Moksa

På den Indonesiska ön Bali är merparten av befolkningen hinduer till skillnad från övriga Indonesien som har världens största befolkning av muslimer.

Detta har bidragit till att en annorlunda och spännande kultur har vuxit fram på ön och att Bali är en av världens största turistattraktioner.

Om det är hinduismen eller andra orsaker som har fört med sig den utbredda vegetariska matkulturen på ön är jag osäker på. Under samma resa besökte jag även Gili Air, en annan av de 13 000 indonesiska öarna, och där var det vegetariska utbudet lika stort.

Nu var det inte det jag skulle skriva om, även om vegetarianism är en av grunderna till mitt odlande och bloggande, utan om en specifik plats på Bali. I staden Ubud, en ort med lång hantverkstradition, tillbringade jag några dagar. I utkanten av staden ligger Moksa, en jord-till-bord-restaurang i ordets rätta bemärkelse.

Bara vegetariskt på menyn, och det mesta på tallriken kommer från egen odling. Och med indonesiskt klimat innebär det fantastiskt odling. Sådan man bara kan drömma om. Eftersom detta är Indonesien så är det en open-air restaurang. Ett skyddande tak men inga väggar och odlingarna ligger i direkt anslutning till matbordet.

Svårt att välja! 50k = 35 kronor. (Ja, jag fotograferar menyer med mycket inspirerande innehåll, det kan vara användbart i köket hemma.)
Skön atmosfär runt restaurangen.
Och man satt precis intill odlingarna.
Sånt man inte kan odla hemma…

Att ingredienserna kommer från egen skörd är dock inte allt. Moksa är även permakulturellt certifierade vilket gör rundvandringen bland odlingarna och besöket ännu mera inspirerande. Permakultur är ju inte bara en designmodell gällande odlandet utan även hur hållbar och omsorgsfull hela verksamheten är.

Man bygger sarger runt de upphöjda bäddarna av skal från kokosnötter. Fiffigt. När de långsamt bryts ner blir de en del av odlingsjorden. Tänk den som hade sådana resurser.
Bambu funkar fint som krukor. Här förodlas nya plantor i september. Det går nog att odla året runt på Bali.
För att undvika torka så täckodlar man. På verandan står en hungrig sambo.
Här är ytterligare en bild på förodlingen men i bakgrunden ser man säckar med täckmaterial. Förutom detta såg jag så klart genomtänkta arrangemang för kompostering.

Läs mer om Moksas permakulturella verksamhet här.

Moksa bedriver även matlagningskurser, en liten butik och har en dojo, alltså en arena för kampsporter av olika slag.

Maten var så klart fantastisk. Kan vara den godaste och mest inspirerande måltid som vi åt under vår fem veckor långa resa. Fast det är klart, konkurrensen var inte så stor. Varken Ryssland, Mongoliet, Kina eller Japan spelar i samma liga som Indonesien.

Förutom fantastiska smaker så serverades maten på tallrikar från det närliggande krukmakeriet Gaya. Fruktdrinkar är ett måste på Bali.
Mera fantastisk mat!
Tempeh Ribs och sötpotatismos. Indonesien är det bästa stället för tempeh!
Desserterna var inte heller så dumma…

Jag rekommenderar varmt ett besök på Moksa om man besöker Ubud. Antingen tar man en taxi från Ubuds centrum, det kan inte bli så dyrt. Eller också gör man som vi, promenerar. Dels får man se mycket kul på vägen, dels får man motion. Man ska dock tänka på att trafiken är helt galen, det är sjukt varmt och det blir mörkt tidigt. Men med bra skor, vatten i väskan, lite fokus och en ficklampa är detta inget problem.

Pak Choi så det står härliga till!

Det är inte utan att man längtar lite till sommaren…

Fast det är inte så dumt med vinter heller. Skidspåren är magiskt fina fast jag blir en större fryslort för varje år som går. Och den 7 februari – precis just nu – firar denna blogg sex år!

Det är dags att inventera och beställa fröer. Förra veckan träffade jag några grannar för att komma överens om en sambeställning. Det var kul eftersom det blir sorter som jag inte har provat förut. Dessutom är en av dessa grannar trädgårdsmästare och har en trädgård utöver det vanliga och utrymmen för förodling som man bara kan drömma om.

Nästa vecka skriver jag lite mer om det.

Vintern och framtiden

I helgen tog jag hand om det sista. De där krukorna som har blivit stående, fågelbaden som behöver säsongsvila och klätterstöden som har gjort sitt. Trädgårdsmöblerna skruvades isär och packades in i förrådet och hammocken kläddes in i ett skyddande fodral.

Dagen därpå föll första snön.

Det behövs så lite för att ge en så mycket ljusare tillvaro.

