing:

Valfri olja

Valfri syra (rabarberjuice är mitt bästa förslag)

Örtsalt

Peppar

Skär bort mittnerven från grönkålen, grovhacka bladen. Lägg dessa på ett salladsfat, tillsätt olja, syra, örtsalt och peppar. Tvätta händerna och krama in dressingen i salladsbladen. Håll på tills du känner att bladen börjar mjukna.

Dela gurka, äpple och salladslök, picklad rabarber och fetaost i aptitliga bitar. Blanda detta med grönkålen. Rosta solroskärnor i en torr panna tills de börjar lukta nötigt och får en gyllene färg. Toppa salladen med kärnorna.

Tre rötter, två recept och en bra tidning

I skrivande stund regnar det i Getingedalen. Det var länge sedan, kände nästan inte igen ljudet. Visserligen trist men då kanske lite av det tjocka snötäcket smälter snabbare.

Det var kanske under den strålande påsken man skulle ha tagit fram kameran. Jag gjorde det idag istället.

Förodlingen går långsamt framåt men jag tänkte berätta om en annan sak idag; den rekordgoda vinterlagringen och några recept kopplade till detta.

Det nybyggda skafferiet har testkörts i vinter. Skulle det bli minusgrader? Skulle rotsakerna må bra? Skulle det bli för torrt?

När det var som kallast ute blev det nästan noll grader i skafferiet och vi var beredda med en kupévärmare. Då insåg vi att det bara var nere vid golvet som det var så kallt. Ju högre upp i skafferiet desto varmare. Väldigt funktionellt.

De flesta rotsaker vill ha plusgrader men ändå så få som möjligt. Om det är 1-2 grader så stannar nästan åldrandet helt och hållet och grödorna faller i dvala. Optimalt.

Vi byggde några ljustäta trälådor, ungefär som gamla hederliga potatislådor, där vi har förvarat potatis, palsternacka, rödbetor och morötter. Det har funkat över förväntan. Jag är van vid att några rötter ruttnar och att jag måste rensa i påsar och lådor med jämna mellanrum. Denna vinter har allt hållit sig fräscht, spänstigt och aptitligt.

Potatisen Foxton är fortfarande lika fin som när den skördades.

Visserligen satsade jag på rotsaker med goda lagringsegenskaper och hur mycket detta har varit avgörande vet jag inte. Det var svårt att hitta ekologisk och fast vinterpotatis men man kan inte få allt. Foxton är mjölig och man får helt enkelt anpassa matlagningen.


Ett recept som jag gärna vill dela med mig av är nedanstående potatismuffins.

600 g potatis

50 g smör + smör till formar

3 dl riven ost

3 ägg

örter, till exempel persilja, timjan och dill

ströbröd

salt och peppar

Skala och koka potatisen. Smält smör och låt det brynas till gyllene utan att brännas. Sätt ugnen på 150 grader. Pressa potatisen med en potatispress, häll i  smör,  hackade örter och riven ost. Rör om och knäck i ett ägg i taget under omrörning. Salta och peppra.

Smörj och bröa portionsformar. Fördela smeten i formarna, en sprits är ett bra hjälpmedel, till 2/3. Ställ formarna i en långpanna med några cm vatten. Låt grädda i ca 45 minuter eller till muffinsen har fått fin färg.


Några andra rötter som också har klarat vintern galant är palsternacka och morot. Jag har aldrig hört talas om vinterpalsternacka så där tar jag helt enkelt en sort som jag gillar men när det gäller morötter så valde jag sort med omsorg.

För första gången odlade jag en vintermorot med goda lagringsegenskaper och precis som med potatisen så har den mått förträffligt i vinter. Rothild från Runåbergs är sorten.

Rothild och Student, side by side.

Precis som med potatis så är detta två mycket användbara grönsaker i vårt hushåll men vi provade en ny rätt till påskbordet som var vansinnigt god. Receptet kommer här:


1-1,5 kg morötter och palsternackor (även andra rötter funkar)

en god olja

flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Tvätta, skrubba och skala (om det behövs) rotsakerna. Dela dem på längden och fördela dem på en bakplåtsklädd långpanna. Häll över olja och blanda runt. Rosta i ca 25-30 minuter, rör om någon gång. Ta ut och salta.

Gör en egen pesto (eftersom det är överlägset mycket godare än köpepesto):

0,5-1 dl valfria naturella nötter eller solrosfrön

1 kruka basilika

2 vitlöksklyftor

2 dl riven ost med lite drag

1,5-2 dl olivolja

salt

mandelspån

Det bästa verktyget för att göra en pesto är en matberedare med knivar eller liknande. Jag har en stavmixer med några olika tillbehör som är perfekta till detta. Som en minimatberedare.

Mixa vitlök, basilika och ost till en crème. Häll i oljan, lite i taget tills allt har blandat sig. Sist häller jag i nötterna och mixar väldigt kort stund eftersom jag vill behålla lite knaprighet. Smaka av med salt.

Låt de rostade rotsakerna svalna lite, ringla peston över och toppa med mandelspån.


Avslutningsvis vill jag ge er två tips. Det första är nya versionen av tidningen Vegourmet. Den har bytt skepnad och i Getingedalen är vi mycket nöjda med uppdateringen. Ett riktigt tjockt nummer späckat med väldigt bra recept. Mycket snyggt fotograferat och hållbarheten går som en röd tråd genom innehållet. Dessutom är jag faktiskt stolt delägare i Vegourmet även om min del är väldigt, väldigt liten…

Tips nummer två är Karoline Jönssons senaste projekt. Karoline är bekant från flera olika sammanhang, dels har hon skrivit inspirerande böcker, bland annat Det Goda Gröna och Det Gröna Skafferiet men även från (det lätt utskällda) TV-programmet Vegorätt.

Självklart tycker jag att detta är spännande att läsa eftersom jag pysslar med ungefär samma sak. Strävar efter självhushållning, äter vegetariskt och bloggar en gång i veckan.

Nu har hon gett sig själv en utmaning genom ett självhushållningsprojekt som varar under 2018. Varje vecka bloggar hon om sin utveckling och sina tankar. Här finns bloggen och det finns även en pod kopplad till projektet. Avsnitten hittas i bloggen.

Nästa vecka blir det en rapport från läget i förodlingen.

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!

Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!