Mitt i juli

Det är onekligen riskfritt att hänga tvätten ute. Den här sommaren kommer att gå till historien. Jag tycker synd om djuren som får lida och står i kö till nödslakt. Om vi inte åt så mycket kött… så skulle inte behovet av foder vara så stort… och betydligt mindre vatten skulle det gå åt… Just saying.

Tillgången på halm och ensilage kommer inte att vara lika stor efter denna sommar. Det är många småodlare, inklusive jag, som har köpt sådant av närmaste lantbrukare. En del balar håller inte tillräckligt god kvalitet för dem eller djuren men för oss är det fortfarande värdefullt.

Det näringsrika gräsklippet uteblir i år. Gräsmattan har inte bara stannat i växten, den har dött. Inget klipp till vare sig täckning eller gödsel.

Jag har dock aldrig förlitat mig på gräsklipp, det beror på vår multiklippmaskin, så jag använder andra saker att göda med. I dessa tunnor gör jag nässelvatten och guldvatten och det blandar jag i vattenkannan.

En grundgödsling med stallgödsel och kompost på våren räcker ungefär en månad. Därefter stödgödslar jag i vätskeform, det har snabb verkan. Ungefär en gång varje eller varannan vecka sker det.

Vissa saker gynnas av det varma och torra vädret. Jag har en del löss på växterna men det kunde ha varit mycket värre. Det har även dykt upp ganska mycket larver på kålen. Först var de så pass få att jag kunde klämma ihjäl dem med fingrarna men sedan ökade mängden och då fick jag ta till andra medel.

Kålfjärilen lägger ägg på baksidan av kålbladen.

Jag använder ett biologiskt medel som heter Turex, det är en bakterie, som jag sprutar på kålen. Visst, jag måste vända på varje blad så att medlet hamnar på baksidan, men jag har tack och lov inte större odling än att jag fixar det.

Svartkålen är riktigt tjusig.
Savoykålen håller på att knyta sig!

Det är ett riktigt bra frukt- och bärår. Hallon är jag i och för sig bortskämd med men man ska aldrig ta något för givet.

Förutom de hallon som jag äter stora mängder av till frukost så fryser jag in bären i portionspåsar för vinterns alla smoothies.
Hallonen är torra, fasta och lättplockare. Förutom att jag måste ha heltäckande klädsel eftersom de växer i värsta nässelsnåret.

Ett bär som jag inte är bortskämd med är körsbär. I år var det tydligen perfekta förhållanden för dessa. Vi har tre körsbärsträd. Två av dem har vi planterat själva, och dessa får klent med bär, det tredje är ett självsått träd av okänd sort som vi hittade ute i slyn. Där kommer det massor av bär!

Lite sura men goda!
Än så länge äter jag dem färska. Funderar på vad jag ska göra med dem?

Ärter och bönor verkar inte vara särskilt torkkänsliga så det kommer av alla sorter. Det visade sig att megaärtan Lokförare Bergfält inte alls var träig utan precis som en sockerärta ska vara. Fast dubbelt så stor.

Bergfälts jätteärta.
Minns inte vilken ärta detta är men det är ingen sockerärt, de ska få svälla upp och sedan spritas.
Brytbönor! Tyvärr tappar de den läckra färgen i kokningen.
Vaxbönor blir det också.
Bondbönorna jobbar ganska snabbt…
…medan blomsterbönorna satsar mer på höjd och blommor.
När jag beställer sättlök från Klostra så är det inte antal utan vikt som gäller. Den här gången var lökarna ovanligt små vilket innebar att de var väldigt många. Efter att ha satt mina tre lådor med lök i prydliga rader så hade jag massor av sättlök kvar. Dessa hällde jag ut på en kvadratmeter jord som var över och enligt alla ”regler” så växer de alldeles för tätt men de mår fint… och blasten är ju också god.

Utomhustomaterna levererar lite bättre än de i växthuset. Visserligen är de fortfarande gröna men sommaren är ung. Jag klipper bort en del av bladen så att de inte stjäl så mycket energi och solen kommer åt tomaterna vilket jag tror är bra.

Ju större desto träigare. Det gäller åtminstone fänkål och det lärde jag mig första gången dessa odlades. De ska skördas i tid och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte blev träiga på grund av torkan.

Rödbetor är alltid träiga så dessa kan skördas nu – och senare.

Det växer ganska mycket humle i Getingedalen, en del har en bra plats, andra fick lite sämre placering. Jag kunde aldrig tro att de skulle ta så stort utrymme. De täcker lite för stor yta i odlingsbäddarna för att det ska vara roligt. Värdefull jord som jag hellre har till grönsaker. Nu ska dessa lådor byggas om nästa år eftersom de håller på att falla sönder och då har jag en idé om hur man kanske kan göra istället. Men det är inte alltid som teori och praktik håller sams.

