Inget slår ett rejält regn

Ingen konstruerad bevattning i världen kan slå ett rejält naturligt regn. Ett sådant som kom tisdag eftermiddag och höll på i flera timmar. Odlingarna fick en ordentligt rotblöta och alla vattentunnor fylldes till bredden.

Att vattna med kanna eller slang är ett sätt att hålla saker vid liv, det ger inte tillräckligt mycket vätska för att generera tillväxt. Iallafall inte i Getingedalen där vi har så stora ytor.

Vi ser definitivt skillnad på odlingar som täckodlas och de som saknar täcke. Jorden är kall och fuktig betydligt längre i bäddarna som har täckts. Och varför jag har otäckta bäddar med naken jord kan man fråga sig. Jo men ibland tycker jag att det är lättare att så vissa fröer i naken jord och sedan lägga på täckmaterial när de börjar gro.

Vi skördar rabarber. Jag är förärad med en självgående och rikgivande rabarber och jag vill ta hand om så mycket som möjligt av det. Det brukar bli en del rabarberjuice som jag fryser in i istärningar. Det använder jag istället för citrus och vinäger. Jag har hittat ett nytt och effektivt sätt att få ut så mycket juice som möjligt.

Rabarbern hackas och fryses in. När den sedan får tina så blir den mjuk och släpper väldigt mycket saft. Då lägger jag allt i fruktpressen och får ut maximalt med vätska. Juicen borde dessutom bli mer näringsrik eftersom jag inte har kokat den. Häpp!

Dessutom har jag kokat sylt. Jag är en grötätare. Old school havregrynsgröt med lite sylt. Havre kan odlas i Sverige, det finns alltid ekologiska alternativ, det är väldigt billigt och innehåller mycket näring.

För mig är det inte så noga med vad det är för sylt. Jag håller på att äta upp det sista av en vinbärssylt som jag gjorde för flera år sedan så nu behövs ett nytt sötningsmedel. Man tager vad man haver så det blev rabarber den här gången. Lite tillskott av ingefära och kanel förhöjde smaken.

1 kg sköljd och hackad rabarber

500 g syltsocker 

4-7 cm färsk ingefära, finhackad (det beror på hur tjock den är)

1-2 kanelstänger (det beror på hur lång den är)

Blanda rabarber och socker i en stor kastrull. Låt detta stå i kylskåp två timmar. Då avger rabarbern vätska och man behöver inte tillsätta något vatten. Tillsätt ingefära och kanel och låt koka upp långsamt. Låt småputtra i 45 minuter, rör om då och då. Diska ur några glasburkar och ställ dem i ugnen. Sätt ugnen på 100 grader och låt burkarna stå kvar tills sylten är färdigkokt. Häll sylten på varma burkar. Sylten är ganska lös när den är varm men tjocknar när den kallnar.

Jag är bortskämd med att sylt håller flera år i kylskåp så jag hoppas att även denna gör det.

En tredje produkt som vi har nytta av i det här hushållet, och som reducerar mycket rabarber till ett litet resultat, är rabarbersirap. Det blir en fantastisk, koncentrerad smakbomb och är användbar på flera sätt. Receptet hittar du i mitt specialinlägg om rabarber.

Apropå sirap så har jag avslutat gransirapsproduktionen. Slutresultatet är lyckat men jag kommer ändå att göra lite annorlunda nästa gång. Fördelningen 60/40 mellan granskott och socker är inte optimal. Jag rekommenderar betydligt mer granskott för att det inte ska bli en sockerklump i burken.

Råsocker för smakens skull (enligt instruktionerna). Jag har egen skog så jag kan plocka hur mycket granskott jag vill.
Gransirap.

Jag siktade allt i min fantastiska tratt med inbyggd sil och fick ihop åtminstone 3 dl välsmakande sirap. Granskotten och sockerklumpen valde vi att ta hand om på två olika sätt.

Dels blandade vi granskott och socker med en skvätt vatten och frös in i en mjölkkartong. Visionen är att vi ska kunna riva denna sötsura isklump över desserter och drinkar. Vi får se om det funkar i praktiken.

Dels torkade vi granskott och sirap och när allt var fnösktorrt så malde vi ner det till ett gransocker. I nuläget vet jag inte vad jag ska ha det till men sånt brukar ordna sig.

Gransocker.

Nu över till det jag har lovat att skriva om idag; sånt som växer och gror.

Vi börjar i växthuset. Gurkorna har överlevt vilket jag inte är bortskämd med. Jag sådde massor av olika fröer av olika ålder och jag har inte koll på vilka som är självpollinerande och inte. Ibland läser jag att gurkor kan korspollineras och skapa oätliga frukter men detta är ett experiment så jag har låga förväntningar.

Basilikan är snabb och till midsommar hade jag tänkt att göra en rätt med basilika och jag kanske kan ta av min egen, det vore häftigt. Förra året hade jag en hoper larver som tuggade basilika hela sommaren så skörden blev skral. Än så länge har jag inte sett röken av dem.

Basilika är perfekt att odla runt fötterna på tomat- och gurkplantor.
Precis som beskrivningen antydde så är tomaten New Yorker tidig och snabb. Ryktet säger att New York-bon är otålig och behöver snabba tomater.
Chiliplantorna mår utmärkt och de första börjar sätta frukt. Det här är Basket of Fire.

I trädgårdslanden utomhus har både bönor och squash börjat gro. För mig är det inte de lättaste grödorna. Löjligt nog är inte heller sallat den enklaste grönsaken. Om det handlar om temperatur eller skadedjur vet jag inte men nu har jag sått en tredje laddning i tråg som står skuggigt. Än så länge ser det bra ut. Min sambo menar att han aldrig har haft problem med sallatsodling så han har sått en egen rad så att vi kan jämföra sedan.

Vaxbönor coming up.
Hello squash!
Sallat på förodling

På kålfronten gäller det att hålla lite koll. Först och främst så förodlar jag all kål för att de ska vara lite motståndskraftiga. Kålens första fiender är jordloppor och sniglar. Mina plantor verkar ha klarat sig över den fasen. Det var ett par stycken som inte överlevde men jag har sparat extraplantor att ersätta med.

Snart kommer kålmalen, den lilla ljusa fjärilen, och lägger ägg på undersidan av bladen. Då plockar jag nog fram Turex och sprutan, det beror på hur stort angreppet blir.

En rysk, välmående grönkål.
Kålrabbin mår fint.
Vitkålen har överlevt chocken.