Det enda odlingsrelaterade som sker just nu är ätande. Eftersom säsongen var ovanligt torr och gav snål avkastning så har vi äntligen fått lite mer space i frysen. Nu använder vi sådant som vi har fått mycket av under tidigare säsonger. Det går ingen nöd på oss.

Och även om skörden var sämre än vanligt så betyder det inte att vi står utan färska produkter. Vi har fortfarande potatis, lök och mycket annat gött från årets odling.

Kålen står medvetet kvar ute i snön. Den tål hårda tag och det finns ingen anledning att detta ska ta plats inomhus när den kan vara kvar ute.
Lökskörden blev fin och vi använder den till nästan all sorts mat. Här är det löksoppa på gång. Purjolöken blev dock betydligt klenare än förra årets sanslösa skörd.
Ju fler sorters lök i soppan desto godare. Och med ett hembakt surdegsbröd och en svensk kraftfull ost har man den ljuvligaste novembermiddagen.
Den galna purjoskörden från 2017!

I veckan var jag på föreläsning i permakultur. Joel Holmdahl, min före detta lärare i Småskalig Odling, berättade mycket som jag redan visste men det är aldrig fel med en uppdatering och självklart tog jag med mig några nya detaljer hem. Eftersom jag själv föreläser och skriver om detta så är det skönt att ha på fötterna.

Joel från Rikkenstorp in action.

För den som vill lära sig mer om permakultur kommer Studiefrämjandet att ordna en studiecirkel i vår. Det fanns en anmälningslista på föreläsningen och den blev lång så det finns stor anledning att tro att detta kommer att bli av.

För den som vill anmäla intresse görs det till Jonas Bilow på telefon 019-168312 eller [email protected]

Och ansökan är öppen till att söka utbildningen på Karlskoga folkhögskola som jag gick. Nu heter den Agroekologi – småskalig odling i praktik och perspektiv.

I veckan släpptes det senaste avsnittet av podden Odlarna. Och vilket avsnitt det var! Jag hade ingen aning om vem Christer Sanne var men nu vill jag läsa allt om och av honom. Det finns massor av artiklar och litteratur som han är författare till och på hans hemsida kan man få en bra överblick om hans forskning och värv.

Det var kanske ovanligt lite odlingssnack för att vara en odlingspodd men innehållet var ändå hyperintressant. Mitt parallellintresse hållbarhet/klimatsmart leverne (= permakultur) fick sig en rejäl boost genom att ta del av Sannes forskningsresultat. Han menar att det framför allt är konsumtionen som är den stora klimatboven och genom att arbeta mindre konsumerar vi dessutom mindre.

Mer fritid åt folket helt enkelt.

Hur mycket jag arbetar är svårt att räkna ut. Jag vet att jag förvärvsarbetar 50% på en kommunal skola men hur mycket tid jag lägger i firman är svårt att säga. Däremot vet jag att ju mer tid jag jobbar hemma, desto mer kan jag ägna mig åt klimatsmarta aktiviteter såsom odling, bakning och bärplockning. Dessutom kör jag mindre bil och får en varierad och tillfredsställande tillvaro.

Ibland kallas sådant downshifting. Det får kallas vad det vill, jag vet åtminstone att heltidsjobb och heltidslön aldrig kan värderas högre än det mitt nuvarande liv ger mig.

Naturligtvis finns det även en pod om att downshifta. Den heter Andra sätt och du hittar de inspirerande avsnitten här.

Varför jag kallade detta inlägg för Vintern och framtiden är kanske självklart. Iallafall beträffande vintern. Men för alla framtida generationers skull krävs det en förändring NU. Permakultur, downshifting och lägre konsumtion kan vara en del av lösningen.

Begreppet hållbar utveckling skapades av FN:s världskommission för miljö och utveckling år 1987 och gavs följande definition:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Black Friday är raka motsatsen till hållbar utveckling. Årets julklapp är däremot ett steg i rätt riktning.

Naturskyddsföreningens kampanj.

Vad är permakultur?

Jag vet, jag tjatar ganska mycket om permakultur men det är en jättebra grej. Ett förhållningssätt som ger mig verktyg och förankrar mitt odlande och agerande till en hållbar modell.

Jag skrev ett kortfattat inlägg om permakultur här och jag har berättat lite om det i mina föreläsningar men nu kommer Joel till stan. Det var han som lärde mig grunderna om dessa fina principer.

Joel Holmdahl, grönsaksodlare från Rikkenstorp i närheten av Grängesberg. En väldigt bra lärare och inspiratör.

På måndag den 19 november är det dags!

 

Du kan läsa mer om arrangemanget här.

Du kan läsa mer om Rikkenstorp här.

Joel bland sina bönor i Rikkenstorp.
Den vackra gården i Rikkenstorp.

 

Permakulturens kärna och principer.

Jag är anmäld så mig kommer du att träffa på Föreningarnas Hus på måndag.

Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!

