Nationella isveckan

Jo tjena. I förra inlägget skrev jag kanske en kallsådd i växthuset i nästa inlägg. Det var tur att jag skrev kanske. Nationella isveckan drabbade oss och det är ju spännande med ovanliga väderfenomen men det lockar knappast till växthusarbete.

SMHI berättar om ovanligt sen sibirisk kyla som fryser hela landet till is flera dygn i sträck och jag är visserligen van vid vinter och kyla men nu blåser det en riktigt obehaglig vind dessutom. Den är säkert sibirisk den också.

En väldigt dammig termometer visar på ganska sträng kyla men inget extremt. Förrän man har gått ut och känt på vinden…
Så här års brukar solen värma och det blir varmt och gott i växthus och längs söderväggar men inte under nationella isveckan. Då är det kallt överallt.

Jag lovade dock att visa mera av den skira grönskan som jag ägnar mig åt inomhus och det ska jag göra. Inomhus kan man tro att det är skönt ute. Solen värmer genom fönstret och snart behöver man inget extraljus längre.

En överlevande stickling malabarspenat trivs på fönsterbrädan och både blommar och ger frukt.

Mitt förstagångsexperiment med kålrot/rutabaga skrider vidare och inger hopp.

Det kan hända att jag har satt dessa fröer alldeles för tidigt men då har jag i så fall lärt mig något. När jag planterade om skotten kan det också ha skett för tidigt men de ser ovanligt välmående ut för att ha blivit misshandlade.

Jag satte några skott väldigt djupt, med hjärtbladen precis ovanför jordytan, och några skott lika grunt som de satt innan. En del växter mår jättebra av att planteras om väldigt djupt och en del inte. Jag tänkte ta reda på hur kålroten ville ha det.

Kålroten som planterades grunt verkar må bra. De har utvecklat karaktärsblad men är väldigt vingliga trots extraljus. Jag ska nog fylla krukan med mer jord.
Kålrotsskotten som planterades väldigt djupt ser också ut att trivas. Även de har fått karaktärsblad och är så klart inte alls lika vingliga och sköra.

I sålådan som står på värmemattan tittar det fortfarande upp nya skott dagligen. När de har blivit några cm långa planterar jag om dem i egen kruka och de får bo svalt och ljust istället.

Här rekommenderar man att vänta med omplantering tills skotten har utvecklat sina första karaktärsblad men då hinner de bli så enormt långa och sköra och jag vill inte vänta så länge.

Det återstår att se om jag har haft för bråttom.

Sålådan på värmemattan.

 

Det allra första tecknet på liv.
Paprikan King of the North gör inte skäl för sitt namn än men alla kungar har varit bäbisar. Den här kraken är tre dagar gammal och den ska få veckla ut sina hjärtblad innan jag ställer den ljust och svalt istället.
15,7 grader är kanske 1-2 grader för svalt men det har varit lite lurigt att få till den perfekta temperaturen under växtbelysningen. Dels värmer lysröret lite när det är på, dels är det en dörr som ska stå på glänt exakt 8 cm, dels är jag i lokalerna och grejar ganska mycket och då blir det lite hipp som happ. Det blir åtminstone aldrig katastrofdåligt.
Piplöken verkar må bra och nu har jag tagit reda på att den ska behandlas ungefär som purjolök. När skotten börjar bli onödigt långa kommer jag att kapa dem till ca 5 cm. Dessutom kommer jag att plantera om dessa i små kluster, så som jag vill att de ska växa när de planteras ut. Sorten Bajkal borde må bra i den sibiriska kylan. Apropå purjolök så ska jag sätta dessa fröer vilken dag som helst. Oavsett isvecka eller inte.
Hej! Vi är en hoper chiliplantor som bor svalt och ljust i Kajsas verkstad. Vi ser friska ut och mår bra men vi tar det ganska lugnt. Ingen av oss har utvecklat ett enda karaktärsblad än.
Äntligen har jag tagit reda på att Chili Orange heter Pink Scorpion på riktigt. Jag hoppas att dessa fortsätter att må bra för det är en riktigt tjusig chili som gärna äts av en annan i familjen.
Visserligen visade jag ett skott av Black Pearl i förra inlägget men det är ju så snyggt att man kan visa det varje gång! Håll tummarna för ett karaktärsblad i nästa inlägg.

