Vecka 33

Den här veckan har jag lovat att berätta om den – hittills – lyckade sensommarsådden och om några lästips.

I början av min odlarkarriär (låter seriösare än det var) så körde jag på känsla och gamla myter. Med åren ökade intresset och kunskapen och jag började förstå varför rädisorna alltid stocklöpte och spenaten blommade.

Vissa grödor ska antingen odlas innan sommaren eller på slutet av den.

Mitt i sommaren är det både för varmt och för ljust för många av våra vanligaste grönsaker i köksträdgården. Därför sår jag en hel del i slutet av juli och början av augusti.

I mitten av oktober slutar det att växa hos mig. Det handlar enbart om ljus och så dags på året är det för få ljusa timmar på dygnet för att det ska ske någon tillväxt.  Däremot så är det många grönsaker som kan stå kvar i landet längre än så. Ofta är jordbäddarna det bästa skafferiet.

Så. Om jag sår 1 augusti så har jag ca tio veckor på mig att få färdiga grönsaker. Tio veckor räcker gott och väl för dill, rucola, sallat, rättika, asiatiska bladgrönsaker, spenat och sockerärta. Det finns definitivt fler grönsaker som skulle funka men jag sår det jag äter och så ska alla odlare tänka tycker jag.

Vintersallat eller maché. Den här är så härdig att man kan skörda den under snön. Metallnätet ligger där för att hindra grannens katt från att göra toalett i bädden.

Dessutom är det svalare, mörkare och fuktigare nu vilket gynnar alla dessa olika grönsaker.

Eftersom vitlöken är skördad så fick jag en stor och tom jordyta lagom till höstsådden. Jag gillar att kunna utnyttja mina bäddar maximalt. Dessutom har jag snickrat och fixat en ny bädd under sommaren som blev lagom färdig till 1 augusti. Även potatisskörden lämnar odlingsbara ytor som jag försöker utnyttja.

Rucola i gamla vitlöksbädden.

Jag har gjort så här i några år nu men aldrig har jag gått så hårt in. Förr har jag tagit de fröer som var kvar i förrådet, i år har jag köpt en stor laddning nya fröer till just detta. Många gånger har jag varit bortrest när detta ska sås men i år är jag på hemmaplan och har tid att sköta om sådderna.

I år har jag också blivit varse hur stor skillnad det är på gamla och nya fröer. En del fröer tål ingen lagring alls (palsternacka) medan andra verkar kunna lagras i evigheter (tomat). Och så finns det en massa fröer med medelgoda lagringsegenskaper. Spenat till exempel. Här har jag sått fröer som är tre år gamla:

Och här har jag sått färska fröer:

Runåbergs har en superbra tabell på sin hemsida där man kan se hur länge olika fröer tål att lagras och vilka som tål kyla:

Något som dock har överraskat är sockerärtsfröerna. Jag petade ner en blandning av alla påsar som har blivit liggande, både gamla och jättegamla, och det ser ut som om rubbet har grott.

Hiterst (är det ett ord?) i vänsterkant sådde jag sockerärtsfrö från flera öppnade gamla påsar. I övrigt växer det dill, asiatiska blad, spenat och vintersallat i den här bädden.

Uppföljning utlovas!

Mitt rabarberprojekt tuffar på och en kväll fick jag hybris och tänkte att man kanske ska skriva en bok om rabarber? Därefter tänkte jag den betydligt sundare tanken Undrar om det finns någon bra bok om rabarber? Google fick hjälpa till. Och visst gjorde det. Ingar Nilsson har samlat en massa fakta om rabarber i en trevlig bok som jag förmodligen kommer att hänvisa till då och då. Lite historia, lite biologi, lite kuriosa och några recept.

I samma veva som jag var inne på Bokus och beställde rabarberboken så slog jag till på ytterligare två böcker:

Boken Jord har jag varit sugen på länge men den har varit ganska dyr. Nu var priset sänkt och fullt rimligt. Jag vet att denna tegelsten har använts som kursbok på flera utbildningar i småskalig grönsaksodling. Dock inte när jag pluggade för den fanns inte då.

Jorden är ju förutsättningen för mitt odlande. Jag tänker att jag odlar min jord istället för att odla grönsaker så jobbar jag från rätt håll och grönsakerna blir en bonus.

Den tredje boken, Det Nordiska Skafferiet, kände jag inte till men den slank ner i kundkorgen av bara farten. Fast den kändes helt rätt och anknyter starkt till utbildningen som snart drar igång; Ekovegetariskt kök på Vårdinge By Folkhögskola, en ettårig distansutbildning på halvfart. Det. Ska. Bli. Kul.