Hälsningar från Leksand

Här kommer ett ganska innehållslöst, iallafall odlingsmässigt, inlägg. Jag har knappt varit hemma de senaste dagarna och i söndags gjorde jag debut som odlingsföreläsare.

Det kändes jättebra så nu vet jag vad det innebär om det någonsin händer igen. Tack Adolfsbergs Trädgårdsförening för förtroendet och bilderna!

I full färd med att berätta om Agenda 2030.
Det var fullt i salen och publiken var väldigt trevlig och artig som satt kvar. Många frågade kloka saker och berättade spännande grejer från sina egna odlingar. Gulstjälkad mangold som kommer tillbaka varje år till exempel.
Så här suddig var jag inte på riktigt men Ulf och jag kunde andas ut och vara nöjda när allt var över.

På sätt och vis händer det igen redan nästa vecka. På torsdag 8 november är det Pecha Kucha i Örebro. Oavsett om du vill höra mig eller inte så är det verkligen värt ett besök.

Pecha Kucha är en lättsam och trevlig presentationsform som pågår i 6 minuter och 40 sekunder och till råga på allt får man 20 bilder under den korta tiden.

Det kan vara upp till 8 presentatörer under en kväll och vad dessa pratar om kan vara av de mest skilda slag. Man vet aldrig vad man ska få höra när man går på Pecha Kucha.

Själv ska jag i viss mån prata om samma sak som i söndags, grönsaksodling ur ett klimatsmart perspektiv, men det blir lite mer fokus på klimatsmart ätande än odling. Vi ses väl där?

Jag befinner mig i Leksand. Förutom snö och föreläsningar av fantastiska keramiker så innebär det fem dagars djup borrning i den japanska teceremonibrunnen.

Jösses vilken grej alltså. Och mitt största intresse i denna nördiga spetskunskap är teskålen. För att kunna tillverka dessa behöver jag vet hur den hanteras och vad den har för roll i ceremonin. Det är liksom inte vilket dryckeskärl som helst.

Detta har förstås ingenting med grönsaksodling att göra förutom att jag såg teodlingar när jag var i Japan och jag äter väldigt klimatsmart mat i folkhögskolans restaurang.

Håll den gröna fanan högt!

Bortrest!

Jag är hemma igen!

Eftersom jag hade skrivit och tidsinställt flera inlägg under tiden så har det inte märkts så mycket på bloggen men i min trädgård märks det väldigt mycket när man inte har varit hemma på fem veckor.

Fast jag har haft fantastiska trädgårdsvakter. De har gjort ett finfint jobb så jag kunde ta tag i skörden direkt vid hemkomst. Och gräsklippningen.

Till min hjälp har jag även haft Irrigatia. Om detta solcellsdrivna bevattningssystem skrev jag i ett inlägg som publicerades när jag var borta. Och med flera veckors erfarenhet kan både jag och mina trädgårdsvakter säga att det funkar klockrent.

Från en permakulturträdgård på Bali (Moksa).

Det var en fantastisk resa. Jag har varit i Ryssland, Mongoliet, Kina, Japan och Indonesien. Det finns massor av odlingsrelaterat att skriva om från dessa länder. Eller inte Mongoliet förresten. Där var det dock annat som var spännande. Visst ska jag berätta mera om denna resa. Det kanske passar bra i vinter när det är lite torftigt på odlingsfronten? Om jag kan hålla mig.

Just nu är det allt annat än torftigt. Jag lämnade ett rekordtorrt Sverige och en dålig odlingssommar men kom hem till frodig grönska och en tjock, grön och återhämtad gräsmatta.

Jag hade lagt ärtskidor på tork medan jag var borta. Höljet var nu prasseltorrt och ärterna är urpillade och packade i påse till nästa års sådd.

Korianderbladen skördade jag innan jag åkte men jag hade lämnat kvar stjälkarna med fröställningar för senare omhändertagande (bild från augusti).
Allt hade torkat och nu är fröna tröskade. Tröskningen gjorde jag mellan handflatorna och med hjälp av en sil fick jag bort de minsta partiklarna. Dessa ska inte användas som utsäde utan i matlagningen.
Riktigt god gurka kunde jag också skörda. Inte ett dugg bitter. Det där beror lite på sort men även vattning.
Min ena vinranka har sprutat ur sig druvor i sommar och nu var de mogna. Tyvärr var det inte den godaste stocken som gav bäst skörd i år. Jag har två olika sorter. En god och en jättegod.

Över till avdelningen äpplen. Älgarna var tidiga i år. Redan innan vi reste bort i mitten av augusti hade de varit på besök och ätit upp det mesta. Normalt kommer de i början av september. Men så var det ingen vanlig sommar heller.

Här är ett inlägg om äppelträden i Getingedalen som publicerades medan jag var bortrest.

