Se och hör

Dags för några tips!

I mars ska jag föreläsa igen. Himla kul. Redan den 11 mars finns det chans att höra mig prata om grönsaksodling och vegetarisk mat ur ett hållbarhetsperspektiv. Naturskyddsföreningen i Örebro har årsmöte och där kommer jag att tala.

Man måste så klart vara medlem i Naturskyddsföreningen för att kunna komma på årsmötet men det tycker jag faktiskt att du ska bli. Jag är medlem. Vi är medlemmar. Vi valde ett familjemedlemskap för 30 kronor i månaden och tycker definitivt att vi får valuta för pengarna.

Naturskyddsföreningen är Sveriges största och mest inflytelserika miljöorganisation och en ideell förening. De påverkar politiker, jagar miljöbovar och påverkar lagstiftningen.

Här blir du medlem.

Här hittar du info om årsmötet. Nästan allt som står om mig är dock fel, jag är inte författare och länken till (den här) bloggen är också fel. Klockslaget är dock rätt och det verkar som om jag ska börja prata kl. 18.45 och hålla på i 45 minuter.

Redan tre dagar senare ska jag prata igen. I en hel timma. Örebro norra trädgårdsförening ska också ha årsmöte (det är verkligen årsmötestider) och då har jag blivit inbjuden för att berätta om odlad mat, höst- o vinterodling och perenna grönsaker. 

Jag tror inte att det är en offentlig föreläsning eftersom det är i samband med ett årsmöte men man kan ju alltid bli medlem i Örebro norra trädgårdsförening.

Här är en länk till föreläsningen.

Här är en länk till föreningens hemsida.

En grej som händer innan ovanstående föreläsningar är att bloggen fyller år. Den 7 februari har jag skrivit om trädgård i 7 år och jag har inga planer på att sluta. Det började lite oskyldigt med perenna blommor och bärbuskar men har utvecklats till någon slags odlingsaktivism. När bloggen fyllde fem år skrev jag så här.

Nu ska jag titta på Rapport från 2050 eftersom avsnittet handlar om mat och beskrivningen bådar gott:

Erik Haag och Lotta Lundgren rapporterar från en framtid där matimporten minskat, konstgödseln ersatts och kossornas främsta uppgift är att bidra till den biologiska mångfalden. Medverkande är bl.a. hållbarhetsforskaren Elin Röös, måltidsforskaren Richard Tellström och ekonomen Kjell A Nordström.

Länk till programmet och källan till ovanstående citat

Jag avslutar med ett recept. Eftersom det har visat sig att avocado är en problematisk grönsak, det är få avokados som odlas på ett hållbart sätt, så börjar det florera recept på bondbönsguacamole, ett betydligt klimatsmartare alternativ till originalet.

Jag testar. Eftersom jag har mycket bondbönor i frysen så tinar jag några deciliter och sedan mixar jag dessa till mos. Det blir väldigt torrt och kompakt så jag tillsätter rabarberjuice, vatten, rapsolja och lite gräddfil tills konsistensen är bra. Bondbönor är inte lika feta som avokado så en liten skvätt olja skadar inte.

Därefter hackar jag ner sånt som jag brukar ha i min guacamole; rödlök, vitlök och tomat tills proportionerna ser aptitliga ut. Salt och peppar får avsluta. Balansera med syra, kanske lite chili, koriander och eventuellt mera salt.

Det smakar inte guacamole men det smakar väldigt gott. Och i vissa rätter kan jag verkligen tänka mig att köra böngucka istället för avokado-dito.

Eftersom mina bondbönor var ljusgröna, de kan ha lite olika färger, så får guckan samma färg och liknar originalet.

Här hade det ju varit toppen med ett foto men det har jag inte tagit. Slarvigt. Men för att inlägget inte ska bli helt utan foton så får ni en bild på bondbönorna från i somras.

Och här följer några läsvärda länkar om det problematiska med avokado:

Vårt sug efter avocado har ett allvarligt pris

Avocado – risk för att den kommer försvinna

Vattenbrist späds på av många importvaror

Att konsumera inom de planetära gränserna

Det blev ingen blogg förra veckan. Kalendern var full och prioriteringar gjordes. Men nu kommer det! Förra bloggen avslutades så här:

I nästa inlägg kommer jag att knyta an till min inledning om hållbar konsumtion. Vi har redan börjat överskrida de planetära gränserna och vår konsumtion de senaste 50 åren är en av orsakerna.

Hållbar konsumtion alltså.