Mitt sista lästips är en tidskrift; Åter. Den ges ut av Alternativ.nu och kan vara en av de tre bästa odlartidningarna som jag känner till. Här blir du prenumerant.

Läste precis i Tidningen Åters Facebookgrupp att den går att läsa på Readly och Ztory nu men att det är en ren förlustaffär för Alternativ.nu att erbjuda sin tidning där. Samtidigt vill de nå ut till så många som möjligt vilket gör att de ändå ligger kvar i tidningsapparna.

Nu är det strax studiebesöksdags! Om en liten stund kommer en grupp nyfikna besökare som vill titta mer på mina grönsaksodlingar. Alltid lite pirrigt men mindre pirrigt för varje gång det händer. Och nästa vecka kommer ytterligare ett gäng. Det är bra med besök, det blir väldigt fixat i trädgården inför dessa. Dessutom är det bra att sätta ord på vad man håller på med.

I nästa inlägg kommer ett kul recept!

Vecka 31

Så varmt det blev. En veckas känsla av 2018 infann sig. Riktigt härligt, vi badade mycket. Och vattnade mycket så klart. Trots att det inte varade så länge så märktes det direkt på odlingarna. Tillväxten tog en hiskelig fart och behovet av vatten ökade markant. Även den mest tåliga och ståtliga bondböna blev slapp och hängig.

I förra inlägget skrev jag att tomaterna knappt hade börjat blomma. Lite medelhavsvärme på det och swish så kommer det både blommor och frukt.

Tack vare att våren och försommaren varken var het eller torr så hade det mesta hunnit etablera sig och växa sig starkt. Det dukar inte under lika lätt då. Nederbörden var över medel både i maj och juni.

Trots att det inte är lika hett just nu så är det ändå värt att nämna några fiffiga lösningar för att växterna ska klara torka:

Täckodling

Genom att täcka jordytan med organiskt material, helst ett 10 cm tjockt lager, så dunstar inte vattnet så fort och fukten behålls mycket längre i jorden.

Inte mycket till fänkål än men ett tjockt lager täckmaterial förhindrade att denna spädis dog torkdöden.

Gropodling

Förodlade plantor sätts med fördel ut i en liten grop. Vid vattning så koncentreras vattnet runt plantan. Dikesodling är nästan lika effektivt och passar även vid direktsådd.

Hurra för gropodling!

Solcellsbevattning

Kostar i inköp men är därefter gratis. Solcellerna ser till att vattningen blir regelbunden och med riktade munstycken blir den dessutom effektiv.

Vår pyttelilla solcellspanel som försörjer nästan hela växthuset med vatten.

Odla i kruka eller låda

Vattnet koncentreras i kärlet och till plantorna däri. Inget svinn.

Vattna tidig morgon eller kväll

Mitt på dagen hinner vattnet torka innan det når rötterna.

Prioritera

Vid långvarig torka måste du kanske välja några  grödor som du satsar på.

Samla regn

Var alltid beredd på att det kan bli torrt. Börja samla regnvatten redan på våren. Du kan aldrig få för mycket.

Kan inte få nog av regntunnor!

I mitt projekt Ersätt med rabarber (eller vad jag nu ska kalla det) har jag hittat ytterligare ett gott och lyckat användningsområde. Detta finns dessutom tillagt i specialinlägget om rabarber. Tidigare har jag beskrivit hur jag gör juice av mina rabarber och fryser in i istärningar. Dessa använder jag som syra i dressingar, marinader mm. Allt för att undvika tvivelaktigt odlad och importerad citrus.

Under de varma dagarna dricks det mycket i Getingedalen och vatten är så klart bäst på att släcka törst. Några citronskivor i tillbringaren ger god smak men kanske dålig eftersmak när man tänker efter varifrån citronerna kommer. Och vad de har kostat.

Några tärningar rabarberjuice gör precis samma jobb; ger vattnet en välsmakande syra och en schysst look i kannan.

Låt mig presentera: rabarbervatten!

Nu kommer lönen för mödan. Skörden är mitt dagliga fokus och medan sambon åker till sitt lönearbete så försöker jag försörja mig på andra sätt.

Att odla sin egen mat är som att tillverka sina egna pengar.