Trots torkan så har i stort sett alla fruktträd givit otroliga mängder frukt och det är sorgligt att se hur lite som omhändertas. Jag ser tack och lov allt fler som gör det; mustar, mosar och torkar, men ändå slängs eller förgås det tonvis med frukt. Typ lika mycket som vi importerar och köper i affären.

Det finns fruktförmedlingar. Om du inte hinner eller orkar ta hand om din frukt så erbjud någon annan att göra det.

Min vän Titti, även känd som före detta trädgårdsbloggare, var på trädgårdstippen och tog nedanstående sorgliga foto. För att vara tydlig så var hon inte där med några äpplen.

Jag vet att förskolor, skolor och olika former av boenden uppskattar ett lass med frukt.

Blessed be the fruit.

Att ta egna fröer

Behöver jag skriva om värmen och torkan? Nä, jag hoppar över det tror jag.

Fast jo, någon rad måste jag ändå skriva. Det kommer ju faktiskt en skur då och då. Visserligen kommer de ganska glest, och mellan dessa är det otroligt varmt, men varje gång det händer får jag nytt hopp. Däremellan har jag nästan gett upp. Det blir vad det blir liksom.

Plötsligt händer det. Fast väldigt sällan.

Hoppet får mig att så, det kan ju bara inte fortsätta att vara så här varmt i flera veckor till. Det är perfekt tid för att så nya, snabba grönsaker nu. Särskilt de som ogillar ljusa nätter.

Spenat är en sådan. Så det har jag sått. Rättika, sallat, rucola och mangold kan också sås nu och med en normal sensommar blir det garanterat bra resultat.

Spenaten trivs än så länge.
Mangolden gror men behöver så klart mycket vatten för att överleva.
Några rättikor grodde i majsådden och dessa blev jättegoda. Inte ett dugg träiga och smakar som en mild rädisa.
Eftersom rättikan är snabb så tänker jag så nya fröer nu och hoppas att det är slut på torktiden.

Något man kan ägna sig åt när det blev en sådan svår odlingssommar är att utveckla sina kunskaper i fröodling och att ta egna fröer. Några grönsaker har jag tagit egna fröer av, paprika, chili och tomat till exempel, med gott resultat. Några andra har jag misslyckats radikalt med. Bondbönor känns som en lätt sak men inte för mig.

Därför gav jag mig i kast med att läsa på lite. Vad ska jag tänka på för att göra rätt? De böcker som jag läste var dessa:

Trevlig läsning men inte särskilt informativ. Saknade en del fakta och blev inte så mycket klokare efteråt.
Synnerligen mera fakta och information i denna bok. Rekommenderas!

Förutom Sesams bok så var internet den bästa källan. Beträffande bondbönor så tyckte jag att Farbror Gröns lilla film var riktigt tydlig.

Efter att ha sett filmen förstod jag att jag hade tagit bondbönorna för tidigt. Inte för att äta utan för att använda som utsäde. Och den där lilla finurliga grejen med att sätta snören om fina exemplar hade jag redan funderat på. Så får det bli!

Ytterligare två böcker med bra information om fröodling är Runåbergs Fröer och Stefans stora feta röda.

Att ta egna fröer är att öka min självförsörjning med några procent, en aktivitet med permakulturella förtecken och definitivt en politisk handling. Åt det tänkte jag ägna ett helt blogginlägg någon gång i framtiden.

Andra växter som jag blev sugen att ta egna fröer från var till exempel pion. Men efter läsning så vet jag att jag ska låta bli dessa kapslar till de öppnar sig av sig själva.

Mina piplöksblommor håller på att vissna och när jag tittade noga i bollarna så såg jag massor av fröer. Dessa vill jag så klart ta hand om eftersom denna piplök av okänd sort växer villigt och tidigt i Getingedalen.

Den skarpsynte ser massor av svarta fröer!
Blomman klipptes av och efter ett par dagars torkning inomhus har fröerna ramlat ut.

Myskmalva är inte bara en vacker blomma utan en fullt ätbar perenn. Både blommor och blad är bra i sallad och den kommer tidigt på våren innan andra gröna blad finns.

När blomman vissnat blir det en liten grön kapsel kvar. Nu ska jag låta dessa sitta tills de har torkat och gulnat för att få mogna och potenta fröer.
Den här vackra saken får gärna växa på flera håll i min trädgård.

Luftlöken förökar sig med små lustiga lökar i toppen av stjälkarna. När dessa blir stora och tunga så viker sig stjälken och lökarna får kontakt med jordytan och gror. Alternativet är att man tar hand om lökarna och sätter dem där man vill ha ny luftlök.

