Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Squash, zucchini eller courgette?

Jag lovade att försöka reda ut begreppen. Vad är skillnaden på squash och zucchini? Och vad skiljer squash från pumpa? Och när man säger marrow i England, vad menar man egentligen då?

Samma sak faktiskt. Kärt barn har många namn.

Och varför man väljer det ena eller andra är en smaksak. Kanske låter det lite mera exotiskt eller aptitligt med en franskklingande courgette när det egentligen är en simpel squash.

Fast engelsmännen använder också gärna courgette. Och italienarna benämner samma grönsak som zucchini. Och det verkar även amerikanerna göra.

Här syns en av de överlevande romanescoplantorna. Jag planterade ut dem för tidigt och de dog kölddöden. Till höger syns en synnerligen välmående bondböna (Express).

En sak som de har gemensamt är att de vill ha välgödslad jord och mycket värme. Om de får detta så kan de sätta mer frukt än du hinner äta. Det är inte alls ovanligt med väldigt billig squash (eller zucchini) i augusti.

De kan bli stora, ända upp till en meter, men störst är inte alltid bäst. De smakar nog godast som primörer, ungefär 10-15 cm långa.

För att slippa äta courgette (eller squash) till varje måltid så kan det vara smart att välja sorter med goda lagringsegenskaper. Hos välsorterade och kompetenta fröfirmor kallas de ofta vintersquash. Genom att hålla skalet intakt och kanske bädda med lite halm, så får man frukter med enormt goda lagringsegenskaper.

Att hacka den i bitar och frysa in funkar också. En bra bas till grytor och soppor.

Bortskämda extraplantor av Romanesco. De har växt upp i växthuset och tycker nog att livet är riktigt skönt. Jag hoppas kunna sätta ut dem snart för näringen i den lilla lådan är snart slut.

Blomman är också god, ja en delikatess enligt många. Att inmundiga den friterad och fylld med ricottakräm får de flesta gäster på fall. Hanblommor får inga frukter så det är smartast att använda dessa. Det är lätt att se skillnad på hanar och honor. Honblommorna har en liten knöl mellan blomman och stjälken, det är fruktämnet.

Om man lyckas med sina mini-pumpor (eller courgettes) så brukar plantan bli riktigt stor och bråkig. Den växer snabbt och breder ut sig på betydligt större ytor än man har planerat. Ge dem således gott om utrymme vilket känns slösigt i början av säsongen.

När jag hörde Farbror Grön föreläsa i Östansjö i mars så berättade han om sin favoritsquash. Den heter Romanesco och det är smaken som ligger bakom favoritskapet. Egentligen är väl inte courgette någon sensationell smakbärare i sig själv men just Romanescon lär vara ovanligt god och det räcker att steka den i en bra olivolja med lite vitlök och salt för att det ska bli rena rama nobelmaten.

Marrow är ytterligare en benämning på denna frukt och det är i huvudsak i England som man säger så och då menar man en fullvuxen courgette (eller squash).

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir en god skörd. Jag har inte alltid lyckats med squashen och jag har inte stenkoll på vad jag har gjort för fel när det har gått åt pipan.

Apropå skörd så har vi skövlat rabarber idag. Just nu har vi inte tid eller behov av att koka saft, marmelad eller sådant så vi hackar och fryser in. Lite glass ska vi dock göra. En favorit är denna semifreddo

Vi har enorma mängder rabarber. Betydligt mer än vi behöver och gör av med. Lyxproblem…

Det växer och frodas. Nästa inlägg bör innehålla lite bilder på friska skott och småplantor.