På avdelningen lök kan jag visa följande trevliga bilder:

Piplöken går i blom precis enligt min målbild. Jag ser fram emot havet av vita alliumbollar.
I örtagården samsas några alliumbollar med späd gräslök.
Och den vanliga gula löken växer och ser frisk ut.
Potatislandet verkar må bra men det blir ingen egen potatis till midsommar i år.
Dill till potatisen hör till men den är kanske för liten för att skörda redan till helgen.
Koriandern blir god senare i sommar.
Mangold brukar sällan ha några fiender. Jag brukar så frön med blandade färger för det blir lika vackert som blommor.
Det här är egentligen inte så mycket att visa, fänkålen gror och det gör mig glad för förra året blev skörden dålig. Dessutom hade jag lovat en bild på groende fänkål så nu fick ni det.
Inte ett dugg ätbar men den sprider underbar doft på kvällarna. Jag hörde i någon podd att kaprifolen doftar som mest på kvällarna på grund av luftfuktigheten.

Avslutningsvis vill jag meddela att jag har fått hjälp med spaminvasionen i kommentarsflödet så nu borde jag förhoppningsvis kunna hitta era TREVLIGA kommentarer igen.

Och så en liten filmsnutt på livets vatten.

Dagsrapport och återkoppling

Idag blir det en liten rapport från läget i odlingarna men jag ska även svara på frågor och berätta vad som tillagas i köket just nu. Många bilder utlovas!

Jag fick en fråga om maskrossirapen. Den ska stå i 4-5 veckor och därefter silar man bort blommorna. De ska dock vara goda, påminna om fikon enligt läraren, så kasta inte bort dem! Jag är lite skeptisk, det ser inte så aptitligt ut i burken och sockret är rinnande när solen ligger på men en stenhård koka på kvällar och nätter. Den som lever får se.

Med anledning av detta så har jag gjort en annan sorts maskrossirap vid sidan om. En halv liter gult från maskrosblommorna (det gör inget om det följer med lite grönt) kokas upp med en halv liter vatten och en hackad rabarberstjälk. Låt det småkoka i 20 minuter och sedan svalna innan du silar bort blommor och rabarber.

Blanda 6-7 dl socker i vätskan och låt koka ihop och småputtra i en timme. Lägg en matsked sirap på en kylskåpskall tallrik för att se om sirapen har fått trög konsistens, då är den klar.

Maskrossirap

Alltså det smakar honung. Blommig honung. Riktigt läckert. Förmodligen är den långsamma sirapen utan kokning mer näringsrik men det beror ju på vad man ska ha sirapen till; nytta eller nöje.

Häggvinägern stod i rumstemperatur i fem dygn och därefter smakades den av. En riktigt spännande smak på framför allt vinägern. Klart användbar i något väl uttänkt sammanhang. Nu står burken i kylskåp för säkerhets skull. Blommorna fick vara kvar. De kan också bli ett spännande inslag i någon rätt.

En dryg liter rabarbersirap har kokats. Receptet hittar du här men jag låter sirapen koka mycket längre än receptet. Det får reducera till hälften, då blir smaken intensiv och vätskan blir härligt trög.

Det är sjukt mycket rabarber i år. Det blev ingen skillnad när jag hade plockat 30 stjälkar till sirapen. Jag hittade ett effektivt och kanske bättre sätt att göra rabarberjuice på. Förr har jag kokat stjälkarna till mos och sedan silat av vätskan men nu fick jag tipset att hacka grovt och frysa in bitarna i ett dygn. När de tinar blir de mjuka och släpper ifrån sig mycket vätska så då pressar man rabarbern i fruktpressen. Den som vi använde till äpplena i höstas. Borde ju bli mer näring kvar på detta sätt?

Tänk rabarber istället för äpplen!

Förodlingsavdelningen är stängd för säsongen. Växtlampan är släckt och värmemattan avstängd. En del har planterats ut, en del har sålts och en del står i växthuset på avhärdning/i väntan på sin tur.

Chilin ska planteras i större krukor och ställas på varmaste platsen i växthuset. Jag har plantor till salu: Basket of Fire och Carolina Reaper. Endast fem kronor styck!
Två chiliplantor har fått övervintra inomhus. Vi valde de vackraste, Black Pearl. Återigen har vi lyckats slippa spinn och ohyra. Det brukar annars vara vanligt på övervintrad chili. De blommar redan fint.
Luktärterna (Old Spice) är utplanterade mitt i bondbönsrabatten.
Av mina 100 bondbönsplantor lever cirka 60. Jag är ganska säker på att sniglarna, de där pyttesmå åkersniglarna, har ätit upp de som saknas. Men nu har jag strött ut Ferromol och det verkar funka.
Löken gror…
…och potatisen gror…
…och de nya sparrisplantorna har finfina rötter!

Nästan all kål är utplanterad. Kålburen som vi skulle bygga för att slippa all ohyra fastnade på idéstadiet. Jag är redo med Turex och daglig tillsyn. I år lär jag väl vara hemma mer än någonsin så jag känner mig optimistisk.

Så här odlar jag kål: jag bredsår i gamla frukttråg och dessa står i växthuset från start. På bilden syns fina vitkålsplantor som jag sätter med 25-30 cm avstånd. Plantorna blir jättestora så småningom. Vitsen med att förodla kål är att dessa plantor är starka från början och står emot angrepp. Om det ändå skulle dö en planta så har jag alltid några i reserv.
Vintersallaten har gått i blom. Inte lika god att äta längre men det går! Jag kommer att rensa bort hela rasket utom ett litet hörn som jag sparar för fröodling. Är detta bra kaninmat? Kom och hämta!
Jag vet att äppelträden har blommat länge nere på slätten men vårt första är på gång nu; Rödluvan är alltid tidigast.
Fördelen med att inte klippa gräsmattan är alla vackra blommor. På bilden syns några näpna violer men vi har även gullvivor, prästkragar och flera andra som jag inte vet namnet på. Nu klipper vi ändå fast jag försöker köra runt alla fina blommor. Lite tidskrävande… I det höga gräset kan sniglar, grodor och ormar gömma sig och vi hade en otrevlig ormincident förra sommaren som vi inte vill upprepa.
Den bortglömda perennarabatten börjar göra sig påmind med färgprakt. Gulltöreln är först ut och nu tror jag att det kan vara dags för en ny perennarabatt. Någonstans där man ser den. I lagom storlek. Inte i skamvrån.