Koriandern har börjat blomma och jag skördade mycket av den bladmassa som jag tycker är så god. Den hackar jag grovt och fryser in i glasburkar. Jag lämnade dock dessa stjälkar för att kunna ta egna fröer när blommorna har vissnat. Fröerna kan också torkas, malas och användas som krydda. Den smakar helt annorlunda jämfört med bladen.
Vitlöken Therador kan vara en av de bästa vitlökar jag har odlat. Den bildade inga stjälklökar eller blommor utan gav all kraft åt vitlöken. Dessutom är den ganska stor och stjälken är mjuk så att jag kan fläta den. All denna information kan jag läsa på återförsäljarens hemsida (Klostra).
Hur vet man att vitlöken är färdig? Blasten ska ha börjat gulna och då tar man upp en testlök. Om löken har bildat klyftor så är den klar. En vitlök som får sitta för kort tid har inte hunnit få sina klyftor – men är god ändå – och en som får sitta kvar för länge börjar falla isär.

Flera gånger har jag blivit uppmuntrad att ta eget utsäde på vitlöken men då ska jag ha 10 vitlökar över som inte går åt i matlagningen. Det måste jag tänka på nästa gång jag köper sättvitlök.

Kampen om kålen fortsätter. Turex gör verkligen ett storartat jobb, jag hittar nästan inga larver efter endast en behandling. Däremot så har äggläggarna, kålfjärilarna, inget emot Turex, det biter bara på kläckta larver, så de lever livet bland mina blad.

Här sitter jag helt ogenerat och lägger ägg.
För att vara lite preventiv så brukar jag gå igenom mina kålblad en gång/dag och jag hittar alltid några sådana här äggsamlingar. Inte skadliga i sig men om de får sitta kvar och kläcks blir det larver… och dem vill jag slippa. Om bladet är behandlat med Turex så dör larven inom kort men jag gillar att ligga steget före.

Det ser inte ut att bli regn förrän om en vecka igen men ibland överraskar himlen med att släppa ifrån sig en livgivande och skön skur. Därför har jag lite vatten i tunnorna som jag kan underhållsvattna mina plantor med. Bönorna har satt fart i produktionen och det vill jag gärna gynna. Och för skogsbrändernas och räddningstjänstens skull får det gärna ösa ner. Rekordsommar på många sätt.

Mitt i juli

Det är onekligen riskfritt att hänga tvätten ute. Den här sommaren kommer att gå till historien. Jag tycker synd om djuren som får lida och står i kö till nödslakt. Om vi inte åt så mycket kött… så skulle inte behovet av foder vara så stort… och betydligt mindre vatten skulle det gå åt… Just saying.

Tillgången på halm och ensilage kommer inte att vara lika stor efter denna sommar. Det är många småodlare, inklusive jag, som har köpt sådant av närmaste lantbrukare. En del balar håller inte tillräckligt god kvalitet för dem eller djuren men för oss är det fortfarande värdefullt.

Det näringsrika gräsklippet uteblir i år. Gräsmattan har inte bara stannat i växten, den har dött. Inget klipp till vare sig täckning eller gödsel.

Jag har dock aldrig förlitat mig på gräsklipp, det beror på vår multiklippmaskin, så jag använder andra saker att göda med. I dessa tunnor gör jag nässelvatten och guldvatten och det blandar jag i vattenkannan.

En grundgödsling med stallgödsel och kompost på våren räcker ungefär en månad. Därefter stödgödslar jag i vätskeform, det har snabb verkan. Ungefär en gång varje eller varannan vecka sker det.

Vissa saker gynnas av det varma och torra vädret. Jag har en del löss på växterna men det kunde ha varit mycket värre. Det har även dykt upp ganska mycket larver på kålen. Först var de så pass få att jag kunde klämma ihjäl dem med fingrarna men sedan ökade mängden och då fick jag ta till andra medel.

Kålfjärilen lägger ägg på baksidan av kålbladen.

Jag använder ett biologiskt medel som heter Turex, det är en bakterie, som jag sprutar på kålen. Visst, jag måste vända på varje blad så att medlet hamnar på baksidan, men jag har tack och lov inte större odling än att jag fixar det.

Svartkålen är riktigt tjusig.
Savoykålen håller på att knyta sig!

Det är ett riktigt bra frukt- och bärår. Hallon är jag i och för sig bortskämd med men man ska aldrig ta något för givet.

Förutom de hallon som jag äter stora mängder av till frukost så fryser jag in bären i portionspåsar för vinterns alla smoothies.
Hallonen är torra, fasta och lättplockare. Förutom att jag måste ha heltäckande klädsel eftersom de växer i värsta nässelsnåret.

Ett bär som jag inte är bortskämd med är körsbär. I år var det tydligen perfekta förhållanden för dessa. Vi har tre körsbärsträd. Två av dem har vi planterat själva, och dessa får klent med bär, det tredje är ett självsått träd av okänd sort som vi hittade ute i slyn. Där kommer det massor av bär!

Lite sura men goda!
Än så länge äter jag dem färska. Funderar på vad jag ska göra med dem?