Jag vill tipsa om Rapport från 2050 som går på SVT just nu. Återigen ser vi Erik Haag och Lotta Lundgren göra populärvetenskap av vår livsstil. Istället för att titta bakåt så blickar de framåt och varje avsnitt har sitt eget tema. Ibland är formen lite tramsig, men också smårolig, fast det viktigaste är innehållet. Det som sägs är inga gissningar utan bygger på fakta och forskning. Jag ser så klart mest fram emot avsnittet om mat som sänds den 5 februari.

Här kommer du till programmet.

Nästa tips är en dokumentär i två delar som finns på Youtube. Den heter Life within Planetary Boundaries eller Leva inom planetgränserna. Del ett heter Ett jordat liv och du hittar det här. Del två heter Agroforestry och det finns här.

Jordbruket och livsmedelsindustrin är det som har störst negativ inverkan på de planetära gränserna och konstgödsel/handelsgödsel är en av de stora bovarna. Genom att gödsla våra jordar med konstgödsel förorsakar vi enorma mängder koldioxidutsläpp i atmosfären. Ja inte bara koldioxid utan även lustgas vilket är fem gånger starkare än koldioxid.

Konstgödsel innehåller framför allt kväve, fosfor och kalium och gällande kväve och fosfor har vi redan gått långt över vad planetens gränser tål.

Källa: Johanna Björklund, docent i miljövetenskap på Örebro Universitet. Värdefull länk till tio minuter informativ film finns här.

Som hobbyodlare och småbrukare kan man göra skillnad genom att inte köpa billig jord som är gödslad med konstgödsel. Läs på påsen och fråga försäljaren!

Fröken Ganska Duktig köpte såjord i veckan. Jag vet, jag har förespråkat att man fixar sin egen såjord genom att gräva upp två hinkar jord på hösten men jag har haft bekymmer med sorgmygg och lite halvdana förodlingsresultat så jag unnar mig köpejord i år. Utvärdering kommer.

Men jag köper KRAV-märkt såjord för att slippa konstgödsel och annat skräp som kan ligga bakom produktionen. Om en vara är KRAV-märkt så är den kontrollerad. En producent kan inte märka sina produkter med vad den vill, det krävs certifikat och kontroller för att få kalla grejerna KRAV eller ekologiskt. Om det tänkte jag skriva i ett kommande inlägg.

Här finns en bra beskrivning av Konstgödsel.

Det finns ett avsnitt av Hållklarhetspodden där Elin Röös intervjuas. Elin kommer även att figurera i avsnittet om mat i Rapport från 2050. Elin forskar på hållbar livsmedelsproduktion och markanvändning och du kan läsa mer om hennes forskning här.

I podden berättar hon att det finns gränser för hur mycket vatten, mark, kväve etc. som livsmedelsproduktionen kan använda sig av för att ligga inom de planetära gränserna. Det är också en konsumentfråga. De planetära gränserna ger oss riktlinjer till vårt agerande och vår konsumtion.

Du kan höra Elin berätta mer här i Hållklarhetspodden.

Vår huvudbok under utbildningen är Gunnar Rundgrens Den stora ätstörningen – maten, makten och miljön. Gunnar är bonde, samhällsdebattör och författare.

Gunnar skriver bland annat om hur omställningen ska gå till. Konsumentkraft i all ära men de stora historiska förändringarna har skett genom tvång, lagstiftning och aktivism. Det var till exempel inte konsumenternas val att köpa ”slavfria” produkter i USA som ledde till slaveriets avskaffande. Det var en politisk aktion och ett inbördeskrig.

Rundgren menar trots det att det är konsumentens skyldighet att göra etiska val.

Den som köper ekologiska produkter hjälper de ekologiska bönderna och skickar samtidigt viktiga politiska signaler.

Gunnar skriver vidare om den befängda tanken att informationsbrist skulle vara orsaken bakom vårt agerande som konsumenter.

De flesta förstår redan att många grönsaker skördas av dåligt betalda illegala invandrare, att den billiga t-shirten sys av folk med mycket låga löner och dålig arbetsmiljö, att bensinen eller flygresan skadar miljön och att fläskfilé som säljs för trettio kronor kilot kommer från djurfabriker.

Jag håller med om varenda ord. En normalfuntad människa vet detta, innerst inne, men blundar för det. Solidaritet är en bristvara nuförtiden.

Man kanske undrar varför jag skriver så mycket om klimat, livsmedelsproduktion och solidaritet när det är en odlarblogg. För mig hänger allt samman. Att odla grönsaker på ett hållbart sätt är inte bara roligt, nyttigt och gott. Det är samtidigt ett statement, en gnutta aktivism och en solidaritetshandling. Omsorg om jorden, omsorg och människan och rättvis fördelning som Permakulturen formulerar det.

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om i nästa inlägg. Certifieringar kanske? Något recept möjligtvis. Odling? Troligtvis inte än.