Låda efter låda blir klar. Gödning, grepning, sådd, vattning och täckning. Jag brukar tänka att jag har hela maj på mig och det verkar stämma även i år. Jag börjar närma mig slutet. Köldtåliga och tidiga saker sätts först och nu på slutet är det bara bönorna och växthuset kvar.

I lådan på bilden har jag satt solrosor (förodlade) och sått vintermorötter, rödbetor och fänkål. I bortre änden skymtas piplök. Jag har börjat se de första blomknopparna på dessa så om jag ska skörda (och frysa in) så är det dags nu. Täckmaterialet ligger i hinken. Till höger ser man en bit av sparrisrabatten.

I den nya örtagården börjar det att bli ordning. Det är lite spännande att se vilka plantor som klarade flytten. Den franska dragonen verkar vara en av dem och det gör mig glad! Värre verkar det vara med timjan, salvia och lavendel men saker kan fortfarande ske.

Det verkar bli en sommar på hemmaplan. Egentligen något som vi drömmer om varje år men som aldrig händer på grund av allt kul som lockar. I år tvingas vi till det och samtidigt så går en dröm i uppfyllelse. Tänk fyra veckor med sovmorgnar, husfixande, baddagar, skogsvandring, grillkvällar och trädgårdshäng. Va?! Det finns inget ont som inte för något gott med sig.

Recept med hägg

I slutet av förra inlägget skrev jag att häggen var på gång att blomma i Getingedalen. Nu händer det. Förutom att det doftar fantastiskt på hela vår gård så hör man ett surrande utan dess like när man står nära. Vår hägg är gigantisk och vi älskar den. Men frågan är om inte bina älskar den mer. Dessutom står den nära kuporna så de behöver inte flyga särskilt långt och honungen borde få en touch av häggsmak.

För det är smaken jag ska skriva om nu. Häggen är fullt ätbar precis som många andra blommor. Den innehåller mikroskopiska mängder amygdalin vilket man tog vara på förr i naturmedicinska sammanhang. Det finns dock inga moderna vetenskapliga belägg för att amygdalin har några hälsofrämjande effekter.

Däremot så är det amygdalin som ger häggen en ton av bittermandel och precis som med bittermandel bör man inte äta flera kilo. Bittermandelsmaken är svag men det är något annat i häggen som gör att jag tänker på tuggummit jenka som fanns när jag var barn.

Hur som helst, jag ville prova att pickla häggen, inspirationen kommer härifrån, så jag plockade blommor och pillade bort dem från stjälken. Det fanns tydligen risk för att det gröna skulle kunna göra picklet bittert.

Hägg på burk.

Jag ville bara testa så jag tog en liten burk. Det stod vitvinsvinäger i receptet men jag hade ingen hemma så jag tog vår hemmagjorda äppelcidervinäger som bara blir godare för varje dag. Och det var allt. Jag kanske inte skulle kalla detta picklad hägg utan snarare häggvinäger men strunt samma, det är fortfarande spännande.

I väntan på att smakerna ska utvecklas.

Därefter ville jag testa att göra häggsaft, precis som man gör saft på andra blommor (fläder och syrén). Efter lite googlande så konstruerade jag ett eget recept:

200 g häggblommor på så lite stjälk som möjligt

750 g hackad rabarber

1 kg socker

1 liter vatten

Jag löste upp sockret i vattnet i en kastrull på spisen. (Behöver jag skriva att spisen ska vara på? Jag skulle aldrig kunna författa en kokbok.) Häggblommor och rabarberbitar varvades i en bunke sedan hällde jag på sockerlagen. Jag lade en tallrik och en ren tyngd på toppen för att blommorna skulle hamna under ytan. Detta fick stå i rumstemperatur i ett dygn och sedan silades allt.

Eftersom det inte är något konserveringsmedel i så måste saften frysas eller drickas snabbt. I kylskåp skulle den inte klara sig i mer än två veckor. Jag fryser i ursköljda mjölkpaket. Återbruk och nästan plastfritt.

Notera att jag inte använder citron, något som nästan alltid ingår i alla blomsaftrecept. Rabarber är betydligt mera resurs- och klimatsmart och är nästan alltid gratis. Det är klart att du ska använda det istället!

Herre jösses vilken god saft. Precis som med fläder så har den en ”vuxen” smak och som jag skrev ovan, blommig med en tydlig touch av jenka. Liknar inget annat. Rabarbern finns med på ett hörn och bidrar med lite syra men det är häggen som spelar huvudrollen i den här pjäsen, believe me.

Apropå bin, jag ser drunknade individer i våra vattentunnor. Det måste betyda att de är törstiga. Jag kommer att ställa ut mina gamla fågelbad av betong åt dem, det brukar vara populärt.

 

Vild matlagning och nya projekt

Idag blir det en hel del kopplat till veckans skoluppgift; matlagning på vildplockat. Jag skrev om det redan förra veckan och det blir uppföljning idag.

Det blir också några bilder på alla pågående projekt. Jag är garanterat inte ensam om att ha trädgårdsprojekt den här årstiden. Särskilt inte i coronatider.

Många bilder utlovas hur som helst!

Vi lagade nässelgnocchi med vitlöksfrästa humleskott och kirskålschips. Två vilda och en halvtam växt. Receptet på nässelgnocchi hittas längst ner i detta inlägg.

Kirskålschips görs på samma sätt som med grönkål; ansa bladen, blanda dem med lite olja och lite salt (det är lätt att överdosera), bred ut på en plåt och rosta på cirka 175 grader. Vänd runt försiktigt efter fem minuter och sedan tar det bara några minuter till innan de är klara. För mig är det ungefär som att koka mjölk, chipsen blir brända när jag vänder ryggen till.

Om man har väletablerad humle så gör det absolut ingenting om man skördar några skott. När de är 10-15 cm långa är de som godast. Vi valde att steka dem i smör, vitlök, salt, peppar och en skvätt citronsaft. Hur gott som helst. Egentligen smakade det mest smör, vitlök och citron men det är ju gott. Och humlen har skön konsistens och är alldeles gratis.

Nyskördade humleskott.

Förra veckan radade jag upp en massa vilda blad som är fullt ätbara. Då kunde jag fortfarande inte hitta så många i Kilsbergen. Nu, endast en vecka senare, finns det mycket mer.