Ärter och bönor verkar inte vara särskilt torkkänsliga så det kommer av alla sorter. Det visade sig att megaärtan Lokförare Bergfält inte alls var träig utan precis som en sockerärta ska vara. Fast dubbelt så stor.

Bergfälts jätteärta.
Minns inte vilken ärta detta är men det är ingen sockerärt, de ska få svälla upp och sedan spritas.
Brytbönor! Tyvärr tappar de den läckra färgen i kokningen.
Vaxbönor blir det också.
Bondbönorna jobbar ganska snabbt…
…medan blomsterbönorna satsar mer på höjd och blommor.
När jag beställer sättlök från Klostra så är det inte antal utan vikt som gäller. Den här gången var lökarna ovanligt små vilket innebar att de var väldigt många. Efter att ha satt mina tre lådor med lök i prydliga rader så hade jag massor av sättlök kvar. Dessa hällde jag ut på en kvadratmeter jord som var över och enligt alla ”regler” så växer de alldeles för tätt men de mår fint… och blasten är ju också god.

Utomhustomaterna levererar lite bättre än de i växthuset. Visserligen är de fortfarande gröna men sommaren är ung. Jag klipper bort en del av bladen så att de inte stjäl så mycket energi och solen kommer åt tomaterna vilket jag tror är bra.

Ju större desto träigare. Det gäller åtminstone fänkål och det lärde jag mig första gången dessa odlades. De ska skördas i tid och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte blev träiga på grund av torkan.

Rödbetor är alltid träiga så dessa kan skördas nu – och senare.

Det växer ganska mycket humle i Getingedalen, en del har en bra plats, andra fick lite sämre placering. Jag kunde aldrig tro att de skulle ta så stort utrymme. De täcker lite för stor yta i odlingsbäddarna för att det ska vara roligt. Värdefull jord som jag hellre har till grönsaker. Nu ska dessa lådor byggas om nästa år eftersom de håller på att falla sönder och då har jag en idé om hur man kanske kan göra istället. Men det är inte alltid som teori och praktik håller sams.

Vackert är det hur som helst. Och slangvindan får stå framme för jämnan denna sommar.
I växthuset är det lätt att hålla koll på fukten i jorden eftersom allt växer i någon form av behållare. Kruka eller låda. Basilika är ett måste i vårt växthus varje sommar.

Jag tror att jag har släppt taget om allt som växer dåligt. Jag skiter i att vattna och dalta med dessa och koncentrerar mig på sånt som vill växa istället. Dessutom har jag börjat så nya saker nu. När nätterna blir längre och så småningom svalare (ha!) så är det ett perfekt läge för vissa grödor. Mer om det i nästa inlägg!

Tips, löss och blommor

Det kom några droppar. Natten till söndag och måndag skvätte det lite som betydde ganska mycket. Det var inte många millimeter, i tunnorna blev det lite fuktigt på botten, men av någon anledning så är regn överlägset slang och vattenkanna. Odlingarna ler.

Vi blev jätteglada över regnet. Purpurkrage, brandlilja och rodgersia.

I det här inlägget lovade jag att berätta om de tips som jag lyhört tog till mig under studiebesöken i Getingedalen. Det blir även två bra recept och en himla massa bilder. Bilder regerar.

TIPSLISTAN

Avdelningen gödsel:

Större hästgårdar skänker väldigt gärna bort sin stallgödsel. Det finns till och med de som kör hem skiten till dig. Så angelägna är de att bli av med spillet.

Sparris bör gödslas mer än jag har gjort hittills. En omgång i april och en till efter sista skörd i juni behövs.

Avdelningen förodling:

Om perlit/vermiculit i såjorden: använd krossad biokol istället. Borde ha samma effekt och går att köpa lokalt. Heja klimatsmarta råd!

Fröinköp: Gör det på trädgårdsdagar, typ i Karlslund, så får man lokalproducerade fröer och hittar spännande sorter.

Att odla gul lök från frö är inte alls så skrymmande som jag har befarat. De kan bredsås tätt i februari och är lagom att plantera ut i maj-juni.

Jag har alltid satt lök med sättlök men det kanske bli annorlunda i framtiden? Här är mina tidigast satta lökar i år. Jag chansade och hade tur med vädret kan man säga… Jag kommer att kunna skörda mina första lökar redan vid midsommar.

Avdelningen rekommendationer:

Gör ett studiebesök på Borrabo. (Här finns en länk till en pod cast med Ylva på Borrabo.)

Humle: odla på fällbara störar för smidigare skörd av kottarna.

Odla Nyzeeländsk spenat. Bara gör’t. (Och det har jag gjort men blev inte jätteimponerad. Nu blir det ett nytt försök 2019.)

Quinoa: det går att poppa som pop corn!