Vackert är det hur som helst. Och slangvindan får stå framme för jämnan denna sommar.
I växthuset är det lätt att hålla koll på fukten i jorden eftersom allt växer i någon form av behållare. Kruka eller låda. Basilika är ett måste i vårt växthus varje sommar.

Jag tror att jag har släppt taget om allt som växer dåligt. Jag skiter i att vattna och dalta med dessa och koncentrerar mig på sånt som vill växa istället. Dessutom har jag börjat så nya saker nu. När nätterna blir längre och så småningom svalare (ha!) så är det ett perfekt läge för vissa grödor. Mer om det i nästa inlägg!

Tips, löss och blommor

Det kom några droppar. Natten till söndag och måndag skvätte det lite som betydde ganska mycket. Det var inte många millimeter, i tunnorna blev det lite fuktigt på botten, men av någon anledning så är regn överlägset slang och vattenkanna. Odlingarna ler.

Vi blev jätteglada över regnet. Purpurkrage, brandlilja och rodgersia.

I det här inlägget lovade jag att berätta om de tips som jag lyhört tog till mig under studiebesöken i Getingedalen. Det blir även två bra recept och en himla massa bilder. Bilder regerar.

TIPSLISTAN

Avdelningen gödsel:

Större hästgårdar skänker väldigt gärna bort sin stallgödsel. Det finns till och med de som kör hem skiten till dig. Så angelägna är de att bli av med spillet.

Sparris bör gödslas mer än jag har gjort hittills. En omgång i april och en till efter sista skörd i juni behövs.

Avdelningen förodling:

Om perlit/vermiculit i såjorden: använd krossad biokol istället. Borde ha samma effekt och går att köpa lokalt. Heja klimatsmarta råd!

Fröinköp: Gör det på trädgårdsdagar, typ i Karlslund, så får man lokalproducerade fröer och hittar spännande sorter.

Att odla gul lök från frö är inte alls så skrymmande som jag har befarat. De kan bredsås tätt i februari och är lagom att plantera ut i maj-juni.

Jag har alltid satt lök med sättlök men det kanske bli annorlunda i framtiden? Här är mina tidigast satta lökar i år. Jag chansade och hade tur med vädret kan man säga… Jag kommer att kunna skörda mina första lökar redan vid midsommar.

Avdelningen rekommendationer:

Gör ett studiebesök på Borrabo. (Här finns en länk till en pod cast med Ylva på Borrabo.)

Humle: odla på fällbara störar för smidigare skörd av kottarna.

Odla Nyzeeländsk spenat. Bara gör’t. (Och det har jag gjort men blev inte jätteimponerad. Nu blir det ett nytt försök 2019.)

Quinoa: det går att poppa som pop corn!

Aronia: torka bären. De är bra i müsli.

Hittills har jag frusit in mina aroniabär och sedan använt i smoothies. Nu kanske det blir torkning istället?

Avdelningen saker vi var rörande överens om:

Portlak är överskattat.

Byt genast gräsklippare till en med uppsamlare!


 

Jag tror att ni känner igen er när jag säger att jag fastnar för recept där det ingår flera ingredienser från den egna odlingen. Jag läser Karoline Jönssons blogg Självhushållningsprojektet och i en av hennes böcker (Det gröna skafferiet) finns det ett recept med både kål, ärtskott och rabarber. Could it be better?

Visserligen var det vitkål men jag har frysen full av grönkål från förra året så jag tog det istället. Dessutom tyckte jag att det var för dålig sötma för att vara en sötsur rätt så jag adderade lite sweet chilisås. Och sojan står inte med i ingredienslistan men den är nödvändig! Ja ni vet, man mixtrar tills det smakar bra helt enkelt.

Det mest spännande var ju att ha rabarber i maten och det blev jättebra!


Det är mycket som blommar nu. Både önskat och oönskat. Let’s have a look.

Tomatblommor i all ära men bifftomatblommor har något extra. Här Brandywine.
All potatis blommar inte så det stämmer inte alltid att potatisen är färdig efter blomning. Den här sorten (Maria) verkar dock blomma och hoppet om midsommarpotatis kvarstår.
Efter att ha presenterats för myskmalva i maten så har jag plantor lite här och där i trädgården, både från frö och köpt planta. Den första slår snart ut.
Längs granhäcken växer det knappt någonting. Gran utsöndrar något som gör att inget annat vill växa i dess närhet men det blir också väldigt mörkt. (Läs mer om Allelopati längst ner i detta inlägg.) När det då kommer upp några prästkragar så syns de väldigt bra.
I den misskötta perennrabatten fortsätter det att komma upp små bortglömda raringar. Här några näpna nävor.
På en vild del av tomten råkar det växa en äng av stjärnflocka. Den biten är jag väldigt rädd om.
I en skarv i potatislådan har en viol lyckats slå rot.
Avdelningen oönskade blommor får tat soien stå för. Tat soi är typ samma sak som pak choi och den gillar varken ljusa nätter, torka eller överdriven värme. Tack och lov är blommorna smakrika och man äter upp hela plantan. Kålväxter är nära släkt med raps och i ett avsnitt av Odlarna med kocken Tareq Taylor berättar han att raps kan vara nästa stora mattrend.
Flädern blommar och det uppskattas inte bara av mig utan även av glänsande skalbaggar och…
…bladlöss. Fläder får väldigt lätt angrepp av löss men tack o lov brukar varken busken ta skada eller blommorna fara illa. Lössen håller sig till stjälkarna. Fast lite läbbigt är det.

Med anledning av flädern så påminner jag gärna om denna klimatsmarta variant av flädersaft!

Ärterna verkar som sagt vara de som är minst känsliga för torka så de har växt så pass mycket att det är dags för klätterstöd. Det blir dagens projekt. Morötterna vinner kampen om störst torkkänslighet. Inte ett enda frö har grott. Det är kanske läge att så nya frön? Sommaren är ung. Fast det kan hända att de som redan ligger i jorden kommer att gro när det behagar dem? Morötter kan ju sås redan på hösten så de verkar inte känsliga på det sättet. Måste nog läsa på lite.

Välmående ärter.

Håll den gröna fanan högt och spara på vattnet!

Text hämtad ut Permakultur! Framtiden i din trädgård, sidan 37. Här kan du köpa boken.

Vad är permakultur?

Vid ett flertal tillfällen har jag använt mig av begreppet permakultur och har förmodligen inte varit särskilt tydlig med vad jag menar.

För fyra år sedan visste jag inte ett dugg om permakultur men efter utbildningen i Småskalig odling på Karlskoga folkhögskola kunde jag desto mer. Därefter har jag läst och fördjupat mig i permakulturen eftersom det är en designmodell som attraherar mig.

Ordet permakultur är skapat av permanent agrikultur och betyder i princip hållbart jordbruk även om permakulturen har spritt sig även till andra aktiviteter.

Det finns tre principer som är grunden till permakulturell design:

  1. Omsorg om jorden
  2. Omsorg om människor
  3. Rättvis fördelning

 

Dessa har sedan utmynnat i ett antal riktlinjer som sägs vara de viktigaste:

Iaktta och samspela

Använd och värdesätt förnybara resurser och tjänster

Skapa inget avfall

Interagera hellre än segregera

Tillämpa små och långsamma lösningar

Främja och värdesätt mångfald

 

Genom att titta på fungerande och självgående ekosystem så kan vi lära oss att odla på ett hållbart sätt. Den vilda naturen bjuder på inspiration och är den ultimata designmodellen för hållbarhet.

I naturen ser du bland annat aldrig någon bar jord och i naturen är kretsloppet slutet. Dött organiskt material bryts ner av mikroorganismer och blir till näring och jord.

I naturen ser vi även växter i alla höjder. Att efterlikna naturen genom att plantera fruktträd, bärbuskar och örter tillsammans får man ett system som samspelar och blir självgående.

Som odlare i en permakulturellt designad trädgård får du mindre av det tunga jobbet. Genom att täckodla så blir ogräsrensning och vattning betydligt mindre viktigt. Dessutom får du en luckrare jord som inte behöver grävas. Grepning rekommenderas varmt.

Täckodling. Ingen bar jord här inte.

Om du inte bär bort förra årets vissnade växter utan låter dessa återföras till jorden så behöver du aldrig gå omvägen via komposten.

Om du har turen att få anlägga en ny trädgård så kan man redan från början iaktta vad du har naturligt och nyttja detta på ett effektivt sätt. Platsens förutsättningar ska vara grunden i din design. Finns det en bäck som kan förenkla vattning? Varifrån kommer solen? Blåser det? Lutar tomten? Var rör du dig mest?

Hur kan du fånga den naturliga energin som flödar genom din trädgård?

Att odla så många perenna grödor som möjligt skapar också mindre jobb och låter ekosystemet sköta det mesta. Kunskapen om alla fleråriga, ätbara och goda växter har fallit lite i glömska men den håller på att återetablera sig.

Bland annat så har gänget i Stjärnsund skrivit en bok som jag rekommenderar.

Fleråriga/perenna grönsaker kräver så klart betydligt mindre skötsel än ettåriga. De sitter där de sitter, rötterna går djupt och de hämtar näring och vatten på egen hand.

Den allra mest hållbara kosten kommer dock från vildmarken. Förutom bär och svamp, som vi är ganska bra på att plocka, så finns det oerhört många blad och rötter som också går att äta. Även här börjar det röra på sig och intresset för att återerövra dessa kunskaper ökar.

Självklart skrivs det böcker och skapas det hemsidor i ämnet. Niki Sjölunds Vildplockat är en riktig guldgruva. Tillsammans med hemsidan/nyhetsbrevet Dags att plocka och Skogsskafferiet kan man öka sina kunskaper med många procent.

Inplastad bok, redo för smutsiga händer i skogen!

I en permakulturellt designad trädgård pratar man om zoner men på ett helt annat sätt än vad odlare är vana vid.

Zon 0 är bostadshuset eller byggnaden där du oftast befinner dig. Zon 1 är ytorna där du rör dig mest när du är utomhus. Där ska du odla sådant som du skördar dagligen eller ofta. Zon 2 är platsen där du skördar mer sällan och där odlar du sådant som inte behöver lika mycket skötsel eller tillsyn. Zon 5 är vildmarken där du hämtar bär och svamp och zon 3-4 är allt däremellan.

Bild lånad från Permakulturboken.

Permakulturen har sitt ursprung i Australien och spridningen till Sverige har tagit ganska lång tid. Först fanns det ingen litteratur på svenska men sedan kom det åtminstone en översättning.

Därefter har det startats föreningar och förra året kom det äntligen en bok skriven i Sverige, på svenska för svenska förhållanden.

Ylva Arvidsson, en av författarna till boken, intervjuas i podden Odlarna, avsnitt 57, ett mycket trevligt samtal kring permakultur och hållbar odling. Odlarna är för övrigt en bra pod för den som vill ha mycket odlingsinspiration.

Nedan finns ett antal länkar till hemsidor och texter där man kan läsa mer om permakultur:

Föreningen Permakultur Sverige förmedlar kunskap, böcker och kurser.

Permakulturboken har förstås en egen hemsida.

Linda Olsson har skrivit ett examensarbete i biologi om odling enligt permakulturens principer. Här finns det att läsa.

David Holmgren är, trots namnet, en av de australiska ursprungsmännen till permakulturen. Här finns hans sammanfattning i ämnet översatt till svenska.

Gänget i Stjärnsund är starkt troende permakulturister och det finns en hel del att läsa på deras hemsida. De erbjuder dessutom studiebesök i deras mångfaldsträdgård, uppbyggd enligt permakulturens principer. Där hälsade jag på i somras. Definitivt värt ett besök. Mycket inspirerande och tänkvärt.

Jag är inte hard core men jag inspireras av permakulturen och tycker så klart att mycket mat för lite arbete är en intressant ekvation. Att skapa ett så självgående ekosystem som möjligt, anpassat till platsens förutsättningar och som gör så små klimatavtryck som det bara går, är också attraktiva grejer.

Omsorgen om jorden, människorna och en rättvis fördelning är inte bara permakulturens grundprinciper, det är också en stor del av Agenda 2030.

 

 

Täckodling, biokol och urin

Då har även jag besökt mässan Nordiska Trädgårdar. Är jag nöjd? Jodå, den är kul men den hade inte behövt vara så förskräckligt stor om jag hade fått bestämma. Fast det är klart, alla trädgårdsnördar har olika intressen och då blir det en stor bredd.

Här hittar du grillar, vindspel, handskar, sekatörer, lökar, böcker och sjukt mycket annat som går att koppla till trädgården men jag är nästan bara intresserad av grönsaksbiten.

Jag hade bestämt mig för att köpa lite fröer, det är lätt att bära på, och om de hade det solcellsdrivna bevattningssystem som jag hade spanat in. Visst, det skulle bli lite släpande men om priset var bra så skulle det vara värt det.

Jag hittade det, jätteskönt, då är den saken ur världen. Senare i år ska jag resa bort och då behövs ett sådant till växthuset.

Irrigatia blir ofta bäst i test så det var exakt ett sådant jag ville ha.

Eftersom jag inte ville släpa på för mycket saker så hade jag inte heller tagit med mig kameran. Alla bilder är tagna med mobilen, därav kvaliteten. Och därför blev det inte heller så många foton, det kvittar liksom när det blir halvbra.

Det var också kul att spana in olika växthus eftersom vi kanske är sugna på att skaffa ett till. Fast vi är långt ifrån färdigtänkta på den biten. Ska vi odla i det eller ska det bli ett uterum med lite plats för odling? Ska det vara praktiskt och lite billigare eller ska det vara snyggt och skitdyrt?

Av alla tunnelväxthus som finns på marknaden, alltså lite mindre vackra men väldigt praktiska, så tillhör Gjordnära Tunnelväxthus från Blixterboda de allra bästa. De får ofta bra betyg av erfarna odlare. Dessutom skulle jag handla lokalt eftersom de finns i länet.

Nu kunde vi känna ordentligt på deras produkter och bilda oss en tydligare uppfattning.

Det som jag nog uppskattar mest med mässan är alla föredrag. För mig är det överlägset den största behållningen. Jag lyssnade på tre stycken med olika karaktär men samtliga på temat ätbart.

Börje Remstams föredrag var nog viktigast. Han pratade varmt om vikten av täckodling vilket jag visserligen har rätt bra koll på men det skadar inte att få bekräftat att jag gör rätt, att jag förmedlar idéerna på ett korrekt sätt här i bloggen och när jag pratar med folk.

Skippa grävning och gödsling genom att täcka dina jordar. Du slipper dessutom vattna och rensa ogräs. Det är den korta versionen av hans tes och jag har provat och förstår hela grejen.

Det är maskarna som fixar din jord, bara du ger dem rätt mat och material.

Börje in action.

Att täckodla innebär så oändligt mycket mindre jobb och ofta ett bättre resultat. Jag begriper inte att det inte har slagit igenom på bredare front. Dessutom är det perfekt när man ska resa bort en längre tid.

Därefter hörde jag Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, berätta om sin grönsaksodling men framför allt tre grödor som hon tyckte att alla skulle satsa mer på.

Hon kom inte med så mycket nytt men hon är en god talare med skön framtoning så det var trevligt att höra henne. De tre grönsakerna som hon rekommenderade var purjolök, bönor och kål. Jag instämmer i samtliga. Dessutom uppmuntrar hon alla att använda kiss som gödsel! Kan man hitta något billigare eller närmare?

Det sista föredraget kunde ha varit riktigt bra men Stefan Sundström kom ganska oförberedd. Det är tur att han är smårolig och charmig annars hade det nog fallit pladask.

Han läste ur sin senaste bok Stefans stora feta röda där han beskriver hur han blev en sådan passionerad tomatodlare. Han hade valt ut två viktiga kapitel som handlade om biokol och fröpolitik vilket är saker som jag tycker att folk ska veta mer om.

Biokol är en väldigt gammal odlingsmetod, eller snarare gödslingsmetod, som har fått nytt ljus på sig. Dels tror jag att det handlar om att alltfler vill komma ifrån konstgödseln, dels försöker vi att tänka långsiktigt och hållbart.

Tänk träkol, egentligen vanlig grillkol utan tillsatser, som du dränker i näringslösning. Det kan vara urin, hönsgödselsoppa eller nässelvatten. Kolen myllar du sedan ner i dina bäddar och där gör den nytta på flera plan. Dels gör den din jord lucker och kolen har en väldigt lång nedbrytningstid så det gör den i många år, dels ligger den och avsöndrar näring och vatten.

Jag köpte kol från en lokal kolmila men den som är hard core gör sin egen genom pyrolysmetoden. Låter knepigare än det är och här finns en bra beskrivning och film!

För den som vill köpa en färdig produkt så finns det så klart, här bland annat.

Det finns alltid en baksida och i biokolfallet är det tungmetallerna. All ved innehåller tyvärr kadmium, hur fin skog träden än har vuxit i så finns det kadmium i våra marker. Det ligger ingen miljöförstöring bakom, det bara är så. Lite mindre i vissa skogar, lite mer i andra.

Träden suger förstås upp kadmium och i kol och aska blir halterna koncentrerade och rätt så höga. När vi använder kol och aska i våra odlingar så tillför vi även tungmetaller. Jag tycker att detta är svårt att förhålla sig till men jag är definitivt medveten om att så är fallet. Genom att inte använda massor av biokol eller aska, utan lite lagom, så inbillar jag mig att jag ska hålla mig på säkra sidan. Kadmium finns ju naturligt i marken, oavsett om jag tillför biokol eller inte.

Läs mer om kadmium i svenska marker här.

Här har jag grundat min komposttunna med kol från kolmilan. Tanken är att det ska ligga i botten och suga i sig näringsrikt lakvatten. Fast efter detta har jag i princip slutat att lägga något i komposttunnan eftersom jag använder allt bös i täckodlingen istället. Då lade jag kolen i kisstunnan istället…
Kisstunnan… grundad med kol!

Det var lite skönt att slippa skriva om mina egna odlingar för en gångs skull. Det händer liksom så lite mellan varven. Dessutom är det så otroligt svårt att tänka sig att jag ska börja plantera ut om en dryg månad. Vi har massor av snö och minusgrader fortfarande. Det lockar liksom inte till att så fler fröer.

I mitten av nästa vecka ser det dock ut att bli lite plusgrader, förhoppningsvis lagom till nästa inlägg!

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!

 

 

Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Rallarros på tallriken

Det var förmodligen i år man skulle ha gått. Alla var där utom jag.

Nordiska Trädgårdar, mässan i Älvsjö som jag aldrig har varit på. Jag hade nästan bokat in mig i år men så kom något emellan, minns inte vad, och jag tänkte att det går fler tåg. Har jag väntat så här länge så kan jag vänta lite till. Dessutom såg mässprogrammet halvintressent ut.

Ha. Förmodligen var jag inte inne på rätt sida och letade. Det var ett hyperintressant program som jag missade totalt. Alla var där. Mandelmanns, Jordnära Tunnelväxthus, Bella Linde, Farbror Grön, Danska bonden, Permakulturgänget från Stjärnsund, Sara Bäckmo, Odlings-TV – you name it!

Gissa om jag kommer att vara där nästa år…

Tur att Odlings-TV filmade så pass många föreläsningar och intervjuer att även vi på hemmaplan kunde få ta del av innehållet. Tur att Odlarglädjen fick berätta om sin verksamhet för den hade jag totalt missat!

Eftersom jag hyser ett stort intresse för ätbara perenner så såg intervjun med Eva på Odlarglädjen lockande ut och den var superbra! Mycket av det som presenteras hade jag kännedom om men några nyheter fick jag lära mig.

Dessutom hittade jag snabbt in på Odlarglädjens hemsida för att se vad de hade i sitt sortiment och äntligen hittade jag några plantor som jag har letat efter! Bland annat vit rallarros som både är vacker och ätbar.

Från Odlarglädjens hemsida. Enligt hemsidan Dags att plocka ska även den rosa rallarrosen vara ätbar och det är ju bra för den har jag massor av i skogskanten.

Att Odlarglädjen ligger i trakterna av Eskilstuna gör inte saken sämre. Jag kör tur och retur Strängnäs med jämna mellanrum (för att köpa lera hos Mia på EDAB) så hädanefter finns det flera orsaker till att åka den sträckan.

Under kategorin ÄTBART hos Odlarglädjen gömmer sig massor av överraskningar. Gå in och kolla så får du se!

Orsakerna till att jag vill odla så mycket fleråriga grönsaker/ätbara perenner som möjligt är följande:

1. Perenner kommer ofta tidigt på våren och har en lång skördesäsong.

2. Perenner behöver nästan inte vattnas alls.

3. Perenner kräver minimalt med skötsel och gödning.

4. Perenner är bra ur ett resursperspektiv.

5. Perenner har ett djupt och etablerat rotsystem som konkurrerar ut ogräset.

6. Perenner är ofta mer näringsrika än ettåriga grönsaker.

Och tänk då in allt ätbart från det vilda… dessa växter kräver ännu mindre.

Bra hemsida!

Det slog till och blev vinter igen. Medeltemperaturen ligger åter på nollan och vi fick skotta snö så det stod härliga till under påsken. I  odlargrupperna på Facebook utbröt en viss panik och det vittnades om ond bråd kölddöd bland för tidigt utplanterade skott och om minusgrader långt ner på skalan.

Skulle mina plantor i kallväxthuset klara testet? Det verkar faktiskt ha gått utmärkt. Dels fick vi aldrig mindre än tre minusgrader, dels har jag valt att så sånt som ska vara extra tåligt. Så de växer på hur fint som helst. Nu vet jag att det funkar så nästa år kommer jag att sätta betydligt större mängder.

Vi som inte räds lite kyla. Inte heller extrem hetta. Soliga dagar blir det 30 grader varmt i växthuset.

Precis innan snön kom så gick jag runt och inspekterade allt vilt och ätbart som spirade ur marken. Kirskålsskotten var små och aptitliga och brännässlorna var också på gång. De är ju som godast i detta späda tillstånd. Att dessutom få gratis mat som jag inte behöver odla är lyxigt.

Man tackar!

På en föreläsning med Philipp och Annevi som har skrivit boken Fleråriga Grönsaker blev det solklart att brännässlor är överlägsna ut näringssynpunkt.

Ur boken Fleråriga Grönsaker. Det är svårt att slå nässlor i näringskampen. Och i priskampen. Och i kampen om mest närodlat. De vinner förstapris i lättodlat också. Fast även guldmedalj i svårplockat…
Hämtad ur en av odlargrupperna på Facebook. Tack för fin bild och enkelt recept!

Brännässlor är även en viktig ingrediens i gödning så jag är väldigt tacksam för alla nässlor som växer i skogskanten. Man kan till och med göra textil av brännässla. Ungefär som lin. Hela växten är användbar!

Jag läser om Permakulturens ursprung och väsen på kvällarna. Vi kan väl bestämma att jag berättar mer om Permakultur när jag har läst ut boken?

Boken finns att beställa på permakultur.se men snart kommer det en ny svensk bok på temat (permakulturboken.se) som jag ser fram emot!

På söndag kommer det ett gäng nyfikna odlare som vill lära sig mera om att odla på ett hållbart sätt. Det ska bli jättekul att möta dem!

Allt som man inte behöver men köper ändå

Det finns så många olika sätt att odla på och egentligen är det få som är fel. Det beror ju på vad man har för målsättning och syfte med sitt odlande.

Det fanns en tid då jag tyckte att förkultiveringen var ful och skrymmande. Det stod krukor i halva huset, matbordet var ständigt ockuperat av brickor, plantor, miniväxthus och otäck extrabelysning. Då köpte jag lite snyggare saker för att stå ut. Lite zinkkärl och sånt som jag kunde leva med.

Nu är det andra bullar. När självförsörjning blev en målsättning och permakulturen blev en del av mitt liv så fick odlandet andra värden och jag ser inte längre fula krukor, jag ser hållbarhet och ekonomi. Jag har dessutom flyttat ner förodlingen i verkstan för att göra det till en del av det dagliga arbetet.

Apropå permakulturen så nämner jag denna kortfattat i artikeln som publicerades i NAs Bostadspuls i lördags. Jag känner att presentationen inte blev riktigt rättvis så jag ska skriva mer om permakultur framöver.

Reportaget från Bostadspuls i lördags, 4 mars.

Om självförsörjning är ett mål så gäller det på många fronter. Det handlar inte bara om det ätbara som kommer ur jorden utan det handlar om allt runtomkring också. Krukor, fröer, vatten, gödning och jord. Den som spar hon har. Det jag inte kan vara självförsörjande på försöker jag att skaffa så billigt och begagnat som möjligt.

Så här pass självförsörjande är jag under förkultiveringen:

Krukor

Jag sparar alla krukor jag får. Jag sparar även allt som kan funka som krukor. Fyrkantiga krukor är bäst för rötterna. I en rund kruka kan du får rotsnurr om du är ouppmärksam och det kan vara svårt att få rötterna att sluta snurra efter omplantering. Då måste man rafsa lite i rotsystemet vilket kan göra mer skada än nytta. I en fyrkantig kruka händer inte detta.

Penséer, hyacinter och lite annat kommer ofta i fyrkantig kruka, dessa sparar jag alltid. Avklippta mjölk- och filkartonger är perfekta krukor. De är vattentäta, går att klippa i valfri höjd och man kan välja om de ska ha dräneringshål eller inte. (Med en kontrollerad vattning behöver man inte alltid ha dräneringshål i botten.)

Även crème fraiche-burkar och andra byttor från mataffären kan funka utmärkt som krukor att förodla i.

Den här bilden hade jag med även förra veckan men den visar så många olika saker. Bland annat mina återvunna hyacintkrukor.
Den perfekta krukan. Med avklippta hörn blir det bra dränering.

För ett par år sedan gjorde jag krukor av tidningspapper men det funkade så där. Jorden torkade väldigt snabbt och man fick vattna flera gånger om dagen. Liknande krukor är de som är gjorda av toalett- och hushållspappersrullar. En fördel är att papperskrukor förmultnar i jorden.

Tidningspapperskrukor anno 2015. Those where the days.

Brickor

Eftersom dränerade krukor är att föredra så måste ju dessa stå på något som samlar upp överskottsvatten. Det finns snygga zinktråg i handeln men det finns också för ändamålet avsedda av plast. Praktiskt men fult. Och lite för dyra. Min metod är att köpa skomattor på till exempel JULA, IKEA eller Biltema. Brukar aldrig kosta mer än 29 kronor och på JULA är det ofta rea, 19 kronor kostade de senast. Tålig plast och bra färg. Svart funkar nästan överallt.

Foto från JULAs hemsida.

En annan metod är att köpa begagnade brickor på Myrorna eller Erikshjälpen. Det gör jag om jag hittar sådana.