Björkens musöron är fint att dryga ut salladen med.
Späda hallonblad går att brygga te på.
Blåbärsblad är gott till allt möjligt.
Lönnens blad och blommor ska tydligen också funka i salladen. Det har jag aldrig provat så det blir spännande!
Hos oss är inte den spanska körveln ett dugg vild. Jag har en köpt planta som tack och lov vill återkomma varje år men den sprider sig inte ohämmat som den verkar göra i andra delar av landet.
Detsamma gäller vår ramslök. Den växer inte naturligt här, jag har planterat den och är glad att den vill återkomma varje år. I andra delar av landet ser jag hur den breder ut sig i vida lökängar.
Rönnbladen går att äta men de är godast i detta späda tillstånd. Då smakar den lite mandelkubb och är god att lägga på en söt kaka. Precis som bittermandel ska man inte äta för mycket av den eftersom de innehåller amygdalin.

Läs mer om bittermandel, rönn och amygdalin här.

Även hägg innehåller amygdalin men mängderna är små. Blommorna har inte slagit ut än hos mig men i år ska jag prova att göra saft på dem. De säger att man kan använda ett klassiskt flädersaftrecept och dubbla mängden blommor så blir det gott. Dessutom vill jag prova att pickla blommorna. Se recept här.

Granskotten har inte dykt upp i Getingedalen än men sedan förra våren har jag samlat på mig massor av nya roliga recept på granskott så jag är på hugget.

Här är en av receptsamlingarna.

Dessutom har jag fått många tips på recept med maskros så dem väntar jag också på. Jag vet att de blommar nere på slätten men jag vill använda mina egna. Till exempel ser jag flera som steker blomknopparna i smör, salt och kanske vitlök.

Några av våra odlingslådor hade gett upp. Ja det skrev jag också om i förra inlägget. Nu har vi tagit bort dem och satt dit nya. Dessa är lite smalare eftersom vi har upptäckt med tiden att det är så mycket mer lättjobbat. Därmed blev det jord över och den har vi väldigt mycket nytta av nu när vi kommer att göra om örtagården.

Gamla örtagården. Allt har sin tid.

Jag har tröttnat på den gamla och att odla i marknivå är verkligen inte min grej. Det blir låda där också och det känns superbra. Alla örter som ska sparas grävdes försiktigt upp och har nu mellanlandat i en av de nya odlingsbäddarna där inget har hunnit planteras än. Logistik. Vi lastade jorden i släpkärran för då kan vi med hjälp av bilen flytta den mellan uppsamlings- och avstjälpningsplats på ett ganska smidigt sätt. Lite trixigt att klämma in bil och släp mellan växthus och lådor men min sambo är yrkeschaufför så för honom är det ingen match.

Praktiskt sätt att flytta jord.
Inte färdigt än men det kommer att bli skitbra.
Här sitter salvia, gräslök, kyndel, libbsticka, citronmeliss och allt möjligt annat och väntar på sin nya växtplats.
Godmorgon bondbönan!

Dessutom gror det för fullt. Först regn och sedan värme och sol. Bondbönorna visar sig, rättikan likaså och spenaten har visat första blomknoppen så nu ska den skördas.

Svinfin skördeklar spenat.
Tecknet jag har väntat på. När spenaten börjar blomma blir det inga fler blad. Ingen idé att odla dem längre.
Sparrisarna tittar upp! I höstas sådde jag ny sparris eftersom mina gamla plantor har slutat att leverera. Dessa krukor har stått ute i vinter och nu ska jag sätta dem i sparrisbädden. Men först ska den fixas och gödslas.
I höstas grodde de och sedan har de stått så här, ute, halvt nergrävda i en jordbädd i vinter.
Vitlöken mår superbra. En gödselvattning varje vecka är det som gäller.
Piplöken är fin. Den gillar också lite gödning i med vattningen. I år, och alla andra år framöver, kommer dessa att gå i blom. Så gör lökväxter. Så om jag vill skörda piplök så måste det ske innan midsommar. Därefter blir bladen lite trista.
Varken ätbar eller odlad. En självsådd ask som har fått bo kvar eftersom vi gillar den. Ascoola knoppar ju.
Och bina mår bra…
En ny halmbal har vi baxat hem dessutom. Den förra köptes för fyra eller fem år sedan och den här lär räcka minst lika länge. Ett väldigt användbart material, både till täckodling men även för att ge jorden fin struktur. Lokalodlad fem kilometer hemifrån.

Skog och spenat


Grannens skog är lite finare än min så det får bli en bild på den istället.

Jag har hund och egen skog men man behöver varken ha hund eller skog för att ta till sig av följande simpla tips: Ha alltid med en tyg- eller plastpåse i fickan när du går ut i skogen.

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat plocka på mig saker när jag är ute i skogen med hunden. Fickorna fylls med ätbart som blir mosigt och oanvändbart redan innan jag kommer hem. Dessutom har jag fått geggiga fickor på köpet.

Ibland har jag tagit av mig en tröja och knutit en tafflig påse av den. Kan funka men det kan bli kallt också. Och tröjan kan få fläckar som aldrig går bort.

Att knyta något provisoriskt av kopplet har också hänt men med följden att hunden rymmer och kopplet får knutar som är svåra att reda ut.

Ta alltså alltid med dig en kasse. Den tar ju ingen som helst plats. (Mest en påminnelse till mig själv.)

Vad är det jag plockar då? Alla möjliga sorters blad och bär. Blommor på sommaren och svamp på hösten. Allemansrätten tillåter mig att plocka mycket fint och gott.

I min egen skog klipper jag ris av lövträd och buskar samt blåbär och lingon. På vintern kan det även bli lite gran eller tall.

Om jag hittar fina stenar och pinnar kan även dessa slinka ner i påsen och inför jularrangemangen tar jag mossa där det finns som mest. I min egen skog så klart.

Om man inte tycker att det är något problem att bära på saker så är det himla fiffigt att ha med en burk till bären och en sekatör till riset.

Vad plockar jag exakt just nu? Nässlor. De är små, späda, goda och bränns knappt. Det fyller jag min tygkasse med. Kirskål plockar jag också men det behöver jag inte gå ut i skogen för att hämta. Om inte allt för länge tänker jag plocka granskott. Det ska bli både sirap och kapris av dessa i år.