För varje litet bär jag plockar och för varje sockerärta som fryses in behöver jag handla lite mindre mat. Och ju mindre mat jag köper desto mindre måste jag lönearbeta. Och mindre lönearbete betyder färre bilresor. Och ju mer jag är hemma desto mer hinner jag odla och laga, både mat och kläder. Och när man sätter detta i system så kan det kallas självförsörjning eller downshifting eller något liknande. För mig är det en spännande utmaning.

Vi får väldigt mycket hallon. Det har vi fått varje år sedan vi slutade att sköta hallonhäcken. Visserligen är det en djungel med inslag av en hel del brännässlor men med heltäckande klädsel utgör de inget problem. Dessutom har jag trampat ner de flesta efter två omgångar med plockhinken.

Nässlor brukar betyda näringsrik jord och det är inte omöjligt att våra två intilliggande komposttunnor har ett finger med i spelet. När man har läst Stefan Sundströms senaste bok om biokol och bokashi så förstår man också att en klassisk kompost läcker ganska mycket näring.

Det var först då jag började se vitsen med bokashi. Innan har jag varit lite motståndare eftersom det innebär ett preparat som jag måste köpa och alltid ha hemma. Men den läcker ingen näring och betydligt mindre koldioxid letar sig ut i atmosfären.

Men om mina hallon plockar upp en del av läckaget så hamnar det ändå på rätt ställe. Jag vill att det ska vara så.

Efter några års experimenterande med olika sockerärtssorter så föll jag för grupptrycket och odlade Norli, den tryggaste och vanligaste sockerärtan som finns. Den är god, ger rik skörd och jag hinner knappt med att plocka av dem. Med en snabb blanchering i kokande vatten och ännu snabbare flytt till isvatten så ska de hålla sig fina även efter frysning.

De svarta vinbären är också avplockade. Jag fryser in dem på samma sätt som hallonen. Rabarber kan ersätta citrusfrukternas syra men inte näring. Vinbären kan dock stå för vitaminerna. Jag har slutat med röda och vita vinbär, de drabbas mycket lättare av ohyra och bären är inte lika användbara.

Svarta vinbärsbuskar har typ inga fiender och kan bli hur gamla som helst.

Jag odlar hellre rättika än rädisa. De smakar väldigt lika men du får tio gånger större resultat/frö. Snabbväxande och så här års ett återkommande inslag vid alla Getingedalens måltider. Några saltkorn och kanske 1 mm smör gör detta till en dröm i munnen.

En av veckans middagar var en wok. I den var det jalapeno, lök, koriander, sockerärt, morot och vitlök från egen skörd. Jag har inget recept men wokar behöver inga recept.

Morötter och koriander är från tidigare skördar. Funkar fint att lagra i frysen.

Dagens mest komiska är penischilin. Jo den heter så och jag kunde inte låta bli att köpa frö. Alltså… jag tycker synd om den som döpte denna chili för vad hade den för referenser?

Eftersom det är sista inlägget i denna månad så bör jag ju redovisa några klimatrelaterade downshiftarupplevelser. Förutom allt ovan så kan jag berätta att jag för första gången stötte på ett återvunnet tyg i tygaffären. Vi behövde en ny luftig gardin när det blev så varmt och blev så klart glada över detta fynd. Grönt var det också!

I nästa inlägg tänkte jag berätta om den bedrövliga kålodlingen, om vitlöksskörden, om inlagd dragon och om falska sillinläggningar. Men först en bild från ett av växthusets skönaste hörn!

Vecka 24

Idag blir det mycket örter, ett recept, ogräs och blomsterfoto.

På örtfronten är jag självförsörjande sedan många år tillbaka. Dels för att de är lättodlade, jag tycker verkligen att man ska ge sig på örtodling om man vill känna sig duktig, dels för att de ofta är perenna.

De flesta örter fryser jag in men det finns några som mår bättre av att torkas. Det går att googla sig fram till vad som funkar bäst men i mitt fall var det en bok i sambons hylla som blev min bästa örtguide.

Verkar var slut i de flesta bokhandlar men dyker upp på antikvariaten och Tradera ibland.

Örter som inte är perenna, och som jag sår nästan varje år, är basilika, koriander, persilja och dill. Nej, jag vet, dill är ingen ört men jag använder den som det.

Rosmarin är perenn söderöver men definitivt inte i Kilsbergen. Jag har provat alla möjliga sätt att försöka få den att klara vintern men icke. Jag har även försökt att så rosmarin från frö men den ska köldbehandlas och daltas med så jag orkar inte. Jag köper helt enkelt en ny planta när jag vill ha rosmarin.

I min ogräsinvaderade örtagård, som är i stort behov av en rejäl rensning, växer de perenna örterna.