Aronia: torka bären. De är bra i müsli.

Hittills har jag frusit in mina aroniabär och sedan använt i smoothies. Nu kanske det blir torkning istället?

Avdelningen saker vi var rörande överens om:

Portlak är överskattat.

Byt genast gräsklippare till en med uppsamlare!


 

Jag tror att ni känner igen er när jag säger att jag fastnar för recept där det ingår flera ingredienser från den egna odlingen. Jag läser Karoline Jönssons blogg Självhushållningsprojektet och i en av hennes böcker (Det gröna skafferiet) finns det ett recept med både kål, ärtskott och rabarber. Could it be better?

Visserligen var det vitkål men jag har frysen full av grönkål från förra året så jag tog det istället. Dessutom tyckte jag att det var för dålig sötma för att vara en sötsur rätt så jag adderade lite sweet chilisås. Och sojan står inte med i ingredienslistan men den är nödvändig! Ja ni vet, man mixtrar tills det smakar bra helt enkelt.

Det mest spännande var ju att ha rabarber i maten och det blev jättebra!


Det är mycket som blommar nu. Både önskat och oönskat. Let’s have a look.

Tomatblommor i all ära men bifftomatblommor har något extra. Här Brandywine.
All potatis blommar inte så det stämmer inte alltid att potatisen är färdig efter blomning. Den här sorten (Maria) verkar dock blomma och hoppet om midsommarpotatis kvarstår.
Efter att ha presenterats för myskmalva i maten så har jag plantor lite här och där i trädgården, både från frö och köpt planta. Den första slår snart ut.
Längs granhäcken växer det knappt någonting. Gran utsöndrar något som gör att inget annat vill växa i dess närhet men det blir också väldigt mörkt. (Läs mer om Allelopati längst ner i detta inlägg.) När det då kommer upp några prästkragar så syns de väldigt bra.
I den misskötta perennrabatten fortsätter det att komma upp små bortglömda raringar. Här några näpna nävor.
På en vild del av tomten råkar det växa en äng av stjärnflocka. Den biten är jag väldigt rädd om.
I en skarv i potatislådan har en viol lyckats slå rot.
Avdelningen oönskade blommor får tat soien stå för. Tat soi är typ samma sak som pak choi och den gillar varken ljusa nätter, torka eller överdriven värme. Tack och lov är blommorna smakrika och man äter upp hela plantan. Kålväxter är nära släkt med raps och i ett avsnitt av Odlarna med kocken Tareq Taylor berättar han att raps kan vara nästa stora mattrend.
Flädern blommar och det uppskattas inte bara av mig utan även av glänsande skalbaggar och…
…bladlöss. Fläder får väldigt lätt angrepp av löss men tack o lov brukar varken busken ta skada eller blommorna fara illa. Lössen håller sig till stjälkarna. Fast lite läbbigt är det.

Med anledning av flädern så påminner jag gärna om denna klimatsmarta variant av flädersaft!

Ärterna verkar som sagt vara de som är minst känsliga för torka så de har växt så pass mycket att det är dags för klätterstöd. Det blir dagens projekt. Morötterna vinner kampen om störst torkkänslighet. Inte ett enda frö har grott. Det är kanske läge att så nya frön? Sommaren är ung. Fast det kan hända att de som redan ligger i jorden kommer att gro när det behagar dem? Morötter kan ju sås redan på hösten så de verkar inte känsliga på det sättet. Måste nog läsa på lite.

Välmående ärter.

Håll den gröna fanan högt och spara på vattnet!

Text hämtad ut Permakultur! Framtiden i din trädgård, sidan 37. Här kan du köpa boken.

Vad är permakultur?

Vid ett flertal tillfällen har jag använt mig av begreppet permakultur och har förmodligen inte varit särskilt tydlig med vad jag menar.

För fyra år sedan visste jag inte ett dugg om permakultur men efter utbildningen i Småskalig odling på Karlskoga folkhögskola kunde jag desto mer. Därefter har jag läst och fördjupat mig i permakulturen eftersom det är en designmodell som attraherar mig.

Ordet permakultur är skapat av permanent agrikultur och betyder i princip hållbart jordbruk även om permakulturen har spritt sig även till andra aktiviteter.

Det finns tre principer som är grunden till permakulturell design:

  1. Omsorg om jorden
  2. Omsorg om människor
  3. Rättvis fördelning

 

Dessa har sedan utmynnat i ett antal riktlinjer som sägs vara de viktigaste:

Iaktta och samspela

Använd och värdesätt förnybara resurser och tjänster

Skapa inget avfall

Interagera hellre än segregera

Tillämpa små och långsamma lösningar

Främja och värdesätt mångfald

 

Genom att titta på fungerande och självgående ekosystem så kan vi lära oss att odla på ett hållbart sätt. Den vilda naturen bjuder på inspiration och är den ultimata designmodellen för hållbarhet.