Med nationella isveckan utanför fönstret vågar jag inte lova någonting till nästa inlägg. Kanske ett och annat karaktärsblad. Kanske lite purjolökssådd. Vi kommer att vara inne i månaden mars och det börjar bli dags att tänka på tomatsådd. Sex veckor innan utplantering sår jag tomaterna. Annars hinner de bli för stora för att ha inomhus. Jag har liksom inga lokaler för det. Och jag brukar plantera ut under maj månad så ingen tomatsådd innan mitten av mars!

Stolt

Jag är stolt. Det tycker jag att man ska vara lite oftare. Att fullfölja en plan, att slutföra ett projekt, att klara ett prov, att vara modig och gå utanför sin bekvämlighetszon. Det finns många anledningar att vara stolt.

I mitt fall kommer stoltheten ur min gedigna fröinventering och utvärdering av odlingsåret 2017. Detta genererade dessutom en fröbeställning och en plan för odlingsåret 2018.

Jag är ingen anhängare av kaosbeställning, vill inte ha hundratals halvfulla fröpåsar som ligger och blir gamla. Vill inte heller ha för många experiment på gång samtidigt. Jag odlar för att få mat men har gärna ett par nya försök vid sidan om. Det är nyttigt.

Mina fröbeställningar och mitt lager har en stark koppling till vad vi äter och hur mycket. Jag blir betydligt mer motiverad att sköta allt med det i bakhuvudet.

Runåbergs tabell över fröers hållbarhet är viktig för mig när jag rensar och inventerar.

Mitt frölager är uppdelat i kategorier för att lättare kunna skaffa sig en överblick. Ibland är dessa kategorier uppdelade efter växtfamilj och ibland efter min egna, hemsnickrade ordning.

Här kommer en presentation av de kategorier som främst hör hemma i växthuset.

Chili

Alla chilifröer är samlade i samma bunt. De som har chinense i sitt latinska namn bör vara planterade redan annars är det dags att fixa det omedelbart. Oftast innebär chinense stark och svår och jag misslyckas ofta med dessa kräsna fröer.

I år provar jag något nytt. Jag har lagt fröerna mellan lager av blött hushållspapper –> i en tillsluten plastpåse –> på en värmematta. I fukten och värmen ska eventuellt fröerna gro och få en liten svans och då ska de flyttas över i jord. Jag har kontrollerat varje dag men än har inget hänt. Känsliga typer. Tipset kommer härifrån och då kallas det Ziplockmetoden. Övriga chilifröer ska sättas i februari.

Inga nya chilifröer har beställts eftersom det har samlats en hel del nya sorter under hösten.

Blandad paprikaskörd 2017.

Paprika

En väldigt nära släkting till chilin men i mitt tycke betydligt mera användbar. Eftersom jag faktiskt inte tycker att olika paprikor skiljer sig särskilt mycket åt så har jag inte beställt några nya fröer utan tänker avsluta de fröpåsar jag har. Jag sätter paprikafrö i februari. Årets sorter: Marconi Rosso, Doe Hill och King of the North.

Tomat

Förr kunde jag odla coola tomater där färg och form var primärt. Nu satsar jag bara på goda och lagringsdugliga sorter. Här har frölagret tunnats ut något och jag ville komplettera med några säkra sorter. Dels köpte jag röd Brandywine eftersom det är mångas favorit. Jag hade gul Brandywine 2017 och den var toppen. Dessutom köpte jag Tiny Tim som också verkar vara en favorit i kategorin småtomat.

Gul Brandywine från 2017.

Gurka

Vissa år har jag inte odlat gurka alls, andra år har jag gjort det. Ibland har vi fått massor av fina gurkor, ibland blir det bara skit. Då tappar jag sugen och det får gå några år innan jag ger mig på gurkorna igen. Nu verkar det ha gått tillräckligt lång tid sedan senaste misslyckandet eftersom jag beställde nya gurkfrön.

Kanske kommer de nya odlingslådorna att ha betydelse (större jordvolym) och jag har läst på lite bättre inför denna säsong.

Det här är årets beställning från Runåbergs. Förmodligen kommer det att bli kompletteringar men detta är mitt huvudinköp eftersom det är den bästa firman. I nedersta raden syns ”Picklesgurka” och valet föll på Northern Pickling efter att ha läst på lite. Mycket tidig konservgurka med medelgröna frukter som, likt alla inläggningsgurkor, bör skördas unga för bästa smak. Rankorna är ganska korta med riklig fruktsättning. Northern pickling, som är fläcksjukeresistent, har i alla år gett störst skörd av de tidiga standardsorterna.

Örter: Basilika och koriander

I växthuset odlar jag alltid basilika och koriander men till dessa behövde jag inte heller köpa några fröer eftersom det fanns i lagret. När det gäller basilika så gillar jag Genovese bäst men även Storbladig Italiensk är väldigt god. Det brukar även vara svårt att låta bli en låda med en basilikamix eftersom den blir så vacker och bjuder på fantastisk doft.

Koriander lär gå att odla utomhus, jag har aldrig provat. Den växer väldigt snabbt och fint i växthuset så jag brukar ha den där. Det finns koriander som liknar dill och det finns koriander som liknar bladpersilja. Jag gillar den senare bäst.

Genovesebasilika. It´s a must.

Del två i min presentation av frökategorier, min utvärdering av 2017 och planering av 2018 kommer i nästa blogginlägg.

Jag som skulle släppa kontrollen. Hade precis vant mig vid tanken när jag gick odlarutbildningen 2016. Dokumentera! sa läraren och hans motivering fick mig att plocka fram anteckningsblocket igen.

Så här såg det ungefär ut förra året. Jag försökte skriva så mycket jag kunde. Och nu är jag glad för det eftersom minnet är kort, potatis aldrig bör odlas i samma låda år efter år och att den näringskrävande kålen är smart att sätta i förra årets ärt- och bönlåda.

Fullständigt fri skala och väldigt kladdigt men ett himla bra kom-ihåg.

När jag tittar på denna skiss blir jag också påmind om att jag ska sluta odla squash. Den tar väldigt mycket plats i förhållande till hur mycket vi uppskattar att äta den.

Den store odlarinspiratören Sara Bäckmo har förnyat sig med fräsch hemsida och ett nytt upplägg. I ett av hennes trädgårdsbrev, som man kan prenumerera på gratis, läste jag just att även hon utvärderar, tar bort och lägger till.

Sara Bäckmos summering av don´ts efter odlingsåret 2017.

När jag nämner Sara Bäckmo så kan jag inte låta bli att rekommendera podden Två odlare emellan som hon medverkar i tillsammans med Farbror Grön, Johannes Wätterbäck. Jättetrevliga samtal med både fakta och inspiration.

I nästa inlägg ska jag fortsätta berätta om Odlingsplan 2018 men även presentera ett nytt projekt, lite lagom stort.

Avslutningar och julförberedelser

I måndags tog den sista paprikan slut. I år valde vi att förvara skörden i skafferiet och det gick bra. Nu var de lite skrynkliga men fullt ätbara. Bra tajming. Bra att veta.

Förra året valde jag att hacka paprikan grovt och frysa in. Vi har fortfarande kvar av den paprikan och den funkar fint i väldigt många sammanhang. Pizza bland annat.

Pizzan som gjordes i Getingedalen i måndags med de sista paprikabitarna. Även rödlöken, chilin och tomatsåsen kommer från egen skörd. Fejk-baconbitarna kommer från någon fabrik…
Årets skörd av tomater börjar också ta slut. Det ligger fortfarande några stycken på en bricka för eftermogning och ibland går det bra, ibland ruttnar de innan de bytt färg. Hur som helst så har vi inte köpt en enda tomat på flera månader.

Julmaten har börjat förberedas. En del är redan tillagad. Saffransbullarna blev nog de godaste jag har bakat någon gång. Jag följde detta recept. Kalljäst deg, rumsvarmt smör och blöta russin gjorde susen.

Knäcken är kokad och för att slippa nervterrorn med knäckformar som välter och kladdar så hällde vi smeten i en långpanna, lät stelna, skar i bitar och rullade in i smörpapper. Ser alltså ut som kolor men innehåller klassisk knäck. Kulprovet har vi också skippat. Det är termometer som gäller.

För att kunna göra en egen rödbetssallad (skulle aldrig falla mig in att köpa en sallad som 1. är för stabbig; 2. innehåller flera ingredienser som jag har odlat) så behövde jag lägga in rödbetorna några dagar i förväg. Salladen blir lite godare med inlagda betor än med färska.

