Midsommarskörden

Midsommarhelgen är passerad och det innebär en ny fas i köksträdgården.

Sparris får skördas till midsommar, därefter ska den gödslas och låtas bli. Om man fortsätter att skörda sparrisen så kommer plantorna att dö av utmattning. Det är knopparna man kapar och äter och någon gång i livet måste plantorna få växa upp annars tröttnar de.

Det är klart att man vill kapa de där godingarna i framkant men nu är det slut på sparristiderna. När sparris växer upp blir det som höga dillvippor. I bakgrunden syns grunden till dessa.

Midsommar brukar också vara tiden då man helst vill kunna skörda sina första potatisar. Det är sällan det går men när maj slår till och blir extremt varm och när man råkar få ner sina första knölar i jorden redan i början av april så kan man faktiskt skörda sin egen midsommarpotatis.

Maria levererar!

Dessutom stoppade jag tillbaka plantorna efter skörden igen. Det går faktiskt, särskilt om man 1. är extremt försiktig; 2. vattnar rejält varje dag på dessa plantor; 3. är i början av säsongen.

Till sin midsommarpotatis vill man så klart ha dill och den har vuxit väldigt sakta under de torra veckorna så jag ville inte offra den. Däremot så har jag jättemycket dill i frysen från tidigare säsonger så det blev åtminstone egen skörd i grytan.

Dill och sallat på tillväxt. De kommer. Så småningom.

Eftersom vi varken äter fisk eller kött i Getingedalen så blir det ingen sill men däremot grill! På grillen lade vi majs, paprika, lök och lite annat. Inget av det kom från egen skörd, det är för tidigt för det, men vi gjorde dock ett smarrigt smör med egen vitlök.

Först rostade jag vitlöksklyftorna med lite rapsolja i ugnen en stund. De blir krämiga och får en helt annan smak av det. Sedan smälte jag smör som fick brynas en stund så att det blir bärnstensfärgat och får en nötig och karamellig smak.

Vitlökarna mosas och elvispas tillsammans med smöret i iskallt vattenbad tills det hårdnar och blir fluffigt. Blanda ner lite flingsalt på slutet och du har ett drömsmör som passar till allt från nypotatis till majs.

Efter de kallare och regnigare dagarna har odlingarna fått ny fart och våra vattentunnor har fyllts på.

Porten av pipranka blev ordentligt tilltufsad i vintras men den har tack och lov hämtat sig. Rosbusken Minette blommar som vackrast just nu och längst bort i bild ser man en av våra kubiktankar som samlar värdefullt regn från uthustaket.
Minette är en gammal svearos och den sprider väldoft och ögonfröjd just nu.

Även annat har fått fart efter regnet. Jag har dessutom fyllt på med frö på de ställen som gapade tomt. Nu jädrar ska det bli morötter. Och fler rädisor.

Vi har börjat skörda av svartkålen. De första bladen hamnade på en pizza.
Tomatplantorna börjar få frukter.
Fänkålen börjar se ut som fänkål även om de inte är större än en stortå.
Buskbönorna blommar. Åtminstone de som är förodlade. Det ska bli spännande att se om det lönar sig att förodla bönor. De som är direktsådda ligger inte långt efter.
Gul och röd lök börjar bli kraftig fin.
De första blommorna börjar synas på ärterna.
Kålrötterna är redan breda om nacken och avslöjar att det finns något intressant under jordytan. Dessa försåddes i februari som ett experiment och jag har visserligen ingenting att jämföra med men alla typer av kål som är förodlad har alltid mått mycket bättre än direktsådda exemplar.
Savoykålen har inte knutit sig än men nu är det nära.
Malva, fänkål, rödbetor, rädisor, lök, persilja, jordgubbar, rabarber och växthus.

En alldeles ljuvlig liten dokumentär om en hängiven 91-årig potatisodlare finns nu att se på SVT Play. Efter att ha avnjutit dessa 28 minuter säger min sambo Haha! Om 40 år är det din tur. Gumman i Getingedalen med sina 350 olika sorters rödbetor! Se programmet här.

På söndag, den 1 juli, är det åter dags för Tusen Trädgårdar. Jag har varit med några gånger och det har varit jättekul men i år ska jag åka runt och njuta av andras odlingar. Eller gå och bada. Har inte bestämt mig än.

 

 

Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.