I naturen ser du bland annat aldrig någon bar jord och i naturen är kretsloppet slutet. Dött organiskt material bryts ner av mikroorganismer och blir till näring och jord.

I naturen ser vi även växter i alla höjder. Att efterlikna naturen genom att plantera fruktträd, bärbuskar och örter tillsammans får man ett system som samspelar och blir självgående.

Som odlare i en permakulturellt designad trädgård får du mindre av det tunga jobbet. Genom att täckodla så blir ogräsrensning och vattning betydligt mindre viktigt. Dessutom får du en luckrare jord som inte behöver grävas. Grepning rekommenderas varmt.

Täckodling. Ingen bar jord här inte.

Om du inte bär bort förra årets vissnade växter utan låter dessa återföras till jorden så behöver du aldrig gå omvägen via komposten.

Om du har turen att få anlägga en ny trädgård så kan man redan från början iaktta vad du har naturligt och nyttja detta på ett effektivt sätt. Platsens förutsättningar ska vara grunden i din design. Finns det en bäck som kan förenkla vattning? Varifrån kommer solen? Blåser det? Lutar tomten? Var rör du dig mest?

Hur kan du fånga den naturliga energin som flödar genom din trädgård?

Att odla så många perenna grödor som möjligt skapar också mindre jobb och låter ekosystemet sköta det mesta. Kunskapen om alla fleråriga, ätbara och goda växter har fallit lite i glömska men den håller på att återetablera sig.

Bland annat så har gänget i Stjärnsund skrivit en bok som jag rekommenderar.

Fleråriga/perenna grönsaker kräver så klart betydligt mindre skötsel än ettåriga. De sitter där de sitter, rötterna går djupt och de hämtar näring och vatten på egen hand.

Den allra mest hållbara kosten kommer dock från vildmarken. Förutom bär och svamp, som vi är ganska bra på att plocka, så finns det oerhört många blad och rötter som också går att äta. Även här börjar det röra på sig och intresset för att återerövra dessa kunskaper ökar.

Självklart skrivs det böcker och skapas det hemsidor i ämnet. Niki Sjölunds Vildplockat är en riktig guldgruva. Tillsammans med hemsidan/nyhetsbrevet Dags att plocka och Skogsskafferiet kan man öka sina kunskaper med många procent.

Inplastad bok, redo för smutsiga händer i skogen!

I en permakulturellt designad trädgård pratar man om zoner men på ett helt annat sätt än vad odlare är vana vid.

Zon 0 är bostadshuset eller byggnaden där du oftast befinner dig. Zon 1 är ytorna där du rör dig mest när du är utomhus. Där ska du odla sådant som du skördar dagligen eller ofta. Zon 2 är platsen där du skördar mer sällan och där odlar du sådant som inte behöver lika mycket skötsel eller tillsyn. Zon 5 är vildmarken där du hämtar bär och svamp och zon 3-4 är allt däremellan.

Bild lånad från Permakulturboken.

Permakulturen har sitt ursprung i Australien och spridningen till Sverige har tagit ganska lång tid. Först fanns det ingen litteratur på svenska men sedan kom det åtminstone en översättning.

Därefter har det startats föreningar och förra året kom det äntligen en bok skriven i Sverige, på svenska för svenska förhållanden.

Ylva Arvidsson, en av författarna till boken, intervjuas i podden Odlarna, avsnitt 57, ett mycket trevligt samtal kring permakultur och hållbar odling. Odlarna är för övrigt en bra pod för den som vill ha mycket odlingsinspiration.

Nedan finns ett antal länkar till hemsidor och texter där man kan läsa mer om permakultur:

Föreningen Permakultur Sverige förmedlar kunskap, böcker och kurser.

Permakulturboken har förstås en egen hemsida.

Linda Olsson har skrivit ett examensarbete i biologi om odling enligt permakulturens principer. Här finns det att läsa.

David Holmgren är, trots namnet, en av de australiska ursprungsmännen till permakulturen. Här finns hans sammanfattning i ämnet översatt till svenska.

Gänget i Stjärnsund är starkt troende permakulturister och det finns en hel del att läsa på deras hemsida. De erbjuder dessutom studiebesök i deras mångfaldsträdgård, uppbyggd enligt permakulturens principer. Där hälsade jag på i somras. Definitivt värt ett besök. Mycket inspirerande och tänkvärt.

Jag är inte hard core men jag inspireras av permakulturen och tycker så klart att mycket mat för lite arbete är en intressant ekvation. Att skapa ett så självgående ekosystem som möjligt, anpassat till platsens förutsättningar och som gör så små klimatavtryck som det bara går, är också attraktiva grejer.

Omsorgen om jorden, människorna och en rättvis fördelning är inte bara permakulturens grundprinciper, det är också en stor del av Agenda 2030.