Veckans skoluppgift handlar om just vildplockad mat. Saker som läraren tipsar om är följande:

Våtarv
Maskrosblad
Lönnblad och blom
Lindblad
Granskott
Björkblad
Kärleksört
Ängssyra
Harsyra
Viol (samtliga violarter i Sverige är ätliga)
Svinmålla
Daggkåpa
Rölleka
Mjölke/mjölkört/rallarros (kärt barn har många namn)
Hallonblad
Smultronblad
Jordreva
Gatkammomill
Kungsmynta
Brännässla
Spansk körvel
Älggräs

Det är tur att vi har några veckor på oss för det är många av dessa som inte har börjat växa i Kilsbergen än. Spännande uppgift är det dock och jag ska försöka att prova lite nya saker, det är ju halva grejen med att plugga detta.

Med anledning av detta vill jag tipsa om nedanstående korta lilla film med Emilia Rekestad, permakulturist och en av lärarna på utbildningen:

En annan kul grej som jag vill rekommendera är avsnittet om Skogen i UR:s serie Hjärta och hjärna. Doktor (i medicinsk epidemiologi) Emma Frans (en tjej som jag har skrivit om tidigare för att hon skriver så bra böcker) tar ner en hel del myter på jorden. Finns det verkligen forskningsstudier som stödjer vissa påståenden om skogen?

Både underhållande och intressant.

Här är en länk till programmet (och nedanstående bild är lånad därifrån).

Tre länkar till hemsidor om vildplockade växter:

Den viruella Floran

Skogsskafferiet

Dags att plocka

Senaste nytt i mitt konstruerade skafferi, köksträdgården, är följande:

Rabarber

Nu kommer rabarbern och det är dags att fundera på hur man ska ta hand om den. Jag har uppdaterat mitt specialinlägg om rabarber. Du hittar inlägget här. Saker som har lagts till är en läskande bild på en rabarberdrink, tipset att smaksätta kombuchan med rabarber och att man kan ha rabarber i sin kimchi. Bra va?

Vintersallat

Vitsen med att så vintersallat (machésallat) i början av augusti bara växer. Förutom att den tål minusgrader, snö och kan skördas hela vintern så kommer det som är kvar till våren att växa till sig och blir god och grön först av alla sallatssorter. Snart kommer den dock att gå i blom och sprida frö i hela trädgården. Värre saker kan sprida sig. Och kanske att man ska prova att ta egna fröer?

Spenat

I växthuset har spenaten satt fart på riktigt och går nu att skörda. Jag kommer dock att odla denna ända in i kaklet när den börjar gå i blom, då kommer jag att skörda, förvälla och frysa in. Återigen är tajmingen perfekt. Om ett par veckor ska jag sätta ut tomaterna på samma plats som spenaten växer.

Rättika

Precis som sin släkting rädisan så är rättikan snabb. Och trots att det både har snöat och varit minusgrader de senaste dagarna så berörs inte denna tåliga växt. Rättikan ger så mycket mera mat per frö och per kvadratmeter så jag har slutat att odla rädisa helt och hållet.

Nya odlingslådor

Vi odlar det mesta i lådor. Hemmasnickrade av simpel furu. Det blir varmare i bädden, det hindrar många olika sorters djur, ogräset blir ett mindre problem och det är mer ergonomiskt. Nackdelarna är mängderna av jord, inköpskostnader och att de inte håller för evigt.

Alternativet vore att köpa starkare virke, till exempel lärk eller ek, men det är så brutalt dyrt. Tryckimpregnerat virke lär vara mindre giftigt nuförtiden men jag är skeptisk. Jag undviker gärna tungmetaller i närheten av min mat.

Den billiga, simpla furun duger gott, håller i åtminstone tio år och vi har räknat ut att kostnaden för detta är cirka 70 kronor per år och det är värt varenda krona!

Ull

Det är hyfsat vanligt med rå ull som täckmaterial i odlingsbäddar och nu har jag fått två säckar. All ull är tydligen inte användbar till textil och destrueras tyvärr så ju fler användningsområden som hittas desto bättre. Utvärdering kommer.

Nästa gång jag skriver är det maj. Sköna maj.

REKO, potatis och påsk

En ganska härlig påsk verkar det bli. Det är iallafall väldigt ledigt och tomt i kalendern vilket är tillräckligt för att skapa bra påskkänsla.

Skoluppgiften denna vecka handlar så klart om påskmaten. För tidigt för primörer men lite ogräs kanske man skulle kunna skrapa ihop. Framför allt finns det en del från 2019 års skörd kvar i lagret så det blir potatis, morötter, kål, vitlök och lite annat på menyn. Allt går att skoja till med lite inköpta hjälpmedel och örter.

Sedan jag kom på att man ska odla vintermorötter håller de sig fina hur länge som helst. De här ska bli morotskaka.

Apropå handla så besökte jag REKO-ringen för första gången igår. Det är alltså ett forum där gårdsbutiker, småproducenter, lokala odlare och andra inom livsmedelsbranschen går samman och säljer sina produkter utan mellanhänder. REKO står för REjäl KOnsumtion och du kan läsa mer om REKO-ringarna här.

Som en marknad kan man tro men nej, det är ingen marknad. Allt måste beställas och betalas i förväg. REKO-ringen är en snabb sak. Producenterna plockar ihop beställningarna, åker till den avtalade platsen, öppnar bakluckan och fördelar grejerna till kunderna på 30 minuter.

Det krävs tillstånd för att bedriva torghandel, därför funkar det så här.

Allt sker på Facebook. Man går med i REKO-ringen Örebro och där annonseras datum, tid och plats. De producenter som har grejer att sälja skriver detta i samma Facebookgrupp och där sker all business.

Fördelarna med detta är att man enklare kan handla lokala kvalitetsprodukter från småskaliga entreprenörer utan att åka runt halva Närke. Det går fort dessutom, alla val är gjorda och betalningen är redan avklarad.

Nackdelarna är just det snabba. Man hinner inte prata något med leverantörerna. Mycket folk och kort om tid. Dessutom finns det en vinst med att besöka de aktuella gårdarna, se ursprunget och vilka förhållanden som råder för de inblandade djuren och jordarna.

Potatisen är i jorden! När jordtermometern steg till 7 grader tog jag tag i saken. Bädden var redan preppad, jag gödslar aldrig potatisjorden, men jag grepar för att luckra den.

När potatisen är nergrävd lägger jag täckmaterial på toppen och märker upp var knölarna sitter. Det är olika sorter passande olika årstider så jag vill helst börja skörda i rätt ände.