Det blev inga röda betor i årets sallad. Det blev gula och polka men de smakar ju likadant. Här är betorna kokta i saltvatten och därefter har jag dragit av skalen, skivat dem grovt och lagt i ren burk. Alltsammans under övervakning av en tomte tillverkad i barndomen.

I burken häller jag sedan en klassisk 1-2-3-lag och lite kryddor. Kryddpepparkorn, svartpepparkorn, bitar av färsk ingefära och pepparrot.

Nu ska betorna stå kallt ett par dygn och sedan är det klart. Här är det en klassisk närketomte som har tagit över bevakningen.

Den hängande amaryllisen fortsätter att slå ut, några millimeter varje dag.

I senaste Buffé hittade jag några inspirerande recept som jag förmodligen kommer att använda mig av till julmaten. På sidorna 12-13 fanns det bakad selleri och rostad brysselkål och båda såg väldigt goda ut.

Och det är flera som förespråkar det gröna julbordet. Underbara Clara skrev ett blogginlägg om det. Dessutom i samarbete med ICA.

Ett annat blogginlägg värt att nämna här är Farbror Gröns inbjudan till odlarkurs på Färna Herrgård. Dels har jag varit på Färna (väldigt fint!) och gått omkring i växthuset där en del av kursen hålls; dels tycker jag att Farbror Grön är en god pedagog med sunda odlaridéer. Läs mer om kursen här.

Färnas växthus. (Foto från Farbror Grön.)

Jag önskar alla en vit och god jul!

Binda upp och klippa ner

Purpurkrage

Nu kan jag se vad som är ogräs och vad som är sått. I vissa rader var det lite klurigt ett tag eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Hur ser egentligen palsternackans grodd ut?

Till slut lyckades jag urskilja ett mönster; vissa groddar kom med jämna mellanrum och var förhållandevis lika varandra. Först då vågade jag rycka upp allt annat.

Knölfänkål. Jag visste hur dessa groddar såg ut så här kunde jag rycka bort allt annat från början. Lärdom: Alla fänkålsfröer gror inte vilket lämnar onödiga luckor i raden –> förodla nästa år.

Nu får jag väldigt lite ogräs tack vare täckodlingen – det är en helt fantastisk metod – men jag måste lämna lite öppet där jag har sått eftersom jag inte vet exakt var grodden ska titta upp.

I vissa rader är plantorna nu så tydliga och stora att det är dags att täcka mer. Nu finns det ingen anledning att exponera någon som helst jordyta. Dessutom märker jag en markant skillnad i fukthållning med täckning. Jag har aldrig vattnat så sällan och det är jag ytterst tacksam för eftersom det är ett av trädgårdsarbetets tyngre uppgifter. Dessutom kan man resa bort ett par dagar utan bekymmer.

Potatisen klarar sig väldigt bra med små mängder vatten. Dessa har fått rabarberblad runt fötterna för att behålla vatten och näring i jorden. Dessutom blir daggmaskarna överlyckliga.

I växthuset är det dock annorlunda så klart. Visserligen täckodlar jag även där men i mindre skala. Allt odlas i kruka och torkar ut betydligt snabbare. Dessutom är det helt andra temperaturer där inne.

Inte en sommar utan två ordentliga krukor med basilika. Det är växthus som gäller för dessa. Ingen idé att försöka något annat.
De första paprikorna har börjat växa i växthuset. Här syns King of the North.

Det jag således ägnar tid åt just nu är följande:

Binda upp. I takt med att saker sticker i höjden så måste de också få stöd. Tomater, klätterbönor, humle och lite chili.

Stödgödsling. För att få snabb effekt så görs detta med flytande näring. Stinkande häxbrygder på urin, nässlor och hönsgödsel blandas med vatten och sprids medelst vattenkanna.

Täckning. Nu har det mesta grott så nu kan jag täcka all kvarvarande bar jord och spara resurser.

Inspekterande. Måste hålla koll på grejerna så att de inte utsätts för angrepp. Löss, larver och sniglar är mina största hot. Löss och larver är jag van vid men sniglar är årets nykomling. Det har bara varit en tidsfråga innan de skulle hitta hit. Tack och lov är de ganska få så jag hinner med att plocka dem.

Tjuvning. Tomaterna ger bäst skörd om man tar bort tjuvarna och låter energin gå till fruktsättning.

Vattning. Det som växer i kruka och växthus måste få lite vatten emellanåt.

Gräsklippning. No further comment.

Skördar. Jodå! Sallat, grönkål, örter och lite annat är skördeklart här!

Tomaterna bör tjuvas, vattnas och bindas upp. Jag har både tomater ute och i växthuset.
Sparrisen skördades fram till midsommar och nu kommer det fina aptitliga stänglar som läskar oss men aja baja. Nu ska sparrisen gödslas rejält och få växa upp och vila till nästa år.
Grönkålen mår förträffligt och det är mycket tack vare förodlingen. Den direktsådda kålen mår inte närmelsevis så här fint. Här har jag hittat de flesta sniglarna och ihärdig jakt och lite biologiska bekämpningsmedel har gjort nytta. Nu har jag dock börjat se de första kålfjärilarna så snart kommer angrepp nummer två. Då är jag glad att kålen redan är så pass stor och stark.
Lök på väg upp. Jag ser att löken som har fått kompost växer bättre än den som har fått stallgödsel.
Sockerärterna har redan nått till andra snöret.
Eftersom detta är zon 5 och mer än 250 meter över havet så blommar inte min fläder förrän nu. Det blir saft så klart.
Ytterligare ett mycket lyckat fall av förodling; sallaten Jericho. Jag fick frön av Farbror Grön och den här är helt ljuvlig. Finns på Runåbergs.
Jag vet att morötterna i många trädgårdar har kommit betydligt längre än så här men this is zon 5. Morötter går inte att förodla så det är bara vänta in rätt tidpunkt.
Jag har en liten avdelning i skogskanten där myntan växer. Den är duktig på att sprida sig så jag lät den växa på en plats där det är okej. Till vänster syns en äppelmynta med lite gråare, ludna och runda blad. Till höger en klassisk pepparmynta med spetsiga blad.
Glädjen över dessa är oproportionerligt stor. Buskbönor brukar vara lite kinkiga men dessa tog sig på första försöket. Däremot så har vi inte sett om de ger någon skörd. Jag har haft fina buskar utan bönor tidigare.
Av piplöken skördar jag inte längre något, det är en försommargröda. Nu får de gå i blom och vara till nytta för humlor och bin.

Lupinerna invaderar landet och i vissa kommuner ombeds medborgarna att slå dem innan de fröar av sig och förökar sig ännu mer. Men lupiner är ju fina kanske du tycker då. Förvisso, det tycker jag också, men de har en tendens att kväva andra vilda örter och växter och minskar därmed mångfalden.

Läs mer om lupinens historia och hur den bekämpas här.

Nu är det några fiffiga forskare som har kommit på att lupinbönor är en källa till vegetabiliskt protein och betydligt mera klimatsmart än kött. Och jag som förespråkar mindre kött och mer grönsaker tycker så klart att detta låter spännande.

Det betyder dock inte att du kan äta lupinerna i vägkanten. De kan till och med vara giftiga. Detta handlar om en släkting.

Läs mer om forskningen här!

Vackert i vägkanten i Getingedalen. Men på bekostnad av utarmning och en alltmer homogen flora.

Nästa inlägg skrivs i juli. Men redan? Hallå?

Läget i dalen

Här är vi inte först på bollen. Zon 5 och 260 meter över havet har sina konsekvenser. Och även om alla redan har sett knoppande träd och ståtlig vitlök i trädgårdarna på närkesslätten så tänker jag redovisa läget i Getingedalen.

Först vill jag bara ge er tre tips:

1. Biljetterna till Sara Bäckmos föreläsning den 20 maj går som smör! Skynda till Rosengrens skafferi för att vara säker på att få höra henne!

2. Rekommenderar säsongens första avsnitt av Odla med P1, särskilt 21 minuter och 53 sekunder in i programmet!

3.  Den 6 maj är det Shopping på Landet i min bygd och förutom att besöka mig, mitt krukmakeri och min trädgård så ska man definitivt ta tillfället i akt att besöka min granne Marita Asklöv. Hon har en helt fantastisk trädgård och är utbildad trädgårdsmästare. Hon säljer både tjänster och plantor och håller en hel del kurser. Nu kan den med besöksverksamhet anlita henne med 70% rabatt tack vare ett bidrag från europeiska jordbruksfonden.

Från Maritas trädgård.

I mina egna odlingar spirar det framför allt inomhus men sedan en tid även i växthuset. Och senaste veckan har det också börjat titta upp saker utomhus.

Inomhus med värme och extraljus

I januari satte jag chilifröer och jag kan konstatera att jag nog var lite ringrostig. Detta gjordes ganska slarvigt och mindre än hälften grodde. Tur var väl ändå att jag satte tillräckligt många för jag har sammanlagt 15 chiliplantor att plantera om och vårda nu. Det kanske blir försäljning på ett par stycken så småningom. Tack vare nya kunskaper och extraljus har det blivit väldigt fina plantor.

Mr Matchbox är en av chiliplantorna som jag ska försöka hålla vid liv i minst sex månader till.
Den här lär vara vrålhet. En av de värsta. Trinidad Moruga Scorpion är inte bara svår att få fart på, den växer långsamt också. Fröet sattes förra året (!) i januari, växte i slow motion, har övervintrat inomhus (utan att få löss!) och har nu små blomknoppar! Heja!

Närmaste släkting till chilin är paprikan och jag har alltid några plantor i växthuset under sommaren. Tycker att det är väldigt mycket värt att odla sina egna paprikor eftersom det är så lätt. Här skrev jag mer om paprika.

En liten paprikaskog på tillväxt. De paprikor som jag inte hinner äta upp brukar jag hacka ner och frysa in. Håller sig fint i minusgrader och är kalas vid varje vinterwok.
Tomaterna är ganska nyligen sådda. Tidigare års erfarenheter har lärt mig att vänta med detta. Att använda gamla grönsakstråg som miniväxthus är ett tips!
I pluggboxen sådde jag 49 purjolöksfröer i februari. 40 har överlevt och dessa klipps med jämna mellanrum. Då blir plantorna kraftigare istället för att bli långa och sytrådssmala. Svag näringslösning och vattning underifrån verkar dessa purjosar må bra av.
Årets nyhet och stora glädjeämne: rankspenat! Det ska bli oerhört spännande att följa dessa plantor. Ganska snart måste de nog skolas om en och en för att kunna utveckla ett friskt rotsystem. Första året lär vara ganska oansenligt i rankspenatens liv men året därpå ska de tydligen sätta en hiskelig fart!

I kallväxthuset

I växthuset pågår en förodling av växter som inte är lika känsliga. Dessa tål till och med flera minusgrader vilket det kan bli på nätterna. Närmast kameran: Vintersallat/maché, två krukor spenat, Tatsoi och längst bort ruccola. Huruvida detta är för utplantering eller för direktkonsumtion har jag inte bestämt än.
All Stars Kale Mix; en fröblandning från syrrans hemtrakter. Det är alltid kul att köpa eller att få en fröpåse från Hudson Valley Seed Library av flera skäl. I denna ingår röda och gröna kålblad av sibirisk och rysk härkomst. Det låter väldigt köldtåligt och starkt tycker jag.
Vintersallat åt alla!

Utomhus

Utomhus är det klenare så klart. Mina vitlökar har antingen inte kommit upp alls eller också ser de ut så här. Tråkigt nog så hade flera av klyftorna som jag petade ner i november hamnat ovanpå jorden. Naturligt förlopp eller är det någon som har grävt?
Att odla perenn lök är ett utvecklingsområde för mig. Jag behöver inte så många fler sorter men jag vill ha mer av de som redan växer här. Eftersom den är på väg upp redan nu så kan man skörda färsk lök väldigt tidigt och perenna grönsaker behöver både mindre skötsel, näring och vatten. På bilden syns luftlök.
Även piplöken är på väg och denna var ny i min trädgård förra året. Jag skulle vilja ha en hel skog av piplök men det ska väl gå att ordna. Frön finns på Impecta och de verkar inte särskilt krångliga att driva upp. Här har piplöken sällskap av en härdig smulgubbe.
På väg upp är även denna vilket också ska vara någon slags lök… Här tryter minnet tyvärr. Sånt skapar lite spänning!

Dags att förbereda jorden

Jag har flera olika sorters kompost och det är dags att använda dessa nu. Kökskomposten används till sånt som kommer från köket. Till detta krävs speciella behållare. Jag har två av dessa behållare för att få lite snurr på produktionen. Ett år tar det för köksavfallet att bli perfekt och näringsrik jord.

Jag har även två olika komposter för utomhusskräp. Det blir väldigt mycket nedklippt, gallrat, beskuret och rensat under vår och sommar och det lägger jag dels i en tunna med lock, dels i en hög.

Tunnan blir proppfull väldigt snabbt på våren och då lägger jag på locket. I tunnan får man gärna kissa om man kan göra det på ett bekvämt sätt. Året därpå är det kalasjord som jag sprider ut i trädgårdslanden.

Kallkompost med kiss. Rena nobelmiddagen för rädisorna!

Min tredje kompost är en öppen hög. Tack vare markkontakten så bryts denna ner med hjälp av mikroorganismer men i tunnan med lock går det snabbare tack vare värmen. Locket bidrar dessutom med ett skydd mot urlakning. Varken regn eller snö passerar detta avfall vilket bibehåller mycket näring. I den öppna högen rinner mycket näring ner i marken med nederbörden.

Oftast använder jag dock alla trädgårdsrester direkt i trädgårdslanden. Varför gå omvägen via komposten liksom?

Det finns även en fjärde kompost. Lite längre bort. Där hamnar sånt som är sjukt eller angripet. Där kan knäpparlarverna, lössen och kräftan hållas. Där hämtar jag ingenting.

Syrén. Det gör inte ett dugg ont med bristande knoppar.

Och nu rullar det på. Nya fröer sås flera gånger i veckan och landen ska förberedas med ny näring och luftning/grepning. Apropå näring så är det dags att beställa lokalproducerad gödsel från Lions Kilsbergen. Det är inte bara superkvalitet på skiten, du får den hemkörd dessutom. Hönsbajset lär till och med vara godkänt för kravodling.

Jag tror att det är färsk skit i säckarna så om du helst vill ha brunnen gödsel så låter du dem stå till nästa säsong. Jag har äntligen fått lite rull på detta så jag har tre oanvända säckar som väntar på att få komma ut.

Här beställer du!

Om du inte har anmält dig till min odlingsföreläsning den 23 april så kan du fortfarande göra det. Se här!

Wexthuset erbjuder fri frakt på alla sorters beställningar till och med söndag 9 april. Det tycker jag att ni ska utnyttja. De har en hel del bra grejer, bland annat den här strilen, kålnät och många olika sorters frö till bland annat skott och groddar.

Ut i gymmet med dig!

Paprika, bloggnyheter och föreläsning

Häpp!

Idag har jag lovat att skriva om paprika så det ska jag göra. Dessutom hade jag förhoppningar om att bloggen skulle ha fått ett nytt namn och utseende till idag och så har skett. Tack för det NA!

Så här ligger det alltså till; i ganska exakt fyra år har jag trädgårdsbloggat för NA tillsammans med mina bloggvänner Ulf, Lena och Titti men nu har de avslutat sitt skrivande och jag är ensam kvar. Det var kul att samarbeta med dem men det känns kul att vara ensam också. Allt har sin tid.

Därför har vinjetten på denna blogg fått en ansiktslyftning och ny underrubrik som känns passande. Ulfs och Tittis inlägg ligger kvar i arkivet vilket känns både självklart och trevligt.

Nya vinjetten.

Getingedalens Gröna, till skillnad från Trädgårdsbloggen, kommer alltså nästan bara att handla om den ätbara trädgården. Om att odla för att äta. Om att odla så ekologiskt som möjligt, om hållbara lösningar i köksträdgården och om totala misslyckanden. Getingedalens Gröna kommer också att ha en förankring i NAs lördagsbilaga Bostadspuls vilket känns rätt. Jag odlar ju hemma på min villatomt så jag hoppas att andra inspireras till att göra samma sak.

En del av paprikaskörden från 2016.

Odla paprika The Getingedalen Way

En av de grönsaker som ingår i mitt standardodlande är paprika. Dels för att det är så enkelt (det får gärna vara enkelt), dels för att det är en av de värst besprutade grödorna i grönsakshyllan i affären. Att köpa ekologisk paprika är ett alternativ men de är ofta ganska dyra.

För mig i zon 5 är växthuset det enda sättet att odla paprika på men där funkar det å andra sidan väldigt bra. De kräver inga jättekrukor, ingen specialjord, klassisk gödning duger och normal vattning är gott nog.

Paprika är dock lite trögstartad. Det är bäst att förkultivera den så redan den 8 februari satte jag mina paprikafröer. Jag sätter flera fröer i samma kruka och är beredd att plantera om skotten ganska snabbt efter att de grott annars trasslar rötterna ihop sig.

Förkultivering av paprika anno 1 mars. Några har grott, andra inte. Analys: en del fröer var äldre, kanske för gamla. En del andra fröer kan vara mild chili och dessa är lite kinkigare. Allt står under lysrörsbelysning 14 timmar/dygn för att inte bli för rangliga. Lock medför mer värme vilket ogrodda fröer gillar. Gamla frukt- och grönsakstråg från mataffären är perfekta lock.
Trögast av alla: frigitellon. Italiens svar på Spaniens padron. Gamla fröer och kanske en chili. Låga odds för denna tyvärr.
Runåbergs är otroligt generösa med information på sin hemsida. Denna tabell lärde jag mig att använda förra året på utbildningen. Här syns aktuella temperaturer och tider för olika frösorter. Paprikafröer kan inte lagras längre än 4-5 år och mina äldsta har nog passerat bäst-före-datum för länge sedan.

Först kommer hjärtbladen men alla blad som kommer därefter kallas karaktärsblad. När plantan har fått två par karaktärsblad brukar jag plantera om dem.

Innan fröna gror vill sådden stå ganska varmt, gärna 20-25 grader, men när de börjar titta upp så vill de stå svalare, typ 15-20 grader. Att åstadkomma detta när fröna gror olika snabbt är lite knepigt (en negativ konsekvens av att sätta flera frön i samma kruka) men man får inte ta allt bokstavligt när man odlar.

Skotten måste få extraljus i början. Det är alldeles för dåligt med naturligt ljus för paprikaplantor nu. De blir väldigt långa, gängliga och sköra utan ljus. Letar febrilt efter solen. Paprikan kan dock planteras djupt när man omskolar den. Nästan hela stjälken kan sättas under jordytan och vips är gängligheten ett minne blott.

Marconi Rosso grodde snabbast. Ett ekologiskt frö från Impecta. Det blir konformade röda frukter av denna.
Strax därefter började Doe Hill och King of the North att gro. Doe Hill är en gul minipaprika från Hudson Valley Seed Library. King of the North är en pålitlig, klassisk och röd frukt från samma ställe.  Jag lägger Vermikulit på toppen av mina förkultiveringar. Det håller jorden jämnt fuktig. Det är en helt naturlig mineral.

Det enda skadedjuret som brukar drabba paprika är löss. Den är faktiskt en riktig lusmagnet. Genom att duscha plantorna regelbundet och vara på sin vakt kan man förhindra angrepp.

Jag äter så mycket paprika som möjligt färsk så klart men det finns en gräns för hur länge den kan lagras i kylskåpet. Då gör jag fyllda paprikor och därefter hackar jag ner resten i bitar och fryser in. Efter frysning så kan den inte användas på samma sätt som färsk paprika men i många andra former. I wokar och grytor och i pestos och röror. En av mina bästa röror med paprika är denna:

Alltså vad är en bit? Jag brukar ta 1/3 paprika ungefär och sedan är det konsistens och smak som avgör om jag tar en bit till. Det här är ett ganska litet recept, gör dubbel sats på en gång! Och vad skiljer egentligen en röra från en pesto?

På onsdag den 8 mars är det föreläsningsdags! Har man bara en gnutta intresse av grönsaksodling så har man förmodligen hört talas om Farbror Grön eller Johannes Wätterbäck som han heter.

Foto från Farbror Gröns hemsida.

Johannes har många års erfarenhet av odling och gör det på flera sätt, i rabatterna runt sitt hyreshus, i pallkragar på ett tak mitt i stan och på landsbygden bland mördarsniglar och kålfjärilar. Farbror Grön bloggar flitigt, har skrivit en populär bok och gör podcasts tillsammans med Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) som heter Två odlare emellan. Den är jättebra.

På Folkets Hus i Östansjö kommer föreläsningen att hållas även om det faktiskt inte står i inbjudan (se bilden).

Från Östansjö Plantskolas hemsida. Jag tar 100% avstånd från det alternativa språket…

Nästa gång tror jag att jag ska skriva om allt man inte behöver köpa men gör det ändå… och håll lite extra koll i bilagan Bostadspuls på lördag 4 mars!

Må det grönska under era lysrör.