Från vänster syns fransk dragon. Bearnaisekryddan som även lyfter andra rätter. Man får vara lite försiktig, den kan dominera om den överdoseras. Drar åt anis ibland.

Det finns fransk och rysk dragon, de ser väldigt lika ut men är helt olika i smak. Den ryska är mycket mera oansenlig.

Därefter ligger det lite vinterkyndel. Det är en nyhet i min örtagård men att den skulle klara vintern och vara perenn är det ingen tvekan om, jag satte den förra året och skördade detta idag. Den har en touch av timjan men avviker ändå lite från klassisk timjan. Vinterkyndel ska funka fint till bönor vilket jag så klart ska prova så småningom.

Till höger om vinterkyndeln syns en kvist libbsticka, buljongörten. Tugga på ett blad libbsticka och du kommer att förstå referensen. Smakförhöjare i största allmänhet. Har vissa likheter med selleri.

I övre högra hörnet syns en liten bukett med salvia. Mer och mer har jag börjat älska smaken av salvia, särskilt ihop med smör. Jag har tidigare berättat om en lyckad salviapasta och bladen blir grymma om man doppar dem i frityrsmet och friterar.

Salvia med blomknoppar.

I mitten på vänsterkanten ligger torkad rosmarin. Jag tänker inte odla rosmarin i år eftersom jag har ett tillräckligt stort lager kvar. Det går åt så otroligt lite rosmarin, den är mästare på att ta över. Rosmarin är en av de örter som jag hellre torkar än fryser.

De långa limegröna stråna mitt i bilden är kinesisk gräslök, alltså en variant av gräslök. Dess blad är bredare, plattare och kortare. Smakar typ samma sak som klassisk gräslök men får ljusrosa/vita stora blommor. Gräslök växer hela säsongen, särskilt om jag klipper ner den. Jag hackar gräslök i centimeterlånga bitar och fryser in i burkar. Det brukar bli en hel del under en säsong och är mycket användbart. Behåller all arom i frysen.

Kinesisk gräslök på väg att blomma.

I nedre vänstra hörnet ligger klassisk timjan. En himla bra allroundört. Jag fryser hela kvistar och i frysen släpper bladen från stjälken. Smidigt.

Timjan. Det finns citrontimjan, backtimjan, kryptimjan och alla möjliga varianter av denna ört. Den här är helt utan krusiduller.

I nedre vänstra hörnet ligger det två högar hämtade ur frysen. Det är dill och persilja. Dessa är inte perenna och jag kunde alltså inte hämta dem i trädgården eftersom de är pyttesmå än så länge. Förutom att persilja är grymt nyttigt så är båda örterna mycket bra smaksättare i många olika sammanhang.

I örtagården har jag även citronmeliss. Den är sjukt fin och doftar underbart men med åren har den börjat breda ut sig till ett buskage. Jag behöver inte så mycket citronmeliss så jag ska nog ta fram stora spaden någon dag.

Hur. Mycket. Citronmeliss. Som. Helst.

Mynta och spansk körvel har jag planterat på behörigt avstånd där den utan problem får breda ut sig. Annars kan dessa ljuvliga örter bli ens fiender och det har de inte förtjänat.

En rätt som jag gör då och då, och som innehåller typ alla örter, är egen färskost. Alltså, det är väl ingen rätt men ett himla bra alternativ till butikernas dito.

Jag köper 1 liter ekologisk filmjölk och 3 dl ekologisk gräddfil och detta häller jag i en kastrull. Under omrörning låter jag allt bli varmt och plötsligt så märker man att vätskan blir tunnare och skär sig. Då är det klart att filtrera.

Det kanske kan tyckas mycket med 13 dl fil men det blir lagom mycket kvar när det har runnit av. Jag använder kaffefilter och det behövs två stycken för att hantera hela mängden. Efter en natt i kylskåp eller ungefär fyra timmar så har allt runnit färdigt. Vätskan är toppen att baka bröd på.

Ostmassan blandar jag med finhackade örter, vitlök, salt och peppar. Det brukar ta några timmar innan smakerna sätter sig så om det smakar mesigt vid tillredningen är det värt att vänta med att blanda i mer örter eller salt. Det kan bli too much annars.

13 dl vätska blir i slutänden så lite färskost att det får plats i denna burk.

Jag har skrivit det förut men nu gör jag det igen; det är ovanligt mycket ogräs i år. Jag hade ju någon teori om att det kanske hade med förra årets torka att göra, att växterna reagerar så när de nästan är på väg att dö, och nu läser jag i odlargrupperna på sociala medier om flera som tror samma sak.