Täckmaterialet är en salig blandning av halm, löv, döda växtdelar och kålplantorna från i fjol. Jag tror att det är tallriksmodellen i maskvärlden.

Det är säkert fler än jag som upplever att man har lite mer tid just nu. Det finns utrymme för att titta på saker på skärmen. Trädgårdstider på SVT är lite kul men de gräver för mycket och uppmuntrar till att odla i torv vilket jag opponerar mig starkt emot.

En obruten torvmark är riktigt bra för klimatet, den binder massor av koldioxid. Men när man bryter torv så händer motsatsen.

När torven kommer i kontakt med syre startar en nedbrytningsprocess som gör att stora mängder växthusgaser släpps ut.

Läs mer här.

Man kan även titta på Hjälp vi har köpt en bondgård på SVT Play. Underhållande och småkul om nybörjarlivet på landet.

Filmen Inhabit: A Permaculture Perspective streamas gratis på Vimeo. Den är 90 minuter lång och på engelska men man fattar tillräckligt och ni är bättre på engelska än ni tror.

Du hittar filmen här.

Och nu är det sista gången jag gör reklam för min egen kurs nästa helg! Vi kommer att vara utomhus så kursen funkar även i coronatider. Välkommen med din anmälan!

Jord under naglarna och fullt i alla fönster!

Vissa årstider är det mer teori, andra blir 100% praktiska. Jordiga. Fysiska. Härliga. Som nu.

Jag har mätt min jordtemperatur. 3-4 grader är det, inte mer. Jag måste stilla min iver att sätta potatisen. Däremot så skulle jag kunna sätta bondbönor vilken dag som helst. För att inte tala om morot, palsternacka, dill och rättika.

Detta har inte hänt eftersom jag vill gödsla först och det är ett dagsverke som kräver lite assistans nuförtiden. Tyvärr så är jag inte samma kraftkvinna som förr även om jag förtränger det emellanåt.

Men det mesta klarar jag själv. Särskilt nu när hushållet har blivit med bredgrep! Lycka! Jag tar bort täckmaterialet, sprider ut gödsel, grepar igenom jorden för att slutligen kratta och jämna till ytan. På med täckmaterial och sedan är det bara att så eller plantera.

Inomhus händer det grejer. Förodlingen växer väldigt fint och i år har jag sluppit alla irriterande flugor och kryp. Tomaterna har grott och sträcker sig mot ljuset under lysröret.

Det är så fullt under lysröret att jag antingen behöver skaffa ett till eller också nyttja det naturliga dagsljuset. Det är nästan tillräckligt ljust i söderfönstret så här års så gurkorna får stå där och när ytterligare plantor ska skolas om hamnar även chiliplantorna där.

Gurkorna blir lite för långa och gängliga i söderfönstret eftersom de egentligen behöver lite mer ljus än årstiden kan erbjuda. Men jag har inget alternativ.
När dessa physalisplantor har skolats om i varsin kruka kommer det att behövas ännu mer ljust utrymme… Ska nog ta en allvarligt funderare på ett lysrör till.

Annat som mår fint under extrabelysningen är gräslök och purjolök. Jag som hade dömt ut purjolöken. Uppenbarligen för tidigt. Gräslöken är planterad i kluster, fröna gror bättre då, och dessutom är det så de ska växa utomhus senare.

Alla lökplantor vattnas underifrån, de är lite känsliga för fukt runt stjälken. Nu har jag börjat vattna med lite näring. Jag använder en köpt, ekologisk, flytande näring. Här funkar det även med guldvatten eller lakvatten från bokashi. Jag rekommenderar de sistnämnda eftersom de är ”gratis”.

Lökplantor klipps också under förodlingen. När stjälkarna når ca 10-12 cm kapas de till hälften. Det gör plantorna grövre och starkare.

I växthuset är det riktigt gött på dagarna, 25 grader är inte ovanligt. Här växer spenaten lagom fort och säkert 80-90% har grott vilket innebär ca 17 meter spenat om några veckor. Detta skördas, förvälls och fryses in i småportioner. Gamla mjölkpaket är perfekt till detta.

Växthuset anno 4 april 2020!
Mitt sätt att frysa in spenat.

I växthuset har jag även sått flera olika sorters kål. Eftersom den är köldtålig och jag har platsbrist inomhus så sätter jag förodlingen här ute. Det blir till och med bättre än att odla inomhus. Det är mycket ljusare och plantorna avhärdas automatiskt.

Jag bredsår alltid kålen, det funkar fint. Sparar både tid och utrymme. Lagom när de börjar bli stora och protestera är det dags att plantera ut dem.
Årets kålsorter utom grönkålen vars påse jag kastade bort.

En annan spenat, rankspenaten, ligger på förgroning inomhus. Ett blött hushållspapper och en kuvös av en plastpåse ska få dessa kinkiga fröer att gro.

Jag försökte med rankspenat 2018 och förodlingen gick bra men att få dem att etablera sig utomhus under värsta torkåret var värre. Nu ska jag lyckas! Detta är en perenn, ätbar klätterväxt.

Så här långt kom jag våren 2018 innan de dog torkdöden.

Luktärt är en av få blommor som jag fortfarande satsar på, trots att den inte går att äta. Tror jag. Den är både vacker och doftar underbart. Den kan dock vara lite kinkig att driva upp. I år florerar det ett tips på nätet som jag tänkte testa. Cecilia Wingård har skrivit en bok om luktärter och verkar vara något av en luktärtsexpert. Hennes råd ser du i länken och jag följer dem. Utvärdering kommer.

Cecilia Wingårds odlingsråd för luktärter

Mina luktärter gror nu!

Avslutningsvis vill jag påminna om vitsen med att odla vintertomater eller piennolos som de lite slarvigt kallas. Vi äter fortfarande goda och spänstiga tomater, odlade sommaren 2019, tack vare att de har lite tjockare skal och mycket goda lagringsegenskaper.

Anmälan är fortfarande öppen för odlingskursen den 19 april. Vi kommer att vara utomhus så kursen kan hållas även i coronatider. Välkommen!

Täckodling, ett varv till

Sedan 2016 täckodlar jag och har absolut inga planer på att sluta med det, tvärtom, jag vill ha ännu tjockare och mer näringsrika lager för varje år som går.

I söndags, den 8 mars, var jag på en föreläsning med Börje Remstam. Jag har skrivit om honom förut efter att ha hört honom föreläsa på trädgårdsmässan och när han har medverkat i både radioprogram och poddar. Det skadar dock inte att höra honom igen.