Växthus/lock/kruka

En pryl som man får med sig hem från mataffären är genomskinliga plasttråg. En del har till och med lock. Plommon, körsbärstomater och bladgrönt kommer ofta i en tunn och transparent box och denna ska man spara!

För tredje gången lägger jag nu ut samma bild:

Till höger ser man ett genomskinligt lock som skapar idealisk kondens och värme. Det är en gammal fruktlåda från ICA.

Trågen är också bra att bredså i. Det gör både Sara Bäckmo och Johannes Wätterbäck. Två av mina gurus.

Här har jag använt en sådan låda som uppsamlingskärl. Till höger syns ett helt miniväxthus med både topp och botten. Lite jord, några frön, en skvätt vatten och vips har man skapat sig en perfekt miljö för förkultivering av allt möjligt. När fröna gror så viker man bort locket, både för att de ska få fritt utrymme att växa och för att de vill ha det lite svalare efter uppkomst.

Extraljus

Det är svårt att börja förodla i februari utan extraljus. Plantorna blir väldigt långa, sköra och taniga vid den tiden på året.

Förr trodde man att det var nödvändigt med dyra speciallampor med den perfekta kombinationen av varmt och kallt ljus, blåa och röda toner och en massa lumen och lux och gud vet vad.

Nu vet man bättre. Vanliga hederliga lysrör av modell T5 duger gott. Och lysrörsarmaturer är skitbilligt på Erikshjälpen och sådana ställen. Lysrör finns på Biltema. Det får inte bli för varmt, det är väl det enda man ska tänka på.

Jag har riggat upp min begagnade armatur på två hinkar och när växterna växer så stoppar jag väl in några böcker under hinkarna. Det måste vara ett avstånd på 10-20 cm mellan lysrör och plantor för att de inte ska brännas. Är avståndet längre så har du ingen större nytta av ljuset. Om lysröret sitter fast i taket så får man väl lyfta upp plantorna mot ljuset istället.

Jag ser STOR skillnad på årets förodling mot alla andra år. Lysrör är Da Shit.

Gödsel

Om jag hade varit förutseende så hade jag haft torkade buketter med nässlor redo att koka te på. Detta beskriver Annika Christensen på ett enkelt sätt i sin blogg. Det hade varit ett utomordentligt gödningsmedel till småplantorna. Om jag vill så kan jag göra guldvatten men jag har ingen lust att skvalpa runt med urin inomhus. Jag har precis kommit över tröskeln till att använda det ohämmat utomhus.

Därför har jag köpt en flaska organisk gödning. Inte ett dugg självförsörjande.

 

Jord

Här har jag också slarvat. Om jag hade varit förutseende så hade jag tagit undan en säck med jord från någon odlingsbädd i höstas innan allt frös. Note to self. Därför köpte jag onödigt dyr såsord från Änglamark och sedan omplanteringsjord från Hasselfors. Skärpning.

 

Vatten

Man kan tycka att det känns löjligt att skriva om vatten men vattenbristen är stor i landet och i Örebro är det riktigt illa. Jag har skrivit om det förr men jag gör det igen; det bär mig emot att vattna med brunnsvatten. Jag samlar så mycket regnvatten jag bara kan och inför kommande säsong har jag skaffat ytterligare två stora kärl att samla detta i. Nu har jag massor av snö och den smälter snabbt inomhus så vattning är inget bekymmer alls.

I P1s Plånboken gjordes ett intressant reportage om alla onödiga trädgårdsprylar. Jag har länkat till det förr men det är värt att höra igen. Och om man kollar på alla nätbutiker med odling som specialitet så finns det massor av saker som man kan köpa men egentligen inte behöver.

Jordskopor, sådosor, fuktmätare, kryddsaxar, fröpåsar, planteringspinnar – you name it. Vad sägs om att använda nävarna, trädgårdsspaden och den vanliga saxen? Men visst trillar även jag dit i mina svaga stunder. Och visst finns det fiffiga saker att köpa. En jordtermometer skulle det nog kunna bli snart för min del. Hittills har jag använt baktermometern till allt vilket känns lite oaptitligt. Och ett kålnät kan nog vara aktuellt. Så mycket bättre än fiberduk och så mycket enklare än Turex. Permakultur handlar inte bara om självförsörjning, det är samtidigt en modell för att göra saker och ting lite lättare.

Ikväll får jag höra Farbror Grön i Östansjö och det ska bli jättespännande! Mitt nästa inlägg kommer med allra största sannolikhet att handla om detta möte.

Och vintersådden nalkas. Jag hoppas att jag har gjort detta till nästa vecka så att ni kan få en rapport.

Än är det vinter kvar säger mor.