Jag läser också att det inte bara är jag som har galet mycket ogräs och på något sätt är det lite skönt att se det, för då är det inte jag som har gjort något fel. Om det är Växternas Vendetta eller The Plants Strikes Back så är det lika för alla och inte mycket att göra.

Eller jo. Det går att täckodla och aldrig har det varit så betydelsefullt att täckodla som i år.

Ser ni löken? Helt galet med ogräs. Denna bädd är i stort behov av rensning och täckning. Pronto.
Bortre delen är samma som på bilden ovan. Hitre delen är dels planterad senare, dels flammad. Alltså innan löken planterades så eldade jag upp allt ogräs som stack upp med en gasolbrännare. Och nu ska det förstås på massor av täckmaterial. Vindsnurran hittade jag på Jula och den skrämmer fåglar.
Kålbädden täcktes direkt vid utplantering och jag är så glad att jag gjorde det! Det blir väldigt tydligt vilken effekt det har.
Svartkålen mår prima. Det är bra att den växer sig stark innan larvsäsongen, då står de emot angreppen. Fast jag kommer så klart att hjälpa till med mina metoder.

Potatisen växer jättefint och jag börjar se blomknoppar. Nu ska man inte stirra sig blind på potatisblommor eftersom vissa sorter aldrig blommar. Blommorna indikerar dock att potatisen har nått ett visst stadium i tillväxten. Ett angenämt stadium som säger mig att det kan bli egen färskpotatis i midsommar…

Rättikan gror lika snabbt som sin släkting rädisan. Fast jag börjar mer och mer luta åt att satsa helt på rättika istället för rädisa. Dels mer mat/frö, dels nästan samma smak, dels mindre känslig än rädisa.
Morötter på väg upp. De är långsamma men jag tycker ändå att de har varit överraskande snabba i år. Kanske brukar jag så för tidigt? Torkåret 2018 fick jag inte en enda morot så det här känns jättekul.
I ärt- och bönlådan är det förberett för diverse klättrande plantor. Sockerärt med olika höjd, bland annat den gigantiska och eftertraktade Lokförar’n. Längst bort syns bondbönorna…
…som snart kommer att blomma!

Det är så tacksamt att fotografera blommor. Särskilt med en bra kamera och en mulen dag. Solsken är härligt på många sätt och helt rätt i vissa sammanhang men inte vid fotografering.

Jag är ingen fotograf men jag tycker att det är roligt att ta bilder. Särskilt av blommor.

Min syster är fotograf, det är hennes jobb, och hon har lärt mig lite knep. Några gynnsamma inställningar på kameran, några bra saker att tänka på när man komponerar bilder.

Min gamla bortglömda blomsterrabatt. Jag ser hur ni trängs med kirskål och brännässlor men fortsätter envist att leverera trots det. Jag skäms nästan. Jag tror att två timmars arbete med denna skamvrå skulle göra stor skillnad. Kanske ska ta tag i det någon dag.

En marktäckande näva. Tack för att du fortsätter att blomma. Och täcka.
Rodgerisan. Du har så maffiga blad. Blir lycklig varje år du dyker upp men förväntar mig att du ska packa och dra vilken dag som helst pga vanvård.
Kära härliga daglilja. I år ska jag smaka på dig för du lär vara god. Dessutom har du vuxit till dig med åren och jag får fler och fler av dig. Det är generöst må jag säga. Av mig får du typ inget.
Helt utan filter; en grym pion, några blad av kaukasisk förgätmigej och lite daggkåpa. Tack för att ni finns.
Hade jag vallmo? Jo men det hade jag nog. Kom över en planta, grävde ner den lite slarvigt och trodde nog att den dött. Förstod varför. Men i år hittade jag dina fjuniga knoppar mitt bland kråkvicker och snärjmåra och tycker att det är sååå spännande eftersom jag inte har en aning om vilket färg du har på insidan.

I år är det ingen vattenbrist. Det regnar lagom ofta och mina tunnor och tankar är fyllda om torkan kommer. Fast det går inte att överträffa ett regn. Den vattningen är oslagbar. Och mina odlade kvadratmeter ökar vilket gör vattning till ett jätteprojekt. Odlarsommaren har börjat jättebra.

Nästa gång jag skriver är det midsommarvecka. Jösses.

Att ta egna fröer

Behöver jag skriva om värmen och torkan? Nä, jag hoppar över det tror jag.

Fast jo, någon rad måste jag ändå skriva. Det kommer ju faktiskt en skur då och då. Visserligen kommer de ganska glest, och mellan dessa är det otroligt varmt, men varje gång det händer får jag nytt hopp. Däremellan har jag nästan gett upp. Det blir vad det blir liksom.

Plötsligt händer det. Fast väldigt sällan.

Hoppet får mig att så, det kan ju bara inte fortsätta att vara så här varmt i flera veckor till. Det är perfekt tid för att så nya, snabba grönsaker nu. Särskilt de som ogillar ljusa nätter.

Spenat är en sådan. Så det har jag sått. Rättika, sallat, rucola och mangold kan också sås nu och med en normal sensommar blir det garanterat bra resultat.

Spenaten trivs än så länge.
Mangolden gror men behöver så klart mycket vatten för att överleva.
Några rättikor grodde i majsådden och dessa blev jättegoda. Inte ett dugg träiga och smakar som en mild rädisa.
Eftersom rättikan är snabb så tänker jag så nya fröer nu och hoppas att det är slut på torktiden.

Något man kan ägna sig åt när det blev en sådan svår odlingssommar är att utveckla sina kunskaper i fröodling och att ta egna fröer. Några grönsaker har jag tagit egna fröer av, paprika, chili och tomat till exempel, med gott resultat. Några andra har jag misslyckats radikalt med. Bondbönor känns som en lätt sak men inte för mig.

Därför gav jag mig i kast med att läsa på lite. Vad ska jag tänka på för att göra rätt? De böcker som jag läste var dessa:

Trevlig läsning men inte särskilt informativ. Saknade en del fakta och blev inte så mycket klokare efteråt.
Synnerligen mera fakta och information i denna bok. Rekommenderas!

Förutom Sesams bok så var internet den bästa källan. Beträffande bondbönor så tyckte jag att Farbror Gröns lilla film var riktigt tydlig.

Efter att ha sett filmen förstod jag att jag hade tagit bondbönorna för tidigt. Inte för att äta utan för att använda som utsäde. Och den där lilla finurliga grejen med att sätta snören om fina exemplar hade jag redan funderat på. Så får det bli!

Ytterligare två böcker med bra information om fröodling är Runåbergs Fröer och Stefans stora feta röda.

Att ta egna fröer är att öka min självförsörjning med några procent, en aktivitet med permakulturella förtecken och definitivt en politisk handling. Åt det tänkte jag ägna ett helt blogginlägg någon gång i framtiden.

Andra växter som jag blev sugen att ta egna fröer från var till exempel pion. Men efter läsning så vet jag att jag ska låta bli dessa kapslar till de öppnar sig av sig själva.

Mina piplöksblommor håller på att vissna och när jag tittade noga i bollarna så såg jag massor av fröer. Dessa vill jag så klart ta hand om eftersom denna piplök av okänd sort växer villigt och tidigt i Getingedalen.

Den skarpsynte ser massor av svarta fröer!
Blomman klipptes av och efter ett par dagars torkning inomhus har fröerna ramlat ut.

Myskmalva är inte bara en vacker blomma utan en fullt ätbar perenn. Både blommor och blad är bra i sallad och den kommer tidigt på våren innan andra gröna blad finns.

När blomman vissnat blir det en liten grön kapsel kvar. Nu ska jag låta dessa sitta tills de har torkat och gulnat för att få mogna och potenta fröer.
Den här vackra saken får gärna växa på flera håll i min trädgård.

Luftlöken förökar sig med små lustiga lökar i toppen av stjälkarna. När dessa blir stora och tunga så viker sig stjälken och lökarna får kontakt med jordytan och gror. Alternativet är att man tar hand om lökarna och sätter dem där man vill ha ny luftlök.

Koriandern har börjat blomma och jag skördade mycket av den bladmassa som jag tycker är så god. Den hackar jag grovt och fryser in i glasburkar. Jag lämnade dock dessa stjälkar för att kunna ta egna fröer när blommorna har vissnat. Fröerna kan också torkas, malas och användas som krydda. Den smakar helt annorlunda jämfört med bladen.
Vitlöken Therador kan vara en av de bästa vitlökar jag har odlat. Den bildade inga stjälklökar eller blommor utan gav all kraft åt vitlöken. Dessutom är den ganska stor och stjälken är mjuk så att jag kan fläta den. All denna information kan jag läsa på återförsäljarens hemsida (Klostra).
Hur vet man att vitlöken är färdig? Blasten ska ha börjat gulna och då tar man upp en testlök. Om löken har bildat klyftor så är den klar. En vitlök som får sitta för kort tid har inte hunnit få sina klyftor – men är god ändå – och en som får sitta kvar för länge börjar falla isär.

Flera gånger har jag blivit uppmuntrad att ta eget utsäde på vitlöken men då ska jag ha 10 vitlökar över som inte går åt i matlagningen. Det måste jag tänka på nästa gång jag köper sättvitlök.

Kampen om kålen fortsätter. Turex gör verkligen ett storartat jobb, jag hittar nästan inga larver efter endast en behandling. Däremot så har äggläggarna, kålfjärilarna, inget emot Turex, det biter bara på kläckta larver, så de lever livet bland mina blad.

Här sitter jag helt ogenerat och lägger ägg.
För att vara lite preventiv så brukar jag gå igenom mina kålblad en gång/dag och jag hittar alltid några sådana här äggsamlingar. Inte skadliga i sig men om de får sitta kvar och kläcks blir det larver… och dem vill jag slippa. Om bladet är behandlat med Turex så dör larven inom kort men jag gillar att ligga steget före.

Det ser inte ut att bli regn förrän om en vecka igen men ibland överraskar himlen med att släppa ifrån sig en livgivande och skön skur. Därför har jag lite vatten i tunnorna som jag kan underhållsvattna mina plantor med. Bönorna har satt fart i produktionen och det vill jag gärna gynna. Och för skogsbrändernas och räddningstjänstens skull får det gärna ösa ner. Rekordsommar på många sätt.

Äntligen regn!

Äntligen kom det! Regnet som vi behövde så mycket. Och odlingarna reagerade direkt. Och på slutet i nedanstående filmsnutt får man en kort glimt av min sambos nöjda nylle.

Men det kom även ett annat väder; storm. Saker far omkring, fladdrar, faller och rör sig nervöst mycket. Alltid är det nåt.

Vi böjer oss för vinden.
Tur att pilar är sega.

Medan vissa saker inte har grott alls (rotsaker) så börjar vissa andra att bli skördeklara. När det är extremt torrt och varmt tidigt på säsongen är det en del grönsaker som myser medan andra dukar under.

De tidigast planterade lökarna kan skördas nu. Kom ihåg att även blasten smakar gott!
Trots att rädisor brukar vilja ha mycket vatten och lite värme så kan vi hämta dessa godingar i landet nu. Dessutom sår jag nya eftersom de är snabba och kan odlas kontinuerligt hela säsongen.
Testar en ny rucola i år. Den ska vara perenn men det kan hända att det inte gäller mina breddgrader. Den fick börja sitt liv i kruka och i höst tänkte jag plantera ut den där den – förhoppningsvis – ska etablera sig och återkomma. God är den hur som helst.
Jag odlar mangold för att det är lätt, gott, blir mycket och har ett brett användningsområde. Dessutom blir den aldrig angripen hos mig. I år satte jag några frön i en plåtlåda nära uteplatsen eftersom jag tycker att de är vackra. Snabbt gick det dessutom. Min frilandsmangold är inte ens värd ett foto.
Tat soi (Pak choi) går gärna i blom när det är för torrt och varmt och det gjorde mina – men inte alla. Den här visar dock en begynnande blomknopp så nu blir det wok!
Svartkålen, ja all kål, har vuxit snabbt på slutet och är redo för första skörden när som helst. Kål skördas nerifrån/underifrån eftersom den fortsätter att växa ända till oktober. Då har man till slut små palmer med stam och plym i toppen. Mellan kålplantorna sticker det upp ringblommor eftersom jag tror att det blir väldigt vackert ihop.
Vid foten av tomaterna i växthuset finns basilika som vi redan har skördat några portioner av. Om man klipper basilika smart så kan man hämta blad från samma plantor hela sommaren.
Tomaterna börjar verkligen bli stora nu och de första karten har utvecklats.
När vi ändå är inne på växthus så visar jag gärna upp min lilla gurkplanta!
Inomhus odlar jag också. Eller groddar närmare bestämt. Här är det rättiksgroddar som smakar precis som rädisa eller rättika men är sååå mycket mer näringsrika. Det tog mindre än en vecka från första blötläggning till användning.
Prova gärna detta!
Vi har haft gäster som hade med sig fina presenter. Hur träffsäkra som helst. Det finns nog inget som jag uppskattar mer än några fröer och dessa är inte vilka fröer som helst. Det är världens godaste tomat Brandywine från Stefan Sundströms egna plantor. 2019!

Jag har rekommenderat den förut men jag gör det igen eftersom det är en av de viktigaste dokumentärerna jag har sett. Sista skörden kan ses på svtplay. Bara gör’t.

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!

Resultat som räknas

 

Det är så gött när man börjar se resultat. När man hämtar måltiderna i trädgården. När man skördar stort och aptitligt. När man får smaka och äta sådant som man har odlat själv.

Flädersaften är silad och infryst. Där håller den i evigheter och man slipper tillsätta så mycket kemikalier. Av citronerna gör jag marmelad, inget ska gå till spillo.

Recept saft

4o fläderblommor

2-3 ekologiska citroner

2 liter vatten

1,5 kg socker

33 g vinsyra

Se över blommorna, ta bort eventuella fula delar, insekter och alltför grova stjälkar. Lägg dem i en stor bunke.

Skär citronerna i tunna skivor och lägg dem ovanpå blommorna.

Koka upp vattnet, tillsätt socker och vinsyra och rör tills det har löst sig. Häll över blommorna.

Täck kärlet och ställ kallt i fyra dagar.

Sila saften i silduk och frys in. Spara 1 dl till marmeladen

 

Recept marmelad

Citronskivorna efter flädersaften

1 dl socker

1 dl flädersaft

Hacka citronskivorna i mycket små bitar. Ta bort eventuella kärnor.

Koka upp citronbitar med socker och saft. Låt småputtra i 20-30 minuter eller tills marmeladen börjar bli transparent och gyllene. Häll upp på väl rengjorda burkar och ställ burkarna upp och ner tills de har svalnat.

Ljuvligt av fläder.

Lite för sent hittade jag ett recept där man använder rabarber istället för citron. Det ska jag prova nästa år. Jag blir lycklig 1. varje gång jag får användning av mina rabarber; 2. när jag slipper köpa mat och i synnerhet mat som transporterats långväga.

Eftersom citronsyra är en omdiskuterad ingrediens så använder jag vinsyra istället. Dessutom kan man ta mindre mängd vinsyra än citronsyra. (Citronsyra är 1,5 gånger surare än vinsyra så här skulle det räcka med 20 g vinsyra.)

Till frukosten går jag ut och hämtar färsk grönkål som jag mixar med frukt, juice, yoghurt, ingefära – eller vad huset bjuder – till en smoothie. Alla näringsämnen är kvar så snabbt efter skörd och utan uppvärmning så jag tror att det ger en bra start på dagen.

Fast ibland tänker jag att jag borde bli bättre på att använda vilda växter i större utsträckning. Dessa har inte krävt några som helst resurser för att finnas till och de är ofta lika näringsrika.

Just nu har jag en gigantisk kulle av svinmålla. Den jord som ännu inte har förbrukats av de sju ton som tippades här i våras har blivit tillfällig boplats åt en miljon friska plantor med svinmålla. Jag borde egentligen ta rätt på varenda en av dem istället för någon kvist då och då.

Ett fullkomligt paradis. Här duttar och daltar jag med mina sådder – rensar ogräs, vattnar och gödslar – samtidigt som jag går förbi denna skatt flera gånger om dagen. Skärpning.
Mild och fin smak med mycket näring. En vanlig ingrediens i indisk mat. Det är dags att sluta betrakta svinmållan som ett ogräs.
I min frukost ingår det ofta en nyuppdragen rättika. Denna äter jag i skivor med några korn av örtsalt. Basilikan lägger jag på smörgåsen tillsammans med tomat. Det är en match made in heaven.

Nu börjar det närma sig semester på allvar. Fast en semester som husägare och odlare innebär inte särskilt mycket hängmatta. Vi målar fasad, renoverar car port, fixar trilskande bilar och sätter upp hängrännor.

Förutom vattning och gödsling så ska det skördas, omhändertas och sås nytt. I fallen med de tidigast skördade grödorna (även om allt är ovanligt sent i år) så lämnar de värdefull odlingsyta efter sig och det finns många saker som helst odlas på sensommaren och hösten.

Jag står redo med frön till rädisor, pak choi, spenat, machésallat och lite annat.

Nu tar bloggen en paus för att jag ska få lite semesterfeeling. Jag håller som bäst på att avsluta några jobb i verkstan och inleder ledigheten med en liten resa till Stjärnsund och en guidad tur i deras mångfaldsträdgård.

Detta får ni höra mer om i mitten av augusti!

Rakubränd bondböna.

Må så gott!

Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.