Börje är framför allt mannen som uppmuntrar till täckodling. Han är även en rutinerad användare av biokol men det tänkte jag inte skriva om idag.

Börje har inte rensat ogräs, vattnat, gödslat eller grävt i sin trädgård på 40 år och allt är tack vare täckodlingen.

Genom att alltid se till att jordytan är täckt med organiskt material så matar man maskar och mikroorganismer i jorden. Det här är mumma för dem och de rör sig i jorden för att hämta och bryta ner materialet åt dig.

På köpet får du en väldigt lucker jord och allt som maskarna bryter ner ger näring och struktur åt din jord.

En frisk jord har ca 500 maskar/kvadratmeter och när dessa har bajsat en hel säsong så har du fått 90 kg prima gödsel. För att detta ska hända krävs det dock att du matar dem. Alltså täckodlar.

Det kan vara svårt att få tag på tillräckligt med täckmaterial men jag använder allt från min trädgård som är friskt och inte innehåller stora mängder moget frö. Alla stjälkar och blad, nedklippta växter, bortrensat material, gräsklipp och löv. Ja till och med ogräs. När det får torka med roten uppåt på toppen av täckmaterialet så dör växten och blir värdefullt organiskt material.

För att få ännu mer täckning åkte jag till närmaste lantbrukare och frågade om jag kunde få köpa en halmbal. Inga problem. Dessutom är halmen så tätt packad att balen har räckt i flera år.

Nedklippta bönplantor, prima täckmaterial.
Halm funkar fint att täcka jorden med.

Hösilage- och ensilagebollar som spricker och ruttnar brukar också vara billigt och lätt att få tag på.

Jag har inte fått så bra snurr på detta som Börje men jag märker definitivt av de positiva effekterna. Grävning har jag helt och hållet slutat med och rensa ogräs gör jag väldigt sällan. Vattnar gör jag dock fortfarande men inte lika ofta.

Grävning är inte bara något jag ”slipper”, det är något jag undviker eftersom det orsakar stor oreda och skada i jorden. Maskar och mikroorganismer, alltså våra egentliga jordbrukare, dör eller får stora problem varje gång vi gräver. För att inte tala om vilka skador en jordfräs gör…

En annan positiv effekt av täckodlingen är att jag inte behöver flytta material till komposten. Jag lämnar växtresterna i odlingsbäddarna. I komposten förlorar jag dessutom en del näring som går rakt ner i marken.

Den 19 april kommer jag att hålla en kurs i hållbar grönsaksodling och där kommer definitivt täckodlingen att avhandlas. Anmäl dig på [email protected]

Här följer några länkar för den som vill veta mer om Börje Remstam:

Börjes egen hemsida

Intervju med Börje i podden Odlarna

Börje medverkar i Odla med P1

Och här följer tre bra lästips om täckodling:

Gröna rader

Odla.nu

Nelson Garden

Och varför inte tre filmsnuttar om täckodling:

Morag Gamble’s No-Dig Garden

Sara Bäckmo förklarar täckodling

Charles Dowding berättar om No-Dig-metoden

 

Är 2020 året du du testar täckodling?

Vecka 44

Det här blir sista inlägget i oktober och jag ska ta tillfället i akt att skriva om andra saker än odling. Under året har jag har försökt att skriva om konsumtion en gång i månaden och så blir det även idag! Här kommer några tankar om att handla billigt, dyrt och smart.

I det här hushållet var det dags för en ny mobiltelefon. Vi är inga storbytare utan brukar härda ut till de börjar krångla. Helst skulle vi vilja köpa en Fairphone men de håller fortfarande inte måttet och någonstans går gränsen.

Fairphone är telefonen som cares for people and planet och du kan läsa mer om dem här. 

Istället valde vi att handla på Swappie, nätbutiken som handlar med felfria och begagnade mobiltelefoner. De lämnar till och med ett års garanti. Genom att handla av dem så tar man både miljö- och människorättsansvar.

 

Det går nog att köpa billigare på Wish.

Den hör jag då och då. Vi vill helst betala så lite som möjligt för prylarna.

Men hur ser produktionen av dessa varor ut? Vilka är det som tillverkar dem? Och vad blir det för kvalitet på produkten?

Du får vad du betalar för. En dyrare produkt kommer oftare från företag som tar ansvar för klimat och miljö. Arbetarna i fabrikerna har goda arbetsförhållanden, bra lön och schyssta arbetstider. När de är sjuka får de sjuklön och det finns möjlighet för arbetarna att ta lunchpaus och det kanske till och med finns mat att köpa på företaget till självkostnadspris.

Företaget är anslutet till någon form av företagshälsovård som gör regelbundna hälsokontroller av de anställda och deras familjer och deras barn har gratis skola.

Förutom personalansvaret så vidtar företaget ofta andra samhälleliga åtgärder. Vissa återplanterar regnskog för att kompensera klimatutsläppen vid frakterna.

Om du över huvud taget måste handla så så titta gärna djupare än i botten av din sparbössa. Billiga prylar betyder att någon annan får lida för din skull.

 

Tidskriften VEGO publicerade nyligen en rapport framtagen av WWF och Knorr. Den heter Future 50 Foods och presenterar 50 livsmedel som vi bör äta mer av om vi vill värna vår hälsa i kombination med naturens biodiversitet.

Tillsammans med WWF har vi identifierat 50 framtidslivsmedel med högt näringsvärde, relativt låg miljöpåverkan och god smak.

Tanken bakom rapporten är att inspirera till hälsosam förändring; att äta mer hållbar, näringsrik, god och växtbaserad kost.

Du hittar mer information och hela listan här.

Jag tänker avsluta dagens bildfattiga inlägg men några sevärda tips! Några av dem kommer från utbildningen som jag går nu, den kolossalt intressanta och lärorika utbildningen Eko-vegetariskt kök på Vårdinge folkhögskola. Förutom att nörda ner mig i hållbar och spännande matlagning så läser vi mycket om matproduktion och livsmedelshistoria.

Mitt första tips är Cooked som ligger på Netflix. Serien handlar om matkultur och vår kontakt med råvaror och livsmedel.

Det andra är ett 15 minuter långt TED-talk av Carolyn Steel om hur städer och industrialisering förändrade vårt ätande. Du hittar avsnittet här! Det är lite klurigt att hänga med i hennes engelska men välj textremsa så funkar det fint!

Mitt sista tips handlar om odling. Det är dokumentären Permakultur, ihop med naturen som finns på Kunskapskanalen och UR play. Det handlar om människor som har valt att odla enligt permakulturens principer som ett bidrag till en hållbarare värld. Här är en länk till programmet.

Den här veckan jobbar vi med spannmål på utbildningen och en av måltiderna var en smarrig vegansk paella på nakenhavre. Från vår egen odling kunde vi hämta tomat, paprika, lök, vitlök och morot. För att det ändå ska bli något foto i dagens inlägg så får ni en tjusig bild på paellan!

Paella, en bit stekt halloumi och en tomatsalsa med koriander.

Vecka 30

Idag ska jag berätta om tre glada överraskningar och några tips. Det blir förstås även lite annat.

Första tipset är att Impecta har både rea och fri frakt till den 4 augusti! Den nya sortens odlare, alltså vi som odlar mer eller mindre året runt, har drivit butikerna till att sälja fröer under samma tid. Fast alla har inte hängt med på det. Vissa kedjor plockar bara fram fröerna under våren. Min favoritfirma Runåbergs stänger i juni för att åter öppna vid årsskiftet men det är inte av omedvetna skäl, tvärtom, de behöver den ”vilan” för att kunna leverera.

I förra inlägget skrev jag om grödor som är aktuella att så nu, odlingssäsongen är långt ifrån slut, tvärtom, inte förrän i mitten av oktober slutar det att växa. Vi har hela augusti och september kvar och det är två riktigt bra odlingsmånader. Därför har jag lagt en kompletterande beställning hos Impecta.

Det ska bli mer dill till exempel.

I förra inlägget matade jag också på med tjusiga foton på snygga grönsaker som mår bra, växer fint och ser ut att ge rik skörd. Det är klart att jag även har grödor som mår mindre bra, växer trögt och kanske inte hinner ge någon skörd i år. Så är det alltid.

Faktum är att jag kanske trodde att det skulle ha hänt mer i odlingarna när jag kom hem efter två veckors frånvaro. En del saker hade ju knappt växt alls. Fast jag kunde samtidigt konstatera att det är drygt två månader kvar av säsongen. Det kommer att hända så mycket på denna tid.

Tomatplantorna hade visserligen blivit större men blomningen var knappt påbörjad.

Å andra sidan är jag också glad att det hade stått still. Gräsmattan hade inte hunnit bli en äng, rättikorna var precis färdiga att börja skörda och första gurkan mognade samma dag. Jag hade liksom inte missat något.

Det andra tipset är filmen Downsizing, den finns på Netflix. Vi valde den som en lättsam komedi men den gav så mycket mer. Bland annat en fantasifull lösning på klimatkrisen och den överbefolkning som vi står inför.

För där ligger problemet. Vi hade aldrig haft någon klimatkris eller behövt diskutera hur jordens resurser ska räcka om vi inte hade förökat oss så förbaskat. Här finns en artikel från GP på temat.

Att filmen innehåller scener från vackra Norge, att de nämner Henningsvær och att det är Rolf Lassgårds Hollywooddebut bidrar till intressefaktorn.

Midnattssol i Henningsvær på Lofoten den 11 juli i år.

Och nu till de tre överraskningarna. Och till avdelningen foton som inte visar snygga grönsaker utan mera av den ogräsdominerade verkligheten.

Under utbildningen 2016 lärde jag känna flera nya grönsaker, bland annat Lungrot eller Gode kung Henriks målla. Dess högsta intressefaktor är att det är en perenn grönsak med flera användningsområden. Bladen, som påminner starkt om spenat eller målla i form och användningsområde, är kanske inte någon höjdare smakmässigt. Jag skulle hellre äta annat innan jag tuggar Lungrot. Allt som är ätbart är inte gott men det är ju bra att ha om det blir kris. Och tillagad med vitlök och goda örter funkar den fint.

Den är också användbar som quinoa. Fröställningarna innehåller ett spannmålsliknande frö som är fullt ätbart och kanske något som vi bör satsa mer på i Norden.

Det är klart att jag skaffade två plantor Lungrot efter denna uppenbarelse. Fast de fick en undanskymd placering mellan funkior och flox vilket var himla orättvist. De lever och kämpar mellan dessa etablerade tungviktare och skulle naturligtvis vara betydligt större och frodigare om de hade fått mer utrymme och ljus.

Projekt flytt nummer 1.

Stackars Lungrot. Dags för en ny plats i solen.

Nästa gröda är Spansk körvel. När jag läste om den så kände jag honom ska vi ha! Växer villigt (var försiktigt så att den inte tar över!), är perenn, smakar anis och dess frökapslar är goda som karameller.

Med erfarenhet av grödor som tar över så gav jag min Spanska körvel en plats i skuggan där den kan breda ut sig bäst den vill.

Den återkommer år efter år men den har knappast tagit över. Och nu känner jag att jag gärna skulle vilja ha mer Spansk körvel, den är både god och fin. Fast inklämd i skuggan bakom ett tufft bestånd av flox kommer den aldrig att bli något.

Projekt flytt nummer 2.

Stackars spanska körveln. Dags för en egen plats i solen.

Den sista grödan kommer från en noggrann genomgång av Impectas frökatalog våren 2018. Vild rucola. Alltså perenn rucola. Det vore coolt, tänkte jag. Fast när något heter Italiensk så drar jag öronen åt mig. Krävs det medelhavsklimat för att denna ska återkomma?

I en kruka, mot en solig vägg, fick rucolan inleda sitt liv. Och självklart funkade det, 2018 går ju till historien som ett galet varmt år så det är klart att även Italiensk rucola växte i Kilsbergen.

När säsongen var över planterade jag ut krukans innehåll på en fläck mellan funkior och ogräs utan någon större förhoppning om återkomst. Tji fick jag. 2019 gror det och bladen smakar förträffligt. Djupt ner i skuggan kämpar den och det känns väldigt orättvist. Det är klart att den vilda rucolan ska få komma upp i ljuset.

Projekt flytt nummer 3.

Hjälp, hjälp! Jag vill ha ljus!

Den uppmärksamme lade märke till att alla dessa tre projekt handlade om perenna grönsaker. Jag har sagt det förr och kommer att fortsätta tjata om det; satsa på så mycket perenna grönsaker, bär och frukter som du kan.

De kräver betydligt mindre skötsel och gör väsentligt mindre klimatavtryck. Permakultur per definition.

Omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning.